32000R1472

Kommissionens förordning (EG) nr 1472/2000

av den 6 juli 2000

om införande av en preliminär antidumpningstull på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Republiken Indien och Republiken Korea

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 905/98(2), särskilt artikel 7 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖRFARANDE

(1) I augusti och november 1999 mottog kommissionen klagomål med begäran om att antidumpningsförfaranden skulle inledas beträffande import till gemenskapen av polyesterstapelfibrer med ursprung i Sydkorea respektive i Indien.

(2) Dessa klagomål ingavs av International Rayon and Synthetic Fibres Committee (CIRFS) som ombud för följande företag: Tergal Fibres (Frankrike), Du Pont de Nemours (Tyskland) GmbH, Märkische Faser AG och Trevira GmbH und Co. (Tyskland), Wellman International Ltd. (Irland), Montefibre SpA (Italien), Trevira Fibras (Portugal) och Catalana de Polimers (Spanien). Dessa tillverkare stod för en betydande del av den sammanlagda tillverkningen av polyesterstapelfibrer i gemenskapen.

(3) Klagomålen innehöll bevisning om dumpning av den berörda produkten och väsentlig skada till följd av denna, vilken ansågs tillräcklig för att motivera att förfaranden inleddes beträffande båda dessa länder. Genom tillkännagivanden i Europeiska gemenskapernas offciella tidning(3)(4) meddelade kommissionen därför att antidumpningsförfaranden skulle inledas och påbörjade undersökningar.

(4) Slutgiltiga antidumpningsåtgärder är för närvarande i kraft mot import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Vitryssland (rådets förordning (EG) nr 1490/96(5)) och Taiwan (rådets förordning (EG) nr 1728/1999(6)).

(5) Genom kommissionens förordning (EG) nr 124/2000(7) infördes preliminära antidumpningstullar på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Australien, Indonesien och Thailand.

(6) Genom rådets förordning (EG) nr 978/2000(8) infördes slutgiltiga utjämningstullar på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Australien, Indonesien och Taiwan.

(7) De slutgiltiga antidumpningsåtgärder som infördes genom rådets förordning (EEG) nr 54/93(9) på import av polyesterstapelfibrer med ursprung i Indien tilläts upphöra att gälla den 15 januari 1998, medan de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna mot import av polyesterstapelfibrer från Sydkorea upphörde att gälla i augusti 1999 (rådets förordning (EG) nr 1728/1999).

(8) Av administrativa skäl och mot bakgrund av att de två nuvarande förfarandena genomfördes med stöd av uppgifter för samma undersökningsperiod ansågs det lämpligt att slå samman dem till en enda undersökning.

(9) Kommissionen meddelade officiellt de klagande tillverkarna i gemenskapen, de exporterande tillverkare och importörer som den visste var berörda, företrädarna för de exporterande länderna samt användare och leverantörer i gemenskapen att förfarandet skulle inledas. De direkt berörda parterna gavs tillfälle att lämna sina synpunkter skriftligen och begära att bli hörda inom den tidsfrist som anges i tillkännagivandena om inledande.

(10) Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som den visste var berörda och mottog svar från sju klagande tillverkare i gemenskapen, fem exporterande tillverkare, två importörer/användare och en användare när det gäller förfarandet beträffande Sydkorea samt tre exporterande tillverkare, en importör/användare, två importörer och en användare när det gäller förfarandet beträffande Indien.

(11) Flera exporterande tillverkare i de berörda länderna, klagande tillverkare i gemenskapen samt användare och importörer i gemenskapen lämnade sina synpunkter skriftligen. Alla parter, som begärde att bli hörda inom den angivna tidsfristen och som visade att det fanns särskilda skäl till att höra dem, beviljades detta.

(12) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla de uppgifter som den bedömde nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, därav följande skada och gemenskapens intresse, och utförde kontrollbesök på platsen hos följande företag:

a) Exporterande tillverkare i de exporterande länderna:

Indien

- Indian Organic Chemicals Limited, Mumbai,

- Reliance Industries Ltd, Mumbai.

Sydkorea

- Daehan Synthetic Fibre Co Ltd., Seoul,

- Saehan Industries Inc, Seoul,

- Samyang Corporation, Seoul,

- SK Chemicals Co Ltd, Seoul,

- Sung Lim Co Ltd, Seoul.

b) Ett handelsbolag i ett exporterande land som är en exporterande tillverkare närstående:

- SK Global Co Ltd., Seoul, Sydkorea.

c) En importör i gemenskapen som är en exporterande tillverkare närstående:

- Saehan Deutschland GmbH, Eschborn, Tyskland.

