32003D0225

Kommissionens beslut

av den 19 juni 2002

om delstaten Thüringens program för främjande av investeringar i små och medelstora företag och om tillämpningen av detta i enskilda fall

[delgivet med nr K(2002) 2143]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/225/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig(1) och med beaktande av dessa synpunkter,

och av följande skäl:

1. FÖRFARANDE

(1) Genom ett beslut av den 27 oktober 1993 godkände kommissionen delstaten Thüringens program för främjande av investeringar i små och medelstora företag (KMU-Investitionsprogramm des Landes Thüringen, nedan kallat "programmet")(2). En ändrad lydelse anmäldes 1994 och antogs av kommissionen den 7 oktober 1994(3).

(2) Det anmälda programmet för perioden 1994-1996 avsåg stöd till produktiva investeringar. I sitt meddelande av den 26 augusti 1993, registrerat den 30 augusti 1993, uteslöt Tyskland uttryckligen stöd till företag i svårigheter. Uteslutandet nämns särskilt i kommissionens beslut, och kommissionens godkännande av programmet avsåg endast sådana företag som inte befann sig i svårigheter.

(3) Genom beslut av den 8 april 1998 godkände kommissionen en förlängning av stödprogrammet för perioden 1997-2001 på ändrade villkor(4). Samtidigt uttalade kommissionen dock tvivel på att tillämpningen var förenlig med den version som anmälts och som kommissionen godkänt. Tvivlen grundade sig på Tysklands uppgifter i årsberättelserna för 1994 och 1995 och på uppgifterna för åren 1995 och 1996. Utifrån dessa uppgifter kunde kommissionen inte utesluta att stöd beviljats för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(4) Därför anmodade kommissionen (föreläggande att lämna upplysningar i linje med domstolens dom i Italgrani-målet(5) Tyskland att lämna alla de upplysningar kommissionen behövde för att fastställa om stödet beviljats i överensstämmelse med det godkända stödprogrammet, även i fall där stöd hade beviljats till företag som skulle ha kunnat betraktas som företag i svårigheter när stödet beviljades, samt på vilka villkor detta stöd beviljats.

(5) I sina synpunkter av den 7 augusti 1998 bekräftade Tyskland att undsättnings- och omstruktureringsstöd inte kunde ges enligt det godkända stödprogrammet. Tyskland uppgav emellertid också att man inte hade gjort någon kontroll av det mottagande företagets livskraft enligt gällande bestämmelser när stödet beviljades. I övrigt hänvisas till att inga uppgifter lämnades i denna skrivelse vare sig om de berörda enskilda fallen eller om formerna för beviljandet, vilket krävdes i föreläggandet att lämna upplysningar.

(6) Därför kunde kommissionen inte fastställa om stödprogrammet tillämpats i överensstämmelse med den anmälda och godkända versionen.

(7) Genom en skrivelse av den 4 december 1998(6) underrättade kommissionen Tyskland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget för att granska den tidigare tillämpningen av stödprogrammet och alla fall då det tillämpats. I beslutet att inleda förfarandet konstaterar kommissionen att Tyskland inte har lämnat de upplysningar som begärs i uppmaningen att avge yttrande om de berörda enskilda fallen, och att stödprogrammet tillämpats på ett oriktigt sätt. Med stöd av domstolens ovannämnda dom beslutade kommissionen därför att omedelbart utvärdera huruvida den praxis som tillämpats är förenlig med EG-fördraget som om det vore fråga om nytt stöd. I detta sammanhang uppmanade kommissionen Tyskland att inom ramen för det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget lämna synpunkter och alla upplysningar som behövs för att bedöma stödet och dess tillämpning i enskilda fall.

(8) Genom samma skrivelse anmodade kommissionen Tyskland att inom en månad till kommissionen lämna allt underlag och alla uppgifter och data som behövdes för att bedöma stödprogrammets förenlighet och tillämpning i enskilda fall. Den specificerade de uppgifter som var särskilt viktiga. Samtidigt framhöll den att den kommer att fatta beslut på grundval av tillgängliga uppgifter om de begärda upplysningarna inte kommer in, och att den i brist på uppgifter som behövs för att bedöma stödets förenlighet kommer att betrakta varje enskilt stöd som getts inom stödprogrammet som oförenligt med den gemensamma marknaden.

(9) Genom samma skrivelse uppmanade kommissionen Tyskland att omedelbart lämna över en kopia av denna skrivelse till stödmottagarna.

(10) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(7). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(11) Genom skrivelser av den 5 mars 1999, registrerad den 8 mars 1999, och den 6 maj 1999, registrerad den 10 maj 1999, har Tyskland yttrat sig över nämnda förfarande. Genom en skrivelse av den 26 september 2001, registrerad den 29 september 2001, har Tyskland på uppmaning av kommissionen lämnat vissa kompletterande upplysningar om det antal företag som fått stöd från programmet och som fortfarande existerade år 2001.

2. BESKRIVNING AV STÖDET

(12) Stödprogrammet syftar till att främja modernisering och utveckling av bestående små och medelstora företag som genom omställningen till marknadsekonomi råkar i ekonomiska svårigheter, och att främja nya små och medelstora företag i bearbetningsindustrin. Stödberättigade i denna mening (punkt 11 i den ursprungliga anmälan av den 1 juli 1993) är produktiva investeringar (utom förvärv av fast egendom) och investeringar inom ett omstruktureringsprogram. I sitt meddelande av den 26 augusti 1993 förklarar Tyskland att begreppet omstrukturering som nämns ovan inte skall uppfattas som en åtgärd för undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, utan syftar på investeringar i sunda företag för att grunda en ny anläggning, utvidga eller modernisera en befintlig anläggning eller införa nya produktionsmetoder.

