8.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/6

(1)

Rådet införde genom förordning (EG) nr 2597/1999 (2) en slutgiltig utjämningstull på import av polyetentereftalatfilm (PET-film) enligt KN-nummer ex 3920 62 19 och ex 3920 62 90 med ursprung i Indien (nedan kallad ”de slutgiltiga utjämningsåtgärderna”). Åtgärderna infördes i form av en värdetull på mellan 3,8 % och 19,1 % på import från individuellt namngivna exportörer och en övrig tull på 19,1 % på import från alla andra företag.

(2)

Genom förordning (EG) nr 1676/2001 (3) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av PET-film med ursprung i bland annat Indien (nedan kallad ”de ursprungliga antidumpningsåtgärderna”). Stickprovsförfarande tillämpades för de indiska exporterande tillverkarna och individuella tullar på mellan 0 % och 62,6 % infördes för de företag som ingick i urvalet, under det att det för de andra samarbetsvilliga företag som inte ingick i urvalet infördes en tull som grundade sig på den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen på 57,7 %, minskad med det enskilda företagets exportsubventionsmarginal. En tull på 53,3 % infördes för alla andra företag. Den ursprungliga undersökningen omfattade perioden 1 april 1999-31 mars 2000 (nedan kallad ”den ursprungliga undersökningsperioden”).

(3)

Den 22 augusti 2001 godtog kommissionen genom beslut 2001/645/EG (4) åtaganden som gjorts av fem indiska tillverkare, nämligen Ester Industries Limited (nedan kallat ”Ester”), Flex Industries Limited (nedan kallat ”Flex”), Garware Polyester Limited (nedan kallat ”Garware”), MTZ Polyfilms Limited (nedan kallat ”MTZ”) och Polyplex Corporation Limited (nedan kallat ”Polyplex”). Den 17 februari 2005 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (5) att MTZ bytt namn.

(4)

Genom förordningarna (EG) nr 1975/2004 och (EG) nr 1976/2004 utvidgade rådet de slutgiltiga utjämningsåtgärderna respektive antidumpningsåtgärderna för import av PET-film med ursprung i Indien till att omfatta även import av samma produkt avsänd från Brasilien och Israel, oavsett om varorna deklareras ha sitt ursprung i Brasilien respektive Israel eller ej.

(5)

Den 28 juni 2002 (6) inledde kommissionen en partiell interimsöversyn av förordning (EG) nr 2597/1999 som endast avsåg de slutgiltiga utjämningsåtgärdernas form och, i synnerhet, en undersökning av om det åtagande som gjorts av en indisk exporterande tillverkare kunde godtas i enlighet med artikel 19 i grundförordningen. Denna undersökning slutfördes genom förordning (EG) nr 365/2006 (7).

(6)

Den 22 november 2003 (8) inledde kommissionen en partiell interimsöversyn av förordning (EG) nr 1676/2001 som endast avsåg de slutgiltiga antidumpningsåtgärdernas form. Denna undersökning slutfördes genom förordning (EG) nr 365/2006, som ändrade förordning (EG) nr 1676/2001.

(7)

Den 10 december 2004 (9) inledde kommissionen en översyn vid giltighetstidens utgång av de slutgiltiga utjämningsåtgärderna. Denna undersökning slutfördes genom rådets förordning (EG) nr 367/2006 (10) om bibehållande av de slutgiltiga utjämningsåtgärderna.

(8)

Den 23 augusti 2005 (11) inledde kommissionen en översyn av förordningarna (EG) nr 1975/2004 och (EG) nr 1976/2004 med anledning av en ansökan från en israelisk tillverkare om att bli undantagen från de utvidgade åtgärderna. Denna undersökning slutfördes genom rådets förordning (EG) nr 101/2006 (12).

(9)

Den 5 november 2004 ingavs en begäran om en partiell interimsöversyn av förordning (EG) nr 1676/2001, vilken endast avsåg dumpningsnivån, av följande gemenskapstillverkare: Du Pont Teijin Films, Mitsubishi Polyester Film GmbH och Nuroll SpA (nedan kallade ”de sökande”). De sökande svarar för en betydande del av gemenskapens tillverkning av PET-film. Dessutom uppgav Toray Plastics Europe att företaget stödde begäran, även om det formellt inte tillhörde de sökande.

