28.5.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/21

(1)

Kommissionen tog den 27 mars 2001 emot ett klagomål, registrerat den 28 mars 2001, avseende eventuellt statligt stöd till temaparken Bioscope (nedan kallad ”Bioscope”) i Alsace. Detta klagomål omfattade också Ekomuseet i Alsace, som kommissionen fattade ett beslut om den 21 januari 2003 (2) och som därför inte omfattas av detta beslut.

(2)

Kommissionen har begärt upplysningar om stödåtgärden genom skrivelser av den 30 mars 2001, den 31 juli 2001, den 14 december 2001, den 16 juli 2002, den 17 oktober 2002 och den 3 december 2002. Frankrike har lämnat dessa upplysningar genom skrivelser av den 24 juli 2001, som registrerades hos kommissionen den 26 juli 2001, den 28 november 2001, som registrerades hos kommissionen samma dag, den 2 juni 2002, som registrerades hos kommissionen samma dag, den 25 juni 2002, som registrerades hos kommissionen samma dag, den 8 juli 2002, som registrerades hos kommissionen den 9 juli 2002, den 21 oktober 2002, som registrerades hos kommissionen den 22 oktober 2002 och den 7 februari 2003, som registrerades hos kommissionen den 10 februari 2003.

(3)

Genom en skrivelse av den 29 oktober 2003 meddelade kommissionen Frankrike sin avsikt att för detta stöd inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 88.2 i fördraget.

(4)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(5)

Genom en skrivelse av den 26 januari 2004, registrerad samma dag, lämnade Franskrike sina synpunkter till kommissionen.

(6)

Genom en skrivelse av den 19 februari 2004, registrerad samma dag, lämnade det tyska förbundet för temaparker och företag verksamma inom fritids- och nöjesbranschen (Verband Deutscher Freizeitparks und Freizeitunternehmen e.V., nedan kallat ”VDFU”) sina synpunkter på stödet i fråga till kommissionen.

(7)

Genom en skrivelse av den 24 februari 2004, registrerad den 25 februari 2004, lämnade företaget SMVP – Valorisation et animation du patrimoine culturel (”SMVP – tillvarata kulturarvet”, nedan kallat ”SMVP”) sina synpunkter på stödet i fråga till kommissionen.

(8)

Genom skrivelser av den 26 februari 2004 och den 27 februari 2004 lämnade kommissionen kopior på de synpunkter som VDFU och SMVP lagt fram.

(9)

Genom en skrivelse av den 26 mars 2004, registrerad samma dag, lämnade Frankrike kommentarer till synpunkterna från VDFU och SMVP.

(10)

Genom en skrivelse av den 25 augusti 2004, registrerad hos kommissionen den 31 augusti 2004, lämnade Frankrike kompletterande upplysningar om åtgärden.

(11)

Temaparksprojektet Bioscope inleddes av regionen Alsace under 1994. Projektet består i att uppföra en temapark med vetenskaplig inriktning, som ger utbildning och underhållning kring temat hälsa, liv och miljö.

(12)

De regionala myndigheterna vill att parken skall ge besökarna möjlighet att lära sig något samtidigt som de roar sig. Parken skall ligga långt ifrån den konventionella inriktningen hos de mer klassiska vetenskapliga och tekniska museerna, som ”Palais de la découverte” eller ”Cité des sciences” i Paris, som inte anses vara tillräckligt attraktiva för att helt fylla sina ursprungliga uppdrag. Bioscope skall i stället i första hand uppfattas av sina besökare som en nöjesplats som dessutom oväntat ger dem tillfälle att lära sig något i egen takt.

(13)

De regionala myndigheterna påpekar för övrigt att en annan målsättning med uppförandet av Bioscope, som inte strider mot den första målsättningen, är att öka turistutbudet i Alsace.

(14)

Genom en prefektförordning av den 12 januari 1998 bildade regionfullmäktige i Alsace och regionfullmäktige i departementen Haut-Rhin och Bas-Rhin det gemensamma konsortiet Symbio, vars målsättning är att genomföra de procedurer som är nödvändiga för uppförandet av Bioscope.

(15)

De regionala myndigheterna har valt att driva Bioscope enligt rättsprincipen att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster (4). Staten finansierar själv förvärvet av tomtmarken och åtar sig en del av investeringskostnaderna. Den delegerar sedan uppförandet och driften av parken till en koncessionshavare under 30 år, där koncessionshavaren kompenserar staten genom att betala en avgift på omsättningen. När koncessionen upphör får staten tillbaka tillgångarna.

(16)

I syfte att välja ut en koncessionshavare till Bioscope lanserade Symbio i september 1998 ett anbudsförfarande riktat till privata aktörer. Detta förfarande offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (5).

(17)

Efter ett långdraget urvalsförfarande för att hitta en aktör med tillräcklig erfarenhet för att både uppföra och driva parken på ett tillfredsställande sätt valde Symbio företaget Parc Astérix, som numera ingår i gruppen Grévin et Compagnie. Detta val realiserades genom att ett uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster undertecknades den 13 mars 2001 för en ”koncession för utformningen, genomförandet och driften av temaparken Bioscope” mellan Symbio, å ena sidan, och företaget SMVP – Mise en valeur du patrimoine culturel, dotterbolag till Parc Astérix, å andra sidan.

(18)

Ett ändringsavtal till detta uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster undertecknades den 9 juli 2002. Uppdraget att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster kallas efter ändring genom ändringsavtalet ”koncessionen”.

(19)

Koncessionen omfattar en mindre park, motsvarande en nyinvestering på 61,5 miljoner euro, med 400 000 besökare per år under de första åren, vilket beräknas öka till 800 000 besökare per år.

(20)

Villkoren för statens deltagande fastställs i koncessionen.

(21)

Särskilt har följande punkter fastställts:

(22)

Under den skriftväxling som föregick det formella granskningsförfarandet påpekade Frankrike att de offentliga myndigheternas intervention i detta fall var en ersättning för ett uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som skall ha anförtrotts koncessionsinnehavaren för driften av Bioscope.

