1.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 94/50

(1)

Genom en skrivelse av den 22 december 2003 (A/39031) anmälde Tyskland sin avsikt att inom ramen för det sektorsövergripande regionalstödet till stora investeringar (2) (nedan kallat ”1998 års sektorsövergripande stödregler”) bevilja Kronoply GmbH, Heiligengrabe (Brandenburg), (nedan kallat ”Kronoply”) ett investeringsbidrag. Stödet registrerades under nummer N 609/03.

(2)

Genom en skrivelse av den 18 februari 2004 (SG/D/200649) meddelade kommissionen Tyskland sitt beslut att inleda ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.

(3)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. (3) Kommissionen uppmanade alla berörda parter att inkomma med synpunkter på de berörda stödåtgärderna.

(4)

Tyskland tog ställning genom en skrivelse av den 19 mars 2004 (A/32003).

(5)

Genom en skrivelse av den 24 maj (A/33878) inkom Luther Menold Rechtsanwaltsgesellschaft mbH med synpunkter på Kronoplys vägnar. Dessa synpunkter översändes till Tyskland den 19 november 2004 (D/58277).

(6)

Detta beslut är kopplat till stöd N 813/2000 som godkänts av kommissionen för att beviljas Kronoply.

(7)

I enlighet med 1998 års sektorsövergripande stödregler godkände kommissionen den 3 juli 2001 (SG/D/289524) en bruttostödnivå på 31,5 % till förmån för Kronoply för byggnation av en produktionsanläggning för ”Oriented Strand Boards” (4) (nedan kallade ”OSB”) i Heiligengrabe, Brandenburg, som är ett stödområde i den mening som avses i artikel 87.3 a i EG-fördraget. Stödnivån fastställdes till 3,5 procentenheter under den högsta tillåtna stödnivån, eftersom den relevanta marknaden definierades som en krympande marknad.

(8)

Kommissionen bedömde justeringsfaktorerna för beräkningen av den högsta stödnivån enlgt 1998 års sektorsövergripande stödregler. Detta gav en högsta tillåten stödnivå på 31,5 % (konkurrensfaktor 0,75; faktorn relation mellan kapitalinsats och arbetstillfällen 0,8 och faktorn regionala effekter 1,5). Därmed uppgick stödet till 35,4 miljoner euro. (5)

(9)

Arbete med att fastställa av konkurrensfaktorn ledde till meningsskiljaktigheter mellan kommissionen och Tyskland. Båda sidor definierade emellertid den relevanta marknaden som varande den för OSB och plywoodprodukter. Tyskland hade först lagt fram studier som visade att denna marknad inte var krympande. Kommissionen betvivlade resultaten av dessa studier, eftersom de utgick från en ovanligt stark ökning av efterfrågan för år 2000 jämfört med tidigare år. Efter upprepade utbyten av uppgifter sänkte Tyskland den anmälda stödnivån från 35 till 31,5 %.

(10)

Genom en skrivelse av den 3 januari 2002 (A/30013) begärde Tyskland en ändring av kommissionens beslut. Tyskland lade fram bevis på att den prognostiserade efterfrågeökningen år 2000 faktiskt inträtt och att marknaden därför inte krympte. Genom en skrivelse av den 5 februari (D/50463) avböjde kommissionen en ändring av sitt tidigare beslut med motiveringen att stödet bedömts på grundval av en korrekt beräkning av alla relevanta faktorer. Närmare besett förelåg följande skäl till att kommissionen inte kunde ändra sig: bedömningen av konkurrensfaktorn byggde på en jämförelse mellan utvecklingen av den konstaterade konsumtionen av den aktuella produkten och tillväxttakten inom tillverkningssektorn åren 1994–1999 samt på en prognos som var korrekt vid tidpunkten för beslutet.

(11)

Med den andra anmälan försökte man genom beviljande av ett extra stöd på 3,5 % (i omräknad form 3 939 947 euro) att komma upp i den tidigare avfärdade nivån om 35 %.