(10)

De sökande hävdade att nivån på de gällande åtgärderna inte längre var tillräcklig för att motverka skadevållande dumpning när det gäller importen av PET-film från de fem indiska exporterande tillverkare från vilka åtaganden godtagits genom beslut 2001/645/EG.

(11)

Efter det att kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén fastställt att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en partiell interimsöversyn tillkännagavs den 4 januari 2005 genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (13) inledandet av en partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen.

(12)

Denna översyn var begränsad till en undersökning av dumpning med avseende på de fem indiska exporterande tillverkare från vilka kommissionen godtagit åtaganden och storleken på den övriga tullen och hade till syfte att bedöma om de gällande åtgärderna borde bibehållas, upphävas eller ändras. Undersökningen omfattade perioden 1 oktober 2003-30 september 2004.

(13)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna, företrädare för exportlandet och tillverkarna i gemenskapen om att en partiell interimsöversyn inletts. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(14)

För att kommissionen skulle få de uppgifter som den ansåg nödvändiga för sin undersökning sände den ett frågeformulär till de berörda exporterande tillverkarna, vilka samtliga visade sin samarbetsvilja genom att besvara frågeformuläret. Kontrollbesök gjordes hos följande exporterande tillverkare i Indien:

(15)

Den produkt som berörs är polyetentereftalatfilm (nedan kallad ”PET-film”), enligt definitionen i den ursprungliga undersökningen, med ursprung i Indien, som vanligen klassificeras enligt KN-nummer ex 3920 62 19 och ex 3920 62 90 (nedan kallad ”den berörda produkten”).

(16)

Precis som i den ursprungliga undersökningen konstaterades det att PET-film som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Indien och PET-film som exporterades till gemenskapen från Indien har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. Dessa produkter är därför likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(17)

I syfte att fastställa normalvärdet undersöktes till att börja med om den totala inhemska försäljningen av den berörda produkten för varje enskild exporterande tillverkare var representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen, dvs. om den motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen till gemenskapen av den berörda produkten. Det konstaterades att den totala försäljningen var representativ för alla företag.

(18)

Därefter undersöktes om den totala inhemska försäljningen av de enskilda produkttyperna motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av samma produkttyp. Det konstaterades att två företag sålde film av andra sortering på den inhemska marknaden men inte på gemenskapsmarknaden. Eftersom film av andra sortering inte är direkt jämförbar med film av första sortering togs denna inte med vid beräkningen av normalvärdet. Ett annat företag sålde tre olika filmkvaliteter på den inhemska marknaden men endast den högsta kvaliteten på gemenskapsmarknaden. Företagets försäljning av de tre kvaliteterna skedde ofta i form av att de två lägre kvaliteterna såldes tillsammans med film av högsta kvalitet, allt dock till priset av film av högsta kvalitet. Lagerrensning uppgavs vara skälet till detta. Inte heller denna försäljning togs med vid beräkningen.

(19)

Ett företag sålde varor som var avsedda för export till handlare på den inhemska marknaden. Det framgick tydligt att dessa varor var avsedda för export, eftersom de omfattades av en annan skatteordning än den normala försäljningen på den inhemska marknaden. Företaget kunde inte uppge om varornas slutliga bestämmelseort var gemenskapen eller ett tredjeland. Denna försäljning togs därför inte med vid beräkningen.