(23)

När det formella granskningsförfarandet inleddes gav kommissionen uttryck för tvivel på den franska statens intervention till förmån för Bioscope och de motiveringar som Frankrike gav vid denna tidpunkt.

(24)

I första hand ifrågasatte kommissionen Frankrikes resonemang att det stödmottagande företaget hade anförtrotts ett uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Kommissionen tvivlade på att Frankrike klart hade definierat uppdraget. Även om uppdraget hade definierats betvivlade kommissionen att Frankrike tillräckligt hade motiverat bristen på extra kompensation för merkostnaderna för nämnda uppdrag.

(25)

I andra hand ansåg kommissionen att det statliga stödet sannolikt utgjorde stöd, särskilt som inget bevis lämnats på att det stödmottagande företaget från staten erhöll en betalning motsvarande marknadspriset för att driva temaparken.

(26)

I tredje hand bedömde kommissionen det potentiella stödets förenlighet mot bakgrund av fördragets olika bestämmelser. Den drog slutsatsen att det potentiella stödet, med tanke på dess målsättningar, bara kunde bedömas mot bakgrund av bestämmelserna för regionalstöd eller bestämmelserna i artikel 87.3 d i fördraget om främjande av kulturen. Då Frankrike inte har motiverat detta, betvivlar kommissionen att de villkor som krävs för att godkänna det potentiella stödet under någon av dessa bestämmelser är uppfyllda.

(27)

Frankrike bekräftar i sina synpunkter på inledandet av det formella granskningsförfarandet sin uppfattning att statens deltagande i Bioscope-projektet inte utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget, utan en ersättning för kostnaderna för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(28)

Som stöd för detta resonemang hänvisar Frankrike inledningsvis till omständigheterna kring Bioscopes bildande och ger därefter en konkret beskrivning av projektet, som Symbio fastställt i samarbete med SMVP. I denna beskrivning betonas parkens pedagogiska egenskaper och attraktionernas utbildningsmässiga aspekter, som skiljer sig kraftigt från traditionella nöjesparkers. Frankrike betonar att parken under inga omständigheter kan ändra sin framtida utformning, eftersom varje ändring av dess pedagogiska målsättning skulle stå i strid med det avtal som ingåtts mellan koncessionshavaren och staten.

(29)

De franska myndigheterna påpekar därefter vad de anser innehållet vara i det uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som anförtrotts Bioscope.

(30)

De menar att detta uppdrag definierats utan tvetydigheter genom den koncession som förbinder SMVP med staten. De franska myndigheterna stödjer detta med utdrag ur koncessionen vilka generellt visar att Bioscope har en social och pedagogisk målsättning, samt andra utdrag vilka mer specifikt rör inträdesavgifter för vissa kategorier av besökare (barn som åtföljs av sina föräldrar, skolklasser och pensionärer). De franska myndigheterna understryker för övrigt att Symbio alltid kommer att ha kontroll över koncessionshavarens verksamheter.

(31)

Frankrike undersöker ett efter ett de kriterier som EG-domstolen fastställt i Altmark-domen (7) för att bedöma offentligt stöd som är en ersättning för uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(32)

De franska myndigheterna understryker att man inte kan beskylla Frankrike för att ha underlåtit att uppfylla dessa kriterier vid införandet av statsstödet då domen lämnades långt efter det att koncessionen undertecknades, men de påpekar följande:

(33)

Frankrike anser att de offentliga myndigheternas intervention för Bioscope inte utgör statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget.

(34)

Preliminärt anser Frankrike att Bioscope inte utövar en ekonomisk verksamhet. Bioscope bör snarare betraktas som en form av alternativt museum än som en nöjespark. På samma sätt som ett museum, en skola eller ett sjukhus skall Bioscope vara en inkarnation av regionen Alsaces vilja att betjäna befolkningen.

(35)

Dessutom påpekar Frankrike att man anser att Bioscope inte påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Frankrike bestrider inte att Bioscope-projektet syftar till att dra till sig besökare från andra medlemsstater än Frankrike, särskilt Tyskland, som ligger alldeles intill. Men man påpekar att parkens attraktionsområde bara sträcker sig några hundra kilometer. Det enda ytterligare nöjesparken i detta område, Europa-Park i Rust, kan inte betraktas som en konkurrent till Bioscope, både på grund av att det är så stor skillnad på parkernas storlek och på grund av en grundläggande skillnad i deras utformning.

(36)

Frankrike påpekar för övrigt att det mer generellt inte förekommer någon påverkan på konkurrensen, för även om Bioscope skulle utöva en ekonomisk verksamhet är produktmarknaden begränsad till själva platsen eller i varje fall till ett mycket litet antal platser som alla ligger mycket långt bort. Mycket få turistprodukter är utbytbara mot den som Bioscope erbjuder. Frankrike påpekar det stora antalet skillnader mellan å ena sidan Bioscope och å andra sidan nöjesparkerna Eurodisney och Europa-Park. Frankrike nämner den spanska parken Terra Mítica, vars utformning ligger närmare Bioscopes, men påpekar att det i praktiken inte är sannolikt att turister skulle välja mellan att besöka den ena eller den andra av de båda parkerna, vilka ligger tusentals kilometer från varandra.

(37)

Slutligen anser Frankrike att de offentliga myndigheternas intervention till förmån för Bioscope varken ger SMVP eller dess moderbolag, Grévin et Compagnie, någon fördel. Frankrike grundar sitt resonemang på anbudsförfarandet, som skulle ha garanterat att man valde ett anbud som speglade marknadsvillkoren, och på en detaljerad ekonomisk analys som utförts av ett oberoende expertföretag, Rise Conseil, som visar att avkastningen på SMVP:s investering i Bioscope-projektet är jämförbar med eller lägre än de nivåer som man vanligtvis finner i nöjesparkssektorn.

