27.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 268/37

(1)

Genom en skrivelse av den 19 december 2003, som kommissionen registrerade den 22 december 2003, underrättade Förenade kungariket kommissionen om de konsekvenser på området statligt stöd som utkastet till lag om att inrätta en kärnavvecklingsbyrå (nedan kallad stödåtgärden) får.

(2)

Genom skrivelse D/51248 av den 20 februari 2004 ställde kommissionen frågor om stödåtgärden. Förenade kungarikets sände sitt svar i en skrivelse av den 29 mars 2004, som registrerades hos kommissionen den 15 april 2004.

(3)

Genom skrivelse D/54319 av den 16 juni 2004 ställde kommissionen ytterligare frågor om stödåtgärden. Förenade kungariket sände sitt svar i en skrivelse av den 14 juli 2004, som registrerades hos kommissionen den 19 juli 2004.

(4)

Förenade kungariket lämnade kompletterande upplysningar om stödåtgärden genom en skrivelse av den 10 september 2004, som kommissionen registrerade den 14 september 2004, och genom en skrivelse av den 14 oktober 2004, som kommissionen registrerade den 19 oktober 2004.

(5)

Genom en skrivelse av den 1 december 2004 underrättade kommissionen Förenade kungariket om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende det aktuella stödet.

(6)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med sina synpunkter.

(7)

Förenade kungariket inkom med synpunkter på inledandet av förfarandet genom en skrivelse av den 31 januari 2005, som registrerades hos kommissionen samma dag.

(8)

Kommissionen har tagit emot synpunkter från berörda parter. Den har vidarebefordrat dessa synpunkter till Förenade kungariket som givits tillfälle att bemöta dem. Förenade kungarikets synpunkter sändes i en skrivelse av den 4 mars 2005, som kommissionen registrerade den 7 mars 2005.

(9)

Möten hölls mellan Förenade kungariket och kommissionen den 20 april, den 25 augusti och den 11 oktober 2005.

(10)

Förenade kungariket lämnade kompletterande upplysningar om stödåtgärden genom en skrivelse av den 23 januari 2006, som kommissionen registrerade samma dag. En ändringsskrivelse till denna sändes den 1 februari 2006, som kommissionen registrerade samma dag. Förenade kungariket sände kompletterande upplysningar om stödåtgärden genom en skrivelse av den 7 februari 2006, som kommissionen registrerade samma dag. Förenade kungariket lämnade ytterligare kompletterande upplysningar om stödåtgärden genom en skrivelse av den 7 februari 2006, som kommissionen registrerade den 10 februari 2006. Förenade kungariket sände ytterligare kompletterande upplysningar om stödåtgärden genom en skrivelse av den 29 mars 2006, som kommissionen registrerade den 30 mars 2006.

(11)

Förenade kungariket var ett av de första länderna i världen som började använda kärnteknik, båda för civila och militära ändamål.

(12)

Vid den tidpunkt då denna teknik först infördes lades vikt vid vetenskapliga förbättringar och effektivitetsvinster. Generellt togs ingen eller mycket begränsad hänsyn till förvaltningen av åtagandena på det kärntekniska området.

(13)

Den ökande medvetenheten om behovet av att till slut genomföra en gradvis avveckling av kärnanläggningarna ledde till att medel avsattes för förvaltningen av åtagandena på det kärntekniska området. Generellt var dock de medel som avsattes otillräckliga för att täcka kostnaderna för åtagandena, vars omfattning ännu var osäkra, men stigande. Till och med under slutet av det tjugonde århundradet förvaltade varje ägare åtagandena på det kärntekniska området sjävständigt, som i stor utsträckning förvaltades från fall till fall.

(14)

Den brittiska regeringen ansåg att detta slags förvaltning borde bytas ut mot en ny och mer effektiv metod för att göra det möjligt att hantera åtagandena på kärnenergiområdet effektivare och samtidigt bibehålla högsta säkerhetsnivå.

(15)

Under 2001 beslutade den brittiska regeringen att inleda en översyn av hur förvaltningen av den offentliga sektorns åtaganden på kärnenergiområdet skulle kunna koncentreras till ett enda offentligt organ. I juli 2002 publicerades en vitbok kallad ”Managing the Nuclear Legacy – A strategy for action”. Efter ett samrådsförfarande genomfördes idéerna i vitboken i lagstiftningen i form av 2004 års energilag.

(16)

Genom lagstiftningen bildades ett nytt offentligt organ kallat kärnavvecklingsbyrån. Kärnavvecklingsbyrån kommer gradvis att ta över ansvaret för förvaltningen av merparten av den offentliga sektorns åtaganden inom kärnenergiområdet i Förenade kungariket (3). Därmed tar kärnavvecklingsbyrån över ansvaret för kärnanläggningar och tillgångar. I samband med ägarskapet av tillgångar och anläggningar tar kärnavvecklingsbyrån också över ansvaret för åtagandena på kärnenergiområdet och alla ekonomiska tillgångar som är kopplade till dessa anläggningar.

(17)

Syftet med kärnavvecklingsbyrån är en effektiv och säker förvaltning av åtagandena på kärnenergiområdet. Kärnavvecklingsbyrån kan fortsätta att driva de fysiska tillgångar som den tar över om den fortsatta driften av tillgångarna täcker mer än deras påverkbara kostnader och därför bidrar till att minska värdet på åtagandena. Kärnavvecklingsbyrån är en offentlig myndighet och har inget kommersiellt syfte. Byrån kommer inte att investera i några nya tillgångar eller driva någon ny verksamhet.

(18)

Kärnavvecklingsbyrån kommer inte själv att avveckla de anläggningar den får ansvar för. Dessa uppgifter kommer att läggas ut på andra organ. Kärnavvecklingsbyrån kan också ingå avtal om den fortsatta driften av kärnanläggningarna. De organ som kärnavvecklingsbyrån ingått avtal med för att driva en anläggning kallas Site Licensee Companies, SLC (nedan kallade koncessionshavarna). I början utses de tidigare ägarna till koncessionshavare av anläggningarna. Senare väljs de ut genom anbudsförfaranden i syfte att utveckla en verklig kärnkraftsavvecklings- och saneringsmarknad.

(19)

För att finansiera verksamheten använder kärnavvecklingsbyrån värdet på de överförda finansiella tillgångarna och de nettointäkter som de överförda fysiska tillgångarna genererar. Då dessa resurser sannolikt inte är tillräckliga för att betala hela kostnaden för förvaltningen av åtagandena på kärnenergiområdet finansieras resterande del av staten.

(20)

De tillgångar som har tillhört United Kingdom Atomic Energy Agency (UKAEA) har överförts till kärnavvecklingsbyrån. Kommissionen har redan fattat beslut om denna aspekt av stödåtgärden i det beslut som det hänvisas till i punkt 5 ovan. Kommissionen ansåg inte att denna aspekt av stödåtgärden utgjorde statligt stöd enligt innebörden i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(21)

Kärnavvecklingsbyrån har också tagit emot tillgångar som tillhört British Nuclear Fuels Limited (BNFL). Denna aspekt av stödåtgärden tas upp i detta beslut. Det skall påpekas att Förenade kungariket infört övergångsbestämmelser för att säkerställa att inget statligt stöd beviljas, trots att BNFL:s tillgångar formellt överförts till kärnavvecklingsbyrån, förrän kommissionen fattat ett slutligt beslut i ärendet.

(22)

BNFL är ett offentligt ägt aktiebolag som bedriver verksamhet på många områden inom kärnenergisektorn. Det finns med i nästan alla faser i kärnbränslecykeln: Det anrikar uranium (genom Urenco), levererar kärnbränsle, genererar el och upparbetar och förvarar utbränt kärnbränsle.

(23)

Merparten, men inte alla, av BNFL:s nukleära verksamheter och anläggningar har överförts till kärnavvecklingsbyrån. Den har tagit emot följande anläggningar:

(24)

BNFL:s andra verksamheter, särskilt de som är kopplade till Urenco och Westinghouse, överförs inte till kärnavvecklingsbyrån. De skall omorganiseras och ingå i en mindre företagsgrupp.

(25)

Tillsammans med ovannämnda anläggningar överför BNFL till kärnavvecklingsbyrån ett antal ekonomiska tillgångar kopplade till anläggningarna. Dessa tillgångar har tidigare inrättats för att åtminstone delvis finansiera anläggningarnas avveckling. Dessa tillgångar är följande:

(26)

Tekniskt överförs inte dessa tillgångar direkt till kärnavvecklingsbyrån, utan konsolideras i den statliga fonden ”the Nuclear Decommissioning Funding Account”. Staten finansierar istället kärnavvecklingsbyrån genom bidrag.

(27)

I anmälan bifogade de brittiska myndigheterna en uppskattning av åtagandena på kärnenergiområdet och de tillgångar som överförts till kärnavvecklingsbyrån, tillsammans med en uppdelning av de belopp som härrör från kommersiell verksamhet respektive icke-kommersiell verksamhet.

(28)

I inledningen av förfarandet ansågs alla åtaganden kopplade till UKAEA:s anläggningar vara utan kommersiellt syfte.

(29)

För att uppskatta andelen åtaganden kopplade till BNFL:s anläggningar som härrörde från verksamhet utan kommersiellt syfte ansåg Förenade kungariket att bara finansiella åtaganden som fortfarande erkändes av endera försvarsministeriet (Ministry of Defence, MOD) eller UKAEA var utan kommersiellt syfte. Skulder kopplade till tillgångar med dubbla (kommersiella/icke-kommersiella) syften som ännu inte erkändes av endera försvarsministeriet eller UKAEA hänfördes till BNFL:s kommersiella verksamheter, eftersom BNFL var operatör och ägare av dessa tillgångar, även om försvarsministeriet eller UKAEA tidigare hade använt dessa tillgångar.

(30)

Uppdelningen av de beräknade åtagandena kopplade till anläggningar ägda av BNFL, i kommersiella och icke-kommersiella verksamheter, var följande:

Tabell 1

Åtaganden på kärnenergiområdet som skall överföras till kärnavvecklingsbyrån, beräkningar från mars 2003, i 2003 års priser, diskonterade med en nominell räntesats på 5,4 %, belopp i miljarder pund sterling (4).

(31)

De brittiska myndigheterna bifogade också följande tabell i anmälan. I den jämförs det beräknade värdet på den kommersiella delen av åtagandena kopplade till de anläggningar som skall överföras från BNFL till kärnavvecklingsbyrån och det ekonomiska värdet på de tillgångar som skall överföras till byrån tillsammans med anläggningarna. För de fysiska tillgångarna ansågs det ekonomiska värdet motsvara de kassaflöden som tillgångarnas fortsatta drift förväntades generera.

Tabell 2

Skillnader mellan kommersiella skulder och tillgångarnas värde per den 31 mars 2004, i 2004 års priser, diskonterad med en nominell räntesats på 5,4 %, belopp i miljarder pund sterling (6).

(32)

När kommissionen inledde förfarandet hyste den först tvivel om vilken enhet som skulle ta emot statligt stöd enligt innebörden i artikel 87.1 i EG-fördraget. Kommissionen tog inte bara hänsyn till kärnavvecklingsbyrån, som kan ta emot direkta betalningar från staten, utan också till BNFL, som kunde undslippa avgifter som det annars skulle ha fått betala enligt principen om att förorenaren betalar.

