27.9.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 268/1

(1)

Italien har antagit i, lagdekret nr 269 av den 30 september 2003 om brådskande åtgärder för utveckling av ekonomin och sanering av de offentliga räkenskaperna (nedan kallat ”DL 269/2003”) som trädde i kraft vid publiceringen i Republiken Italiens officiella tidning nr 229 av den 2 oktober 2003. Detta lagdekret omvandlades senare, utan ändringar, till lag nr 326 av den 24 november 2003 som offentliggjordes i Republiken Italiens officiella tidning nr 274 av den 25 november 2003. I artikel 12 i DL 269/2003 anges att rörelseresultatet från vissa fondföretag som är specialiserade på att investera i små och medelstora företag och som är noterade på en reglerad marknad i EU omfattas av en direkt skatt på 5 % istället för den normala skattesatsen på 12,5 % som tillämpas på icke-specialiserade investeringsinstrument.

(2)

Genom en skrivelse av den 22 oktober 2003 (D/56756) uppmanade kommissionen de italienska myndigheterna att inkomma med upplysningar om de berörda skattelättnaderna och deras ikraftträdande för att bedöma om de eventuellt utgör stöd enligt artikel 87 i fördraget. I samma skrivelse påminde kommissionen Italien om skyldigheten i artikel 88.3 i fördraget att underrätta kommissionen om alla åtgärder som utgör stöd innan de genomförs.

(3)

Genom skrivelser av den 11 november 2003 (A/37737) och den 26 november 2003 (A/38138) inkom de italienska myndigheterna med de begärda upplysningarna. Den 19 december 2003 (D/58192) påminde kommissionen på nytt Italien om landets skyldigheter enligt artikel 88.3 i EG-fördraget, och uppmanade de italienska myndigheterna att underrätta de eventuella mottagarna av de berörda skattelättnaderna om de följder som föreskrivs i fördraget och i artikel 14 i Rådets tillämpningsförordningen nr 659/1999 (2), om det fastställs att nämnda skattelättnader utgör stöd som genomförts olagligen utan förhandsgodkännande av kommissionen.

(4)

Genom en skrivelse av den 11 maj 2004 (SG 2004 D/202046) underrättade kommissionen Italien om sitt beslut av den 7 maj 2004 om att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende de skattelättnader som Italien har beviljat genom den berörda åtgärden.

(5)

Genom en skrivelse av den 14 juli 2004 (A/35463) inkom de italienska myndigheterna med sina kommentarer.

(6)

Kommissionens beslut att inleda det formella förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 9 september 2004 och de berörda parterna uppmanades att inkomma med sina synpunkter senast en månad efter offentliggörandet. (3)

(7)

Den 16 och 27 september 2004 hölls två möten med företrädare för kommissionen och de italienska skattemyndigheterna för att granska vissa aspekter på åtgärden i fråga.

(8)

Genom en skrivelse av den 7 oktober 2004 (A/37679) inkom den italienska sammanslutningen för portföljförvaltningsbolag (Assogestioni) med sina synpunkter och genom en skrivelse av den 28 oktober 2004 (D/57696) vidarebefordrade kommissionen dessa synpunkter till de italienska myndigheterna. Genom en skrivelse av den 6 december 2004 (A/39479) inkom de italienska myndigheterna med sina kommentarer på dessa synpunkter.

(9)

Genom en skrivelse av den 18 februari 2005 (A/31490) inkom Assogestioni med ytterligare synpunkter som ett komplement till de synpunkter som redan lämnats den 7 oktober 2004, och genom en skrivelse av den 24 februari 2005 (D/51366) vidarebefordrade kommissionen dessa synpunkter till de italienska myndigheterna. Genom en skrivelse av den 4 april 2005 (A/32813) inkom de italienska myndigheterna med sina kommentarer på dessa synpunkter.

(10)

Genom en skrivelse av den 28 februari 2005 (A/31724) inkom Europeiska sammanslutningen för värdepappersfonder och investeringsbolag (European Federation of Investment Funds and Companies – FEFSI) med sina synpunkter. Eftersom dessa synpunkter inkom när den fastställda tidsfristen hade löpt ut (se punkt 6) och eftersom de liknade Assogestionis synpunkter vidarebefordrades de inte till Italien och har inte heller beaktas i detta beslut.

