7.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 55/33

(1)

Den 14 februari 2006 granskade rådet Österrikes uppdaterade stabilitetsprogram, som omfattar perioden 2005–2008.

(2)

Under det senaste årtiondet har Österrikes ekonomi uppvisat en real tillväxt på 2,2 % per år, vilken motsvarar tillväxtnivån för euroområdet som helhet. Även om skapandet av sysselsättning har varit mindre dynamiskt än i övriga euroområdet har Österrike fortfarande en av de lägsta arbetslöshetsnivåerna i hela EU. Landets offentliga finanser uppvisade ett överskott eller ett saldo nära balans under 2001 och 2002. Den senaste utvecklingen har dock karaktäriserats av en återgång till underskott (1,2 % och 1 % av BNP under 2003 respektive 2004).

(3)

I sitt yttrande av den 18 januari 2005 om den föregående uppdateringen av stabilitetsprogrammet för perioden 2004–2008, uppmanade rådet Österrike att tidigarelägga en större del av den finanspolitiska konsolideringen och att närmare ange genom vilka särskilda åtgärder en betydande konsolidering skulle kunna uppnås under programmets två sista år.

(4)

Enligt de preliminära resultaten uppgick det offentliga underskottet under 2005 till 1,7 % av BNP, vilket var 0,2 procentenheter lägre än planerat i det uppdaterade programmet och 0,1 procentenhet lägre än kommissionens prognoser. Att resultatet blev bättre än planerat berodde på en gynnsammare utveckling på intäktssidan trots betydande skattesänkningar. De planerade utgifterna överskreds också, men i mindre omfattning.

(5)

Programmet motsvarar i grova drag den modell och de uppgiftskrav för stabilitets- och konvergensprogram som definieras i den nya uppförandekoden (2).

(6)

(7)

I programmet beskrivs den finanspolitiska strategin som ”tredelad”. För det första siktar den mot att nå offentliga finanser som ligger nära balans under konjunkturcykeln. För det andra planeras i strategin en minskning av skattebördan till under 40 % av BNP till 2010. För det tredje planeras en ökning av den potentiella tillväxten genom att främja investeringar i forskning, utbildning och infrastruktur. Uppdateringen siktar mot en minskning av det offentliga underskottet från 1,9 % av BNP 2005 till 0 % 2008 och en ökning av det primära överskottet från 1,1 % av BNP till 2,7 %. Eftersom intäkterna väntas minska med 0,9 procentenheter av BNP under perioden 2005–2008 kommer den planerade konsolideringen att bli beroende av utgiftsminskningar, med en minskning av utgiftskvoten med 2,8 procentenheter. Merparten av nedskärningarna på utgiftssidan beräknas ske i kategorierna ”övriga primära utgifter” och ”sociala transfereringar”. Den nya uppdateringen bekräftar huvudsakligen det föregående programmets planerade korrigeringar, dock mot bakgrund av ett något mindre gynnsamt makroekonomiskt scenario.

(8)

Det strukturella saldot väntas genomsnittligt förbättras med 0,5 % av BNP under programperioden enligt beräkningar med den allmänt vedertagna metoden (dvs. det konjunkturrensade saldot netto efter engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder). I programmet anges målet för det strukturella saldot på medellång sikt till 0 % av BNP och landet siktar mot att nå detta mål till 2008. Beträffande lämpligheten ligger detta mål också inom den bandbredd som i stabilitets- och tillväxtpakten och uppförandekoden har fastställts för euroområdet och de medlemsstater som ingår i ERM II och återspeglar korrekt skuldkvoten och den genomsnittliga potentiella BNP-tillväxten på lång sikt.

(9)

Den finanspolitiska strategi som planeras för 2005 och 2006 förefaller rimlig då den baseras på lagstiftningsåtgärder. Konsolideringen under 2007 och 2008 förefaller dock inte väl underbyggd med de politiska åtgärder som diskuteras i uppdateringen. Nästan hälften av utgiftsåtstramningen omfattas av kategorin ”övriga primära utgifter” och i programmet ges ingen exakt information om hur detta skall genomföras. Utöver detta beror den väntade förbättringens trovärdighet i hög grad på effektiviteten i Österrikes nationella stabilitetspakt. Erfarenheter av den föregående pakten ger dock bara begränsad hjälp för att avgöra om målsättningarna kommer att iakttas.