(33)

Kommissionen undersökte därefter om det statliga stödet kunde anses vara förenligt med EG-fördraget. Den uttryckte allvarliga tvivel på att stödet var förenligt med riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön (7). Den uttryckte också allvarliga tvivel på om stödet kunde anses vara förenligt med gemenskapens riktlinjer för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (8).

(34)

Kommissionen bedömde därefter, genom direkt tillämpning av artikel 87.3 c i EG-fördraget och mot bakgrund av målsättningarna i Euratomfördraget, om det statliga stödet kunde vara förenligt. Kommissionen ansåg att man i princip kunde göra en sådan bedömning, men uttryckte också tvivel på om Förenade kungariket hade lämnat tillräckliga bevis på att stödets positiva inverkan för att uppfylla målen i Euratomfördraget uppvägde dess negativa inverkan på konkurrensen på den inre marknaden.

(35)

Slutligen hyste kommissionen tvivel om att det eventuellt inte förekom något statligt stöd på grund av att BNFL, innan några faktiska anbudsförfaranden kunde äga rum, tillfälligt skulle agera som koncessionshavare.

(36)

Efter det att inledandet av förfarandet hade offentliggjorts och inom den tidsfrist som fastställts i offentliggörandet tog kommissionen emot synpunkter från tre berörda tredje parter. Dessa sammanfattas nedan:

(37)

EDF stödjer det allmänna innehållet i stödåtgärden. EDF anser att den bidrar till att uppfylla målen i Euratomfördraget. EDF anser att det är nödvändigt att det införs lämpliga villkor för slutförvaringen av kärnavfall. Beträffande finansieringen av avvecklingen av kärnanläggningarna anser EDF att finansiella och industriella åtaganden måste följas åt och att man under själva driften måste avsätta och säkra lämpliga medel. EDF stödjer kommissionens insatser för att inrätta en gemenskapsram för att lösa dessa problem och välkomnar det faktum att kommissionen i detta sammanhang tar hänsyn till Euratomfördraget.

(38)

BE välkomnar inrättandet av kärnavvecklingsbyrån. BE anser det inte sannolikt att stödåtgärden kan få konkurrenshämmande effekter.

(39)

BE påpekar att den själv är kund hos BNFL, särskilt vad gäller bränsleleveranser och avfallshantering. Efter överföringen av dessa verksamheter till kärnavvecklingsbyrån och byråns utläggning av driften genom ett anbudsförfarande kan en av de nya operatörer som väljs ut mycket väl bli en konkurrent till BE. BE är bekymrad över att bolaget kan komma att bli kund till en av konkurrenterna.

(40)

BE uppmärksammar också kommissionen på det faktum att inrättandet av kärnavvecklingsbyrån och kommissionens bedömning av denna kan komma att äventyra BE:s omstruktureringsplan som godkänts av kommissionen.

(41)

BE förklarar vidare att det inte anser att stödåtgärden har någon påverkan på handeln vad gäller leveranser av AGR-bränsle och upparbetning av utbränt AGR-bränsle, för även om BNFL:s enda konkurrent inom EU, AREVA, skulle etablera sig i Förenade kungariket skulle inte BE kunna byta till det, eftersom det redan ingått avtal med BNFL om villkoren för AGR-anläggningarna under den tid som dessa fortsätter att drivas.

(42)

Beträffande Magnox-reaktorerna och elmarknaden anser BE att stödåtgärden, även om den minskar BNFL:s reaktorers kortsiktiga marginalkostnader, inte kan påverka det pris till vilket BE kan sälja sin egen kärnenergiproduktion och fossila produktion. Utifrån egen erfarenhet tror inte BE att stödåtgärden på ett konstlat sätt kommer att förlänga den tid som BNFL:s anläggningar kommer att drivas, eftersom BE uppskattar att dessa anläggningar rimligen befinner sig i en situation där de täcker sina egna kortsiktiga marginalkostnader.

(43)

BE lämnar sina synpunkter på samverkan mellan EG- och Euratomfördraget. Denna aspekt av företagets synpunkter verkar, även om de inte är lätta att tolka, tyda på att man enligt EG-fördraget bara kan bedöma stödåtgärder som inte är nödvändiga, eller som sträcker sig utöver vad som är nödvändigt, för att uppnå målen i Euratomfördraget.

(44)

Greenpeace anser att åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Den framhåller vikten av att garantera en säker avveckling av kärnanläggningar samt att man tillämpar principen om att förorenaren betalar på kärnindustrin.

(45)

Greenpeace anser inte att stödet kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. Den anser att den positiva effekten av att uppnå en säker och effektiv förvaltning av åtagandena inom kärnenergiområdet inte uppväger stödåtgärdens påverkan på konkurrensen.

(46)

Greenpeaces synpunkter är mycket omfattande och innehåller många bilagor. En stor del av synpunkterna relaterar till Greenpeaces skepsis vad gäller kärnenergi i allmänhet och särskilt det sätt man handskats med den i Storbritannien. Enligt Greenpeace medför kärnenergin mycket stora risker för miljön. Också upparbetningen av kärnavfall är, i motsats till direktförvaring, ett farligt och kostsamt alternativ.

(47)

Enligt Greenpeace har BNFL, som är en av de viktigaste aktörerna inom denna sektor i Förenade kungariket och som är offentligtägt, förvaltats på ett synnerligen riskfyllt och svårgenomskådligt sätt. Dess räkenskaper är svåra att analysera. Dålig likviditetsförvaltning och riskfyllda investeringar som inte visat sig vara ekonomiska har äventyrat bolagets förmåga att finansiera sina åtaganden på kärnenergiområdet. En del av de anslag som avsatts för att finansiera dessa åtaganden är inte likvida eller är, som i fallet med Magnox Undertaking (ett offentligt tillskott under 1998 då BNFL tog över Magnox-reaktorerna), av virtuellt slag. Vidare har BNFL alltid underskattat sina kostnader för åtaganden och överskattat framtida intäkter, vilket ytterligare förvärrat situationen. Greenpeace bifogar en rapport som analyserar och kritiserar BNFL:s investeringsstrategi och räkenskaper.

(48)

Beträffande stödåtgärden anser Greenpeace att den skall betraktas som ett sätt för den brittiska regeringen att omstrukturera ett företag i svårigheter – BNFL – genom att befria det från dess sämsta tillgångar och de därtill kopplade potentiellt ofinansierade åtagandena för att inte bara ge bolaget möjlighet att stanna kvar på marknaden, utan också fortsätta som ett framgångsrikt bolag.

(49)

Greenpeace ifrågasätter också vilket slags framtida förhållande som kommer att finnas mellan BNFL och kärnavvecklingsbyrån. Enligt Greenpeace kommer det, när BNFL blir koncessionshavare för kärnavvecklingsbyrån, att bli svårt att avgöra vilken av de två enheterna som är av kommersiellt slag. Om det vore kärnavvecklingsbyrån som sökte utvinna vinster från kommersiell verksamhet skulle det strida mot syftet med byrån. På grund av svårigheterna med att avgöra vilken av de två enheterna som är den kommersiella blir det också mycket svårt att avgöra vilken av dem som tar emot statligt stöd.

(50)

Greenpeace tillägger att kärnavvecklingsbyrån sannolikt kommer att skapa nytt avfall genom sina verksamheter och att det inte är klart om den kommer att avsätta medel för att betala för avfallshanteringen.

(51)

Greenpeace ifrågasätter också Westinghouses framtid, ett företag som ägs av BNFL, men som inte överförts till kärnavvecklingsbyrån. Greenpeace ifrågasätter Westinghouses lönsamhet utan stöd från moderbolaget. Kommissionen uppfattar det som att Greenpeace menar att, om Westinghouse fortsätter sin verksamhet som en del av BNFL, kan tidigare och framtida kopplingar mellan BNFL och kärnavvecklingsbyrån leda till korssubventionering från kärnavvecklingsbyrån till Westinghouse. Greenpeace är också rädd för att en sådan korssubventionering kan påverka Westinghouses konkurrenters intressen vad gäller utformningen av kärnreaktorer. Oron för korssubventionering skulle öka om det, som Greenpeace misstänker, finns planer på att sälja delar av BNFL till den privata sektorn.

(52)

Greenpeace fortsätter att kritisera BNFL:s upparbetningsverksamhet. Greenpeace ifrågasätter de brittiska myndigheternas argument om att statligt stöd till denna verksamhet inte kan påverka handeln på grund av att det är svårt att transportera kärnavfall och att det därför inte skulle vara lönsamt för konkurrenterna att investera i nya upparbetningsanläggningar i Storbritannien. Enligt Greenpeace bortser man från det faktum att kärnavfall inte nödvändigtvis måste upparbetas, utan också kan bortskaffas genom direkt lagring. Nya investeringar i direkta lagringsanläggningar skulle vara ett lönsamt alternativ att erbjuda BNFL:s konkurrenter.

(53)

Greenpeace noterar också att, enligt de uppgifter som är tillgängliga för organisationen, de priser som BNFL erbjuder för sina bränsleupparbetningsavtal förefaller vara för låga för att täcka kostnaderna. BNFL, och därmed kärnavvecklingsbyrån, skulle därför generera ännu större förluster genom dessa verksamheter, och skapa behov av driftstöd. För att underbygga denna synpunkt hänvisar Greenpeace till priset 140 000 pund/ton för BE:s avtalsfästa utbetalningar till BNFL för upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle. Greenpeace jämför detta belopp med beräkningar på mellan 330 000 pund/ton och 533 000 pund/ton för omfattande hantering av kärnavfall enligt fristående undersökningar från University of Harvard och NIREX.

(54)

Greenpeace ifrågasätter prognoserna för driften av SMP. Det skulle vara svårt att sätta SMP i drift och framställning av MOX-bränsle skulle bli ett allt mindre attraktivt alternativ för plutoniumhantering.

(55)

Beträffande Magnoxreaktorerna anser Greenpeace att deras fortsatta drift påverkar konkurrensen på elmarknaden, särskilt från förnybara energier. Greenpeace anser också att utbränt kärnbränsle från Magnoxreaktorer bör bortskaffas direkt istället för att upparbetas.

(56)

Förenade kungariket påminner först om sitt åtagande att avveckla kärnkraftverk och rensa upp på marknaden. Förenade kungariket betraktar inrättandet av kärnavvecklingsbyrån som ett unikt försök att på ett systematiskt sätt hantera tidigare åtaganden på kärnenergiområdet i Europa. Kärnavvecklingsbyrån förväntas inte bara göra avvecklingen säkrare och effektivare, utan också bana väg för en verklig marknad för kärnkraftsavveckling.

(57)

Förenade kungariket anser inte att stödåtgärden utgör statligt stöd till BNFL, eftersom BNFL inte längre äger några av de tillgångar vars kostnader för avveckling delvis kan komma att finansieras genom statliga medel. Förenade kungariket tillägger att den övergångsperiod under vilken BNFL blir koncessionshavare innan dessa faktiskt kan väljas ut genom konkurrensutsatta förfaranden inte heller kommer att leda till något statligt stöd till BNFL, eftersom alla betalningar till företaget under denna period kommer att jämföras med internationella komparatorer.

(58)

Förenade kungariket påstår dock att, även om kommissionen anser att stödåtgärden utgör statligt stöd till BNFL, bör detta stöd anses vara förenligt med EG-fördraget då det stödjer flera av målsättningarna i Euratomfördraget (främjande av FoU, hälsa och säkerhet, investeringar, regelbunden och rättvis försörjning, gemensam marknad och konkurrensvinster inom kärnenergisektorn). Stödåtgärden kommer vidare att leda till miljövinster som överensstämmer med målsättningen i artikel 174 i EG-fördraget.