(11)

I artikel 12 i DL 269/2003 föreskrivs skattelättnader till förmån för vissa fondföretag (för investeringsinstrument) som omfattas av italiensk lagstiftning. Den anger särskilt att från och med det beskattningsår då vissa särskilda villkor är uppfyllda skall rörelseresultatet från vissa fondföretag (för specialiserade investeringsinstrument) som är specialiserade på att investera i små och medelstora företag och som är noterade på en reglerad marknad i EU omfattas av en direkt skatt på 5 %, istället för den ordinarie skattesatsen på 12,5 %. Enligt det italienska systemet för beskattning av kollektiva investeringar uppbärs den årliga berörda skatten i allmänhet från fondföretagen på grundval av en skattesats som beräknas utifrån det belopp som motsvarar den årliga ökningen av det dagliga registrerade värdet i fondens kapital (rörelseresultat). På så sätt beskattas de eventuella mervärden som gjorts av de investerare som investerar i dessa investeringsinstrument. I och med detta system behöver investerarna inte betala ytterligare skatt vid fördelningen av inkomsterna från sådana investeringar.

(12)

Åtgärden ändrar det skattesystem som är tillämpligt i Italien på inkomster av kapital från olika investeringsinstrument, bland annat öppna investeringsfonder som regleras i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (4), ”historiska luxemburgfonder”, SICAV och slutna investeringsfonder, och som föreskrivs i de bestämmelser som reglerar dessa investeringsinstrument. De rättsliga bestämmelser som berörs är följande:

(13)

De berörda investeringsinstrumenten är sådana som innebär kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper, dvs. obligationer, aktier och andra värdepapper från noterade eller icke-noterade företag, i det gemensamma intresset av mångfald bland investerarna (så kallade ”deltagare” eller ”tecknare”). Investeringsinstrumenten kan bestå av en investeringsfond grundad på avtal och utan egen rättskapacitet (till exempel ”unit trusts” eller en gemensam investeringsfond), som administreras av ett självständigt förvaltningsbolag, eller av en investeringsfond i bolagsform (till exempel en SICAV) (5) eller en pensionsfond (6). De investeringsinstrument som utgörs av fonder för gemensamma investeringar delas upp i öppna och slutna investeringsfonder (7).

(14)

I artikel 12 i lagdekret 269/2003 anges att från och med det beskattningsår som åtgärden träder i kraft skall de specialiserade investeringsinstrument som avses i den berörda lagstiftningen tillämpa en alternativ skatt på 5 % på kapitalinkomsterna, som består av den årliga ökningen av det värde som dagligen registreras i kapitalet, istället för den normala skatten på 12,5 %.

(15)

Enligt artikel 12 i lagdekret 269/2003 betraktas följande instrument som specialiserade investeringsinstrument:

(16)

Enligt artikel 12 i lagdekret nr 269/2003 avses med små och medelstora företag sådana företag vars kapital inte överstiger 800 miljoner euro, beräknat på grundval av det marknadspris som företagets aktier betingar den sista börsdagen varje kvartal. (9)

(17)

Ordningen skall tillämpas från och med det beskattningsår då investeringsinstrumentens stadgar ändrades eller från och med den dag då de inrättades om de gäller nya instrument. På så sätt fastställs uttryckligen skyldigheten att dessa instrument skall investera minst två tredjedelar av tillgångarnas värde i aktier i små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad inom EU.

(18)

Genom denna ordning ändras skattereglerna för alla italienska instrument för kollektiva investeringar. Detta gäller utan hänsyn till om de förvaltas i Italien eller enligt italiensk rätt och skall beskattas i Italien enligt den alternativa skatteordning som föreskrivs för inkomster från förvaltning av sådana investeringsinstrument eller om de är utländska företag som skall beskattas i Italien för de inkomster som fördelas bland italienska deltagare. Detta leder också till en ändring av beskattningsreglerna för utländska investeringsinstrument som regleras i rådets direktiv 85/611/EEG (utländska harmoniserade fondföretag) (10) vars förvaltningsresultat fördelas bland italienska investerare och vars aktier innehas av italienska investeringsinstrument (11).

