32002R0170

Kommissionens förordning (EG) nr 170/2002

av den 30 januari 2002

om tillämpningsföreskrifter för de bidragssystem inom nötköttssektorn som fastställs i rådets förordningar (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001 och (EG) nr 1454/2001 om specifika åtgärder för vissa jordbruksprodukter till förmån för de franska utomeuropeiska departementen (Poseidom), Azorerna och Madeira (Poseima) och Kanarieöarna (Poseican), och upphävande av förordning (EG) nr 2912/95

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1452/2001 av den 28 juni 2001 om specifika åtgärder för vissa jordbruksprodukter till förmån för de franska utomeuropeiska departementen, ändring av direktiv 72/462/EEG samt upphävande av förordning (EEG) nr 525/77 och förordning (EEG) nr 3763/91 (Poseidom)(1), särskilt artikel 9.4 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1453/2001 av den 28 juni 2001 om specifika åtgärder för vissa jordbruksprodukter till förmån för Azorerna och Madeira samt om upphävande av förordning (EEG) nr 1600/92 (Poseima)(2), särskilt artiklarna 13.6 och 22.6 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1454/2001 av den 28 juni 2001 om specifika åtgärder för vissa jordbruksprodukter till förmån för Kanarieöarna och om upphävande av förordning (EEG) nr 1601/92 (Poseican)(3), särskilt artikel 5.6 i denna, och

av följande skäl:

(1) Förordning (EG) nr 1452/2001 innehåller specifika åtgärder till förmån för uppfödningen i de franska utomeuropeiska departementen. Enligt artikel 9.1 a och b i den förordningen skall nötköttsproducenterna få dels ett tillägg till det am- och dikobidrag som avses i artikel 6 i rådets i förordning (EG) nr 1254/1999(4), senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2345/2001(5), dels ett tillägg till det slaktbidrag som avses i artikel 11 i samma förordning. Grund- och tilläggsbidragen skall varje år beviljas för högst 10000 handjur av nötkreatur respektive 35000 am- och dikor och 20000 slaktade djur. Enligt artikel 9.4 är det lämpligt att anta följande tillämpningsföreskrifter. När det gäller det särskilda bidraget är det lämpligt att behålla det regionala tak som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1254/1999 i fråga om det antal handjur av nötkreatur i den första åldersklassen för vilka det särskilda bidraget beviljades i de franska utomeuropeiska departementen för år 1994, samt att bevilja bidrag för högst 90 djur per åldersklass, per kalenderår och per jordbruksföretag. När det gäller am- och dikobidraget är det lämpligt att inrätta en särskild reserv för de franska utomeuropeiska departementen med en volym som fastställs utifrån ett tak på 35000 am- och dikor och det antal bidrag som beviljades för 1994. När det gäller slaktbidraget är det lämpligt att behålla det tak som fastställs i artikel 38.1 i kommissionens förordning (EG) nr 2342/1999(6), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2088/2001(7) i fråga om det antal djur för vilka slaktbidraget beviljades för år 2000.

(2) Förordning (EG) nr 1453/2001 innehåller specifika åtgärder till förmån för uppfödningen på Azorerna och Madeira. När det gäller Madeira, och i enlighet med artikel 13.2 och 13.3 i den förordningen, skall producenterna få ett tillägg, per slaktat djur som fötts upp lokalt - dock för högst 2500 slaktade djur - till det slaktbidrag som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 1254/1999, och nötköttsproducenterna skall få ett tillägg till det bidrag för hållande av am- och dikor som avses i artikel 6 i samma förordning. Alla grundbidrag liksom tilläggsbidraget som avses i artikel 13.3 skall varje år beviljas för högst 2000 handjur av nötkreatur respektive 1000 am- och dikor och 6000 slaktade djur. Enligt artikel 13.6 i förordningen är det lämpligt att anta följande tillämpningsföreskrifter. När det gäller det särskilda bidraget är det lämpligt att behålla det regionala tak som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1254/1999 i fråga om det antal handjur av nötkreatur i den första åldersklassen för vilka det särskilda bidraget beviljades på Madeira för 2000, samt att bevilja bidrag för högst 90 djur per åldersklass, per kalenderår och per jordbruksföretag. När det gäller am- och dikobidraget är det lämpligt att inrätta en särskild reserv för Madeira med en volym som fastställs utifrån ett tak på 1000 am- och dikor och det antal bidrag som beviljades för 2000. När det gäller slaktbidraget är det lämpligt att behålla det tak som fastställs i artikel 38.1 i förordning (EG) nr 2342/1999 i fråga om det antal djur för vilka slaktbidraget beviljades för 2000.