(13) Anslaget till detta stödprogram var ursprungligen 24 miljoner euro och höjdes senare till 42 miljoner euro. Stöd till nyinvesteringar ges i form av bidrag och är begränsat till 2,5 miljoner euro per projekt, med beaktande av den regionala övre gräns som gäller för delstaten Thüringen. Den övre gränsen för stora företag är 35 % plus en bonus på 15 % i regioner som är berättigade till stöd enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget för små och medelstora företag enligt definitionen i den gemenskapsram för statligt stöd till små och medelstora företag som gällde vid den tidpunkt då kommissionen godkände stödprogrammet (1992)(8).

(14) Inom ramen för stödprogrammet har sammanlagt 62 stöd beviljats till 61 företag(9).

(15) Programmet förutsätter att det finns en långsiktig företagsplan för att stöd skall kunna beviljas.

3. SKÄL FÖR ATT INLEDA DET FORMELLA GRANSKNINGSFÖRFARANDET

(16) Kommissionens beslut att formellt granska den tidigare tillämpningen av stödprogrammet(10) och alla enskilda fall av tillämpning av artikel 88.2 i EG-fördraget bygger särskilt på konstaterandet att Tyskland, trots uppgifterna från dess myndigheter, har beviljat stöd till företag i svårigheter. I den mån stödprogrammet oriktigt har tillämpats på företag i svårigheter är dess former inte förenliga med kommissionens politik för stöd till företag i svårigheter av följande skäl:

- Det aktuella stödprogrammet föreskriver ingen skyldighet att enskilt anmäla stöd till företag i svårigheter eller företag som är verksamma i s.k. känsliga sektorer,

- det innehåller inget krav på att företaget måste lägga fram och genomföra en omstruktureringsplan som garanterar att företagets ekonomiska livskraft återställs under rimlig tid, och

- det begränsar inte det beviljade stödet till det belopp som krävs för att nå detta mål.

I den skrivelse där kommissionen underrättade Tyskland om inledandet av det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget, begärde den också att förbundsrepubliken skulle meddela i vilka fall stöd inom ramen för programmet beviljats till företag som kunde betraktas som sunda när stödet beviljades, eller till företag som måste anses ha befunnit sig i svårigheter när stödet beviljades. De önskade upplysningarna avsåg särskilt uppgifter över företagens storlek, stödets omfattning (stödets storlek och andel av de planerade investeringarna), summan av det offentliga stöd som hade beviljats till företaget under de senaste tre åren före beviljandet av det stöd som skulle granskas, och företagets finansiella läge när stödet beviljades. I ovannämnda skrivelse påpekade kommissionen också för Tyskland att den skulle fatta beslut om hela stödprogrammet och alla enskilda fall då den tillämpats, oberoende av om stödet beviljats till ett företag i svårigheter eller ej.

4. KOMMENTARER FRÅN TYSKLAND

(17) Genom en skrivelse av den 5 mars 1999 har Tyskland överlämnat två tabeller enligt vilka 30 företag kunde betraktas som företag i svårigheter och 31 företag som sunda företag när stödet beviljades(11). Då ett av de sunda företagen fick stöd två gånger, beviljades stöd till 32 sunda företag. Denna bedömning bygger på en granskning av företagens läge vid den tidpunkt då de tyska myndigheterna godkände stödet. Genom en skrivelse av den 26 september 2001 har Tyskland korrigerat nämnda tabeller och förklarat att ett av de företag som tidigare betraktats som företag i svårigheter måste anses vara ett sunt företag. Stöd har alltså beviljats till företag i svårigheter i sammanlagt 29 fall, mot 33 fall där stöd beviljats till 32 sunda företag.

(18) Tysklands tillämpning har granskats i enskilda fall där de stödmottagande företagen ännu är aktiva, på grundval av ett frågeformulär om antalet anställda, balansräkningen, avkastningen på eget kapital, årets förlust, omsättningen, andelen externt kapital, kassaflödet och kapacitetsutnyttjandet. De uppgifter Tyskland lämnade i skrivelsen av den 6 maj 1999 omfattar varken de senaste tre åren före stödets beviljande eller, när det gäller företagsetablering, året efter stödets beviljande.

(19) Enligt skrivelsen av den 5 mars 1999 kunde Tyskland dock i vissa fall varken redovisa stödandelen, antalet anställda, balansräkningen eller omsättningen, eller lämna uppgift om möjligt offentligt stöd av andra offentliga medel. Dessa uppgifter saknas såväl när det gäller de företag som betraktas som sunda (lista II) som de företag som anses befinna sig i svårigheter (lista I). För vissa företag på listan saknas dessa uppgifter med motiveringen att det rörde sig om företag som då var nya. Dessutom har Tyskland inte förklarat varför man inte kunde lämna de upplysningar kommissionen begärde.

(20) Tyskland har inte lagt fram något ytterligare argument rörande tillämpningen av stödprogrammet.

(21) I sin skrivelse av den 26 september 2001 underrättade Tyskland kommissionen om att av de 32 företag som ansågs sunda var 23 fortfarande aktiva på marknaden. Upplysningarna om de företag som befann sig i svårigheter visar att endast 4 av de 29 företag som fått stöd fortfarande var aktiva på marknaden.

5. BEDÖMNING AV STÖDET

A. Stödets berättigande

(22) I sina beslut av den 27 oktober 1993 och 7 oktober 1994 har kommissionen betraktat stödprogrammet enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget som förenligt med den gemensamma marknaden av följande skäl: delstaten Thüringen erkänns som stödregion enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget(12), den stödnivå programmet anger kan godtas med hänsyn till de ekonomiska svårigheterna i regionen och nödvändigheten av att främja utvecklingen och skapa arbetstillfällen särskilt i små och medelstora företag, och endast företag i bearbetningsindustrin med goda utsikter till fortbestånd är stödberättigade.

