32000R1741

Kommissionens förordning (EG) nr 1741/2000

av den 3 augusti 2000

om införande av en provisorisk utjämningstull på import av visst slags polyetentereftalat med ursprung i Republiken Indien, Malaysia, Taiwan och Konungariket Thailand

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), särskilt artikel 12 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) Kommissionen meddelade i november 1999 genom ett tillkännagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(2) (nedan kallat tillkännagivande om inledande) att ett antisubventionsförfarande skulle inledas avseende import till gemenskapen av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Malaysia, Sydkorea, Taiwan och Thailand. Kommissionen inledde samtidigt en undersökning.

(2) Förfarandet inleddes till följd av en framställning som ingavs av Europeiska plasttillverkarförbundet (Association of Plastic Manufacturers in Europa) för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del av gemenskapens tillverkning av polyetentereftalat. Framställningen innehöll tillräcklig bevisning om subventionering av den berörda produkten och om väsentlig skada därav för att motivera inledandet av ett förfarande.

(3) Framställningen gällde också import med ursprung i Saudiarabien. Till följd av samråd med de saudiarabiska myndigheterna som hölls innan förfarandet inleddes framlades dock bevis för att importen av polyetentereftalat från Saudiarabien utgör mindre än 4 % av den totala importen i volym. I enlighet med artikel 14.4 i rådets förordning (EG) nr 2026/97 (nedan kallad grundförordningen) har kommissionen uteslutit import med ursprung i Saudiarabien från denna undersökning.

(4) Innan förfarandet inleddes och i enlighet med artikel 10.9 i grundförordningen underrättade kommissionen de offentliga myndigheterna i Indien, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Thailand om att den mottagit en vederbörligen underbyggd framställning med påstående om att subventionerad import av polyetentereftalat med ursprung i Indien, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Thailand vållar gemenskapsindustrin väsentlig skada. Dessa offentliga myndigheter uppmanades att inleda samråd i syfte att klargöra situationen vad gäller framställningens innehåll och att nå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. Sydkoreas offentliga myndigheter accepterade förslaget och samrådde med kommissionen den 24 oktober 1999. De synpunkter som framställdes angående påståendena i framställningen om subventionerad import och väsentlig skada för gemenskapsindustrin noterades.

(5) Kommissionen underrättade officiellt de tillverkare i gemenskapen, exporterande tillverkare, importörer och användare som den visste var berörda samt företrädarna för de berörda exportländerna och den klagande om att förfarandet hade inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

De offentliga myndigheterna i Indien, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Thailand samt ett antal exporterande tillverkare, klagande gemenskapsproducenter, gemenskapsanvändare och importörer lämnade synpunkter skriftligen. Alla parter som begärde detta inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande gavs tillfälle att bli hörda.

(6) Kommissionen sände frågeformulär till de parter som den visste var berörda och erhöll svar på frågeformuläret från de offentliga myndigheterna i Indien, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Thailand, från nio klagande gemenskapstillverkare, tjugo exporterande tillverkare i de berörda länderna samt från importörer i gemenskapen som var de exporterande tillverkarna närstående. Kommissionen mottog även svar från tre icke-närstående importörer/handlare i gemenskapen samt från nio användare, fem leverantörer och fem intresseorganisationer.

(7) Kommissionen inhämtade och kontrollerade de uppgifter den bedömde vara nödvändiga för det preliminära fastställandet av subventionering och skada och gjorde i lämpliga fall kontrollbesök vid följande företag:

a) Gemenskapstillverkare

- Du Pont Polyesters Ltd (Förenade kungariket),

- Eastman Chemicals BV (Nederländerna),

- INCA International SpA (Italien),

- Italpet Preforme SpA (Italien),

- KOSA GmbH (Tyskland),

- Shell Chemicals Ltd (Förenade kungariket),

- Wellman PET Resins Europe (Nederländerna),

- Aussapol SpA (Italien),

- CEP (Frankrike).

b) Indiens offentliga myndigheter

- Handelsministeriet, New Delhi,

- Ministeriet för kemiska och petrokemiska produkter, New Delhi,

- Finansministeriet, New Delhi,

- Centralstyrelsen för punktskatter och tull, New Delhi.

c) Exporterande tillverkare i Indien

- Pearl Engineering Polymers Ltd, New Delhi,

- Futura Polymers Ltd, Chennai,

- Elque Polyesters Ltd, Calcutta,

- Reliance Industries Ltd, Mumbai.

d) Indonesiens offentliga mydigheter

- Ministeriet för industri och handel, Jakarta,

- Finansministeriet, Jakarta,

- Styrelsen för investeringssamordning, Jakarta,

- Byrån för exportfrämjande (BAPEKSTA), Jakarta,

- Sucofindo, Jakarta.

e) Exporterande tillverkare i Indonesien

- PT. Bakrie Kasei Corporation, Jakarta,

- PT. Indorama Synthetics TbK., Jakarta,

- PT. Polypet Karyapersada, Jakarta.

f) Sydkoreas offentliga myndigheter

- Ministeriet för handel, industri och energi (MOCIE),

- Ministeriet för finans och ekonomi (MOF),

- Utrikes- och handelsministeriet (MOFAT),

- Korea Asset Management Corporation (KAMCO).

g) Exporterande tillverkare i Sydkorea

- Honam Petrochemical Corp.,

- Samyang Corporation,

- SK Chemicals Co., Ltd,

- SK Global Co., Ltd (närstående SK Chemicals),

- Tongkook Corporation,

- Daehan Synthetic Fiber Co., Ltd.

h) Malaysias offentliga myndigheter

- Ministeriet för internationell handel och industri (MITI),

- Malaysian Industrial Development Authority (MIDA),

- Bank Negara Malaysia,

- Malaysian Institute of Accountants,

- Malaysia External Trade Development Corporation,

- Skatteministeriet (Ministry of Taxation, Lustoms and Excise Department, Inland Revenue Board).

i) Exporterande tillverkare i Malaysia

- Hualon Corporation (M) Sdn. Bhd., Kuala Lumpur,

- MPI Polyester Industries Sdn. BHD., Shah Alam (Selangor D.E.).

j) Thailands offentliga myndigheter

- Utrikeshandelsministeriet, Bangkok,

- Investeringsstyrelsen, Bangkok,

- Tullministeriet, Bangkok,

- Skatteministeriet, Bangkok.

k) Exporterande tillverkare i Thailand

- Thai Shingkong Ltd.

l) Taiwans offentliga myndigheter

- Ekonomiministeriet,

- Finansministeriet,

- Chiao Tung Bank.

m) Exporterande tillverkare i Taiwan

- Shinkong Synthetic Fibers Corporation, Taipei,

- Tuntex Distinct Corp., Hsichih, Taipei County,

- Far Eastern Textile Ltd., Taipei,

- Nan Ya Plastics Corporation, Taipei.

(8) Undersökningen om subvention omfattade perioden från och med den 1 oktober 1998 till och med den 30 september 1999 (nedan kallad undersökningsperioden). Skadeundersökningen omfattade perioden från och med den 1 januari 1996 till och med den 30 september 1999 (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(9) I november 1990 inledde kommissionen en antidumpningsundersökning rörande import av samma produkt med ursprung i Indien, Indonesien, Sydkorea, Malaysia, Taiwan och Thailand(3).

B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1. Berörd produkt

(10) Den produkt som berörs är polyetentereftalat som vanligen används inom plastindustrin för tillverkning av flaskor och skivor.

(11) Det finns även ett annat slags polyetentereftalat som används för tillverkning av polyesterfibrer men som inte omfattas av denna undersökning.

(12) Tillverkningsprocessen för de bägge slagen av polyetentereftalat är identisk upp till en viss punkt, eftersom båda tillverkas genom polykondensation av renad tereftalsyra eller dimetyltereftalat (PTA) med monoetylenglykol (MEG). Polyetentereftalat för användning i plastindustrin polymeriseras på ett liknande sätt som det som används vid tillverkning av polyesterfibrer, ibland även med samma utrustning.

(13) Tillverkningsprocessen för de bägge slagen av polyetentereftalat är identisk upp till en viss punkt, eftersom båda tillverkas genom polykondensation av renad tereftalsyra (PTA) eller dimetyltereftalat med monoetylenglykol (MEG). Polyetentereftalat för användning i plastindustrin polymeriseras på ett liknande sätt som det som används vid tillverkning av polyesterfibrer, ibland även med samma utrustning. Skillnaden mellan de bägge slagen av polyetentereftalat utgörs huvudsakligen av det faktum att den berörda produkten genomgår ytterligare en behandling kallad behandling i fast tillstånd som ökar dess gränsviskositetsvärde (IV-värde eller ItV-värde). Det är således nivån på IV-värdet som skiljer den berörda produkten från det polyetentereftalat som används för tillverkning inom polyesterfiberindustrin. Polyetentereftalat med ett IV-värde som är lägre än 0,7 används för tillverkning av polyesterfibrer och omfattas således inte av denna antisubventionsundersökning.

(14) Polyetentereftalatets viskositet kan även uttryckas på annat sätt, nämligen i form av viskositetskoefficienten eller viskositetskvot. Det konstaterades i undersökningen att ett IV-värde på 0,7 motsvarar en viskositetskoefficient på 78 ml/g enligt prover som genomförts i enlighet med DIN 53728, och inte en viskositetskoefficient på 173 såsom angivits i klagomålet. Detta värde uppstod till följd av en felaktig tillämpning av provnorm DIN 53728 i en rapport från Hoechst som offentliggjordes 1991. Kommissionen har därför beslutat använda en viskositetskoefficient på minst 78 ml/g, vilket enligt en korrekt tillämpning av DIN 53728 är viskositetskoefficienten för det slags polyetentereftalat som används vid tillverkningen av flaskor och skivor av plast.

(15) Mot denna bakgrund är den produkt som berörs polyetentereftalat med en viskositetskoefficient på minst 78 ml/g, vilket motsvarar ett gränsviskositetsvärde på minst 0,7 (PET eller polyetentereftalat) som importeras enligt KN-nummer 39076020 och ex 3907 60 80.

2. Likadan produkt

(16) Kommissionen konstaterade att det PET som tillverkades av gemenskapsindustrin och såldes på gemenskapsmarknaden var en likadan produkt som det PET som tillverkades i de berörda länderna och exporterades till gemenskapen, eftersom de hade samma grundläggande egenskaper och användningsområden. Samma gäller för det PET som såldes på den inhemska marknaden i de exporterande länderna och det PET som exporterades till gemenskapen. Följaktligen är dessa produkter att anse som likadana produkter i enlighet med artikel 1.5 i grundförordningen.

C. SUBVENTIONER

I. INDIEN

1. Inledning

(17) På grundval av uppgifterna i framställningen och svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande fyra stödsystem, som påstods innefatta exportsubventioner:

- Duty Entitlement Passbook Scheme (tullkreditsystemet).

- Export Promotion Capital Goods Scheme (förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror).

- Export Processing Zones/Export Oriented Units (industriella frizoner för bearbetning på export/exportorienterade företag).

- Income Tax Scheme (befrielse från inkomstskatt).

(18) De tre första ordningarna grundar sig på "Foreign Trade (Development and Regulation) Act" nr 22 från 1992 (utrikeshandelslagen) som trädde i kraft den 7 augusti 1992. Genom avsnitt 5 i utrikeshandelslagen bemyndigas de indiska offentliga myndigheterna att fastställa Indiens export- och importpolitik. Myndigheternas kungörelser sammanfattas i "Export and Import Policy"-dokument (dokument om export- och importpolitiken), vilka ges ut av handelsministeriet vart femte år och uppdateras varje år. Ett av dessa dokument är av betydelse för undersökningsperioden i detta fall, nämligen femårsplanen för perioden 1 april 1997-31 mars 2002. De indiska offentliga myndigheterna har dessutom fastställt förfarandena för Indiens utrikeshandel i "Handbook of Procedures for Exports and Imports - 1 april 1997-31 mars 2002" (handboken för export- och importförfaranden för perioden 1 april 1997-31 mars 2002), volym 1.

(19) Den sista ordningen, befrielse från inkomstskatt, grundar sig på "Income Tax Act" (lagen om inkomstskatt) från 1961, vilken ändras varje år genom "Finance Act" (skattelagen).

(20) Fyra företag som tillverkar och exporterar den berörda produkten undersöktes. Endast två av företagen exporterade denna produkt till gemenskapen under undersökningsperioden, nämligen Reliance Industries och Pearl Polymers. De två andra samarbetsvilliga exporterande tillverkarna begärde att få ingå i undersökningen. Deras export till tredje land var tillräckligt stor för att deras subventionsnivå skulle kunna fastställas. Kommissionen bedömde det därför lämpligt att ta med dessa två företag, Futura Polymers och Elque Polyester, i undersökningen.

2. Tullkreditsystemet

Rättslig grund

(21) Tullkreditsystemet trädde i kraft den 1 april 1997 genom tullkungörelse 34/97. En utförlig redogörelse för systemet ges i stycke 7.25-7.41 i dokumentet om export- och importpolitiken och i stycke 7.32-7.50 i handboken för export- och importförfaranden. Tullkreditsystemet ersätter "passbook"-systemet som upphörde att gälla den 31 mars 1997. Det finns två typer av tullkreditsystem:

- Tullkredit som beviljas före export.

- Tullkredit som beviljas efter export.

Tullkredit som beviljas före export

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(22) Systemet med tullkredit som beviljas före export står öppet för exporterande tillverkare (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för exporterande handlare som har anknytning till tillverkare. För att kunna komma i fråga för denna ordning måste företaget ha exporterat under en treårsperiod innan det ansöker om kredit.

b) Praktiskt genomförande

(23) Varje stödberättigad exportör kan ansöka om licens. Genom licensen beviljas ett kreditbelopp som kan användas för avräkning av tull på framtida import av varor. Licensen utfärdas automatiskt och krediten beräknas till 10 % av det genomsnittliga värdet fob av den sökandes totala export under de tre föregående åren eller, om det är lägre, till den kreditsats som är tillåten för den exporterade produkten. Med licensen följer en skyldighet att exportera.

(24) Tullkredit som beviljas före export gör det möjligt att tullfritt importera insatsvaror (som inte är upptagna i "Negative List of Imports", den negativa importlistan) som behövs för tillverkningen av varor i det berörda företagets tillverkningsanläggning (det s.k. kravet på faktisk användning, "Actual User Condition"). Vilka varor som får importeras tullfritt bestäms på grundval av de insatsvaror som upptagits i standardnormen för "input/output" ("Standard Input-Output Norm") och varierar beroende på vilken produkt som skall tillverkas. Företaget får sedan inte överföra, utlåna, sälja eller avhända sig de insatsvaror som importerats tullfritt och inte heller utnyttja dem i annat syfte än som beståndsdel i den färdiga produkten.

(25) Tullkrediten får inte överlåtas. Licensen är giltig i tolv månader räknat från dagen för utfärdandet. Vid import förbinder sig exportören att använda varorna som insatsvaror för färdigvaror avsedda för export. Genom exporten får licensinnehavaren en förmån baserad på den färdiga produktens typ och kvantitet. Förmånen beräknas på grundval av standardnormen för "input/output". När licensinnehavaren har exporterat varor till ett värde som berättigar honom till en förmån motsvarande den kredit som han redan beviljats inom ramen för systemet med tullkredit före export, är förpliktelsen fullgjord. När all kredit har utnyttjats skall en avgift betalas till den behöriga myndigheten. Företaget kan då anhålla om ett ytterligare kreditbelopp, vilket beräknas på det sätt som beskrivits ovan.

c) Slutsats beträffande systemet med tullkredit som beviljas före export

(26) Systemet med tullkredit före export är varken ett tillåtet avskrivnings/restitutionssystem eller ett restitutionssystem som tillåter substitution enligt bestämmelserna i grundförordningen, trots förekomsten av ett krav på faktisk användning. Systemet grundar sig på värde, inte på kvantitet och krediten beviljas som en procentandel av värdet av tidigare export. Tullkrediten beräknas inte i förhållande till specifika fysiska kvantiteter av de insatsvaror som faktiskt förbrukats eller skall förbrukas i tillverkningsprocessen. Insatsvarornas värde bestäms i praktiken med utgångspunkt i standardnormer för "input/output", med hjälp av vilka kostnadskalkyler görs på grundval av vad som anses vara värdet av de insatsvaror som måste importeras för tillverkningen av en viss produkt.

(27) När tullkrediten fastställts för en viss färdig produkt får insatsvaror importeras tullfritt med stöd av en licens avseende tullkredit före export. Det finns ingen mekanism som hindrar en exporterande tillverkare från att ändra proportionerna mellan de insatsvaror han faktiskt importerar, eftersom han endast är skyldig att hålla sig under det sammanlagda kredittak som beviljats. Dessutom finns det ingen skyldighet att importera alla de olika insatsvaror för vilka krediten beviljats. De enda gränserna för den kvantitet av en viss insatsvara som får importeras enligt systemet utgörs av det värde som anges på den licens som beviljats och det motsvarande åtagandet att exportera den färdiga produkten. Det finns således inget krav på att importerade insatsvaror som ersätts med insatsvaror från den inhemska marknaden måste ha samma kvantitet eller vara av samma kvalitet och ha samma egenskaper som dessa.

(28) Ett företag som kan skaffa insatsvaror till lägre pris än det som fastställs i standardnormerna för "input/output" eller som kan skaffa en del av insatsvarorna på den inhemska marknaden skulle tullfritt kunna importera insatsvaror för användning vid tillverkning eller för försäljning på den inhemska marknaden, eftersom de kvantiteter som faktiskt importeras inte har något samband med de som anges i standardnormerna för "input/output". Det tycks inte finnas någon regel i standardnormerna för "input/output" som skulle hindra att en sådan situation uppstår.

(29) Det fanns ingenting som tydde på att det existerade ett system eller förfarande för att avgöra vilka tullfria insatsvaror som verkligen förbrukades vid tillverkningen av den exporterade färdiga produkten och vilka kvantiteter det var fråga om. Vidare kunde det konstateras att den avräkning som får göras när varor exporteras inte görs på grundval av de faktiska kvantiteterna av tullfritt importerade insatsvaror som används vid tillverkningen av de exporterade produkterna, utan på grundval av antaganden om standardvärdet av de insatsvaror som ingår i den exporterade produkten.

(30) Indiens offentliga myndigheter anser att detta system endast medger avskrivning av importavgifter för importerade insatsvaror som används för exporttillverkning i enlighet med bestämmelserna i bilagorna II och III till grundförordningen och därför inte kan betraktas som en utjämningsbar subvention. Enligt artikel 2.1 ii i grundförordningen skall befrielse för en exporterad produkt från tullar eller skatter inte betraktas som en subvention under förutsättning att en sådan befrielse beviljas i enlighet med bestämmelserna i bilagorna I-III till grundförordningen. I punkt i i bilaga I (Förteckning över exempel på exportsubventioner) anges särskilt att avskrivning eller restitution av importavgifter utöver vad som tas ut på importerade insatsvaror som förbrukas vid tillverkning av exportvaran utgör en exportsubvention.