(3) När det gäller Azorerna, och i enlighet med artikel 22.2 och 22.3 i förordning (EG) nr 1453/2001, skall producenterna få ett tillägg, per slaktat djur som fötts upp lokalt, till det slaktbidrag som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 1254/1999, och nötköttsproducenterna skall få ett tillägg till det bidrag för hållande av am- och dikor som avses i artikel 6 i samma förordning. Grund- och tilläggsbidragen skall varje år beviljas för högst 40000 handjur av nötkreatur respektive 33000 slaktade djur. Enligt artikel 22.6 i förordningen är det lämpligt att anta följande tillämpningsföreskrifter. När det gäller det särskilda bidraget är det lämpligt att behålla det regionala tak som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1254/1999 i fråga om det antal handjur av nötkreatur i den första åldersklassen för vilka det särskilda bidraget beviljades på Azorerna för år 2000. När det gäller slaktbidraget är det lämpligt att behålla det tak som fastställs i artikel 38.1 i förordning (EG) nr 2342/1999 i fråga om det antal djur för vilka slaktbidraget beviljades för 2000.

(4) Enligt artikel 22.9 i förordning (EG) nr 1453/2001, skall ett stöd införas för avsättning i en annan del av gemenskapen av unga handjur av nötkreatur som är födda på Azorerna. Det bör med anledning av detta fastställas tillämpningsföreskrifter för detta stöd.

(5) Förordning (EG) nr 1454/2001 innehåller specifika åtgärder till förmån för uppfödningen på Kanarieöarna. Enligt artikel 5.2 och 5.3 i den förordningen skall producenterna få ett tillägg, per slaktat djur som fötts upp lokalt, till det slaktbidrag som avses i artikel 11 i förordning (EG) nr 1254/1999, och nötköttsproducenterna skall få ett tillägg till det bidrag för hållande av am- och dikor som avses i artikel 6 i samma förordning. Grund- och tilläggsbidragen skall varje år beviljas för högst 10000 handjur av nötkreatur respektive 5000 am- och dikor och 15000 slaktade djur. Enligt artikel 5.6 i förordningen är det lämpligt att anta följande tillämpningsföreskrifter. När det gäller det särskilda bidraget är det lämpligt att behålla det regionala tak som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1254/1999 i fråga om det antal handjur av nötkreatur i den första åldersklassen för vilka det särskilda bidraget beviljades på Kanarieöarna för 2000. När det gäller am- och dikobidraget är det lämpligt att inrätta en särskild reserv för Kanarieöarna med en volym som fastställs utifrån ett tak på 5000 am- och dikor och det antal bidrag som beviljades för 2000. När det gäller slaktbidraget är det lämpligt att behålla det tak som fastställs i artikel 38.1 i förordning (EG) nr 2342/1999 i fråga om det antal djur för vilka slaktbidraget beviljades för 2000.

(6) De berörda medlemsstaterna har meddelat kommissionen det antal djur för vilka det särskilda bidraget beviljades i de franska utomeuropeiska departementen för 1994 (1669), på Madeira för 2000 (886), på Azorerna (27744) och på Kanarieöarna (2133), det antal djur för vilka am- och dikobidraget beviljades i de franska utomeuropeiska departementen för 1994 (21149), på Madeira för 2000 (0) och på Kanarieöarna (1279), samt det antal djur för vilka slaktbidraget beviljades för 2000 i de franska utomeuropeiska departementen (3727), på Madeira (1678), på Azorerna (10318) och på Kanarieöarna (1696).

(7) De undertak som är inräknade i det regionala taket för Frankrike, Portugal och Spanien när det gäller det särskilda bidraget, och som grundar sig på det antal bidrag som betalats under ett referensår till producenterna i de franska utomeuropeiska departementen, på Azorerna och Madeira samt på Kanarieöarna, bör förbehållas dessa producenter. De undertak som ingår i de nationella taken för dessa medlemsstater när det gäller am- och dikobidraget, och som grundar sig på det antal bidrag som betalats under ett referensår till producenterna i de franska utomeuropeiska departementen, på Azorerna och Madeira samt på Kanarieöarna, bör förbehållas dessa producenter. Övriga stödberättigande djur, upp till det högsta tillåtna antalet i ovannämnda områden för det särskilda bidrag respektive för det am- och dikobidrag som infördes genom förordningarna (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001 och (EG) nr 1454/2001, bör läggas till de antal som anges i bilagorna I och II till förordning (EG) nr 1254/1999, ändrad genom förordning (EG) nr 1455/2001(8).

(8) De undertak som är inräknade i det nationella taket för Frankrike, Portugal och Spanien när det gäller slaktbidraget, och som grundar sig på det antal bidrag som för ett referensår betalades ut till producenterna i de franska utomeuropeiska departementen, på Azorerna och Madeira samt på Kanarieöarna, bör förbehållas dessa producenter. Övriga stödberättigande djur, upp till det högsta tillåtna antalet i dessa områden för det slaktbidrag som infördes genom förordningarna (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001 och (EG) nr 1454/2001, bör läggas till de antal som anges i bilaga III till förordning (EG) nr 2342/1999.