(38)

Frankrike påpekar att om de offentliga myndigheternas deltagande i Bioscope-projektet betraktas som statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget skulle stödet under alla förhållanden vara förenligt med den gemensamma marknaden.

(39)

För det första påpekar Frankrike att stödet skulle kunna betraktas som förenligt med fördraget genom tillämpning av undantaget i artikel 87.3 c.

(40)

Faktum är att stödet uppfyller villkoren i riktlinjerna om statligt stöd för regionala ändamål (10) (nedan kallade ”regionala riktlinjer”).

(41)

Kommissionens preliminära bedömning i riktlinjerna för regionalstöd av individuella stödåtgärder som inte beviljas enligt en stödordning som den godkänt är inte tillämplig i ärendet Bioscope, eftersom det inte omfattas av någon sektorspolitik. Frankrike lämnar också en förteckning över de positiva effekter stödet haft i regionen Alsace. Frankrike påminner kommissionen om att valet att uppföra Bioscope i ett stödområde har diskuterats och till och med kritiserats internt av personer som skulle ha föredragit att projektet hade etablerats närmare den regionala huvudstaden.

(42)

Frankrike hävdar att stödet också uppfyller alla övriga kriterier som fastställs i riktlinjerna för regionalstöd, särskilt stödnivån, som enligt Rise Conseils undersökning är mycket lägre än de som tillåts för området i fråga.

(43)

För det andra påpekar Frankrike att stödet kan betraktas som förenligt med fördraget genom tillämpning av det undantag som anges i dess artikel 87.3 d.

(44)

Enligt Frankrike bör termerna kultur och kulturarv i nämnda artikel tolkas i ett brett perspektiv och inbegripa vetenskaplig kultur och hälsofrämjande, som är ett viktigt inslag i det mänskliga kulturarvet. Frankrike nämner i detta sammanhang en hel uppsättning kulturaktiviteter som föreslås av Bioscope, som ger dess besökare möjlighet att vidga sina vetenskapliga kunskaper vad gäller miljö och hälsa och att mer allmänt förbättra sitt välbefinnande.

(45)

VDFU påpekar inledningsvis att nöjesparkssektorn huvudsakligen består av små och medelstora företag, som därför behöver särskilt skydd mot snedvridningar av konkurrensen. I Tyskland har företag av detta slag gjort egna investeringar, utan något statligt stöd och med ett högt risktagande. Vissa av dem har nu köpts upp av Grévin et Compagnie. Statligt stöd som snedvrider konkurrensen är särskilt skadligt i denna sektor, då det kan leda till en minskning av antalet besökare under högsäsong i parker som inte subventioneras, även om högsäsongen är precis vad parkerna behöver för att bli lönsamma.

(46)

VDFU anser att den franska statens intervention till fördel för SMVP utgör statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget.

(47)

VDFU anser att koncessionsvillkoren inte ger Symbio möjlighet att uppnå en normal avkastning för sin del av investeringen i Bioscope. Symbio är berett att i utbyte mot sin investering godta en låg avkastning från parkens omsättning, medan en privat aktör skulle ha begärt en större andel av vinsten. Resultatet blir att SMVP tar emot en högre avkastning än den som normalt ges på marknaden. Koncessionen ger också SMVP möjlighet till betydande samverkan med moderbolagets andra parker.

(48)

VDFU ifrågasätter också den beskrivning av ersättningen för uppdraget att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som Frankrike lagt fram. VDFU anser att detta ärende inte uppfyller några av kriterierna i den nämnda Altmark-domen.

(49)

VDFU hävdar att definitionen på det uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som Bioscope anförtrotts inte alls preciserats tillräckligt för att uppfylla domstolens krav på området. VDFU ifrågasätter inte alls de franska myndigheternas berömvärda målsättning att utbilda i form av nöje, men anser att målsättningen i sig inte är tillräckligt precis för att definiera det uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster som Bioscope anförtrotts. Det hade behövts en detaljerad beskrivning av medlen för att utföra uppdraget och särskilt en garanti om att ingen ändring av parken som inte överensstämmer med de offentliga myndigheternas målsättning senare genomförs. VDFU påpekar för övrigt att nöjesparker, även de som helt finansieras genom privata medel, ofta har attraktioner som ger kunskaper. Det bästa exempel de kunde ge var Europa-Park, som bland annat har en kopia på en Shakespeare-teater och rymdstationen MIR och som ger besökarna möjlighet att lära sig något om miljöskydd genom en ”fyrdimensionell” film som producerats i samarbete med Världsnaturfonden (WWF).

(50)

På grund av den oklara definitionen av Bioscopes uppdrag anser VDFU att grunden för att beräkna ersättningen för kostnaderna, på ett objektivt och genomsynligt sätt, omöjligen kan anses ha fastställts i koncessionen innan uppdraget. VDFU anser att de avgifter som SMVP betalat varken har fastställts och motiverats på ett genomsynligt sätt eller grundats på objektiva kriterier.

(51)

VDFU anser också att man vid urvalsförfarandet för Bioscopes koncession inte beskrev uppdraget att tillhandahålla de samhällsomfattande tjänster som skall genomföras tillräckligt detaljerat för att undanröja alla möjligheter till överkompensation. Frankrike borde ha motiverat ersättningen till koncessionsinnehavaren för att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster mer i detalj och tagit hänsyn till alla koncessionsinnehavarens utgifter och inkomster. VDFU hävdar att så inte är fallet.

(52)

VDFU anser vidare att det franska statliga stödet till Bioscope är oförenligt med EG-fördragets bestämmelser.

(53)

För det första påpekar VDFU att stödet inte är förenligt med riktlinjerna för regionalstöd. Då stödet inte beviljats inom ramen för en av kommissionen godkänd stödordning måste dess positiva effekter på regionen påvisas. Enligt VDFU finns det i det område där Bioscope skall uppföras redan minst tio nöjesparker bara på den tyska sidan. Erfarenheterna på detta område, särskilt de många parker som misslyckats, som parken Hagondange i Lorraine, visar att stora offentliga investeringar i denna sektor inte har några verkligt positiva struktureffekter på en regions ekonomi.