(23) Kommissionen förvissade sig dessutom uttryckligt om att stödprogrammet inte tillämpas på företag i svårigheter.

(24) Trots Tysklands försäkran i skrivelsen av den 26 augusti 1993 beviljades under perioden 1994-1996 ändå stöd till dessa företag i svårigheter, av vilka 86 % senare hade ingett konkursansökan, vilket Tyskland för övrigt intygade i sina synpunkter av den 5 mars 1999, 8 maj 1999 och 26 september 2001(13) inom ramen för förfarandet. Tyskland har dessutom medgett att man efter en retroaktiv kontroll av företagens ekonomiska läge och framtidsutsikter när stödet beviljades hade måst betrakta dem som företag i svårigheter. Kommissionen konstaterar att denna kontroll innebar en bedömning av lönsamhet, omsättning, överkapacitet, kassaflöde, skuldsättning och nettoförmögenhet. Den konstaterar alltså att Tyskland byggde sin kontroll på de kriterier som fastställs i riktlinjerna för bedömning av statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (1994). Av uppgifterna framgår också att Tyskland givit stöd även till sådana företag i svårigheter som enligt kommissionens definition av år 1992 skall betraktas som stora företag.

(25) I anmälan av stödprogrammet i den ursprungliga och den ändrade versionen från 1994 höll Tyskland till en början fast vid sina förpliktelser enligt artikel 88.3 i EG-fördraget. Genom sin oriktiga tillämpning av programmet, som inte grundades på godkännandena från 1993 och 1994, har Tyskland dock i praktiken skapat en rad icke anmälda och därmed rättsstridiga enskilda fall.

(26) Kommissionen beklagar särskilt att Tyskland inte har lytt dess uttryckliga uppmaning att inte tillämpa stödprogrammet på företag i svårigheter. Kommissionen har inte godkänt dessa stöd, och de måste därför betraktas som rättsstridiga.

(27) Tyskland säger sig i vissa fall inte ha haft tillgång till de uppgifter som krävdes för att iaktta regionala maximibelopp och kumuleringsregler eller för att på ett korrekt sätt tillämpa bonus till små och medelstora företag. Kommissionen konstaterar då att Tyskland inte kan bevisa att programmet tillämpats korrekt för stöd till sunda företag. Det är ändå medlemsstaternas skyldighet att se till att villkoren för godkännande av ett stödprogram uppfylls och att vid behov lägga fram bevis för detta. I brist på fullständiga upplysningar drar kommissionen slutsatsen att inte heller detta stöd omfattas av kommissionens godkännande och därför måste betraktas som rättsstridigt.

(28) Den första uppgiften för kommissionen var att fastställa vilka stöd som har beviljats utanför ramen för programmet. I detta syfte har ett föreläggande i linje med domstolens dom i Italgrani-målet utfärdats. Med stöd av de uppgifter kommissionen har tillgång till har den sedan fastställt att ett ovisst antal enskilda stöd inte beviljats enligt bestämmelserna för programmet, varpå den inlett förfarandet med avseende på dessa enskilda fall. I avsaknad av en slutgiltig förteckning över de enskilda stöd som enligt uppgift beviljats i enlighet med programmet, har kommissionen samtidigt också inlett förfarandet mot den oriktiga tillämpningen av stödprogrammet i dess helhet, eftersom det med hänsyn till de uppgifter som finns om alla enskilda stödärenden i varje fall verkar vara möjligt att de inte har beviljats enligt bestämmelserna i programmet. Kommissionen hade för avsikt att genomföra en allmän och förutsättningslös granskning av den oriktiga tillämpningen av stödprogrammet i dess helhet och på denna grund omedelbart fastställa dess förenlighet med EG-fördraget.

(29) Under förfarandets gång har Tyskland till kommissionen överlämnat en förteckning över 62 stöd som enligt uppgift beviljats enligt programmet till 61 företag. Tyskland har angett de 29 fall där stödet enligt dess mening beviljats till företag i svårigheter, vilket innebär ett medgivande att de inte omfattades av stödprogrammet. Tyskland har dessutom angivit de fall där stödet enligt dess mening beviljats till sunda företag (33 stöd till 32 företag) och lagt fram vissa, om än ofullständiga, uppgifter om dessa 33 fall.

(30) Dessa upplysningar skulle ha lämnats i svaret på föreläggandet att lämna upplysningar. Att de lämnats sedan förfarandet inletts innebär därmed att de kommit för sent. Trots att kommissionen inlett förfarandet har den dock, med hänsyn till alla omständigheter i fallet, beslutat granska om vart och ett av de 33 ärenden Tyskland uppgett verkligen omfattades av stödprogrammet eller ej.

