RÅDETS YTTRANDE

av den 5 juli 2004

om Ungerns konvergensprogram, 2004–2008

(2004/C 320/06)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AVGETT FÖLJANDE YTTRANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (1), särskilt artikel 9.2 i denna,

med beaktande av kommissionens rekommendation, och

efter att ha hört Ekonomiska och finansiella kommittén.

HÄRIGENOM FRAMFÖRS FÖLJANDE.

Den 5 juli 2004 granskade rådet Ungerns konvergensprogram, som omfattar perioden 2004–2008. Programmet uppfyller i stort sett de krav på uppgifter som ställs i den reviderade uppförandekoden för stabilitets- och konvergensprogrammens innehåll och utformning.

Den strategi för de offentliga finanserna som ligger till grund för programmet syftar till att minska det offentliga underskottet till under 3 % av BNP fram till 2008, samtidigt som den offentliga sektorns tyngd i ekonomin minskas. Programmet syftar därför till en tidigarelagd konsolidering, där det offentliga underskottet minskar från 5,9 % av BNP 2003 till 4,6 % av BNP 2004, följt av en årlig justering på cirka 0,5 procentenhet av BNP (4,1 % 2005, 3,6 % 2006, 3,1 % 2007 och 2,7 % av BNP 2008). I dessa mål ingår följderna av pensionsreformen som stiger från 0,7 % av BNP 2003 till 0,9 % 2008. Konsolideringen är utgiftsbaserad, förstärkt med strukturreformer främst inom offentlig förvaltning, hälso- och sjukvård samt utbildning. Reformerna måste dock ännu preciseras och genomföras. Minskningen av den totala utgiftskvoten skulle möjliggöra en ökning av de offentliga investeringarnas andel av BNP, med stöd av EU-finansiering. Samtidigt planeras en minskning av den totala skattebördan från 39 % av BNP till 37 % av BNP.

Programmet innehåller två olika scenarier för den makroekonomiska utvecklingen och de offentliga finansernas utveckling: ett basscenario och ett mer optimistiskt scenario. Basscenariot bör ses som referensscenariot vid bedömningen av de offentliga finansernas utveckling, eftersom det återspeglar de rimligare tillväxtantagandena med en real BNP-tillväxt på omkring 3,5–4 % 2004 och 2005, följt av en något optimistisk prognos för ökningen av tillväxttakten med cirka 0,5 procentenhet per år fram till 2008. Prognosen om en snabbt fallande inflation efter 2004, när de indirekta skattehöjningarna småningom avtar, verkar på det hela taget realistisk, förutsatt att löneökningarna i reala termer blir avsevärt måttligare för att motsvara produktiviteten.

I programmet förutses det offentliga underskottet ha bringats ned under referensvärdet 3 % av BNP först under 2008. Den minskning av underskottet som förutses i programmet verkar vara inom räckhåll. Det är dock oroande att det planerade underskottet skall minskas till under 3 % av BNP först 2008, och då bara med en liten marginal, och att en betydande del av anpassningen kommer från en minskning av räntebördan. Riskerna när det gäller utfallet för de offentliga finanserna har sin grund i möjligheten att tillväxten kan bli mindre än beräknat, i tidigare erfarenheter av utgiftsöverskridningar och i bristen på information om de planerade utgiftsminskande åtgärderna för de sista åren av programmet. Det är avgörande för den finanspolitiska strategins trovärdighet att en tidigareläggning av korrigeringen lyckas under det första året av programmet. Ett misslyckande kan äventyra hela strategin. Därför kan det hända att de finanspolitiska åtgärderna i programmet inte är tillräckliga för att minska underskottet till under tröskelvärdet på 3 % av BNP innan programmet löper ut, och alla möjligheter bör utnyttjas att påskynda en hållbar anpassning av finanspolitiken. Samtidigt avspeglar de beräknade saldona i betydande utsträckning genomförandet av ett intensivt program för offentliga investeringar som höjer kvoten mellan offentliga investeringar och BNP från 4,0 % av BNP 2004 till 5,5 % av BNP 2008.

Efter en toppnotering på nästan 60 % av BNP 2004 beräknas skuldkvoten i programmet minska till 54 % av BNP fram till 2008. Detta vore i linje med den planerade korrigeringen av de offentliga finanserna men skulle också gynnas av prognoser om en minskande räntebörda och en negativ stock-flödesjustering. Även om detta verkar rimligt kan den gynnsamma utvecklingen äventyras av att räntorna sjunker långsammare än beräknat.

När det gäller långsiktig hållbarhet löper Ungern en viss risk att drabbas av obalanser i de offentliga finanserna för att klara kostnaderna för den åldrande befolkningen. 1998 års pensionsreform och införandet av ett progressivt pensionssystem på tre nivåer – inklusive parametriska ändringar av det fördelningsbaserade systemet, t.ex. höjd pensionsålder och pensionsindexering – har minskat riskerna för obalans i de offentliga finanserna på lång sikt, men inte avlägsnat dem helt och hållet. Att säkra ett tillräckligt primärt överskott på medellång sikt tillsammans med genomförandet av åtgärder för att ytterligare hejda ökningen av åldersrelaterade utgifter, särskilt i fråga om hälso- och sjukvård, är avgörande för hållbara offentliga finanser.

Den 5 juli 2004 beslutade rådet på grundval av rekommendationer från kommissionen i enlighet med artikel 104.6 i fördraget att ett alltför stort underskott föreligger i Ungern och gav rekommendationer enligt artikel 104.7 till Ungern för att få denna situation att upphöra. I rekommendationerna gav rådet finanspolitiska råd.

Prognostiserade nyckeltal i Ungerns konvergensprogram

(1)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. De dokument som det hänvisas till i texten finns tillgängliga på följande webbplats:

http://europa.eu.int/comm/economy_finance/about/activities/sgp/main_en.htm