(54)

VDFU anser det nödvändigt att påvisa att parken sannolikt kommer att ge regionen ett hållbart uppsving och att den utveckling som blir följden utjämnar den påverkan projektet har på Bioscopes konkurrenter. Enligt VDFU är det logiskt sett inte möjligt att uppfylla båda dessa villkor samtidigt, åtminstone inte om man följer Frankrikes argumentation.

(55)

Slutligen anser VDFU att, för att stödet till Bioscope skall kunna godkännas i enlighet med artikel 87.3 d i fördraget, en proportionalitetsbedömning skall göras av förhållandet mellan stödet och målsättningen att främja kulturen och kulturarvet. En sådan bedömning av proportionaliteten kan bara genomföras under genomsynliga och objektiva villkor liknande dem som är nödvändiga för en proportionalitetsbedömning av ersättningen för uppdraget att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, som VDFU inte anser har genomförts, vilket framgår av skäl 45 och följande skäl.

(56)

SMVP delar helt Frankrikes synpunkter vilka sammanfattas i avsnitt IV.

(57)

SMVP påpekar för övrigt att företagets enda mål är att utföra de uppgifter som beskrivs i koncessionen. Det uppmärksammar kommissionen på att Bioscope-parken är mycket specifik. Varken SMVP eller något annat dotterbolag i samma moderbolag har någon tidigare erfarenhet av att förvalta en sådan okonventionell park.

(58)

Enligt SMVP är Bioscope ett helt offentligt initiativ, vars utformning helt har utarbetats av de offentliga myndigheterna och som utan tvivel avser att uppfylla en samhällsomfattande tjänst.

(59)

Utformningen, uppförandet och driften av en sådan park skulle inte kunna göras inom helt privata ramar, vilket enligt SMVP framgår av resultaten av Rise Conseils undersökning.

(60)

Enligt SMVP kan dock inte det offentliga deltagandet i finansieringen av en samhällsomfattande tjänst som den privata sektorn sannolikt inte skulle finansiera själv vara oförenlig med gemenskapens regler om statligt stöd.

(61)

SMVP drar därför slutsatsen att statens deltagande inte överstiger de stödnivåer som är förenliga med gemenskapens regler.

(62)

Frankrikes synpunkter rör bara kommentarerna från VDFU.

(63)

Frankrike bestrider VDFU:s påstående att Symbio inte får tillräcklig avkastning på sin investering. Frankrike anser att Symbio får en avkastning som är jämförbar med en riskfri räntesats, som den anser bör tillämpas på verksamheter som utförs av offentliga organ som använder offentliga medel. Frankrike hävdar också att VDFU:s beräkningar förvanskats då de underlåtit att ta hänsyn till att Bioscope kommer att återgå till Symbio efter 30 års koncession, inbegripet näringsverksamheten.

(64)

Frankrike ifrågasätter också VDFU:s synpunkt om att statligt stöd till Bioscope inte uppfyller de villkor som domstolen fastställt i den nämnda Altmark-domen. Frankrike upprepar argumenten i avsnitt IV och betonar särskilt att Bioscope inte kommer att blanda nöjes- och inlärningsaktiviteter, utan enbart inrikta sig på de sistnämnda. Man insisterar på att koncessionen inte kommer att göra det möjligt att ändra parkens karaktär. Varje försök från koncessionshavarens sida att ändra parkens rent pedagogiska karaktär kan betecknas som en ”särskilt allvarlig förseelse”, som ger Symbio möjlighet att vidta tvångsåtgärder som kan leda till att koncessionen upphävs.

(65)

Frankrike framhåller att Bioscope är ett unikt projekt som inte konkurrerar med någon av de tyska temaparkerna. Enligt Frankrike är de aktiviteter som VDFU beskriver som exempel på dessa parkers kulturella aktiviteter underordnade nöjesverksamheten. Vidare är det bara Europa-Park i Tyskland som ligger mindre än tre timmars körväg från Bioscope.

(66)

Frankrike ifrågasätter också VDFU:s bedömning av det statliga stödets förenlighet med riktlinjerna för regionalstöd. Frankrike anser inte att det finns någon motsägelse i dess resonemang om stödets påverkan på regionen. Om staten uppnår sin målsättning får stödet en positiv effekt på regionen, och de offentliga medlen har inte gått till spillo. Frankrike påminner om de många positiva effekter som Bioscope får på den lokala ekonomin. Frankrike ifrågasätter VDFU:s argument om att Bioscope skulle förhindra de tyska parkerna från att nå ett högsta antal besökare under högsäsong, som är nödvändigt för deras lönsamhet. Den enda tyska park som ligger tillräckligt nära Bioscope för att kunna omfattas av turisternas val är Europa-Park. Men antalet besökare per år till denna park (3,3 miljoner besökare, enligt Frankrike) är så högt att det är osannolikt att parkens överlevnad skulle vara beroende av en hypotetisk period med ett högt antal besökare.

(67)

Frankrike påminner slutligen om att Bioscopes kulturella målsättning helt motsvarar dess uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.

(68)

En åtgärd utgör statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget när den ger en selektiv konkurrensfördel till ett eller vissa företag, med hjälp av statliga medel, på ett sådant sätt att handeln mellan medlemsstaterna påverkas eller riskerar att påverkas. Kommissionen undersöker i detta avsnitt vart och ett av de fyra kriterier som måste vara uppfyllda samtidigt.

(69)

Det finns inget tvivel om att åtgärden är selektiv, då den gynnar ett enda företag: SMVP.

(70)

Statens intervention till förmån för Bioscope inbegriper utbetalning av medel från Symbio, som är en sammanslutning av lokala myndigheter. Det är tydligt att det gäller statliga medel.