(31) Följande 32 mottagande företag, som enligt uppgift var sunda då stödet beviljades, berördes enligt Tysklands uppgifter i de 33 stödärendena:

1. FEFA Fenster & Fassaden Produktions GmbH, Zeulenroda

2. Thüringer Dämmstoffwerke GmbH, Bad Berka

3. Marit GmbH, Vertriebsgesellschaft für Gärtnerei- und Floristik- Artikel, Bad Salzungen

4. Schlacht- und Verarbeitungs GmbH, Jena

5. Topogramm Gesellschaft für Erderkundung und Rauminformation mbH, Altenburg

6. Konstruktion-Holz-Werk Saubert KHW GmbH & Co. KG, Serba-Trotz

7. WEMAG Werkzeuge Maschinen Kunststofftechnik GmbH, Nordhausen

8. Wilhelm Steinberg Pianofortefabrik GmbH, Eisenberg

9. Möbelwerkstätten R. Nützel, Zeulenroda

10. SAPA Leichtmetallguss Sömmerda GmbH, Sömmerda

11. WEGRA-Anlagenbau GmbH, Westenfeld

12. Metallwerk Langensalza GmbH, Bad Langensalza

13. York Travelware GmbH, Kindelbrück

14. Rhönmetall GmbH, Dermbach

15. NTI New Technology Instruments GmbH, Kahla

16. Stahl- und Anlagebau Grüssing GmbH, Kambachsmühle(14)

17. Metallgestaltung Hans Reiche, Gotha

18. Schlossbrauerei Schwarzbach GmbH

19. GEFO Folienbetrieb GmbH, Gera

20. Bike Systems GmbH & Co Thüringer Radwerk KG, Nordhausen

21. Metzgerei Holger Bennewitz

22. Meder Reed GmbH, Fux, Hof, Werlich GbR, Großbreitenbach

23. Fein-Elast Umspinnwerk GmbH, Zeulenroda

24. Bäckerei und Konditorei Bretschneider

25. Sägewerk Crawinkel GmbH

26. Wiegand GbR

27. Hausgeräte Altenburg GmbH

28. Analytik Jena GmbH

29. Oplibell Produktions GmbH

30. Apparate- und Industrieanlagenbau Grüssing GmbH

31. Kunststoffverarbeitung Tiefenort GmbH

32. Kahla/Thüringen Porzellan GmbH, Kahla(15).

(32) I följande fall uppger Tyskland att det inte varit möjligt att kontrollera omständigheterna kring stödets beviljande, eftersom företaget antingen trätt i likvidation eller inte längre är aktivt, eller också finns det inga upplysningar om det. I dessa fall kan kommissionen på grundval av de uppgifter den har till sitt förfogande inte bedöma om stödet omfattas av programmet.

(33) Tyskland kan inte lämna någon uppgift om nivån på det stöd som beviljats till följande två sunda företag, då denna information inte finns i underlaget för stödets beviljande:

- Marit GmbH, Vertriebsgesellschaft für Gärtnerei- und Floristik-Artikel, Bad Salzungen

- Topogramm Gesellschaft für Erderkundung und Rauminformation mbH, Altenburg

Tyskland har alltså i dessa båda fall inte tillgång till de uppgifter som behövs för att kunna ange om den stödnivå som fastställdes i programmet beaktades. Därför kan kommissionen inte fastställa om stödet ifråga omfattas av programmet.

(34) Tyskland kan inte uppge om följande tre företag hör hemma i kategorin små och medelstora företag, då denna information inte finns i underlaget för stödets beviljande:

- Marit GmbH, Vertriebsgesellschaft für Gärtnerei- und Floristik-Artikel, Bad Salzungen

- Topogramm Gesellschaft für Erderkundung und Rauminformation mbH, Altenburg

- Kahla Porzellan GmbH, Kahla

(35) Tyskland har inte i något stödärende lämnat uppgift om de investeringar som främjats genom delstaten Thüringens stödprogram också fått stöd från någon annan investeringsstödordning, t.ex. för investeringspremier. Kommissionen begärde dock inte uttryckligen någon sådan uppgift när förfarandet inleddes.

(36) Sammanfattningsvis konstaterar kommissionen att tillämpningen av programmet för att främja företagen Marit, Topogramm och Kahla(16) var olaglig. Övriga fall av tillämpning på företag som var sunda när stödet beviljades omfattas enligt kommissionens mening av det godkända programmet, under förutsättning att summan av det offentliga stödet till främjande av investeringarna ifråga inte överstiger 35 % brutto för stora företag och företag med okänd status (jämför skäl 34) och 50 % brutto i alla andra fall. Stöd som inte uppfyller dessa villkor är olagligt. Stöd som uppfyller dessa villkor behöver däremot inte undersökas vidare med avseende på deras förenlighet med den gemensamma marknaden.

B. Förekomst av statligt stöd

(37) I frågan huruvida de 29 bidragen till företag som enligt Tyskland befann sig i svårigheter och till sunda företag utanför programmets tillämpningsområde utgör statligt stöd har kommissionen följande uppfattning:

(38) I föreliggande fall undersöker kommissionen det faktum att ett villkor i ett stödprogram inte uppfyllts. Analysen avser därför snarare frågan om förenligheten med den gemensamma marknaden än om statligt stöd föreligger eller ej.

(39) Stödprogrammet är ett instrument som medlemsstaten använder för att gynna företag som uppfyller de villkor som fastställs i programmet. Tyskland har inte beviljat några enskilda fördelar och har inte anmält varje ärende separat till kommissionen. Därför skall kommissionen på grund av arten av åtgärden i sig och på grund av sina befogenheter enligt EG-fördraget, rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(17) och domstolens rättspraxis(18) göra en allmän och förutsättningslös analys. Kommissionen granskar inte om statligt stöd föreligger i varje enskilt ärende som ligger utanför det befintliga programmets tillämpningsområde.

(40) Tyskland har infört och tillämpat stödprogrammet för att uppnå en viss, klart definierad effekt. Alla uppgifter som behövs för att bedöma om ett stödprogram utgör statligt stöd finns i programmet. Därutöver skulle, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i fallet, en granskning av frågan huruvida bidrag som beviljats inom ramen för programmet utgör statligt stöd eller ej, sannolikt inte leda till något annat resultat i det enskilda fallet, särskilt inte när det gäller sunda företag eller företag i svårigheter. När det är fråga om företag i svårigheter skulle bidragen normalt betraktas som statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget. Medlemsstaten har anmält det ursprungliga programmet som statligt stöd, och kommissionen har godkänt det som sådant. Därefter har medlemsstaten gett stöd utanför det godkända programmets tillämpningsområde.