(31) Denna bestämmelse skall tolkas i enlighet med bilaga II till grundförordningen. Enligt den bilagan skall kommissionen, när den utreder om insatsvaror förbrukas i tillverkningsprocessen, fastställa om exportlandets offentliga myndigheter har infört och tillämpar ett system eller förfarande för att kunna avgöra vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av exportvaran och till vilka mängder. I detta fall finns inget sådant system.

(32) I avsnitt II.5 i bilaga II och avsnitt II.3 i bilaga III till grundförordningen fastställs att exportlandet, när det konstaterats att dess offentliga myndigheter inte har infört något kontrollsystem, normalt bör företa en ytterligare granskning, som skall grundas på insatsvaror som faktiskt förbrukats eller på faktiska transaktioner, i syfte att fastställa om ett alltför stort belopp har utbetalats.

(33) De indiska offentliga myndigheterna gjorde ingen sådan granskning. Kommissionen undersökte därför inte om det i praktiken förekom en alltför stor restitution av importavgifter på insatsvaror som förbrukades i tillverkningen av den exporterade produkten.

(34) Under alla omständigheter utgör de alltför stora avskrivningarna av importtullar grunden vid beräkningen av förmånens storlek endast när det gäller restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution. Eftersom det har fastställts att systemet med tullkredit före export inte är ett restitutionssystem eller restitutionssystem som tillåter substitution i den mening som avses i led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen, utgörs förmånen av den totala avskrivningen av importtullar, inte av förmodade alltför stora avskrivningar. Detta system anses därför utgöra en utjämningsbar exportsubvention enligt artikel 3.4 a i grundförordningen. Systemet omfattar ett finansiellt bidrag från Indiens offentliga myndigheter i och med att statliga intäkter som annars skulle tas ut (dvs. importtullar) inte drivs in och mottagaren beviljas en förmån eftersom de exporterande tillverkarna inte behöver betala normala importtullar. Systemet är klart knutet till exportresultat eftersom det förutsätter ett åtagande att exportera.

d) Beräkning av förmånen

(35) Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats på grundval av det belopp som normalt skulle ha erlagts i tull för den import som skedde under undersökningsperioden men som inte betalats på grund av systemet med tullbefrielse före export.

(36) Ett företag utnyttjade detta system och erhöll subventioner på 4,27 %.

Tullkredit som beviljas efter export

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(37) Systemet med tullkredit som beviljas efter export står öppet för exporterande tillverkare (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och för exporterande handlare.

b) Praktiskt genomförande

(38) Enligt detta system kan alla stödberättigade exportörer ansöka om kredit, vilken beräknas som en viss procentsats av värdet på de exporterade färdiga produkterna. De indiska offentliga myndigheterna har fastställt sådana procentsatser för flertalet produkter, inbegripet för de berörda produkterna, på grundval av standardnormerna för "input/output". En licens i vilken det beviljade kreditbeloppet anges utfärdas automatiskt.

(39) Krediterna får användas för senare import av alla slags varor (t.ex. råvaror eller kapitalvaror) med undantag för varor för vilka import är begränsad eller förbjuden. De importerade varorna får säljas på den inhemska marknaden (under förutsättning att omsättningsskatt betalas) eller användas på något annat sätt.

(40) Krediter enligt denna ordning får överföras fritt, och är följaktligen ofta föremål för försäljning. Licensen är giltig under en tolvmånadersperiod från och med dagen för beviljandet av licensen. När alla krediter har utnyttjats måste företaget betala en avgift till den behöriga myndigheten.

c) Slutsats beträffande systemet med tullkredit som beviljas efter export

(41) Denna ordning är klart knuten till exportresultat. När ett företag exporterar varor beviljas det en kredit som kan utnyttjas för avräkning av tull på framtida import av varor (såväl råmaterial som kapitalvaror) eller som helt enkelt kan säljas.

(42) Krediten beräknas enligt en formel som utgår från standardnormerna för "input/output", oberoende av om insatsvarorna har importerats, om tull har betalats för dem eller om insatsvarorna verkligen har använts för tillverkning på export och i så fall i vilka mängder. Ett företag kan i själva verket ansöka om licens oberoende av om det faktiskt genomför någon import eller köper importerade varor från andra källor.

(43) Tullkredit som beviljas efter export är inte ett tillåtet avskrivnings-/resitutionssystem i den mening som avses i grundförordningen. Detta beror särskilt på att exportören inte är skyldig att faktiskt förbruka de varor som importeras tullfritt i tillverkningsprocessen och att krediten inte beräknas på grundval av de insatsvaror som faktiskt används.

(44) Det finns inte heller något system eller förfarande för att kontrollera vilka insatsvaror som förbrukas vid tillverkningen av den exporterade produkten eller om det skett en överbetalning av importtull i enlighet med vad som avses i led i i bilaga I och bilagorna II och III till grundförordningen.

(45) Eftersom det inte finns något krav på att importerade insatsvaror skall förbrukas i tillverkningsprocessen eller ett sådant kontrollsystem som avses i bilaga II till grundförordningen kan den tullkredit som beviljas efter export inte betraktas som ett tillåtet restitutionssystem eller som ett restitutionssystem som tillåter substitution. Återbetalningen av importtullar är inte begränsad till den tull som skall betalas på varor som förbrukas i tillverkningen av exportprodukten och det är därför fråga om en alltför stor återbetalning enligt artikel 2.1 a ii i grundförordningen.

(46) Ordningen utgör en subvention eftersom det finansiella bidraget från Indiens offentliga myndigheter i form av efterskänkt tull på importerade varor innebär en förmån för den som åtnjuter tullkredit efter export. Denne kan importera varor tullfritt genom att använda krediter som förvärvats genom export. Subventionen är rättsligt knuten till exportresultat och är därför selektiv enligt artikel 3.4 a i grundförordningen.

d) Beräkning av subventionens storlek

(47) Förmånen för exportörerna kan beräknas på två olika sätt beroende på hur företaget i fråga utnyttjat licenserna, dvs. om licenserna sålts eller använts för tullfri import.

(48) I detta fall har företagen inte sålt licenserna varför förmånen, vad gäller användning av licenserna för att importera varor tullfritt, beräknades på grundval av det tullbelopp som normalt skulle ha erlagts för importen i fråga under undersökningsperioden, men som med stöd av systemet med tullkredit efter export inte erlagts.

(49) Två företag utnyttjade detta system under undersökningsperioden och erhöll förmåner på 5,01 % respektive 6,52 %. Dessa företag anhöll om avdrag för erlagda licensavgifter. Kommissionen undersökte dessa yrkanden och bedömde att de var berättigade. Följaktligen har kommissionen vid beräkningen av förmånerna dragit av de avgifter som är nödvändiga för erhållande av subventionen.

3. Förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

a) Rättslig grund

(50) Systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror trädde i kraft den 1 april 1990. Under undersökningsperioden styrdes systemet av tullkungörelserna nr 28/97 och 29/97 som trädde i kraft den 1 april 1997. Närmare uppgifter om systemet ges i kapitel 6 i dokumentet om export- och importpolitiken för 1997-2002 samt i motsvarande förfarandehandbok.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(51) Ordningen med förmånstullar för import av kapitalvaror står öppen för exporterande tillverkare (dvs. alla tillverkare i Indien som exporterar) och exporterande handlare. Sedan den 1 april 1997 kan även tillverkare som är knutna till exporterande handlare utnyttja denna ordning.

c) Praktiskt genomförande

(52) Ett företag som önskar utnyttja denna ordning måste lämna uppgifter till de behöriga myndigheterna om typen av och värdet på de kapitalvaror som skall importeras. Beroende på omfattningen av det exportåtagande som företaget är berett att göra kommer det att få rätt att importera kapitalvaror till antingen nolltullsats eller nedsatt tullsats. En licens som medger import av kapitalvaror till förmånstullsats utfärdas automatiskt. En ansökningsavgift måste betalas för utfärdandet av en licens. För att exportåtagandet skall vara uppfyllt måste de importerade kapitalvarorna ha använts vid tillverkningen av de exporterade varorna.

d) Slutsats beträffande systemet med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror

(53) Ordningen med förmånstullar i exportfrämjande syfte vid import av kapitalvaror innefattar en subvention, eftersom erläggandet av nedsatt tull eller nolltull innebär att exportören erhåller ett finansiellt bidrag från de indiska offentliga myndigheterna genom att offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut inte drivs in. Mottagaren erhåller en förmån genom att han betalar en lägre importtull eller ingen tull alls.

(54) Subventionen är utjämningsbar eftersom den är rättsligt knuten till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen. Licensen kan inte erhållas om inte företaget åtar sig att exportera. Den betraktas därför som selektiv.

e) Beräkning av subventionens storlek

(55) Förmånen för de exporterande tillverkarna bör beräknas på grundval av det belopp som egentligen skulle ha erlagts i tull på de importerade kapitalvarorna, varvid detta belopp bör fördelas över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för sådana kapitalvaror inom den industri som tillverkar den berörda produkten. Denna period har fastställts på grundval av genomsnittet av avskrivningstiderna för de kapitalvaror som vart och ett av företagen faktiskt importerat, vilket gav en normal avskrivningstid på 18 år.

(56) För att den sammanlagda förmånen för företaget enligt denna ordning skall kunna fastställas har den del av det sålunda framräknade beloppet som är hänförligt till undersökningsperioden justerats genom att ränta för denna period har lagts till beloppet i fråga, varvid det ansetts lämpligt att tillämpa den gällande marknadsräntan i Indien under undersökningsperioden, dvs. 14 %.

(57) För ett företag har detta belopp fördelats på all export under undersökningsperioden. Eftersom den andra exportören lämnade tillförlitliga uppgifter endast vad gäller kapitalvaror som hänförts till polyestersektorn har förmånen för det företaget fördelats på exportomsättningen för sektorn i fråga under undersökningsperioden. Två företag utnyttjade detta system under undersökningsperioden. De erhöll subventioner på mellan 0,79 % och 1,71 %.

4. Industriella frizoner för bearbetning på export/exportorienterade företag

a) Rättslig grund

(58) Ett annat instrument inom ramen för export- och importpolitiken som innefattar exportrelaterat stöd är ordningen med industriella frizoner för bearbetning på export och exportorienterade företag. Denna ordning infördes 1965. Under undersökningsperioden styrdes ordningen av tullkungörelserna nr 53/97, 133/94 och 126/94. Närmare uppgifter om ordningen finns i kapitel 9 i dokumentet om export- och importpolitiken för 1997-2002 och i motsvarande förfarandehandbok.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(59) Företag som åter sig att exportera hela sin tillverkning av varor och tjänster kan inrättas i enlighet med ordningen för industriella frizoner för bearbetning på export och exportorienterade företag. Företag som beviljats denna ställning kan utnyttja vissa förmåner. Det finns sju industriella frizoner för bearbetning på export i Indien. Ett av de företag som är föremål för undersökning ligger i en sådan zon (frizonen Falta). Exportorienterade företag kan vara belägna var som helst i Indien. Dessa företag, vilkas tillverkning bedrivs under tullförsegling, övervakas av tulltjänstemän i enlighet med avsnitt 65 i tullagen ("Customs Act"). En av de undersökta exporterande tillverkarna har beviljats ställning som exportorienterat företag. Trots att exportorienterade företag och företag i industriella frizoner för bearbetning på export måste exportera hela sin tillverkning tillåter Indiens offentliga myndigheter att de säljer en del av sin tillverkning på den inhemska marknaden på vissa villkor.

c) Praktiskt genomförande

(60) Företag som begär behandling som exportorienterade företag och företag i industriella frizoner måste göra en ansökan hos de behöriga myndigheterna. En sådan ansökan måste innehålla uppgifter om bland annat planerade tillverkningskvantiteter, beräknat exportvärde, importbehov och behov av inhemska insatsvaror för den kommande femårsperioden. Om myndigheterna godkänner företagets ansökan underrättas företaget om villkoren för godkännandet. Företag i industriella frizoner och exportorienterade företag kan tillverka alla typer av produkter och godkänns för en femårsperiod. Godkännandet kan förlängas för ytterligare perioder.

(61) Företag i de industriella frizonerna och de exportorienterade företagen är berättigade till följande förmåner:

i) Befrielse från importtull på alla slags varor (inklusive kapitalvaror, råmaterial och förbrukningsvaror) som behövs vid eller i anknytning till tillverkning eller bearbetning, förutsatt att varorna inte är förbjudna enligt den s.k. negativa importlistan ("Negative list of imports").

ii) Befrielse från punktskatter på varor som köpts på den inhemska marknaden.

iii) Skattebefrielse i tio år för inkomster på vilka inkomstskatt normalt skall betalas enligt avsnitt 10B i inkomstskattelagen ("Income Tax Act").

iv) Återbetalning av statlig omsättningsskatt på inhemska varor.

v) Företagen kan ha 100-procentigt utländskt ägande.

vi) Möjlighet att sälja en del av tillverkningen på den inhemska marknaden.

(62) Importören bör på angivet sätt bokföra all import som berörs av ordningen och anteckna förbrukningen och användningen av allt importerat material och all export. Dessa uppgifter skall, om så begärs, regelbundet överlämnas till Development Commissioner.

(63) Importören måste också uppnå en viss miniminettoinkomst i utländsk valuta (uttryckt i procent av exporten) och en viss minimiexport i enlighet med villkoren i dokumentet om export- och importpolitiken. All verksamhet i industriella frizoner för bearbetning på export eller exportorienterade företag sker i tullnederlag.

d) Slutsats om industriella frizoner för bearbetning på export/exportorienterade företag

(64) I denna undersökning har ordningen med industriella frizoner för bearbetning på export och exportorienterade företag använts för import av kapitalvaror, råmaterial och förbrukningsvaror liksom för köp av varor på den inhemska marknaden. Kommissionen konstaterade att de exporterande tillverkarna endast utnyttjat medgivanden som gäller tillfälligt upphävande av importtullar och punktskatter på kapitalvaror, råmaterial och förbrukningsvaror under den tid varorna är i tullnederlag. Kommissionen undersökte därför bara om dessa medgivanden var utjämningsbara. Ordningen med industriella frizoner för bearbetning på export och exportorienterade företag utgör i detta avseende subventioner, eftersom dessa förmåner innebär ett finansiellt bidrag från Indiens offentliga myndigheter i och med att statliga intäkter som annars skulle tas ut inte drivs in och att mottagaren beviljas en förmån. Det tillfälliga upphävandet av tullarna har samma verkan som en tullbefrielse eftersom företaget, så länge som exportkraven är uppfyllda, fritt kan bestämma om och när varorna skall tas ur tullnederlag.

(65) Denna subvention är rättsligt knuten till exportresultat i den mening som avses i artikel 3.4 a i grundförordningen, eftersom den inte kan erhållas om inte företaget godtar ett exportåtagande, och anses därför selektiv och följaktligen utjämningsbar.

e) Beräkning av subventionsbeloppet

(66) Ett företag var ett godkänt exportorienterat företag. Det andra företaget var beläget i en industriell frizon för bearbetning på export. Båda företagen utnyttjade denna ordning för att importera kapitalvaror, råmaterial och förbrukningsvaror.

(67) Förmånen för dessa exportörer har beräknats på grundval av den tull eller skatt som normalt betalas på importerade eller inhemska varor (dvs. råmaterial, förbrukningsvaror och kapitalvaror) under undersökningsperioden.

Kapitalvaror

(68) Beträffande importen av kapitalvaror har förmånen för de exporterande tillverkarna beräknats på det sätt som beskrivits ovan för tullkredit efter export, nämligen på grundval av det belopp som egentligen skulle ha erlagts i tull på de importerade kapitalvarorna, varvid detta belopp fördelats över en period som motsvarar den normala avskrivningstiden för sådana kapitalvaror inom den industri som tillverkar den berörda produkten. Denna period har fastställts på grundval av genomsnittet av avskrivningstiderna för de kapitalvaror som vart och ett av företagen faktiskt importerat, vilket gav en normal avskrivningstid på 18 år.

(69) För att den sammanlagda förmånen för företaget enligt denna ordning skall kunna fastställas har den del av det sålunda framräknade beloppet som är hänförligt till undersökningsperioden justerats genom att ränta för denna period har lagts till beloppet i fråga, varvid det ansetts lämpligt att tillämpa den gällande marknadsräntan i Indien under undersökningsperioden, dvs. 14 %. För ett av de samarbetsvilliga företagen har detta belopp fördelats på all export under undersökningsperioden. Av oförutsedda orsaker upphörde den andre exportörens kommersiella tillverkning i början av 1998. Detta gjorde att försäljningssiffrorna för undersökningsperioden blev orealistiska. Det beslöts därför att omsättningen under undersökningsperioden inte skulle beaktas vid beräkningen av subventionsmarginalen.

(70) Vid beräkningen av subventionsmarginalen gjorde kommissionen följaktligen en justering av uppgifterna om exportförsäljningen på grundval av kontrollerade uppgifter från företaget i fråga avseende en normal tillverkningssituation vilket återspeglade sig i omsättningen för 1997.

Råmaterial, reservdelar och förbrukningsvaror

(71) Vad gäller importen av råmaterial och förbrukningsvaror beräknades förmånen på samma sätt som ovan angivits för ordningen med tullbefrielse som beviljas före export. Förmånen för de exporterande tillverkarna har beräknats på grundval av det tullbelopp som normalt skulle ha erlagts i tull för den import som skedde under undersökningsperioden men som inte betalats.

(72) Två företag utnyttjade denna ordning under undersökningsperioden och erhöll subventioner på 16,81 % respektive 11,15 %.

5. Systemet med befrielse från inkomstskatt

a) Rättslig grund

(73) Systemet med befrielse från inkomstskatt grundar sig på lagen om inkomstskatt från 1961. I denna lag, som ändras varje år genom skattelagen (Finance Act), fastställs grunden för skatteuppbörd samt olika befrielser och avdrag som kan yrkas. Bland de befrielser som kan yrkas av företag kan nämnas de som omfattas av avsnitten 10A, 10B och 80HHC i lagen, vilka avser befrielse från inkomstskatt på vinst från exportförsäljning.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(74) Skattebefrielse enligt avsnitt 10A kan begäras av företag i frihandelszoner. Skattebefrielse enligt avsnitt 10B kan begäras av exportorienterade företag. Skattebefrielse enligt avsnitt 80HHC kan begäras av alla varuexporterande företag.

(75) Eftersom ingen exporterande tillverkare av den berörda produkten utnyttjat skattebefrielsen enligt avsnitt 10A, 10B eller 80HHC har kommissionen ingen anledning att ta ställning till dessa skattebefrielser i samband med denna undersökning.

6. De utjämningsbara subventionernas storlek

(76) Alla subventioner konstaterades vara exportsubventioner. Graden av samarbetsvilja för Indien föreföll vara hög (över 90 %). Den landsomfattande vägda genomsnittliga subventionsmarginalen är 12,97 %, vilket ligger över tröskelvärdet för subventionering på 3 %.