(20)

För de produkttyper för vilka den inhemska försäljningen motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till gemenskapen av samma produkttyp undersöktes det om, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen, försäljning vid normal handel hade skett i tillräckliga mängder. I de fall där försäljningsvolymen för en viss typ som sålts till ett nettopris som uppgick till minst tillverkningskostnaden utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen och det vägda genomsnittliga priset för den typen uppgick till minst tillverkningskostnaden, grundades normalvärdet på det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning på den inhemska marknaden av den typen, oavsett om försäljningen varit lönsam eller inte. För de produkttyper där den lönsamma försäljningen svarade för högst 80 % men minst 10 % av försäljningen eller det vägda genomsnittliga priset understeg tillverkningskostnaden, fastställdes normalvärdet på grundval av det vägda genomsnittliga pris som faktiskt betalats för den lönsamma inhemska försäljningen för enbart den produkttypen.

(21)

För de produkttyper för vilka de priser som den exporterande tillverkaren tog ut på den inhemska marknaden inte kunde användas för att fastställa normalvärdet, på grund av att den berörda produkttypen inte sålts i representativa mängder eller att den inte sålts i tillräckliga mängder vid normal handel, konstruerades normalvärdet, i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen, på grundval av den berörda exporterande tillverkarens tillverkningskostnader för de produkttyper som exporterades till gemenskapen, jämte ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst.

(22)

I enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen grundades försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna på de exporterande tillverkarnas kostnader för den representativa delen av deras inhemska försäljning av den berörda produkten. Vinstmarginalen beräknades på grundval av varje enskilt företags vägda genomsnittliga vinstmarginal för de produkttyper som sålts i tillräckliga mängder och vid normal handel på den inhemska marknaden.

(23)

Efter det att undersökningsresultaten meddelats ifrågasatte en exporterande tillverkare den justering som gjorts av det pris som betalas för en specifik råvara. Den ifrågasatta justeringen blev föremål för ny granskning, varefter justeringsnivån ändrades och dumpningsmarginalen omräknades i enlighet med detta.

(24)

Ett annat företag hävdade att film av lägre kvalitet borde tas med i beräkningen och att ”justeringar” skulle göras för att denna film skulle bli jämförbar med film av första sortering. Det hävdades också att en omräkning av vinstmarginalen med hänsyn till dessa transaktioner var nödvändig.

(25)

Volymen på den film av andra- och tredjesortering som inte tagits med i beräkningen svarade för mindre än 3 % av den totala inhemska försäljningen. Det anses därför att de övriga inhemska transaktionerna är tillräckligt representativa för att möjliggöra en exakt beräkning av normalvärdet. Någon omräkning av vinstmarginalen är därför inte nödvändig.

(26)

De exporterande tillverkarna underrättades om resultatet av beräkningarna och inkom med vissa synpunkter. Kommissionen beaktade dessa synpunkter och justerade beräkningarna i enlighet med synpunkterna i den mån de befanns berättigade.

(27)

När det gäller fastställandet av exportpriserna bör det erinras om att syftet med den nuvarande undersökningen är att avgöra om dumpningsnivån har ändrats och om dessa eventuella ändringar i så fall kan anses vara varaktiga. Detta innebär att fastställandet av exportpriserna inte kan begränsas enbart till en undersökning av exportörernas tidigare beteende utan även måste omfatta den troliga utvecklingen av deras framtida exportpriser. Det måste med andra ord fastställas om de tidigare priserna utgör en tillförlitlig grund för bedömningen av den framtida utvecklingen av exportpriserna. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att åtaganden har godtagits undersöktes det särskilt om de tidigare exportpriserna påverkats av förekomsten av dessa åtaganden och därmed inte kan anses utgöra en tillförlitig grund för fastställandet av det framtida exportbeteendet.

(28)