(9) För att skapa rättslig klarhet bör kommissionens förordning (EG) nr 2912/95(9) upphävas.

(10) För att förordningarna (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001 och (EG) nr 1454/2001 skall kunna tillämpas omedelbart är det nödvändigt att den här förordningen träder i kraft så snart som möjligt.

(11) För att säkra överensstämmelse med början av tillämpningsperioden för det bidragssystem som inrättades genom förordning (EG) nr 1254/1999 för 2002, är det nödvändigt att denna förordning tillämpas från och med den 1 januari 2002.

(12) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för nötkött.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Den övre gräns på 90 djur per åldersklass, per kalenderår och per jordbruksföretag i fråga om det särskilda bidraget som föreskrivs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1254/1999, skall gälla i de franska utomeuropeiska departementen, på Madeira och på Kanarieöarna.

2. Undertaken för de yttersta randområdena, inom de regionala tak som fastställs i artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1254/1999 för det särskilda bidraget och som anges i bilaga I till den förordningen, skall vara följande:

>Plats för tabell>

3. När det gäller am- och dikobidraget skall myndigheterna i de berörda medlemsstaterna utfärda de bestämmelser som krävs för att i nödvändig omfattning garantera rättigheterna för de producenter som har beviljats bidrag med tillämpning av artikel 6 i förordning (EG) nr 1254/1999. Myndigheterna skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtas. Summan av de beviljade bidragen skall räknas in i ett särskilt undertak inom ramen för de nationella tak som definieras i artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1254/1999 och som uteslutande är avsett för producenterna i de franska utomeuropeiska departementen, på Madeira och på Kanarieöarna.

De berörda medlemsstaternas myndigheter får fastställa särskilda villkor för tilldelning eller omfördelning av bidragsrätter. Dessa villkor skall lämnas in till kommissionen för granskning innan de börjar tillämpas.

4. Den särskilda reserven med bidragsrätter i fråga om am- och dikobidraget som avses i artikel 9.4 b andra strecksatsen i förordning (EG) nr 1452/2001 skall omfatta 35000 bidragsrätter.

5. Den särskilda reserven med bidragsrätter i fråga om am- och dikobidraget som avses i artikel 13.6 b andra strecksatsen i förordning (EG) nr 1453/2001 skall omfatta 1000 bidragsrätter.

6. Den särskilda reserven med bidragsrätter i fråga om am- och dikobidraget som avses i artikel 5.6 b andra strecksatsen i förordning (EG) nr 1454/2001 skall omfatta 5000 bidragsrätter.

7. Undertaken för de yttersta randområdena, inom de nationella tak som fastställs i artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1254/1999 för slaktbidraget och som anges i bilaga III till förordning (EG) nr 2342/1999, skall vara följande:

>Plats för tabell>

8. Grundbidragen, samt tilläggen till am- och dikobidraget och till slaktbidraget, skall ingå i en och samma ansökan från producenten, inom ramen för bestämmelserna i förordning (EG) nr 1254/1999.

9. Varje stödansökan enligt artikel 22.9 i förordning (EG) nr 1453/2001 skall lämnas in av den producent som senast skötte uppfödningen under den period som krävs före avsändningen. Den skall innehålla följande uppgifter:

- Djurets identifikationsnummer.

- Uppgift från avsändaren om djurets bestämmelseort.

10. De berörda medlemsstaternas myndigheter får vid behov besluta om ytterligare bestämmelser för beviljandet av de tillägg till stöden som avses i den här artikeln. De skall utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta.

Dessutom skall myndigheterna, senast den 31 juli varje år och för föregående kalenderår, meddela kommissionen det antal djur för vilka ansökningar har inkommit och beviljats i fråga om såväl grundbidraget som tilläggen till am- och dikobidraget och slaktbidraget. Myndigheterna skall också före detta datum lämna meddelande om det antal djur för vilka det ansökts om och beviljats det stöd som avses i artikel 22.9 i förordning (EG) nr 1453/2001.

Artikel 2

Förordning (EG) nr 2912/95 skall upphöra att gälla.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2002.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 30 januari 2002.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 198, 21.7.2001, s. 11.

(2) EGT L 198, 21.7.2001, s. 26.

(3) EGT L 198, 21.7.2001, s. 45.

(4) EGT L 160, 26.6.1999, s. 21.

(5) EGT L 315, 1.12.2001, s. 29.

(6) EGT L 281, 4.11.1999, s. 30.

(7) EGT L 282, 26.10.2001, s. 39.

(8) EGT L 198, 21.7.2001, s. 58.

(9) EGT L 305, 19.12.1995, s. 17.