(19)

För att klargöra effekterna av åtgärden och på vilket sätt denna indirekt också utvidgar skattelättnaden till icke-specialiserade instrument och till andra deltagare är det nödvändigt att separat undersöka de olika skattebestämmelser som är tillämpliga på investeringsinstrumentens och deras deltagares kapitalinkomster enligt ändringarna av artikel 12 i lagdekret 269/2003. Därför är det lämpligt att skilja mellan investeringsinstrument som fungerar som finansiella mellanhänder, vars inkomster är föremål för alternativ skatt i Italien, och investeringsinstrument som är föremål för alternativa skatteordningar och som fungerar som deltagare i andra investeringsinstrument eftersom samma investeringsinstrument kan fungera både som finansiell mellanhand (till exempel investera i värdepapper) och tecknare-deltagare (till exempel investera i andra investeringsinstrument). Ett särskilt kapitel ägnas åt inkomster från andra investerare som är undantagna från den alternativa skatt som är tillämplig på investeringsinstrument.

(20)

Enligt den allmänna ordningen omfattas investeringsinstrument inte av inkomstskatt. Investeringsinstrumentens samtliga inkomster omfattas dock i vanliga fall av alternativ skatt på 12,5 % som beräknas på deras rörelseresultat netto. I regel är denna skatt slutlig och ersätter alla ytterligare skatter som är tillämpliga på de inkomster som investeringsinstrumenten fördelar.

(21)

Rörelseresultatet fastställs genom att man från fondens kapitalvärde netto i slutet av året före obetald alternativ skatt och med tillägg av återbetalningar och inkomster som eventuellt fördelats under året drar fondens kapitalvärde netto i början av året, inkomster från innehav i fondföretag, som omfattas av alternativ skatt, samt skattebefriade och skattepliktiga inkomster. (12)

(22)

Artikel 12 i lagdekret 269/2003 ändrar det allmänna skattesystemet genom att ange att en alternativ skatt på 5 % skall tillämpas på rörelseinkomster från specialiserade investeringsinstrument.

(23)

Enligt det allmänna skattesystemet är alla inkomster som fördelas till de egna tecknarna (däribland andra investeringsinstrument) av investeringsinstrument som omfattas av alternativ skatt i Italien undantagna från ytterligare beskattning. Den berörda artikeln behåller detta undantag som beviljats med avseende på inkomster från specialiserade investeringsinstrument (som omfattas av alternativ skatt med en skattesats på 5 %). Artikeln minskar dessutom den effektiva beskattningen av inkomster från icke-specialiserade investeringsinstrument som härrör från innehav i utländska specialiserade investeringsinstrument som inte omfattas av alternativ skatt i Italien till en nivå som motsvarar den alternativa skatten på 5 %. (13)

(24)

Inkomster som fördelats av italienska eller utländska investeringsinstrument till italienska innehavare omfattas inte av ytterligare beskattning i Italien eftersom en källskatt redan har innehållits av investeringsinstrumentet. Om innehavaren är ett företag som bedriver kommersiell verksamhet skall de uppburna inkomsterna dock ingå i företagets beskattningsbara inkomster som omfattas av en skattesats på 33 %. Dessa företag gynnas dock av en skattelättnad på 15 % som utjämnar dubbelbeskattningen på de uppburna kapitalinkomsterna fullständigt. Ordningen bekräftar i stora drag den ovannämnda skattelättnaden, även när inkomsterna fördelas av specialiserade investeringsinstrument. (14)

(25)

Enligt artikel 18 i den italienska lagen om inkomstskatt omfattas inkomster som fördelats från utländska investeringsinstrument till italienska investerare av en källskatt på 12,5 %. Åtgärden minskar källskatten till 5 % om inkomsterna fördelas från specialiserade investeringsinstrument. Denna bestämmelse säkerställer lika behandling av innehavare av andelar i såväl italienska som utländska investeringsinstrument.

(26)

Inkomster som härrör från investeringsinstrument ingår i rörelseresultatet för pensionsfonder som innehar andelar i sådana investeringsinstrument. Dessa inkomster omfattas dessutom av alternativ skatt på 11 %. För att undvika dubbelbeskattning av pensionsfondernas resultat föreskrivs en skattelättnad på 15 % av inkomsterna som skall dras av från den alternativa skatt som pensionsfonderna skall betala. Åtgärden anpassar det nya reducerade beskattningssystemet för specialiserade investeringsinstrument till det särskilda skattesystemet för pensionsfonder.

