32003R0930

Rådets förordning (EG) nr 930/2003

av den 26 maj 2003

om avslutande av antidumpnings- och antisubventionsförfarandena rörande import av odlad atlantlax med ursprung i Norge och antidumpningsundersökningen om import av odlad atlantlax med ursprung i Chile och Färöarna

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), nedan kallad "den grundläggande antidumpningsförordningen", särskilt artiklarna 5, 9, 11.3 och 11.7 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(2), nedan kallad "den grundläggande antisubventionsförordnigen", särskilt artiklarna 14, 19 och 22.3 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

1. TIDIGARE UNDERSÖKNINGAR OCH GÄLLANDE ÅTGÄRDER BETRÄFFANDE NORGE

(1) I september 1997 infördes genom rådets förordningar (EG) nr 1890/97(3) och nr 1891/97(4) slutgiltiga antidumpnings- respektive utjämningstullar på import av odlad atlantlax med ursprung i Norge. Genom beslut 97/634/EG(5) godtog kommissionen åtaganden från ett stort antal exportörer och producenter i Norge att respektera bl.a. vissa lägsta importpriser. I december 1998 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(6) att den på eget initiativ inledde en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 och artikel 19.1 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 för att undersöka om det gick att ändra formen för tullarna för att undvika import till skadevållande priser. Senare upphävde och ersatte rådet förordningarna (EG) nr 1890/97 och (EG) nr 1891/97 med en enda förordning (EG) nr 772/1999(7).

(2) Parallellt med antidumpnings- och utjämningstullarna och åtagandena undertecknades ett avtal om en lösning av laxärendet mellan kommissionen och Norges regering (det s.k. laxavtalet) som föreskriver att understödjande åtgärder skall administreras inom ramen för regelbundna kontakter mellan parterna.

2. INTERIMSÖVERSYNER OCH ÖVERSYNER VID GILTIGHETSTIDENS UTGÅNG BETRÄFFANDE NORGE

(3) På grundval av uppgifter som kommissionen erhållit inom ramen för laxavtalet mellan EU och Norge och uppgifter som erhållits från flera andra källor under 2001 ansåg den att det fanns tillräckliga grunder för att inleda en interimsöversyn av de gällande åtgärderna. Det föreföll i synnerhet, med tanke på störningarna på gemenskapsmarknaden, som om åtgärdernas (inklusive åtagandenas) form inte längre lämpade sig för att undanröja de skadliga effekterna av dumpning och subventionering. Det föreföll dessutom, mot bakgrund av den bevisning som de norska myndigheterna tillhandahållit angående normalvärde och de tillgängliga uppgifterna om exportpriser till gemenskapen, som om dumpningsmarginalerna skulle ha förändrats betydligt. Mot bakgrund dessutom av de uppgifter som erhållits från de norska myndigheterna rörande ändringar i exportskatten och vissa uppgifter som erhållits från gemenskapsproducenter av odlad atlantlax ansågs det lämpligt att parallellt se över effektiviteten hos formen för och nivån på utjämningsåtgärderna. Mot bakgrund av andra uppgifter beträffande förändringar i ägarstrukturen bland de laxproducerande företagen i gemenskapen samt produktionskostnaderna och återförsäljningskostnaderna för importen från Norge, som till volymen var betydande, ansågs det nödvändigt att se över undersökningsresultaten rörande skada när det gäller såväl antidumpnings- som utjämningsåtgärderna.

(4) Efter att ha samrått med rådgivande kommittén och konstaterat att det förelåg tillräcklig bevisning som motiverade att en interimsöversyn inleddes meddelade kommissionen därför genom ett tillkännagivande (nedan kallat "tillkännagivandet om inledande") som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(8) att en undersökning inleddes enligt artikel 11.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 19.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen rörande import till gemenskapen av atlantlax med ursprung i Norge vilken skulle omfatta såväl formen för och nivån på antidumpnings- och utjämningsåtgärderna.

(5) Om en översyn av åtgärder fortfarande pågår då åtgärdernas giltighetstid löper ut skall enligt artikel 11.7 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 22.3 i den grundläggande antisubventionsförordningen denna översyn även omfatta de förhållanden som undersöks i en översyn vid giltighetens utgång enligt artikel 11.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 18.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Kommissionen måste därför undersöka huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen, subventioneringen och skadan fortsatte eller återkom. Kommissionen underrättade därför alla berörda parter om att översynen skulle utökas och bad om synpunkter om huruvida det var sannolikt eller osannolikt att åtgärdernas upphörande skulle leda till att dumpningen och skadan skulle fortsätta eller återkomma eller att subventioneringen och skadan skulle fortsätta eller återkomma.

3. INLEDANDE AV ETT ANTIDUMPNINGSFÖRFARANDE BETRÄFFANDE CHILE OCH FÄRÖARNA

(6) Den 18 juli 2002 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(9) att ett antidumpningsförfarande inleddes rörande import av odlad atlantlax med ursprung i Chile och på Färöarna.

(7) Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som hade ingivits den 3 juni 2002 av EU Salmon Producers Group (nedan kallad "den klagande" ), såsom företrädare för gemenskapsproducenter som svarar för en betydande del av gemenskapens totala produktion av odlad atlantlax, i den mening som avses artikel 4 i den grundläggande antidumpningsförordningen. Klagomålet innehöll bevisning för förekomsten av dumpning och därav vållad väsentlig skada som ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av ett antidumpningsförfarande.

4. PARTER SOM BERÖRS AV UNDERSÖKNINGEN

(8) Kommissionen underrättade officiellt de exporterande producenter, importörer och handlare som den visste var berörda, deras intresseorganisationer, myndigheterna i Norge och Chile samt de lokala myndigheterna på Färöarna, användare, leverantörer och producenter i gemenskapen om att undersökningarna hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i respektive tillkännagivande om inledande.

(9) En rad exporterande producenter och handlare i Norge, Chile och på Färöarna, producenter och leverantörer med säte i gemenskapen samt intresseorganisationer för importörer av, bearbetningsföretag för och konsumenter av fisk lämnade skriftligen in sina synpunkter. Alla parter som inom utsatt tid begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle till detta.

(10) Med anledning av det stora antalet exporterande producenter av den berörda produkten i Norge, Chile och på Färöarna och det stora antal producenter av produkten i gemenskapen förutsågs i tillkännagivandena om inledande att man skulle komma att tillämpa stickprovsförfaranden i samband med undersökningen av skadevållande dumpning och subventionering i översynen och undersökningen av skadevållande dumpning i undersökningen beträffande Chile och Färöarna.

(11) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter den bedömde som nödvändiga för undersökningarna. När det gällde undersökningen rörande import med ursprung i Chile och Färöarna innefattade detta alla uppgifter som bedömdes relevanta för fastställandet av dumpning, skada och för bedömningen av gemenskapens intresse. När det gällde undersökningen rörande import med ursprung i Norge innefattade detta alla uppgifter som bedömdes relevanta för fastställandet av dumpning, subventionering och skada och även för fastställandet av huruvida det förelåg någon sannolikhet för fortsatt och återkommande skadevållande dumpning och subventionering samt för bedömningen av gemenskapens intresse. Kontrollbesök genomfördes hos följande myndigheter och företag:

a) Den norska regeringen och andra organ i Norge

- Fiskeriministeriet, Oslo,

- Ministeriet för lokalt styre och regional utveckling, Oslo,

- Ministeriet för handel och industri, Oslo,

- The Norwegian Industrial and Regional Development Fund (SND), Oslo,

- Norges forskningsråd, Oslo.

b) Gemenskapstillverkare

- Orkney Sea Farms Ltd, Glasgow, Förenade kungariket

- Muirachmhainní Teo, Co. Galway, Irland

- Ardvar Salmon Ltd, Saffron Walden, Förenade kungariket

- Hoganess Salmon Ltd, Wester Sound Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- Cro Lax Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- Bressay Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- West Minch Salmon Ltd, Atlantic West Salmon Ltd, Sidinish Salmon Ltd, South Uist, Förenade kungariket

- Loch Duart Ltd, Edinburgh, Förenade kungariket

- Hoove Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- North Atlantic Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- Ayre Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

c) Exportörer och producenter samt närstående försäljningsföretag

Norge

- Midt-Norsk Havbruk AS, Rørvik,

- Lofoten Sjøprodukter AS, Leknes,

- Follalaks AS, Nordfold,

- Terra Seafood AS, Trondheim,

- Marine Harvest Norway AS, Bergen,

- Aqua Farms AS, Bergen,

- Naco Trading AS, Bergen,

- Aalesundfisk AS, Aalesund,

- Alsaker Fjordbruk AS, Onarheim,

- Labeyrie Norge AS, Oslo.

Chile

- Marine Harvest Chile SA, Puerto Montt,

- Salmones Multiexport Ltda, Puerto Montt,

- Pesca Chile SA, Santiago,

- Invertec Pesquera Mar de Chiloé SA, Santiago,

- Cultivos Yadran SA, and Yadran Quellón SA, Quellón, Chiloé Island.

Färöarna

- P/F Vestlax, and P/F Vestsalmon, Kollafjørður,

- P/F East Salmon, Klaksvík,

- P/F Faeroe Seafood, Tórshavn,

- P/F Bakkafrost, Glyvrar.

d) Närstående importörer i gemenskapen

- Armoric SA, Quimper, Frankrike,

- Vensy España SA, Málaga, Spanien,

- Narvik SA, Landivisiau, Frankrike,

- Benfumat SA, St. Feliu de Llobregat, Spanien,

- H. Van Wijnen, Krimpen a/d Ijssel, Nederländerna,

- A-fish Skagen AS, Skagen, Danmark,

- Labeyrie SA, Saint Geours de Maremne, Frankrike.

e) Icke-närstående importörer i gemenskapen

- Moulin de la Marche, Bretagne, Frankrike.

f) Leverantörer

- Landcatch Ltd, Argyll, Förenade kungariket.

(12) Undersökningen av dumpning och subventionering i översynen beträffande Norge omfattade perioden från och med den 1 januari 2001 till och med den 31 december 2001 (nedan kallad "undersökningsperioden"). Samma period användes undantagsvis för undersökningen rörande dumpning i antidumpningsundersökningen beträffande Chile och Färöarna för att det skulle kunna göras en kombinerad analys av skada och orsakssamband i alla förfarandena. Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade i båda undersökningarna perioden från och med den 1 januari 1998 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad "skadeundersökningsperioden").

(13) I enlighet med artikel 20 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 30 i den grundläggande antisubventionsförordningen underrättades alla berörda parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att föreslå att undersökningarna skulle avslutas. Parterna gavs också en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter utlämnandet av dessa uppgifter.

(14) Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sina undersökningar. Parternas skriftliga synpunkter togs i beaktande, och undersökningsresultaten har där så varit lämpligt ändrats i enlighet med dessa.

B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1. BERÖRD PRODUKT

(15) Den produkt som berörs är odlad atlantlax, även filéad, färsk, kyld eller fryst. Genom denna definition utesluts andra liknande odlade fiskprodukter, t.ex. stor laxöring och andra laxarter, t.ex. stillahavslax och vild lax, och bearbetade produkter, t.ex. rökt lax.

(16) Produkten klassificeras för närvarande enligt KN-nummer 0302 12 00, 0303 22 00, 0304 10 13 och 0304 20 13 beroende på produktens presentation (färsk/kyld hel fisk, färska eller kylda filéer, fryst hel fisk och frysta filéer). Alla dessa presentationer befanns vara tillräckligt lika varandra för att inom ramen för detta förfarande betraktas som en enda produkt.

2. LIKADAN PRODUKT

(17) Det övervägdes huruvida den produkt som produceras i Norge, Chile och på Färöarna och säljs på export till gemenskapen var identisk, dvs. i alla avseenden lik den odlade atlantlax som produceras i gemenskapen och säljs på gemenskapsmarknaden, enligt artikel 1.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 1.5 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

(18) En part hävdade att det i undersökningen borde göras åtskillnad mellan färsk och fryst lax eftersom fryst lax, som inte produceras i några större kvantiteter i gemenskapen, hade andra kunder och marknader än färsk lax. Det påpekades att fryst lax hade undantagits vid en tidigare undersökning beträffande odlad atlantlax som kommissionen hade inlett 1990 och som senare hade avslutats utan att några åtgärder införts. Det uppmärksammades vidare att myndigheterna i Förenta staterna (nedan kallade "USA") konsekvent har gjort åtskillnad mellan färsk och fryst lax i samband med antidumpnings- och utjämningsundersökningar rörande lax. Denna part påstod att infrysningen av laxen gav slutprodukten ett betydande mervärde som uppskattades av vissa användare inom beredningsindustrin. Det gjordes gällande att fryst lax är en vidareförädlad produkt för vilken färsk lax används som råvara. Det hävdades att konsumenterna i gemenskapen tydligt föredrog färsk lax och att detta visade sig genom det faktum att de var beredda att betala ett högre pris för sådan lax. Mot bakgrund av dessa överväganden gjordes det gällande att fryst atlantlax inte kunde anses vara en likadan produkt som den som produceras i gemenskapen och därför borde undantas från undersökningen.

(19) Vid bedömningen av huruvida den berörda produkten skulle anses vara likadan som den odlade atlantlax som produceras i gemenskapen övervägdes det inledningsvis huruvida de olika typerna och presentationerna av odlad atlantlax, dvs. filéer eller hel fisk, färsk eller fryst, hade samma grundläggande fysiska, tekniska eller kemiska egenskaper. Argument beträffande praxis i USA och hänvisningar till den tidigare undersökning som avslutats utan att åtgärder införts ansågs inte relevanta i detta sammanhang. Kommissionen erinrar om att det i de senast genomförda undersökningar som lett till att åtgärder införts beträffande import till gemenskapen av odlad atlantlax med ursprung i Norge har konstaterats att den berörda produkten innefattade hel fisk, urtagen fisk och olika typer av bitar eller filéer, färsk, kyld eller fryst, och att sådana presentationer av lax utgjorde en enda produkt som i sig bedömdes vara i alla avseenden likadan som den som produceras i gemenskapen och säljs på gemenskapsmarknaden. Kommissionen bedömde inte att infrysningen av laxen var tillräckligt för att ändra de grundläggande egenskaperna hos produkten. Kommissionen bedömde att ett av huvudskälen till att produkten frystes in snarare var att underlätta transporten av den till gemenskapen än att ge den ett mervärde som vissa användare uppskattade. Därför ansågs det inte rimligt att i samband med de nu aktuella undersökningarna påstå att fryst lax skulle vara en ur färsk lax vidareförädlad produkt i likhet med vin framställt ur vindruvor.

(20) Det konstaterades i de aktuella undersökningarna att färsk och fryst lax i viss utsträckning är utbytbara. Med hänsyn till den ökade andelen fryst lax av den totala konsumtionen under undersökningsperioden måste det förvisso antas att vissa användare som inte var samarbetsvilliga i samband med förfarandet har kunnat ersätta den färska laxen med fryst lax i sina produktionsprocesser. Samtidigt kan det noteras att man på gemenskapsmarknaden tydligt föredrar odlad atlantlax framför andra typer av lax, exempelvis stillahavslax och vild lax. Detta framgår av den volym odlad atlantlax som konsumeras i gemenskapen och som det redogörs för i skäl 164. Andra arter av lax än den berörda produkten anses således inte ha någon betydande inverkan på marknaden för odlad atlantlax.

C. STICKPROVSFÖRFARANDE FÖR BEDÖMNING AV DUMPNING

(21) För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande enligt artikel 17.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen och i så fall göra ett urval ombads exportörer, producenter och exporterande producenter att ge sig till känna inom tre veckor efter inledandet av översynen och antidumpningsförfarandet och lämna grundläggande uppgifter om sin export och inhemska försäljning samt detaljerade uppgifter om sin produktion av den berörda produkten och om namnen på och verksamheten hos alla dem närstående företag som var inbegripna i produktion eller försäljning av odlad atlantlax. Kommissionen kontaktade också kända intresseorganisationer för exportörer och producenter, myndigheterna i Norge och Chile samt de lokala myndigheterna på Färöarna. Ingen av dessa parter gjorde några invändningar mot att ett stickprovsförfarande tillämpades.

1. FÖRSTA URVAL AV SAMARBETSVILLIGA FÖRETAG

Chile

(22) 59 enheter i Chile, utgörande 42 enskilda företag eller grupper av närstående företag (nedan kallade "företagen"), gav sig till känna och lämnade de begärda uppgifterna inom den fastställda tidsfristen. Dessa företag svarade för nära 100 % av den sammanlagda exporten av den berörda produkten från Chile till gemenskapen. Endast 28 av dessa var emellertid producenter som uppgav att de exporterat till gemenskapen under undersökningsperioden och som kunde komma i fråga för urvalet till stickprovsförfarandet. Av de övriga fjorton företagen var åtta handlare som inte kunde komma i fråga för urvalet till stickprovet, tre producenter som inte hade haft någon export till gemenskapen under undersökningsperioden och de återstående tre företagen var bearbetningsföretag utan någon produktion av den berörda produkten.

Färöarna

(23) 26 företag på Färöarna, i tretton grupper av närstående företag, gav sig till känna och lämnade de begärda uppgifterna inom den fastställda tidsfristen. Samtliga dessa företag angav att de var villiga att samarbeta vid undersökningen. Dessa företag svarade för 100 % av den sammanlagda exporten av den berörda produkten från Färöarna till gemenskapen. Sju av de tretton grupperna angav att de haft såväl produktion som export till gemenskapen under undersökningsperioden. Dessa sju grupper togs med i urvalet för stickprovsförfarandet.

Norge

(24) 228 företag i Norge besvarade det kortfattade frågeformuläret för stickprovsförfarandet inom den fastställda tidsfristen. Dessa företag svarade för nära 100 % av den sammanlagda exporten av den berörda produkten från Norge till gemenskapen.