(12)

Tyskland hävdade att marknadsdefinitionen i den första anmälan N 813/2000 var fel i sak och åberopade sig på artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (6) (nedan kallad förordning nr 659/1999), enligt vilken ett beslut på följande grunder kan upphävas: ”Kommissionen får upphäva ett beslut […] om beslutet grundat sig på oriktiga upplysningar som lämnats under förfarandet och som varit avgörande för beslutet.”

(13)

Medan den relevanta marknaden i den ursprungliga anmälan definierades som marknaden för OSB och plywood, framgick det enligt Tyskland av de nyligen framlagda studierna att det vore lämpligare att definiera den relevanta marknaden som marknaden för OSB och vissa plywoodsegment. Enligt denna nya marknadsdefinition skulle marknaden under den berörda perioden enligt punkt 3.4 i 1998 års sektorsövergripande stödregler inte krympa, och därför måste en oförminskad stödnivå på 35 % beviljas.

(14)

Kommissionen efterkom inte Tysklands begäran att inskränka marknaden på grundval av en annan definition av utbytbara produkter på marknaden för OSB och vissa plywoodsegment.

(15)

Kommissionen ansåg inte en ny bedömning av marknaden nödvändig, eftersom det saknades två viktiga element, vilket gav upphov till tvivel om huruvida stödet var förenligt med den gemensamma marknaden.

•   Bristande incitament: Kommissionen hyste avsevärda tvivel på de anmälda stödens incitamentseffekt, eftersom investeringarna redan gjorts. Om stöden inte fungerar som incitament är undantagsbestämmelserna i artikel 87.3 a och 87.3 c i EG-fördraget för regional utveckling inte tillämpliga.

•   Bristande nödvändighet: Kommissionen hyste allvarliga tvivel på om stöden för redan gjorda investeringar kunde definieras som nödvändiga för främjandet av den ekonomiska utvecklingen inom vissa näringsverksamheter eller regioner i den mening som avses i artikel 87.3 a och 87.3 c. En stödnivå på 31,5 % var tillräcklig för att leda till investeringar i detta fall.

(16)

Tyskland vidhöll att kommissionen behövde göra en ny bedömning av marknaden enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 659/1999.

(17)

Kronoply vidhöll att flera anmälningar för samma investeringsprojekt är möjliga och ansåg sig ha belägg för detta i domar i olika rättsfall:

(18)

Kronoply framhöll också att kommissionen måste låta anmälan undergå en saklig prövning och anförde två huvudsakliga skäl till detta:

(19)

Kronoply bestred att det förelåg brist på incitament och anförde därför huvudsakligen följande argument:

(20)

Efter genomgången av Tysklands och Kronoplys synpunkter vidhåller kommissionen sin ståndpunkt från beslutet om att inleda förfarandet, dvs. att det inte är nödvändigt med någon ny bedömning av marknaden enligt 1998 års sektorsövergripande stödregler, eftersom två principiella villkor för stödet inte är uppfyllda, nämligen incitamentseffekten och nödvändigheten.

(21)

Kommissionen anser att föreliggande anmälan N 609/03 (av den 22 december 2003) skall betraktas som separat och den andra som en anmälan av stöd till förmån för Kronoply, som inte ger upphov till några nya investeringar eller arbetstillfällen. Alltså tillkommer inga extra stödberättigande kostnader i den mening som avses i riktlinjerna för regionalstöd, som skulle kunna motivera beviljandet av extra stöd.

(22)

Genom sitt beslut SG (2001) D/289524 av den 3 juli 2001 beviljades ett investeringsstöd på 35,4 miljoner euro till förmån för Kronoply. Beslutet fattades på grundval av de uppgifter som då presenterats av Tyskland. Kommissionen beslutade att inte göra några invändningar och beviljade slutligen stödet i enlighet med Tysklands förslag. Beslutet godtogs av Tyskland och Kronoply. Stödet beviljades därefter av de tyska myndigheterna, och Kronoply avslutade sitt investeringsprojekt den 31 januari 2003.