(59)

Förenade kungariket framhåller att det godtar att stödåtgärden utgör ett stöd till kärnavvecklingsbyrån. Det framhåller dock att stödet i detta ärende bör anses vara förenligt med den gemensamma marknaden av samma orsaker. Förenade kungariket bifogar en förteckning över fördelar som stödåtgärden kommer att leda till mot bakgrund av målsättningarna i Euratomfördraget. En kvalitativ bedömning görs av alla dessa fördelar, tillsammans med en kvantitativ beräkning av vinsterna när det anses vara möjligt.

(60)

Förenade kungariket bifogar en detaljerad förteckning över de verksamheter som stannar kvar inom BNFL och en värdering av dessa. Det förklarar också hur BNFL kommer att betalas när det drivs som koncessionshavare under den tillfälliga period innan dessa kan väljas ut genom konkurrensutsatta förfaranden. BNFL kommer bara att erhålla betalningar för ersättningsberättigande kostnader. Det innebär att kärnavvecklingsbyrån blir skyldig att nå kostnadsminskningar på 2 % per år. De ersättningsberättigande kostnaderna utesluter i princip eventuell kapitalavkastning. Kostnaderna kommer också att begränsas av budgeten genom en gräns för den årliga finansiering som kärnavvecklingsbyrån fastställer för anläggningen.

(61)

Betalningarna kan också inkludera så kallade resultatbaserade incitament som bara beviljas om de kostnadsbaserade resultatmålen uppnås. Dessa incitaments värde baseras på noggranna jämförelser av internationella verkstads- och byggföretags genomsnittliga vinstmarginaler.

(62)

Förenade kungariket ger sedan sina synpunkter på stödåtgärdens påverkan på konkurrensen på varje marknad som berörs av de anläggningar som BNFL överför till kärnavvecklingsbyrån.

(63)

Beträffande Magnoxreaktorerna anser Förenade kungariket inte att stödåtgärden kommer att påverka elmarknaden. En rangordning av magnoxreaktorer efter kortsiktiga marginalkostnader kommer alltid att ligga under marginalkraftverkets, även under perioder med minimal efterfrågan. Det innebär att varje minskning av de kortsiktiga marginalkostnaderna till följd av stödåtgärden varken påverkar den tidsperiod under vilken konkurrenterna kan driva sina anläggningar eller det pris till vilket de kan sälja sin produktion.

(64)

Beträffande THORP-anläggningen i Sellafield förklarar Förenade kungariket att den upparbetar utbränt AGR- och LWR-kärnbränsle. Att träda in på marknaden för upparbetning av utbränt AGR-bränsle skulle inte vara ekonomiskt lönsamt, framför allt på grund av transportkostnaderna till och från Förenade kungariket, som är det enda land där detta bränsle används. Trots att lagring är ett möjligt alternativ till upparbetning av AGR-bränsle påstår Förenade kungariket att de snäva tidsmässiga och rättsliga restriktionerna för uppförandet av eventuella nya AGR-lagringsanläggningar till och med i Storbritannien skulle göra det ekonomiskt olönsamt för nya aktörer, särskilt mot bakgrund av den begränsade storleken på marknaden för förvaring av utbränt AGR-bränsle. Samma sorts argument används också för Springfieldsanläggningen, som bara producerar AGR- och Magnox-bränsle.

(65)

Beträffande utbränt LWR-bränsle gör Förenade kungariket gällande att merparten av detta slags bränsle, som THORP upparbetar, redan finns i landet och att svårigheterna med att frakta det till kontinenten skulle begränsa de ekonomiska incitamenten för konkurrenterna.

(66)

Beträffande SMP-anläggningen i Sellafield påpekar Förenade kungariket att det skulle skada konkurrensen om driften upphörde. Det skulle onekligen undanröja en viktig aktör på en mycket koncentrerad marknad. En nedläggning av SMP skulle innebära att betydande mängder plutonium regelbundet skulle behöva transporteras ut från Förenade kungariket, vilket skulle bli kostsamt för kunderna och innebära en potentiell fara.

(67)

Beträffande Driggs förvaringsplats för lågaktivt avfall hävdar Förenade kungariket att, eftersom de flesta länder inte tillåter import av radioaktivt avfall från utlandet för lagring eller bortskaffande, är det enda sättet att öka konkurrensen att bygga en till anläggning i landet. Detta är en ointressant investering, eftersom det blir svårt att få alla godkännanden som krävs. Den skulle också leda till överkapacitet, vilket skulle göra investeringen ännu mindre attraktiv. Ett effektivare sätt att främja konkurrensen på marknaden vore att kärnavvecklingsbyrån lade ut driften av Drigganläggningen genom ett öppet anbudsförfarande.

(68)

Förenade kungariket välkomnar EDF:s stöd för stödåtgärden.

(69)

Förenade kungariket välkomnar BE:s kommentarer till stöd för stödåtgärden.

(70)

Förenade kungariket anser att lämpliga rättsliga åtgärder säkerställer att inga problem uppstår om vissa av kärnavvecklingsbyråns anläggningar eventuellt skulle komma att drivas av BE:s konkurrenter.

(71)

Förenade kungariket är övertygat om att kommissionen helt kommer att ta hänsyn till villkoren i beslutet om omstrukturingen av BE (9) när den överväger uppgifterna i detta ärende.

(72)

Förenade kungariket anser att det i sina synpunkter på inledandet av förfarandet redan lämnat viktiga detaljuppgifter avseende de frågor som Greenpeace tagit upp. Svaren på Greenpeaces synpunkter begränsas därför till vissa sammanställningar av allmänt slag.

(73)

Förenade kungariket framhåller att stödåtgärden helt överensstämmer med principen om att förorenaren betalar. BNFL-gruppen bidrar med över 88 % av åtagandena genom de tillgångar som överförs till kärnavvecklingsbyrån (10). Stödet från den brittiska regeringen begränsas till vad som är nödvändigt för att erkänna att regeringen har det yttersta ansvaret för kärnteknisk säkerhet och fysiskt skydd i landet. BNFL gynnas inte direkt av de tillgångar och kommersiella intäkter det överför till kärnavvecklingsbyrån. Det gynnas bara av eventuella resultatbaserade incitament under den tid det driver anläggningarna om det når bättre resultat än de som regeringen fastställt.

(74)

Förenade kungariket ger en detaljerad förklaring av BNFL-gruppens nya struktur och dess förhållande till kärnavvecklingsbyrån.

(75)

Förenade kungariket framhåller också att kärnavvecklingsbyråns huvudsakliga funktion är att avveckla kärnkraftsanläggningar. Om driften av vissa tillgångar på kommersiell grund gör det möjligt för kärnavvecklingsbyrån att säkra denna målsättning på ett mindre kostsamt sätt samtidigt som den bibehåller samma höga säkershetsnivå har den befogenhet att göra detta. Det är kärnavvecklingsbyrån som fattar dessa beslut, inte BNFL.

(76)

Förenade kungariket noterar att kommissionen redan tagit upp frågan om det pris som BNFL tar ut av BE för upparbetning och förvaring av utbränt kärnbränsle i sitt beslut om omstruktureringsstöd till British Energy.

(77)

Slutligen ifrågasätter Förenade kungariket Greenpeaces åsikt att driften av kärnavvecklingsbyrån skulle vara ogenomtränglig och leda till korssubventionering med BNFL. Förenade kungariket hävdar tvärtom att kärnavvecklingsbyrån skulle vara en mästare på information till allmänheten. Dess stadgar inkluderar flera insynsmekanismer vad gäller dess räkenskaper, utgifter och övergripande programplanering.

(78)

Åtminstone vissa delar av stödåtgärden berör frågor som omfattas av Euratom-fördraget, varvid de skall bedömas enligt detta (11). I den utsträckning stödåtgärden inte är nödvändig eller går utöver målen för Euratom-fördraget eller om den snedvrider eller riskerar att snedvrida konkurrensen på den inre marknaden, skall den bedömas enligt EG-fördraget.

(79)

Inrättandet av kärnavvecklingsbyrån och det sätt på vilket den finansieras kommer per definition att påverka förvaltningen och finansieringen av åtagandena på kärnenergiområdet, inklusive avvecklingen av många kärnkraftsanläggningar och behandlingen av stora mängder radioaktivt avfall. Avveckling och hantering av avfall utgör en viktig del av kärnindustrins livscykel, vilket ger upphov till risker som måste behandlas ansvarsfullt, och av de kostnader som omfattas av sektorn. Ett av kärnindustrins prioriterade mål är att minimera strålningsriskerna. Kommissionen noterar att efter över 50 års drift av kärnindustrin i Förenade kungariket har frågorna om avveckling och avfallshantering blivit allt viktigare då allt fler anläggningar når slutet på sina livscyklar och viktiga beslut och insatser krävs för att säkra både arbetstagarnas och befolkningens hälsa och säkerhet.

(80)

Genom Euratom-fördraget behandlas den viktiga frågan om hälsa och säkerhet, samtidigt som det anges att fördraget syftar till att skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri som väsentligt ökar energiproduktionen. I artikel 2 b i Euratom-fördraget anges att gemenskapen för att fullgöra sin uppgift skall uppställa enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd samt övervaka tillämpningen av dessa normer. I artikel 2 c i Euratom-fördraget anges att gemenskapen när det är lämpligt skall underlätta investeringar inom kärnenergisektorn. Det är på denna grund som Europeiska atomenergigemenskapen inrättas genom Euratom-fördraget och skapar de instrument och ansvarsområden som krävs för att målen skall kunna uppnås. Det åligger således gemenskapen, vilket även bekräftats av domstolen, att sörja för kärnsäkerhet. Detta måste kopplas till det hälsoskydd mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning som föreskrivs i artikel 30 i kapitel 3 om hälsoskydd i Euratom-fördraget (12). Kommissionen skall se till att Euratom-fördragets bestämmelser tillämpas och kan därför vid behov fatta beslut på grundval av fördraget och även avge yttranden.

(81)

Kommissionen noterar de brittiska myndigheternas inslag om att effekterna av den anmälda stödåtgärden bland annat blir säkerställande av säkerheten i både de kärnanläggningar som är i drift och de som inte längre används, samt lagring och tillhandahållande av långsiktiga lösningar för utbränt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

(82)

När kommissionen bedömer uppgifterna och särskilt när den fastställer om stödåtgärden är nödvändig eller omfattas av målen i Euratom-fördraget, noterar den att det ekonomiska stöd som regeringen beviljar kärnavvecklingsbyrån är utformat för att underlätta ovannämnda mål i fördraget. De brittiska myndigheterna har beslutat inrätta och finansiera kärnavvecklingsbyrån för att säkerställa en korrekt avveckling och avfallshantering som är tillräcklig för att skydda arbetstagarnas och befolkningens hälsa och säkerhet. Kommissionen medger därmed att de brittiska myndigheterna tar ansvar för sina skyldigheter enligt Euratomfördraget för att tillhandahålla en säker och tillräckligt utrustad avveckling som görs på ett korrekt och ansvarsfullt sätt som är förenligt med målen i Euratomfördraget.

(83)

Den anmälda stödåtgärden stärker ytterligare uppfyllandet av målen i Euratomfördraget genom att säkerställa att ingen offentlig intervention används för andra ändamål än avveckling av föråldrade kärnanläggningar och säker hantering av radioaktivt avfall i samband med avbetalningen av kostnaderna för åtagandena på kärnenergiområdet. Ett system med tak och trösklar kommer att säkra att det finns tillräckliga medel för att målen skall kunna uppnås och att stödet begränsas till vad som är nödvändigt för att samma mål skall kunna uppnås.