2. URVAL FÖR STICKPROVSFÖRFARANDET

Chile

(25) I Chile produceras och säljs den berörda produkten i regel av integrerade företag vilka ombesörjer båda uppgifterna. När det gäller Chile gjordes således endast ett enda urval bland integrerade exporterande producenter. Urvalet baserades enligt artikel 17.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen på den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Representativ inhemsk försäljning och betydande produktion ansågs också vara betydelsefulla kriterier vid urvalet för det chilenska stickprovet.

(26) På denna grundval valdes fyra exporterande producenter ut för att ingå i stickprovet i samråd med de chilenska laxproducenternas intresseorganisation och de chilenska myndigheterna som ingendera gjorde några invändningar mot kommissionens förslag. Enligt de svar som lämnats i det kortfattade frågeformuläret stod dessa fyra företag för ca 45 % av den chilenska försäljningen på export till gemenskapen, 53 % av den inhemska försäljningen i Chile och 36 % av produktionen i Chile av den berörda produkten.

(27) De samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i det slutliga urvalet informerades om att en eventuell antidumpningstull när det gällde deras export skulle komma att beräknas enligt artikel 9.6 i den grundläggande antidumpningsförordningen. Några av dessa företag hade ursprungligen angivit att de hade för avsikt att ansöka om en individuell dumpningsmarginal enligt artikel 17.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen för det fall att de inte skulle ingå i urvalet för stickprovet. Endast två underbyggda ansökningar om detta mottogs dock inom den tidsfrist som angivits i tillkännagivandet om inledande.

(28) Ett av de två företag som lämnade in en ansökan om individuell behandling underrättade senare kommissionen om att det ville dra tillbaka sin ansökan, eftersom de uppgifter det lämnat (i frågeformuläret) innehöll allvarliga fel och företaget inte hade tillräcklig personal för att vare sig rätta till dessa fel eller fortsätta med undersökningen.

(29) De företag som slutligen valdes ut för stickprovsundersökningen och som helt och hållet samarbetade vid undersökningen och det enda företag som krävde en individuell behandling tilldelades en egen dumpningsmarginal.

(30) Frågeformulär sändes till de fyra företag som ingick i urvalet och till de företag som inledningsvis hade meddelat sin avsikt att ansöka om en individuell marginal.

Färöarna

(31) I likhet med i Chile produceras och säljs den berörda produkten på Färöarna av integrerade företag. Därför gjordes endast ett urval av integrerade exporterande producenter för stickprovsundersökningen. Urvalet baserades enligt artikel 17.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen på den största representativa exportvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. I samråd med och med samtycke av de färöiska fiskodlarnas intresseorganisation och de lokala färöiska myndigheterna, valdes tre exporterande producenter ut för att ingå i urvalet. Enligt uppgifterna i svaren på det kortfattade frågeformuläret svarade dessa tre företag för ca 54 % av både produktionen av den berörda produkten på Färöarna och exporten därifrån av denna produkt till gemenskapen.

(32) Ingen av de övriga exporterande producenterna ansökte om individuell behandling enligt artikel 17.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen. De samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingick i det slutliga urvalet informerades därför om att en eventuell antidumpningstull när det gällde deras export skulle komma att beräknas enligt artikel 9.6 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

(33) De företag som ingick i det slutliga urvalet för stickprovet och helt och hållet samarbetade vid undersökningen tilldelades en egen dumpningsmarginal. Frågeformulär sändes ut för att fyllas i av alla de företag som ingick i urvalet.

Norge

(34) När det gäller Norge gjordes urvalet för stickprovsundersökningen i samråd med och med samtycke av de norska myndigheterna och det norska fisk- och fiskodlingsindustriförbundet.

(35) Såsom redan var fallet vid tidpunkten för den undersökning som ledde till att de ursprungliga åtgärderna infördes (ned kallad "den ursprungliga undersökningen") konstaterades en strikt åtskillnad mellan de uppgifter som utförs av odlarna, som producerar laxen, och handlarna (nedan kallade "exportörerna") som säljer den på hemmamarknaden och på export. Man beslutade därför att genomföra två stickprov, ett för odlarna och ett för exportörerna.

(36) Eftersom det visade sig omöjligt att införa en företagsspecifik tull som skulle kunna indrivas av tullmyndigheterna, då ju odlarens identitet aldrig skulle kunna kontrolleras, beslutade man att det skulle fastställas en landsomfattande tull på grundval av resultatet av stickprovsundersökningen. Eftersom det i förordning (EG) nr 772/1999 dessutom fastställdes en enda tullsats för hela Norge avsåg denna undersökning en översyn av denna enda tullsats.

(37) Ett företag som särskilt hade begärt att få ingå i urvalet för att bli tilldelad en individuell marginal drog därför tillbaka sin begäran.

(38) Företagen valdes ut på grundval av följande kriterier:

För odlarna:

i) Hur betydande deras produktionsvolym var, och

ii) var de var belägna, för att säkerställa god geografisk spridning.

För exportörerna (handlarna):

i) Hur betydande deras exportvolym var, och

ii) i vilken utsträckning de medverkade i verksamhet som var representativ för de olika roller som norska exportörer spelar.

(39) Tio företag ingick i de urval som gjordes enligt detta mönster. Svaren på det kortfattade frågeformuläret från dessa företag visade att de sammantagna svarade för 17 % av Norges försäljning på export till gemenskapen, 20 % av försäljningen på den norska hemmamarknaden och 15 % av produktionen i Norge av den berörda produkten. Frågeformulär sändes ut för att fyllas i av alla de företag som ingick i urvalet.

(40) Efter det att uppgifterna hade utlämnats gjorde en part gällande att det norska urvalet av exportörer inte var representativt och hade lett till otillförlitliga resultat, främst på grund av att det inbegrep ett företag som ingick i en multinationell koncern med intressen över hela världen. Det bör noteras att urvalet gjordes i undersökningens inledningsskede och att de berörda parterna hade tillfälle att lämna synpunkter på huruvida urvalet var lämpligt eller inte men valde att inte göra detta. Vad som är viktigare är att det inte angavs något skäl till varför den omständigheten att den norska exportören tillhörde en multinationell koncern gjorde uppgifterna rörande det företaget oanvändbara i samband med undersökningen om dumpning. Invändningen från denna part avvisades därför.

D. DUMPNING

1. CHILE

a) Normalvärde

(41) I enlighet med artikel 2.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen undersökte kommissionen först huruvida varje exporterande producents inhemska försäljning av odlad atlantlax till oberoende kunder var representativ, dvs. om denna försäljningsvolym motsvarade minst 5 % av försäljningen på export till gemenskapen.

(42) Av denna undersökning framgick det att alla undersökta exporterande producenter hade en representativ försäljning av odlad atlantlax på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

(43) Kommissionen undersökte därefter huruvida de produkttyper som såldes på den inhemska marknaden respektive på export var av likartad kvalitet, form (färsk, kyld eller fryst) och presentation (urtagen fisk med huvud, urtagen fisk utan huvud, hela filéer, bitar, osv.) och drog slutsatsen att de var identiska eller direkt jämförbara.

(44) För varje produkttyp som den exporterande producenten sålde på hemmamarknaden och som konstaterades vara direkt jämförbar med den typ som såldes på export till gemenskapen fastställdes dessutom huruvida den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs som tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningen av den produkttypen under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolymen för en jämförbar produkttyp som sålts på export till gemenskapen.

(45) Därefter undersökte kommissionen huruvida varje företags inhemska försäljning kunde anses ha skett vid normal handel, enligt artikel 2.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

I detta syfte fastställdes den andel av den inhemska försäljningen till oberoende kunder som, för varje exporterad produkttyp, såldes med förlust på den inhemska marknaden under undersökningsperioden:

- För de produkttyper för vilka mer än 80 % av försäljningen (i volym) på den inhemska marknaden inte skedde till ett pris som understeg enhetskostnaden och för vilka det vägda genomsnittliga försäljningspriset motsvarade minst den vägda genomsnittliga produktionskostnaden, beräknades normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av alla inhemska försäljningspriser för typen i fråga.

- För de produkttyper för vilka minst 10 % och högst 80 % av försäljningen (i volym) på den inhemska marknaden inte understeg enhetskostnaden beräknades normalvärdet för varje produkttyp som ett vägt genomsnitt av enbart de inhemska försäljningspriser som för typen i fråga uppgick till minst enhetskostnaden.

- För de produkttyper för vilka mindre än 10 % av försäljningen (i volym) på den inhemska marknaden skedde till ett pris som inte understeg enhetskostnaden ansågs det att försäljningen inte skedde vid normal handel och därför konstruerades normalvärdet.

(46) För vissa produkttyper som sålts av tre av de undersökta företagen på export till gemenskapen konstaterades att den inhemska försäljningen hade skett vid normal handel. Normalvärdet för motsvarande produkttyp baserades på de faktiska priser som oberoende kunder på den chilenska hemmamarknaden betalat eller skulle betala under undersökningsperioden, enligt artikel 2.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

(47) När det gällde de produkttyper som inte sålts vid normal handel eller inte sålts i representativa volymer på den inhemska marknaden måste normalvärdet konstrueras. Alla de fem undersökta företagen hade sålt sådana produkttyper till gemenskapen.

(48) I syfte att konstruera normalvärdet enligt artikel 2.6 i den grundläggande antidumpningsförordningen lades de berörda samarbetsvilliga exporterande producenternas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vägda genomsnittliga vinst för den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden till dessa producenters genomsnittliga produktionskostnad under undersökningsperioden. Där så behövdes korrigerades de uppgivna produktions-, försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna innan de användes för bedömningen av normal handel och för konstruktionen av normalvärdet.

b) Exportpris

(49) Undersökningen visade att vissa chilenska exporterande producenter exporterade till såväl icke-närstående som närstående kunder i gemenskapen. Två företag exporterade via icke-närstående handlare i Uruguay och i USA. I dessa fall kunde det emellertid fastställas att den berörda produkten skeppades till gemenskapen.

(50) För den export av den berörda produkten som ombesörjdes av de exporterande producenterna direkt till oberoende kunder i gemenskapen, fastställdes exportpriset därför enligt artikel 2.8 i den grundläggande antidumpningsförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas av oberoende kunder i gemenskapen eller av oberoende handlare belägna i de ovan nämnda tredje länderna.

(51) För den försäljning som gick via deras närstående importörer konstruerades exportpriset på grundval av återförsäljningspriserna till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen gjordes justeringar för de kostnader som importörerna ådragit sig mellan importen och återförsäljningen, även för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, och för en skälig vinstmarginal.

c) Jämförelse

(52) Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs det i enlighet med artikel 2.10 i den grundläggande antidumpningsförordningen genom justeringar hänsyn till sådana olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet. För alla exporterande producenter begärdes och beviljades i tillämpliga och berättigade fall justeringar för olikheter i transportkostnader, oceanfrakt-, försäkrings-, hanterings-, lastnings- och därmed sammanhängande kostnader, importavgifter, kreditkostnader, kostnader efter försäljning, provisioner, rabatter och avdrag samt för valutaomräkningar.

d) Dumpningsmarginaler

(53) Dumpningsmarginalerna för de undersökta företagen fastställdes på grundval av en jämförelse för varje produkttyp mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(54) Eftersom dumpningsmarginalen för tre av de fyra exporterande producenter i Chile som ingick i urvalet fastställdes till noll, har dumpningsmarginalen för de exporterande producenter som gav sig till känna enligt artikel 17 i den grundläggande antidumpningsförordningen men inte undersöktes individuellt fastställts, enligt artikel 9.6 i den grundläggande antidumpningsförordningen, på grundval av marginalen för det företag i urvalet beträffande vilket hade fastställts dumpning. Med anledning av den överlag höga grad av samarbetsvilja som konstaterats ansågs det dessutom lämpligt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen för icke-samarbetsvilliga företag till samma nivå.

(55) Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, är följande:

>Plats för tabell>

2. FÄRÖARNA

a) Normalvärde

(56) I enlighet med artikel 2.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen undersökte kommissionen först huruvida varje exporterande producents inhemska försäljning av den berörda produkten till oberoende kunder var representativ, dvs. huruvida denna försäljningsvolym motsvarade minst 5 % av försäljningen på export till gemenskapen.

(57) Denna undersökning visade att inte någon av de undersökta exporterande producenterna hade någon representativ försäljning av odlad atlantlax på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

(58) Normalvärdet skulle därför i enlighet med artikel 2.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen beräknas på grundval av antingen produktionskostnaden för de företag som ingick i urvalet för stickprovsundersökningen, jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, eller på grundval av exportpriserna vid försäljning vid normal handel till ett lämpligt tredje land, förutsatt att denna försäljning var representativ.

(59) Det konstaterades att inte någon av de exporterande producenterna hade haft någon representativ försäljning till något enskilt tredje land. Kommissionen hade således inget annat val än att beräkna normalvärdet på grundval av produktionskostnaden för de företag som ingick i urvalet jämte ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(60) Eftersom det i stort sett inte förekom någon representativ inhemsk försäljning av den berörda produkten och inte heller förekom någon inhemsk försäljning av andra produkter inom samma generella kategori som denna, försökte man komma fram till en rimlig metod för att beräkna de belopp för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst som skulle läggas till produktionskostnaderna för de exporterande producenter som ingick i urvalet.

(61) Det beslutades därför enligt artikel 2.6 c att normalvärdena för de exporterande producenterna i urvalet skulle fastställas genom att till deras egen produktionskostnad lägga det vägda genomsnittliga beloppet för de försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst som uppkommit för dessa företag i samband med deras inhemska försäljning. Denna metod ansågs vara den rimligaste i denna situation, eftersom Chile är part i samma förfarande som Färöarna och produktions- och försäljningsstrukturen hos laxindustrin i Chile liknar den på Färöarna såtillvida som laxindustrin i såväl Chile som på Färöarna bedrivs av stora integrerade företag.

(62) Efter det att uppgifterna hade utlämnats ifrågasatte en part denna metod och gjorde gällande att kommissionen inte borde ha använt de försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst som uppkommit i Chile för att konstruera normalvärdet för Färöarna, eftersom den chilenska marknaden inte är jämförbar med den färöiska marknaden, vare sig i fråga om storlek eller utveckling. Samma part hävdade vidare att en vinstmarginal på 15 % skulle ha använts, eftersom kommissionen i den ursprungliga undersökningen rörande Norge hade ansett detta som en passande lönsamhetsnivå för gemenskapsindustrin.

(63) För att bemöta detta argument bör det noteras att frågan om huruvida det går att jämföra en obefintlig inhemsk marknad med en annan inhemsk marknad är ovidkommande, eftersom det inte finns någon inhemsk marknad för den berörda produkten på Färöarna. Kommissionen vidhåller således att, eftersom det inte finns någon inhemsk marknad för den berörda produkten eller andra liknande produkter på Färöarna, var den lämpligaste metoden för att fastställa normalvärdena för detta territorium att använda det vägda genomsnittliga beloppet för de försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst som uppkommit för de chilenska exporterande producenter som ingick i stickprovet. Såsom framgår av skäl 61 ansågs denna metod vara den rimligaste med hänsyn till att laxindustrin i de båda territorierna har en likartad struktur. När det gäller påståendet rörande den vinstnivå som användes bör det noteras att den vinstmarginal som användes i den ursprungliga undersökningen beträffande Norge för att beräkna skademarginalen (på 15 %) inte skall blandas ihop med den vinstmarginal som bör användas för att konstruera normalvärden för beräkningarna av dumpning i de nuvarande undersökningarna. Mot denna bakgrund kan påståendena från denna part inte motivera någon ändring av den metod som kommissionen använt.

b) Exportpris

(64) Det fastställdes att de färöiska exporterande producenternas export skedde direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Därför fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i den grundläggande antidumpningsförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

c) Jämförelse

(65) Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs det i enlighet med artikel 2.10 i den grundläggande antidumpningsförordningen genom justeringar hänsyn till sådana olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet.

(66) För alla de exporterande producenter som ingick i undersökningen gjordes, där så var tillämpligt och berättigat, justeringar för olikheter i transport-, oceanfrakt-, försäkrings- och kreditkostnader samt rabatter och avdrag.

d) Dumpningsmarginaler

(67) Dumpningsmarginalerna fastställdes på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp och det vägda genomsnittliga exportpriset för varje produkttyp. På grundval av denna jämförelse kom man fram till att dumpningsmarginalen för alla de tre företag som ingick i stickprovet var noll. Med anledning av den överlag höga grad av samarbetsvilja som de färöiska exporterande producenterna visade ansågs det dessutom lämpligt att sätta dumpningsmarginalen för alla andra färöiska exporterande producenter till noll.

3. NORGE

a) Allmänt

(68) I den ursprungliga undersökningen gjordes bedömningen av dumpning i exportörsledet, eftersom odlarna vid den tidpunkten sålde hela sin produktion till norska exportörer och vanligtvis inte kände till produktens slutliga bestämmelseort. Eftersom det inte har skett några grundläggande förändringar av denna situation sedan den ursprungliga undersökningen, har samma tillvägagångssätt följts i den nuvarande undersökningen.

(69) Det bör också påpekas att det vid tidpunkten för den ursprungliga undersökningen ansågs rimligt att göra ett representativt urval av norska odlare och att basera "inköpskostnaden" för varje exportör, vilken användes för att fastställa huruvida den inhemska försäljningen var lönsam och för att konstruera normalvärde, på ett vägt genomsnitt av de inhemska försäljningspriser som togs ut av de odlare som ingick i urvalet. Samma tillvägagångssätt har följts i den nu aktuella undersökningen, av de skäl som det redogörs för i skäl 68.