(71)

Frankrike vidhåller att Bioscope är en park som är så specifik att den inte är utbytbar mot andra nöjesparker och att den är den enda park som enligt Frankrike ligger i upptagningsområdet. Stödet från staten till projektet kan därför inte påverka flödet av besökare eller handeln mellan medlemsstaterna.

(72)

Kommissionen medger att de aktiviteter som Bioscope tillhandahåller skiljer sig kraftigt från dem i traditionella nöjesparker. Ett besök i en traditionell nöjespark är därför ingen ersättning för ett besök på Bioscope, vilket innebär att Bioscope med all säkerhet kommer att ta ett mycket litet antal besökare från andra parker.

(73)

Kommissionen anser emellertid att denna skillnad inte räcker för att helt utesluta alla former av utbytbarhet. När människor bestämmer hur de skall använda sin fritid väljer de inte alltid mellan aktiviteter av samma slag. De kan bestämma sig för att gå till badhuset i stället för till djurparken, trots att ett besök i djurparken är en helt annan form av underhållning än att gå till badhuset. På samma sätt bestämmer sig ofta föräldrarna för att familjen skall besöka ett museum medan barnen, om de hade fått välja, skulle ha valt att gå på tivoli.

(74)

Kommissionen anser därför att ett besök på Bioscope skulle kunna vara ett alternativ till ett besök i tyska nöjesparker, om än i begränsad utsträckning.

(75)

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att åtgärden, i detta ärende, sannolikt kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och därmed uppfyller kriteriet.

(76)

För att avgöra om åtgärden ger SMVP en konkurrensfördel måste kommissionen kontrollera om statens intervention ger företaget en fördelaktigare situation än om marknadskrafterna hade givits fritt spelrum.

(77)

Det faktum att staten intervenerar finansiellt är inte en tillräcklig orsak för att dra slutsatsen att det stödmottagande företaget fått en fördel. Statligt stöd kan beviljas på samma villkor som en privat investerare skulle ha accepterat i en marknadsekonomi. Det utgör då inte en fördel i enlighet med artikel 87.1 i fördraget.

(78)

I föreliggande ärende är det särskilt komplicerat att bedöma den statliga interventionens natur på grund av koncessionens juridiska art, då båda parter ges rättigheter och åläggs förpliktelser som är mycket olikartade.

(79)

Kortfattat kan man ur ekonomisk synpunkt betrakta det som att båda parter investerar i Bioscope-projektet, men med olika risktagande. Symbio, som representerar den offentliga sektorn, tar mycket små risker medan SMVP tar huvuddelen av den kommersiella risken. Den investerare som tar mindre risk får också helt naturligt lägre avkastning.

(80)

Man bör därför vid bedömningen särskilt undersöka om nivån på avkastningen motsvarar respektive investering.

(81)

Kommissionen noterar att denna bedömning genomfördes av det oberoende företaget Rise Conseil och att Frankrike sänt dess slutsatser till kommissionen.

(82)

I bedömningen dras slutsatsen att SMVP:s avkastning för Bioscope-projektet inte är högre än avkastningen på jämförbara investeringar i helt privata projekt. Slutsatsen dras också att Symbios avkastning för Bioscope-projektet är jämförbar med avkastningen för investeringar utan risktagande. Detta visar att det finns viss motsvarighet mellan investerarnas respektive avkastningsnivåer och dem som finns på marknaden.

(83)

Bedömningen grundas dock på accepterandet att de offentliga myndigheternas investering antar en annorlunda form än SMVP:s investering. För att principen om en privat investerare i en marknadsekonomi skall vara uppfylld krävs att det finns möjlighet att en annan privat investerare, inte nödvändigtvis en nöjesparkförvaltare, också kan göra en investering liknande den som staten gjort.

(84)

SMVP påpekar självt att projektet med all sannolikhet eller säkerhet inte hade kunnat inledas utan Symbios deltagande i denna form. Därigenom indikeras att Symbio inte hade kunnat ersättas av en privat investerare, ens på identiska villkor (ingen risk, kopplad till en lägre avkastningsnivå). Kommissionen anser inte att detta nödvändigtvis motsäger resultaten i Rise Conseils undersökning, eftersom staten kan förfoga över specifika rättsliga instrument som gör det möjligt för den att intervenera under andra förhållanden än privata aktörers.

(85)

Mot bakgrund av ovanstående kan kommissionen därför inte utesluta förekomsten av en fördel som gynnar SMVP.

(86)

I domstolens dom i det nämnda Altmark-målet anges fyra villkor som skall uppfyllas samtidigt för att en stödåtgärd skall kunna betraktas som ersättning för utgifter för samhällsomfattande tjänster och inte som en konkurrensfördel.

(87)

Det första av dessa villkor är att ”det stödmottagande företaget måste ha anförtrotts uppgiften att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och [att] dessa tjänster klart och tydligt har definierats”.

(88)

Kommissionen ifrågasatte vid det formella granskningsförfarandet huruvida detta villkor uppfylldes i det här ärendet.

(89)

Efter att ha bedömt de uppgifter som lämnats av Frankrike och de berörda parterna anser kommissionen att tvivlen på denna punkt inte har skingrats.

(90)

Kommissionen anser först och främst att Bioscopes generellt utbildningsmässiga och pedagogiska målsättning såsom den anges i inledningen till koncessionen är för allmän för att kunna betraktas som en klar definition på dess uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Denna definition är för bred för att ge någon uppskattning av kostnaderna för uppdraget.

(91)

Kommissionen anser att Frankrikes argument att koncessionen i sin helhet definierar uppdraget att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster inte kan godtas. Koncessionen innehåller många artiklar som skulle ha varit helt identiska om Bioscope inte hade haft någon som helst pedagogisk eller utbildningsmässig inriktning, och man kan därför inte göra gällande att de definierar ett uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Man måste åtminstone kunna fastställa vilka artiklar i koncessionen som hänvisar till detta utbildningsmässiga uppdrag. Kommissionen anser att det inte finns några artiklar som är tillräckligt specifika i detta avseende, utom möjligtvis artiklarna om särskilda priser för vissa kategorier besökare, som diskuteras i skäl 92.