Vid undersökningen av tillförlitligheten hos exportpriserna till gemenskapen jämfördes dessa priser på grund av förekomsten av åtaganden med minimiimportpriserna i åtagandena. Det var även nödvändigt att undersöka om exportpriserna till gemenskapen fastställts till en viss nivå huvudsakligen på grund av minimiimportpriserna i åtagandena och om de därför kunde anses vara hållbara. Följaktligen undersöktes det för varje företag om det vägda genomsnittliga priset för försäljningen till gemenskapsmarknaden väsentligt översteg minimiimportpriserna, med hänsyn tagen till de särskilda egenskaperna hos den berörda produkten och de marknader på vilken den såldes under undersökningsperioden, och hur dessa priser förhöll sig till priserna för exporten till tredjeland. I de fall exportpriserna till gemenskapen i genomsnitt väsentligt överskred minimiimportpriserna på företagsnivå ansågs de ha fastställts tillräckligt oberoende från åtagandena och därmed utgöra en tillförlitlig indikator på exportörernas troliga framtida prissättningsbeteende. I de fall exportpriserna till gemenskapen i genomsnitt inte tillräckligt överskred minimiimportpriserna, samtidigt som de väsentligt överskred exportpriserna till tredjeland, ansågs de vara påverkade av åtagandena och därmed inte utgöra en tillförlitlig grund för beräkningen av dumpning i samband med en interimsöversyn i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(29)

Det konstaterades att exportpriserna till gemenskapen för två indiska exportörer, dvs. Flex och Polyplex, väsentligt översked minimiimportpriserna. Dessa exportpriser till gemenskapen ansågs därmed vara tillförlitliga och användes således vid beräkningen av dumpning.

(30)

För de andra tre exporterande tillverkarna, dvs. Ester, Garware och MTZ, konstaterades det att exportpriserna till gemenskapen låg på nästan samma nivå som minimiimportpriserna. Det konstaterades vidare att exportpriserna för dessa tre företag till andra tredjeländer, jämförda produkttyp för produkttyp, väsentligt underskred priserna till gemenskapen, vilket innebär att dessa priser vid export till gemenskapen sannolikt skulle anpassa sig till priserna för samma typer till andra tredjeländer i en situation utan åtaganden. Således drogs slutsatsen att dessa tre företags exportpriser till gemenskapen inte kunde användas för att fastställa tillförlitliga exportpriser i samband med denna interimsöversyn i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(31)

Det ansågs emellertid att det faktum att det inte fanns något tillförlitligt pris för dessa tre indiska exportörer på grund av att det i detta fall gjorts åtaganden inte borde leda till att översynen avslutades för dessa tre exportörer, under förutsättning att det på något annat sätt kunde påvisas att det skett en varaktig förändring av omständigheterna beträffande deras dumpningsbeteende, särskilt rörande exportpriserna. För detta ändamål och med hänsyn till att de exporterande tillverkarna sålde den berörda produkten på världsmarknaden beslutades det att exportpriset skulle fastställas på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalats vid försäljning till alla tredjeländer av sådana modeller som såldes till gemenskapen.

(32)

Efter det att de berörda parterna underrättats om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avsåg att föreslå en ändring av rådets förordning (EG) nr 1676/2001 lämnades synpunkter på ett antal av dessa.

(33)

Ett antal indiska exporterande tillverkare och Indiens regering vidhöll att artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen inte utgjorde någon rättslig grund för att fastställa exportpriserna på grundval av de priser som tillämpades vid export till tredjeländer. De hävdade att det fanns priser för export till gemenskapen och att det inte på ett tillfredsställande sätt påvisats att det fanns tillräcklig grund för att inte använda dem. De vidhöll att exportpriserna till gemenskapen var tillförlitliga och att de borde användas i stället för de priser som tillämpades för tredjeländer.

(34)

När det gäller användningen av exportpriser till tredjeländer måste det framhållas att syftet för denna översyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen är att fastställa om den fortsatta tillämpningen av åtgärden fortfarande är nödvändig för att motverka dumpning. Vid undersökningen av dumpningsnivån för de berörda exportörerna är det nödvändigt att undersöka ändringen av dumpningsnivån jämfört med de ursprungliga undersökningsresultaten i fråga om dumpning. Det bör noteras att användningen för tre indiska exportörers vidkommande av exportpriser till tredjeländer i stället för exportpriser till gemenskapen inte grundar sig på tillämpning av artikel 2.8 och 2.9 i grundförordningen. Såsom anges i skälen 27 och 28 är detta berättigat på grund av behovet att bedöma sannolikheten av att dessa priser för export till gemenskapen bibehålls i framtiden, och följaktligen sannolikheten för återkommande dumpning.