(70) I den ursprungliga undersökningen begränsades undersökningen av dumpning till att endast omfatta två specifika produktkategorier (nämligen färsk/kyld lax av utmärkt kvalitet och lax av normal kvalitet, rensad, med huvud), vilka utgjorde mer än 72 % av den totala exporten till gemenskapen för var och en av de sex exportörer som ingick i stickprovet. Samma tillvägagångssätt följdes i den nu aktuella undersökningen, eftersom det konstaterades att dessa båda produktkategorier utgjorde minst 85 % av den totala exporten till gemenskapen för var och en av de fem exportörer som ingick i det nu aktuella stickprovet.

(71) Mot bakgrund av att man i den nu aktuella undersökningen avsåg att fastställa en landsomfattande tull för Norge beräknades ett vägt genomsnittligt normalvärde och ett vägt genomsnittligt exportpris för hela Norge på grundval av de uppgifter som lämnats av de företag som ingick i urvalen för stickprovsundersökningen.

b) Normalvärde

(72) Det undersöktes först huruvida den inhemska försäljningen för varje exportör, totalt och för var och en av de berörda produkttyperna, hade skett i representativa kvantiteter eller inte. I det avseendet bör det erinras om att de kvantiteter som sålts till andra exportörer och vars slutliga bestämmelseort inte kunde fastställas av säljaren inte beaktades i den ursprungliga undersökningen. Mot bakgrund av den norska hemmamarknadens specifika särdrag ansågs dessutom en procentandel på minst 4 % av exportförsäljningsvolymen till gemenskapen för den berörda produkten (i stället för sedvanliga 5 %) vara tillräcklig för att den inhemska försäljningen skulle betraktas som representativ. Eftersom det inte har skett någon avgörande förändring av situationen i det avseendet, har båda tillvägagångssätten använts även i den nu aktuella undersökningen.

(73) En part hävdade att kommissionen inte borde ha använt inhemsk försäljning som motsvarade mindre än 5 % av exporten till gemenskapen och antydde att försäljningen till inhemska kunder kunde ha omdirigerats vidare till gemenskapen. När det gäller det första påståendet kan det noteras att det enligt den grundläggande antidumpningsförordningen är klart möjligt att använda den inhemska försäljningen även när den uppgår till mindre än 5 % om de uttagna priserna, i enlighet med artikel 2.2, anses vara representativa för den berörda marknaden. Eftersom det inte hade skett någon avgörande förändring av förhållandena när det gäller den inhemska förbrukningen i Norge mellan den ursprungliga och den nuvarande undersökningen måste detta påstående tillbakavisas. När det gäller det andra påståendet kontrollerade kommissionen om den försäljning som hade beaktats var av inhemskt slag och använde endast den försäljning som hade skett till slutliga kunder på hemmamarknaden.

(74) Det konstaterades att den inhemska försäljningen, totalt och för var och en av de berörda produkttyperna, motsvarade minst 4 % av försäljningsvolymen vid export till gemenskapen för endast en exportör. De övriga exportörerna i urvalet hade antingen inte haft någon inhemsk försäljning eller hade haft en inhemsk försäljning som uppgått till avsevärt mindre än den ovan nämnda procentandelen.

(75) Beträffande den enda exportör vars inhemska försäljning ansågs representativ undersöktes det därefter huruvida denna kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen. Det konstaterades beträffande båda produkttyperna att den andel av den inhemska försäljningen (i volym) som under undersökningsperioden såldes till ett pris som översteg kostnaden per enhet på den inhemska marknaden var lägre än 80 % men högre än 10 %.

(76) Mot den bakgrunden beräknades normalvärdet för varje produkttyp som det vägda genomsnittet av enbart de inhemska försäljningspriser som för produkttypen i fråga uppgick till minst enhetskostnaden.

(77) Den kostnad per enhet som användes för att fastställa huruvida den inhemska försäljningen skedde vid normal handel beräknades genom att de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader per enhet som uppkommit för exportören i fråga vid försäljning av den produkten på den inhemska marknaden lades till "inköpskostnaden" per enhet. "Inköpskostnaden" per enhet för varje produkttyp beräknades på grundval av ett vägt genomsnitt av de priser som de företag som ingick i urvalet för stickprovsundersökningen avseende "odlare" tog ut vid försäljning vid normal handel till oberoende kunder på hemmamarknaden.

(78) Eftersom de övriga fyra exportörer som ingick i urvalet inte hade haft någon representativ försäljning, konstruerades normalvärdet för dessa i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 c i den grundläggande antidumpningsförordningen på grundval av "inköpskostnaden", enligt definitionen ovan, jämte ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Det belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och den vinstmarginal som användes baserades på vad som i dessa avseenden beräknats för den enda exportör för vilken normalvärdet baserades på företagets inhemska försäljning.

(79) En part hävdade att det inte var korrekt att använda försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst för endast en exportör och klagade över att dessa belopp inte hade lämnats ut. Enligt denna parts åsikt var de belopp som hade använts procentuellt sett lägre än de som hade tillämpats i den ursprungliga undersökningen. Beträffande dessa påståenden kan det noteras, för det första, att parten i fråga inte hade föreslagit någon alternativ lösning och att det inte skulle ha lett till något gynnsammare resultat för den parten om de belopp som framkom i undersökningen rörande Chile hade använts. Dessutom fanns det ingen anledning till att de procenttal som framkommit i den ursprungliga undersökningen skulle tillämpas, eftersom det i artikel 11.9 anges att samma metoder skall tillämpas som vid den ursprungliga undersökningen (om omständigheterna är oförändrade) men inte samma faktiska uppgifter för beräkningen av dumpning. Därför tillbakavisades detta påstående. Vad beträffar utlämnandet av de belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst som avsåg endast en exportör var detta inte möjligt av sekretesskäl.

(80) De normalvärden som enligt ovanstående redogörelse fastställts för var och en av de exportörer som ingick i urvalet vägdes slutligen på grundval av de kvantiteter som sålts till deras respektive kunder i gemenskapen och på så sätt kom man fram till ett genomsnittligt normalvärde för Norge.

c) Exportpris

(81) I alla de fall där försäljning på export hade skett till oberoende köpare i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i den grundläggande antidumpningsförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(82) I vissa fall importerades produkten till gemenskapen av ett närstående företag (nedan kallat "bearbetningsföretag") för ytterligare bearbetning och försäljning som rökt eller marinerad lax. I dessa fall skulle tillförlitliga exportpriser normalt sett kunna fastställas genom att enligt artikel 2.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen alla de kostnader som tillkommit mellan importtillfället och vidareförsäljningen drogs från de priser som första gången tagits ut av en oberoende köpare. Det konstaterades emellertid för alla utom en av dessa exportörer att försäljningen till deras närstående bearbetningsföretag skedde till priser som helt och hållet överensstämde med de priser som de exportörer som ingick i urvalet tog ut av oberoende kunder i gemenskapen. Det fastställdes dessutom i dessa fall att både exportörerna och de bearbetningsföretag som var dem närstående gick med tämligen god vinst och att bearbetningsföretagen inte föreföll att åtnjuta något finansiellt stöd från de norska exportörer som var dem närstående. De priser som hade betalats av dessa närstående bearbetningsföretag ansågs därför tillförlitliga och kunde användas för att fastställa exportpriset på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(83) För den enda exportör som konstaterades sälja till sig närstående bearbetningsföretag till priser som inte överensstämde med de genomsnittliga priser som vid försäljning till oberoende kunder i gemenskapen tillämpades av de exportörer som ingick i urvalet konstruerades exportpriset enligt artikel 2.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

(84) En part hävdade att exportpriserna borde ha konstruerats för samtliga exportörer. Detta påstående tillbakavisades, eftersom artikel 2.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen endast skall tillämpas när exportpriserna bedöms vara otillförlitliga, vilket var fallet endast i fråga om en exportör.

(85) De exportpriser som sålunda fastställts för var och en av de exportörer som ingick i urvalet vägdes på grundval av de kvantiteter som sålts till deras respektive kunder i gemenskapen och på så sätt kom man fram till ett genomsnittligt exportpris för Norge.

d) Jämförelse

(86) Det genomsnittliga normalvärde och det genomsnittliga exportpris som sålunda fastställts jämfördes på nivån fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs det i enlighet med artikel 2.10 i den grundläggande antidumpningsförordningen genom justeringar hänsyn till sådana olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet. I enlighet därmed gjordes det, när detta var tillämpligt och väldokumenterat, justeringar beträffande exportpriset för skillnader i fråga om rabatter, avdrag, transportkostnader, försäkring, hantering och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, kostnader efter försäljning samt den exportavgift som exporten till gemenskapen av norsk lax var belagd med. På liknande sätt gjordes det beträffande normalvärdet justeringar för skillnader i fråga om transportkostnader, försäkringskostnader, hanteringskostnader och därmed sammanhängande kostnader samt kreditkostnader.

(87) En part anmärkte att den faktiska storleken på justeringarna inte hade lämnats ut. De faktiska beloppen kunde emellertid inte lämnas ut av sekretesskäl.

e) Dumpningsmarginal

(88) Dumpningsmarginalen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

(89) Denna jämförelse visade att dumpningsmarginalen för hela landet var noll.

(90) En part hävdade att om det vägda genomsnittliga normalvärdet hade jämförts med enskilda exporttransaktioner, vilket enligt denna parts mening borde ha skett, skulle detta ha påvisat att det förekom dumpning. För säkerhets skull hade kommissionen även bedömt dumpningsmarginalen för Norge genom att jämföra det vägda genomsnittliga normalvärdet med priserna för enskilda exporttransaktioner. Resultaten av denna analys visade enbart en minimal dumpningsmarginal för Norge, vilket innebar att metoden att jämföra det vägda genomsnittliga normalvärdet med det vägda exportpriset avspeglade hela omfattningen av den dumpning som förekom. Invändningen avvisades därför.

(91) En part gjorde gällande att beräkningarna borde ha lett till ett positivt fastställande av dumpning genom att det framhävdes att betydande norska aktörer hade rapporterat förluster under undersökningsperioden. Samma part hävdade också att ett stort antal norska exportörer kringgick systemet med prisåtaganden och att detta var ett tecken på att det förekom dumpning. Först och främst bör det emellertid noteras att ett selektivt framhävande av enskilda företags ekonomiska resultat inte generellt sett återspeglar hela den norska laxindustrins situation. Bilden av den norska laxindustrins situation under undersökningsperioden hade faktiskt blandade inslag, vilket vanligtvis är fallet inom de flesta andra industrier, där vissa företag redovisar förluster medan andra redovisar vinster. Vidare behöver inte enbart den omständigheten att företagen redovisade förluster under undersökningsperioden innebära att de dumpade den berörda produkten, eftersom det kan finnas olika orsaker till att företag redovisar förluster (t.ex. extraordinära omstruktureringskostnader eller förluster med anledning av investeringar i andra produkter eller länder). När det gäller frågan om prisåtaganden skall det noteras att denna part inte lade fram någon underbyggd bevisning till stöd för detta påstående. Samtidigt som det medges att vissa åtaganden drogs tillbaka till följd av att de brutits vidhölls emellertid det stora flertalet av dessa åtaganden och det framkom under undersökningen inte några belägg för att de inblandade företagen inte respekterade dessa. Dessa påståenden tillbakavisades därför.

f) Sannolikheten för att dumpningen återkommer

i) Produktionskapacitet

(92) Alla utom en av de norska odlare som ingick i stickprovet arbetade med full kapacitet under undersökningsperioden.

(93) Produktionskapaciteten i Norge är beroende av att den norska regeringen beviljar ytterligare licenser och även av den politik beträffande foderkvoter som myndigheterna fastställer. De norska parterna har anfört att varje ökning av antalet beviljade licenser och varje utvidgning av foderkvotspolitiken kommer att ske i enlighet med vad som är förenligt med en hållbar marknadstillväxt.

(94) En part hävdade att Norge inom kort skulle komma att öka sin produktionskapacitet med mer än 10 % till följd av att den norska regeringen i november 2002 hade utfärdat ytterligare 90 produktionslicenser och att denna omständighet i sig i tillräcklig utsträckning tydde på att den skadevållande dumpningen av den norska exporten till gemenskapen sannolikt skulle komma att fortsätta.

(95) Enbart ökningen av antalet produktionslicenser ansågs emellertid inte nödvändigtvis behöva leda till en faktisk ökning av produktionen, eftersom denna även är beroende av foderkvotnivån. Eftersom produktionscykeln för den berörda produkten sträcker sig över minst två år, ansågs det också att en eventuell ökning inte skulle bli kännbar på gemenskapsmarknaden förrän från och med utgången av 2004. Därför skulle en eventuell ökning av produktionskapaciteten på kort sikt inte ha någon inverkan på försäljningsvolymen, däribland exportförsäljningen till gemenskapen. Under alla omständigheter innebär en ökning av produktionskapaciteten inte i sig att ytterligare export av norsk lax skulle äga rum till gemenskapen till skadliga priser. Invändningen avvisades därför.

ii) Export till andra länder (priser, volymer, dumpning)

(96) Analysen beträffande pris- och volymutveckling för försäljningen till andra länder genomfördes på grundval både av statistiska uppgifter och av uppgifter som samlats in från de företag som ingick i urvalet till stickprovsundersökningen.

(97) Analysen på grundval av statistiska uppgifter försvårades av den omständigheten att exporten av lax registrerades enligt statistiska koder som inte skiljer mellan produkttyper och att priserna kan variera avsevärt beroende på produkttyp. Granskningen av de exporterade kvantiteterna har visat att exporten från Norge av den berörda produkten (mellan tiden före åtgärdernas införande och undersökningsperioden) till "framväxande marknader", exempelvis Ryssland och Polen, ökade i mycket stor utsträckning. Exporten till andra mera "traditionella" marknader, t.ex. Japan, Hongkong och Taiwan, ökade på ett sätt som är mera jämförbart med ökningen av exporten till gemenskapen, som också anses vara en traditionell marknad. Det borde således kunna förväntas att det mesta av den ytterligare export som beror på utökning av kapaciteten snarare skulle komma att riktas mot "framväxande marknader", vilka befinner sig i ständig expansion, än mot "traditionella" marknader som t.ex. gemenskapen, som redan har uppnått en viss stabilitet.

(98) Under samma period har priserna i stort sett varit stabila när det gäller de "traditionella marknaderna" och priserna på export till länder utanför EU var på det hela taget i genomsnitt högre än priserna på gemenskapsmarknaden. Priserna på "de framväxande marknaderna" har minskat något, såsom kunde förväntas på marknader som befinner sig i kraftig expansion.

(99) Granskningen av de uppgifter som inkommit från de företag som ingick i stickprovet har bekräftat att exporten av lax från Norge i genomsnitt skedde till högre priser till länder utanför EU än till gemenskapen.

(100) Med hänsyn till att gemenskapen länge varit den största exportmarknaden för lax från Norge kan det, om åtgärderna skulle upphöra att gälla, förmodas att utvecklingen vad gäller exportkvantiteter och prissättning skulle bli likadan som den som för andra "traditionella marknader" snarare än som den för den polska eller ryska marknaden. Om åtgärderna upphörde att gälla är det därför sannolikt att priserna skulle förbli stabila och att kvantiteterna endast skulle öka i samma utsträckning som de har gjort under perioden efter det att åtgärderna infördes. Det bör också noteras att exporten under undersökningsperioden till de andra traditionella marknaderna, Japan, Hongkong och Taiwan, förefaller ha skett till icke-dumpade priser.

(101) Efter det att uppgifterna hade utlämnats gjorde flera parter gällande att den analys som hade gjorts beträffande sannolikheten för att dumpningen skulle återkomma byggde på optimistiska antaganden som mycket väl kanske inte skulle komma att förverkligas. Det gjordes bl.a. gällande att Polen och Ryssland inte var de slutliga verkliga marknaderna utan endast "bekvämlighetsmarknader" från vilka laxen skulle vidarebefordras till gemenskapen. Vid granskningen av handelsstatistiken påvisades emellertid endast obetydliga leveranser av den berörda produkten från dessa länder till gemenskapen. Parterna i fråga har dessutom aldrig lämnat in någon bevisning till stöd för sina påståenden i detta avseende. Detta påstående måste därför avvisas.

iii) Slutsatser

(102) Mot bakgrund av den marknadssituation som det ovan redogjorts för anses det åtminstone på kort sikt osannolikt att betydande kvantiteter skulle komma att strömma in i gemenskapen om åtgärderna upphörde att gälla. Även om det inte kan uteslutas att situationen skulle kunna börja förändras från och med senare delen av 2004, på grund av att nya produktionslicenser beviljats, bedöms det att merparten av en eventuellt ökad norsk export snarare skulle komma att riktas mot expanderande "framväxande marknader" än mot gemenskapen. Eftersom undersökningen har visat att exporten av den berörda produkten under undersökningsperioden till traditionella marknader, däribland gemenskapen, skedde till icke-dumpade priser, kan priserna rimligen förväntas förbli stabila och icke-dumpade, även om den norska produktionen ökar, såsom det redogörs för i skäl 100.

(103) Därför dras det slutsatsen att det är osannolikt att export till gemenskapen av den berörda produkten till dumpade priser skulle återkomma om åtgärderna rörande Norge upphörde att gälla.

E. SUBVENTIONER

1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

(104) Det fastställdes i den ursprungliga undersökningen att den norska regeringen beviljade en rad subventioner som konstaterades vara utjämningsbara enligt artikel 3 i den grundläggande antisubventionsförordningen. De program som i den ursprungliga undersökningen konstaterats vara utjämningsbara undersöktes inom ramen för denna översyn. Det undersöktes dessutom huruvida producenterna eller exportörerna av den berörda produkten beviljades förmåner genom några andra subventionssystem.