(84)

Kommissionen drar slutsatsen att den stödåtgärd som de brittiska myndigheterna föreslår är lämplig för den kombination av mål som skall följas och helt överensstämmer med målen i Euratomfördraget.

(85)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(86)

För att bedöma om stödåtgärden utgör statligt stöd till BNFL eller kärnavvecklingsbyrån bedömde kommissionen först om den påverkade dessa enheter.

(87)

Med påverkan menas att staten betalar för kostnader som normalt borde ha burits av de två företagen. Det är därför nödvändigt att först införa ett riktmärke för vilka kostnader som normalt skall bäras av ett företag för att senare kunna bedöma om staten betalar delar av dessa kostnader.

(88)

Enligt artikel 174 i EG-fördraget skall gemenskapens miljöpolitik särskilt grundas på principen om att förorenaren betalar.

(89)

Enligt artikel 6 i fördraget skall miljöskyddskraven integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik.

(90)

Det innebär att det är kommissionens praxis att kräva att förorenarna internaliserar kostnaderna för förorening för att principen om att förorenaren betalar skall anses vara genomförd i politiken för statligt stöd (13). Det innebär att dessa kostnader skall betraktas som kostnader som förorenaren normalt skall bära, vilket i sin tur innebär att om dessa betalas av staten skall de betraktas som en fördel från staten.

(91)

I detta ärende åtar sig staten att täcka eventuella tillkortakommanden i kärnavvecklingsbyråns förmåga att täcka kostnader kopplade till åtaganden på kärnenergiområdet för de tillgångar som överförs till kärnavvecklingsbyrån. Då dessa åtaganden avser upprensning av radioaktivt förorenade anläggningar anser kommissionen att dessa utgör kostnader för förorening, som enligt förklaringarna ovan normalt skall bäras av förorenarna, nämligen de som driver anläggningarna. Då staten betalar delar av dessa kostnader skall dessa betraktas som att förorenarna beviljas en fördel.

(92)

Kommissionen instämmer inte i Förenade kungarikets påstående att stödåtgärden uppfyller principen om att förorenaren betalar eftersom operatörerna täcker över 88 % av dessa kostnader enligt siffrorna från Förenade kungariket. Kommissionen anser att dessa beräkningar visar att ungefär 12 % av kostnaderna för förorening inte kommer att täckas av förorenarna, vilket påvisar att stödåtgärden inte helt uppfyller principen om att förorenaren betalar.

(93)

Medan det är relativt lätt att, som förklaras ovan, i detta ärende avgöra att stödåtgärden generellt leder till att förorenarna beviljas en fördel, men då de inte betalar hela den kostnad som uppstår från föroreningen är det svårare att fastställa i exakt vilken omfattning operatörerna är förorenare och därmed i vilken omfattning var och en av dem sluppit bära kostnaderna för föroreningen.

(94)

Merparten av kostnaderna för förorening är i detta ärende kostnader kopplade till avvecklingen av kärnkraftverk som under sin sammanlagda livscykel drivits av flera operatörer. Genomförandet av principen om att förorenaren betalar kräver i detta ärende förmågan att fastställa vilken av de på varandra följande operatörerna som är ansvarig för vilken del av kostnaderna.

(95)

Avvecklingskostnaderna uppstår direkt när anläggningen tas i bruk. Senare ökningar av dessa kostnader är marginella jämfört med dem som skapas från början.

(96)

Ett fullständigt och direkt genomförande av internaliseringen av kostnadsprincipen, dvs. principen om att förorenaren betalar, kräver därför att anläggningens samtliga avvecklingskostnader tas med i priset på de första energienheter som anläggningen säljer.

(97)

Det är uppenbart att en sådan tolkning av principen om att förorenaren betalar helt strider mot de ekonomiska villkoren för elproduktion och är så ogenomförbar att den inte ens når sin egen målsättning. För att principen om att förorenaren betalar skall kunna tillämpas på dessa kostnader på ett praktiskt sätt godtas därför generellt att man måste hitta ett sätt att sprida kostnaderna för förorening (eller snarare en juridisk skyldighet att täcka dem), åtminstone under den tid som man förväntas driva anläggningen.

(98)

Det sätt på vilket dessa kostnader för förorening sprids är av särskild relevans för tillämpningen av reglerna om statligt stöd där staten ingriper för att betala avvecklingskostnaderna för anläggningar som haft flera ägare. Spridningen av kostnaderna för förorening mellan flera på varandra följande ägare leder till att den potentiella fördel som staten beviljar var och en av dem också sprids.

(99)

Det finns inget harmoniserat gemenskapssystem för tilldelning av avvecklingskostnader till flera på varandra följande ägare av kärnkraftsanläggningar. Medlemsstaterna har olika system för att genomföra en juridisk skyldighet för att klara åtagandena på kärnenergiområdet, dessa system leder till olika möjliga fördelningar av kostnader mellan flera på varandra följande ägare (14).

(100)

Trots att det inte finns något harmoniserat system anser kommissionen att det fortfarande är möjligt att fastställa två omfattande kategorier.

(101)

Den första typen av system består i att behandla avvecklingskostnader som investeringskostnader. Skyldigheten att täcka dessa kostnader uppstår vid den tidpunkt när anläggningen tas i bruk och kostnaden kan därefter inte undvikas. I redovisningstermer motsvarar åtagandena en skuld till en hypotetisk avvecklingsoperatör. Liksom alla skulder kan skulden betalas av i delar eller köpas och säljas av olika parter. Skulden uppstår dock redan när anläggningen tas i bruk.

(102)

Den andra typen av system består i att behandla avvecklingskostnader som driftskostnader. Den juridiska skyldigheten att täcka dessa kostnader skapas periodiskt, vanligtvis på årsbasis, som en motprestation för driften av anläggningen. Framtida delbetalningar kan därmed undvikas. I redovisningstermer motsvarar åtagandena en årlig skatt till en hypotetisk avvecklingsoperatör. Den lagstadgade skyldigheten för denna motsvarighet till skatteavgift utlöses inte helt i början av driften, utan på löpande basis under driften av anläggningen.

(103)

De två systemen leder i praktiken ofta till samma beteende, särskilt för ekonomiskt effektiva kärnkraftverk (15). I detta fall tenderar operatörer som omfattas av det första systemet att avsätta medel för att kunna betala den skyldighet som från början utlösts på samma regelmässiga sätt som om de skulle ha gjort en årlig betalning.

(104)

De leder dock till två mycket olika tolkningar när det gäller bedömningen av statligt stöd om ett ekonomiskt ineffektivt kärnkraftverk överförs från en ägare till en annan med löfte om att staten betalar avvecklingskostnaderna vid en brist på medel.

(105)

I det första systemet kan inte den förste ägaren undvika skyldigheten att finansiera hela avvecklingen. Om inte ägaren kan sälja en del av åtagandena på marknadsvillkor till den nye ägaren fortsätter den tidigare ägaren att vara ansvarig för dessa och den nye ägaren kan inte, oavsett storleken på åtagandena, hållas ansvarig för den faktiska tid under vilken den förste ägaren drev anläggningen. Det kan leda till en situation där den förste ägaren måste bära en börda som är oproportionerligt hög i förhållande till den tid under vilken ägaren drev anläggningen och den nye ägaren bär en börda som är oproportionerligt låg. Kärnkraftverkets ekonomiska situation är den faktor som avgör åtagandenas spridning. I det extremfall där kärnkraftverket är så ineffektivt att det bara täcker driftskostnaderna är den förste ägaren ansvarig för alla avvecklingskostnaderna och den nye ägaren inte för några. Statliga ingripanden kan då bara tolkas som en fördel för den förste ägaren.

(106)

I det andra systemet skulle den nye operatören ha behövt betala för belopp som den i framtiden skulle ha ålagts enligt den periodiska ansvarsmekanismen. Den förste operatören kan, å andra sidan, undvika dessa åtaganden, eftersom den rättsliga skyldigheten att betala dem bara utlöses vid faktisk drift av anläggningen. Om den förste operatören inte får korrekt ersättning för en marknadstransaktion kan denne därför inte belastas för framtida åtaganden av den nye operatören. Därför fortsätter operatörerna genom detta system att vara ansvariga för sin del av avvecklingskostnaderna, oavsett kärnkraftverkets ekonomiska situation.

(107)

Förenade kungariket använder inget av de två referenssystemen för åtaganden inom kärnenergiområdet när det genomför principen om att förorenaren betalar enligt punkterna (100) och (101) ovan, eftersom den inte helt genomför principen om att förorenaren betalar. Det är dock nödvändigt att hänvisa till ett korrekt riktmärke för att bedöma stödåtgärden, annars skulle det inte vara möjligt att bedöma i vilken utsträckning principen om att förorenaren betalar har genomförts eller ej.

(108)

I detta skede av den rättsliga bedömningen kan inte kommissionen besluta om gemenskapens lagstiftning ger den möjlighet att införa en av de två metoderna ovan i samband med bedömningen av följderna av principen om att förorenaren betalar i enlighet med reglerna om statligt stöd. Kommissionen anser inte att det i föreliggande ärende är nödvändigt att fatta beslut i frågan, eftersom man i de två metoderna kommer till samma slutsats vad avser BNFL och kärnavvecklingsbyrån, dvs. att stödåtgärden inte utgör statligt stöd till BNFL, men utgör statligt stöd till kärnavvecklingsbyrån som kan komma att anses vara förenligt med den gemensamma marknaden.

(109)

Kommissionen har bedömt om stödåtgärden utgör en fördel till BNFL i enlighet med vart och ett av de två referenssystem som anges i punkterna (101) och (102) ovan. Som förklaras ovan syftar båda bedömningarna till att säkerställa att BNFL, i enlighet med principen om att förorenaren betalar, täckt den del av åtagandena på kärnenergiområdet som det bara kan tilldelas med egna medel – och i synnerhet inte genom statligt stöd.

(110)

Vid dessa två bedömningar tog kommissionen hänsyn till bakgrunden bakom ägandet av tillgångarna, samt tidigare statligt ingripande till deras förmån, som sammanfattas nedan.

(111)

Magnox-reaktorerna ägdes och drevs ursprungligen av två offentligt ägda företag som också ägde andra reaktorer i Förenade kungariket. Den brittiska kärnsektorn omstrukturerades därefter i flera steg.

(112)

I ett första steg avskiljdes Magnox-reaktorerna från andra reaktorer. Magnox-reaktorerna grupperades tillsammans i ett enda offentligägt företag kallat Magnox Electric. En skuld motsvarande den överförda anläggningens bokförda värde skapades. Detta var en skuld till Magnox Electric från de företag som nu bara ägde andra reaktorer än Magnox (nedan kallade operatörer med andra reaktorer än Magnox). Skulden öronmärktes senare för att täcka Magnox-reaktorernas fullständiga åtaganden på kärnenergiområdet.

(113)

I ett andra steg köpte den brittiska regeringen skulden från Magnox Electric och ersatte den med en förpliktelse att betala för åtagandena på kärnenergiområdet, som begränsades till samma värde som skulden, och indexerades till samma satser. Det skall noteras att denna transaktion inte ändrade Magnox Electrics ställning då det var berättigat att ta emot dessa pengar som ett led i den första transaktionen. Å andra sidan lättade staten på skuldbördan till operatörer med andra reaktorer än Magnox.