>Plats för tabell>

(77) Med hänsyn till den höga graden av samarbetsvilja fastställdes den övriga tullsatsen för icke-samarbetsvilliga företag till tullsatsen för det samarbetsvilliga företag som hade den högsta subventionsmarginalen, dvs. 16,81 %.

II. INDONESIEN

(78) De subventionsbelopp som konstaterats för enskilda exportörer varierar mellan 0,07 och 1,46 % och ligger alltså under tröskelvärdet för subventionering för Indonesien på 3 %. Kommissionen behöver därför inte ta ställning till om dessa subventioner är utjämningsbara.

III. SYDKOREA

(79) Det subventionsbelopp som beviljats enskilda sydkoreanska exportörer översteg inte 0,46 %. Detta är mindre än tröskelvärdet på 1 % och kommissionen behöver därför inte ta ställning till om dessa subventioner är utjämningsbara.

IV. MALAYSIA

1. Inledning

(80) På grundval av uppgifterna i framställningen och i svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande påstådda subventioneringssystem:

- Pionjärstatus.

- Skatteavdrag för investeringar.

- Avdrag för återinvesteringar.

- Dubbla avdrag för företags kostnader för exportfrämjande.

- Dubbla avdrag för företags kostnader för exportkreditpremier.

- Avdrag för främjad verksamhet.

- Dubbla avdrag för företags kostnader för godkända utbildningsåtgärder.

- Dubbla avdrag för försäkringspremier för exportörer.

- Dubbla avdrag för försäkringspremier för importörer.

- Dubbla avdrag för kostnader för forskning och utveckling.

- Refinansiering av exportkrediter.

- Befrielse från importtullar.

- Befrielse från omsättningsskatt.

- Avdrag för investeringar i anläggningstillgångar.

- Stöd till strategiska projekt.

- Stöd till främjande av malaysiska varumärken.

- Avdrag för investeringar i infrastruktur.

2. Pionjärstatus

a) Rättslig grund

(81) Den rättsliga grunden för att bevilja ett företag pionjärstatus är lagen om investeringsfrämjande från 1986. Lagen innehåller en förteckning över all verksamhet och alla produkter som omfattas. Förteckningen över främjade områden finns i 1994 års beslut om investeringsfrämjande (främjade områden). Beslutet om investeringsfrämjande från 1995 innehåller särskilda bestämmelser för främjande av produkter från högteknologiska företag.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(82) Pionjärstatus kan beviljas alla företag som avser att tillverka en "främjad" produkt (inom tillverkningssektorn) eller att ägna sig åt en "främjad" verksamhet (inom tjänstesektorn), inbegripet produkter eller verksamheter som är av nationell och strategisk betydelse för Malaysia. Främjade produkter är produkter som anges i förteckningen till lagen om investeringsfrämjande.

(83) Enligt avsnitt 4 i lagen skall ministern för internationell handel och industri med regelbundna mellanrum fastställa vilken verksamhet och vilka produkter han anser bör främjas. Enligt lagen kan ministern beakta följande kriterier vid beslutet om att främja en produkt:

- Huruvida dess tillverkning i kommersiellt syfte passar Malaysias ekonomiska behov eller utveckling.

- Om det finns gynnsamma utsikter för vidare utveckling.

- Malaysias nationella och strategiska behov.

(84) De främjade områdena är den östra korridoren på den malaysiska halvön, Sabah, Sarawak och det federala territoriet Labuan. En tilläggsförteckning över främjade produkter har upprättats för företag belägna i främjade områden. Dessa anses utgöra de mindre utvecklade delarna av Malaysia. Inget av de berörda företagen ligger i ett främjat område.

(85) Pionjärstatus kan beviljas endast om den främjade verksamheten eller produkten är ny för företaget och kan inte under ett och samma beskattningsår kombineras med skatteavdrag för investeringar eller avdrag för återinvesteringar.

c) Förmånens storlek

(86) Ett företag som beviljas pionjärstatus åtnjuter en befrielse från skatt på 70 % av sin inkomst (= bruttoinkomsten minus avdragsgilla utgifter och dubbla avdrag för vissa utgifter) från och med den så kallade tillverkningsdagen.

(87) Företag med pionjärstatus som är belägna i ett främjat område befrias från skatt på 85 % av sin inkomst. Tillverkningsdagen fastställs i ett intyg om pionjärstatus som utfärdas av ministern för internationell handel och industri. I detta intyg anges från och med vilken dag företaget skall anses ha pionjärstatus och följaktligen åtnjuta skatteförmånen i förhållande till skattemyndigheterna. Skattebefrielsen beviljas för en femårsperiod. Förlängningar av förmånens giltighetstid beviljas i princip inte, utom i fall då ministern beslutar att verksamheten är av nationell strategisk betydelse för Malaysia. Företag som framställer produkter med högteknologiska användningsområden beviljas en hundraprocentig skattebefrielse i tio år.

d) Praktiska genomförande

(88) Ett företag kan ansöka om pionjärstatus hos den malaysiska myndigheten för industriutveckling (Malaysian Industrial Development Authority) som lyder under ministeriet för internationell handel och industri.

(89) Myndigheten för industriutveckling undersöker om den framtida tillverkningen omfattas av förteckningen över främjade produkter och om företaget uppfyller minst två av följande fyra kriterier:

- Förädlingsvärde.

- Inhemskt innehåll.

- Industrianknytning.

- Tekniska åtgärder i form av en ökning av antalet anställda i arbetsledande och teknisk tjänst inom företaget.

(90) Om dessa kriterier är uppfyllda utfärdar en kommitté ("Action Committee on Industries") bestående av företrädare för ministeriet för internationell handel och industri samt finansministeriet en rekommendation till ministern för internationell handel och finansministern om att bevilja företaget i fråga pionjärstatus.

(91) Ett företag som beviljats pionjärstatus skall tillsammans med den årliga skattedeklarationen inge en ansökan i vilken den yrkade skattebefrielsen beräknats.

(92) Företaget kan begära skattebefrielse för första gången beskattningsåret efter det år då tillverkningen inletts.

e) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(93) Befrielse från skatt enligt lagen om investeringsfrämjande utgör en utjämningsbar subvention i enlighet med artikel 3.2 a i grundförordningen. Malaysias offentliga myndigheter har begränsat möjligheten att beviljas befrielse till att avse företag som tillverkar en främjad produkt. Genom att begränsa möjligheten att beviljas skattebefrielse till att avse tillverkningen av ett begränsat antal produkter har Malaysias offentliga myndigheter automatiskt begränsat möjligheten till att avse endast företag som tillverkar de produkter som anges i lagen. Den produkt som omfattas av denna undersökning är en sådan angiven produkt.

(94) Dessutom har Malaysias offentliga myndigheter stort utrymme för att skönsmässigt besluta vilka produkter som skall främjas. Kriterierna för att klassificera en produkt som främjad (dvs. anpassning till Malaysias ekonomiska utveckling, gynnsamma utsikter för vidare utveckling samt Malaysias nationella och strategiska behov) är vaga och kan inte betraktas som objektiva kriterier. Undersökningen visade att dessa kriterier inte var närmare definierade. Malaysias offentliga myndigheter har vidare beslutat att tillämpa olika grader av skattebefrielse beroende på vilken typ av främjad produkt det rör sig om och var företagen är belägna. Genom detta gynnar Malaysias offentliga myndigheter vissa företag, som tillverkar en i större utsträckning främjad produkt eller som är belägna i ett visst område, framför andra företag. Slutligen kan det konstateras att programmet syftar till att gynna användningen av inhemska varor framför importerade varor, eftersom inhemskt innehåll är ett av de kriterier som beaktas i praktiken.

(95) Systemet utgör en subvention, eftersom det finansiella bidraget från Malaysias offentliga myndigheter i form av skattebefrielse innebär en förmån. Subventionen, som är riktad till vissa företag i Malaysia, är selektiv i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen.

f) Beräkning av förmånen

(96) Förmånen för de exporterande tillverkarna bör beräknas på grundval av befrielsen från företagsskatt och den därav följande skattevinsten som i praktiken beviljas de exporterande tillverkarna under undersökningsperioden. Det sammanlagda förmånsbeloppet bör fördelas i proportion till den totala omsättningen under undersökningsperioden.

(97) Ett företag utnyttjade detta system och erhöll en subvention på 4 %.

3. Skatteavdrag för investeringar och dubbla avdrag för försäkringspremier för exportörer

(98) Ett företag var berättigat till stöd enligt dessa program men erhöll ingen förmån eftersom det gick med förlust. Det är därför inte nödvändigt att bedöma dessa program vidare.

4. Dubbla avdrag för försäkringspremier för exportörer

a) Rättslig grund

(99) Detta system bygger på underavsnitt 154 i inkomstskattelagen från 1967 och inkomstskattereglerna från 1982.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(100) Möjligheten till dubbla avdrag kan utnyttjas av malaysiska tillverknings- eller jordbruksföretag för premier för försäkring av varor som importeras av personen eller företaget i fråga, förutsatt att försäkringsgivaren är ett företag som är etablerat i Malaysia. Alla importörer kan ansöka om dubbla avdrag oberoende av om de importerade produkterna skall förbrukas i landet eller vidareexporteras.

c) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(101) Det dubbla avdraget för försäkringspremier för importörer utgör en subvention, eftersom det innebär ett finansiellt bidrag från Malaysias offentliga myndigheter i form av dubbla avdrag för kostnader (dvs. minskad skattebörda) som medför en förmån.

(102) Det dubbla avdraget för försäkringspremier för importörer utgör dock inte en utjämningsbar subvention enligt grundförordningen, eftersom det inte är selektivt. Malaysias offentliga myndigheter har inte riktat subventionen endast till vissa företag och beviljar subventionen på grundval av objektiva kriterier.

5. Dubbla avdrag för kostnader för forskning och utveckling

a) Rättslig grund

(103) Detta program bygger på avsnitt 34A och 34B i inkomstskattelagen från 1967.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(104) Denna möjlighet till dubbla avdrag kan utnyttjas av tillverknings- eller jordbruksföretag för direkta kostnader för forsknings- och utvecklingsändamål med undantag för investeringar i anläggningstillgångar för forskning och utveckling.

(105) Det dubbla avdraget för denna typ av kostnader utgör dock inte en utjämningsbar subvention enligt grundförordningen eftersom det inte är selektivt. Malaysias offentliga myndigheter har inte riktat subventionen endast till vissa företag och beviljar subventionen på grundval av objektiva kriterier.

6. Befrielse från importtullar och befrielse från omsättningsskatt

Godkända tillverkningslager

a) Rättslig grund

(106) Enligt punkt 88 i beslutet om tull (befrielse) från 1988 som ingår i tullagen från 1967 är import av råmaterial, maskiner och utrustning till ett s.k. godkänt tillverkningslager befriad från importtull. Befrielsen från omsättningsskatt för godkända tillverkningslager framgår av punkt 83 tabell B i beslutet om (befrielse från) omsättningsskatt från 1980.

(107) En samarbetsvillig exporterande tillverkare har konstaterats vara ett godkänt tillverkningslager.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(108) Som godkända tillverkningslager betraktas tillverkningsföretag som är exportorienterade, dvs. företag som 1998 åtagit sig att exportera minst 80 % av sin tillverkning. Sedan den 1 januari 1999 är detta krav 50 %.

(109) För att erhålla befrielse från importtull och omsättningsskatt på råmaterial, maskiner och utrustning (inklusive tillbehör och reservdelar) måste det godkända tillverkningslagret använda dessa direkt i tillverkningsprocessen för en godkänd färdig produkt som, åtminstone till större delen, exporteras till en tredje marknad; utrustningen skall dessutom användas för miljökontroll, återvinning, underhåll och kvalitetskontroll. Med tillverkningsprocessen avses processen från det att tillverkningen inleds till dess att den färdiga produkten är förpackad och klar för export (med förpackningsmaterial och höljen).

c) Praktiskt genomförande

(110) Vad gäller import av råmaterial konstaterade kommissionen att de viktigaste råmaterialen för tillverkningen av den berörda produkten som importerades av det samarbetsvilliga företaget omfattades av "nollsats" vad gäller importtull och omsättningsskatt.

(111) För importerade maskiner och utrustning (inbegripet tillbehör och reservdelar) gäller följande förfarande:

(112) Innan importen genomförs skall företaget ge in en ansökan till statens tulldirektör som kontrollerar att insatsvarorna kan användas direkt i tillverkningsprocessen för den färdiga produkten.

(113) Efter det att godkännandet erhållits skall de varor som importerats enligt detta system deklareras för tullmyndigheterna med användning av importdeklarationsblankett 1. Tullmyndigheterna registrerar och kontrollerar de importerade varorna för att försäkra sig om att de överensstämmer med den deklaration som godkänts av statens tulldirektör.

(114) Tullmyndigheterna beviljar därefter befrielsen (från importtull och omsättningsskatt) genom att stämpla importdeklarationsblanketten.

d) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(115) Befrielsen från omsättningsskatt och importtull utgör en subvention enligt artikel 2 i grundförordningen eftersom den utgör ett finansiellt bidrag från Malaysias offentliga myndigheter i form av efterskänkning av importtullar och omsättningsskatter som annars skulle ha betalats och medför en förmån för mottagaren.

(116) Eftersom subventionen, vad gäller godkända tillverkningslager, endast riktar sig till företag som är belägna i vissa områden och dessutom är knuten till exportresultat anses den vara selektiv i den mening som avses i artikel 3.2 a och 3.4 a i grundförordningen.

e) Beräkning av förmånen

(117) Subventionsbeloppet är skillnaden mellan den omsättningsskatt som faktiskt erlagts för maskinerna och utrustningen och den omsättningsskatt som normalt skulle ha betalats under undersökningsperioden utan förmånen av en skattebefrielse.

(118) Förmånsbeloppet bör fördelas på den normala avskrivningstiden för maskiner, vilken i Malaysia är i genomsnitt tio år. Det belopp som avser undersökningsperioden bör fördelas på hela exportomsättningen under undersökningsperioden för företag som är godkända tillverkningslager. Ett företag utnyttjade detta system och erhöll subventioner på 0,21 %.

Reguljärt tullområde

a) Rättslig grund

(119) I avsnitt 14.2 i tullagen från 1967 finns bestämmelser om befrielse från importtull vid import av råmaterial, maskiner och utrustning för de företag som inte anses vara godkända tillverkningslager och inte heller är belägna i frizoner och som alltså är företag belägna i ett s.k. reguljärt tullområde. Den rättsliga grunden för befrielse från omsättningsskatt på import av råmaterial, maskiner och utrustning är avsnitt 10 i omsättningsskattelagen. En samarbetsvillig exporterande tillverkare är belägen i ett reguljärt tullområde.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(120) Vad gäller företag i reguljära tullområden beviljas befrielsen från importtull och från omsättningsskatt på råmaterial, maskiner och utrustning (inbegripet tillbehör och reservdelar) av finansministern för de tillverkningsbolag som uppfyller "de krav som finansministern anser lämpligt att föreskriva".

(121) Till dessa krav hör bland annat att maskinerna och utrustningen skall användas direkt i tillverkningsprocessen för den färdiga produkten.

c) Praktiskt genomförande

(122) Vad gäller importen av råmaterial konstaterade kommissionen att de viktigaste råmaterialen för tillverkningen av den berörda produkten som importerades av det samarbetsvilliga företaget omfattades av "nollsats" vad gäller importtull och omsättningsskatt.

(123) De berörda råmaterialen är alltså inte befriade från importtull eller omsättningsskatt.

(124) För importerade maskiner och utrustning (inbegripet tillbehör och reservdelar) gäller följande:

(125) Företaget skall före importen ge in en ansökan (blankett PC 1 (97)) till den malaysiska myndigheten för industriutveckling (Malaysian Industrial Development Authority), ett statligt organ, som utreder om utrustningen kan användas direkt i tillverkningsprocessen för den färdiga produkten. Efter godkännande föreslår myndigheten för industriutveckling finansministern att bevilja det sökande företaget befrielse från importtull och omsättningsskatt för angivna maskiner och utrustning. Finansministern utfärdar ett intyg om befrielse, i vilket anges alla maskiner och all utrustning som kan införas utan betalning av de normala pålagorna (importtull och omsättningsskatt). Tillståndet att importera den angivna utrustningen gäller i ett år. När maskinerna importeras skall företaget fylla i och lämna in importdeklarationsblankett 1 till tullmyndigheterna. Tullmyndigheterna registrerar och kontrollerar de importerade varorna för att försäkra sig om att de överensstämmer med det tillstånd som givits av finansministern. Tullmyndigheterna beviljar därefter befrielsen (från importtull och omsättningsskatt) genom att stämpla blanketten för importdeklaration.

d) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(126) Befrielsen från omsättningsskatt och importtull utgör en subvention enligt artikel 2 i grundförordningen eftersom den innebär ett finansiellt bidrag från Malaysias offentliga myndigheter i form av efterskänkning av importtullar och omsättningsskatter som annars skulle ha betalats och medför en förmån för mottagaren.

(127) För företag i reguljära tullområden kan befrielsen från importtull och omsättningsskatt beviljas endast till tillverkningsföretag som importerar viss utrustning på de villkor som Malaysias offentliga myndigheter "anser lämpligt att föreskriva". Dessa villkor anses inte objektiva eftersom de inte är neutrala och ekonomiska till sin karaktär eller tillämpas generellt. De är inte heller tydligt angivna i lag. Eftersom stödet uttryckligen är begränsat till att avse endast vissa företag och urvalet inte grundar sig på neutrala kriterier i den mening som avses i artikel 3.2 b i grundförordningen anses denna subvention selektiv i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen.

e) Beräkning av förmånen

(128) Subventionsbeloppet är skillnaden mellan den importtull och omsättningsskatt som faktiskt erlagts för maskinerna och utrustningen och den importtull och omsättningsskatt som normalt skulle ha betalats under undersökningsperioden utan förmånen av en befrielse.

(129) Förmånsbeloppet bör fördelas på den normala avskrivningstiden för maskiner, vilken i Malaysia är i genomsnitt tio år. Det belopp som avser undersökningsperioden bör fördelas på hela omsättningen under undersökningsperioden för företag som är belägna i reguljära tullområden.

(130) Ett företag utnyttjade detta system och erhöll en subvention på 0,91 %.

7. Program som inte har utnyttjats

(131) Den klagande hävdade att de exporterande tillverkarna av den berörda produkten gynnades av ett antal andra subventionsprogram. Av svaren på frågeformulären och granskningen har framgått att de exporterande tillverkarna inte utnyttjade följande program:

- Avdrag för återinvesteringar.

- Dubbla avdrag för exportfrämjande åtgärder.

- Dubbla avdrag för försäkringspremier för exportkrediter.

- Avdrag för främjad verksamhet.

- Dubbla avdrag för utgifter för godkänd utbildningsverksamhet.

- Refinansiering av exportkrediter.

- Avdrag för investeringar i anläggningstillgångar.

- Stöd till strategiska projekt.

- Stöd till främjande av malaysiska varumärken.

- Avdrag för investeringar i infrastruktur.

Kommissionen har följaktligen inte gjort någon bedömning vad gäller dessa program.