(27)

Samtidigt med minskningen av den alternativa skatt som är tillämplig på specialiserade investeringsinstrument sänker åtgärden också skattelättnaden avseende inkomster från italienska specialiserade investeringsinstrument till 6 %. I artikel 12 i lagdekret 269/2003 anges dessutom att den andel av pensionsfondernas inkomster som genereras av utländska specialiserade investeringsinstrument omfattas av en alternativ effektiv skatt på 5 % istället för den normala skattesatsen på 11 %. (15)

(28)

När det formella undersökningsförfarandet inleddes ansåg kommissionen att åtgärden uppfyllde alla villkor som krävs för att den skall betraktas som statligt stöd till förmån för specialiserade investeringsinstrument och små och medelstora företag vars aktier innehas av dessa specialiserade instrument, enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Kommissionen hyste dock inga tvivel när det gäller minskningen av den direkta skatten som beviljats till investerare i specialiserade investeringsinstrument eftersom den utgör en allmän ordning som omfattar alla investerare.

(29)

När det gäller kommissionens tvivel om den eventuella förekomsten av stöd till förmån för specialiserade investeringsinstrument betraktade den dessa instrument som företag i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget eftersom de antingen har bolagsform eller i sig själva utgör företagsenheter eller är separata kapitalenheter som förvaltas av företag som konkurrerar på investeringsmarknaderna. För det andra noterade kommissionen att de specialiserade investeringsinstrumenten antingen omfattas direkt av en nedsatt skattesats eller gynnas indirekt av ytterligare kapitalinvesteringar genom den skatteminskning som genom åtgärden tillkommer deras investerare när de huvudsakligen investerar i små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad inom EU. Kommissionen framhöll dessutom att de berörda fördelarna inte är proportionerliga mot antalet aktier som dessa instrument innehar i de små och medelstora företagen, utan de beror enbart på instrumentens ställning som specialiserade instrument.

(30)

När det gäller små och medelstora företag betonade kommissionen att åtgärden ger en indirekt fördel till företag vars aktier innehas av specialiserade investeringsinstrument, eftersom den får till effekt att deras likviditet ökar genom att tillgången till kapital underlättas. Deras fördel är beroende av deras ställning som små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad i EU och inte av deras resultat, av andra villkor eller av de investeringar som de har gjort.

(31)

I sina synpunkter har både Italien och Assogestioni hävdat att de berörda investeringsinstrumenten inte kan betraktas som företag eftersom de bara utgjorde kapitalfonder som förvaltas av separata företag. De sistnämnda omfattas av ordinarie vinstskatt och gynnas inte av den skattelättnad som föreskrivs i artikel 12 i lagdekret 269/2003.

(32)

Både Italien och Assogestioni hävdade dessutom att åtgärden i fråga borde betraktas som en allmän skattepolitisk åtgärd som gynnar investerarna direkt och som bara indirekt påverkar de små och medelstora företagen och investeringsinstrumenten. Enligt de berörda parterna syftar åtgärden till att öka de små och medelstora företagens marknadsvärde i förhållande till andra noterade företag och den faller som sådan inte inom ramen för bedömning av statligt stöd. Såväl Italien som de berörda parterna har hävdat att åtgärden inte utgjorde stöd till specialiserade investeringsinstrument eller till vissa förvaltningsbolag. Mot denna bakgrund hävdade de italienska myndigheterna att åtgärden är öppen för alla företag som skapar separata investeringsinstrument i syfte att huvudsakligen investera i små och medelstora företag som är noterade på reglerade marknader i EU och följaktligen utgör den en allmän åtgärd.

(33)

Enligt dessa synpunkter skulle åtgärden dessutom inte påverka konkurrensen eftersom vilket litet eller medelstort europeiskt företag som helst skulle kunna få förbättrad tillgång till kapital. Dessutom skulle åtgärden inte utgöra stöd till små och medelstora företag eftersom investeringsinstrumenten och deras förvaltningsbolag skulle fatta sina investeringsbeslut för att maximera sina vinster.