(114)

I ett tredje steg köpte BNFL Magnox Electric från regeringen till det symboliska priset av ett pund sterling. Vid den tidpunkten ersattes det offentliga företaget av ett nytt, fastställt till kärnkraftverkens nyligen beräknade negativa bokförda nettovärde: 3,7 miljoner pund sterling. Det skall noteras att detta företag, i motsats till vad kommissionen ansåg vid den tidpunkt då förfarandet inleddes, inte har något förhållande till det icke-ingripandebesked som kommissionen godkände i det statliga stödärendet N 34/90 (16).

(115)

Stödåtgärden utgör omstruktureringens fjärde och sista steg. BNFL överför kärnkraftverken till kärnavvecklingsbyrån tillsammans med samtliga finansiella tillgångar kopplade till dessa, inklusive det tidigare nämnda företaget (nedan kallat Magnox Undertaking).

(116)

Calder Hall och Chapelcross Magnox-reaktorer utgör ett undantag till den process som beskrivs ovan. BNFL har varit ansvarigt för dessa sedan 1971, när BNFL inrättades och dessa reaktorer överfördes till det. Vid samma tidpunkt övertog BNFL ägarskapet och ansvaret för Springfieldsanläggningen.

(117)

Övriga tillgångar som berörs av överföringen till kärnavvecklingsbyrån, särskilt THORP och SMP, ägdes från början av driften av BNFL och tills dess att de överfördes till kärnavvecklingsbyrån.

(118)

Enligt denna bedömning gäller, enligt punkt (103), att om en anläggning byter ägare kan inte köparen hållas ansvarig för åtaganden på kärnenergiområdet utöver dem köparen är redo att köpa från säljaren. Det innebär att om en tillgång har ett negativt bokfört värde som består av åtaganden för avveckling av kärnenergi, stannar bördan hos säljaren och om köparen samtycker till att ta ansvar för åtagandena är denne berättigad att ta emot betalning för dessa åtaganden till ett negativt pris.

(119)

Därför var BNFL berättigat, när det förvärvade anläggningar från Magnox Electric, att ta emot värdet på Magnox Undertaking till ett negativt pris för deras negativa bokförda värde. Företaget Magnox Undertaking kan därför inte tolkas som en fördel som beviljats BNFL, som med rätta kan införas i företagets balansräkning som en tillgång det äger. Det kan dock räknas som ett bidrag från BNFL för att uppfylla de åtaganden på kärnenergiområdet för vilka det påtagit sig allt ansvar.

(120)

Samma resonemang måste användas för överföringen av tillgångar från BNFL till kärnavvecklingsbyrån: eftersom kärnavvecklingsbyrån tar över alla åtaganden i detta referenssystem bör BNFL samtidigt tillhandahålla kärnavvecklingsbyrån positiva tillgångar till ett sammanlagt värde som motsvarar värdet på de överförda åtagandena. I annat fall skulle skillnaden utgöra stöd till BNFL.

(121)

I tabellen nedan, som Förenade kungariket lämnat, ges en uppdatering av värdet på de åtaganden och tillgångar som BNFL överförde till kärnavvecklingsbyrån innan förfarandet inleddes. Det bör understrykas att, som anges ovan, det fullständiga värdet på Magnox Undertaking kan betraktas som ett bidrag från BNFL då BNFL var berättigat att självt få detta värde som en betalning vid den tidpunkt det köpte anläggningarna.

Tabell 3

2005 års beräkningar av tillgångar och åtaganden som skall överföras från BNFL till kärnavvecklingsbyrån och som visar BNFL:s bidrag för dess åtaganden på kärnenergiområdet. Beräkningar från mars 2005, till 2005 års priser, diskonterade med en nominell räntesats på 5,4 %, belopp i miljarder pund sterling.

(122)

Tabellen ovan baserar sig på BNFL:s räkenskaper. Dessa räkenskaper har blivit föremål för revision. Bortsett från värdeökningen i Magnox Undertaking till följd av indexeringen består den huvudsakliga förändringen i förhållande till beloppen i inledningen av förfarandet av det faktum att BNFL kommer att överföra fler finansiella tillgångar till kärnavvecklingsbyrån.

(123)

Kommissionen är medveten om att beräkningarna av framtida intäkter från Sellafieldanläggningen kan bli kontroversiell. Greenpeace bifogade en rapport som ifrågasätter hur lämpligt det är att investera i dessa tillgångar, särskilt för SMP.

(124)

Kommissionen noterar dock att THORP:s framtida kassaflöde i huvudsak baseras på avtal som redan har undertecknats och som kommer att genomföras under den tid som anläggningen kommer att fortsätta att drivas. Det är därför inte troligt att beräkningarna av THORP:s framtida kassaflöde är bristfälliga. Det är möjligt att upparbetning inte är den ur miljösynpunkt bästa lösningen för sluthantering av kärnavfall. Kommissionen anser dock att behörigheten att fatta detta beslut åligger de berörda länderna och är av väsentlig betydelse för gemenskapens politik för statligt stöd.

(125)

SMP:s situation är av ett annat slag, eftersom SMP fortfarande måste ingå avtal för merparten av sin verksamhet. Komissionen jämförde det värde som de brittiska myndigheterna lämnat med värdet från bedömningen av BNFL:s ekonomiska grund för Sellafields MOX-anläggning (17). Kommissionen fann att de belopp som de brittiska myndigheterna använde ligger inom ett genomsnittligt intervall av rimliga scenarion som är ett resultat av den analys som genomförts av fristående konsulter för denna bedömning (18).

(126)

Kommissionen noterar Greenpeaces synpunkt på att bedömningen av BNFL:s ekonomiska grund för Sellafields MOX-anläggning gjordes efter det att merparten av investeringskostnaderna i SMP inte längre kunde återvinnas. Denna tidsaspekt innebär att ingen hänsyn togs till investeringskostnaderna när man fattade beslut om de ekonomiska grunderna för eller emot driften av anläggningen. Enligt kommissionen kan det positiva resultatet av bedömningen i detta sammanhang ge ett felaktigt intryck av att investeringen i SMP var ett lönsamt beslut, medan resultatet i själva verket bara innebar att eftersom investeringen redan hade gjorts var det mer logiskt att driva företaget i förhoppningen om att inte förlora mer pengar. Kommissionen noterar dock att denna distinktion bara påverkar gällande val av tidpunkt vid bedömningen, inte giltigheten av framtida beräkningar av kassaflöden.

(127)

I det beräknade framtida kassaflödet för Magnox-reaktorerna tas hänsyn till de senaste elpriserna i Storbritannien. Elpriserna i Storbritannien var särskilt höga under slutet av 2005. Det är oklart om de kommer att ligga kvar på den nivån under en längre period. Vissa av de orsaker som vanligtvis läggs fram för höga elpriser kommer sannolikt att fortsätta, särskilt höjningen av gaspriserna och effekten av utsläppshandeln, och kan till och med öka när det gäller effekten av utsläppshandeln. Vidare är de belopp som använts för att beräkna detta kassaflöde fortfarande mycket försiktigt satta jämfört med dagspriserna (19), även om de tar hänsyn till den uppåtgående trenden. Kommissionen anser därför att denna beräkning är godtagbar under de få år under vilka Magnox-reaktorerna kommer att fortsätta att drivas.

(128)

Kärnavvecklingsbyrån beräknar och publicerar sina egna beräkningar av de totala åtagandena inom kärnenergiområdet. Dessa beräkningar ligger högre än de som används i BNFL:s räkenskaper. De skiljer inte mellan ekonomiska åtaganden och åtaganden som inte är ekonomiska, eftersom denna skillnad, som är av betydelse vid kontroll av statligt stöd, inte är relevant för kärnavvecklingsbyråns verksamheter. Enligt Förenade kungariket leder en uppdelning av kärnavvecklingsbyråns senaste beräkningar (20) av de totala åtagandena i ekonomiska åtaganden och åtaganden som inte är ekonomiska i samma proportion som den som använts för beräkningen ovan till uppskattade totala ekonomiska åtaganden på kärnenergiområdet som når 18,2 miljarder pund till priser från mars 2005 (jämfört med 15,1 miljarder pund från BNFL:s räkenskaper). Det totala bidraget från BNFL enligt samma beräkning som i tabell 3 ovan blir negativ med 1,9 miljarder pund (istället för positivt på 1,1 miljarder pund (21).

(129)

Kommissionen medger att det är svårt att beräkna åtaganden på kärnenergiområdet, eftersom de relaterar till verksamheter som kommer att äga rum långt in i framtiden och som vi fortfarande har liten erfarenhet av. Det gäller särskilt vid avvecklingsverksamheter som rör mycket specifika anläggningar som de som har överförts till kärnavvecklingsbyrån. Mot bakgrund av dessa osäkerheter anser kommissionen det godtagbart med en marginal för denna osäkerhet på 3,1 miljarder euro av totalt ungefär 15 till 18 miljarder.

(130)

Det är förståeligt att BNFL:s beräkning av åtagandena är lägre än kärnavvecklingsbyråns. Det är klart att det ligger i BNFL:s intresse att ha lägre åtaganden i sin balansräkning. Å andra sidan ligger det i kärnavvecklingsbyråns intresse att vara försiktig för att få tillräcklig finansiering för sin verksamhet, särskilt under en period med budgetrestriktioner. Det faktum att kärnavvecklingsbyrån är skyldig att nå en effektivitetsvinst på 2 % per år gör att incitamentet ökar att presentera ganska försiktiga beräkningar.

(131)

Den brittiska regeringen påpekar att liknande, men redan mer långt framskridna erfarenheter i Förenta staterna visar att beräkningar av avvecklingskostnaderna tenderar att följa en kurva där de, efter att först ha ökat, slutligen minskar till följd av att man får mer erfarenhet och tekniken förbättras.

(132)

Under de senaste tio åren har Förenta staternas regering infört resultatbaserade avtal för den kärntekniska saneringen. Det är denna saneringsstrategi som kärnavvecklingsbyrån nu åtagit sig att genomföra. Erfarenheterna i Förenta staterna har varit att det under en period på fem år är möjligt att vända tendensen att åtagandena ökar och istället minska åtagandena genom att påskynda arbetet och minska kostnaderna. Exempelvis noteras i Förenta staternas finansministeriums ekonomiska rapport för 2003 att energiministeriet minskade sitt miljöansvar med 26,3 miljarder US-dollar eller 12,5 % under budgetåret 2003. Det är det andra året i följd som energimyndighetens miljöansvar minskar. Minskningen under 2003 berodde i första hand på att saneringsprogrammet omstrukturerades till fokusering på sin huvuduppgift och att man påskyndade saneringen (22). I en senare rapport från Förenta staternas regerings revisionsbyrå (GAO) gjordes en översyn av energiministeriets mål att minska kostnaderna för den kärntekniska saneringen. I GAO:s rapport fastställdes att i mars 2005 låg energiministeriet i fas med eller före i planeringen av många av de 16 saneringsverksamheter den mäter och bakom i tre krävande och kostsamma verksamheter. I rapporten från GAO framhölls att energiministeriet fortfarande väntar betydande kostnadsminskningar vad gäller det ursprungliga målet på 50 miljarder US-dollar (23).

(133)

Mot bakgrund av vad som anges ovan anser kommissionen att, av de två beräkningarna, är det rimligt att anse att BNFL:s beräkning sannolikt ligger närmare verkligheten.