(35)

Den slutsats som drogs vid denna bedömning var att de tre indiska exporterande tillverkarnas priser för export till gemenskapen var påverkade av förekomsten av minimiimportpriser, eftersom de hade fastställts till nivåer som låg mycket nära minimiimportpriserna. De var således inte ett resultat enbart av marknadskrafterna och skulle därför sannolikt inte bibehållas på samma nivå i framtiden. Det ansågs följaktligen att det inte fanns några exportpriser till gemenskapen som kunde användas för beräkningen av dumpning. I avsaknad av ett exportpris till gemenskapen ansågs det att exportpriserna till tredjeländer utgjorde en tillförlitlig och rimlig grund för fastställandet av exportpriserna under undersökningsperioden och för beräkningen av dumpning.

(36)

En indisk exporterande tillverkare hävdade att det faktum att dennes försäljningspriser till gemenskapen inte godtagits utan att i stället dennes exportpriser till tredjeländer använts innebar diskriminering, eftersom företaget inte behandlats på samma sätt som de exportörer vilkas faktiska försäljningspriser till gemenskapen använts.

(37)

Det bör noteras att ingen diskriminering förekom vid fastställandet av exportpriserna, eftersom samma förhållningssätt intogs i förhållande till alla indiska exportörer. För varje exporterande tillverkare bedömdes förekomsten av rimliga exportpriser till gemenskapen som kunde användas vid beräkningen av dumpning. Detta skedde genom att jämföra varje exporterande tillverkares exportpriser till gemenskapen med minimiimportpriserna för att slå fast om de kunde anses ha fastställts oberoende av dessa minimiimportpriser. Såsom framgår av skäl 28 drogs slutsatsen att priserna i de fall de tillräckligt överskred minimiimportpriserna inte var påverkade av dessa och att priserna kunde användas för beräkningen av dumpning, eftersom de var tillförlitliga som indikator på den exporterande tillverkarens troliga framtida prissättningsbeteende.

(38)

I de fall det ansågs att exportpriserna till gemenskapen var påverkade av förekomsten av minimiimportpriser betraktades dessa priser inte som tillförlitliga som indikator på exportörens troliga framtida prissättningsbeteende och användes inte vid beräkningen av dumpning, utan man använde då i stället exportpriserna till tredjeländer. Det faktum att de faktiska exportpriserna användes för vissa exportörer, medan exportpriserna till tredjeländer användes för andra exportörers vidkommande, innebär inte diskriminerande behandling mellan exportörer.

(39)

Ett antal indiska exporterande tillverkare motsatte sig slutsatsen att deras exportpriser till gemenskapen låg mycket nära minimiimportpriserna och därför inte kunde användas vid beräkningen av dumpning. De ansåg att deras priser tillräckligt överskred mimimiimportpriserna och påpekade att prisåtagandena endast förpliktade dem att inte bedriva försäljning till priser som låg under mimimiimportpriserna. En exportör hävdade att jämförelsen med mimimiimportpriserna inte utgjorde en tillfredsställande grund för att avgöra om exportpriserna till gemenskapen var rimliga och tillförlitliga, utan att en jämförelse med andra indiska exporterande tillverkares priser eller gemenskapsindustrins priser skulle vara lämpligare.

(40)

Såsom förklarats i skäl 30 konstaterade gemenskapsinstitutionerna i detta avseende att de tre exporterande tillverkarnas priser inte tillräckligt överskred minimipriserna för att det skulle kunna påvisas att de hade fastställts oberoende av dessa. Deras priser utgjorde därför inte en lämplig grund för beräkningen av dumpning. Det faktum att prisåtagandena endast förpliktade de exporterande tillverkarna att inte bedriva försäljning till priser som låg under mimimiimportpriserna ifrågasattes inte, men det är irrelevant för en undersökning av detta slag.