8. De utjämningsbara subventionernas storlek

(132) Graden av samarbetsvilja för Malaysia var mycket hög (över 90 %). De två företag som tillverkade PET i Malaysia var samarbetsvilliga. Den landsomfattande vägda genomsnittliga subventionsmarginalen är 4,2 %, vilket ligger över tröskelvärdet för subventionering på 2 %.

>Plats för tabell>

(133) Med hänsyn till den höga graden av samarbetsvilja fastställdes den övriga tullsatsen för icke-samarbetsvilliga företag till tullsatsen för det samarbetsvilliga företag som hade den högsta subventionsmarginalen, dvs. 4,2 %.

V. TAIWAN

1. Inledning

(134) På grundval av uppgifterna i framställningen och svaren på kommissionens frågeformulär undersökte kommissionen följande system, som påstods innefatta beviljande av subventioner:

1. Skattelättnader och skattebefrielse.

2. Importtullbefrielse.

3. Lån till förmånliga räntor.

4. Samfinansiering.

(135) Systemen med skattelättnader, förmånliga lån och samfinansiering är grundade på lagen om modernisering av industrin (Statute for Upgrading Industries) som senast ändrades den 27 januari 1995. Genomförandet av dessa program regleras genom tillämpningsföreskrifterna för lagen om modernisering av industrin, som senast ändrades den 22 januari 1997. Det praktiska genomförandet av programmen regleras genom föreskrifter som utfärdas av Taiwans Executive Yuan. Befrielsen från importtull grundas på tullagen.

2. Skattelättnader och skattebefrielse

2.1 Skattelättnader för köp av utrustning för automatisering av tillverkning och begränsning av föroreningar

a) Rättslig grund

(136) Den grundläggande lagen om den ekonomiska utvecklingen av den taiwanesiska industrin är lagen om modernisering av industrin (Statute for Upgrading Industries) som trädde i kraft den 1 januari 1991 och senast ändrades den 27 januari 1995. Lagen kompletteras med tillämpningsföreskrifterna för lagen om modernisering av industrin, som senast ändrades den 27 januari 1995. Skattelättnaderna framgår av artikel 6 i lagen om modernisering av industrin. Det praktiska genomförandet av programmet regleras i bestämmelserna för tillämpning av skatteavdrag som utfärdades av Taiwans Executive Yuan den 15 april 1991 och senast ändrades den 27 februari 1995.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(137) Alla tillverkningsföretag är berättigade att ansöka om skattelättnader. Det finns inget särskilt exportkrav, och möjligheten att erhålla skattelättnad är inte heller begränsad till vissa produkttyper eller till krav på en minsta tillverkningskvantitet eller omsättning.

(138) Dock gäller enligt artikel 6 i lagen om modernisering av industrin att skattebefrielse endast medges för följande typer av investeringar:

- Investeringar i utrustning för automatisering av tillverkning.

- Investeringar i utrustning för begränsning av föroreningar.

(139) Enligt lagen om modernisering av industrin skall investeringarna i utrustning överstiga 600000 nya taiwanesiska dollar. Skattelättnaderna för de olika typerna av investeringar kan kombineras. Skattelättnaden får sammanlagt uppgå till högst 50 % av det totala belopp som skall erläggas i skatt för ett visst år.

c) Skattelättnadens storlek

(140) Ett bidragsberättigat företag som investerar i de utrustningstyper eller den teknik som anges ovan får dra 10-20 % av inköpssumman från den bolagsinkomstskatt som skall betalas det aktuella året. Om den inkomstskatt som skall betalas är mindre än det belopp som får dras av, får förmånen överföras under de närmaste fyra åren.

(141) Skattelättnaden beräknas enligt följande:

- Vid inköp av inhemskt tillverkad automatiseringsutrustning eller utrustning för begränsning av föroreningar är reduktionen 20 %.

- Vid inköp av utländskt tillverkad automatiseringsutrustning eller utrustning för begränsning av föroreningar är reduktionen 10 %.

- Vid inköp av teknik för automatiserad tillverkning kan en reduktion på 10 beviljas.

d) Praktiskt genomförande

(142) Ett företag som vill erhålla skattelättnaden skall ansöka om utfärdande av ett intyg om skatteavdrag hos byrån för industriell utveckling vid ekonomiministeriet inom sex månader från den dag då utrustningen levererades eller den dag då projektet slutfördes. Innan intyget utfärdas skall de lokala skattemyndigheterna undersöka om utrustningen motsvarar kriterierna i artikel 6 i lagen om modernisering av industrin och verkligen har installerats. När intyget utfärdats kan skattelättnaden yrkas i skattedeklarationen för det aktuella året (punkt 95 i deklarationen).

e) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(143) Skattelättnaderna enligt artikel 6 i lagen om modernisering av industrin utgör utjämningsbara subventioner i den mening som avses i artikel 3.4 b i grundförordningen. Skattelättnaderna är subventioner som är beroende av användningen av inhemska eller importerade varor. Programmen innefattar visserligen en skattelättnad såväl för importerad som inhemskt tillverkad utrustning, men subventionen är den dubbla vid inköp av inhemsk utrustning och innebär således ett direkt incitament att köpa utrustning som är tillverkad i Taiwan. Av utredningen har framgått att det är de taiwanesiska myndigheternas avsikt att främja inköp av inhemskt tillverkad utrustning framför importerade maskiner genom differentierade förmånsnivåer (20 % för inhemsk utrustning och 10 % för importerad utrustning).

(144) Systemet utgör en subvention eftersom det finansiella bidraget från Taiwans offentliga myndigheter i form av skattelättnader innebär en förmån för exportörerna. Subventionen är rättsligen knuten till användningen av inhemska varor framför importerade varor och anses därför vara selektiv i den mening som avses i artikel 3.4 b i grundförordningen.

(145) Av de anförda skälen bedöms skattelättnaderna vara utjämningsbara subventioner.

f) Beräkning av förmånen

(146) Förmånen för exportörerna beräknades på grundval av skillnaden mellan skattelättnaden för importerade maskiner och inhemskt köpta maskiner som beviljades exportörer under undersökningsperioden, dvs. 10 %. Förmånsbeloppet bör fördelas på den totala omsättningen av den berörda produkten under undersökningsperioden.

(147) Två företag utnyttjade detta subventionssystem och erhöll förmåner på 0,41 % och 0,43 %.

2.2 Skattelättnader för investeringar i vissa företag

a) Rättslig grund

(148) Dessa skattelättnader grundas på artikel 8 i lagen om modernisering av ekonomin.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(149) Skattelättnaden kan beviljas alla investerare som köper aktier som utfärdats av ett betydande teknologiföretag eller ett annat betydande företag som anvisas av regeringen. Det investerande företaget bör behålla aktierna i minst två år. Det finns ingen exakt definition på vad som utgör ett betydande teknologiföretag. Ett annat betydande företag kan vara vilket företag som helst med ett kapital på två miljarder nya taiwanesiska dollar, förutsatt att det anvisats som sådant av Taiwans offentliga myndigheter.

c) Skattelättnadens belopp

(150) Ett stödberättigat bolag som investerat i sådana företag som avses ovan kan från den inkomstskatt som bolaget skall betala göra ett avdrag motsvarande 20 % av priset för aktierna.

d) Praktiskt genomförande

(151) För att erhålla skattelättnaden skall det företag i vilket investeringen gjorts anhålla om ett intyg om skatteavdrag hos byrån för industriell utveckling vid ekonomiministeriet. Innan intyget utfärdas skall byrån för industriell utveckling undersöka om företaget uppfyller kraven på ett betydande teknologiföretag eller om det anvisats av de offentliga myndigheterna som ett annat betydande företag. När intyget utfärdats till det företag som erhållit investeringen kan investeraren göra skattelättnaden gällande i form av ett avdrag i skattedeklarationen för det innevarande året (punkt 95 i deklarationen).

e) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(152) Skattelättnaderna enligt artikel 8 i lagen om utveckling av ekonomin är utjämningsbara subventioner i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen. Taiwans offentliga myndigheter har begränsat möjligheten att erhålla subventionen till att avse företag som gör ett visst slags investeringar. Dessutom har Taiwans offentliga myndigheter stort bedömningsutrymme när det gäller att ange vilka investeringar som berättigar till stöd. Det finns inga objektiva kriterier för att fastställa vad som utgör teknologiföretag eller andra betydande företag. Utredningen har visat att de taiwanesiska myndigheterna haft för avsikt att gynna vissa typer av investeringar utan att fastställa klara kriterier för detta.

(153) Systemet innebär en subvention, eftersom det finansiella bidraget från Taiwans offentliga myndigheter i form av skattelättnader medför en förmån för exportörerna. Subventionen riktar sig till vissa företag i Taiwan och är selektiv enligt artikel 3.2 a i grund förordningen.

(154) Ett företag hävdade att systemet inte är selektivt, eftersom det utnyttjats av ett stort antal privatpersoner och företag. Kommissionen anser att antalet förmånstagare saknar betydelse vid bedömningen av selektivitet enligt artikel 3 i grundförordningen. Ett stort antal företag kan utnyttja en exportsubvention utan att det innebär att subventionen inte är utjämningsbar. Detta påstående kan därför inte godtas.

f) Beräkning av förmånen

(155) Förmånen för exportörerna bör beräknas på grundval av den skattelättnad som faktiskt beviljades dem under undersökningsperioden. Förmånsbeloppet bör fördelas på företagets totala omsättning under undersökningsperioden.

(156) Ett företag utnyttjade detta system och erhöll en subvention på 0,69 %.

2.3 Skattelättnad för forskning och utveckling och för personalutbildning

(157) Skattelättnaderna för forskning och utveckling och för personalutbildning enligt artikel 6 i lagen om utveckling av ekonomin utgör inte utjämningsbara subventioner. Dessa skattelättnader är allmänt tillgängliga för alla företag i tillverknings-, jordbruks- och tjänstenäringarna som investerar i forskning och utveckling eller i personalutbildning.

2.4 Skattelättnad för att etablera internationella varumärken

(158) Detta program utnyttjades endast av ett företag som erhöll en negligerbar förmån. Frågan om detta program är utjämningsbart behöver därför inte utredas.

3. Importtullbefrielse

3.1 Importtullbefrielse för maskiner

a) Rättslig grund

(159) Detta system grundar sig på kapitlen 84, 85 och 90 i Taiwans importtulltaxa och klassificering av import- och exportvaror (nedan kallad tullkodexen).

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(160) Enligt ovannämnda bestämmelser i tullkodexen är ett tillverkningsföretag som importerar maskiner för utveckling av nya produkter, kvalitetsförbättring, produktionsökning, energibesparing, främjande av materialåtervinning eller förbättring av produktionsteknik vilka ännu inte tillverkas lokalt befriat från betalning av importtullar.

c) Praktiskt genomförande

(161) Ett företag som avser att importera maskiner eller utrustning lämnar före importen in en ansökan till byrån för industriell utveckling. Om byrån för industriell utveckling bedömer att den maskin som skall köpas inte tillverkas i Taiwan utfärdar den ett intyg som sänds till den sökande och till tullmyndigheterna. Tullmyndigheterna kontrollerar att den importerade maskinen verkligen är den som avses i intyget från byrån för industriell utveckling. Denna kontroll sker slumpmässigt.

d) Tullbefrielsens storlek

(162) Subventionens belopp utgörs av de importtullbelopp som normalt skulle ha betalats utan tullbefrielsen. Den normala tullsatsen för maskiner ligger mellan 2 % och 20 %.

e) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(163) Importtullbefrielsen enligt tullkodexen utgör en utjämningsbar subvention. Programmet kommer på grund av sin karaktär automatiskt att i oproportionerligt stor utsträckning utnyttjas av företag inom vissa industrisektorer. Företag inom industrisektorer vilkas maskiner tillverkas i Taiwan kan inte utnyttja programmet. Endast företag som importerar maskiner som inte finns att tillgå på den lokala marknaden kan komma i fråga för importtullbefrielse. Industrier som importerar maskiner som också tillverkas i Taiwan kan inte erhålla denna förmån.

(164) Importtullbefrielsen för maskiner anses därför utgöra en utjämningsbar subvention i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen.

f) Beräkning av förmånen

(165) Förmånen för exportörerna bör beräknas som beloppet av de importtullar som de normalt sett skulle ha betalat, om de inte hade omfattats av denna tullbefrielse. Detta belopp bör fördelas på den normala livslängden för maskiner inom denna industri, dvs. sju år.

(166) Samtliga företag utnyttjade detta system och erhöll förmåner på mellan 0,07 % och 1,92 %.

3.2 Import av råmaterial

(167) Importtulltaxan innehåller skattebefrielser för import av viktiga råmaterial (kemiska produkter och bearbetade produkter). Möjligheten att erhålla sådan skattebefrielse är uttryckligen begränsad till att avse vissa företag, inbegripet tillverkare av PET-granulat.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(168) Tillverkningsföretag som importerar vissa råmaterial som anges i tullkodexen och som ännu inte tillverkas eller finns att tillgå i tillräcklig mängd på den lokala marknaden är befriade från importtull på dessa råmaterial.

b) Praktiska genomförande

(169) Ett företag som avser att importera angivet råmaterial lämnar före importen in en ansökan till byrån för industriell utveckling. Om byrån för industriell utveckling finner att det råmaterial som skall köpas inte tillverkas eller finns tillgängligt i tillräcklig mängd i Taiwan utfärdar den ett intyg som gör det möjligt för företaget att importera råmaterialet utan att betala importtull. Tullmyndigheterna kontrollerar slumpmässigt att det importerade råmaterialet verkligen motsvarar beskrivningen i intyget.

c) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(170) Det ges ett finansiellt bidrag från Taiwans offentliga myndigheter i form av en efterskänkning av importtullar som skulle ha betalats. Detta system innebär alltså en direkt förmån för mottagaren i form av befrielse från importtullar. Importtullbefrielsen enligt tullkodexen utgör en subvention. Programmet kommer på grund av sin karaktär att kunna utnyttjas endast av begränsade sektorer av den taiwanesiska industrin som importerar visst råmaterial. Industrisektorer vilkas råmaterial framställs i Taiwan kan inte utnyttja programmet. Systemet är ingen generell tullbefrielse. Utnyttjandet av systemet förutsätter att varje företag gör en enskild ansökan för varje tillverkad produkt och för varje slags råmaterial som företaget vill importera tullfritt. Taiwans offentliga myndigheter beslutar skönsmässigt om beviljande av intyg. Vidare anses att endast vissa företag kan utnyttja detta system. Detta system är således selektivt i den mening som avses i artikel 3.2 a i grundförordningen, varför subventionen är utjämningsbar.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(171) Förmånen för företagen beräknades som beloppet av de importtullar som de normalt sett skulle ha betalat, om de inte hade omfattats av tullbefrielsen för den berörda produkten. Det sammanlagda subventionsbelopp som på så sätt fastställts för undersökningsperioden bör fördelas på den sammanlagda försäljningen, eftersom denna subvention gynnar både inhemsk försäljning och exportförsäljning. Samtliga företag utnyttjade detta program och erhöll förmåner på mellan 0,12 % och 0,73 %.

4. Lån till förmånliga räntor

(172) Det hävdades att det förekommer flera program med förmånliga lån som kan utnyttjas av de företag som omfattas av undersökningen. Kommissionen fastställde att endast lån för automatisering och lån för begränsning av föroreningar utnyttjades av tillverkarna av den berörda produkten.

a) Stödberättigade företag och verksamheter

(173) Dessa system grundas på artikel 21 första stycket punkt 3 i lagen om modernisering av industrin. Taiwans offentliga myndigheter har upprättat en utvecklingsfond och använder denna för att ge lån i enlighet med regeringens industripolitik för att bidra till att företagen utvecklas i önskad riktning.

b) Praktiskt genomförande

(174) Ett företag ansöker hos Chiao Tung Bank, som är delvis statligt ägd, eller hos någon annan anvisad bank. Banken kontrollerar att ansökan uppfyller de uppställda kriterierna. Chiao Tung Bank bestämmer lånebeloppet med utgångspunkt i den sökandes finansiella situation.

c) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(175) Kommissionen har fastställt att det förekommer ett finansiellt bidrag från Taiwans offentliga myndigheter eftersom Executive Yuans utvecklingsfond, som ansvarar för att utforma och ändra reglerna för dessa lån, kontrolleras av staten. Vidare förmedlas lånen till företagen av Chiao Tung Bank som också kontrolleras av staten. Dessutom medför lånet en förmån för mottagaren, eftersom räntan för dessa lån vanligen är lägre än för jämförbara marknadslån. Lån till låga räntor kan endast beviljas företag som köper specifik utrustning under specifika förhållanden som fastställs av Executive Yuans utvecklingsfond. Dessa kriterier anses inte objektiva, eftersom det på förhand är känt att endast företag som investerar i viss utrustning kan utnyttja programmet. Eftersom rätten att komma i fråga uttryckligen är begränsad till vissa företag och inte grundas på neutrala kriterier i den mening som avses i artikel 3.2 b i grundförordningen, anses systemet vara selektivt enligt artikel 3.2 a i grundförordningen.

d) Beräkning av subventionsbeloppet

(176) Subventionen utgörs av skillnaden mellan den ränta som betalades på lånet under undersökningsperioden och den normala räntan för ett jämförbart marknadslån under undersökningsperioden. Det jämförbara lånet bör vara ett lån på samma belopp och med samma återbetalningstid som mottagaren faktiskt erhållit från en representativ privat bank på den inhemska marknaden. I denna undersökning hade de berörda företagen inte beviljats några sådana jämförbara marknadslån. Kommissionen ansåg därför att ett lämpligt riktmärke var den genomsnittliga marknadsräntan under undersökningsperioden (9 %). Samtliga företag utnyttjade detta system och erhöll en förmån på mellan 0,02 % och 0,09 %.

5. Samfinansiering och stödfonder

(177) Endast ett företag utnyttjade denna möjlighet och erhöll endast en negligerbar förmån. Frågan om utjämningsbarhet behöver därför inte utredas.

6. Andra subventioner

(178) Kommissionen konstaterade att inga andra subventionsprogram utnyttjats av de exporterande tillverkarna.

7. De utjämningsbara subventionernas storlek

(179) Subventionsbeloppet beräknades enligt den metod som anges ovan. Följande subventionssatser fastställdes för de samarbetsvilliga företagen:

>Plats för tabell>

(180) Det kan upplysningsvis framhållas att den vägda landsomfattande genomsnittliga subventionsmarginalen för de exporterande tillverkare som undersökts (vilka står för all export till gemenskapen från Taiwan), uttryckt i procent av priset cif gemenskapens gräns, är 1,08 %, vilket ligger över tröskelvärdet för Taiwan (1 %). Med hänsyn till den höga graden av samarbetsvilja (mer än 90 %) fastställdes den övriga tullsatsen för icke-samarbetsvilliga företag till tullsatsen för det samarbetsvilliga företag som har den högsta subventionsmarginalen, dvs. 2 %.

VI. THAILAND

1. Inledning

(181) På grundval av uppgifterna i framställningen och svaren på kommissionens frågeformulär har kommissionen undersökt följande system:

- Befrielse från eller nedsättning av importtull på maskiner.