(13) Det ansågs inte nödvändigt att på detta stadium utföra kontrollbesök på platsen hos gemenskapsindustrin. Sex månader av undersökningsperioden i samband med det nuvarande förfarandet undersöktes i alla händelser i samband med ett liknande förfarande.

(14) Undersökningen av dumpning och skada i samband med det nuvarande förfarandet omfattade perioden från och med den 1 oktober 1998 till och med den 30 september 1999 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av tendenser i samband med skadeanalysen omfattade perioden från och med den 1 januari 1996 till och med slutet av undersökningsperioden.

B. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

1. Berörd produkt

(15) Den produkt som berörs är syntetstapelfibrer av polyestrar, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 55032000. Produkten kallas vanligtvis polyesterstapelfibrer.

(16) Produkten är en basråvara som används i olika faser av tillverkningsprocessen för textilprodukter. Förbrukningen av polyesterstapelfibrer i gemenskapen är antingen avsedd för spinning, dvs. framställning av filamentgarn för tillverkning av textilier, ibland med inblandning av andra fibrer såsom bomull och ull eller för fiberduktillämpningar (non-woven applications) som fyllnadsmaterial (fibrefill), dvs. för stoppning eller vaddering av vissa textilvaror såsom kuddar, bilsäten och jackor.

(17) Produkten säljs i olika produkttyper vilka kan identifieras med hjälp av olika specifikationer såsom tjocklek, längd, tenacitet, krympning, lyster och kiselbehandling eller genom klassificering i produktgrupper såsom standardfibrer, hålfibrer, spiralformade fibrer och bikomponentfibrer samt speciella fibrer såsom färgade fibrer, märkesfibrer och tresidiga fibrer. Ur tillverkningssynpunkt kan det göras en åtskillnad mellan nya polyesterstapelfibrer tillverkade av nya råmaterial och återvunna polyesterstapelfibrer tillverkade av återvunnen polyester. Kvaliteten kan slutligen antingen vara av lägre kvalitet eller av förstklassig kvalitet.

(18) De olika typerna anses vara en enda produkt i samband med undersökningen, eftersom de grundläggande fysiska egenskaperna hos de olika typerna inte medför några väsentliga skillnader, även om de sålda polyesterstapelfibrernas användningsområden och kvalitet kan vara olika. De finns inte några klara skiljelinjer mellan de olika typerna, eftersom dessa överlappar varandra och det därmed råder konkurrens mellan närbesläktade typer.

2. Likadan produkt

(19) Kommissionen konstaterade att det inte fanns några skillnader i grundläggande fysiska egenskaper och användningsområden mellan polyesterstapelfibrer som importeras till gemenskapen från Indien och Sydkorea och de polyesterstapelfibrer som tillverkas av de klagande gemenskapstillverkarna och säljs på gemenskapsmarknaden. Det konstaterades också att det inte fanns någon skillnad mellan de polyesterstapelfibrer som tillverkas i Indien och Sydkorea och exporteras till Europeiska gemenskapen och de som säljs på de inhemska marknaderna i dessa länder. Slutsatsen var därför att både de polyesterstapelfibrer som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapsmarknaden och de polyesterstapelfibrer som tillverkas och säljs på de inhemska marknaderna i Indien och Sydkorea var likadana produkter, i den mening som avses i artikel 1.4 i förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad grundförordningen), som de polyesterstapelfibrer som importeras till gemenskapen från de två länder som är föremål för undersökning.

C. STICKPROV AV INDISKA EXPORTERANDE TILLVERKARE

1. Tillhandahållande av grundläggande upplysningar

(20) Mot bakgrund av det stora antalet exporterande tillverkare i Indien, som omnämndes i klagomålet, ansåg kommissionen till att börja med att det kanske var nödvändigt att använda stickprovsteknik i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(21) För att göra det möjligt för kommissionen att göra ett stickprovsurval i enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen, uppmanades de exporterande tillverkarna att ge sig till känna inom 15 dagar efter det att förfarandet inletts och lämna grundläggande upplysningar om sin exportförsäljning och sin inhemska försäljning, sin exakta verksamhet när det gäller tillverkningen av den berörda produkten samt namnen på alla företag inom sektorn för polyesterstapelfibrer som är dem närstående liksom om deras verksamhet. De indiska myndigheterna och den indiska sammanslutningen av exporterande tillverkare kontaktades också av kommissionen i detta avseende.

2. Förhandsurval av samarbetsvilliga företag

(22) Fem exporterande tillverkare rapporterade om exportförsäljning av den berörda produkten till gemenskapen under perioden från och med den 1 oktober 1998 till och med den 30 september 1999.