(34)

Assogestioni inkom med närmare upplysningar om hur ordningen fungerade under den första verksamhetsperioden (år 2004). Vid utgången av 2004 hade tre specialiserade investeringsinstrument inrättats. Två av dessa fonder existerade redan och de hade anpassat sina regler för att i huvudsak inneha aktier i små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad i EU, medan den tredje var en ny fond. Assogestioni påpekade att statens kostnader för åtgärden 2004 var minimala. På grundval av de upplysningar som lagts fram av Assogestioni beräknade kommissionen att de förlorade skatteinkomsterna 2004 uppgick till cirka 1,1 miljoner euro med hänsyn till de anpassningar som krävdes för att utjämna överföringen av virtuella skattelättnader avseende beskattning för tidigare år. Både Italien och de berörda parterna hävdar att dessa uppgifter visar att den berörda åtgärden inte skulle ha haft någon betydande effekt på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna, särskilt med hänsyn till att de små och medelstora företagen och de investeringsinstrument som var etablerade utomlands skulle kunna dra nytta av de indirekta effekterna av den berörda skattelättnaden.

(35)

Efter att ha beaktat de italienska myndigheternas och de berörda parternas synpunkter vidhåller kommissionen sin ståndpunkt att skattelättnaden till förmån för investerare utgör statligt stöd till förmån för organ som specialiserat sig på att investera i aktier i små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad i EU och för de små och medelstora företag vars aktier innehas av dessa organ, eftersom skattelättnaden sammantaget uppfyller de kriterier som föreskrivs i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(36)

Kommissionen vidhåller sin ståndpunkt från skrivelsen om att inleda det formella undersökningsförfarandet att investeringsinstrumenten i vissa fall är att betrakta som företag enligt artikel 87 i EG-fördraget och därmed kan omfattas av den skattelättnad som föreskrivs i artikel 12 i lagdekret 269/2003. Även om de specialiserade investeringsinstrumenten inte omfattas direkt av den skattelättnad som beviljas investerarna anser kommissionen i synnerhet att de trots detta erhåller en indirekt ekonomisk fördel eftersom skatteminskningen avseende de specialiserade investeringsinstrumenten driver investerarna till att förvärva andelar i specialiserade instrument vilket ger dessa ökad likviditet och inkomster i form av avgifter för förvaltning och teckning.

(37)

Enligt kommissionens meddelande om statligt stöd och riskkapital (16) är det i vissa fall då en statlig åtgärd föreskriver skapande av en fond eller ett annat investeringsinstrument nödvändigt att fastställa om fonden eller investeringsinstrumentet kan betraktas som ett företag som gynnas av statligt stöd. I det berörda fallet noterar kommissionen de italienska myndigheternas kommentar om att de specialiserade investeringsinstrument som tillämpar sänkt skatt enligt artikel 12 i lagdekret 269/2003 helt enkelt är kapitalfonder och följaktligen i princip inte kan betraktas som företag enligt artikel 87 i EG-fördraget. Kommissionen noterar dock att investeringsinstrumenten i vissa fall antar bolagsform och därför individuellt kan omfattas av fördelar, även om deras beskattning är avskild från skatten på det kapital som de förvaltar. Kommissionen noterar också att andra investeringsinstrument som inte betraktas som juridiska personer förvaltas av företag som konkurrerar med andra operatörer som åtar sig att förvalta sparade medel och följaktligen kan de senare omfattas av fördelar.

(38)

Kommissionen anser att de specialiserade investeringsinstrumenten bedriver ekonomisk verksamhet och utgör företag enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Detta bekräftas av domstolens rättspraxis inom mervärdesskatteområdet. Domstolen har nyligen fastställt (17) att de SICAV-transaktioner som består i kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper utgör ekonomisk verksamhet som bedrivs av skattskyldiga personer enligt artikel 4.2 i sjätte momsdirektivet (18). Genom rättspraxis (19) står det klart enligt skälen i det första momsdirektivet (20) att harmoniseringen av lagstiftningen rörande mervärdesskatt syftar till att avlägsna de faktorer som kan snedvrida villkoren för konkurrensen och därmed skapa neutral konkurrens. Med tanke på att reglerna om statligt stöd och direktiven om harmonisering av mervärdesskatt har samma mål anser kommissionen att det är lämpligt att hänvisa till rättspraxis avseende dessa direktiv som bekräftar att de berörda investeringsinstrumenten, oavsett om de hade bolagsform eller inte, bedriver ekonomisk verksamhet och därför utgör företag i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

(39)

Kommissionen anser följaktligen att en skattefördel som beviljats de investerare som investerar i specialiserade investeringsinstrument gynnar instrumenten i egenskap av företag, när de har bolagsform, eller de företag som förvaltar dessa instrument, när de har avtalsform. I synnerhet leder den ökade efterfrågan på andelar i specialiserade investeringsinstrument till en ökning av förvaltnings- och teckningsavgifterna som uppbärs av instrumenten eller företagen som förvaltar dessa instrument.