- Befrielse från bolagsinkomstskatt.

- Särskilt stöd för företag i särskilda zoner för investeringsfrämjande.

- Befrielse från importtull på råmaterial och annat material av väsentlig betydelse.

- Stöd till företag i särskilda investerings- och tillverkningszoner.

- Andra stöd såsom förpackningskrediter, finansieringsstöd för leveranser och investeringsfrämjande.

(182) Kommissionen konstaterade att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren under undersökningsperioden endast utnyttjat de stödsystem som bygger på lagen om investeringsfrämjande.

2. Allmänt

(183) Lagen om investeringsstöd B.E. 2520 från 1977 och ändringen B.E. 2534 från 1991 till denna medger stöd för utveckling av den thailändska ekonomin. Enligt lagen om investeringsstöd, som förvaltas av investeringsstyrelsen, kan befrielse från importtullar och andra pålagor beviljas för vissa projekt. Enligt investeringsstyrelsen används lagen om investeringsstöd för att förmå företag att flytta till mindre utvecklade delar av Thailand.

(184) Ett företag som vill utnyttja lagen om investeringsstöd måste hos investeringsstyrelsen ansöka om ett stödintyg (en licens) i vilket anges de varor som skall tillverkas och de förmåner som beviljas.

(185) Investeringsstyrelsen framhöll att dess främsta politiska mål var decentralisering och att motverka uppkomsten av en tudelad ekonomi, i vilken Bangkokområdet skulle dra till sig större delen av investeringarna tack vare sina konkurrensfördelar vad gäller infrastruktur. Denna politik finns fastlagd i femårsplanen för nationell utveckling (för undersökningsperioden gäller den åttonde planen som avser åren 1997-2001).

(186) Med anledning av de allmänna riktlinjerna för regional utveckling i den sjunde nationella planen för social och ekonomisk utveckling delade investeringsstyrelsen i april 1993 in landet i tre zoner. Uppdelningen i zoner har gjorts i enlighet med områdenas ekonomiska utvecklingsgrad (zon 1 är den högst utvecklade och zon 3 den lägst utvecklade).

(187) Zon 1 omfattar Bangkok och dess närområde (Samut Prakan, Samut Sakhon, Pathum Thani, Nontha Buri och Nakhon Pathom). I zon 2 ingår Samut Songkram, Ratchaburi, Kanchanaburi, Suphanburi, Ang Thong, Ayuthaya, Sara Buri, Nakhon Nayok, Chachengsao och Chonburi. Zon 3 täcker resten av landet.

(188) Produktionsanläggningen för Thai Shingkong Ltd, den enda samarbetsvilliga exportören, ligger i zon 3.

(189) Godkända projekt i zon 1 kan erhålla en nedsättning med 50 % av importtullar på sådana maskiner som inte nämns i finansministeriets tillkännagivande om tullnedsättning (meddelande C.3/2533) och för vilka gäller en tullsats på minst 10 %, förutsatt att företaget exporterar minst 80 % av sin totala försäljning eller är beläget i ett industriområde eller en stödberättigad industrizon. För dessa projekt kan också beviljas en befrielse från bolagsinkomstskatt i tre år, förutsatt att företaget i fråga exporterar minst 80 % av sin totala försäljning eller är beläget i ett industriområde eller en stödberättigad industrizon. Godkända projekt kan också erhålla befrielse från importtullar på råmaterial och material av väsentlig betydelse som används vid tillverkning av exportvaror.

(190) Godkända projekt i zon 2 erhåller en nedsättning med 50 % av importtullar på sådana maskiner som inte nämns i finansministeriets tillkännagivande om tullnedsättning (meddelande C.3/2533) och för vilka gäller en tullsats på minst 10 %. För dessa projekt gäller också en befrielse från bolagsinkomstskatt i tre år, eller sju år om företaget är beläget i ett industriområde eller en stödberättigad industrizon. Godkända projekt kan också erhålla befrielse från importtullar på råmaterial och material av väsentlig betydelse som används vid tillverkning av exportvaror.

(191) Godkända projekt i zon 3 befrias från importtullar på maskiner. För dessa projekt gäller också en befrielse från bolagsinkomstskatt i åtta år och befrielse från importtullar på råmaterial och material av väsentlig betydelse som används vid tillverkning av exportvaror. Projekten erhåller också de särskilda förmånerna för zoner för investeringsstöd (dubbla avdrag för kostnader för transport, elektricitet och vattenförsörjning samt ett avdrag med 25 % av kostnaderna för infrastruktur, anläggningar och byggverksamhet).

Regional selektivitet

(192) Eftersom företagen i zonerna 2 och 3 erhåller mera omfattande stöd är företagen i zon 1 är alla subventioner som investeringsstyrelsen beviljar till företag i zonerna 2 och 3 definitionsmässigt regionalt selektiva i enlighet med artikel 3.2 a i grundförordningen.

Sektoriell selektivitet

(193) Vad gäller den sektoriella selektiviteten har investeringsstyrelsen hävdat att den fastställt objektiva kriterier för stöd samt att dessa kriterier anges tydligt i investeringsstyrelsens tillkännagivanden och publikationer och iakttas konsekvent. Förteckningen över verksamhet som kan komma i fråga för investeringsstöd finns i kapitel 5 i investeringsstyrelsens riktlinjer. Thailands offentliga myndigheter hävdar att den inte stödjer särskilda sektorer och att dessa subventioner därför inte är selektiva. Investeringsstyrelsen gjorde gällande att alla projekt som omfattar verksamhet som investeringsstyrelsen förklarat vara stödberättigande kan ansöka om stöd och att investeringsstyrelsen använder objektiva kriterier när den avgör om en viss verksamhet är stödberättigande. Projekt som anhåller om stöd måste uppfylla objektiva kriterier för godkännande. Dessa kriterier bygger på ekonomiska och tekniska faktorer, nämligen förekomsten av ett förädlingsvärde (minst 20 %), förhållandet mellan lånat och eget kapital som inte får vara större än 4 till 1, den tekniska nivån på tillverkningsprocessen och de maskiner som ingår i denna samt åtgärderna för miljöskydd.

(194) De sektorer som kan komma i fråga för stöd anges i en förteckning över olika verksamheter. Det hävdades att denna förteckning inte är slutgiltig utan uppdateras relativt regelbundet i den mån marknaden visar sig behöva stöd till nya sektorer. Förteckningen har uppdaterats omkring 30 gånger sedan 1987. Visserligen är många olika verksamheter stödberättigade, men det är ändå klart att den thailändska regeringen skönsmässigt beslutat vilka sektorer som kan erhålla förmåner (också i frågan om de zoner i vilka företagen bör vara belägna).

(195) Investeringsstyrelsen är bemyndigad att besluta vilka verksamheter som skall beviljas stöd. Investeringsstyrelsen kan tillfälligt eller definitivt avföra verksamhet från förteckningen för investeringsstöd om den anser att stöd inte längre behövs, eller lägga till ny verksamhet som den anser borde stödjas. Så skedde när investeringsstyrelsen beslöt att, beträffande 61 olika verksamhetskategorier, befria maskiner från importtull för projekt i zonerna 1 och 2 (investeringsstyrelsens tillkännagivande 12/2540, med verkan från och med den 27 oktober 1997). Sektorer och industrier som inte ingår i verksamhetsförteckningen kan inte erhålla investeringsstöd. Som redan nämnts kan investeringsstyrelsen fritt bestämma vilka industrier som skall kunna erhålla stöd. Genom att utesluta vissa industrier från stödmöjligheten har Thailands offentliga myndigheter begränsat subventionen till att avse endast vissa företag.

Villkoret om importsubstitution

(196) Varje subvention till ett företag eller en industri är därför i sig selektiv. Kravet på ett förädlingsvärde på 20 % uppmuntrar i praktiken företag att använda inhemska varor framför importerade och kommer i praktiken att bidra till användningen av inhemska varor även i fall då förädlingsvärdet är mindre än 20 %. En subvention som är knuten till detta krav är därför selektiv i enlighet med artikel 3.4 b i grundförordningen.

Slutsats om selektivitet

(197) Investeringsstyrelsens stödåtgärder är alltså selektiva enligt artiklarna 3.2 a och 3.4 b. Följaktligen är, förutom den regionala selektiviteten för zonerna 2 och 3, alla subventioner från investeringsstyrelsen i hela Thailand, inbegripet zon 1, att bedöma som selektiva.

Påstående om att subventionerna är tillåtna

(198) Det hävdades att zon 3 uppfyller kraven på en missgynnad region enligt avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och enligt grundförordningen. Särskilt anfördes att inkomsten per capita i zon 3 skulle vara mindre än 85 % av den genomsnittliga inkomsten i landet och att denna inkomst per capita alltid legat klart under genomsnittet för landet.

(199) För att kunna i sak pröva detta påstående måste kommissionen ta ställning till hur de kriterier som anges i artikel 4.3 i grundförordningen har genomförts i Thailand.

(200) Zon 3 är ett tydligt avgränsat sammanhållet geografiskt område. Kommissionen bestrider inte att zon 3 uppfyller kraven på en missgynnad region i artikel 4.3 i grundförordningen. Bevis har framlagts för att inkomsten per capita i region 3 mellan 1994 och 1995 låg på omkring 50 % av landets genomsnitt.

(201) Det har dock redan konstaterats att investeringsstyrelsens stödsystem begränsar subventionen och därför är selektivt. Följaktligen uppfyller ingen av regionerna de förutsättningar på vilka subventionerna skulle kunna vara tillåtna. Vad gäller zon 3 innebär det förhållande att endast förtecknade sektorer är stödberättigade samt kravet på förädlingsvärde att stöd inom zonen är selektivt. Påståendet om att subventionerna skulle vara tillåtna måste därför avvisas.

3. Befrielse från eller nedsättning av importtull för maskiner

a) Allmänt

(202) Avsnitt 28 i lagen om investeringsstöd är den rättsliga grunden för att bevilja befrielse från eller nedsättning av importtullar på maskiner under förutsättning att sådana maskiner inte tillverkas eller monteras i Thailand samt att de skall användas i den främjade verksamheten. Avsnitt 29 i lagen utgör grunden för en nedsättning med 50 av tullar på importerade maskiner.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(203) Det företag som är föremål för undersökningen omfattades av dessa kriterier från och med april 1993 enligt nuvarande zonuppdelning. Mellan zonerna gäller olika kriterier för att bevilja befrielse och nedsättning av tullar på importerade maskiner. För investeringar i zon 1 medges en nedsättning med 50 % för importtullar på minst 10 % förutsatt att mottagaren exporterar minst 80 % av sin totala försäljning. För investeringar i zon 2 medges en nedsättning med 50 % av importtullarna om dessa tullar är på minst 10 %. Investeringar i zon 3 är befriade från importtullar på maskiner.

(204) Thai Shingkong Co. Ltd beviljades 1994 en befrielse från importtull på maskiner eftersom företaget var beläget i zon 3 (intyg om investeringsstöd nr 1823/2537).

c) Praktiskt genomförande

(205) Ett företag som vill utnyttja detta stödsystem måste inneha ett stödintyg i vilket anges att företaget är berättigat till befrielse eller nedsättning av tullar på import av maskiner enligt artikel 28 eller 29 i lagen om investeringsstöd. Tullmyndigheterna får en kopia av licensen och kontrollerar, vid importen av maskiner som deklareras som tullbefriade enligt beslut av investeringsstyrelsen, att maskinerna är avsedda för den främjade verksamheten.

d) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(206) Befrielsen från importtull är en subvention, eftersom den innebär att regeringen efterskänker inkomster till staten som annars skulle ha betalats. Som förklarats i den allmänna delen är stödprogrammet begränsat till att avse företag i vissa zoner och vissa sektorer; stödprogrammet innehåller dessutom ett krav på ett förädlingsvärde på 20 %. Befrielsen från importtull är därför selektiv och utjämningsbar enligt artiklarna 3.2 a och 3.4 b i grundförordningen.

e) Beräkning av subventionsbeloppet

(207) Förmånen för exportörerna bör beräknas på grundval av den icke erlagda tullen på importerade kapitalvaror, varvid detta belopp bör fördelas på en tid som återspeglar den normala avskrivningstiden för sådana kapitalvaror i den industri som den berörda produkten tillhör. Denna tid har fastställts med användning av genomsnittet av avskrivningstiderna för kapitalvaror som faktiskt importeras av företaget inom ramen för detta stödsystem, vilket givit vid handen en normal avskrivningstid på elva år. För att den sammanlagda förmånen för företaget enligt denna ordning skall kunna fastställas har den del av det sålunda framräknade beloppet som är hänförligt till undersökningsperioden justerats genom att ränta för denna period har lagts till beloppet i fråga, varvid det ansetts lämpligt att tillämpa den gällande marknadsräntan i Thailand under undersökningsperioden, dvs. 12,04 %. Detta belopp har fördelats på all försäljning under undersökningsperioden.

(208) Thai Shingkong Ltd erhöll en förmån på 0,35 %.

4. Befrielse från bolagsinkomstskatt

a) Allmänt

(209) Avsnitten 31 och 34 i lagen om investeringsstöd utgör den rättsliga grunden för att befria företag från bolagsinkomstskatt respektive för att från den beskattningsbara inkomsten utesluta inkomst från främjad verksamhet under beskattningsåret.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(210) Enligt avsnitt 31 i lagen om investeringsstöd får investeringsstyrelsen medge befrielse från bolagsinkomstskatt i 3-8 år, betroende på var investeringarna görs. I de olika zonerna gäller olika krav för att kunna få denna skattebefrielse.

(211) Investeringar i zon 1 kan befrias från bolagsinkomstskatt i tre år förutsatt att investeringarna görs i industriområden eller främjade industrizoner och att minst 80 % av försäljningen exporteras. Projekt i zon 2 kan befrias från bolagsinkomstskatt i tre eller sju år beroende på om de genomförs i industriområden eller i främjade industrizoner. Investeringar i zon 3 befrias från bolagsinkomstskatt i åtta år.

(212) Thai Shingkong Ltd som ligger i zon 3 har befriats från bolagsinkomstskatt i åtta år i enlighet med artikel 31 i lagen om investeringsstöd.

c) Praktiskt genomförande

(213) Ett företag som vill utnyttja möjligheten att befrias från bolagsinkomstskatt måste ange alla kostnader och inkomster som härrör från den främjade verksamheten i en särskild kolumn (ej skattepliktig). Begäran skall framställas på rad 46 i skattedeklarationen och åtföljas av styrkande handlingar.

d) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(214) Befrielsen från importtull är en subvention, eftersom den innebär att regeringen efterskänker inkomster till staten som annars skulle ha betalats. Som angivits ovan är denna subvention utjämningsbar enligt artiklarna 3.2 a och 3.4 b i grundförordningen.

e) Beräkning av förmånen

(215) I sin skattedeklaration begärde Thai Shingkong Ltd skattebefrielse med stöd av licensen för det beskattningsår som upphörde den 31 december 1999 (vilket slutade inom undersökningsperioden). Företaget hävdar att det inte var skyldigt att betala bolagsinkomstskatt under 1998, eftersom nettoförluster överförts från de föregående beskattningsåren. Investeringsstyrelsen och skatteministeriet bekräftade dock att ett företag som överför förluster och samtidigt åtnjuter skattebefrielse kan välja att antingen åberopa befrielsen enligt investeringsstyrelsens intyg eller kvitta sina vinster mot förlusterna från föregående år. I detta fall valde Thai Shingkong att använda sig av skattebefrielsen i stället för att kvitta vinsterna mot de kumulerade nettoförlusterna. Kommissionen finner därför att företaget erhållit en faktisk förmån enligt detta stödsystem.

(216) Förmånen bör fastställas till samma belopp som den icke erlagda skatten på vinsten i den verksamhet som beviljats stöd av investeringsstyrelsen.

(217) Thai Shingkong erhöll en förmån på 8,13 %.

5. Ytterligare stöd för företag i särskilda zoner för investeringsfrämjande

(218) Avsnitt 35.3 i lagen om investeringsstöd utgör den rättsliga grunden för dubbla avdrag för kostnader för transport, elektricitet och vattenförsörjning, medan avsnitt 35.4 utgör den rättsliga grunden för av göra avdrag med upp till 25 % av kostnaderna för infrastruktur, installering och byggverksamhet.

(219) Kommissionen konstaterade att den exporterande tillverkaren inte utnyttjade dessa ytterligare stödsystem. Det fanns därför ingen anledning att undersöka dem.

6. Befrielse från importtull på råmaterial och annat väsentligt material

a) Allmänt

(220) Avsnitt 36.1 i lagen om investeringsstöd utgör den rättsliga grunden för tullbefrielse vid import av råmaterial och annat väsentligt material som importeras särskilt för att användas vid produktion, tillblandning eller montering av produkter eller råvaror avsedda för export.

b) Stödberättigade företag och verksamheter

(221) Enligt avsnitt 36.1 i lagen om investeringsstöd kan investeringsstyrelsen besluta om befrielse från importtull av råmaterial och annat väsentligt material som används vid tillverkning för export. Företag i alla zoner kan erhålla detta stöd förutsatt att de är berättigade därtill.

c) Slutsats i frågan om subventionen är utjämningsbar

(222) Som framgått ovan är stödsystemen för zon 3 selektiva. Det framgick dock i detta fall att befrielsen från importtull inte medför en alltför stor återbetalning av importtull till den berörda exportören. Därför föreligger ingen subvention enligt artikel 2 i grundförordningen och det är inte nödvändigt att vidare undersöka detta stödsystem, eftersom den exporterande tillverkaren inte erhöll någon förmån.

7. Övriga subventioner

(223) Kommissionen konstaterade att den exporterande tillverkaren i Thailand inte omfattades av några andra subventionssystem. Det är därför inte nödvändigt att ta ställning till om dessa subventionssystem är utjämningsbara.

8. De utjämningsbara subventionernas storlek

(224) De utjämningsbara subventionernas storlek enligt bestämmelserna i grundförordningen, uttryckt som en del av värdet, uppgår för den exporterande tillverkare som undersökts till följande:

>Plats för tabell>

(225) Kommissionen konstaterade att graden av samarbetsvilja i denna undersökning varit mycket hög. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren stod för praktiskt taget all export från Thailand till gemenskapen under undersökningsperioden vilket framgår av en jämförelse mellan importuppgifterna från Eurostat och exportuppgifterna från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. Med hänsyn till den höga graden av samarbetsvilja fastställdes den övriga tullsatsen för icke-samarbetsvilliga företag till tullsatsen för det samarbetsvilliga företag som hade den högsta subventionsmarginalen, dvs. 8,4 %.

D. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(226) Följande nio gemenskapstillverkare samarbetade i undersökningen, dvs. besvarade kommissionens frågeformulär, tillät kontrollbesök på plats och lämnade på begäran ytterligare uppgifter till kommissionen:

- Du Pont Polyesters Ltd (Förenade kungariket).

- Eastman Chemicals BV (Nederländerna).

- INCA International SpA (Italien).

- Italpet Preforme SpA (Italien).