(105) Kommissionen undersökte därför huruvida statliga organ, inbegripet offentliga eller privata enheter som står under den norska regeringens kontroll, gav finansiella bidrag enligt artikel 2.1 i den grundläggande antisubventionsförordningen till laxodlare i Norge. Kommissionen undersökte vidare huruvida de finansiella bidrag som konstaterats förekomma innebar att mottagarna beviljades en förmån.

(106) Såsom i den ursprungliga undersökningen ansågs det lämpligt, trots att ett begränsat antal representativa företag undersöktes med de norska myndigheternas samtycke, att fastställa ett enda landsomfattande subventionsbelopp.

(107) Det undersöktes också huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle komma att leda till att subventioneringen fortsätter eller återkommer.

2. AVTALET OM EUROPEISKA EKONOMISKA SAMARBETSOMRÅDET (EES-AVTALET)

(108) Den norska regeringen upprepade samma argument som den framfört i den ursprungliga undersökningen, nämligen att tillämpningen av utjämningsåtgärder på fiskeriområdet endast borde övervägas och bedömas i förhållande till skyldigheterna enligt protokoll 9 till EES-avtalet och i förhållande till de gemensamma förklaringarna om den överenskomna tolkningen av artikel 4.1 och 4.2 i protokollet.

(109) Den norska regeringen hänvisade till artikel 4.1 i protokoll 9 där det fastställs att statligt stöd till fiskerisektorn som snedvrider konkurrensen skall avskaffas. Det hänvisades vidare till den gemensamma förklaringen där det sägs följande: "Även om EFTA-staterna inte kommer att omfattas av EG:s regelverk om fiskeripolitiken är det underförstått att, när hänvisning görs till stöd med statliga medel, skall varje snedvridning av konkurrensen bedömas av de avtalsslutande parterna inom ramen för artiklarna 92 och 93 i Romfördraget och i relation till relevanta bestämmelser i EG:s regelverk om fiskeripolitiken samt innehållet i den gemensamma förklaringen rörande artikel 61.3.c i avtalet". Den norska regeringen hävdar med andra ord att bedömningen av en eventuell snedvridning av konkurrensen bör baseras på en jämförelse mellan det stöd som beviljas av de berörda EFTA/EES-staterna och det stöd som beviljas av gemenskapen, och att det statliga stödet i de fall där det konstateras en snedvridning av konkurrensen skall avskaffas.

(110) Såsom i den ursprungliga undersökningen bör det erinras om att det enligt artikel 26 i EES-avtalet är förbjudet att tillämpa utjämningsåtgärder om inte annat anges i avtalet. Det anges särskilt i artikel 20 i EES-avtalet att bestämmelser och arrangemang som avser fisk återfinns i protokoll 9. I artikel 4.3 i protokoll 9 anges det uttryckligen att utjämningsåtgärder är tillåtna för att avhjälpa de skadliga effekterna av subventioner inom fiskerisektorn. Enligt protokoll 13 till detta avtal skall användningen av utjämningstullar begränsas till områden där gemenskapsrätten inte har integrerats fullständigt. Detta är fallet när det gäller fiskerisektorn.

3. PROGRAM SOM I DEN URSPRUNGLIGA UNDERSÖKNINGEN KONSTATERATS VARA UTJÄMNINGSBARA

a) Differentierade socialförsäkringsavgifter

(111) I Norge varierar arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter beroende på var den anställde är bosatt. Såsom i den ursprungliga undersökningen är det nu gällande systemet indelat i fem geografiska zoner med differentierade procentsatser. Dessa varierar mellan 14,1 % i zon 1 till 0 % av den anställdes bruttolön för anställda som är bosatta i zon 5:

>Plats för tabell>

(112) Enligt den norska regeringen gjordes det en översyn av dessa zoner 1999, men det gjordes bara smärre ändringar. Vissa sektorer har lyfts ut ur systemet med differentierade socialförsäkringsavgifter, t.ex. gruvsektorn och telekommunikationssektorn. I dessa sektorer måste arbetsgivarna betala 14,1 % oberoende av var de anställda är bosatta. De olika procentsatserna har inte ändrats sedan den ursprungliga undersökningen.

(113) De differentierade socialförsäkringsavgifterna för arbetsgivarna utgör en subvention enligt definitionen i artikel 2 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Slutsatserna beträffande detta system är desamma som i den ursprungliga undersökningen.

(114) Sänkningen av eller befrielsen från socialförsäkringsavgifter för arbetsgivarna utgör ett finansiellt bidrag från Norges regering. Systemet innebär att statsintäkter inte drivs in eller att de efterskänks. Befrielsen från eller sänkningen av socialförsäkringsavgifterna för arbetsgivarna i alla zoner utom zon 1 leder till att statsintäkterna minskar. Systemet omfattas därför av definitionen av finansiellt bidrag enligt artikel 2.1 a ii i den grundläggande antisubventionsförordningen.

(115) Det är uppenbart att systemet innebär att arbetsgivarna beviljas en förmån enligt artikel 2.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Genom att anställa arbetstagare som är bosatta i zonerna 2-5 får arbetsgivarna en förmån jämfört med vad som skulle ha varit fallet om samtliga arbetstagare var bosatta i zon 1 och omfattades av grundsatsen på 14,1 %. Systemet innebär att arbetsgivarna beviljas en faktisk förmån på grundval av var företaget är beläget, eftersom de flesta anställda är bosatta inom samma zon som arbetsgivaren. Förmånen för arbetsgivare som anställer arbetstagare i zonerna 2-5 utgörs av skillnaden mellan storleken på de socialförsäkringsavgifter som faktiskt betalas och storleken på de avgifter som skulle ha betalats om grundsatsen på 14,1 % hade tillämpats. Subventionen bör därför, såsom i den ursprungliga undersökningen, beräknas på grundval av den ovannämnda grundsatsen.

(116) Arbetsgivare som är bosatta i zonerna 2-5 betalar mindre än grundsatsen för zon 1 och därför är den förmån som beviljas begränsad enbart till företag som är belägna i dessa zoner. Denna subvention är således selektiv enligt artikel 3.2 a i den grundläggande antisubventionsförordningen.

(117) Såsom i den ursprungliga undersökningen kunde den norska regeringen inte lämna några uppgifter om den totala storleken på de socialförsäkringsavgifter som betalas av laxodlingsindustrin. Beräkningen av förmånen gjordes därför på grundval av de socialförsäkringsavgifter som betalades av de samarbetsvilliga odlarna i de olika zonerna. Subventionen beräknades genom en jämförelse mellan de socialförsäkringsavgifter som faktiskt betalades och de som skulle ha betalats om det nationella genomsnittet på 14,1 % hade tillämpats.

(118) Den skillnad som man därigenom kom fram till ansågs utgöra förmånen för laxodlarna. Den totala subventionen, uttryckt i procent av omsättningen för de samarbetsvilliga och undersökta odlarna (även i zon 1), uppgår till 0,84 %.

b) The Norwegian Industrial and Regional Development Fund (SND)

(119) Den norska fonden för industriell och regional utveckling (SND) inrättades genom lag nr 97 av den 3 juli 1992 och inledde sin verksamhet den 1 januari 1993. SND ägs av ministeriet för handel och industri och är ansvarig för att genomföra offentlig politik på dessa områden. SND har som mål att främja lönsam företagsutveckling och ekonomisk utveckling i hela Norge genom att bidra till utveckling, modernisering och omstrukturering av - samt produktutveckling och nyetablering inom - den norska handeln och industrin, och att främja verksamhet som kan skapa stabil och lönsam sysselsättning och nya möjligheter i områden med särskilda sysselsättningsproblem eller av tradition svag ekonomisk bas.

(120) SND tillhandahåller företag ekonomisk stimulans i form av bidrag, lån och lånegarantier.

i) Bidrag

(121) De bidragsprogram som är tillgängliga för laxodlare finansieras genom budgeten för ministeriet för handel och industri samt budgeten för ministeriet för lokalt styre och regional utveckling. De program som finansieras av dessa ministerier har varit i gång sedan 1996. Två nya program som finansieras av fiskeriministeriet, nämligen programmet Numario och programmet för bidrag till utveckling av den marina sektorn, introducerades 1997 respektive 2001. Dessa program har emellertid inte utnyttjats av laxodlarsektorn och beaktades därför inte vidare.

(122) Följande program har varit tillgängliga för laxodlare:

1. Utvecklingsbidrag.

2. Bidrag för regional utveckling.

(123) Program 2 är begränsat till att tillhandahålla stöd inom vissa områden medan program 1 inte har några geografiska begränsningar även om det huvudsakligen tillämpas utanför stödområdena. Båda programmen har varit i gång sedan den ursprungliga undersökningsperioden och det har bara gjorts smärre förändringar.

(124) SND driver flera andra bidragsprogram. Dessa har emellertid inte utnyttjats av laxodlingssektorn.

(125) Det fastställdes att det sammanlagda bidragsbelopp som beviljas laxodlare har minskat sedan den ursprungliga undersökningsperioden.

Förekomsten av subvention

(126) Bidragssystemet innebär att det ges ett finansiellt bidrag, eftersom det görs en direkt överföring av medel från staten till mottagarna, i den mening som avses i artikel 2.1 a i i den grundläggande antisubventionsförordningen. Systemet innebär en förmån för laxodlarna, eftersom investeringskostnaderna minskar med bidragets storlek. Bidrag från SND är således subventioner.

Selektivitet

(127) Det fastställdes i den ursprungliga undersökningen att bidragen från SND var selektiva i följande två avseenden:

- De är regionalt selektiva.

- Det saknas objektiva kriterier och automatiskt bidragsberättigande när det gäller de icke-regionala systemen.

(128) Vad beträffar de bidrag som är tillgängliga över hela landet (program 1) har det inte beviljats några bidrag till laxodlingssektorn under undersökningsperioden. Frågan om selektivitet är således inte aktuell.

(129) Vad beträffar program 2 är tillgången till bidrag begränsad till företag i vissa regioner, ehuru inte uteslutande till laxproducenter, och därmed föreligger selektivitet enligt artikel 3.2 a och 3.3 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

Beräkning av förmånens storlek

(130) Även om bidrag från SND i allmänhet användes för förvärv av anläggningstillgångar rör det sig om återkommande subventioner som mottagarna regelbundet fick. Det var inga stora belopp som beviljades vid ett och samma tillfälle, såsom var fallet under den ursprungliga undersökningsperioden, utan bidragsbeloppen var tämligen små. Därför kan värdet av bidragen hänföras till undersökningsperioden.

(131) Förmånen i form av bidrag under undersökningsperioden, uttryckt i procent av värdet på de norska laxodlarnas totala försäljning, är 0,26 %. Det kunde emellertid inte, såsom det redogörs för i skäl 153, med säkerhet fastställas huruvida hela detta subventionsbelopp faktiskt innebar en förmån för laxproduktionen.

ii) Lån

(132) I den ursprungliga undersökningen konstaterades att SND:s låneprogram var utjämningsbart. Staten gav ett finansiellt bidrag och en förmån beviljades genom att det gavs statliga lån till lägre ränta än marknadsräntan för liknande lån. Dessutom gjorde SND kraftiga förluster på lån till fiskodlingssektorn.

(133) För att fastställa huruvida de undersökta odlarna fortfarande får en förmån jämfördes den ränta som under undersökningsperioden faktiskt betalades på lånen från SND med den normala marknadsräntan. Ett likvärdigt kommersiellt lån är ett lån av ungefär samma storlek och återbetalningsperiod som mottagaren skulle ha kunnat få hos en representativ privat bank som verkar på den inhemska marknaden. Analysen visade att SND:s låneprogram, inbegripet dess räntesatser, var jämförbart med programmet på den privata marknaden. Det innebär således att de undersökta odlarna inte åtnjuter någon förmån.

(134) Vad beträffar SND:s förluster på lån som inte återbetalats konstaterades det att det rörde sig om små belopp. Den ränta som togs ut innehöll dessutom en riskdel för andra lån än lån med låg risk.

(135) Det kunde således konstateras att det inte beviljades någon subvention inom ramen för låneprogrammet.

iii) Lånegarantier

(136) I den ursprungliga undersökningen utgjorde SND:s låneprogram en subvention. Det bör erinras om att SND gav ett finansiellt bidrag, och de laxodlare vars lån garanterades åtnjöt en förmån i den mån som garantin inte lämnades på marknadsmässiga grunder.

(137) De samlade förluster som SND ådragit sig inom detta program sedan den ursprungliga undersökningsperioden var mycket små och t.o.m. obefintliga vad gäller hela fiskodlingssektorn (inbegripet lax) under undersökningsperioden. Det kunde dessutom inte konstateras att avgifterna fastställts på en nivå som innebar att de inte skulle täcka beloppet för de lån som inte återbetalas.

(138) Under dessa omständigheter beviljas det numera inte några subventioner enligt detta program.

c) Transportsubventioner

(139) I den ursprungliga undersökningen konstaterades det att transportstödsystemet var selektivt och därför utjämningsbart. Subventionen vad gäller detta system uppgick dock till endast 0,01 %.

(140) I den nu aktuella översynen konstaterades det att endast fyra av de nitton fylkena hade ett transportstödsystem och att de sammanlagda bidragen till företag som, bland andra fiskprodukter, transporterade lax uppgick till ca 600000 norska kronor jämfört med 1420000 norska kronor i den föregående undersökningen.

(141) Förmånen i form av bidrag beräknades i procent av laxförsäljningens totala värde under undersökningsperioden och subventionsbeloppet konstaterades vara mycket lågt. Detta system beaktades därför inte ytterligare i samband med denna undersökning.

d) Regional Commission for northern Norway and North Trondelag

(142) Undersökningen visade att det inte hade anslagits några nya bidrag till laxsektorn efter 1998. Detta system beaktades därför inte ytterligare i samband med denna undersökning.

e) FOS/Rødfisk

(143) I november 1991 fick Rødfisk, ett bankkonsortium som inrättats för att genomföra likvidationen av den tidigare exportmonopolorganisationen för lax i Norge (FOS), ett statligt lån på 400 miljoner norska kronor. Detta avskrevs sedermera och övergick således till att utgöra ett bidrag. Det konstaterades i den ursprungliga undersökningen att den förmån som beviljats i form av avskrivningen av lånet vidarebefordrades till laxodlare på så sätt att deras fordringar mot FOS reglerades. Det konstaterades att bidraget var utjämningsbart och förmånen fördelades över en tidsperiod som återspeglade den normala avskrivningstiden för anläggningstillgångar inom den berörda industrin. Denna period löpte ut 1998 och därför beviljas numera inga subventioner.

(144) Det fastställdes dessutom att det inte hade inrättats några stödprogram med förmåner för laxodlare liknande FOS/Rødfisk sedan den ursprungliga undersökningen. Detta system beaktades därför inte ytterligare i samband med denna undersökning.

4. ÖVRIGA PROGRAM

(145) Program inom ramen för Norges forskningsråd undersöktes. Norges forskningsråd har till syfte att stödja FoU inom olika sektorer i Norge. Syftet med stödsystemet är att genom FoU utveckla nya kunskaper. Stöd kan ges till universitet, forskningsinstitut och företag. Alla deltagare kan lämna in förslag för ansökan om bidrag vilka inte är begränsade till särskilda regioner i Norge. Det fastställdes att vissa laxodlare erhöll stöd för FoU genom detta program.

(146) Den norska regeringen begärde att stöd till företag skulle godkännas, dvs. FoU-stöd till producenter av den berörda produkten för användarkontrollerade projekt, på grundval av att det beviljades i enlighet med de kriterier som anges i artikel 4.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Stöd till FoU ansågs emellertid inte vara selektivt, eftersom programmet var allmänt tillgängligt för alla ekonomiska sektorer.

(147) Man har följaktligen dragit slutsatsen att stöd från Norges forskningsråd till FoU inte kan omfattas av utjämningsåtgärder, eftersom det inte är selektivt. Det anses således inte nödvändigt att ta ställning till begäran om godkännande.

(148) Inga andra program konstaterades vara utjämningsbara. Det fastställdes att ingen av de angivna institutionerna beviljade finansiellt stöd som utgjorde en subvention enligt den grundläggande antisubventionsförordningen.

5. SLUTSATS BETRÄFFANDE SUBVENTIONER

(149) Följande system konstaterades vara utjämningsbara enligt bestämmelserna i den grundläggande antisubventionsförordningen, och subventionens storlek, uttryckt i procent av varans värde, är följande:

>Plats för tabell>

Totalt uppgår subventionen, uttryckt i procent av varans värde, till 1,1 %, dvs. inte mer än 0,1 % över tröskelvärdet. Man bör i detta sammanhang också hålla i minnet att man kommer fram till dessa 1,1 % av varans värde endast genom att anta att alla de subventioner som konstaterats beträffande bidragen från SND uteslutande gynnar laxproduktionen vilket, såsom det redogörs närmare för i skäl 153, nästan säkert inte ger en korrekt avspegling av verkligheten.

6. FORTSATT ELLER ÅTERKOMMANDE SUBVENTIONERING

(150) I enlighet med bestämmelserna i artikel 18 i den grundläggande antisubventionsförordningen undersökte kommissionen huruvida det var sannolikt att subventioneringen skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla. Denna bestämmelse kräver en framåtblickande bedömning av i vilken utsträckning subventioneringen, mot bakgrund av undersökningsresultaten från undersökningsperioden, sannolikt kommer att bestå inom en rimligt överskådlig framtid.