(23)

Först arton månader efter kommissionens slutgiltiga beslut – och nästan ett år efter de fullföljda investeringarna – presenterade Tyskland i sin anmälan av den 22 december 2003 en ny marknadsdefinition, och förklarade samtidigt att nya studier visar att det vore lämpligare att definiera den relevanta marknaden som marknaden för OSB och vissa plywoodsegment. Som framgår av beslutet om att inleda det formella undersökningsförfarandet kommer kommissionen under rådande förhållanden inte att revidera sitt tidigare beslut. Kommissionen anser att Tysklands nya marknadsdefinition inte är förenlig med artikel 9 i förordning (EG) nr 659/1999.

(24)

I enlighet med förstainstansrättens dom i målet Kronoply mot kommissionen anser kommissionen att en medlemsstat kan anmäla ännu ett stöd, ett redan beviljat projekt eller till och med delutbetalningar av ett statligt stöd till ett visst projekt och att kommissionen kan godkänna detta, om det kan påvisas att varje delutbetalning har en incitamentseffekt och är nödvändig. Tyskland har emellertid inte anmält några fler Kronoplyinvesteringar utöver de redan avslutade projekten. Det projekt som skulle finansieras hade dessutom avslutats ungefär ett år före anmälan av det nya stödprojektet. Kommissionen drog därför slutsatsen att den tidigare avfärdade högre stödnivån om 35 % helt enkelt skulle uppnås genom denna andra anmälan, utan att det tillkommer några extra stödberättigande kostnader för vilka stöd om 3 936 947 euro kan beviljas, och utan att någon incitamentseffekt eller nödvändighet föreligger.

(25)

Som framgår av förstainstansrättens beslut av den 5 oktober 2003 i mål C-288/96 (Tyskland mot kommissionen) (12) måste kommissionen definiera ett sådant stöd som driftsstöd, eftersom det beviljas utan krav på att stödmottagaren nyttjar det eller att det är avsett för att förbättra mottagarens ekonomiska situation.

(26)

Kommissionen anser visserligen att det med denna genomgång i tillräckligt hög grad har bevisats att beviljandet av ett extra stöd inte kommer att ge upphov till vare sig nyinvesteringar eller incitamentseffekter. Kommissionen vill emellertid gå närmare in på begreppet incitamentseffekter för att kunna besvara Tysklands och Kronoplys synpunkter.

(27)

Investeringar i driftsverksamheten måste betraktas som en dynamisk process. Det är viktigt att skilja på förhands- och efterhandsfasen:

(28)

I punkt 4.2 i riktlinjerna för regionalstöd görs följande test för att pröva huruvida stödet har någon incitamentseffekt: stödmottagaren måste ha begärt stöd från projektets början. Om så är fallet utgår kommissionen ifrån att det föreligger en incitamentseffekt.

(29)

I sina synpunkter ansåg Tyskland och Kronoply att kriterierna i punkt 4.2 i riktlinjerna för regionalstöd uppfyllts, eftersom Kronoply begärt stöd redan innan projektet inleddes.

(30)

Genom testet i punkt 4.2 vill man försöka kontrollera incitamentseffekterna utan att investeringen försenas alltför mycket. En omfattande undersökning av alla ekonomiska aspekter av stödmottagarens investeringsbeslut skulle kunna bli mycket svår och tidskrävande, varigenom också investeringen och regionens ekonomiska utveckling hindras.

(31)

Utslagsgivande vid bedömningen av incitamentseffekten av det extra stödet på 3,5 % är huruvida differensen mellan 31,5 % och 35 % för incitamentseffekterna utgjorde en skillnad och påverkade Kronoplys investeringsbeslut:

(32)

I stället för att gå djupare in på Kronoplys förhandsbeslut, anser kommissionen det vara mer meningsfullt att utgå från fakta. Uppenbarligen beslutade sig Kronoply för att investera och fortsatte också med sin verksamhet, varefter företaget beviljades en stödnivå på 31,5 %. Investeringsprojektet fullföljdes på ursprungligen planerat sätt. Kronoply anpassade heller inte sina investeringar till den lägre stödnivån.