- KOSA GmbH (Tyskland).

- Shell Chemicals Ltd (Förenade kungariket).

- Wellman PET Resins Europe (Nederländerna).

- Aussapol SpA (Italien).

- CEP-Tergal Fibre (Frankrike).

(227) Det är att märka att även om Aussapol SpA och CEP-Tergal fibres inte ingick i de företag för vilkas räkning framställningen ingavs stödde de framställningen och samarbetade i undersökningen.

(228) Det är även att märka att även om Eastman hade en anläggning i Malaysia ansågs det ingå i gemenskapsindustrin, eftersom det endast exporterade obetydliga kvantiteter PET från sitt dotterbolag. Inga andra samarbetsvilliga företag importerade PET från de berörda länderna under undersökningsperioden.

(229) Ingen av de tre andra europeiska tillverkarna besvarade kommissionens frågeformulär eller motsatte sig förfarandet.

(230) Den sammanlagda tillverkningen för de nio samarbetsvilliga tillverkarna under undersökningsperioden utgjorde 1042350 ton av den sammanlagda gemenskapstillverkningen som uppskattningsvis uppgick till 1220000 ton, dvs. 85 % av gemenskapstillverkningen.

(231) Kommissionen anser därför att de nio samarbetsvilliga tillverkarna utgör "gemenskapsindustrin" i enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen.

E. SKADA

1. Inledande anmärkningar

a) Uppgifter som använts

Importuppgifter

(232) Eurostats uppgifter tillsammans med uppgifter som lämnats av exporterande tillverkare användes som källa för importuppgifterna. Det KN-nummer som använts, dvs. KN-nummer 39076000, omfattar polyetentereftalat i obearbetad form, dvs. inte endast den berörda produkten utan även granulat av polyetentereftalat som används för tillverkning av polyesterfibrer. Eftersom gemenskapstillverkningen av de polyesterfibrer de användes till att tillverka var stabil mellan 1996 och början av undersökningsperioden(4) gjorde kommissionen den bedömningen att även importen av PET-granulat som användes för tillverkning av polyesterfibrer hade varit stabil.

(233) Enligt framställningen utgjorde den berörda produkten volymmässigt 90 % av all import 1998 och de resterande 10 % (ungefår 47000 ton) användes för tillverkning av polyesterfibrer. Dessa uppgifter bekräftades under undersökningen på grundval av uppskattningar från olika gemenskapstillverkare och marknadsundersökningspublikationer. Samma beräknade importkvantitet av PET-granulat som användes för tillverkning av polyesterfibrer (47000 ton) drogs av från Eurostats importuppgifter för samtliga år som undersökningen omfattade i syfte att fastställa den sammanlagda importkvantiteten till gemenskapen av den berörda produkten.

(234) Samma metod användes för att fastställa importkvantiteterna för de enskilda länderna, varvid även uppgifter som lämnats av samarbetsvilliga exporterande tillverkare beaktades.

Uppgifter om gemenskapsindustrin

(235) Uppgifter om gemenskapsindustrin inhämtades från de kontrollerade svaren på frågeformuläret som lämnats av de nio samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna. Uppgifter hade begärts för perioden från och med 1995 till undersökningsperioden. Under denna period genomfördes emellertid en omfattande omstrukturering av gemenskapsindustrin med flera sammanslagningar respektive uppdelningar av företag. Följaktligen kunde inte alla företag lämna uppgifter så långt tillbaka i tiden som begärts. Till följd härav var 1996 det tidigaste år för vilket det förelåg tillräckliga uppgifter om gemenskapsindustrin såsom den var strukturerad under undersökningsperioden.

(236) För att få en full överblick över gemenskapsindustrins situation, särskilt när det gäller priser och lönsamhet, måste man emellertid se till utvecklingen på gemenskapens PET-marknaden över en längre tidsperiod. Följaktligen användes uppgifter som lämnats av gemenskapsindustrin och som inhämtats från yttre professionella källor när så var nödvändigt.

2. Utvecklingen på gemenskapens PET-marknad sedan början av 90-talet

(237) PET är en produkt som från och med slutet av 80-talet använts till flaskor för läskedrycker och sedan alltmer övergått till att användas till flaskor för mineral- och källvatten. Till följd härav har efterfrågan på PET i gemenskapen ökat mycket snabbt sedan början av 90-talet (mer än 10 % om året). Tillväxtpotentialen för denna marknad är fortfarande betydande, eftersom vattenmarknaden i många gemenskapsländer ännu inte är fullt utvecklad och det finns en begynnande efterfrågan på andra användningar (öl, mjölk, beredda livsmedel).

(238) I början av 90-talet började gemenskapens PET-industri utvecklas till följd av omställningen av befintliga polyester- och garnfabriker. På grund av växande efterfrågan behövdes emellertid mycket snart helt nya produktionslinjer byggas särskilt för PET och dess huvudsakliga råmaterial. Trots den snabba investeringsökningen i nya anläggningar motsvarade inte utbudet efterfrågan, vilket även var fallet i andra delar av världen. Detta ledde till att det fanns brist på PET världen över under det första halvåret 1995. Detta ledde i sin tur till kraftiga prisökningar för PET och dess huvudsakliga råmaterial. Dessa ökningar visade sig vara tillfälliga, eftersom tillverkningskapaciteten för PET och dess huvudsakliga råmaterial blev tillräcklig några månader senare då nya anläggningar togs i bruk. Användare av PET som förutspått att världsmarknadspriset för PET skulle sjunka upphörde att köpa så snart toppen sommaren 1995 var över (förbrukningen av PET följer samma säsongsvariation som förbrukningen av läskedrycker och vatten). Därefter började priserna att sjunka dramatiskt. Detta fall kom tidigare och var större än prisfallet för råmaterial. Till följd av denna skillnad gick gemenskapsindustrin med förlust i början av 1996. Man hade väntat sig att dessa förluster endast skulle vara tillfälliga, men såsom framgår nedan förvärrades situationen istället ytterligare i och med den subventionerade importen på gemenskapsmarknaden.

3. Förbrukning

(239) Den synbara förbrukningen av PET i gemenskapen fastställdes på grundval av den sammanlagda importen till gemenskapen av den berörda produkten jämte gemenskapsindustrins sammanlagda kontrollerade försäljning på gemenskapsmarknaden och de icke-samarbetsvilliga gemenskapstillverkarnas beräknade försäljning (på grundval av deras kända tillverkningskapacitet och den beräknade genomsnittliga försäljningen i förhållande till tillverkningskapaciteten för gemenskapsindustrin).

(240) Förbrukningen av PET i gemenskapen uppgick till ungefär 1350000 ton under undersökningsperioden. Såsom framgår av tabellen nedan ökade den med 63 % mellan 1996 och undersökningsperioden. Förbrukningen var nästan oförändrad under undersökningsperioden jämfört med 1998, vilket huvudsakligen berodde på att användarna ökade sina lager under 1998 för att dra nytta av den låga prisnivån under denna tid.

>Plats för tabell>

4. Import till gemenskapen från de berörda länderna

a) Sammantagen bedömning av importens verkan

(241) Först undersöktes huruvida importen från alla berörda länder skulle bedömas sammantaget, varvid hänsyn togs till de ovan fastställda avgörandena om subventionering.

Import med ursprung i Sydkorea och Indonesien

(242) Subventionmarginalerna för Sydkorea och Indonesien lär vara försumbara varför de båda länderna provisoriskt bör uteslutas från skadebedömningen.

Import med ursprung i Indien, Malaysia och Thailand

(243) Kommissionen konstaterade följande:

- De subventionsmarginaler som konstaterades överskred tröskelvärdet för alla tre länder.

- Importvolymerna var inte negligerbara under undersökningsperioden, vilket framgår av marknadsandelarna för dessa länder som uppgick till mellan 2,6 och 3,3 % (mer än 9 % uttryckt som andel av importen).

- En sammantagen bedömning av importens verkan föreföll lämplig med hänsyn till konkurrensvillkoren både mellan importen med ursprung i dessa länder och mellan denna import och den likadana gemenskapsprodukten. Detta stöds av det faktum att volymen och marknadsandelarna för denna import minst tredubblades mellan 1996 och undersökningsperioden. Prissättningen var likartad och priserna minskade mellan 42 % och 66 % mellan 1996 och undersökningsperioden. Ländernas priser låg på ungefär samma nivå under undersökningsperioden och underskred gemenskapsindustrins genomsnittliga priser med upp till 15,4 %. Dessutom använde de samma eller liknande handelskanaler.

(244) Av samma skäl drogs den provisoriska slutsatsen att en sammantagen bedömning skulle göras av import med ursprung i Indien, Malaysia och Thailand.

Import med ursprung i Taiwan

(245) På samma sätt som för importen i de föregående länderna konstaterades följande:

- De subventionsmarginaler som konstaterades understeg tröskelvärdet för importen med ursprung i Taiwan.

- Importvolymerna var inte negligerbara under undersökningsperioden, vilket framgår av marknadsandelarna som uppgick till 2,8 %.

- Prissättningen var likartad, med en prisminskning på 42 % mellan 1996 och undersökningsperioden. Under undersökningsperioden låg priserna på denna import nära priserna för de ovannämnda länderna, dock utan att underskrida gemenskapsindustrins genomsnittspriser. Dessutom använde de samma eller liknande handelskanaler.

(246) Importvolymen utvecklade sig annorlunda än för de föregående länderna. Importvolymen med ursprung i Taiwan minskade med 42 % mellan 1996 och undersökningsperioden, vilket var ett resultat av en minskning med 51 % mellan 1996 och 1997, en ökning med 92 % mellan 1997 och 1998 och en minskning med 18 % mellan 1998 och undersökningsperioden.

(247) Mot denna bakgrund drog kommissionen den preliminära slutsatsen att importen med ursprung i Taiwan huvudsakligen skedde enligt samma konkurrensvillkor, använde samma handelskanaler, ökade stadigt mellan 1997 och 1998 (i likhet med importen från de föregående länderna), hade betydande marknadsandelar under undersökningsperioden och skedde till samma prisnivåer, vilka konstaterades vara subventionerade. Följaktligen var det lämpligt att göra en sammantagen bedömning av importen från Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand.

b) Berörd importvolym

(248) Den berörda importvolymen uppvisade följande utveckling:

>Plats för tabell>

(249) Den berörda importvolymen med ursprung i Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand ökade med 139 % mellan 1996 och undersökningsperioden och nådde 161897 ton. Efter en stadig ökning från och med början av 1998 till och med slutet av det året, började importen minska något i början av 1999 då gemenskapsindustrins priser hade minskat och användarnas och importörernas lager var stora. Trots detta var importen betydande.

c) Marknadsandelar för den berörda importen

(250) Marknadsandelarna för den berörda importen uppvisade följande utveckling:

>Plats för tabell>

(251) Marknadsandelen för den importen med ursprung i Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand uppgick till närmare 12 % under undersökningsperioden, dvs. en ökning med 46 % jämfört med 1996. Mellan 1998 och undersökningsperioden minskade marknadsandelen för denna import något till följd av den ovan angivna minskningen av importvolymerna.

d) Priserna för den berörda importen

(252) Priserna för den berörda importen med ursprung i Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand minskade med 49 % mellan 1996 och undersökningsperioden, med 28 mellan 1996 och 1997, med 12,5 % mellan 1997 och 1998 och med 19 % mellan 1998 och undersökningsperioden. Priset cif, före tull, för PET-granulat med ursprung i dessa länder uppgick till i genomsnitt 532 euro per ton under undersökningsperioden. Det framgick av undersökningen att ett stort antal exportörer sålde till förlust till gemenskapen, vilket tyder på att prissättningspolitiken avseende gemenskapsmarknaden var aggressiv.

e) Prisunderskridande

(253) En jämförelse gjordes mellan gemenskapsindustrins och de exporterande tillverkarnas försäljningspriser på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Denna jämförelse skedde efter det att avdrag och rabatter dragits av. Gemenskapsindustrins priser justerades till fritt fabrik. Priserna för den subventionerade importen var cif gemenskapens gräns, efter tull, justerade för handelsled och hanteringskostnader. Justeringarna grundade sig på uppgifter som inhämtades under undersökningen, särskilt från samarbetsvilliga icke-närstående importörer.

(254) På denna grundval fastställdes följande prisunderskridande för den subventionerade importen:

>Plats för tabell>

Dessa låga genomsnittliga prisunderskridandemarginaler berodde på det pristryck som de exporterande tillverkarnas beteende gav upphov till i de berörda länderna, dvs. att de sålde till både subventionerade och olönsamma priser. Gemenskapsindustrin tvingades lägga sina priser på samma nivå som priserna för den subventionerade importen för att försöka behålla sin marknadsandel. Det bör erinras om att marknaden är nästan helt prisstyrd på grund av den makt som flera viktiga köpare av produkter tillverkade av PET utövar över marknaden.

5. Gemenskapsindustrins situation

a) Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(255) Såsom framgår av tabellen nedan ökade tillverkningen med 89 % från och med 1996 fram till slutet av undersökningsperioden. Under samma period ökade kapaciteten med 83 %, vilket återspeglar gemenskapsindustrins investeringar för att kunna möta den snabbt växande efterfrågan på gemenskapsmarknaden. Graden av kapacitetsutnyttjande i gemenskapsindustrin var relativt stabil under perioden. De anläggningar och den utrustning som gemenskapsindustrin använder utnyttjas nästan uteslutande för tillverkning av den berörda produkten.

>Plats för tabell>

b) Försäljningsvolym, värde och kostnad per enhet

(256) Såsom framgår av tabellen nedan ökade gemenskapsindustrins försäljning till icke-närstående kunder på gemenskapsmarknaden mellan 1996 och undersökningsperioden volymmässigt med 62 % (i detta sammanhang ansågs inte Italpets försäljningspriser vara tillförlitliga och beaktades därför inte). De genomsnittliga försäljningspriserna minskade med 36 % under samma tidsperiod och enbart mellan 1998 och undersökningsperioden minskade priserna med 18 % till en nivå av 670 euro per ton vid leverans till den slutgiltiga köparen.

>Plats för tabell>

c) Marknadsandel

(257) Gemenskapsindustrins marknadsandel uppgick till 63 % 1996, 65 % 1997, 60 % 1998 och 62 % under undersökningsperioden. Mellan 1997 och 1998 minskade marknadsandelen med 5 procentenheter för att delvis återhämta sig under undersökningsperioden, då gemenskapsindustrin minskade sina priser väsentligt såsom anges ovan.

d) Lönsamhet

(258) Före 1995 var gemenskapsindustrin lönsam, eftersom den såsom förklarats ovan hade en ganska ny och snabbväxande marknad. När utbudet var ganska begränsat 1995 uppgick gemenskapsindustrins vinst till ungefär 20 % av omsättningen. Eftersom minskningen av PET-priserna från och med det sista kvartalet 1995 inte omedelbart följdes av en motsvarande kostnadsminskning började gemenskapsindustrin uppvisa förluster 1996. I genomsnitt per år ökade råmaterialkostnaderna, särskilt för renad tereftalsyra, med 8 % mellan 1995 och 1996, under det att PET-priserna minskade med 35 %. Till följd härav uppvisade gemenskapsindustrin en förlust på 19 % för 1996. Prisminskningen ansågs emellertid vara en överreaktion på marknaden efter en bristsituation. Gemenskapsindustrin hade förväntat sig att priserna och vinstmarginalerna sakta skulle återhämta sig, men på grund av lågprisimport från de berörda länderna ökade inte marginalerna och 1997 var förlusten fortfarande 19 %.

(259) Förlusterna började att minska 1998, men mot slutet av året, dvs. i början av undersökningsperioden, blev gemenskapsindustrin tvungen att lägga sina priser på samma nivå som priserna för den subventionerade importen för att återvinna förlorade marknadsandelar. Till följd härav ökade de ekonomiska förlusterna med 15 procentenheter och nådde ner till en nivå av 32 % av nettoomsättningen under undersökningsperioden.

(260) Flera berörda parter hävdade att PET-marknaden är cyklisk med regelbundet återkommande kapacitetskriser som leder till prisökningar och således till höga vinster, vilka följs av överkapacitet som kan trycka ner priserna så att förluster uppstår. De begärde att detta cykliska element skulle beaktas i undersökningen och hävdade att undersökningsperioden hade sammanfallit med bottenfasen i denna cykel. De hävdade vidare att det redan stod klart att gemenskapsindustrin höll på att återhämta sig och att en ny topp skulle komma att inträffa någon gång mellan 2002 och 2003. De begärde därför att man skulle se till vinsterna över en längre tidsperiod och inte vid en viss given tidpunkt.

(261) Kommissionen avvisade denna begäran med hänsyn till att PET är en produkt som börjat förbrukas i stora mängder först nyligen och att det var för tidigt att bedöma huruvida marknaden var cyklisk eller inte. Dessutom varade bottenfasen, om man kan tala om en sådan, från mitten av 1996 till mitten av 1999, vilket är för lång tid för att vara en del av en cykel.

e) Sysselsättning

(262) I slutet av undersökningsperioden sysselsatte gemenskapsindustrin ungefär 1450 personer, dvs. en ökning med 20 % jämfört med 1996. Mellan 1998 och undersökningsperioden upphörde denna utveckling då ungefär 30 personer friställdes i syfte att minska kostnaderna.

f) Investeringar

(263) Mellan 1996 och 1998 investerade gemenskapsindustrin sammanlagt 516 miljoner euro i ny eller utökad kapacitet, dvs. i genomsnitt 172 miljoner om året. Under undersökningsperioden investerades endast 31 miljoner.

(264) Nya investeringar kommer att behövas för att möta framtida efterfrågan, som förväntas fortsätta växa stadigt under de kommande åren. De flesta gemenskapstillverkarna har haft planer att investera, men förlusterna under undersökningsperioden var så betydande att aktieägarna vägrade att godkänna dessa planer. Till följd härav kommer inga betydande ökningar av gemenskapsindustrins kapacitet att ske mellan 2000 och början av 2002, eftersom det tar ungefär två år att ta en ny PET-anläggning i drift.

6. Slutsats om skada

(265) Från 1996 till undersökningsperioden ökade den berörda importen med 139 % och dess marknadsandel ökade med 4 procentenheter upp till en marknadsandelar närmare 12 %. Dess marknadsand på uppgick till 12,6 % 1998 innan gemenskapsindustrin hade beslutat att försvara sin marknadsposition (vilken hade minskat med 5 procentenheter mellan 1997 och 1998) genom att väsentligt minska sina priser.

(266) Mellan 1996 och undersökningsperioden minskade genomsnittspriset för den berörda importen med 49 %, varvid minskningen enbart mellan 1998 och undersökningsperioden uppgick till 19 %. Mellan 1996 och undersökningsperioden minskade gemenskapsindustrins priser med 36 % och mellan 1998 och undersökningsperioden minskade de med 18 %.