(41)

När det gäller att undersöka om exportpriserna till gemenskapen var påverkade av förekomsten av minimiimportpriser bör det noteras att det faktum att det gjorts åtaganden förutsätter att det undersöks om exportpriserna är tillförlitliga och utgör en korrekt grund för beräkningen av dumpningsmarginalen. När exportpriserna till gemenskapen påverkas av andra faktorer än marknadskrafterna, såsom minimiimportpriserna i åtagandet, betraktas inte dessa priser som rimliga eller tillförlitliga. När det i detta fall gällde att fastställa prissättningsbeteendet hos en enskild exporterande tillverkare måste det påpekas att en jämförelse med de priser som varje exporterande tillverkare tar ut vid försäljning till tredjeländer, såsom framgår av skäl 28, ansågs ändamålsenligare än en jämförelse med andra indiska exporterande tillverkares priser eller gemenskapsindustrins priser, eftersom man på detta sätt fick en bättre inblick i den enskilde exporterande tillverkarens affärsbeteende.

(42)

Gemenskapsindustrin hävdade att de faktiska försäljningspriserna till gemenskapen mot bakgrund av den snedvridande effekten av minimiimportpriserna i åtagandena borde ha avvisats och att exportpriserna till tredjeländer i stället borde ha använts för alla indiska exporterande tillverkare. De uttryckte också sina farhågor över att de indiska exporterande tillverkare som tilldelats låga dumpningsmarginaler som beräknats genom användning av exportpriserna till gemenskapen inte skulle bibehålla sina priser på samma nivå i framtiden.

(43)

Härvid kan det konstateras att samma tillvägagångssätt användes för alla indiska exporterande tillverkare, vilket även framgår av skäl 32. Beslutet att använda eller inte använda de enskilda exportörernas exportpriser till gemenskapen grundades på en bedömning av huruvida dessa priser påverkats av förekomsten av minimiimportpriserna och på skillnaden mellan deras exportpriser till gemenskapen och exportpriser till tredjeländer, såsom anges i skäl 28.

(44)

Gemenskapsindustrin vidhöll också att jämförelsen mellan de vägda genomsnittliga exportpriserna och minimiimportpriserna för att fastställa om exportpriserna till gemenskapen var representativa för det framtida prissättningsbeteendet och tillförlitliga vid bedömningen av dumpning stod i strid med resultatet av översynen avseende åtgärdernas form, nämligen att minimiimportpriserna inte längre var relevanta.

(45)

I detta hänseende bör det noteras att syftet med översynen avseende antidumpningsåtgärdernas form var att ta reda på om prisåtagandena fortfarande var lämpliga eller relevanta (dvs. om de skulle få samma effekt som införandet av en antidumpningstull) för de produkter som exporterades inom ramen för dem (se skäl 8 i rådets förordning (EG) nr 365/2006). Vid den översynen konstaterades att det faktiska prisintervallet vid export till gemenskapen för vissa produktgruppers vidkommande hade ändrats betydligt (antingen breddats eller minskats) i förhållande till den ursprungliga undersökningen. Slutsatsen drogs därför att de specifika minimiimportpriser som byggde på de ursprungliga priserna inte var användbara för att motverka de skadliga verkningarna av dumpning när det gäller den nuvarande försäljningen. Syftet med den nuvarande översynen är att fastställa huruvida exportpriserna till gemenskapen är påverkade av förekomsten av de minimiimportpriser som fastställts i åtagandena, dvs. huruvida exportpriserna är av varaktig karaktär. Uppfattningen är att om exportpriserna ligger väsentligt högre än minimiimportpriserna påverkas de inte av dem. Detta gäller oavsett om prisåtagandena är relevanta för produkten eller inte. I detta fall sker prissättningen med hjälp av marknadskrafterna och priserna utgör en lämplig grund för bedömningen av dumpningen. Argumentet avvisas därför.

(46)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen gjordes dessutom justeringar för olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Således gjordes, där så var tillämpligt och olikheterna kunde styrkas av kontrollerad bevisning, justeringar för olikheter avseende rabatter, avdrag, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner. När det gäller exportpriserna för några av Esters, Garwares och MTZ:s modeller gjordes dessutom en justering för olikheter i fysiska egenskaper mellan den produkt som såldes till tredjeland och den produkt som såldes till gemenskapen i enlighet med artikel 2.10 a i grundförordningen.