(92)

Slutligen anser kommissionen att artiklarna i koncessionen om särskilda priser för vissa kategorier besökare, som Frankrike hänvisar till, skulle kunna ligga till grund för definitionen av ett uppdrag att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. Det är dock tydligt att dessa artiklar bara avser en del av Bioscopes verksamhet. Om de skulle användas för att definiera samhällsomfattande tjänster skulle inte uppdragets omfattning kunna motivera att man betraktade hela projektet som ett projekt för samhällsomfattande tjänster. För övrigt är själva omfattningen på de samhällsomfattande tjänster som dessa artiklar avser mycket oklara. Även i parker som inte subventioneras är det vanligt att ta ut särskilda priser för vissa kategorier besökare. Det är en allmänt förekommande praxis.

(93)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att man inte kan utesluta förekomsten av en fördel för det stödmottagande företaget och att denna fördel bara delvis omfattas av begreppet om ersättning för utgifter för tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster.

(94)

Kommissionen kan därför inte utesluta förekomsten av statligt stöd i enlighet med artikel 87.1 i fördraget till förmån för SMVP. I avsnitt VII.2 kommer det dock att påvisas att det statliga stödet, i den omfattning det förekommer, är förenligt med fördraget.

(95)

Kommissionen konstaterar att stödet beviljats ett investeringsprojekt lokaliserat i ett mindre gynnat område i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget, det så kallade kaliumområdet (bassin potassique) i Alsace. Det är ett stöd för särskilda ändamål, eftersom det inte omfattas av någon stödordning som godkänts av kommissionen.

(96)

Sådana investeringsprojekt kan ibland bedömas mot bakgrund av de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojek. I föreliggande ärende kan, då dagen när stödet beviljades är densamma som den dag tillägget till koncessionen undertecknades, dvs. den 9 juli 2002, de sektorsövergripande rambestämmelser som eventuellt är tillämpliga vara de som offentliggjordes 1998 (11) (de sektorsövergripande rambestämmelserna kallas nedan ”rambestämmelserna”).

(97)

I rambestämmelsernas punkt 2.1 begränsas tillämpningen till projekt som uppfyller två precisa kriterier.

(98)

Det första kriteriet består av tre underkriterier som skall uppfyllas samtidigt:

(99)

I detta avsnitt kommer det att påvisas att projektets totala kostnader är [60–65] (8) miljoner euro, att stödnivån är [7–8] (8) % medan taket för det berörda området är 10 %, och stödets bruttobidragsekvivalent är [5–10] (8) miljoner euro, vilket för de 105 tjänster som skapats motsvarar ett stöd per skapat arbetstillfälle på [45 000–95 000] (8) euro.

(100)

Rambestämmelserna är därmed tillämpliga.

(101)

För att avgöra om stödet är förenligt med kriterierna i rambestämmelserna måste kommissionen först och främst beräkna stödnivån. Stödnivån skall sedan jämföras med taket för stödnivån som beräknas genom att använda formeln för beräkning i rambestämmelsernas punkt 3.10.

(102)

Stödnivån för ett stöd som ges i form av ett bidrag är förhållandet mellan bidraget och de stödberättigande kostnaderna. När stödet ges i annan form än som bidrag, måste bidragsekvivalenten beräknas för att sedan jämföras med de stödberättigande kostnaderna.

(103)

Det statliga stödet är i föreliggande ärende av komplicerad art. Det innehåller en bidragsdel, men också andra inslag, positiva och negativa, som är en följd av de rättigheter och skyldigheter som parterna i koncessionen har. Samtliga dessa inslag skall beaktas vid beräkningen av stödets bidragsekvivalent.

(104)

Nedanstående tabell ger en översikt över principerna för koncessionen i fråga samt deras positiva eller negativa inverkan på stödet till SMVP.

(105)

För att bedöma stödets bruttobidragsekvivalent skall vart och ett av dessa inslag värderas och summeras. Kommissionen har använt tillgängliga uppgifter, särskilt rapporten från Rise Conseil, för att värdera dessa inslag.

(106)

Statens deltagande i nyinvesteringen är lätt att beräkna: det kan fastställas till 30,5 miljoner euro. Statens bidrag utbetalas genom delbetalningar under en period på tio år. Nuvärdet skall därför beräknas. Vid denna beräkning använder kommissionen den referens- och diskonteringssats den rekommenderade Frankrike den dag då stödet beviljades. Denna sats uppgår till 5,06 % och används i alla efterföljande beräkningar.

(107)

Nuvärdet för statens deltagande i nyinvesteringen uppgår till 25,933 miljoner euro.

(108)

Det bör för övrigt noteras att detta deltagande är statens enda bidrag till Bioscopes investeringar. De investeringar som görs därefter kommer att finansieras av SMVP.

(109)

Rätten att använda marken, dvs. värdet på den hyra som SMVP inte kommer att betala, beräknas till 6,718 miljoner euro. Denna beräkning baseras på markvärdet i området Pulversheim nära Bioscope (10–12 euro/m2) och den årliga hyressatsen på 8 % för marken, som fastställts av den franska skattemyndigheten (Direction générale des impôts).

(110)

De totala avgifter som SMVP skall betala Symbio beräknas till 7,295 miljoner euro. Detta värde baseras på Bioscopes beräknade omsättning i den affärsplan som sänts till kommissionen.

(111)

Att beräkna inverkan av att egendomen tillfaller staten är svårare. Det är tydligt att detta inverkar negativt på SMVP. I en traditionell bidragssituation är och förblir stödmottagaren ägare till investeringen och kan dra full fördel av den. Den kan bland annat säljas på marknaden. I föreliggande ärende kommer hela Bioscope, inklusive näringsverksamheten, att tillfalla staten när koncessionen upphör efter 30 år (12). Jämfört med vanliga förhållanden förlorar SMVP värdet på egendomen, vilket motsvarar det pris till vilket den hade kunnat säljas på marknaden (diskonterat till startdatum).