(40)

Argumentet att åtgärden inte skulle vara selektiv eftersom den inte gynnar vissa specifika investeringsinstrument och förvaltningsbolag med avseende på storlek, nationalitet, etableringsort eller sammansättning är irrelevant, eftersom det som räknas är att åtgärden föreskriver en extra skatteminskning som är begränsad till instrument som är specialiserade på aktier i små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad och till instrumentens förvaltningsbolag. Enligt fast rättspraxis (21) förändras åtgärdens selektiva karaktär inte av det faktum att stödet inte är riktat till en eller flera specifika mottagare som identifierats i förväg, utan omfattas av ett antal objektiva kriterier. Kommissionen anser också att det faktum att den fördel som genom åtgärden tillhandahålls investeringsföretag som förvaltar specialiserade investeringsinstrument bara är indirekt inte kan utesluta förekomsten av statligt stöd eftersom direkta skattefördelar (fortfarande enligt domstolens fasta rättspraxis (22) som beviljats investerare som inte är företag utgör indirekt stöd till de företag som investerarna investerar i.

(41)

Kommissionen har därför dragit slutsatsen att åtgärden ger en särskild indirekt fördel som beskrivs ovan till investeringsinstrumenten och till förvaltningsföretagen, till nackdel för andra företag som erbjuder alternativa investeringsformer.

(42)

Kommissionen vidhåller också sin ståndpunkt i skrivelsen om att inleda det formella undersökningsförfarandet enligt vilken den berörda åtgärden gynnar små och medelstora företag vars aktier innehas av specialiserade investeringsinstrument som omfattas av skattelättnaden i artikel 12 i lagdekret 269/2003. Kommissionen anser särskilt att åtgärden ger en indirekt selektiv fördel till små och medelstora företag vars aktier innehas av specialiserade investeringsinstrument i form av en ökad efterfrågan på deras aktier och en ökning av deras likviditet. Argumentet att det inte skulle föreligga någon fördel för små och medelstora företag eftersom fonderna och investerarna skulle verka för att maximera vinsterna kan inte godtas eftersom en förmånligare skattebehandling gör investeringen mer lockande, vilket i sin tur ökar likviditeten hos de små och medelstora företagen, även utan ett aktivt handlande från deras sida för att gynnas av denna fördel.

(43)

Det är inte heller möjligt att godta argumentet att den berörda åtgärden skulle utgöra en allmän skattepolitisk åtgärd för att främja små och medelstora företag inom EU, och därmed falla utanför tillämpningsområdet för reglerna om statligt stöd. Kommissionen anser att den beviljade skattefördelen inte kompenserar betydande skillnader i skattebehandling mellan kollektiva investeringar i små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad och kollektiva investeringar eller enskilda investeringar i företag som inte är noterade på en reglerad marknad. Inte heller kan åtgärden anses berättigad på grundval av det egna specifika målet eftersom den är begränsad till skattelättnader för kollektiva specialiserade investeringar i aktier i små och medelstora företag som är noterade på reglerade marknader och är som sådan varken riktad eller proportionerlig i förhållande till målet att främja dessa företag, utan är snarare underordnad villkoret att investeringarna skall genomföras via specialiserade investeringsinstrument.

(44)

Kommissionen anser att staten har beviljat de berörda fördelarna, och alltså har de beviljats genom statliga medel. Med hänsyn till att Italien inte har gjort några invändningar i denna fråga bekräftar kommissionen den bedömning som gjordes när det formella förfarandet inleddes, enligt vilken det är fråga om en fördel som beviljas av staten eftersom denna avstår från skatteinkomster som normalt uppbärs av den italienska förvaltningen.