(134)

Kommissionen drar därför slutsatsen att stödåtgärden inte utgör något stöd till BNFL inom detta referenssystem.

(135)

För att beräkna BNFL:s bidrag enligt detta referenssystem består det första steget i att på ett korrekt sätt fördela åtagandena på kärnenergiområdet på de på varandra följande ägarna av tillgångarna på ett sätt som är förenligt med de avgifter som en hypotetisk avvecklingsoperatör skulle ha ålagt var och en av dem. Sammansättningen på en sådan avgift skulle sannolikt kopplas ihop med tillgångarnas intäkter.

(136)

För Magnox-reaktorerna anser kommissionen att det lämpligaste sättet att göra detta är att fördela åtagandena utifrån ett tidsperspektiv, eftersom kärnkraftverkens produktion är mycket stabil över tiden.

(137)

I fallet med Springfields skiljer man vid fördelningen mellan åtaganden kopplade till upparbetningen av utbränt Magnox-bränsle, åtaganden kopplade till upparbetningen av utbränt AGR-bränsle och övriga åtaganden. Åtagandena för Magnox-reaktorerna fördelas genom att man använder samma mönster som det som används för Magnox-reaktorerna ovan, eftersom genereringen av kärnavfall är direkt kopplat till anläggningens elproduktion. Åtagandena för AGR fördelas till BNFL i enlighet med dess överenskommelse med BE, varigenom BE behöll ansvaret för dessa åtaganden till 1995. Samma metod används för Magnox-relaterade åtaganden för Sellafieldanläggningen (24).

(138)

Övriga åtaganden (andra reaktorer än Magnox och AGR) i Springfields fördelas utifrån ett tidsperspektiv. Samma metod används för anläggningarna Drigg och Capenhurst.

(139)

Situationen är annorlunda för upparbetningsanläggningarna THORP och SMP på Sellafieldanläggningen. Dessa tillgångar byggdes av BNFL. THORP drevs först av BNFL, men kommer att fortsätta att drivas av kärnavvecklingsbyrån. SMP kommer bara eller nästan bara att drivas av kärnavvecklingsbyrån. Fördelningen av åtaganden utifrån ett tidsperspektiv skulle därför leda till att en betydande del av dessa åtaganden hänförs till kärnavvecklingsbyrån.

(140)

I motsats till kraftverk och anläggningar för bränsleförsörjning är det inte meningen att dessa tillgångar skall ha en oavbruten affärsplan. De drivs vanligtvis kommersiellt på ett sådant sätt att de genererar merparten av sina intäkter i början av driften. De första avtalen som undertecknas för detta ändamål kallas baslastavtal. Operatörerna strävar efter att om möjligt återkräva samtliga avvecklingskostnader från de intäkter som dessa avtal genererat. Det är utmärkande för THORP och SMP. Även i detta referenssystem anser kommissionen att det är rimligt att fördela alla åtaganden på den förste ägaren, då ett noggrant regleringsorgan sannolikt skulle fastställa bidrag för att återbetala samtliga avvecklingskostnader på ett sådant sätt att samtliga eller merparten av kostnaderna åläggs de baslastavtal som ägaren undertecknat.

(141)

Kommissionen noterar att det i synpunkterna från Greenpeace påpekas att det är ganska sannolikt att affärsutsikterna för THORP och SMP inte är så bra som de ursprungligen verkade. Kommissionen anser dock inte att detta är en orsak till avvikelse i fördelningsmetoden, för även om anläggningarnas övergripande verksamhet avtagit är den allmänna profilen på deras intäktsgenerering (dvs. att merparten av intäkterna genereras i början på driften) densamma.

(142)

Kommissionen har fördelat samtliga åtaganden för anläggningarna THORP och SMP på BNFL.

(143)

Det andra steget i beräkningarna består i att man beräknar värdet på BNFL:s bidrag till dessa åtaganden.

(144)

Detta bidrag måste först ta hänsyn till de åtaganden som avslutats. Ett visst antal anläggningar, särskilt vissa Magnox-reaktorer, har redan upphört med driften och avvecklingen har inletts. BNFL har betalat 5,1 miljarder pund för att uppfylla dessa åtaganden. Vid betalningen kontrollerade inte BNFL om de åtaganden som höll på att avslutas kunde hänföras till det enligt gällande referenssystem. Hela detta bidrag kan dock inkluderas i beräkningen då inga avslutade åtaganden hänfördes till BNFL och därför kan inkluderas direkt i beräkningen eller kunde inte hänföras till det och i detta fall lämnade BNFL bidrag för mer åtaganden än det skulle ha gjort och förtjänar därför en kompensation för den.

(145)

För det andra måste bidraget också ta hänsyn till de finansiella tillgångar som BNFL lämnar till kärnavvecklingsbyrån. Från värdet på dessa tillgångar som kommer att överföras till kärnavvecklingsbyrån måste man subtrahera det värde som togs emot av BNFL vid den tidpunkt det köpte Magnox-reaktorerna, då enbart ökningen av värdet på tillgångarna utgör ett bidrag från BNFL.

(146)

Slutligen skall också SMP:s och THORP:s framtida kassaflöde, som kommer att tas emot av kärnavvecklingsbyrån istället för BNFL, också räknas som BNFL:s bidrag för att vara förenligt med ovannämnda beslut om att hänvisa dessa anläggningars alla åtaganden till BNFL.

(147)

I tabellen nedan sammanfattas resultatet av beräkningen enligt detta referenssystem:

Tabell 4

Beräkning av BNFL:s andel av åtagandena i 2005 års priser, som diskonterats med en nominell ränta på 5,4 %, belopp i miljarder pund sterling.

(148)

De brittiska myndigheterna har lämnat tabellen ovan. Den baseras på belopp från BNFL:s räkenskaper, som i tabell 3.

(149)

De överväganden som utvecklades i punkterna (127) till (133) gäller också i detta fall.

(150)

Kommissionen drar därför slutsatsen att stödåtgärden inte utgör något stöd till BNFL inom detta referenssystem.

(151)

De två beräkningar som beskrivs ovan kan också tillämpas för att fastställa om och i vilken utsträckning stödåtgärden ger kärnavvecklingsbyrån en fördel.

(152)

Kommissionen anser dock att beräkningen inte är nödvändig i detta ärende. Stödåtgärden ger obegränsade garantier för att staten kommer att täcka alla kärnavvecklingsbyråns kostnader om dessa kostnader inte kan täckas genom byråns intäkter från kommersiell verksamhet eller finansiella tillgångar som överförts till den. Denna garanti är varken begränsad i omfattning eller i tid. Den utesluter inte kostnader kopplade till konkurrensmässig verksamhet, särskilt när dessa verksamheter kan generera ännu fler åtaganden, och beloppet inte är begränsat.

(153)

Kommissionen anser att denna obegränsade garanti i sig själv utgör en fördel som staten beviljar kärnavvecklingsbyrån.

(154)

Då denna garanti finansieras med statliga medel som riktar sig till kärnavvecklingsbyrån, och då byrån fortsätter med vissa kommersiella verksamheter på marknader där det förekommer handel mellan medlemsstaterna, drar kommissionen slutsatsen att stödåtgärden omfattar statligt stöd till kärnavvecklingsbyrån i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget.

(155)

Kommissionen noterar att Förenade kungariket inte ifrågasatte det faktum att stödåtgärden utgör statligt stöd till kärnavvecklingsbyrån.

(156)

Genom artikel 87.1 i EG-fördraget införs den allmänna principen att statligt stöd är förbjudet inom gemenskapen.

(157)

I artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget anges vilka undantag från artikel 87.1 som kan komma ifråga.

(158)

Undantagen i artikel 87.2 i EG-fördraget kan inte tillämpas i det aktuella ärendet då det inte är fråga om stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser och inte heller stöd som ges till näringslivet i vissa av de områden i Förbundsrepubliken Tyskland som påverkats genom Tysklands delning.

(159)

I artikel 87.3 i EG-fördraget anges ytterligare undantag. Undantagen i artikel 87.3 a, 87.3 b och 87.3 d kan inte tillämpas i det aktuella ärendet, då det inte är fråga om stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning, stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi och inte heller stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet.

(160)

Det är därför endast undantaget enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget som är tillämpligt. I artikel 87.3 c anges att stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, kan anses förenligt med den gemensamma marknaden.

(161)

Kommissionens praxis är att tolka texten i artikel 87.3 c som att en stödåtgärd kan anses vara förenlig med fördraget när dess positiva bidrag till uppfyllandet av vissa gemenskapsmål uppväger dess negativa påverkan på konkurrensen på den inre marknaden.

(162)

I avsnitt 7.1 förklaras stödåtgärdens förenlighet med målen i Euratomfördraget. Kommissionen välkomnar inrättandet av kärnavvecklingsbyrån och ser det som en utmärkt åtgärd för att på ett effektivt sätt hantera bördan av åtaganden på kärnenergiområdet från tidigare när miljöpolitiken inte hade nått dagens normer. Kommissionen anser att kärnavvecklingsbyrån på ett avgörande sätt kommer att bidra till bästa möjliga genomförande av upparbetningen av utbränt kärnbränsle. Den kommer därmed att bidra till att uppfylla gemenskapens kärnenergipolitik i Euratomfördraget. Stödåtgärdens positiva bidrag är därför viktig, och väletablerad ur kommissionens synpunkt.

(163)

Om kärnavvecklingsbyrån hade varit skyldig att så snart som möjligt upphöra med den kommersiella driften av de tillgångar den blir ansvarig för skulle stödåtgärden troligtvis inte haft någon negativ påverkan på konkurrensen. Förenade kungariket valde inte detta alternativ och gjorde det möjligt för kärnavvecklingsbyrån att fortsätta den kommersiella driften av tillgångarna på vissa villkor. Kommissionen kan bara konstatera att Förenade kungariket på detta sätt gjort det möjligt för kärnavvecklingsbyråns verksamhet att påverka den inre marknaden. Det gör det nödvändigt att analysera omfattningen av denna påverkan för att bedöma stödåtgärden.

(164)

Kommissionen anser att kärnavvecklingsbyråns fortsatta kommersiella drift av tillgångarna, med bakomliggande stöd från staten, har en liknande påverkan på konkurrensen som den som ett företag har som fortsätter sin drift under det att det tar emot omstruktureringsstöd. Parallellen med omstruktureringen (25) av BE är slående. Mot bakgrund av dessa likheter anser kommissionen att det lämpligaste sättet att bedöma stödåtgärdens påverkan på konkurrensen och etablera de gränser inom vilka den kan anses vara förenlig med den gemensamma marknaden är att använda det underliggande resonemanget i gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (26) och särskilt behovet av att hitta proportionella kompensationsåtgärder för att vid behov lindra stödets påverkan.

(165)

Innan kommissionen inleder en detaljerad bedömning av konkurrenssituationen för var och en av tillgångarna har den två allmänna kommentarer avseende stödåtgärdens påverkan på konkurrensen.

(166)

Den första kommentaren är att kärnavvecklingsbyråns stadgar lindrar stödåtgärdens påverkan på konkurrensen, även för de tillgångar som fortsätter att drivas. Ett företag med ett kommersiellt mål skulle sannolikt använda driftstöd för att minska sina kostnader och sälja till ett lågt pris. Kärnavvecklingsbyrån kommer bara att driva tillgångarna om driften ger själva huvuduppgiften ett mervärde, dvs. avvecklingen av anläggningarna. Kärnavvecklingsbyrån kommer därför inte att ha något incitament att använda stöd för att tillhandahålla tjänster under marknadspris och inget intresse av att använda stödet för att minska kostnaderna. Vidare kommer kärnavvecklingsbyrån, medan den fortsätter att driva befintliga tillgångar, inte att investera i några nya. Det kommer därför inte att ligga i byråns intresse att driva en kommersiell politik som syftar till att öka inflytandet och marknadsandelen.