(267) Gemenskapsindustrin som hade lidit av pressade vinstmarginaler och ekonomiska förluster sedan 1996 var inte i stånd att återhämta sig till en hälsosammare situation. Tvärtom förvärrades gemenskapsindustrins ekonomiska förluster under undersökningsperioden eftersom den var tvungen att minska sina priser för att försvara sin marknadsposition. Trots sin snabbt växande marknad kunde gemenskapsindustrin dessutom inte genomföra några investeringar på grund av sin utsatta situation.

(268) Kommissionen anser följaktligen att gemenskapsindustrin har vållats väsentlig skada i enlighet med artikel 8 i grundförordningen.

F. ORSAKSSAMBAND

1. Inledning

(269) I enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin orsakats av den subventionerade importen från de berörda länderna. I enlighet med artikel 8.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även andra faktorer i syfte att fastställa att skada som vållats av andra faktorer inte hänfördes till den subventionerade importen.

2. Verkan av den subventionerade importen

(270) Lågprisimport från de berörda länderna började utöva en prisdepression på priserna 1997 och trycka ner de prisökningar som skulle ha varit nödvändiga för att ta hänsyn till råmaterialkostnadernas utveckling. Marknaden hade en struktur med ett begränsat antal stora köpare och förhållandevis många leverantörer, vilket ledde till att verkan av den subventionerade importen snabbt spred sig över marknaden.

(271) Mellan 1997 och undersökningsperioden uppvisade importen från dessa länder följande utveckling:

- Volymerna mer än fördubblades (under andra halvåret 1998 ökade importen ännu snabbare än under första halvåret, vilket vederlägger påståendet om att förbrukningen skulle följa ett säsongsmönster och bekräftar att vissa kunder och handlare drog fördel av den låga prisnivån för den berörda importen).

- Deras marknadsandel uppgick till 12 %, under det att den hade uppgått till 6,3 % 1997.

- Deras priser minskade med 29 %.

(272) Under samma period inträffade följande för gemenskapsindustrin:

- Den var tvungen att följa prisminskningar, eftersom vissa viktiga kunder avbröt sina inköp och begärde priser som var lika låga som för den subventionerade importen.

- Dess lönsamhet försämrades ytterligare.

- Den avbröt helt alla sina investeringsplaner

(273) Med hänsyn till att importvolymernas och prisernas utveckling, å ena sidan, och försämringen av gemenskapsindustrins situation, å andra sidan, inföll samtidigt i tiden drog kommissionen slutsatsen att den subventionerade lågprisimporten från de berörda länderna hade en betydande negativ verkan på gemenskapsindustrins situation.

3. Verkan av andra faktorer

a) Dumpad import från Sydkorea och Indonesien

(274) I den parallella antidumpningsundersökningen konstaterades provisoriskt att dumpad import från Sydkorea och Indonesien, sammantagen med dumpad import från Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand, beaktad separat, vållade gemenskapsindustrin väsentlig skada.

(275) Import med ursprung i Sydkorea och Indonesien bör därför provisoriskt anses ha bidragit till den skada som vållats gemenskapsindustrin.

b) Import från andra länder

(276) Importen av den berörda produkten till gemenskapen från andra länder under undersökningsperioden hade huvudsakligen sitt ursprung i Förenta staterna, Saudiarabien och Turkiet. Marknadsandelen för denna import uppgick till 1,6 %, 1,3 % respektive 1 % under undersökningsperioden. Såsom framgår av tabellen nedan nästan halverades importen med ursprung i Förenta staterna mellan 1996 och undersökningsperioden, under det att importen från Saudiarabien fördubblades och importen från Turkiet ökade med 7 %.

>Plats för tabell>

(277) Priserna för importen med ursprung i Förenta staterna och Turkiet var klart högre än priserna för importen med ursprung i de berörda länderna och översteg även gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser.

(278) Priserna för importen med ursprung i Saudiarabien låg på en mycket låg nivå under undersökningsperioden. Även om marknadsandelen för denna import endast uppgick till 1,3 % kan det inte uteslutas att den bidrog till den skada som vållats gemenskapsindustrin.

c) Utveckling av förbrukningen i gemenskapen

(279) Förbrukningen av PET i gemenskapen har ökat snabbt och beräknas fortsätta att öka under åtminstone de kommande tio åren. Skadan har följaktligen inte orsakats av en minskad marknad.

d) Överkapacitet och skärpt priskonkurrens på gemenskapsmarknaden

(280) Flera berörda parter hävdade att gemenskapsindustrin hade felbedömt marknadens cykliska natur, vilket hade lett till en överkapacitet som hade tryckt ner priserna och skärpt priskonkurrensen mellan gemenskapstillverkarna. Vissa parter hävdade även att den skada som vållats gemenskapsindustrin var självförvållad, eftersom industrin försökt att utestänga asiatiska exporterande tillverkare från gemenskapsmarknaden genom betydande minskningar av försäljningspriserna.

(281) Dessutom hävdade vissa användare att gemenskapsindustrin hade överreagerat på pristrycket och borde ha vetat att de viktigaste användarnas åtgärder för att säkra försörjningssäkerheten skulle ha gett ett betydande skydd.

(282) Kommissionen undersökning av dessa påståenden gav följande resultat:

- Påståendet avseende överkapaciteten hos PET-tillverkarna i gemenskapen stöddes inte av undersökningen. Det konstaterades att under undersökningsperioden hade gemenskapsindustrins och de andra PET-tillverkarnas kapacitet varit ungefär lika stor som förbrukningen i gemenskapen och att kapacitetsökningarna dessutom hade varit lika stora som ökningen av förbrukningen på medellång sikt. Däremot fanns det en betydande överkapacitet i Asien, vilken förvärrades av att efterfrågan i Kina på den närstående PET-produkt som används för tillverkning av polyesterfibrer, vilka tillverkas i samma anläggningar, praktiskt taget upphörde i början av 1998. Detta ledde till att exporterande tillverkare i de berörda länderna hade ledig kapacitet över för tillverkning av PET, vilken de använde för att sälja produkter i gemenskapen till subventionerade priser.

- När det gäller den skärpta priskonkurrensen mellan gemenskapstillverkarna framgick det av undersökningen att konkurrensen på gemenskapsmarknaden mellan alla leverantörer, inbegripet de exporterande tillverkarna i de berörda länderna, verkligen hade varit intensiv sedan 1996. Icke desto mindre ökade det pristryck som den berörda importen utövade i mitten av 1998, eftersom importvolymerna ökade snabbt (volymerna nästan dubblerades på några få månader) och mycket låga priser erbjöds. Gemenskapsindustrins försök att stå emot de prisminskningar som användarna begärde ledde till minskad försäljning. Gemenskapsindustrin reagerade på denna utveckling genom att sänka sina priser till samma nivå som priserna på den subventionerade importen i ett försök att behålla sina kunder.

- När det gäller försörjningssäkerheten konstaterade kommissionen att det faktum att några kunder hade upphört med sina inköp tydligt visade gemenskapsindustrin att användarna mycket väl kunde hitta andra leverantörer, under förutsättning att dessa erbjöd lägre priser.

- Påståendet att priserna endast hade minskats i syfte att försöka utestänga konkurrenter från de berörda länderna från gemenskapsmarknaden kan inte godtas eftersom gemenskapsindustrin huvudsakligen sänkte sina priser till följd av att de förlorat marknadsandelar.

(283) Påståendet att skadan var självförvållad eller berodde på överkapacitet på gemenskapsmarknaden avvisades därför.

e) Råmaterialpriser

(284) Flera berörda parter hävdade att prisminskningarna berodde på prisminskningar för de huvudsakliga råmaterialen.

(285) Råmaterialkostnaderna utgjorde ungefär 60 % av den sammanlagda tillverkningskostnaden för PET. Renad tereftalsyra är det huvudsakliga råmaterialet i PET. Renad tereftalsyra framställs huvudsakligen av p-Xylen som i sig är ett oljedestillat. P-Xylen, renad tereftalsyra och PET följer därför i stort sett oljeprisutvecklingen och dollarkursen med ett tillägg som beror av den situation som för tillfället gäller för utbud och efterfrågan på dessa tre olika produkter.

(286) Det finns ett starkt samband mellan priserna för renad tereftalsyra och priserna för PET och PET-tillverkarna har därför inte särskilt stort utrymme för sin prissättning. Det framgick av undersökningen att användarna av PET noga följde priserna för renad tereftalsyra i syfte att ha en god utgångspunkt för förhandlingarna om priserna för PET.

(287) Kommissionen noterade att från och med det andra kvartalet 1998 till och med det fjärde kvartalet 1998 urholkades marginalerna med avseende på priserna för PET starkt. Denna försämring inträffade samtidigt som den subventionerade importen från de berörda länderna nästan fördubblade sin redan betydande marknadsandel, vilket ledde till att gemenskapsindustrin reagerade genom att minska sina priser mer än priserna för renad tereftalsyra minskade. Undersökningen bekräftade således inte påståendet att prisminskningarna endast berodde på minskade råmaterialpriser.

4. Slutsats om orsakssamband

(288) Kommissionen konstaterade att det fanns stark bevisning för att det förelåg ett orsakssamband mellan den subventionerade importen och den väsentliga skadan. Denna slutsats grundar sig i synnerhet på det faktum att det förekom prisdepression och pristryck på gemenskapsmarknaden sedan början av 1997 då priserna för importen med ursprung i de berörda länderna började minska i snabbare takt än gemenskapsindustrins priser. Under tredje kvartalet 1998 inleddes en ny fas då den subventionerade importen ökade mycket snabbt och nästan fördubblade sin marknadsandel (från 6,3 % 1997 till 12,3 % 1998), under det att gemenskapsindustrin förlorade 5 procentenheter av sin marknadsandel. Eftersom priserna för den subventionerade importen fortsatte att minska blev gemenskapsindustrin tvungen att minska sina priser ytterligare för att inte förlora ytterligare marknadsandelar, vilket ledde till ytterligare ekonomiska förluster och att investeringsplanerna avbröts helt trots en klart förutsägbar snabb efterfrågeökning.

(289) Det framgick vidare av undersökningen att det inte kunde uteslutas att importen med ursprung i Saudiarabien, liksom dumpad import med ursprung i Indonesien och Sydkorea, bidragit till den skada som vållats gemenskapsindustrin. Det framgick emellertid av undersökningen att varken dessa faktorer eller de andra faktorer som undersökts ovan hade haft en sådan verkan på gemenskapsindustrins situation att de hade kunnat bryta orsakssambandet mellan den subventionerade importen från Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand och den skada som vållats gemenskapsindustrin.

(290) Kommissionen drog följaktligen den preliminära slutsatsen att den subventionerade importen med ursprung i Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand hade vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada i enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Allmänna påpekanden

(291) Kommissionen undersökte huruvida det trots slutsatserna om skadlig subventionering fanns några bindande skäl för slutsatsen att det inte är i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. För detta ändamål övervägde kommissionen på grundval av de bevis som lämnats, och i enlighet med artikel 31 i grundförordningen, vilken effekt eventuella åtgärder skulle få för samtliga parter som berörs av undersökningen och följderna av att vidta respektive inte vidta åtgärder.

2. Undersökningen

(292) Kommissionen sände frågeformulär till importörer, råvaruleverantörer, industriella användare av den berörda produkten och till sammanslutningar som företräder mineralvatten- eller läskedryckstillverkare. Sammanlagt 93 frågeformulär skickades ut men endast 17 besvarade formulär kom in inom den fastställda tidsfristen.

(293) Besvarade frågeformulär mottogs inom den fastställda tidsfristen från följande:

Tre importörer:

- Polytrade Gmbh (Tyskland).

- Global Services International (Italien).

- Helm AG (Tyskland).

Dessa importörer står för 35 % av den berörda importen.

Fem direktleverantörer av råmaterial:

- BASF AG (Tyskland).

- BP Amoco Chemicals Ltd (Förenade kungariket).

- Exxon Mobil Chemical Europe Inc (Belgien).

- INEOS plc (Förenade kungariket).

- Interquisa (Spanien).

Dessa importörer står för mer än 75 % av det råmaterial som köps av gemenskapsindustrin.

Nio användare av PET i tre sektorer (en redogörelse för dessa sektorer följer nedan):

Förformar/flaskomvandlare:

- Crown Cork and Seals - European division (Frankrike).

- Guala Closures, Polybox Group (Italien).

- IFAP spa (Italien).

- Sodripack NV (Belgien).

Mineral- och källvattenproducenter:

- Evian - Volvic, Danone Group (Frankrike).

- Perrier Vittel M.T, Nestlé Group (Frankrike).

Integrerade läskedrycksproducenter:

- Cott Beverages Ltd (Förenade kungariket).

- Schweppes Belgium (Belgien).

- Silver Spring Mineral Water Ltd (Förenade kungariket).

Dessa importörer står för 16 % av den berörda importen och 17 % av gemenskapens konsumtion av PET.

(294) Kommissionen kontaktades även av fem yrkessammanslutningar som tillhandahöll vissa upplysningar och lämnade synpunkter på sina medlemmars vägnar:

- The Union of EU Soft Drinks Associations.

- UNESEM (den europeiska sammanslutningen av mineral- och källvattenproducenter).

- ANEABE (den spanska sammanslutningen av mineralvattenproducenter)

- MINERACQA (den italienska sammanslutningen av mineralvattenproducenter).

- Chambre Syndicale des eaux minerales (den franska sammanslutningen av mineralvattenproducenter).

3. Troliga följder för gemenskapsindustrin av att åtgärder införs

(295) Som nämns ovan består gemenskapsindustrin av nio tillverkare, vilka har lidit väsentlig skada orsakad av subventionerad import med ursprung i de berörda länderna. Skadan består huvudsakligen i betydande och ökande ekonomiska förluster till följd av prissänkning och pristryck. På grund av dessa förluster har gemenskapsindustrin trots en väntad efterfrågeökning dessutom skjutit upp investeringar i nya produktionsanläggningar (en ny PET-anläggning kostar i genomsnitt mer än 100 miljoner euro). Sedan 1996 har denna industri genomgått kraftiga omstruktureringar och under de senaste två åren har två av de verksamma multinationella företagen (ICI och Shell) på grund av fortsatta ekonomiska förluster sålt sina PET-verksamheter.

(296) De föreslagna åtgärderna skulle otvivelaktigt gagna gemenskapsindustrin, som genom omstruktureringar har visat sin avsikt att fortsätta verka inom en sektor som präglas av stark tillväxt och som är bärkraftig, vilket framgår av dess exportresultat: försäljningen utanför gemenskapen utgjorde 18 % av industrins totala försäljning under undersökningsperioden och ökade snabbare än försäljningen i gemenskapen som helhet.

(297) Om åtgärderna däremot inte införs är de förlustsiffror som iakttagits under undersökningsperioden inte rimliga och framtiden skulle äventyras för gemenskapsindustrin och de 1450 personer som den sysselsätter.

(298) Även om vissa lättrörliga faktorer såsom växelkursförändringar och oljepriser kan ha en tillfällig positiv inverkan på industrins resultat (stigande råvarupriser verkar i denna industri medföra ökade vinstmarginaler för PET-producenter), vilket påpekats av flera berörda parter, har industrin dåliga utsikter att återhämta sig från det rådande ogynnsamma ekonomiska läget om inte antisubventionsåtgärder sätts in för att avhjälpa effekterna av illojal handel. För att industrin skall kunna genomföra sådana investeringar som är nödvändiga för den långsiktiga bärkraften måste den ges möjlighet att öka sin lönsamhet.

4. Troliga följder för importörer av att åtgärder införs

(299) För en av de samarbetsvilliga importörerna stod den berörda produkten för merparten av omsättningen. Importören hävdade att hela verksamheten skulle äventyras om importtullar infördes för PET.

(300) För ytterligare en av de samarbetsvilliga importörerna stod den berörda produkten för omkring en fjärdedel av omsättningen. Denna importör skulle därför troligtvis påverkas i mindre utsträckning av att åtgärderna införs.

(301) För en tredje av de samarbetsvilliga importörerna stod den berörda produkten för en ytterst liten del av omsättningen. Denna importör skulle därför troligtvis inte påverkas allvarligt av att åtgärderna införs.

(302) Totalt arbetar endast omkring tio personer med försäljning av den berörda produkten inom de tre samarbetsvilliga företagen i gemenskapen.

(303) Eftersom antisubventionsåtgärdernas enda syfte är att återupprätta rättvis handel och inte att förhindra import, är det enligt kommissionen troligt att ett flertal av importörernas kunder kommer att fortsätta att köpa PET med ursprung i de berörda länderna. Dessa importörers verksamhet verkar således inte äventyras av att åtgärder införs.

5. Troliga följder för parter i tidigare förädlingsled av att åtgärder införs

PTA- och PX-producenter

(304) De tre samarbetsvilliga tillverkarna (BP Amoco, Interquisa och Exxon) ingår i petrokemiska koncerner och har under de senaste fem åren genomfört väldiga investeringar med anledning av den ökade efterfrågan på dessa produkter inom gemenskapen.

(305) Det totala antalet anställda vid deras anläggningar för PTA/PX-produktion var omkring 700 under undersökningsperioden.

(306) PTA köps endast av polyesterindustrin (inom denna står PET-industrin för 60 % av gemenskapens inköp av PTA). Mer än 75 % av gemenskapens PTA-tillverkarnas försäljning sker inom gemenskapen. Gemenskapens PTA-tillverkares situation är således mycket beroende av hur det går för gemenskapens PET-tillverkare. Om PET-priserna är mycket låga måste även PTA-tillverkarna sänka sina priser. Faktum är att de samarbetsvilliga leverantörerna under undersökningsperioden minskade sina vinstmarginaler för att deras kunder befann sig i en så svår situation att det befarades att de skulle upphöra att tillverka och därmed konsumera PTA.

(307) Situationen för de samarbetsvilliga PX-tillverkarna i gemenskapen är ännu allvarligare, eftersom marknaden präglas av mycket stor konkurrens och vinstmarginalerna under de senaste åren har varit mycket små eller negativa. Under 1999 har PX-tillverkningen i gemenskapen minskat, eftersom prisnivån ansågs oacceptabel.

(308) Införandet av åtgärder kommer därför att gynna båda dessa industrier och ge utrymme för nya investeringar i syfte att möta den ökade efterfrågan.

MEG-producenter

(309) De två samarbetsvilliga tillverkarna (BASF och INEOS) ingår i kemiska koncerner och tillverkar ett brett sortiment av kemiska produkter. Omkring 100 personer var anställda i MEG-tillverkningen.

(310) Denna produkt används inte endast inom PET-produktion utan även andra områden, bland annat inom bilindustrin. Dessa företag påverkas således inte lika direkt av pris- och efterfrågesituationen för PET. Undersökningen har emellertid visat att marknaden för denna produkt präglas av stor konkurrens och att lönsamheten har sjunkit de två senaste åren på grund av den svåra situationen för gemenskapens PET-industri.

Slutsats

(311) Att införa antisubventionsåtgärder verkar helt tydligt vara till nytta för parter i tidigare förädlingsled. Deras situation skulle förbättras, men även deras möjligheter att genomföra framtida investeringar.