(47)

Två exporterande tillverkare begärde dessutom att det för en begränsad del av exporten skulle göras en justering av exportpriset enligt artikel 2.10 k i grundförordningen för de förmåner de erhållit inom ramen för systemet med tullkredit efter export. Det konstaterades att detta system innebär att tullkrediter som beviljas i samband med export av den berörda produkten kan användas för avräkning av tull på import av alla slags varor eller säljas fritt till andra företag. Det finns inte heller några begränsningar om att de importerade varorna endast får användas vid tillverkning av den exporterade produkten. Tillverkarna kunde därför inte påvisa att förmånerna enligt systemet med tullkredit efter export påverkade prisernas jämförbarhet och, i synnerhet, att kunderna på grund av förmånerna enligt tullkreditsystemet konsekvent betalade olika priser på den inhemska marknaden. Begäran avvisades därför.

(48)

Dumpningsmarginalen fastställdes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset. I de fall exportpriserna grundades på priserna till tredjeland beräknades lämpliga cif-värden genom att priset fritt fabrik till tredjeland för varje produkttyp ökades med den vägda genomsnittliga skillnaden mellan priset fritt fabrik och cif-priset till gemenskapen.

(49)

Med hänsyn till att de individuella dumpningsmarginalerna minskat väsentligt i förhållande till dem som fastställts i samband med de ursprungliga åtgärderna ansågs det också lämpligt att ändra den övriga tullen. Denna fastställdes i enlighet med artikel 11.9 i grundförordningen på grundval av den högsta dumpningsmarginal som konstaterats för de fem indiska exporterande tillverkare som omfattas av den nuvarande översynen, eftersom de fem berörda företagen med avseende på exportvolymer ansågs vara representativa för de samarbetsvilliga tillverkare som ingick i det urval som låg till grund för beräkningen av den ursprungliga övriga tullen.

(50)

Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, uppgår till följande:

(51)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes det om de förändrade omständigheterna beträffande dumpningen rimligen kunde anses vara av varaktig karaktär.

(52)

Det bör när det gäller detta noteras att normalvärdet fastställdes på grundval av de sökandes kostnader och priser. Exportörerna har en betydande hemmamarknad för den berörda produkten, och de inhemska priserna har ökat i jämförelse med den ursprungliga undersökningen. Det framkom inget som tydde på att det normalvärde som fastställts inom ramen för den nuvarande undersökningen inte kunde anses vara av varaktig karaktär.

(53)

Det skulle kunna hävdas att utvecklingen av råvarupriserna, som är starkt beroende av oljepriserna, skulle kunna påverka normalvärdet i betydande mån. Eftersom det rör sig om råvarupriser som fastställs internationellt är det emellertid rimligt att anta att en prisökning skulle få verkningar för alla aktörer på marknaden och därmed inverka både på normalvärdet och exportpriset.

(54)

Vid undersökningen av om exportpriserna till gemenskapen kunde anses vara varaktiga var det, såsom anges i skälen 22 och 23, på grund av förekomsten av åtaganden nödvändigt att jämföra dessa priser med minimiimportpriserna i åtagandena. Dessutom jämfördes den berörda produktens pris vid försäljning på export till gemenskapen med dess pris vid försäljning på export till tredjeland under undersökningsperioden. Såsom förklaras i skäl 23 ansågs det att i de fall exportpriserna till gemenskapen inte tillräckligt översteg minimiimportpriserna och väsentligt överskred exportpriserna till tredjeland kunde de inte anses vara en tillförlitlig indikator på exportörernas troliga framtida prissättningsbeteende. I stället användes exportpriserna till tredjeland vid fastställandet av framtida exportpriser som kunde anses vara av varaktig karaktär.