(112)

Kommissionen anser därför att det försäljningspris som SMVP förlorar kan användas för att bedöma värdet på den negativa inverkan till följd av att egendomen tillfaller staten enligt vad som fastställts i koncessionen.

(113)

Två metoder har använts för att beräkna försäljningspriset: ett mångfaldigande (en multiplikation) av rörelseresultatet före avskrivningar (méthode du multiple de l’excedent brut d’exploitation) och fria kassaflöden (méthode des cash-flows libres).

(114)

Den första metoden består i att fastställa företagets värde till ett visst antal gånger dess normativa rörelseresultat före avskrivningar (excédent brut d’exploitation normatif). Faktorn (dvs. antalet gånger) beror på sektorn och beräknas på grundval av nyligen gjorda transaktioner, vilkas finansiella uppgifter har offentliggjorts.

(115)

Rise Conseils bedömning av de faktorer som använts under nyligen genomförda transaktioner i sektorn, där man offentliggjort tillräckligt med finansiella uppgifter, visar att faktorerna varierar mellan 6,3 (13) och 13,25 (14), med ett genomsnitt på 8,71.

(116)

Används denna genomsnittsfaktor på Bioscope blir företagets värde [15–20] (8) miljoner euro (15).

(117)

Den andra metoden består i att fastställa företagets normativa fria kassaflöde under den period som följer efter det att koncessionen inletts och företagets värde till värdet av ett hypotetiskt företag som producerar ett sådant kassaflöde utan tidsbegränsning.

(118)

För att göra denna beräkning måste man fastställa ett hypotetiskt kassaflöde utan tidsbegränsning.

(119)

Rise Conseils undersökning av finansiella analyser av nyligen genomförda transaktioner visar hypotetiska kassaflöden utan tidsbegränsning på mellan 1 % (16) och 3,5 % (17), med ett genomsnitt på 2,2 %.

(120)

Vidare tillhör det praxis att fastställa satsen utan tidsbegränsning till samma nivå som den ekonomiska tillväxten. Då den ekonomiska tillväxten i Frankrike under senare år har legat mellan 1 % och 3 %, anser kommissionen att det är rimligt att använda ett värde på 2,2 % för satsen utan tidsbegränsning.

(121)

Använder man denna metod på ovannämnda hypoteser blir företagets värde [15–20] (8) miljoner euro (18). Detta värde ligger nära det föregående, vilket visar sammanhållningen i de två ekonomiska metoderna.

(122)

För att inte gynna den ena metoden framför den andra har kommissionen valt att använda det aritmetiska genomsnittet av dessa två resultat, dvs. [15–20] (8) miljoner euro för att fastställa parkens värde.

(123)

Stödets bruttobidragsekvivalent är därmed 25,933 + 6,718 – 7,295 – [15–20] (8) = [5–10] (8) miljoner euro.

(124)

För att beräkna stödnivån skall bruttobidragsekvivalenten sättas i förhållande till de stödberättigande investeringarna.

(125)

Investeringarna i Bioscope-projektet består av två delar: den nyinvestering som är nödvändig för att kunna öppna parken och efterföljande investeringar som behövs för att behålla parkens dragningskraft.

(126)

Båda typerna av investeringar nämns i koncessionen. I koncessionen fastställs värdet på den första typen av investering till 61,5 miljoner euro, som delas mellan Symbio och SVMP. Det diskonterade värdet på dessa investeringar är 49,985 miljoner euro. I koncessionen fastställs däremot inte något belopp för senare investeringar, utan det indikeras bara att dessa skall bevara parkens dragningskraft. Senare investeringar skall godkännas av Symbio och finansieras i sin helhet av SMVP.

(127)

För att beräkna värdet på senare investeringar har kommissionen baserat sig på SMVP:s affärsplan, som Symbio har godkänt.

(128)

Det totala diskonterade värdet på efterföljande investeringar är [25–35] (8) miljoner euro. Kommissionen anser att detta är en försiktig värdering, eftersom det genomsnittliga värdet på dessa investeringar under de sista tio åren av koncessionen, då Bioscope kommer att fungera som planerat, bara uppgår till 14 % av omsättningen, medan genomsnittet för sektorn i Frankrike ligger på mellan 16 och 25 % av omsättningen (19). En mindre försiktig värdering av investeringarna, dvs. en högre värdering, skulle leda till en lägre stödnivå. Kommissionen kan därför nöja sig med en försiktig värdering för sina behov.

(129)

Av de [25–35] (8) miljonerna euro i efterföljande investeringar har kommissionen bara baserat sig på den del som motsvarar investeringar i nya attraktioner och därmed utvidgningen av Bioscopes verksamhet för att beräkna de stödberättigande kostnaderna. Dessa uppgår till [15–20] (8) miljoner euro och inkluderar inte [10–15] (8) miljoner euro i investeringar i underhåll eller ersättning. Bara den första typen av de nämnda investeringarna motsvarar nyinvesteringar i enlighet med riktlinjerna för regionalstöd (punkt 4.4 i nämnda riktlinjer).

(130)

Basen för beräkningen av de stödberättigande kostnaderna är därmed 49,585 miljoner euro för den första delen av investeringen plus [15–20] (8) miljoner euro för den andra delen, dvs. [65–70] (8) miljoner euro.

(131)

Kommissionen har sedan från dessa kostnader subtraherat den delbetalning som motsvarar lanseringen av attraktionerna, vilken inte är stödberättigande enligt punkt 4.5 i riktlinjerna för regionalstöd. I den detaljerade beskrivningen av utgifterna i den första delbetalningen från Frankrike utgör denna verksamhet 5 % av de totala kostnaderna. Kommissionen har extrapolerat detta belopp på efterföljande delbetalningar. De stödberättigande kostnaderna i enlighet med riktlinjerna för regionalstöd motsvarar därmed 95 % av [65–70] (8) miljoner euro, dvs. [60–65] (8) miljoner euro.