(41) Kommissionen anser att den skulle ha varit tvungen att fastställa om statligt stöd förelåg i vart och ett av dessa olagliga fall endast om Tyskland hade bett om det. Med varje anhållan hade åtminstone alla upplysningar som behövdes måst lämnas för att kommissionen skulle kunna bedöma varje enskilt fall separat, dvs. upplysningarna skulle normalt ha lämnats till kommissionen i samband med den fullständiga anmälan av ett enskilt stöd enligt artikel 88.3 i EG-fördraget. Tyskland är medvetet om att kommissionen har anmält tvivel i dessa fall. Hade Tyskland ansett att vissa enskilda fall måste bedömas separat med hänsyn till deras egenskaper skulle landet ha varit förpliktat att upplysa kommissionen om alla detaljer och lämna alla upplysningar som krävs för en separat bedömning.

(42) Enligt programmet skall stöd ges för att främja produktiva investeringar i företag som verkar i delstaten Thüringen. De beviljade stöden finansieras av delstatens medel. Då programmet skapar möjlighet att förbättra de mottagande företagens konkurrenskraft, vare sig de är sunda eller ej, och då vissa av dessa åtgärder kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, innehåller programmet statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget och 61.1 i EES-avtalet.

(43) Tyskland har varken efter föreläggandet att lämna upplysningar i linje med Italgrani-målet eller enligt det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget lämnat några upplysningar som gör det möjligt att bedöma om inte flera av de aktuella stöden faller inom tillämpningsområdet för artikel 87.1 i EG-fördraget.

C. Stödets förenlighet med den gemensamma marknaden

(44) De undantag och medgivanden till åtgärder som anges i artikel 87.1 i EG-fördraget framgår av artikel 87.2 och 87.3 i EG-fördraget. Undantagsbestämmelserna i artikel 87.2 och särskilt artikel 87.2 b i EG-fördraget är dock inte tillämpliga, då programmet skall främja utvecklingen av små och medelstora företag i delstaten Thüringen och inte avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser eller uppväga de ekonomiska nackdelar som uppkommit genom Tysklands delning. Tyskland hävdar inte heller dessa undantagsbestämmelser. Inte heller anser kommissionen att möjligheten till medgivande i artikel 87.3 b i EG-fördraget kan tillämpas på det aktuella stödet, då det inte är avsett att främja genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi. Slutligen kan programmet inte heller anses vara förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3 d i EG-fördraget, då det inte är avsett att främja kultur och bevara kulturarvet.

(45) Programmet riktar sig till företag med säte i en stödregion enligt artikel 87.3 a i EG-fördraget, med undantag av företag som tillhör s.k. känsliga näringsgrenar. För den aktuella stödregionen har kommissionen 1994(19) fastställt maximinivån för investeringsstöd till 35 % brutto för stora företag och 50 % brutto för små och medelstora företag.

(46) Har stödet getts till en nyinvestering, skall det bedömas enligt de kriterier som gäller för regionalstöd. Om ett stöd varit avsett för undsättning eller omstrukturering av ett företag i svårigheter, skall dess förenlighet med den gemensamma marknaden bedömas enligt de föreskrifter som gäller för stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

(47) Det aktuella programmet tillämpades under perioden 1994-1996.

a) Överensstämmelse med regionalstödsbestämmelserna

(48) I fråga om företagen Marit och Topogramm, liksom i andra fall där stöd getts till företag som var sunda vid tidpunkten för beviljandet, och som inte omfattas av det godkända programmet därför att summan av det offentliga stödet till främjande av investeringarna i fråga översteg 35 % brutto för stora företag och företag med okänd status och 50 % i alla övriga fall, anges i kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt(20), att stödets förenlighet med den gemensamma marknaden skall bedömas enligt de bestämmelser som gällde när det olagliga statliga stödet beviljades(21). Denna bedömning görs på grundval av de upplysningar kommissionen har tillgång till.

(49) När det gäller stöd till nyinvesteringar skall kommissionens meddelande om metoden för tillämpning av artikel 92.3 a och 92.3 c på regionalstöd från 1988(22) tillsammans med punkt 18 i bilagan till kommissionens meddelande om regionalstödsordningar (1979)(23) användas som bedömningsunderlag. I nämnda bilaga definieras en "nyinvestering" som en investering i anläggningar i samband med etablering av ett nytt företag, utvidgning av ett befintligt företag eller påbörjande av en verksamhet som medför en grundläggande ändring av produkten eller produktionsförfarandet (genom rationalisering, diversifiering eller modernisering). En investering i anläggningar i form av övertagande av ett företag som har avvecklat eller utan detta övertagande skulle ha avvecklat driften betraktat också som en nyinvestering.

(50) Utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda föreskrifterna om investeringsstöd till företag som är verksamma i känsliga sektorer anses för perioden i fråga ett stödprogram som främjar nyinvesteringar i en stödregion vara förenligt med den gemensamma marknaden om den högsta stödnivå för programmet som anges i punkt 45 (50 % för små och medelstora företag och 35 % för stora företag) inte överskrids ens vid kumulering med andra regionalstöd. I de fall av olagligt stöd som anges i punkt 48 uppfylls inte detta villkor för förenlighet med den gemensamma marknaden. I dessa fall kan kommissionen följaktligen inte på grundval av de upplysningar som står till dess förfogande fastställa om de sammanlagda stöden är förenliga med den gemensamma marknaden som regionalstöd.