(55)

Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att de förändrade omständigheterna beträffande dumpning i förhållande till den ursprungliga undersökningen rimligen kunde anses vara av varaktig karaktär, varvid det dock är att märka att för tre indiska exportörer fick, såsom anges i skäl 26, de förändrade omständigheternas varaktighet beträffande dumpningsbeteendet, särskilt när det gäller exportpriserna, fastställas på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalats vid försäljning till andra tredjeländer av sådana modeller som såldes till gemenskapen i stället för på grundval av deras exportpris till gemenskapen.

(56)

Det faktum att de individuella dumpningsmarginalerna för de företag som ingick i urvalet minskat väsentligt jämfört med dem som fastställts i samband med de ursprungliga åtgärderna, och att det rörde sig om en varaktig förändring, kan anses vara en representativ utveckling även för alla andra företag. Det var därför nödvändigt att ändra den övriga tullen i enlighet med detta (se skäl 30).

(57)

Med hänsyn till slutsatserna beträffande dumpning och de förändrade omständigheternas varaktighet och slutsatserna i rådets förordning (EG) nr 365/2006 beträffande antidumpningsåtgärdernas form (återtagande av de gällande åtagandena) bör antidumpningsåtgärderna på import av den berörda produkten med ursprung i Indien ändras så att de överensstämmer med de nya dumpningsmarginalerna.

(58)

Eftersom ingen produkt skall beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention enligt artikel 14.1 i grundförordningen drogs den gällande utjämningstullen, som motsvarar exportsubventionen, av från den föreslagna antidumpningstullen. När det gäller den övriga tullen motsvarade avdraget företagets exportsubventionsmarginal, vilken låg till grund för fastställandet av den övriga dumpningsmarginalen.

(59)

Mot denna bakgrund och med hänsyn till undersökningsresultaten i översynen vid giltighetstidens utgång beträffande de slutgiltiga utjämningstullarna (förordning (EG) nr 367/2006) uppgår de föreslagna tullsatserna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, före tull, till följande:

(60)

Såsom beskrivits i skäl 4 utvidgades de gällande antidumpningsåtgärderna till att även omfatta import av PET-film avsänd från Brasilien och Israel, oavsett om den deklareras ha sitt ursprung i Brasilien eller Israel. De ändrade antidumpningsåtgärder som anges i skäl 59 skall fortsatt omfatta import av PET-film avsänd från Brasilien och Israel, oavsett om den deklareras ha sitt ursprung i Brasilien eller Israel. De brasilianska och israeliska exporterande tillverkare som undantogs från de åtgärder som utvidgades genom förordning (EG) nr 1975/2004 och ändrades genom förordning (EG) nr 101/2006 bör också undantas från de åtgärder som ändras genom den här förordningen.

(61)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka man avsåg att föreslå en ändring av förordning (EG) nr 1676/2001 och gavs tillfälle att lämna synpunkter.

(62)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den här undersökningen. De återspeglar således den situation som i denna undersökning befunnits föreligga för dessa företag. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som tillämpas för ”alla övriga företag”) gäller således endast import av produkter med ursprung i det berörda landet och som tillverkas av företagen och därmed av de särskilda rättsliga enheter som nämns. Importerade produkter som tillverkats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings artikeldel med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(63)

Ansökningar om tillämpning av de individuella företagsspecifika antidumpningstullsatserna (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordning (EG) nr 1676/2001 kommer därefter vid behov att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(64)

I syfte att säkerställa korrekt tillämpning av antidumpningstullen bör den övriga tullen inte tillämpas enbart på de icke-samarbetsvilliga exportörerna utan även på de företag som inte hade någon export under undersökningsperioden.

(65)

Det är att märka att den indiska exportören MTZ ändrade adress från och med juli 2005, dock utan några ändringar av företagets ägarstruktur, organisation eller verksamhet. Företagets adress bör därför ändras i enlighet härmed.

(66)

I syfte att åstadkomma öppenhet och med hänsyn till förordning (EG) nr 365/2006 som antogs samma dag som denna förordning och även rör en översyn av de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna bör en ny konsoliderad version av artikel 1 i förordning (EG) nr 1676/2001 införlivas i artikeldelen av den här förordningen.