(132)

Stödnivån i bruttobidragsekvivalenter är därmed 7,279/[60–65] (8) = [10–12] (8) %.

(133)

Motsvarande stödnivå i nettobidragsekvivalent, beräknad genom användning av affärsplanens hypoteser om linjär avskrivning och den referens- och diskonteringssats som kommissionen rekommenderat Frankrike, uppgår till [7–8] (8) % (20).

(134)

I formeln i rambestämmelsernas punkt 3.10 anges att den högsta tillåtna stödnivån är en produkt av fyra faktorer.

(135)

Den första faktorn, R, är den högsta tillåtna stödnivån för stora företag i det stödberättigande området i fråga. I detta fall är R = 0,10.

(136)

Den andra faktorn, T, är konkurrensfaktorn.

(137)

I punkt 3.3 i rambestämmelserna anges att ”när kommissionen skall avgöra om strukturell överkapacitet förekommer inom den berörda (under)sektorn undersöker den på gemenskapsnivå skillnaden mellan den genomsnittliga kapacitetsutnyttjandegraden för tillverkningsindustrin som helhet och kapacitetsutnyttjandegraden i den relevanta (under)sektorn”. Man anser att det finns en strukturell överkapacitet när kapacitetsutnyttjandegraden, under de fem senaste åren, i den berörda (under)sektorn är mer än 2 procentenheter under tillverkningsindustrins genomsnittliga kapacitetsutnyttjandegrad som helhet. När skillnaden överstiger 5 procentenheter betraktas den strukturella överkapaciteten som allvarlig.

(138)

Som kommissionen redan påpekat i tidigare beslut (21) kan inte tillverkningsindustrin jämföras med en tjänstesektor som nöjesparkssektorn eller en av dess undersektorer. Det kvantitativa kriterium som beskrivs i skäl 137 kan därför inte tillämpas.

(139)

I brist på tillräckliga uppgifter om kapacitetsutnyttjandet anges i punkt 3.4 i rambestämmelserna att kommissionen skall undersöka om investeringarna genomförs på en vikande marknad. Kommissionen jämför därför utvecklingen av förbrukningen av produkten eller produkterna i fråga med tillverkningsindustrins tillväxttakt i sin helhet.

(140)

Under perioden 1997–2002 uppgick den genomsnittliga tillväxttakten inom tillverkningsindustrin i EES till 4,8 % (22).

(141)

Det är svårt att få fram uppgifter om tillväxttakten för nöjesparker i hela gemenskapen.

(142)

I Frankrike, där Bioscope är beläget, har sektorn en särskilt hög tillväxttakt.

(143)

Enligt en rapport från franska senaten (23) har nöjesparksverksamheten i Frankrike ökat niofaldigt på tio år, vilket motsvarar en genomsnittlig tillväxttakt på 25 %. I rapporten framhålls också att tillväxten inom sektorn förväntas avta men fortfarande kommer att ligga på mellan 4 % och 8 %.

(144)

Kommissionen anser att de siffror som beräknats för Frankrike kan användas för en bedömning i föreliggande ärende, särskilt som situationen i medlemsstaterna nära Alsace, som är de enda som omfattas av Bioscopes upptagningsområde, liknar Frankrikes i detta avseende (24).

(145)

Mot bakgrund av vad som sägs ovan anser kommissionen att investeringen inte genomförs på en vikande marknad.

(146)

Vidare är Grévin et Compagnies marknadsandel för den gällande produkten, nöjesparker, mycket mindre än 40 %. Som exempel, fortfarande enligt uppgifterna i senatens rapport, nådde gruppen ett totalt antal besökare under 2002 på 5 miljoner jämfört med 13,1 miljoner för endast parken Disneyland Paris.

(147)

Genom tillämpning av tabellen i rambestämmelserna drar kommissionen slutsatsen att T = 1.

(148)

Den tredje faktorn, I, är förhållandet mellan kapitalinsats och skapade arbetstillfällen (kapitalinsats/arbetstillfällen). Den visar förhållandet mellan stödberättigande projektkostnader och antalet arbetstillfällen som skapats. I föreliggande ärende uppgår de stödberättigande kostnaderna till [60–65] (8) miljoner euro, och det antal direkta arbetstillfällen som skapats omräknat i fulltidstjänster uppgår till 105 stycken. Förhållandet mellan dessa två värden är ungefär [600 000–650 000] (8) euro per arbetstillfälle som skapats. Genom tillämpning av tabellen i rambestämmelserna kan man beräkna I = 0,8.

(149)

Den fjärde faktorn, M, är regionalfaktorn. Denna är alltid större än eller lika med 1.

(150)

Mot bagrund av ovanstående kan man beräkna att den högsta tillåtna stödnivån är större än eller lika med 0,10 × 1 × 0,8 × 1 = 8 %.

(151)

Med tanke på att stödnivån är [7–8] (8) % och den högsta tillåtna stödnivån är större än eller lika med 8 %, är stödnivån förenlig med rambestämmelserna.

(152)

Kommissionen drar därför slutsatsen att stödet är förenligt med kriterierna i riktlinjerna för regionalstöd, och därmed förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 87.3 c i fördraget.

(153)

Kommissionen påpekar dock att denna positiva bedömning grundas på nuvarande situation för nöjesparksprojektet och koncessionen, såsom de beskrivits för kommissionen. Om parkens karaktär eller statens inblandning väsentligt skulle ändras skall det anmälas till kommissionen så att den på nytt kan bedöma situationen mot bakgrund av gemenskapens bestämmelser om statligt stöd.

(154)

Kommissionen utesluter inte att förfarandet för beviljande av koncessionen till SMVP för att uppföra och driva Bioscope kan strida mot reglerna och principerna i gemenskapens lagstiftning. Kommissionen förbehåller sig rätten att vidta lämpliga åtgärder i detta avseende om det skulle visa sig vara nödvändigt.