6. Troliga följder för parter i senare förädlingsled av att åtgärder införs

Beskrivning av användarsektorerna

(312) PET används för närvarande främst för att tillverka flaskor för läskedrycker och mineral- och källvatten. Användningen av PET för att tillverka förpackningar för andra produkter (fasta livsmedel eller rengöringsprodukter) och film är fortfarande marginell. PET-flaskor tillverkas i två steg för att uppnå maximal styrka: genom formsprutning av PET får man "förformar" som man sedan blåser och omformar till flaskor. Det är relativt okomplicerat att transportera förformar, eftersom de är små och kompakta, medan tomma flaskor är ömtåliga och dyra att transportera.

(313) Vatten- och läskedrycksmarknaderna har en annan organisation när det gäller tappning:

- Inom mineral- och källvattenproduktion är begränsningarna fler när det gäller hälsoföreskrifter. Tappningsanläggningarna måste i regel ligga nära källan, råvarorna måste uppfylla stränga villkor och i vissa länder måste de godkännas av hälsovårdsmyndigheterna. Det stora flertalet av de förformar som används av vattenproducenter tillverkas på plats, vanligtvis i verkstäder i anslutning till blåsnings- och tappningslinjer.

- Läskedryckstillverkare placerar gärna sina anläggningar så att distributionskostnaderna blir så låga som möjligt.

- Tillverkare med välkända varumärken tenderar att köpa sina förformar och/eller färdigblåsta flaskor. De har ett nät av certifierade leverantörer som kallas förformsföretag respektive flaskomformningsföretag. Ingen av dessa tillverkare besvarade frågeformuläret eller gav sig till känna för kommissionen. Kommissionen har således inte kunnat ta hänsyn till dem.

- Mindre läskedryckstillverkare och tillverkare av produkter som saluförs av kunderna under eget varumärke (särskilt sektorn för detaljhandel i stor skala), tenderar att tillverka sina egna förformar och blåsa sina egna flaskor.

(314) På grundval av detta kan tre större grupper av PET-användare urskiljas:

- Förforms-/flaskomformningsföretag, som svarar för omkring 40 % av gemenskapens PET-förbrukning.

- Mineral- och källvattenproducenter, som står för omkring 35 % av PET-förbrukningen.

- Integrerade tappningsföretag för läskedrycker, som står för omkring 7 % av PET-förbrukningen.

Den återstående förbrukningen av PET sker inom olika sektorer för livsmedels- och läkemedelsförpackningar och plastfilm.

Förforms-/flaskomformningsföretag

(315) Förformsföretagen är de huvudsakliga användarna av PET, men de fyra samarbetsvilliga företagen utgjorde endast omkring 7 % av gemenskapens PET-förbrukning. Dessa företags import utgjorde ungefär 10 % av importen från de berörda länderna och mer än 30 % av deras totala förbrukning av PET.

(316) Några av de största omformningsföretagen (Schmalbach Lubeca, Alpla och Resilux) samarbetade inte i undersökningen.

(317) De samarbetsvilliga företagen hade en sammanlagd personal på mer än 400 personer.

(318) Enligt kommissionens uppgifter motsvarar kostnaden för den mängd PET som krävs för att tillverka en förform omkring 75 % av tillverkningskostnaden för förformen och omkring 70 % av den totala tillverkningskostnaden. Den är således en mycket viktig faktor för dessa företag. Undersökningen visade att försäljningspriset på förformar i de flesta fall innefattar en mekanism för anpassning till PET-prisnivån.

(319) Eftersom det dock råder mycket stor konkurrens inom industrin och det är ett litet antal stora aktörer som köper förformar och flaskor till läskedrycker (tillverkare av välkända läskedrycksvarumärken) är det svårt att avgöra hur mycket av de ökade PET-priserna som omformningsföretagen kommer att kunna överföra till priset på förformar.

(320) Användarna liksom importörerna hävdade att tullar skulle tvinga ett antal multinationella förformsföretag eller läskedryckstappare att flytta sina högstandardiserade anläggningar för förformsproduktion till länder i Östeuropa för att undvika antisubventionstullarna. De flesta av de stora företagen inom denna industri har redan anläggningar i dessa länder och borde därför kunna flytta delar av sin tillverkning utanför gemenskapen utan några större problem. Import av förformar är tullfri.

(321) Enligt uppgifter som kommissionen tagit del av är transportkostnaden inte ett tillräckligt hinder för att motivera att en sådan förflyttning inte genomförs. En lastbil med 0,5-liters förformar rymmer t.ex. omkring 17 ton i stället för 24 ton PET-granulat. Transportkostnaden för förformar är alltså ungefär 30 % högre än transportkostnaden för PET, men den totala effekten av en sådan transportprisökning på tillverkningskostnaden är endast omkring 2,5 %. Konkurrensfördelar existerade emellertid redan i gemenskapens grannländer vid en tidpunkt då antisubventionstullar inte var tillämpliga utan att orsaka någon förflyttning av tillverkningen. Detta beror på att fördelarna mer än väl uppvägdes av faktorer som närhet, flexibilitet och tillförlitliga leveranser av varor som är nödvändiga för användarna.

(322) På grundval av uppgifter som tillhandahållits av de samarbetsvilliga företagen drogs slutsatsen att införandet av antisubventionsåtgärder skulle få en stor inverkan på omformningsföretagens tillverkningskostnader. Det kan dock inte anges helt tydligt vilken inverkan det kommer få på omformningsföretagens lönsamhet. Som nämns ovan utgör de samarbetsvilliga företagen dessutom bara en mycket liten del av omformningsindustrin. Det är därför svårt att bedöma vilken inverkan detta kan få på industrin som helhet.

Mineral- och källvattenproducenter

(323) De två samarbetsvilliga företagen i denna industri svarade för cirka 10 % av gemenskapens förbrukning av den berörda produkten. Dessa företags import utgjorde cirka 1 % av den totala importen från de berörda länderna och mindre än 4 % av företagens PET-förbrukning.

(324) I de två företagen var sammanlagt fler än 4000 personer anställda i den produktion där den berörda produkten användes.

(325) De två samarbetsvilliga företagen är de största aktörerna på den franska marknaden för mineralvatten. Danone- och Nestlékoncernerna äger också mineralvattenkällor i andra medlemsstater men de uppgifter de tillhandahöll rörde endast deras franska filialer. De samarbetsvilliga företagen utgör således en relativt liten del av gemenskapens sektor för mineralvatten, som i sin tur bara är en del av sektorn för buteljerat vatten. De samarbetsvilliga företagen sysslar dessutom endast med produktion av märkesvaror inom mineralvatten och har därför en specifik kostnadsstruktur.

(326) PET-kostnaden utgör den största andelen av dessa företags produktionskostnader (mindre än en fjärdedel) och cirka 10 % av den totala produktionskostnaden.

(327) När det gäller lågprisprodukter på marknaden för mineral- och källvatten påpekade de sammanslutningar som företräder företagen att eftersom de allmänna kostnaderna och förvaltningskostnaderna är mycket låga jämfört med motsvarande kostnader för producenter av mineralvatten med varumärkesbeteckning, får PET-kostnaden ett större genomslag på deras totala produktionskostnad och lönsamhet. Prisökningar till följd av införandet av antisubventionsåtgärder skulle därför få mycket allvarliga följder för dessa producenter, som redan har låga vinstmarginaler och inte skulle kunna öka sina försäljningspriser på grund av protester från de viktigaste kunderna (stormarknadskedjorna).

(328) Inom sektorn för lågprisprodukter på marknaden för mineral- och källvatten fanns inga samarbetsvilliga företag. De enda uppgifter som kom in till kommissionen tillhandahölls av sammanslutningar av vattenproducenter. Uppgifterna kunde inte kontrolleras eller läggas till grund för några slutsatser rörande eventuell inverkan av åtgärderna på företag i dessa sektorer.

(329) På grundval av kontrollerade uppgifter från de samarbetsvilliga företagen konstaterar kommissionen att de föreslagna åtgärderna inte kommer att få någon större inverkan på mineralvattenproducenterna, eftersom deras verksamhet är mycket lönsam och de endast importerar små mängder PET. Producenter av mineralvatten i de högre prisklasserna skulle förmodligen också kunna öka sina försäljningspriser med tanke på deras marknadsställning.

Integrerade läskedryckstappare

(330) De tre samarbetsvilliga företagen inom denna industri svarade för cirka 2 % av gemenskapens förbrukning av den berörda produkten. Dessa företags import utgjorde omkring 5 % av den totala importen från de berörda länderna och mer än 65 % av företagens PET-förbrukning.

(331) I de tre företagen var omkring 200 personer anställda i den tillverkning där den berörda produkten användes.

(332) De samarbetsvilliga företagen är integrerade både framåt och bakåt i produktionskedjan, dvs. de tillverkar förformar, omvandlar dem till flaskor och fyller flaskorna med läskedrycker. Dessa företag utgör endast en liten del av den sammanlagda läskedrycksindustrin och tillverkningen är huvudsakligen avsedd för distributörer och varumärken i de lägre prisklasserna.

(333) Enligt de uppgifter som kommissionen har tillgång till står den mängd PET som används för tillverkning av läskedrycksbehållare för mer än 10 % av tillverkningskostnaderna och omkring 8 % av den totala tillverkningskostnaden. PET-priset var således en viktig kostnadskomponent för dessa företag.

(334) De integrerade läskedryckstapparna sålde huvudsakligen till stormarknadskedjor. Eftersom detaljhandelspriserna på läskedrycker i de lägre prisklasserna har sjunkit de senaste åren och mot bakgrund av de berörda detaljisternas mycket starka marknadsställning kommer alla försök från läskedryckstillverkarnas sida att öka sina försäljningspriser att möta motstånd.

(335) Kommissionen anser att införandet av åtgärder skulle kunna minska marginalerna inom denna industri, eftersom de ökade kostnader som åtgärderna medför sannolikt inte skulle åtföljas av en motsvarande intäktsökning.

7. Sannolika verkningar för PET-försörjningen på gemenskapsmarknaden av att åtgärder införs

(336) Flera användare och importörer av PET har uttryckt sin oro över att det eventuellt kommer att bli utbudsbrist på PET på gemenskapsmarknaden under de kommande två åren och över det faktum att den import som då kommer att bli nödvändig kan hindras av höga tullar.

(337) Kommissionen ansåg att om det finns en utbudsbrist på gemenskapsmarknaden beror detta på att subventionerad import vållat gemenskapsindustrin skada, vilket gör att den inte kan investera trots den förväntade efterfrågeökningen. Det är därför angeläget att sunda konkurrensvillkor säkerställs för gemenskapsindustrin för att ge den möjlighet att genomföra de investeringar som uppskjutits till följd av den skadevållande subventioneringen.

(338) Import till rättvisa icke-subventionerade priser kommer under alla omständigheter att vara möjlig, eftersom den befintliga överkapaciteten i Asien inte kommer att vara uttömd innan gemenskapens nödvändiga nya investeringar har genomförts och börjat ge resultat.

8. Slutsats om gemenskapens intresse

(339) Det står klart att anförandet av antisubventionsåtgärder ligger i både gemenskapsindustrins och dess råmaterialleverantörers intresse.

(340) Införandet av åtgärder kommer att göra det möjligt för dessa sektorer att förbättra sin lönsamhet och att genomföra nya investeringar som är avgörande för dessa kapitalintensiva sektorers bärkraft på lång sikt.

(341) Bedömningen av verkningarna på andra berörda sektorer är inte lika klar, huvudsakligen på grund av att slutsatserna dras på grundval av uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga företagen, vilka ansågs vara begränsat representativa. Även om det finns tecken på att åtgärderna kan ha verkningar på vissa sektorer är det svårt att på detta stadium dra klara slutsatser om verkningarna av åtgärderna i stort på grund av brist på uppgifter. Detta bristande samarbete tyder i sig på att de eventuella negativa verkningarna på dessa sektorer inte är väsentliga.

(342) Det är emellertid klart att gemenskapsindustrin drabbats av skadevållande subventionering, vilken har utövat ett pristryck på dess priser och förhindrat den att återhämta sig till en hälsosammare ekonomisk situation. Om situationen inte förändras kommer gemenskapsindustrin inte längre att klara av förluster i den storleksordning som uppnåddes under undersökningsperioden och den kommer att bli tvungen att upphöra med sin PET-tillverkning i gemenskapen.

(343) Om gemenskapsindustrin skulle bli tvungen att upphöra med, eller kraftigt minska, sin PET-tillverkning skulle gemenskapen bli kraftigt beroende av yttre försörjningskällor och drabbas av kraftigare prisfluktuationer vid utbudsbrist. En sådan situation skulle verkligen skada de användares intresse, vilka uppgivit att de vill förlita sig uteslutande på importerad PET.

(344) Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att det i det preliminära skedet inte fanns några tvingande skäl för att inte införa provisoriska antisubventionsåtgärder i detta fall.

H. BESLUT ATT INTE INFÖRA TULLAR

(345) Mot bakgrund av undersökningsresultaten ovan om att de landsomfattande genomsnittliga subventionsmarginalerna för import med ursprung i Indonesien och Sydkorea ligger under tröskelvärdet beslutar kommissionen provisoriskt att inte införa antisubventionstullar beträffande import med ursprung i dessa länder.

I. PROVISORISK TULL

(346) På grundval av slutsatserna om subventionering, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse anser kommissionen det nödvändigt att anta provisoriska utjämningsåtgärder.

(347) Vid fastställandet av dessa åtgärders omfattning har kommissionen beaktat de subventionsmarginaler som konstaterats och den tull som behövs för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin vållats.

(348) Eftersom skadan huvudsakligen utgörs av prisdepression och förhindrande av de prisökningar som är nödvändiga för att återställa lönsamheten, krävs det att industrin kan öka sina försäljningspriser för att det skall vara möjligt att undanröja skadan. För detta ändamål bör priserna för importen av den berörda produkten med ursprung i Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand ökas till en icke-skadevållande nivå.

(349) För detta ändamål fastställde kommissionen ett icke-skadevållande pris på grundval av gemenskapsindustrins tillverkningskostnader (utan att hänsyn togs till kostnaderna för några företag i gemenskapsindustrin, vilka ansågs vara osedvanligt eller orimligt höga) jämte en skälig vinstmarginal på 7 %, som anses vara nödvändig för att säkerställa industrins bärkraft och motsvara den vinst som industrin hade kunnat förvänta sig om det inte hade förekommit någon subventionerad import. Med hänsyn till gemenskapsindustrins ekonomiska förluster under de år som närmast föregick undersökningsperioden kommer kommissionen att i den slutgiltiga fasen undersöka huruvida detta icke-skadevållande pris korrekt återspeglar situationen i det aktuella fallet, särskilt mot bakgrund av växelkursutvecklingen och prisutvecklingen på råmaterial.

(350) Det icke-skadevållande priset jämfördes med de priser för den subventionerade importen som användes för att fastställa prisunderskridandet (se skäl 253). De skillnader som framkom av denna jämförelse uttrycktes i procent av det sammanlagda importvärdet cif.

(351) Det faktum att PET-priserna kan fluktuera i överensstämmelse med råoljepriserna bör inte leda till en högre tull. Kommissionen ansåg därför att det var lämpligt att införa tullar i form av ett fast belopp per ton. Dessa belopp beräknades genom att utjämningstullsatsen tillämpades på de exportpriser cif som användes vid beräkningen av nivån för undanröjande av skada under undersökningsperioden.

(352) I enlighet med artikel 12.1 i grundförordningen bör tullsatsen (i euro per ton) motsvara subventionsbeloppet, om inte skademarginalen är lägre. Följaktligen bör följande tullsatser tillämpas för de samarbetsvilliga tillverkarna:

a) Indien

>Plats för tabell>

b) Malaysia

>Plats för tabell>

c) Taiwan

>Plats för tabell>

d) Thailand

>Plats för tabell>

(353) För att inte premiera bristande samarbetsvilja bör kommissionen fastställa tullsatsen för icke-samarbetsvilliga företag till de högsta satser som fastställts för någon av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna, dvs. 84,6 euro/ton för indiska tillverkare, 19,7 euro/ton för malaysiska tillverkare, 11,2 euro/ton för taiwanesiska tillverkare och 49,9 euro/ton för thailändska tillverkare.

(354) De individuella företagsspecifika utjämningstullar som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nu aktuella undersökningen. Följaktligen återspeglar de den situation som konstaterades för dessa företag under denna undersökning. Dessa tullsatser (i motsats till den tull för hela landet som är tillämplig på "alla andra företag") är således endast tillämpliga på import av produkter med ursprung i det berörda landet och som tillverkats av de företag, och därmed de särskilda rättsliga enheter, som angivits. Importerade produkter som tillverkats av andra företag som inte särskilt angivits med namn och adress i artikeltexten till denna förordning, inbegripet närstående enheter till de angivna företagen, kan inte omfattas av dessa tullar, utan skall omfattas av de tullar som är tillämpliga på "alla andra företag".

(355) Alla ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika utjämningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller upprättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör omgående sändas till kommissionen(5) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande alla eventuella ändringar av företagets verksamhet i samband med tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning med anknytning till t.ex. namnändringen eller förändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer, om så är nödvändigt, att efter samråd med rådgivande kommittén ändra förordningen i enlighet därmed genom att uppdatera förteckningen över företag som omfattas av individuella tullsatser.

J. SLUTBESTÄMMELSE

(356) Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parter som givit sig till känna inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandet om inledande kan lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla avgöranden i denna förordning rörande införande av tullar är preliminära och kan behöva omprövas vid fastställandet av eventuella slutgiltiga tullar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En preliminär antidumpningstull skall införas på import av polyetentereftalat med en viskositetskoefficient på minst 78 ml/g enligt DIN (Deutsche Industrienorm) 53728, enligt KN-nummer 39076020 och ex 3907 60 80 (TARIC-nummer 3907608010) med ursprung i Indien, Malaysia, Taiwan och Thailand.

2. Följande tullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull:

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>

3. I de fall varor skadats före övergången till fri omsättning och det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas fördelas vid fastställandet av tullvärdet i enlighet med artikel 145 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93(6) skall utjämningstullen, beräknad på grundval av de fasta belopp som anges ovan, minskas med en procentsats som motsvarar fördelningen av det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas.

4. Om inget annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

5. Övergång till fri omsättning i gemenskapen för den produkt som avses i punkt 1 skall förutsätta att det ställs en säkerhet motsvarande den provisoriska tullen.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 30 i förordning (EG) nr 2026/97 får berörda parter lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda av kommissionen inom 10 dagar från dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

I enlighet med artikel 31.4 i förordning (EG) nr 2026/97 får de berörda parterna yttra sig om tillämpningen av denna förordning inom en månad från dess ikraftträdande.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 1 skall tillämpas i fyra månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 augusti 2000.

På kommissionens vägnar

Pascal Lamy

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(2) EGT C 319, 6.11.1999, s. 2.

(3) EGT C 319, 6.11.1999, s. 1.

(4) Se bland annat kommissionens förordning (EG) nr 124/2000 (EGT L 16, 21.1.2000, s. 30).

(5) Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat E

DM 24 - 5/77

Rue de la Loi/Wetstraat 200 B - 1049 Bryssel

(6) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1.