(51) Om Tyskland emellertid har tillgång till alla nödvändiga upplysningar och maximigränsen respektive den övre kumuleringsgränsen ändå överskrids, är den överskjutande delen av stödet oförenlig med den gemensamma marknaden.

b) Överensstämmelse med bestämmelserna om omstruktureringsstöd

(52) Vid bedömning av stödets förenlighet med den gemensamma marknaden i de 29 fall där Tyskland enligt egna uppgifter har stött företag i svårigheter, tar kommissionen hänsyn till den omständigheten att ingen omstruktureringsplan lagts fram i något enskilt fall, och att det inte framgår av de upplysningar kommissionen har tillgång till om någon sådan plan fanns då stödet beviljades.

(53) Tyskland har i sina svar på föreläggandet att lämna upplysningar och på beslutet att inleda förfarandet bekräftat att stödprogrammet, trots dess tidigare bindande försäkran, tillämpats på företag i svårigheter, av vilka flera måste betraktas som stora företag. Av detta skäl måste kommissionen granska om de aktuella investeringsstöden till företag i svårigheter kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden.

(54) Enligt den praxis kommissionen tillämpade fram till 1999 kunde regionalstöd utan föregående anmälan ges inom ramen för en regionalstödsordning för att främja nyinvesteringar i företag i svårigheter(24). Ett villkor för detta var dock att stödet beaktas när man bedömer om ett stödprojekt för omstrukturering av företag i svårigheter enligt genomförandebestämmelserna för stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter(25) är förenligt.

(55) I föreliggande fall gavs de aktuella stöden till företag i svårigheter inte inom ramen för en godkänd regionalstödsordning. De är tvärtom uttryckligen undantagna från det godkända programmets tillämpningsområde, varför kommissionen inte behöver kontrollera om de aktuella investeringsstöden kan betraktas som en del av det totala omstruktureringsstödet. Dessutom anser kommissionen, med hänsyn till det stora antalet fall där företag i svårigheter med olaglig tillämpning av programmet har fått stöd, att ingen regional målsättning kan fastställas för de aktuella stöden.

(56) Enligt de upplysningar Tyskland lagt fram är följande stödmottagare företag som befann sig i svårigheter när stödet beviljades:

1. Graf von Henneberg Porzellan GmbH

2. WEIDA Leder GmbH

3. ALPA GmbH Textilwerk Triebes

4. KMP Kunststoff und Metallproduktion GmbH, Hohleborn

5. Porzellanambiente Reichenbach GmbH

6. Thüringer Kleiderwerk Alfred Platz GmbH, Gotha

7. Bergwerksmaschinen Diellas GmbH, Diellas

8. Franz Götz KG, Gotha

9. Modedruck Gera GmbH

10. Spezialverpackungen Polymen GmbH, Gera

11. Forstbetriebsgemeinschaft Katzhütte GmbH

12. Barbarossa Brauerei GmbH, Artern

13. Zeuro Möbelwerk GmbH, Zeulenroda

14. LMG Leichtmetallgiesserei GmbH, Gera

15. Artluminare Leuchten GmbH, Stadlilm

16. Radisch Textilbetriebs-GmbH, Neustadt/orta

17. Creaplat GmbH, Schlotheim

18. Thüringer Motorenwerke und Getriebetechnik GmbH, Nordhausen

19. Hewitt Industriekeramik, Triplis

20. UNI PUSH Motoren und Getriebetechnik GmbH, Pössneck

21. Feuerverzinkerei Heldrungen GmbH, Heldrungen

22. AWA Antriebstechnik GmbH, Weimar

23. Kyffhäuser Maschinenfabrik Artem GmbH, Artem

24. ALZI Metallveredelung GmbH, Wünschendorf

25. Göltzsch-Mühle Spezialpapierfabrik Greiz

26. TPM Pralinenmanufaktur GmbH, Issaroda

27. MAT Maschinen- und Automatisierungstechnik GmbH, Großruderstedt

28. Stentex GmbH, Gera

29. GD Gotha Druck und Verpackung GmbH & Co. KG.

(57) Kommissionen anser att enskilda stöd till främjande av investeringar i företag i svårigheter kan betraktas som förenliga med den gemensamma marknaden endast om de uppfyller genomförandebestämmelserna för stöd till företag i svårigheter. Enligt punkt 101 b i gemenskapens riktlinjer för bedömning av statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (1999) granskar kommissionen förenligheten med den gemensamma marknaden av alla omstruktureringsstöd som beviljats utan dess godkännande och därmed i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget "på grundval av de riktlinjer som var i kraft när stödet beviljades".

(58) De granskade stöden beviljades under perioden 1994-1996. Huruvida stöden beviljats i strid med artikel 88.3 i EG-fördraget skall därför bedömas enligt gemenskapens riktlinjer för bedömning av statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter från år 1994(26) (nedan kallade "1994 års riktlinjer"). Kommissionen anser att nämnda riktlinjer i detta avseende klart återspeglar dess praxis för omstruktureringsstöd inom ramen för programmet när stödet beviljades.

(59) För att skilja mellan företag i svårigheter och sunda företag har kommissionen i punkt 2.1 i 1994 års riktlinjer definierat begreppet "företag i svårigheter" på följande sätt: "ett företag som inte är i stånd att åter komma på fötter av egen kraft eller med sina aktieägares eller fordringsägares medel". Typiska symtom på ett företag i svårigheter är "sjunkande lönsamhet eller tilltagande förluster, sjunkande omsättning, ökande lager, överkapacitet, minskat kassaflöde, tilltagande skuldsättning och räntebelastning och ringa substansvärde". Denna definition utgör grund för detta kommissionsbeslut och bekräftar kommissionens betraktelsesätt hittills.