(10)

Mot bakgrund av ovanstående riskbedömning är det osäkert om inriktningen på finanspolitiken är tillräcklig för att säkerställa att programmets mål på medellång sikt uppnås till 2008. För att uppnå ett strukturellt saldo som, om den genomförs såsom anges i programmet, kan anses lämplig mot slutet av programperioden enligt pakten förefaller dock den finanspolitiska strategin tillräcklig. Programmets finanspolitik bedöms dessutom ge en tillräcklig säkerhetsmarginal mot att överskrida referensvärdet 3 % av BNP vid normala konjunktursvängningar. Takten i anpassningen mot programmets mål på medellång sikt ligger helt i linje med stabilitets- och tillväxtpakten, som anger att den årliga förbättringen av det strukturella saldot som riktmärke bör ligga på 0,5 % av BNP för euroområdet och de länder som deltar i ERM II och korrigeringen bör vara större under goda ekonomiska tider och kan vara lägre när dåliga ekonomiska tider råder. Även om kommissionen räknar med att denna anpassning i genomsnitt per år kan ske i långsammare takt än vad som planeras i programmet, är den fortfarande förenlig med kraven i pakten, särskilt mot bakgrund av ett negativt produktionsgap under programperioden.

(11)

Skuldkvoten uppskattas ha nått 63,4 % av BNP under 2005, vilket alltså något överstiger fördragets referensvärde på 60 % av BNP. I programmet beräknas skuldkvoten minska med 3,9 procentenheter under programperioden och därmed understiga referensvärdet igen. Riskerna för skuldkvotens beräknade utveckling förefaller väl avvägda. Å ena sidan kan underskott som är högre än beräknade äventyra den anpassningsbana som presenteras i programmet. Å andra sidan inkluderas inte potentiella privatiseringsinkomster i uppdateringen. Mot bakgrund av denna riskbedömning förefaller skuldkvoten minska i tillräcklig omfattning och närma sig referensvärdet.

(12)

När det gäller de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet förefaller Österrike löpa begränsad risk i fråga om de beräknade kostnaderna för den åldrande befolkningen (3). Skuldnivån är för närvarande över 60 % av BNP och beräknas minska och ligga under referensvärdet till 2050, under förutsättning att den planerade konsolideringen av de offentliga finanserna genomförs. Österrikes nyligen genomförda pensionsreform bör i stor utsträckning bidra till att bromsa framtida ökningar av de offentliga utgifterna. Om det strukturella underskott i de offentliga finanserna inte korrigeras, kan det dock utgöra en risk för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. Genomförandet av den planerade konsolideringen på medellång sikt kan därmed bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

(13)

De finanspolitiska åtgärder som planerats överensstämmer i stort sett med de allmänna ekonomiska riktlinjerna för perioden 2005–2008. Särskilt ligger åtgärderna i linje med de riktlinjer som rekommenderar tryggande av ekonomisk och finanspolitisk hållbarhet på lång sikt och en effektiv resursfördelning som främjar högre tillväxt och sysselsättning.

(14)

I Österrikes nationella reformprogram, som lämnades den 19 oktober 2005, framhålldes att en av Österrikes viktigaste utmaningar är att uppnå offentliga finanser som är hållbara på lång sikt. Det anger dock inte uttryckligen vilka framtida åtgärder som planeras för att svara på denna utmaning. Stabilitetsprogrammet är i detta avseende mer detaljerat och ger information om vissa av de åtgärder som skall bidra till konsolideringen av de offentliga finanserna. Insatserna på det mikroekonomiska området och sysselsättningsområdet enligt det nationella reformprogrammet får effekter på de offentliga finanserna som i stort sett återspeglas i stabilitetsprogrammets prognoser. I stabilitetsprogrammet anges åtgärder avsedda att effektivisera den offentliga förvaltningen och hälso- och sjukvårdssystemet. Det kompletterar dessa åtgärder med förslag till ändringar av finanspolitikens institutionella karaktär, nämligen två omfattande reformer av den lagstiftning som reglerar budgetförfarandet i Österrike. Dessa innebär införandet av en budgetram på medellång sikt från 2007 och en övergång från inputorienterade till målstyrda offentliga finanser från 2011. Dessa åtgärder överensstämmer med prioriteringarna i det nationella reformprogrammet.