(167)

Kärnavvecklingsbyrån kommer varken att investera i nya tillgångar eller engagera sig i nya verksamheter. Det kassaflöde det kommer att generera genom att fortsätta driften av vissa tillgångar kommer bara att användas i syfte att tillhandahålla mer finansiering för att avsluta åtaganden på kärnenergiområdet. Kärnavvecklingsbyråns rambestämmelser begränsar strikt alla byråns intäkter, och hindrar att de används för andra ändamål.

(168)

Alla operatörer av kärnanläggningar skall i princip täcka sin egen del av åtagandena på kärnenergiområdet enligt principen om att förorenaren betalar. För detta ändamål åtog sig Förenade kungariket att kräva att kärnavvecklingsbyrån och koncessionshavarna åtar sig att använda alla rimliga insatser i sina priser för att återkräva den del av åtagandena som kan hänföras till kärnavvecklingsbyrån. Om detta mål inte skulle nås rapporterar Förenade kungariket detta till kommissionen och informerar den om orsakerna till varför det inte kunde nås.

(169)

Den andra kommentaren är att det konkurrenssystem som Förenade kungariket skall införa för att utse koncessionshavare kommer att få en gynnsam effekt på konkurrensen på den inre marknaden. Det kommer att skapa grund för en verklig marknad vid driften av vissa kärnanläggningar i Förenade kungariket och, ännu viktigare, avvecklingen av dem. Kommissionen anser att utvecklingen av denna marknad är en utmärkt möjlighet för gemenskapens ekonomi som helhet. Det kommer att göra det möjligt att sprida know-how till hela gemenskapens industri. Stödåtgärden kommer därför att ha betydande positiva externa effekter, vilka kommer att vara användbara mot bakgrund av det stora antalet kärnenergitillgångar som kommer att behöva avvecklas inom unionen under kommande årtionden.

(170)

Kommissionen har också bedömt konkurrenssituationen för varje tillgångstyp som kärnavvecklingsbyrån kommer att fortsätta att driva kommersiellt.

(171)

Magnox-reaktorerna drivs på den mycket konkurrensutsatta brittiska elmarknaden.

(172)

Kommissionen noterar Förenade kungarikets mikroekonomiska argument om att stödåtgärden, även om den minskade anläggningarnas kortsiktiga marginalkostnader, inte skulle påverka den tid under vilken konkurrenterna driver sina anläggningar och det pris till vilket de säljer sin el.

(173)

Kommissionen har vissa reservationer i detta avseende. Dessa argument kan gälla på kort sikt på en enda perfekt marknad, med perfekt information som företrädesvis är gruppbaserad. Nuvarande elmarknad i Storbritannien är inte en sådan marknad. Den baseras i huvudsak på bilaterala avtal, med flera terminsmarknader. Vidare är marknaden i grunden delad mellan grossist- och direktleverans, där det andra segmentet verkar vara kommersiellt mer värdefull. Utan att det påverkar den faktiska elmängd som säljs av en av kärnavvecklingsbyråns konkurrenter kan stödåtgärden tvinga den att delvis gå över till en mindre attraktiv part på marknaden, vilket påverkar dess resultat.

(174)

Kommissionen anser därför att stödåtgärden snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen på denna marknad och måste inskränkas.

(175)

Det bästa sättet att inskränka stödets negativa påverkan på marknaden skulle vara att upphöra med driften av kärnkraftsanläggningarna.

(176)

Kommissionen uppskattar dock att en omedelbar nedläggning av dessa kärnkraftverk kan få en negativ påverkan på avvecklingsverksamhetens effektivitet och säkerhet. Då Sellafieldanläggningen inte skulle kunna inleda en omfattande upparbetning för flera kärnanläggningar med så kort varsel måste man hitta tillfälliga lösningar på lagerproblemen. Detta försvårar avvecklingsarbetet, ökar kostnaderna och kan leda till potentiella bekymmer vad gäller säkerheten. Det skulle också kunna förorsaka problem för säkerheten vad gäller elförsörjningen på den redan spända brittiska marknaden. Kommissionen anser därför inte att det är en proportionerlig åtgärd att kräva en omedelbar nedläggning av kärnanläggningarna för att inskränka konkurrensproblemen.

(177)

Kommissionen noterar att, även om kärnanläggningarna inte omgående kommer att läggas ned, har Förenade kungariket redan ett program för att stänga samtliga med relativt kort varsel, den sista anläggningen planeras att läggas ned under 2010. Det innebär att stödåtgärdens eventuella påverkan på konkurrenterna skulle minska och snabbt upphöra. Perioden mellan tidpunkten för detta beslut och den sista nedläggningen är av samma storleksordning som den tid som en ny aktör på marknaden behöver för att utveckla ett nytt elanläggningsprojekt fram till idriftsättningen. Kärnavvecklingsbyrån kommer inte heller att inleda någon ny elgenereringsverksamhet eller bygga några nya anläggningstillgångar.

(178)

För att inskränka stödåtgärdens påverkan på marknaden under tiden undersökte kommissionen möjligheten att begära åtgärder från kärnavvecklingsbyrån som i effekt skulle motsvara dem den krävde från BE i samband med det statliga stödärendet för dess omstrukturering (27). Det fanns tre sådana kompensationsåtgärder:

(179)

Den första kompensationsåtgärden bestod i att kräva en separation mellan BE:s kärnkraftsproduktion, annan elproduktion och elhandel. I detta ärende har inte kärnavvecklingsbyrån någon betydande handel med annan elproduktion än kärnkraft. Kommissionen anser därför inte att en sådan kompensationsåtgärd skulle vara meningsfull.

(180)

Den andra kompensationsåtgärden bestod i att ålägga BE ett förbud mot att öka kapaciteten under sex år. I detta ärende kommer kärnavvecklingsbyrån i praktiken inte bara öka sin elgenereringskapacitet, utan också gradvis avveckla den under fyra år. Effekterna av stödåtgärden har därför redan uppnåtts genom kärnavvecklingsbyråns normala funktion.

(181)

Den tredje kompensationsåtgärden bestod i att förbjuda BE från att sälja el direkt till företag under grossistmarknadspriserna.

(182)

Kommissionen anser att en liknande åtgärd är nödvändig i fallet med kärnavvecklingsbyrån. Förenade kungariket har åtagit sig att genomföra den.

(183)

I praktiken kommer man att tillämpa samma undantag som de som godtogs för BE i fall med exceptionella omständigheter på marknaden. Kommissionen anser att dessa exceptionella undantag är nödvändiga för att inte äventyra själva syftet med stödet. Erfarenheterna från övervakningen av kommissionens beslut i ärendet med BE visar att undantagen inte ledde till missbruk.

(184)

I detta ärende, liksom i ärendet med BE, defineras förekomsten av exceptionella omständigheter på marknaden genom användningen av konkreta och operativa test.

(185)

Testen kommer dock bli något mindre betungande än i ärendet med BE. Kommissionen anser att detta är berättigat och proportionerligt eftersom kärnavvecklingsbyråns andel av marknaden är mycket mindre än BE:s och därför är stödåtgärdens påverkan på elmarknaden mindre.

(186)

De brittiska myndigheterna har erbjudit sig att genomföra stödåtgärden enligt de regler som definieras i punkterna (187) till (190).

(187)

Under normala marknadsförhållanden när kärnavvecklingsbyrån vill ingå nya avtal för försäljning till slutanvändare kommer ministeriet att utse en oberoende expert som varje år skall avlägga rapport om att dessa avtal ingåtts till priser där energikomponenten fastställts till eller över rådande grossistmarknadspris.

(188)

Under exceptionella omständigheter på marknaden kan kärnavvecklingsbyrån sälja nya avtal där energikomponenten fastställts under rådande grossistmarknadspris, men först efter det att kärnavvecklingsbyråns revisorer, eller revisorer i företag som bedriver verksamhet för dess räkning, kommit fram till åsikten att ett av de två test som anges nedan för exceptionella omständigheter på marknaden har uppfyllts.

(189)

Om ingetdera av testen uppfylls, inleds en period med exceptionella omständigheter på marknaden. Kärnavvecklingsbyrån kan då sälja nya avtal för upp till […] till slutanvändarna för avtal till priser under rådande grossistmarknadspris enligt antagandet att denna prissättning är en kommersiell nödvändighet under denna period med exceptionella omständigheter på marknaden.

(190)

En period med exceptionella omständigheter på marknaden får inte överstiga […]. För att en påföljande period med exceptionella omständigheter på marknaden skall inledas måste endera test A eller test B igen vara uppfyllt.

(191)

Kommissionen anser att denna mekanism är ett lämpligt sätt att genomföra kompensationsåtgärden. Den baseras på tillräckligt genomblickbara och hanterbara kriterier för att man skall kunna fatta beslut på ett sunt och effektivt sätt. Den kommer att göra det möjligt att i betydande grad inskränka snedvridningen av konkurrensen på marknaden under perioden innan Magnox-reaktorerna läggs ned.

(192)

Mot bakgrund av vad som sägs ovan anser kommissionen att snedvridningen av konkurrensen till följd av stödåtgärden, som kunnat inskränkas då anläggningarna snart kommer att läggas ned och genom den kompensationsåtgärd som kommer att införas, uppvägs av stödåtgärdens positiva bidrag när det gäller att uppnå målen i Euratomfördraget.

(193)

Kommissionen anser att stödåtgärdens påverkan vad gäller kärnavvecklingsbyråns fortsatta drift av THORP-verksamheterna är mycket begränsad.

(194)

AGR-bränslet står för en betydande del av upparbetningen i THORP. I detta avseende har den inga konkurrenter. Då BE nu är den enda källan till utbränt AGR-bränsle i Europa anser kommissionen att det är klart att ingen marknadsinvesterare skulle överväga att göra några investeringar i en ny upparbetningsanläggning för utbränt AGR-bränsle.

(195)

Greenpeace anser att direkt lagring skulle kunna vara ett alternativ till upparbetning av AGR-bränsle och en fördelaktigare lösning för en investerare.

(196)

Kommissionen anser dock att, även om det är billigare att investera i direkt lagring, är det inget fördelaktigt alternativ. Som Förenade kungariket med rätta påpekar har redan BE, som är den enda källan till utbränt AGR-bränsle, redan avtal som täcker hanteringen av utbränt AGR-bränsle under den tid som reaktorerna drivs. Kommissionen påpekar att, tvärtemot vad Greenpeace gör gällande, BNFL inte var skyldigt att upparbeta detta avfall. Det var bara skyldigt att hantera det. Enligt de uppgifter som är tillgängliga för kommissionen hade inte BNFL för avsikt att upparbeta allt avfall.

(197)

Dessa avtal är ett resultat av en omförhandling av de ursprungliga arrangemangen under företagets omstrukturering. Priserna är därför av särskilt intresse för BE, då BNFL inom denna ram, liksom varje privat investerare i en marknadsekonomi, var redo att erbjuda priser som motsvarade företagets marginalkostnader, genom att avstå från samtliga eller delar av de fasta kostnaderna (det skall dock påpekas att det fastställda priset på 140 000 pund/ton som Greenpeace nämner i punkt (53) är felaktigt, då priserna i dessa avtal beror på elpriserna, som beskrivs i tabell 7 i kommissionens beslut om omstruktureringen av BE.