(60) I detta avseende konstaterar kommissionen att Tyskland i huvudsak stödde sig på samma indikatorer i sin retroaktiva kontroll av de mottagande företagen, som visade att 29 företag(27) befann sig i svårigheter när stödet beviljades. Kommissionen konstaterar dessutom att Tyskland, om stödprogrammet hade tillämpats i den form kommissionen godkänt det och granskningen därtill hade genomförts i rätt tid, hade måst anmäla varje enskilt fall till kommissionen.

(61) Om stödprogrammet skulle användas för att undsätta och omstrukturera företag i svårigheter hade det måst innehålla villkor enligt ovannämnda riktlinjer för att vara förenligt med den gemensamma marknaden. När det gäller undsättningsstöd måste detta i föreliggande fall, för att anses vara förenligt, ha formen av ett lån på marknadsmässiga villkor eller en borgen, så att företaget kunde upprätthålla driften under den begränsade tid det tar att utarbeta en omstruktureringsplan. Man kan dock konstatera att detta villkor inte uppfyllts, då stödet getts i form av bidrag. När det gäller omstruktureringsstöd skulle programmet ha innehållit en realistisk, enhetlig och omfattande omstruktureringsplan som syftade till att långsiktigt återställa företagets livskraft och beaktade de omständigheter som vållat företagets svårigheter samt marknadsläget och den förväntade utvecklingen i den berörda sektorn. Enligt 1994 års riktlinjer skulle programmet också ha innehållit åtgärder för att hindra otillåten snedvridning av konkurrensen, och man skulle ha förvissat sig om att stödets storlek och nivå anpassades till omstruktureringens kostnader och nytta.

(62) Kommissionen konstaterar att det inte finns någon sådan bestämmelse i stödprogrammet, och att Tyskland inte har lämnat sådana upplysningar om enskilda stöd att kommissionen kan fastställa om de olika villkoren uppfyllts.

(63) Stödprogrammet fastställer visserligen att en enhetlig och långsiktig företagsplan skall läggas fram i förväg, dock utan att kräva någon analys av de omständigheter som lett till företagets nedgång eller realistiska antaganden som gör det möjligt att återställa företagets långsiktiga livskraft. Tyskland har faktiskt medgivit att man när stödet beviljades inte ens kontrollerade om de mottagande företagen verkligen kunde räkna med att deras livskraft skulle återställas inom rimlig tid.

(64) I brist på bestämmelser om skyldighet att anmäla enskilda stöd till stora företag i svårigheter, särskilt om begränsning av det beviljade stödet till den nivå som krävs för att nå det åsyftade målet, och i brist på nödvändiga upplysningar om enskilda fall uppfylldes inte de föreskrifter som gällde då de stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter som granskas här beviljades. Då flertalet mottagande företag, som Tyskland retroaktivt har erkänt som företag i svårigheter, senare har ingett konkursansökan, kunde det "sammanhållna, långsiktiga företagskonceptet" inte omsättas helt enligt kraven i 1994 år riktlinjer.

(65) Kommissionen erinrar om att den har anmodat Tyskland att lämna allt underlag och alla uppgifter och data som behövs för att bedöma stödets förenlighet med den gemensamma marknaden och alla enskilda stöd som beviljats enligt stödprogrammet. Dessutom har den påpekat att den i avsaknad av de upplysningar som krävs för att bedöma förenligheten kommer att betrakta stöden som oförenliga med den gemensamma marknaden. Därför anser kommissionen att dessa enskilda stöd är oförenliga med den gemensamma marknaden i de fall då stödprogrammet medgav att stöd beviljades till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter.

6. SLUTSATSER

(66) Med undantag av fallen Marit och Topogramm omfattas stöden till företag som var sunda vid den tidpunkt då de beviljades av det befintliga stödprogrammet, under förutsättning att summan av de offentliga stöd som beviljats för att främja de aktuella investeringarna inte överstiger 35 % för stora företag och företag med okänd status (jämför skäl 34) och 50 % i alla övriga fall. Om detta krav är uppfyllt, behövs ingen vidare granskning av deras förenlighet med den gemensamma marknaden. Övriga enskilda fall där programmet tillämpats, inklusive de 29 stöden till företag som befann sig i svårigheter när stödet beviljades, omfattas inte av det godkända programmet.

(67) De stöd som beviljats med oriktig tillämpning av delstaten Thüringens program för främjande av investeringar i små och medelstora företag under perioden 1994-1996 utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(68) Den oriktiga tillämpningen av stödprogrammet under perioden 1994-1996 är olaglig, liksom de enskilda stöd som beviljats med denna tillämpning.

(69) Fallen av olagligt stöd till sunda företag är oförenliga med den gemensamma marknaden, liksom den olagliga tillämpningen av programmet på sunda företag.

(70) Om den oriktiga tillämpningen av programmet har gjort att undsättningsstöd kunnat ges till företag i svårigheter, är alla motsvarande enskilda stöd oförenliga med den gemensamma marknaden.

(71) Om den oriktiga tillämpningen av programmet har gjort att omstruktureringsstöd kunnat beviljas för att stödja företag i svårigheter i strid med tillämpliga kriterier - dvs. skyldigheten att anmäla de enskilda fallen, undvikande av otillåten snedvridning av konkurrensen och begränsning till ett absolut minimum - är alla motsvarande enskilda stöd oförenliga med den gemensamma marknaden.

(72) Enligt kommissionens fasta praxis skall varje stöd som beviljats olagligt och som betraktas som oförenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 87 i EG-fördraget återkrävas från mottagaren. Denna praxis bekräftas genom artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999, enligt vilken den berörda medlemsstaten skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att återkräva stödet från mottagaren, och skall underrätta kommissionen om återkrävandet.