(151) Det fastställdes att det totala belopp som beviljats i statligt stöd till laxodlarna i Norge har minskat i betydande utsträckning sedan den ursprungliga undersökningen. I den ursprungliga undersökningen uppgick subventionerna totalt, uttryckta i procent av värdet, till 3,8 %. När det gäller flera program som i den ursprungliga undersökningen konstaterades vara utjämningsbara tillämpas de antingen inte längre (bidragen från FOS/Rødfisk som nämns ovan) eller har det inte kunnat konstateras några förmåner för laxodlare (transportsubventioner och lån eller lånegarantier från SND). Vidare fastställdes det att den norska regeringen inte hade infört några nya program genom vilka laxodlare beviljades förmåner.

(152) Endast två program som i den ursprungliga undersökningen och under denna översyns gång konstaterats vara utjämningsbara fortsatte att bevilja förmåner. Följande två förhållanden måste emellertid i detta sammanhang hållas i minnet:

(153) För det första har den subventionsnivå som konstaterades beträffande systemet med differentierade socialförsäkringsavgifter (en förmån på 0,84 % för laxodlare konstaterades), som är ett allmänt regionalt program men inte särskilt avsett för laxodlare, sjunkit något sedan den ursprungliga undersökningen. För det andra bekräftades det också när det gäller de bidrag som beviljas laxodlare ur SND att nivån har sjunkit, från 0,48 % till 0,26 % sedan den ursprungliga undersökningen. När det gäller SND bör det påpekas att den bidragsnivå som konstaterats nästan med säkerhet är överskattad, eftersom den norska staten endast kunde uppge de totala stödbeloppen till företag som var verksamma bl.a. inom produktion eller försäljning av lax. I brist på mera exakta uppgifter lades dessa belopp till grund för den nu aktuella undersökningen, oberoende av huruvida bidragen faktiskt gynnade just laxproduktionen. Vid kontrollbesöken i de undersökta odlarnas lokaler bekräftades det emellertid att bidragen i verkligheten användes till kapitalinvesteringar utan anknytning till lax, t.ex. lagerlokaler för andra fiskarter samt förpackningsanläggningar som inte enbart används för lax. Det gick inte att kvantifiera investeringsnivån för andra produkter än lax. Det står under alla förhållanden klart att flera rapporterade bidrag med all sannolikhet inte har någon direkt anknytning till den berörda produkten. Därför är den subvention, dvs. på 0,26 %, som konstaterats för detta system, även om det skulle antas att alla bidrag hade anknytning till den berörda produkten, den absolut högsta tänkbara. Med hänsyn till att den faktiska siffran beträffande förmånen för lax i verkligheten är lägre kommer den faktiska subventioneringen emellertid att totalt sett hamna under miniminivån.

(154) Subventionsbeloppet när det gäller SND:s system bygger på de belopp som faktiskt utbetalats till laxodlingssektorn under undersökningsperioden. Det totala bidragsbelopp som den norska staten anslog till laxodlarna under undersökningsperioden var emellertid avsevärt lägre än det belopp som utbetalades, vilket gjorde att man kom fram till siffran 0,26 %, såsom ovan angivits. Om man använder de bidragsbelopp som totalt anslagits (och inte de bidragsbelopp som betalats ut) till laxodlare under undersökningsperioden, hamnar den samlade subventionsnivån under tröskelvärdet. Av det skälet, och eftersom det inte finns någon anledning att tro att subventionsbeloppet kommer att öka, är det osannolikt att subventioneringen kommer att fortsätta eller återkomma på en nivå som överstiger miniminivån. Dessutom bekräftar de offentliga uppgifterna om de belopp som anslagits och de belopp som betalats ut till laxodlare under 2002 att subventioneringen ligger på miniminivå.

(155) Sammanfattningsvis är det osannolikt att subventioneringen kommer att fortsätta eller återkomma, eftersom den nuvarande subventionsnivån ligger mycket nära miniminivån, och den grad av subventionering som sannolikt kommer att bestå under en rimligt överskådlig framtid kommer att understiga miniminivån. Antisubventionsförfarandet bör därför avslutas.

F. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(156) Enligt artikel 11.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 22.4 i den grundläggande antisubventionsförordningen skall normalt sett samma metod tillämpas vid översyner som vid den undersökning som ledde till införandet av tullen. Med hänsyn till att det förekommit vissa förändringar av ägarstrukturen för laxodlingsindustrin i gemenskapen under de senaste åren, och till vissa andra faktorer, är det att märka att företag som i samband med de nu aktuella undersökningarna anses utgöra gemenskapsindustrin i enlighet med artikel 4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 9 i den grundläggande antisubventionsförordningen inte nödvändigtvis är desamma som i den tidigare undersökningen rörande Norge som ledde till införandet av de åtgärder som nu är föremål för översyn.

(157) Det är även att märka att producenter som är närstående företag till exportörer i Chile och Norge och på Färöarna i enlighet med artikel 4.2 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 9.2 i den grundläggande antisubventionsförordningen inte skulle ingå vid fastställandet av definitionen av gemenskapsindustrin Två producenter i gemenskapen uttryckte sin besvikelse över denna tolkning. De påpekade att de visserligen ingick i en multinationell grupp som hade laxodlingsverksamhet i Chile, Norge och andra tredje länder, men att gruppens moderbolag var ett nederländskt börsnoterat aktiebolag. De ansåg därför att de borde ingå i gemenskapsindustrin. Av skäl som nämnts ovan kunde denna begäran inte godtas.

(158) Mot denna bakgrund fastställdes det att de företag som inte var någon exportör i de länder som är föremål för undersökning närstående svarade för en betydande del (mer än 80 %) av gemenskapens produktionen av odlad atlantlax och därför utgjorde gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artiklarna 9.1 och 10.8 i den grundläggande antisubventionsförordningen.

G. SKADA

1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

(159) Med hänsyn till det stora antalet producenter av odlad atlantlax i gemenskapen angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle tillämpas för skadebedömningen i samband med interimsundersökningen. Urvalet av gemenskapsproducenter fastställdes på grundval av den största representativa produktions- och försäljningsvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande, i enlighet med artikel 17 i den grundläggande antidumpningsförordningen och artikel 27 i den grundläggande antisubventionsförordningen. Alla gemenskapsproducenter av odlad atlantlax ombads därför i tillkännagivandet att lämna vissa uppgifter rörande sin verksamhet under perioden 1 juli-31 december 2001.

(160) På grundval av de uppgifter som lämnats till kommissionen utvaldes ursprungligen följande 17 företag att ingå i urvalet:

- Gaelic Seafoods (Ireland) Ltd, Co. Galway, Irland

- Johnson Seawell Ltd, Johnson Seafarms Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- Orkney Sea Farms Ltd, Glasgow, Förenade kungariket

- Muirachmhainní Teo, Co. Galway, Irland

- Ardvar Salmon Ltd, Saffron Walden, Förenade kungariket

- Hoganess Salmon Ltd, Wester Sound Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- Cro Lax Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- Bressay Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- West Minch Salmon Ltd, Atlantic West Salmon Ltd, Sidinish Salmon Ltd, South Uist, Förenade kungariket

- Loch Duart Ltd, Edinburgh, Förenade kungariket

- Hoove Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- North Atlantic Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

- Ayre Salmon Ltd, Shetland, Förenade kungariket

(161) Alla berörda parter i översynen rörande importen från Norge underrättades om vilka företag som valts ut och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Gaelic Seafoods (Irland) Ltd upphörde med sin handel den 21 mars 2001 till följd av ekonomiska problem och deltog inte vidare i översynen. Johnson Seawell Ltd och Johnson Seafarms Ltd upphörde sedermera att vara samarbetsvilliga och tog inte heller vidare del i förfarandet. Senare fastställdes också att Muirachmhainní Teoranta hade ingått ett samriskavtal med ett företag som var de norska exportörerna närstående och därför inte kunde anses ingå i gemenskapsindustrin. De skadeindikatorer som diskuteras nedan har följaktligen fastställts på grundval av kontrollerade uppgifter från de övriga företagen i skäl 160.

(162) Eftersom skadeundersökningsperioden i undersökningen rörande Chile och Färöarna är densamma som för översynen underrättades de berörda parterna i den nya undersökningen om att man hade för avsikt att använda sig av samma urval av oberoende gemenskapsproducenter, dock med hänsyn tagen till de korrigeringar som anges i skäl 156. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på detta tillvägagångssätt. Det bör påpekas att i enlighet med artiklarna 19.6 och 29.6 i den grundläggande antidumpningsförordningen respektive den grundläggande antisubventionsförordningen kan uppgifter som lämnats enligt någon av dessa förordningar endast användas i det syfte för vilket de begärts. Följaktligen bad kommissionen de producenter som ingick i urvalet och var samarbetsvilliga i samband med översynen att de skriftligen skulle lämna sitt tillstånd till att de uppgifter som de lämnat i samband med översynen även skulle få användas i den nya undersökningen. Alla berörda parter gav sitt tillstånd härtill, och det urval som fastställts för undersökningen rörande Chile och Färöarna och det som fastställts för översynen utgjordes därför av samma företag.

2. FÖRBRUKNING I GEMENSKAPEN

(163) Inom gemenskapen förekommer storskalig odling av atlantlax enbart i Förenade kungariket (Skottland) och i Irland. Den synbara förbrukningen av odlad atlantlax i gemenskapen fastställdes således på grundval av de uppgifter som lämnats av fiskeriforskningsavdelningen vid den skotska och den irländska fiskeristyrelsen om de skotska respektive irländska producenternas produktion, under det att importen och exporten fastställdes på grundval av uppgifter från Eurostat. På samma sätt som i den ursprungliga undersökningen rörande Norge gjordes vissa justeringar för att omräkna den nettovikt som rapporterats av Eurostat till hel färskvikt, eftersom jämförelser vanligen sker på denna grundval inom branschen. Uppgifterna rörande importen av färsk, kyld och fryst lax, utom filéer, och av färska, kylda och frysta laxfiléer dividerades med omräkningstalen 0,90 respektive 0,65. Det är att märka att KN-nummer 0302 12 00, 0304 10 13 och 0304 20 13 även kan omfatta andra fisksorter som inte ingår i denna översyn, såsom stillahavslax och donaulax. Med hänsyn till de ursprung som rapporterats kan kvantiteterna av sådan fisk dock anses vara försumbar.

(164) Beräknad på denna grundval uppgick förbrukningen i gemenskapen av odlad atlantlax under undersökningsperioden till närmare 500000 ton. Detta tal är cirka 25 % högre än vid skadeundersökningsperiodens början.

>Plats för tabell>

3. SAMMANTAGEN BEDÖMNING AV DEN BERÖRDA IMPORTENS VERKNINGAR

(165) Det var aldrig frågan om en sammantagen bedömning av importen i detta fall, eftersom importen från Färöarna och Norge inte skedde till dumpade priser och när det gäller Norge inte fanns någon risk för återkommande dumpning eller subventionering. Med berörd import avses således endast import med ursprung i Chile.

4. DEN BERÖRDA IMPORTENS VOLYM OCH MARKNADSANDEL

(166) Enligt Eurostats uppgifter, omräknade enligt den metod som anges i skäl 163, ökade importen med ursprung i Chile volymmässigt från ca 9000 ton 1998 till mer än 26000 ton under undersökningsperioden. Under samma period ökade den berörda importens andel av gemenskapsmarknaden från 2,4 % år 1998 till 5,4 % under undersökningsperioden.

>Plats för tabell>

5. PRISERNA FÖR DEN BERÖRDA IMPORTEN

a) Prisutveckling

(167) Prisuppgifterna rörande den berörda importen grundade sig på Eurostats uppgifter och de importvolymer som fastställts enligt den metod som anges i skäl 163. Enligt dessa uppgifter ökade det genomsnittliga priset för den berörda produkten från 3 euro per kg 1998 till 3,75 euro per kg 2000 och minskade därefter till 2,93 euro per kg under undersökningsperioden.

>Plats för tabell>

b) Prisunderskridande

(168) Prisunderskridandet under undersökningsperioden fastställdes genom en jämförelse mellan de produktpriser som togs ut av de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet och priserna för importen från Chile. De priser som togs ut av de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet avsåg priserna fritt fabrik (efter beredning) och jämförelsen skedde i handelsled som ansågs vara jämförbara med dem för den berörda importen. När det gäller de i urvalet ingående gemenskapsproducenter som sålde sin fisk lådvis (dvs. fritt odling, utan att ha beretts) gjordes en justering uppåt med 29 pence (dvs. 47 cent) per kg för att ta hänsyn till berednings- och förpackningskostnader. Denna justering grundades på motsvarande kostnader för andra producenter som ingick i urvalet.

(169) Det framgick av undersökningen att importen från Chile under undersökningsperioden nästan uteslutande utgjordes av frysta filéer. Eftersom de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet inte producerade och sålde denna presentation av lax gjordes en justering för olikheter mellan denna presentation och de färska filéer som producerades och såldes av de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet. Det är att märka att samtliga representationer av filé endast svarade för 1 % av den försäljningsvolym som de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet hade under undersökningsperioden.

(170) Enligt den klagande bör priset på färsk lax vara 10 % högre än för fryst lax. Det framgick emellertid av de uppgifter som i samband med undersökningarna lämnats av både norska och färöiska samarbetsvilliga exportörer som sålde både färsk och fryst lax av samma presentation att fryst lax genomgående var dyrare än färsk lax av samma presentation. Därför beräknades ett vägt genomsnittligt pristillägg för fryst lax på grundval av de uppgifter som lämnats av de norska och färöiska samarbetsvilliga exportörerna. Detta tillämpades därefter på de priser som togs ut för importen från Chile vid gemenskapens gräns, förtullat. Det framgick av denna jämförelse att prisunderskridandet varierade mellan 20 % och 30 %.

6. GEMENSKAPSINDUSTRINS EKONOMISKA SITUATION

a) Inledande anmärkningar

Tillämpning av stickprovsförfarande

(171) Med hänsyn till de tidsfrister som anges i artiklarna 5.9 och 11.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen för utförandet av undersökningar och det stora antalet producenter av odlad atlantlax i gemenskapen tillämpades ett stickprovsförfarande för bedömningen av gemenskapsindustrins ekonomiska situation. De skadeindikatorer som anges nedan har följaktligen fastställts på grundval av uppgifter som lämnats av ett representativt urval av gemenskapsproducenter såsom anges i skäl 160. För att gemenskapsindustrins totala försäljning och marknadsandel skulle kunna beräknas samlade man även in uppgifter om den försäljning som de samarbetsvilliga gemenskapsproducenter som inte ingick i urvalet hade.

(172) Ett av de företag som ingick i urvalet, nämligen Loch Duart Ltd, inledde sin verksamhet 1999 i och med att det köpte viss laxodlingsverksamhet från ett annat företag. Även om det senare företaget inte ingick i urvalet anses detta inte inverka i någon betydande utsträckning på de utvecklingstendenser som konstaterades under skadeundersökningsperioden.

b) Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(173) De gemenskapsproducenter som ingick i urvalet ökade sin produktion under skadeundersökningsperioden från ca 7000 ton år 1998 till mer än 15000 ton under undersökningsperioden. När det gäller produktionskapaciteten bör det erinras om att i den ursprungliga undersökning som ledde till införandet av de gällande åtgärderna grundade sig uppgifterna för beräkning av kapaciteten på miljötillstånd som utfärdats av det skotska miljöskyddsorganet SEPA (Scottish Environment Protection Agency). SEPA är ett offentligt organ som ansvarar för miljöskyddet i Skottland. Det reglerar laxodlingen i Skottland genom beviljande av tillstånd till eller licenser för utsläpp av avfall i tidvatten. I dessa tillstånd fastställs i allmänhet högsta tillåtna kasstorlek och mängd biomassa (den levande fiskens vikt) per odling vid ett givet tillfälle. Eftersom fisk från en viss kasse kan skördas under en längre tidsperiod skulle man kan hävda att den totala produktionen i denna kasse kan vara större än den gräns som fastställts för biomassan utan att denna gräns vid något tillfälle överskrids. Eftersom ingen annan rimlig grund för beräkning av kapaciteten, som gick att tillämpa på hela urvalet, stod att finna och eftersom omständigheterna inte hade ändrats i detta avseende valdes SEPA-tillstånden ånyo som grund för kapacitetsberäkningen i samband med de nu aktuella undersökningarna, i enlighet med artikel 11.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen. Det är emellertid att märka att SEPA skriftligen har bekräftat att det inte har kunnat lämna exakta uppgifter om hur många ton vissa odlingar rymmer, eftersom dessa uppgifter antingen inte fanns tillgängliga centralt eller tillståndet avsåg antal kassar i stället för fiskbiomassa. Dessa begränsningar bör beaktas när det gäller de uppgifter rörande kapacitet och kapacitetsutnyttjande som anges nedan.

>Plats för tabell>

c) Lager

(174) Odlad atlantlax är en lättfördärvlig vara som om den inte fryses har en hållbarhetstid på mindre än två veckor. Eftersom de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet inte har några lager av färsk lax efter skörden och inte fryser in sin produktion anses inte lagernivå vara en meningsfull skadeindikator i samband med dessa undersökningar.

d) Försäljningsvolym, marknadsandel och tillväxt

(175) Gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapsmarknaden ökade volymmässigt under skadeundersökningsperioden från ca 10500 ton 1998 till mer än 21000 ton under undersökningsperioden. Under samma period ökade den successivt sin andel av gemenskapsmarknaden, från 2,7 % år 1998 till 4,3 % under undersökningsperioden. Detta innebar en ökningstakt som var högre än för den synbara förbrukningen i gemenskapen under samma period. Den försäljning som de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet hade på gemenskapsmarknaden ökade volymmässigt under skadeundersökningsperioden från ca 6000 ton 1998 till mer än 15000 ton under undersökningsperioden. Gemenskapsproducenterna i urvalet ökade sin andel av gemenskapsmarknaden från 1,6 % år 1998 till 3,1 % under undersökningsperioden.