(198)

Kommissionen anser det omöjligt att en konkurrent, som endera måste bygga en ny lageranläggning med höga fasta kostnader eller bära höga transportkostnader för transport av farligt gods, skulle kunna ge BE ett konkurrenskraftigt erbjudande på dessa villkor.

(199)

Konkurrensproblemen begränsas därför till THORP:s upparbetning av utbränt bränsle från lättvattenreaktorer.

(200)

Kommissionen anser inte att direkt lagring utgör verklig konkurrens till upparbetning. Enligt de ekonomiska villkor som nu råder och under en förutsebar framtid är upparbetning av utbränt bränsle på uranmarknaden ett betydligt kostsammare alternativ än direkt lagring (29). Att välja upparbetning framför direkt lagring är därför oftast ett politiskt beslut som fattas av myndigheterna i de länder där kärnanläggningarna drivs. Ett sådant politiskt beslut, som ofta genomförs i lagstiftning eller förordningar, lämnar mycket litet eller inget utrymme för att operatörerna skall kunna konkurrensförhandla mellan de två alternativen.

(201)

För upparbetningen av annat bränsle än AGR har THORP därför bara en konkurrent inom unionen. Det franska företaget Areva.

(202)

I detta sammanhang anser kommissionen att ett krav på att THORP skall läggas ned i förväg för att inskränka de konkurrensproblem som stödåtgärden ger upphov till potentiellt kan skapa mer konkurrensproblem än det skulle lösa. Areva skulle då få monopol, som med all säkerhet skulle komma att gälla under mycket lång tid, med tanke på de tekniska och finansiella svårigheterna att träda in på denna marknad.

(203)

Kommissionen anser därför att ett bättre sätt att inskränka stödåtgärdens påverkan på konkurrensen är att säkerställa att statens medel, under kärnavvecklingsbyråns drift, inte används så att de ger THORP möjlighet att påverka konkurrensen i förhållande till Areva.

(204)

Det påvisades i avsnitt 7.3 att BNFL hade avsatt tillräckliga medel för att betala för THORP:s fastställda avvecklingskostnader. Kommissionen anser därför att det är tillräckligt, för att säkerställa att kärnavvecklingsbyrån inte hamnar i en situation där den kan erbjuda konkurrenshämmande priser, att kräva att kärnavvecklingsbyrån i alla nya avtal med THORP tar med alla kostnader i priset, inbegripet alla extra kostnader för åtaganden på kärnenergiområdet.

(205)

Förenade kungariket har åtagit sig att genomföra denna kompletta prismekanism. Den kommer att tillämpas på alla nya avtal som kärnavvecklingsbyrån ingår efter det att detta beslut fattats. Denna begränsning tillämpas inte på avtal som ingås före kommissionens beslut eller avtal där formella anbud som godkänts av kärnavvecklingsbyrån och Förenade kungarikets handels- och industridepartement utfärdats till kunder och håller på att förhandlas före det datumet eller för avtal som ingås efter det datumet enligt en avsiktsförklaring som ingåtts före det datumet.

(206)

Mot bakgrund av vad som sägs ovan anser kommissionen att snedvridningen av konkurrensen till följd av stödåtgärden, som kunnat inskränkas genom den kompensationsåtgärd som kommer att införas, uppvägs av stödåtgärdens positiva bidrag när det gäller att uppnå målen i Euratomfördraget.

(207)

SMP:s konkurrenssituation är också mycket specifik. SMP framställer MOX-bränsle. MOX-bränsle kan bara användas i ett begränsat antal kärnanläggningar som utformats eller anpassats för dess användning. SMP har för närvarande bara två kommersiella konkurrenter: Areva och Belgonucléaire. Dessa två konkurrenter har starka kopplingar till varandra. Kommissionen har förstått att medan Belgonucléaire har den tekniska kapaciteten att framställa MOX-bränsle, är det beroende av Areva för att sammanställa en slutprodukt för användning i kärnkraftsanläggningar. Vidare säljer Belgonucléaire sina produkter via Commox, ett dotterbolag som ägs gemensamt av Areva (60 %) och Belgonucléaire (40 %).

(208)

Om SMP försvinner skulle konkurrensen på marknaden begränsas, i bästa fall till två företag med betydande gemensamma intressen, och kanske rentav till ett enda företag. Det är inte omöjligt att japanska och ryska operatörer, som idag äger anläggningar som framställer MOX-bränsle utan kommersiella intressen, inleder en kommersiell drift under kommande år. Det är dock inte säkert och överlappningen mellan den tid SMP drivs och dessa eventuella kommersiella operatörer utanför EU är verksamma kan komma att begränsas till ett fåtal år.

(209)

I detta sammanhang anser kommissionen att ett krav på att SMP skall läggas ned i ett tidigt skede för att inskränka de konkurrensproblem som stödåtgärden ger upphov till potentiellt kan skapa mer konkurrensproblem än det skulle lösa.

(210)

Kommissionen anser därför att ett bättre sätt att inskränka stödåtgärdens påverkan på konkurrensen är att säkerställa att statens medel, under kärnavvecklingsbyråns drift, inte används så att de ger SMP möjlighet att påverka konkurrensen i förhållande till Areva eller Belgonucléaire.

(211)

Det påvisades i avsnitt 7.3 att BNFL hade avsatt tillräckliga medel för att betala för SMP:s fastställda avvecklingskostnader. Kommissionen anser därför att det är tillräckligt, för att säkerställa att kärnavvecklingsbyrån inte hamnar i en situation där den kan erbjuda konkurrenshämmande priser, att kräva att kärnavvecklingsbyrån i alla nya avtal med SMP tar med alla kostnader i priset, inbegripet alla extra kostnader för åtaganden på kärnenergiområdet.

(212)

Förenade kungariket har åtagit sig att genomföra denna kompletta prismekanism. Den kommer att tillämpas på alla nya avtal som kärnavvecklingsbyrån ingår efter det att detta beslut fattats. Denna begränsning tillämpas inte på avtal som ingås före Europeiska kommissionens beslut eller avtal där formella anbud som godkänts av kärnavvecklingsbyrån och Förenade kungarikets handels- och industridepartement utfärdats till kunder och håller på att förhandlas före det datumet eller för avtal som ingås efter det datumet enligt en avsiktsförklaring som ingåtts före det datumet.

(213)

Mot bakgrund av vad som sägs ovan anser kommissionen att snedvridningen av konkurrensen till följd av stödåtgärden, som kunnat inskränkas genom den kompensationsåtgärd som kommer att införas, uppvägs av stödåtgärdens positiva bidrag när det gäller att uppnå målen i Euratomfördraget.

(214)

I slutet av 2006 kommer Springfields verksamheter att begränsas till framställning av Magnox- och AGR-kärnbränsle.

(215)

Dessa slags kärnbränslen används bara i Förenade kungariket. Magnox-bränsle används bara i Magnox-reaktorer. Den sista av dessa reaktorer läggs ned 2010. AGR-bränsle används bara av BE, som omförhandlade sitt långfristiga avtal med BNFL för AGR-bränsleleverans inom ramen för bolagets omstrukturering.

(216)

Samma argument används som i punkterna (196) till (198). Ingen konkurrent skulle anse det vara ekonomiskt lönsamt att investera i en anläggningstillgång för att konkurrera med Springfields verksamhet. Kommissionen anser därför att stödåtgärdens påverkan på konkurrensen vad gäller Springfieldsanläggningen är försumbar och inte kräver någon kompensationsåtgärd.

(217)

Mot bakgrund av vad som sägs ovan anser kommissionen att snedvridningen av konkurrensen till följd av stödåtgärden uppvägs av stödåtgärdens positiva bidrag när det gäller att uppnå målen i Euratomfördraget.

(218)

Drigganläggningen är en förvaringsplats för lågaktivt avfall. Det är den enda förvaringsplatsen i Storbritannien.

(219)

Förenade kungarikets myndigheter informerade kommissionen om att denna förvaringsplats hade tillräcklig kapacitet att hysa allt sådant avfall som producerades inom landet till 2050. Kärnavvecklingsbyrån blir källan till ungefär 90 % av detta avfall.

(220)

Transport av kärnavfall över långa avstånd rekommenderas inte och i vissa länder förbjuds import av kärnavfall.

(221)

Utsikten för att en ny aktör skall träda in på marknaden och konkurrera med Driggsanläggningen på dessa villkor är enligt kommissionen mycket begränsed och skulle medföra att det är osannolikt att byggandet av en konkurrerande förvaringsplats för lågaktivt avfall skulle ha något ekonomiskt värde.

(222)

Kommissionen anser därför att stödåtgärdens påverkan på konkurrensen vad gäller Driggsanläggningen är försumbar och inte kräver någon kompensationsåtgärd.

(223)

Mot bakgrund av vad som sägs ovan anser kommissionen att snedvridningen av konkurrensen till följd av stödåtgärden uppvägs av stödåtgärdens positiva bidrag när det gäller att uppnå målen i Euratomfördraget.

(224)

När förfarandet inleddes uttryckte kommissionen oro över att BNFL kunde komma att ta emot stöd från kärnavvecklingsbyrån under den tid bolaget blir en tillfällig koncessionshavare av byråns anläggning innan man kan utse en koncessionshavare genom ett anbudsförfarande.

(225)

Kommissionen noterar att Förenade kungariket lämnat en komplett och detaljerad förklaring av hur koncessionshavarna, inklusive BNFL, kommer att ersättas. Bara nödvändiga kostnader betalas, med årligt fastställda tak. Vinst kommer att undantas från normal betalning och får bara tas emot om de effektivitetsmål som fastställts av staten är uppfyllda. Även i detta fall kommer vinsterna att jämföras med internationella riktmärken inom sektorn.

(226)

Kommissionen anser att denna process gör det möjligt att dra slutsatsen att finansieringen av koncessionshavarna inte utgör statligt stöd.

(227)

Kommissionen betonar också att den inte kan finna någon grund att tro att koncessionsavtalen, även med BNFL, skulle leda till korssubventionering. Tvärtom anser den att det ramverk som inrättats ger mycket bättre utsikter till genomblickbarhet än den situation där BNFL drev alla sina verksamheter inom en och samma grupp.

(228)

Kommissionen drar slutsatsen att stödåtgärden inte utgör stöd till BNFL i enlighet med artikel 87.1 i EG-fördraget och att det utgör stöd till kärnavvecklingsbyrån i enlighet med denna innebörd. I den mån det inte föreligger något statligt stöd påverkar detta beslut inte tillämpningen av Euratomfördraget. I den mån detta stöd överensstämmer med målen i Euratomfördraget och inte påverkar konkurrensen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset är stödåtgärden förenlig med den gemensamma marknaden. Detta beslut föregriper inte kommissionens åsikt om potentiellt stöd till andra organ än BNFL och kärnavvecklingsbyrån.

(a)

Kärnavvecklingsbyrån erbjuder sig att sälja […] under en period på […] minst […] för handel under en vintersäsong och […] för handel under en sommarsäsong till rådande pris på grossistmarknaden och då dessa anbud i slutet på den perioden inte har godtagits (villkor A), eller

(b)

rapporterad säsongshandel före baslastel på den brittiska elgrossistmarknaden sammanlagt uppgår till mindre än […] (brutto), i genomsnitt under föregående […] veckor (villkor B).