(45)

Med avseende på åtgärdens effekter bekräftar kommissionen den bedömning som gjordes när det formella förfarandet inleddes, dvs att åtgärden kan snedvrida konkurrensen mellan företagen och påverka handeln mellan medlemsstaterna, eftersom de stödmottagande företagen kan verka på internationella marknader och bedriva affärsverksamhet och annan ekonomisk verksamhet på marknader som kännetecknas av intensiv konkurrens. Enligt fast rättspraxis (23) räcker det att stödmottagaren konkurrerar med andra företag för att en åtgärd skall anses snedvrida konkurrensen. Fondföretag som är specialiserade på att investera i aktier i små och medelstora företag konkurrerar särskilt med andra finansföretag och verkar på en öppen marknad som kännetecknas av betydande handel mellan medlemsstaterna. När det gäller små och medelstora företag vars aktier innehas av specialiserade investeringsinstrument som beskrivs i artikel 12 i lagdekret 269/2003, är åtminstone några av dem aktiva inom sektorer där det förekommer handel mellan medlemsstaterna.

(46)

Kommissionen anser att varken den begränsade skatteutgiften som berörs av åtgärden 2004 (1,1 miljoner euro) eller det mycket begränsade antalet specialiserade instrument det året (närmare bestämt tre stycken) jämfört med det stora antal noterade små och medelstora företag vars aktier innehas, kan ändra slutsatsen att åtgärden utgör stöd. Skälen för detta är för det första att, enligt domstolens fasta rättspraxis (24), till och med en åtgärd av liten omfattning kan påverka konkurrensen och, för det andra att Italien inte utesluter att den berörda åtgärden kan ha en mycket kraftigare effekt i framtiden. Dessutom måste det noteras att åtgärdens begränsade effekt också kan förklaras av det faktum att kommissionen snabbt inledde en utredning och det formella förfarandet avseende åtgärden, vilket kan ha påverkat aktörernas beteende. Även om antalet stödberättigade små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad inom EU är relativt konstant jämfört med storleken på skattelättnaden 2004, kan kommissionen utifrån de uppgifter som lagts fram av Italien inte dra slutsatsen att fördelarna för de enskilda stödmottagarna kan betraktas som stöd av mindre betydelse.

(47)

Därför har kommissionen dragit slutsatsen att den berörda åtgärden snedvrider konkurrensen (genom den skattemässiga behandlingen av investerarna), för vissa företag som bedriver affärsverksamhet och i den utsträckning som dessa företag verkar på marknader som är öppna för internationell konkurrens.

(48)

De italienska myndigheterna har genomfört åtgärden utan att göra någon förhandsanmälan till kommissionen och har således inte iakttagit skyldigheten i artikel 88.3 i EG-fördraget. Om åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och stödet har genomförts utan förhandsgodkännande av kommissionen är det olagligt.

(49)

Den berörda åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och dess förenlighet med den gemensamma marknaden skall därför bedömas mot bakgrund av undantagen i artikel 87.2–3 i EG-fördraget.

(50)

De italienska myndigheterna har inte uttryckligen bestridit kommissionens bedömning i skrivelsen om att inleda det formella förfarandet av den 11 maj 2004 att inget av undantagen i artikel 87.2–3 i EG-fördraget, enligt vilka statligt stöd kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden, kan tillämpas i det berörda fallet. Kommissionen har inte heller mottagit några nya uppgifter som gett anledning till att ändra denna slutsats.

(51)

De berörda fördelarna är inte förbundna med några utgifter eller så är de kopplade till utgifter som inte är berättigade till stöd enligt gemenskapens befintliga gruppundantagsförordningar eller riktlinjer.

(52)

Undantagen i artikel 87.2 i EG-fördraget som avser stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter, stöd för att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser och stöd som ges till näringslivet i vissa områden i Förbundsrepubliken Tyskland gäller inte i detta fall.

(53)

Inte heller undantaget i artikel 87.3 a i EG-fördraget som avser stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning kan tillämpas eftersom den berörda åtgärden tillämpas i hela Italien och inte enbart i de regioner i Italien som omfattas av artikel 87.3 a. Slutligen verkar ordningen inte på något sätt bidra till dessa regioners utveckling.

(54)

Inte heller kan ordningen betraktas som stöd för att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att avhjälpa en allvarlig störning i Italiens ekonomi enligt artikel 87.3 b i EG-fördraget. Ordningen syftar inte heller till stöd för att främja kultur och bevara kulturarvet enligt artikel 87.3 d i EG-fördraget.