>Plats för tabell>

e) Försäljningspriser och kostnader

(176) Det genomsnittliga försäljningspriset för de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet ökade från 3,31 euro per kg 1998 till som högst 3,93 euro per kg 2000. Under undersökningsperioden minskade priserna dramatiskt och det genomsnittliga priset sjönk igen till 3,13 euro per kg. Under samma period lyckades de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet minska sin genomsnittliga produktionskostnad med ca 10 %, vilket innebar att produktionskostnaden uppgick till 3,11 euro per kg.

>Plats för tabell>

f) Lönsamhet

(177) Efter det att åtgärder infördes 1997 ökade avkastningen på nettoförsäljningen på gemenskapsmarknaden, före skatt, för de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet och nådde över 10 % år 2000. Trots att de fortlöpande vidtagit åtgärder för att öka effektiviteten minskade lönsamheten markant under undersökningsperioden för de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet, till följd av de låga priserna på marknaden. Det är att märka att de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet aldrig uppnådde den lägsta lönsamhetsnivå på 15 % som vid tiden för de ursprungliga undersökningarna ansågs vara nödvändig undersökningsperioden. Det bör erinras om att vinstmarginalen fastställdes till denna nivå i samband med de ursprungliga undersökningarna för att ta hänsyn till att det rör sig om en högriskbransch där faktorer som väder, sjukdomar och rymningar skapar osäkerhet. Det kan inte uteslutas att en kombination av sådana faktorer och den omstrukturering och konsolidering om skett inom laxodlingsindustrin under de senaste åren utgör en del av förklaringen till de häftiga svängningarna i lönsamhet som visas nedan. Eftersom det inte finns någon avgörande bevisning till stöd för att omständigheterna skulle ha förändrats sedan dess och med hänsyn till att intresseorganisationer för producenter i gemenskapen gett sitt stöd till denna nivå, användes en vinstmarginal på 15 % även denna gång i enlighet med artikel 11.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

>Plats för tabell>

g) Investeringar och avkastning på investeringar

(178) De gemenskapsproducenter som ingick i urvalet ökade sina investeringar under skadeundersökningsperioden, från ca 2,5 miljoner euro 1998 till mer än 4,5 miljoner euro under undersökningsperioden. Förutom ersättningsinvesteringar och investeringar i ny utrustning som var nödvändiga för att kunna öka produktionen utgjordes den viktigaste utgiften av inköp av automatiserade foderbåtar. Dessa fartyg delar ut kontrollerade mängder foder till lax i kassar till havs och gör att det behövs färre personer för att utfordra fisken.

(179) De gemenskapsproducenter som ingick i urvalet uppvisade en negativ avkastning på sina investeringar, vilket är ett uttryck för resultatet före i procent av det genomsnittliga ingående och utgående balansvärdet netto för de tillgångar som används vid laxodling var negativ 1998, eftersom de gick med förlust. Under övriga år av skadeundersökningsperioden uppvisade de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet en positiv avkastning på sina investeringar, eftersom de gick med vinst.

>Plats för tabell>

h) Kassaflöde och förmåga att anskaffa kapital

(180) De gemenskapsproducenter som ingick i urvalet uppvisade ett positivt nettokassainflöde för verksamheten under skadeundersökningsperioden. Uttryckt i procent av omsättningen minskade nettokassainflödet emellertid markant procentuellt sett.

(181) De gemenskapsproducenter som ingick i urvalet hade svårigheter med att anskaffa kapital från externa källor såsom banker och i vissa fall blev de tvungna att vända sig till aktieägarna för att få in ytterligare medel. Med hänsyn till att det rör sig om en riskbransch har traditionella långivare oftast krävt betydande säkerhet för att tillhandahålla medel. Tryck från finansiärer jämte svårigheter med kassaflödet på kort sikt ledde till att producenterna inte alltid kunde uppnå optimal skörd. Gynnsammare återbetalningsvillkor från foderproducenter håller i denna bransch på att bli ett allt viktigare inslag i finansieringen av verksamheten. I vissa fall tillhandahåller foderföretag även medel för inköp av foderbåtar. I samtliga fall medför arrangemang av detta slag dock kostnader.

>Plats för tabell>

i) Sysselsättning, produktivitet och löner

(182) Antalet sysselsatta ökade för de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet under hela undersökningsperioden och uppgick under undersökningsperioden till 175 personer. Detta bör ses mot bakgrund av den betydande produktionsökning som ägde rum under samma period (se skäl 173). Uppskattningsvis sysselsätter gemenskapsindustrin sammanlagt omkring 250 personer.

(183) Eftersom sysselsättningen ökade i långsammare takt än produktionen ökade produktiviteten, uttryckt i antal producerade ton per år och anställd, från ca 70 ton 1998 till mer än 85 ton under undersökningsperioden.

(184) Den sammanlagda lönekostnaden för de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet ökade i absoluta tal under undersökningsperioden. Den genomsnittliga lönen per anställd ökade även den under skadeundersökningsperioden.

>Plats för tabell>

j) Dumpningens omfattning och återhämtning från tidigare dumpning och subventionering

(185) Med hänsyn till de volymer som importerats från Chile och priserna för denna import kan inverkan av den faktiska dumpningsmarginalen på gemenskapsindustrin inte anses vara försumbar.

(186) Den ekonomiska situationen för de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet förbättrades efter införandet av antidumpnings- och utjämningsåtgärder för import med ursprung i Norge. De ökade sin produktion, försäljning och marknadsandel och blev återigen lönsamma 1999. Betydande störningar på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden ledde emellertid till en minskning av lönsamheten för många producenter och den ekonomiska situationen för de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet försämrades. De gemenskapsproducenter som ingick i urvalet anses därför inte ha återhämtat sig till fullo från tidigare dumpning och subventionering och deras ekonomiska situation är fortsatt svag.

7. SLUTSATS OM SKADA

(187) Trots att gemenskapsindustrin fortsatte sina insatser för att öka effektiviteten, i form av investeringar i ny utfodringsteknik och ökning av produktiviteten, uppnådde den inte under skadeundersökningsperioden den lönsamhet som är nödvändig för denna bransch. Även om den blev lönsam igen från och med 1999 lyckades den inte bygga upp tillräckliga reserver i tid för att klara av en längre period med en ogynnsam prisutveckling såsom var fallet t.ex. under undersökningsperioden då det förekom en betydande import till gemenskapsmarknaden från Chile till dumpade priser. Många producenter tvingades bort från marknaden till följd av störningarna på gemenskapsmarknaden under undersökningsperiodens andra hälft. Det är särskilt att märka att ett av de företag som ursprungligen ingick i urvalet, Gaelic Seafoods (Irland) Ltd, ställdes under förvaltarskap och att två företag som kvarstod i urvalet, Hoganess Salmon Ltd och Wester Sound Salmon Ltd, övertogs av norska intressen efter undersökningsperioden. Andra företag var på grund av sin ekonomiska situation tvungna att ändra sina framtida produktionsplaner, vilket ledde till att färre smolt sattes ut i sjöar under hösten 2001.

(188) Det är att märka att gemenskapsindustrin kunde utnyttja ökningen av förbrukningen under skadeundersökningsperioden till att öka sin produktion, kapacitet och försäljning. Denna tillväxt åtföljdes av en ökning av sysselsättningen och av investeringarna. Trots att gemenskapsindustrin vidtog åtgärder för att öka sin produktivitet lyckades den emellertid inte motverka den kraftiga prisdepressionen under undersökningsperioden. Både dess lönsamhet och avkastningen på dess investeringar minskade drastiskt. Följaktligen dras slutsatsen att gemenskapsindustrin lidit väsentlig skada i enlighet med artikel 3 i den grundläggande antidumpningsförordningen, vilken tog sig uttryck i prisdepression, minskande lönsamhet och otillräcklig avkastning på investeringarna.

H. ORSAKSSAMBAND

1. INLEDNING

(189) I enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i den grundläggande antidumpningsförordningen undersöktes det huruvida den dumpade importen med ursprung i Chile hade vållat gemenskapsindustrin en skada som var så omfattande att den kunde betecknas som väsentlig. Utöver den dumpade importen omfattade undersökningen även andra kända faktorer vilka samtidigt eventuellt kunde ha vållat gemenskapsindustrin skada. Detta skedde för att säkerställa att den skada som eventuellt vållats av dessa faktorer inte felaktigt tillskrevs den dumpade importen.

2. VERKNINGAR AV DEN DUMPADE IMPORTEN

(190) Volymmässigt ökade den dumpade importen med ursprung i Kina nästan trefalt under skadeundersökningsperioden. Dessutom ökade marknadsandelen för denna import under denna period i absoluta tal, från 2,4 % år 1998 till 5,4 % under undersökningsperioden. Tillväxttakten för denna import var som mest markant mellan 2000 och undersökningsperioden då den mer än fördubblades volymmässigt. Den dumpade importen underskred de i urvalet ingående gemenskapsproducenternas priser med mer än 20 %.

(191) Under samma period var gemenskapsindustrin tvungen att sänka sina priser med i genomsnitt 5 %. Lönsamheten utvecklades positivt fram till 2000 för att därefter minska till den kritiska punkten under undersökningsperioden, under det att avkastningen på investeringarna uppgick till 2,1 %. I flera avseenden var dock utvecklingen positiv. Gemenskapsindustrin lyckades t.ex. fördubbla sin försäljning och öka sin marknadsandel, investera i en ökning av kapaciteten och minska sina produktionskostnader med 10 %.

(192) En mer detaljerad undersökning av utvecklingen under 2000 och undersökningsperioden ger en ännu mer sammansatt och tvetydigare bild. Marknadsandelen för importen från Chile ökade från 2,6 till 5,4 % och priserna för denna import minskade från en ganska hög nivå med 27 procentenheter ner till något under 1998 års nivå. Samtidigt ökade gemenskapsindustrins marknadsandel från 3,5 till 4,3 %, dess priser minskade med 24 procentenheter, dess lönsamhet minskade från 10,2 till 0,6 % och avkastningen på dess investeringar minskade från 51,4 till 2,1 %.

(193) Det bör påpekas att det konstaterades att importen från tre chilenska företag inte hade skett till dumpade priser. Om man begränsar undersökningen av det direkta orsakssambandet till den import som konstaterats vara dumpad, skulle marknadsandelen och priserna för denna import enligt uppgifter från Eurostat och från stickprovsförfarandet vara de som anges i tabellen nedan. Det är vidare att notera att nettovikten har omräknats till hel färskvikt med tillämpning av omräkningsfaktorn 0,65 och att även det genomsnittliga priset per kg avser hel färskvikt. Situationen under undersökningsperioden grundar sig på en extrapolering av uppgifterna för tidigare år av skadeundersökningsperioden.

>Plats för tabell>

(194) Denna import fördubblades volymmässigt mellan 2000 och undersökningsperioden och dess marknadsandel fördubblades även den. Priserna för denna import var lägre än gemenskapsindustrins priser under hela perioden. Prisunderskridandet under undersökningsperioden för de företag som ingick i urvalet och som konstaterats ha dumpat sina priser var mer än 30 %. Den dumpade importens volymmässiga ökning under undersökningsperioden och det betydande prisunderskridandet för denna import sammanföll med en försämring av gemenskapsindustrins situation med avseende på genomsnittliga försäljningspriser och lönsamhet. Med hänsyn till att gemenskapsindustrin till viss del uppvisade en positiv utveckling (se skäl 191) och till vissa andra faktorer, inbegripet den begränsade konkurrensen mellan färsk och fryst lax på gemenskapsmarknaden, kunde inte med absolut säkerhet slutsatsen dras att det var den dumpade importen beaktad separat som orsakat den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(195) Efter meddelandet av dessa uppgifter hävdade en part att kommissionen inte hade förstått växelverkan mellan färsk och fryst lax på marknaden. Även om undersökningen bekräftade att importen av den berörda produkten med ursprung i Chile nästan uteslutande utgjordes av fryst lax, under det att gemenskapsindustrin endast sålde färsk lax, hävdade denna part att många bearbetningsföretag inte göt någon skillnad mellan de båda produkterna och föredrar att köpa fryst lax när priset för denna är mycket lägre än för färsk lax. Till stöd för detta påstående framfördes att importen från Chile hade tagit marknadsandelar både från de norska och från de skotska producenterna och skulle komma att göra så även i fortsättningen.

(196) När det gäller dessa påståenden bör det hållas i åtanke att det fastställts att konkurrensen mellan färsk och fryst fisk på marknaden var begränsad under undersökningsperioden. Denna konkurrens var begränsad till vissa användare som kunde använda båda typerna av lax i sin produktion. På marknaden fortsatte man dock att klart och tydligt föredra färsk lax framför fryst lax. När det gäller påståendet att importen från Chile har tagit marknadsandelar både från norska och skotska leverantörer erkänns det att importen från Norge förlorade en del marknadsandelar under undersökningsperioden. De skotska producenternas produktion av lax nådde emellertid rekordnivåer under undersökningsperioden. Under samma period ökade även marknadsandelen för såväl alla producenter i gemenskapen som för gemenskapsindustrin tagen för sig. Det var därför uppenbart att parten hade fel i sitt påstående rörande minskningen av de skotska producenternas marknadsandel. När det gäller den framtida utvecklingen av importen från Chile, i fråga om både volym och marknadsandel, bör det erinras om att händelser som inträffar efter undersökningsperioden normalt sett inte beaktas vid en undersökning i enlighet med artikel 6.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen. Denna parts argument kunde därför inte godtas.

3. VERKNINGAR AV ANDRA FAKTORER

a) Import med ursprung i andra tredje länder

(197) Norge är den största aktören på gemenskapsmarknaden för lax. Importen med ursprung i Norge ökade volymmässigt mellan 1998 och 2000 och sjönk därefter under undersökningsperioden. Eftersom importen ökade långsammare än den synbara förbrukningen i gemenskapen mellan 1998 och 2000 minskade marknadsandelen mellan 1998 och 2000 från ca 64 till 60 %. Eftersom förbrukningen fortsatte att öka samtidigt som importen från Norge minskade volymmässigt sjönk denna imports andel av gemenskapsmarknaden till ca 53 % under undersökningsperioden. Beräknat på grundval av Eurostats uppgifter låg genomsnittspriset för importen från Norge stabilt på en nivå av 3,18 euro per kg 1998 och 1999 och ökade därefter till 3,71 euro per kg 2000. Under undersökningsperioden minskade genomsnittspriset för denna import till 3,16 euro per kg, vilket var nära gemenskapsindustrins prisnivå. Det konstaterades att importen från Norge inte hade underskridit gemenskapsindustrins priser.

(198) Importen med ursprung i Färöarna ökade volymmässigt mellan 1998 och 1999 och minskade därefter under 2000. Under undersökningsperioden ökade denna import markant volymmässigt och nådde en nivå på över 40000 ton. Det var även vid denna tidpunkt som den uppnådde sin största marknadsandel under skadeundersökningsperioden, nämligen en andel på något mer än 8 %. Beräknat på grundval av Eurostats uppgifter ökade genomsnittspriset för importen från Färöarna mellan 1998 och 2000 från 3,21 till 3,84 euro per kg. Under undersökningsperioden föll det genomsnittliga priset för denna import till mindre än 3 euro per kg. Det bör påpekas att man konstaterat att importen med ursprung på Färöarna inte hade skett till dumpade priser. Den underskred emellertid gemenskapsindustrins priser med ungefär 10 %. Dessutom bör det noteras att importen med ursprung i Färöarna har en betydligt större marknadsandel (8,3 %) än vad gemenskapsindustrin och Chile har (4,3 respektive 5,4 %).

(199) Efter meddelandet av uppgifter ifrågasatte en part det sätt på vilket kommissionen övervägt vilken roll importen från Norge och Färöarna spelat vid bedömningen av den skada som gemenskapsindustrin lidit. Särskilt uppgavs beräkningen av prisunderskridandet för importen från Norge angavs ha grundats på felaktiga uppgifter, eftersom gemenskapsindustrins priser inte omfattade kostnader för leverans till första kund. Vidare hävdades det att kommissionen vid bedömningen av skada inte hade tillmätt importen från Färöarna den vikt den förtjänade med tanke på dess marknadsandel och prisunderskridande.

(200) Argumentet rörande beräkningen av prisunderskridandet för importen från Norge avvisades av två skäl. För det första hade jämförelsen gjorts i samma handelsled och avsåg jämförelsebara presentation av lax. Den skedde dessutom efter en justering uppåt med 0,47 euro per kg av de priser som togs ut av gemenskapsproducenter som sålde sin fisk lådvis (dvs. fritt odling) i syfte att ta hänsyn till transport-, berednings- och förpackningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader för leveranser till första kund. För det andra var det samma metod som användes i den ursprungliga undersökningen.

(201) Prisunderskridandet för importen från Färöarna beräknades på samma sätt som för importen från Norge (se ovan). Det bör påpekas att det konstaterades att importen från Färöarna inte hade skett till dumpade priser. Prisunderskridandet för denna import härrör således inte från dumpning. Kommissionen har bekräftat den inverkan som denna import kan ha haft på gemenskapsindustrins situation. Att tillskriva importen från Färöarna ytterligare betydelse i samband med bedömningen av skada skulle leda till att orsakssambandet mellan importen från Chile och den skada som gemenskapsindustrin lidit försvagades ytterligare.