(33)

Kronoply kommer inte att ändra sitt förhållningssätt, oavsett om företaget erhåller extra stöd eller ej. Det finns nämligen inget som tyder på att extra stöd skulle få Kronoply att öka produktionen eller utvidga produktionsanläggningarna. Eftersom investeringarna redan genomförts, behöver man heller inte frukta att Kronoply kommer att ställa in produktionen om företaget inte får mer stöd.

(34)

Därför har kommissionen kommit fram till att beviljandet av ett stöd på ytterligare 3,5 procentenheter inte har någon incitamentseffekt.

(35)

Som redan framgår av beslutet om att inleda förfarandet måste stöd fungera som incitament, om de skall bidra till främjandet av den ekonomiska utvecklingen inom vissa näringsverksamheter eller regioner i den mening som avses i artikel 87.3 a och 87.3 c i EG-fördraget. Om investeringen redan gjorts, vilket är fallet här, ger stödet inte upphov till något sådant incitament, några nyinvesteringar eller nya arbetstillfällen. Därför kan kommissionen inte motivera detta stöd med att det skulle öka nyinvesteringarna eller skapa arbetstillfällen i den mening som avses i artikel 87.3 a och 87.3 c i EG-fördraget. Kommissionen drar vidare slutsatsen att det extra stödet på 3 936 947 euro är ett driftsstöd.

(36)

Vad gäller förklaringen i beslutet om att inleda förfarandet, anser kommissionen att nödvändighetsprincipen framgår direkt av begreppet kontroll av statligt stöd. Förutsättningen för att kommissionen skall kunna förklara ett stöd förenligt med artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget är att stödet bidrar till att förverkliga de uppsatta målen, vilka det stödmottagande företaget inte hade kunnat uppnå under normala marknadsbetingelser. Detta ligger i linje med kommissionens normala praxis som bekräftats av Europeiska gemenskapernas domstol i dess dom av den 17 september 1980 i mål 730/79 (Philip Morris mot kommissionen). (13)

(37)

Som framgår av punkterna 26–35 innebär inte stödet något incitament för nyinvesteringar eller skapande av arbetstillfällen. Stödmottagaren avkrävs varken någon motprestation eller något bidrag för att uppnå mål av gemensamt intresse. Därför rör det sig i detta fall om ett driftsstöd till att täcka de löpande kostnader som Kronoply normalt måste bestrida på egen hand.

(38)

Enligt punkt 4.15 i riktlinjerna för regionalstöd är driftsstöd normalt förbjudna. Sådant stöd kan endast undantagsvis beviljas i områden som avses i artikel 87.3 a i EG-fördraget om de kan motiveras med i) att de bidrar till den regionala utvecklingen och ii) deras typ, samt att stödnivån är anpassad till de nackdelar som stödet är tänkt avhjälpa. Tyskland har varken tillhandahållit uppgifter om eventuella nackdelar eller visat hur stödet skulle bidra till den regionala utvecklingen.

(39)

Fakta visar att något extra stöd inte behövs, eftersom Kronoply beslutade att fortsätta verksamheten även när bara den lägre stödnivån om 31,5 % beviljats. Detta innebär att Kronoplys affärsverksamhet är lönsam eller att företaget åtminstone inte är hänvisat till extra stöd. Allt extra stöd i detta läge vore en oväntad vinst för Kronoply.

(40)

Kommissionen drar därför slutsatsen att stödet i detta fall också därför är oförenligt med artikel 87.3 a i EG-fördraget, eftersom stödet inte är nödvändigt för den regionala utvecklingen.

(41)

Avslutningsvis undersöks det huruvida undantagsbestämmelserna i artikel 87.2 och 87.3 EG-fördraget är tillämpliga på stödet:

(42)

Kommissionen sluter sig till att det anmälda stödet utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. Eftersom stödet varken fungerar som incitament eller är nödvändigt, kan ingen av undantagsreglerna i artikel 87.2 eller 87.3 i EG-fördraget tillämpas. Stödet är därför ett otillåtet driftsstöd och får därför inte beviljas.