(55)

Slutligen måste ordningen bedömas utifrån artikel 87.3 c i EG-fördraget. Denna artikel tillåter stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. De skattelättnader som beviljats genom åtgärden är varken kopplade till eller proportionerliga mot särskilda investeringar, skapande av arbetstillfällen eller till några särskilda projekt som skulle bidra till att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner i den mening som avses i artikel 87.3 c i EG-fördraget. Skattelättnaderna kan inte anses vara förenliga med den gemensamma marknaden på grundval av de kriterier som fastställts i kommissionens meddelande om statligt stöd och riskkapital (25) eftersom de investeringar som berörs av skattelättnaderna avser företag som är noterade på en reglerad marknad inom EU och då de italienska myndigheterna inte har visat att dessa företag inte har lämplig tillgång till kapital för aktiefinansiering och att de har högre kostnader än andra företag för att skaffa kapital. Slutligen noterar kommissionen att det inte, enligt domstolens påpekande avseende en annan stödåtgärd som främjar specifika investeringar, ”kunde uteslutas att stödordningen var tillämplig på företag i svårigheter eller företag verksamma i känsliga sektorer, vilka omfattas av särskilda regler för beviljande av statligt stöd” (26). Kommissionen har dragit slutsatsen att de fördelar som beviljats genom åtgärden minskar de bördor som stödmottagarna normalt måste bära för sin ekonomiska verksamhet, och måste därför betraktas som statligt driftsstöd som, enligt rättspraxis, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

(56)

Kommissionen drar slutsatsen att de skattelättnader som beviljats genom den berörda åtgärden utgör statligt driftsstöd för vilket inget av de föreskrivna undantagen från det allmänna förbudet mot liknande stöd är tillämpligt och att åtgärden därför är oförenlig med den gemensamma marknaden. Kommissionen anser dessutom att Italien olagligen har genomfört den berörda åtgärden.

(57)

Om ett olagligt beviljat statligt stöd anses vara oförenligt med den gemensamma marknaden är den naturliga följden av detta att stödet skall återvinnas för att så långt det är möjligt återställa den konkurrenssituation som förelåg innan stödet genomfördes.

(58)

Detta beslut avser den berörda stödordningen och måste genomföras omedelbart, även i fråga om återvinning av de stöd som beviljats inom ramen för stödordningen enligt artikel 14 i tillämpningsförordning nr 659/1999 (27).

(59)

Därför begär kommissionen för det första att Italien omedelbart upphör med stödet, som består i skillnader i beskattning av förvaltningsinkomster som uppburits av investeringsinstrument som är specialiserade på aktier i små och medelstora företag som är noterade på en reglerad marknad inom EU, genom att underrätta alla aktörer som tillämpat den berörda skattelättnaden enligt de nationella bestämmelserna i artikel 12 i lagdekret 269/2003 om kommissionsbeslutets direkta tillämplighet.

(60)

För det andra måste Italien återvinna stöden från investeringsinstrumenten eller från de företag som förvaltar investeringsinstrument i avtalsform som samtidigt är de första mottagarna av stödet och de skatteobjekt som skall betala alternativ skatt på förvaltningsinkomster till staten. De stöd som skall återvinnas motsvarar skillnaden mellan ordinarie alternativ skatt och den skatt som reducerats till följd av de berörda skattelättnaderna. Detta beslut hindrar inte att investeringsinstrumenten eller de företag som förvaltar dessa instrument utkräver motsvarande belopp av sina tecknare om det föreskrivs en sådan möjlighet i den nationella lagstiftningen. Skyldigheten att återvinna stöden utesluter dock inte möjligheten att alla eller en del av de stöd som beviljats till enskilda mottagare är förenliga med den gemensamma marknaden enligt artikel 2 i kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (28).

(61)

Kommissionen uppmanar Italien att med hjälp av det bifogade formuläret inkomma med de begärda upplysningarna och en förteckning över de finansiella mellanhänder och de övriga aktörer som berörs av återvinningen av skattelättnaden i fråga. Italien skall också klart ange planerade åtgärder och åtgärder som redan vidtagits för en omedelbar och effektiv återvinning av de olagligen utbetalade statliga stöden. Kommissionen uppmanar dessutom Italien att senast två månader efter antagandet av detta beslut inkomma med alla handlingar som styrker att återvinninsgförfaranden har inletts avseende det olagliga stödet (bland annat cirkulär, betalningskrav etc.).

(62)

De belopp som skall återvinnas skall innefatta ränta som skall beräknas enligt kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (29).