(202) Importen med ursprung i övriga tredje länder (dvs. andra än Chile, Färöarna och Norge) ökade volymmässigt under skadeundersökningsperioden från ca 9000 ton år 1998 till 15000 ton under undersökningsperioden. Under samma period ökade dess marknadsandel från 2,3 % år 1998 till 3,1 % under undersökningsperioden. Viktmässigt utgjordes mer än 85 % av denna import (i hel färskvikt) av frysta filéer (KN-nummer ex 0304 20 13 ) och den hade framförallt sitt ursprung i Kina och i Förenta staterna. Det genomsnittliga priset för alla slag av den berörda produkten från övriga tredje länder ökade från 2,36 euro per kg 1998 till 2,57 euro per kg under undersökningsperioden. Priserna för denna import var således alltid lägre än de i urvalet ingående gemenskapsproducenternas priser och priset för importen från Chile, Färöarna och Norge under skadeundersökningsperioden, men detta kan ha berott på importens karaktär och kvalitet. I de nu aktuella undersökningarna fann man ingen bevisning för att det producerades odlad atlantlax i Kina. Följaktligen kan det förhålla sig så att lax som deklareras enligt de KN-nummer som är föremål för undersökning är av en annan art (stillahavslax eller donaulax) eller beredd atlantlax som ursprungligen odlats i ett annat tredje land.

>Plats för tabell>

(203) Det framgår av ovanstående att både gemenskapsindustrin och importen från Chile spelar en begränsad roll på gemenskapsmarknaden. Det kan inte uteslutas att import från de länder som anges i skäl 202 åtminstone delvis kan ha orsakat prisminskningen och den skada som gemenskapsindustrin lidit.

b) Förändringar i konsumtionsmönster

(204) Förbrukningen av odlad atlantlax i gemenskapen ökade med 25 % under skadeundersökningsperioden och nådde en nivå av närmare 500000 ton under undersökningsperioden. Tack vare denna ökning av förbrukningen lyckades gemenskapsindustrin öka både sin produktion och sin försäljning. Gemenskapsindustrin kunde även öka sin marknadsandel, särskilt under undersökningsperioden, eftersom importen från Norge minskade volymmässigt. Förbrukningens utveckling anses följaktligen inte ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

c) Laxmarknaden

(205) Dessutom undersöktes huruvida andra faktorer som inverkar på gemenskapens laxmarknad kunde ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(206) De färöiska fiskodlarnas intresseorganisation hävdade att det fanns ett antal faktorer som visade att det inte fanns något orsakssamband mellan importen av odlad atlantlax från Färöarna och den påstådda skadan för gemenskapsindustrin. Det hävdades att på kort sikt styrs priserna av faktorer som vädret, sjukdomar och tillgången på smolt, under det att de på lång sikt styrs av produktionskostnaderna. Det hävdades vidare att eftersom produktionscykeln för odlad atlantlax sträcker sig över en period av två till tre år bör priserna undersökas för en sådan tidsperiod och inte för sex månader eller ett år. Dessutom borde andra laxarter såsom vildlax och odlad stillahavslax beaktas vid undersökningen, eftersom utbudet av dessa kan inverka på priserna i gemenskapen för odlad atlantlax.

(207) Kortsiktiga faktorer såsom sjukdomar kan inverka på utbudet på laxmarknaden. När sjukdomar som infektiös laxanemi bryter ut i gemenskapen måste fisken i de drabbade områdena avlägsnas och en obligatorisk träda på sex månader införas. Infektiös laxanemi upptäcktes vid ett antal odlingar i Skottland 1998 och har dessutom förekommit i Norge och i Kanada samt mer nyligen på Färöarna. Avlägsnande av fisk från infekterade odlingar innebär att man måste skörda fisken i förtid och vid en vikt som inte uppfyller vissa kunders krav. Detta slags tvångsskörd gör dessutom att det blir mindre total fiskbiomassa över till senare skördar. Ett fåtal företag som ingick i gemenskapsindustrin drabbades av misstänkta fall av infektiös laxanemi 1998. Detta kan ha lett till att det fanns en mindre mängd fisk att skörda under de efterföljande åren. Denna situation anses dock inte kunna förklara försämringen av gemenskapsindustrins samlade situation under undersökningsperioden.

(208) När det gäller denna parts andra argument avvisades påståendet om att det var fel att undersöka priserna för en så begränsad period som undersökningsperioden. Även om det tillstås att odlad atlantlax har en livscykel på mellan två och tre år kan produktcykeln inte vara en ursäkt för att börja tillämpa dumpning.

(209) När det gäller denna parts sista argument rörande andra laxarters inflytande på gemenskapsmarknaden för odlad atlantlax är det att märka att det inte lämnats någon bevisning till stöd för detta argument. Enligt detta argument skulle odlad stillahavslax och vildlax, å ena sidan, och odlad atlantlax, å andra sidan, vara homogena produkter som kan ersätta varandra. Det framkom emellertid inte någon bevisning till stöd härför i samband med undersökningarna. Med tanke på de volymer odlad lax som såldes i gemenskapen anses i alla händelser de volymer av andra laxarter som såldes på gemenskapsmarknaden inte ha varit tillräckliga för att inverka på priset för odlad atlantlax på gemenskapsmarknaden i någon betydande utsträckning.

d) Strukturen på laxodlingsindustrin i gemenskapen

(210) De färöiska fiskodlarnas intresseorganisation framhöll de eventuella verkningarna för gemenskapsindustrin av den produktionsökning som andra producenter, vilka inte ingick i gemenskapsindustrin uppvisade under skadeundersökningsperioden. Det hävdades att den konsolideringsprocess som producenterna i gemenskapen genomgått hade lett till att en väsentligt minskad gemenskapsindustri nu stod inför ökad konkurrens från fler, och större, producenter i gemenskapen som inte ingår i gemenskapsindustrin såsom den definieras i enlighet med artikel 4 i den grundläggande antidumpningsförordningen.

(211) Undersökningarna bekräftade att den kategori producenter som de färöiska fiskodlarnas intresseorganisation hänvisade till svarade för merparten av den odlade atlantlax som producerades i gemenskapen under skadeundersökningsperioden. Dessa företag är i allmänhet större än de företag som ingår i gemenskapsindustrin i samband med de nu aktuella undersökningarna, de uppvisar en högre grad av vertikal integration och har intressen i smoltodling (sötvattenstadiet i laxens livscykel) och foderproduktion samt kontrollerar sina egna produktionsanläggningar. Sammantaget har de en marknadsandel på i storleksordningen 25 %. Eftersom de ingår i stora multinationella företagsgrupper, vilka ofta är börsnoterade, har de dessutom bättre tillgång till kapitalmarknaderna och till ekonomiskt stöd. De är bättre i stånd att planera sin produktion så att de kan uppfylla de särskilda krav som ställs av stora kunder, t.ex. varuhuskedjor, genom att skörda under veckans alla dagar. De ingår ofta kontrakt på kort eller medellång sikt med sina viktigaste kunder, vilket gör att de i motsats till andra aktörer vanligen får ett visst skydd mot extrema prisfluktuationer på den del av marknaden som inte omfattas av kontrakt eller på spotmarknaden.

(212) Det framgår dessutom av de uppgifter som inhämtats från bearbetningsföretag/rökerier för den berörda produkten i samband med översynen rörande import från Norge att vissa producenter i gemenskapen påverkades av hur beredningsindustrin fungerade. De priser till vilka beredningsföretagen köpte den berörda produkten under undersökningsperioden och de priser till vilka de sålde laxen efter bearbetning undersöktes. Det fastställdes att dessa företag köpte gemenskapsproducerad lax under undersökningsperioden till ungefär samma priser som, eller till och med något lägre priser än för lax med ursprung i Norge. Efter bearbetning eller rökning såldes de produkter som framställts av lax producerad i gemenskapen till mycket högre priser än produkter som framställts av lax med ursprung i Norge. Priserna för produkter framställda av lax producerad i gemenskapen konstaterades vara ungefär 10 % högre än för liknande produkter framställda av lax producerad i Norge. Det förefaller således som om vissa bearbetningsföretag/rökerier kan ta ut ett högre pris för sina produkter, vilket de inte alltid låter sina leverantörer få någon fördel av. Följaktligen anses att en del av den skada som gemenskapsindustrin lidit kan ha berott på dess bristande inflytande gentemot vissa större kunder.

e) Slutsats om orsakssamband

(213) Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att det inte med tillräcklig säkerhet gick att fastställa att det fanns ett orsakssamband mellan importen med ursprung i Chile och den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin.

(214) Den samtidigt inträffande konkurrensen till följd av ökningen av importen från Chile och prisunderskridandet, å ena sidan, och den negativa utvecklingen av gemenskapsindustrins försäljningspriser och dess ekonomiskt resultat, å andra sidan, räcker i detta fall inte till för att man skall kunna fastställa ett orsakssamband. Det finns ett antal andra faktorer som inverkade på gemenskapsindustrin och som hade större betydelse i jämförelse med verkan av importen från Chile. Importen från alla länder som inte är berörda skedde till priser som när det gäller Norge, låg på en nivå motsvarande gemenskapsindustrins priser, eller när det gäller andra tredje länder, understeg den nivån. De priser som andra producenter i gemenskapen tog ut låg även de på denna nivå. Således skedde inte bara importen från Chile, utan även försäljning som representerar ytterligare 30 % av gemenskapsmarknaden (dvs. andra producenters försäljning i gemenskapen och import från Färöarna), till priser som var klart otillfredsställande för gemenskapsindustrin. Under dessa omständigheter är det svårt att se hur importen från Chile betraktad för sig skulle kunna ha vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(215) Efter meddelandet av uppgifter kritiserade en part det sätt på vilket frågan om orsakssamband hade undersökts. Parten hävdade att kommissionen borde ha gjort en sammantagen bedömning av verkan av importen från Chile, Norge och Färöarna i enlighet med artikel 3.4 i den grundläggande antidumpningsförordningen. I artikel 3.4 anges ett antal villkor, vilka samtliga måste vara uppfyllda, för att en sammantagen bedömning av verkan av import med olika ursprung skall kunna göras. Eftersom det konstaterats att importen från Norge och Färöarna inte skedde till dumpade priser fanns det inte någon rättslig grund för att göra en sammantagen bedömning av verkan av importen med dessa ursprung och den dumpade importen från Chile i de nu aktuella undersökningarna. Följaktligen avvisades detta påstående med motiveringen att det rör sig om en oriktig tolkning av artikeln i fråga.

(216) Eftersom det inte med absolut säkerhet kan utesluta att det finns ett orsakssamband ansågs det emellertid välbetänkt att undersöka huruvida det ligger i gemenskapens intresse att införa åtgärder beträffande import från Chile för den händelse det skulle fastställas att det fanns ett orsakssamband, trots de ovannämnda bevisen för att så inte är fallet.

I. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. INLEDANDE ANMÄRKNINGAR

(217) Det undersöktes huruvida det trots undersökningsresultaten rörande skadevållande dumpning fanns tvingande skäl till att dra slutsatsen att det inte låg i gemenskapens intresse att införa åtgärder med avseende på import med ursprung i Chile. I detta syfte och i enlighet med artikel 21.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen övervägdes på grundval av de inkomna uppgifterna vilka verkningar eventuella åtgärder skulle få för alla de parter som berörs av detta förfarande, liksom konsekvenserna för dessa parter av att åtgärder inte vidtas.

(218) För att kunna göra en bedömning av gemenskapens intresse begärdes uppgifter av alla berörda parter som såvitt känt var berörda eller som gav sig till känna inom den tidsfrist som fastställts i tillkännagivandet om inledande.

(219) Förutom de svar som lämnades av de gemenskapsproducenter som ingick i urvalet besvarade även följande företag frågeformuläret:

- Två andra producenter av odlad atlantlax i gemenskapen, nämligen Marine Harvest (Scotland) Ltd och Marine Harvest Ireland.

- Fem leverantörer av insatsvaror till laxodlingsindustrin i gemenskapen, inbegripet fyra foderföretag, nämligen Trouw (UK) Ltd, Trouw Aquaculture Ltd, Ewos Ltd och Biomar Ltd, och en smoltleverantör, nämligen Landcatch Ltd, inom ramen för översynen rörande Norge.

- Två importörer/användare som inte var någon exportör i Norge närstående, nämligen Moulin de la Marche SA och Le Borvo SA (inom ramen för översynen rörande Norge) och två icke-närstående importörer/användare (inom ramen för undersökningen rörande Chile och Färöarna), Cogesal Miko och Royal Greenland Seafood A/S.

(220) Synpunkter inkom även från följande organisationer och organ:

- De skotska laxproducenternas intresseorganisation.

- De shetländska laxodlarnas intresseorganisation.

- De irländska laxodlarnas intresseorganisation.

- Europeiska byrån för konsumentorganisationer.

- AIPCE/CEP - Förbundet för nationella intresseorganisationer för importörer och exportörer av fisk.

- De danska fiskberedningsföretagens och exportörernas intresseorganisation.

- Den franska nationella intresseorganisationen för laxrökningsindustrin.

- Nutreco Aquaculture.

- SA Direct Ocean.

(221) Även en foderleverantör utanför gemenskapen, Havsbrun pf på Färöarna, lämnade uppgifter. Dessa uppgifter ansågs därför inte böra beaktas vid den bedömning av gemenskapens intresse som företogs inom ramen för den nu aktuella undersökningen.

(222) I samband med undersökningen rörande Chile och Färöarna hävdade den klagande att man borde bortse från Nutrecogruppen och den franska nationella intresseorganisationen för laxrökningsindustrin, eftersom Nutrecogruppen huvudsakligen hade sina intressen utanför EU och den franska organisationen hade ett antal medlemmar som var närstående företag till norska företagsgrupper. Det bör erinras om att bedömningen av gemenskapens intresse i enlighet med artikel 21 i den grundläggande antidumpningsförordningen skall grunda sig på en uppskattning av alla parters intressen, bl.a. den inhemska industrins och användarnas intressen. Dessa berörda parters synpunkter bör därför beaktas.

2. GEMENSKAPSINDUSTRINS INTRESSE

(223) De viktigaste laxproduktionsområdena i gemenskapen finns i Skottland och i Irland där det råder de rätta förhållandena. Laxodlingsindustrin i gemenskapen har genomgått betydande strukturförändringar sedan de ursprungliga undersökningarna och utvecklingen går mot färre och större företag. Ett antal mindre producenter har antingen upphört med sin verksamhet eller sålts till andra aktörer, ofta stora multinationella företagsgrupper med laxodlingsintressen över hela världen. För att kunna klara den ökade konkurrensen har många företag som ingår i gemenskapsindustrin vidtagit åtgärder i form av samarbetsarrangemang för foderinköp, vilka har till syfte att öka effektiviteten och minska kostnaderna. Detta har gjort det möjligt för dessa företag att stärka sin ställning gentemot leverantörerna. Samtidigt har ett antal företag som ingår i gemenskapsindustrin även ingått arrangemang rörande gemensam marknadsföring och försäljning av sin produktion i förhoppningen om att deras produkter skall kunna hävda sig på marknaden.

(224) Det bör erinras om att det framgick av de uppgifter som inhämtades inom ramen för översynerna beträffande Norge (se skäl 212) att gemenskapsproducenterna av lax inte till fullo kunde dra nytta av det pristillägg som konsumenterna betalade för den färdiga produkten. Det bör även påpekas att exporten från Chile av fryst lax endast i begränsad utsträckning konkurrerar med färsk lax producerad av gemenskapsindustrin. Gemenskapsindustrins marknadsandel uppgick till mindre än 5 % under undersökningsperioden, under det att importen med ursprung i andra länder än Chile (Norge, Färöarna m.fl.) representerade mer än 60 % av förbrukningen i gemenskapen. Om införandet av åtgärder avseende importen från Chile skall få en positiv inverkan på gemenskapsindustrins situation krävs det även en ökning av priserna för importen av den berörda produkten från andra källor och av de priser som tas ut av de producenter i gemenskapen som inte ingår i gemenskapsindustrin. Med hänsyn till att gemenskapsindustrin har en relativt liten marknadsandel i förhållande till andra leverantörer på gemenskapsmarknaden skulle införandet av åtgärder avseende importen från Chile således leda till en betydande förmögenhetsöverföring netto från gemenskapsmarknaden när marknaden anpassar sig till de högre priserna. Oavsett om de högre priserna belastats konsumenterna eller delas mellan andra mellanled i försäljningskedjan kommer förmögenhetsöverföringen till leverantörer i tredje land att vida överstiga alla eventuella fördelar av åtgärderna för gemenskapsindustrin. Det är emellertid redan högst tveksamt om antidumpningsåtgärder avseende importen från Chile skulle leda till en sådan prisökning för lax från alla källor eller till några som helst fördelar för gemenskapsindustrin med hänsyn till att marknadsandelen för lax från Chile är mycket liten.

3. ANDRA GEMENSKAPSPRODUCENTERS INTRESSEN

(225) De två andra producenter i gemenskapen som var samarbetsvilliga i samband med förfarandena sysselsatte närmare 800 personer i laxanknuten verksamhet under undersökningsperioden och deras gemensamma omsättning uppgick till över 120 miljoner euro. Dessa företags ekonomiska situation försämrades markant under undersökningsperioden på grund av de kraftiga störningarna på gemenskapsmarknaden. Dessa företag underströk hur viktig laxodlingen är för många avsides belägna och relativt missgynnade områden i gemenskapen. De noterade att många problem på marknaden hade uppstått på grund av bristande jämvikt mellan utbud och efterfrågan. Det hävdades att 2000 hade varit ett bra år prismässigt på grund av de sammantagna verkningarna av en rad faktorer, inbegripet sjukdomar i Skottland, vilka hade minskat utbudet. Därefter hade ett överutbud i många producentländer, inbegripet Skottland, lett till en kraftig minskning av priserna. Det hävdades att gemenskapsproducenterna av lax och deras leverantörer vore mest betjänta av att det skapades jämvikt mellan utbud och efterfrågan. För att åstadkomma detta borde efterfrågan stimuleras ytterligare och efterfrågan anpassades till efterfrågan. Dessutom borde gemenskapsproducenterna göra investeringar för att åtgärda konkurrensmässiga och lagstiftningsmässiga skillnader gentemot andra producentländer.