(73) Detta beslut rör den olagliga tillämpningen av stödprogrammet och alla ifrågavarande enskilda stöd och skall genomföras utan dröjsmål, inklusive återkrav av varje angivet enskilt stöd, oberoende av om det har beviljats inom ramen för programmet eller ej.

(74) Kommissionen påpekar också att detta beslut gäller oberoende av de beslut den har fattat eller kommer att fatta i de enskilda fall av tillämpning som är eller har varit föremål för ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Delstaten Thüringens program för främjande av investeringar i små och medelstora företag (nedan kallat "programmet") utgör sådant statligt stöd som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

Tillämpning av programmet i strid med bestämmelserna i detta är olaglig.

Artikel 2

Om stödprogrammet gynnar företag i svårigheter är programmet och alla motsvarande enskilda stöd oförenliga med den gemensamma marknaden.

Om stödprogrammet gynnar ekonomiskt sunda företag är programmet och alla motsvarande enskilda stöd förenliga med den gemensamma marknaden, om den i artikel 3 fastställda högsta nivån inte överskrids. Den del av stödet som överstiger den tillåtna högsta nivån är oförenlig med den gemensamma marknaden.

Artikel 3

Stöd till nyinvesteringar får inte heller vid kumulering med andra regionalstöd överstiga en högsta nivå på 35 % brutto för stora företag och 50 % brutto för små och medelstora företag.

Artikel 4

Tyskland skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagarna återkräva det stöd som avses i artikel 2.

Återkravet skall ske utan dröjsmål och i enlighet med förfarandena i nationell lagstiftning, förutsatt att dessa förfaranden gör det möjligt att omedelbart och effektivt verkställa detta beslut. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet stod till stödmottagarnas förfogande till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd.

Artikel 5

Tyskland skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 19 juni 2002.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 73, 17.3.1999, s. 10.

(2) EGT C 335, 10.12.1993, s. 7 - stöd N 408/93 - SG(93) D/19245, 26.11.1993.

(3) EGT C 364, 20.12.1994, s. 7 - stöd N 480/94 - SG(94) D/14255, 10.10.1994.

(4) Stöd NN 142/97 - SG(98) D/04313, 2.6.1998.

(5) Domstolens dom av den 5 oktober 1994 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen, Rec. 1994, s. I-4635.

(6) SG(98) D/11285.

(7) Se fotnot 1.

(8) EGT C 213, 19.8.1992, s. 8.

(9) Enligt upplysning av den 5 mars 1999, där Tyskland korrigerar det antal stödärenden som anges i årsberättelserna för 1994 och 1996.

(10) Dvs. före den 8.4.1998, då den ändrade versionen av stödprogrammet godkändes.

(11) Kommissionen granskar nu separat flera av de företag som fått stöd enligt stödprogrammet.

(12) EGT C 373, 29.12.1994, s. 3 - stöd N 464/93 (för perioden 1994-1996).

(13) Enligt uppgift från de tyska myndigheterna av den 26 september 2001 var år 2001 endast 27 företag aktiva, av vilka fyra betraktades som företag i svårigheter och 23 ansågs vara sunda.

(14) Detta företag fick stöd enligt programmet två gånger.

(15) Detta företag stod till att börja med på listan över företag i svårigheter. I sina upplysningar av den 26 september 2001 korrigerar Tyskland denna lista och förklarar att Kahla kunde betraktas som ett ekonomiskt sunt företag då stödet beviljades. Det ärendet är för närvarande föremål för ett förfarande enligt artikel 88.2 i EG-fördraget (C 62/2000), och det här beslutet skall gälla utan att påverkas av kommissionens beslut i det ärendet.

(16) Jämför fotnot 15.

(17) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(18) Domstolens domar av den 14 oktober 1987 i mål 248/84, Tyskland mot kommissionen (Rec. 1987, s. 4013, punkt 17 f), den 5 oktober 1994 i mål C-47/91, Italien mot kommissionen, (Rec. 1994, s. I-4635, punkt 20 f), den 17 juni 1999 i mål C-75/97, Belgien mot kommissionen REG 1999, s. I-3671, punkt 48), den 19 oktober 2000 i de förenade målen C-15/98 och C-105/99, Italien och Sardegna Lines mot kommissionen REG 2000, s. I-8855, punkt 51).

(19) Stöd N 464/93 - SG(94)D/1551, 4.2.1994 (EGT C 373, 29.12.1994, s. 3).

(20) EGT C 119, 22.5.2002, s. 22

(21) I varje fall skulle inte heller en tillämpning av nu gällande bestämmelser för regionalstöd ha lett till en förmånligare bedömning av mottagaren än tillämpning av bestämmelserna i detta beslut.

(22) EGT C 212, 12.8.1988, s. 2.

(23) EGT C 31, 3.2.1979, s. 9.

(24) Kommissionen ändrade denna praxis när den år 1999 antog riktlinjerna för bedömning av statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EGT C 288, 9.10.1999, s. 2) och införde ändamålsenliga åtgärder enligt artikel 88.1 i EG-fördraget. Sedan dess skall varje investeringsstöd till stora företag i svårigheter anges särskilt.

(25) Jämför i detta avseende riktlinjerna för statligt stöd med regional målsättning, sidan 21 nedan. Granskningen syftar särskilt till att fastställa den lägsta stödnivå som krävs för att återställa företagets livskraft, varvid varje investeringsstöd som beviljas inom ramen för omstruktureringsprojektet skall betraktas som en del av det totala stödet, som inte får överskrida det minimum som krävs för att återställa livskraften.

(26) EGT C 368, 23.12.1994, s. 2

(27) De flesta av dessa har senare ingett konkursansökan.