(226) Nutreco Aquaculture (den division inom Nutrecogruppen som båda Marine Harvest-företagen tillhör) ansåg inte att åtgärder var den optimala lösningen för laxindustrin i dess helhet, vare sig för producenterna i gemenskapen eller för producenterna i tredje land som exporterar till gemenskapen. Det noterades att införandet av åtgärder bl.a. inte skulle undanröja överutbudet av lax eller öka EU-producenternas effektivitet och konkurrenskraft.

4. IMPORTÖRERNAS, ANVÄNDARNAS OCH KONSUMENTERNAS INTRESSEN

(227) De två importörer som var samarbetsvilliga i samband med undersökningen rörande Chile och Färöarna hade ingen åsikt när det gäller gemenskapens intresse, eftersom försäljningen av odlad atlantlax endast utgjorde en obetydlig del av deras totala omsättning.

(228) Även SA Direct Ocean lämnade synpunkter. Detta företag framhöll att det använde importerad fryst lax från Chile i sin produktion av färdiglagad avsedd för målgruppen låg- och medelinkomsttagare. Det hävdades att dessa produkter inte konkurrerade med färsk lax från Skottland. Dessutom hävdades det att åtgärder avseende importen från Chile inte skulle vara till nytta för gemenskapen, eftersom skotska laxodlare inte kunde tillhandahålla fryst lax. Det gjordes vidare gällande att flera tusen arbetstillfällen i livsmedelsindustrin skulle äventyras om åtgärder infördes avseende importen från Chile.

(229) Förbundet för nationella intresseorganisationer för importörer och exportörer av fisk (AIPCE/CEP) uppgav att det motsatte sig alla system som inverkar på utbud och efterfrågan om detta ledde till prisökningar och svårigheter med försörjningen. Det ansåg att en ökning av priserna över den naturliga nivån på marknaden skulle vara negativ ur konkurrenssynpunkt både för industrin i EU och för konsumenterna. Förbundet tillhandahöll uppgifter av vilka det framgick att dess medlemmar årligen beredde mer än 60000 ton lax och producerade närmare 50000 ton rökt lax. Enligt förbundets uppskattning uppgick antalet direkt sysselsatta inom sektorn till mer än 10000 personer.

(230) De danska fiskberedningsföretagens och exportörernas intresseorganisation gjorde det klart att den motsatte sig all reglering av marknaden som inverkar på prisbildningen och på den fria konkurrensen. Det hävdades att de gällande åtgärderna hade snedvridit marknaden för lax i gemenskapen och lett till övervinster i Norge. Det hävdades vidare att dessa höga vinster i sin tur lett till överinvesteringar inom laxodlingsindustrin och skapat obalans mellan utbud och efterfrågan på världsmarknaden. Organisationen betonade hur betydelsefull beredningsindustrin är för gemenskapen, både ur sysselsättningssynpunkt och när det gäller att skapa mervärde.

(231) Franska nationella intresseorganisationen för laxrökningsindustrin företräder 15 företag i Frankrike som producerar rökt lax. Dessa företag sysselsatte 2800 personer och beredde ca 36000 ton färsk lax under undersökningsperioden. Organisationen ansåg att antidumpningsförordningen inte var rätt redskap för att reglera handeln med jordbruksprodukter för vilka priserna fluktuerar kraftigt och att laxodlingsindustrin måste planera sin tillväxt på global basis.

(232) Europeiska byrån för konsumentorganisationer noterade att marknaden för lax i gemenskapen hade ökat markant, till stor del beroende på den ökade konkurrensen från producenter i Norge, och mer nyligen även i Chile och på Färöarna. Det hävdades att denna konkurrens hade lett till en minskning av priserna, vilken i sin tur hade gjort det möjligt för de europeiska konsumenterna att öka sin förbrukning av lax. Detta var att anse som en positiv utveckling eftersom lax har ett högt näringsvärde. Samtidigt hävdades det att de ekonomiska intressena för importörerna, beredarna och detaljhandlarna inom laxsektorn i gemenskapen vägde betydligt tyngre än alla eventuella kortsiktiga vinster som åtgärderna skulle kunna medföra för ett relativt litet antal oberoende producenter som fortfarande finns kvar i gemenskapen. Organisationen motsatte sig följaktligen alla former av åtgärder avseende importen till gemenskapen av odlad atlantlax.

(233) Mot bakgrund av de synpunkter som lämnats av de tre representativa intresseorganisationerna övervägdes det även huruvida införandet av åtgärder skulle kunna leda till att vissa användare flyttade sina produktionsanläggningar från gemenskapen. I detta sammanhang är det att notera att den konventionella tullsats som var tillämplig på import till gemenskapen av färsk och fryst atlantlax under undersökningsperioden och 2002 uppgick till 2 %, under det att den normalt uppgår till 13 % för rökt lax. Det framgår av Eurostats uppgifter för skadeundersökningsperioden (se tabellen nedan) att nästan hälften av all import som deklarerades under undersökningsperioden enligt KN-nummer 0305 41 00 (stillahavslax, atlantlax och donaulax, rökt, inbegripet filéer) hade sitt ursprung i Polen och att Norge och Färöarna var de två näst mest betydelsefulla ursprungsländerna. Endast en obetydlig del av importen hade annat ursprung. Vid en första anblick tyder uppgifterna på att de gällande åtgärderna avseende importen från Norge inte har haft någon märkbar inverkan på handelsströmmarna för rökt lax. Det bör emellertid erinras om att åtgärderna avseende importen från Norge infördes 1997. För att man skall få en mer rättvisande bild bör således även importen av rökt lax under både 1997 och 1996 beaktas. Enligt dessa uppgifter var importen med ursprung i Polen då mycket lägre och uppgick till 302 ton 1996 och till 229 ton 1997. Motsvarande siffror för importen från Norge för dessa år var 771 respektive 900 ton och för Färöarna var de 566 respektive 493 ton. Det framgår således tydligt att införandet av åtgärder ledde till en betydande volymmässig ökning av importen av rökt lax från Polen, vilken kan ha ersatt viss produktion med ursprung i Danmark eftersom exporten från detta land till övriga gemenskapen minskade från ca 15500 ton 1997 till 13500 ton 1998.

>Plats för tabell>

(234) Det är även att märka att Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater nyligen har ingått ett frihandelsavtal med Chile. Enligt detta avtal skall den konventionella tullsatsen på 2 % som tillämpas på import av den berörda produkten avskaffas den dag avtalet träder i kraft. När det gäller handeln med produkter framställda av lax, t.ex. rökt lax, skall enligt avtalet gällande tullar gradvis avvecklas under en tioårsperiod, varvid ett system med aggregerade kvoter på 40 ton för produkter som klassificeras enligt KN-nummer 0305 41 00 (rökt) och 0305 30 30 (saltade eller i saltlake) samtidigt skall tillämpas. Med hänsyn till de kvantiteter som detta kvotsystem omfattar, Polens kommande anslutning till Europeiska unionen och förslaget att upphäva åtgärderna avseende Norge anses det inte att införandet av åtgärder avseende importen från Chile skulle leda till en omlokalisering av laxberedningsindustrin till tredje land.

(235) När det gäller bedömningen av vilka verkningar åtgärderna skulle få för slutkonsumenten användes de uppgifter som lämnats av Norwegian Seafood Federation rörande detaljhandelspriset för atlantlaxfiléer i 150 franska stormarknader. Det framgick att i genomsnitt fluktuerade priserna inom ett snävt band (se tabellen nedan). Det hävdades därför att konsumenterna i EU inte hade kunnat dra nytta av producenternas minskade produktionskostnader. Även den europeiska laxproducentföreningen visade på detta förhållande. Den påpekade vidare att varken laxavtalet eller de gällande åtgärderna hade haft någon märkbar inverkan på konsumentpriserna och att det föreföll som om det var detaljhandlarna och grossisterna som i första hand dragit nytta av minskningen av producenternas priser. Dessa uppgifter förefaller tyda på att konsumenterna av odlad atlantlax i viss mån skulle vara skyddade från de mest extrema prissvängningarna på marknaden. Det är följaktligen oklart i exakt vilken utsträckning konsumenterna skulle påverkas om åtgärder infördes avseende importen från Chile, eftersom detta delvis beror på den prissättningspolitik som tillämpas av detaljhandlare som inte var samarbetsvilliga i förfarandena.

>Plats för tabell>

(236) Sammanfattningsvis kan det sägas att även om laxberedningssektorn är viktig ur sysselsättningssynpunkt och när det gäller att skapa mervärde, ger tillgängliga uppgifter inte tillräcklig grund för att anta att åtgärderna skulle leda till att beredningsverksamheten flyttades från gemenskapen. Åtgärderna anses dock missgynna importörerna/användarna såtillvida att de måste betala ytterligare tullar på sin import av lax från Chile.

5. LEVERANTÖRERNAS INTRESSE

(237) De fem samarbetsvilliga leverantörerna gav sig till känna i samband med översynen rörande Norge och lämnade därför inga detaljerade kommentarer när det gäller vilka verkningar det skulle få för deras verksamhet om det infördes åtgärder mot importen från Chile. Två leverantörer uppgav emellertid att de ansåg att åtgärder inte var det bästa sättet för att förbättra situationen för laxproducenterna i gemenskapen.

6. SLUTSATS OM GEMENSKAPENS INTRESSE

(238) Det bekräftas att de gällande åtgärderna avseende import från Norge ursprungligen gjorde det möjligt för gemenskapsindustrin att förbättra sin ekonomiska situation, särskilt med avseende på produktionsvolym, försäljning, lönsamhet och marknadsandel. Eftersom det inte är sannolikt att dumpningen och subventioneringen fortsätter eller återkommer när det gäller importen från detta land kan åtgärderna avseende importen från Norge emellertid inte vidmakthållas. Åtgärder som endast avser exporten från Chile, även om det antogs att denna export vållade skada, skulle sannolikt vara ineffektiva, eftersom priskonkurrensen mellan färsk och fryst lax är begränsad och eftersom gemenskapsindustrin sannolikt skulle ha svårigheter att dra nytta av en prisökning (se skäl 212). Även om åtgärder enbart avseende import från Chile skulle komma att utlösa en ökning av priset på färsk lax på gemenskapsmarknaden, vilket antas gynna gemenskapsindustrin, skulle den därav följande förmögenhetsöverföringen till de producenter/exportörer i länder som inte omfattas av åtgärder mer än uppväga nyttan för gemenskapsindustrin och vissa andra berörda parter. Samtidigt bör det påpekas att alla sådana prisökningar skulle vara till skada för importörerna, användarna och konsumenterna.

(239) Efter meddelandet av uppgifter kritiserade en part det sätt på vilket kommissionen hade gjort sin bedömning av gemenskapens intresse. Enligt denna part hade gemenskapsindustrins intressen inte beaktats på ett korrekt sätt. Parten hävdade att gemenskapsindustrin visserligen var liten, men att detta inte kunde användas som ett argument för att den inte skulle behöva skyddsåtgärder. Detta synsätt stred dessutom mot den hållning som intagits i liknande situationer tidigare, särskilt när åtgärderna avseende import från Norge ursprungligen infördes.

(240) Samma part hävdade vidare att de synpunkter som lämnats av andra parter i samband med undersökningen hade värderats på ett felaktigt sätt. Särskilt gjordes gällande att de synpunkter som lämnats av de andra producenter i gemenskapen som hade samarbetat i undersökningen men inte ingick bland de klagande inte kunde anses vara representativa för alla andra producenter i gemenskapen, varav många inte hade gett sig till känna. Det hävdades att de norskägda laxproducenterna i gemenskapen hade beordrats att inte samarbeta med kommissionen och att det fanns en överhängande risk för att 8000 arbetstillfällen skulle försvinna om åtgärder inte infördes omgående. Situationen på gemenskapsmarknaden kunde dessutom förväntas komma att försämras ytterligare, eftersom de handelspolitiska skyddsåtgärderna i Förenta staterna kunde förväntas leda till ökad omläggning av exporten från Chile från den amerikanska marknaden till gemenskapsmarknaden.

(241) Det bör noteras att bedömningen av gemenskapsindustrins intressen skedde på grundval av samtliga uppgifter som lämnats. Alla berörda parters synpunkter togs i beaktande, även de som rörde erfarenheter av de gällande åtgärderna avseende importen från Norge. Situationen i det nu aktuella fallet kan inte anses vara densamma som den situation som rådde när den tidigare undersökningen rörande Norge genomfördes. Vid den tidpunkten uppgick gemenskapsindustrins marknadsandel till över 25 % och marknadsandelen för importen från Norge till över 65 %. De åtgärder som infördes vid den tidpunkten täckte således merparten av importen till gemenskapen av den berörda produkten och skyddade en gemenskapsindustri som hade en väsentlig marknadsandel. I det nu aktuella fallet är bedömningen av gemenskapsindustrins intresse begränsad till att avse det eventuella införandet av åtgärder enbart rörande dumpad import från Chile. Under undersökningsperioden hade denna import en marknadsandel på ca 5 % och svarade för mindre än 7 % den totala importen. Dessutom har gemenskapsindustrins marknadsandel minskat väsentligt till en nivå under 5 % i samband med omstruktureringen och konsolideringen på marknaden.

(242) När det gäller övriga synpunkter som denna part framförde rörande gemenskapsindustrins intresse har det klart bekräftats att de företag som ingick i Nutrecogruppen var de enda producenter, utöver gemenskapsindustrin, som samarbetade i undersökningarna. Även om avsikten inte var att framställa Nutrecogruppens synpunkter som representativa för alla andra laxproducenter i gemenskapen, är det att märka att gruppen är en av de största laxproducenterna i gemenskapen. Eftersom en bedömning av gemenskapsindustrins intresse måste grunda sig på en helhetsbedömning av alla berörda parters intressen skulle det ha varit otillbörligt att inte ta hänsyn till Nutrecos synpunkter.

(243) Det erkänns att laxodlingsindustrin skapar arbetstillfällen i avlägsna delar av gemenskapen där det ofta finns få andra sysselsättningsmöjligheter. Det förefaller emellertid som om uppgiften om 8000 arbetstillfällen, vilken inte underbyggs av någon bevisning, skulle vara överdriven. Enligt uppgifter som offentliggjorts av den skotska fiskeristyrelsen var 1257 personer direkt sysselsatta (hel- och deltidsanställda) inom laxproduktionen i Skottland 2001. Eftersom produktionsvolymen för odlad atlantlax är väsentligt lägre på Irland är antalet direkt sysselsatta i det landet sannolikt mycket lägre. Det bör understrykas att antidumpningsinstrumentet i första hand har till uppgift att motverka illojala handelsmetoder. Undersökningen avseende gemenskapens intresse har framför allt till syfte att fastställa huruvida det finns några tungt vägande skäl mot att införa åtgärder trots förekomsten av skadevållande dumpning. Detta förutsätter en bedömning av alla ekonomiska intressen som berörs i gemenskapen.

(244) När det gäller partens sista punkt rörande de amerikanska handelspolitiska skyddsåtgärderna och deras eventuella återverkningar för laxmarknaden i gemenskapen är det att märka att myndigheterna införde dessa åtgärder för första gången 1998 och inte 2001 såsom påståtts. De infördes dessutom endast för import av färsk lax till Förenta staterna. Detta innebär att fryst lax, som utgör huvudparten av exporten från Chile, inte påverkades. Dessutom har det administrativa prövningsförfarande som de amerikanska myndigheterna inledde efter införandet av de ursprungliga åtgärderna lett till en sänkning av tullsatserna för nästan alla chilenska exportörer. Således kan de amerikanska handelspolitiska skyddsåtgärderna inte anses vara tillräckliga för att berättiga att det införs åtgärder i gemenskapen avseende import från Chile. Mot denna bakgrund avvisas detta påstående och de andra påståenden som parten framfört (se skälen 239 och 240).

(245) På grundval av samtliga de uppgifter som lämnats dras därför slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att införa åtgärder.

J. AVSLUTANDE AV FÖRFARANDENA

(246) Mot bakgrund av undersökningsresultaten ovan dras därför slutsatsen att förfarandena rörande import med ursprung i Norge bör avslutas och att de antidumpnings- och utjämningsåtgärder som ursprungligen infördes genom förordningarna (EG) nr 1890/97 och (EG) nr 1891/97 därför bör tillåtas att upphöra att gälla.

(247) På grundval av undersökningsresultaten dras även slutsatsen att antidumpningsförfarandet rörande import med ursprung i Chile och Färöarna bör avslutas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Artikel 1

Antidumpningsförfarandet och antisubventionsförfarandet rörande import av odlad atlantlax enligt KN-nummer ex 0302 12 00, ex 0303 22 00, ex 0304 10 13 och ex 0304 20 13 med ursprung i Norge avslutas härmed.

Artikel 2

Antidumpningsförfarandet rörande import av odlad atlantlax enligt KN-nummer ex 0302 12 00, ex 0303 22 00, ex 0304 10 13 och ex 0304 20 13 med ursprung i Chile och Färöarna avslutas härmed.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 maj 2003.

På rådets vägnar

G. Drys

Ordförande

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1972/2002. (EGT L 305, 7.11.2002, s. 1).

(2) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1973/2002. (EGT L 305, 7.11.2002, s. 4).

(3) EGT L 267, 30.9.1997, s. 1.

(4) EGT L 267, 30.9.1997, s. 19.

(5) EGT L 267, 30.9.1997, s. 81. Beslutet senast ändrat genom beslut 2003/119/EG

(6) EGT C 400, 22.12.1998, s. 4.

(7) EGT L 101, 16.4.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 321/2003 (EGT L 47, 21.2.2003, s. 3).

(8) EGT C 53, 28.2.2002, s. 10.

(9) EGT C 172, 18.7.2002, s. 11.