(23) De exporterande tillverkare som gav sig till känna inom femton dagar stod för närmare 100 % av den sammanlagda importen till gemenskapen från Indien. Under dessa omständigheter beslutade kommissionen att inte begränsa sin undersökning av dumpningen till ett lägre antal exporterande tillverkare genom att använda ett stickprov enligt artikel 17.1 i grundförordningen. Kommissionen skickade således frågeformulär till alla fem företag som rapporterat om export till gemenskapen under undersökningsperioden.

(24) Endast tre av dessa företag besvarade emellertid frågeformuläret och anses därför vara samarbetsvilliga i samband med undersökningen.

(25) De båda andra företagen och eventuella andra exporterande tillverkare, som inte gav sig till känna inom femton dagar, ansågs vara icke-samarbetsvilliga företag.

D. DUMPNING

1. Allmän metod

(26) I detta avsnitt ges en förklaring till den allmänna metod som använts för att fastställa huruvida importen till gemenskapen av den berörda produkten har skett till dumpade priser. Särskilda frågor i samband med undersökningen när det gäller de enskilda berörda länderna beskrivs i skälen 45-59.

1.1 Normalvärde

1.1.1 Den inhemska försäljningens allmänna representativitet

(27) I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida varje exporterande tillverkares inhemska försäljning av polyesterstapelfibrer till oberoende kunder var representativ, dvs. huruvida den totala inhemska försäljningsvolymen motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljning till gemenskapen.

(28) Av denna bedömning framgick det att alla undersökta exporterande tillverkare hade en representativ försäljning av polyesterstapelfibrer på sin inhemska marknad under undersökningsperioden.

1.1.2 Jämförelse mellan produkttyper

(29) Kommissionen betraktade produkttyper som såldes på den inhemska marknaden respektive för export och som hade liknande användningsområde, kvalitet, denier, lyster och kiselbehandling som direkt jämförbara produkttyper.

1.1.3 Produkttypbestämd representativitet

(30) Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs vara tillräckligt representativ när försäljningsvolymen för denna produkttyp vid försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen för den jämförbara produkttypen när den såldes för export till gemenskapen.

1.1.4 Undersökning av huruvida försäljningen skett vid normal handel

(31) Kommissionen undersökte därefter i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen huruvida varje exporterande tillverkares inhemska försäljning kunde anses ha skett vid normal handel.

(32) Detta gjordes genom att andelen av den inhemska försäljningen till oberoende kunder som inte skett till förlust under undersökningsperioden fastställdes för varje exporterad produkttyp:

a) För produkttyper, för vilka mer än 80 % av försäljningen (i volym) på den inhemska marknaden skett till priser som inte understeg enhetskostnaderna, och där det vägda genomsnittliga försäljningspriset minst motsvarade den vägda genomsnittliga tillverkningskostnaden, beräknades normalvärdet för respektive produkttyp som ett vägt genomsnitt av alla inhemska försäljningspriser för produkttypen i fråga.

b) För produkttyper, för vilka minst 10 % men högst 80 % av försäljningen (i volym) på den inhemska marknaden skett till priser som inte understeg enhetskostnaderna, beräknades normalvärdet för respektive produkttyp som det vägda genomsnittet av priserna vid den försäljning på den inhemska marknaden som skedde till priser som minst motsvarade enhetskostnaderna för produkttypen i fråga.

c) För produkttyper, för vilka mindre än 10 % (i volym) av försäljningen skett på den inhemska marknaden till priser som inte understeg enhetskostnaderna, ansågs försäljningen inte ha skett vid normal handel, varför normalvärdet konstruerades.

1.1.5 Normalvärde grundat på det faktiska priset på den inhemska marknaden

(33) I de fall villkoren i skälen 27-32 a och b var uppfyllda grundades normalvärdet, i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen, för motsvarande produkttyp på de faktiska priser som betalats eller skulle betalas av oberoende kunder på den inhemska marknaden i exportlandet under undersökningsperioden.

1.1.6 Normalvärde grundat på det konstruerade värdet

(34) För de produkttyper som omfattas av skäl 32 c och de produkttyper som inte såldes i representativa mängder på den inhemska marknaden måste normalvärdet, i enlighet med vad som anges i skäl 30, konstrueras.

(35) För fastställande av det konstruerade normalvärdet i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen när det gäller varje samarbetsvillig exporterande tillverkare lades dessa tillverkares försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som de ådragit sig i samband med den representativa inhemska försäljningen av den likadana produkten och den vägda genomsnittliga vinst som de uppnått på den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden till den genomsnittliga tillverkningskostnaden under undersökningsperioden.

1.2 Exportpris

(36) För den försäljning som gjordes till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(37) För den försäljning som gjordes via en närstående importör konstruerades exportpriset på grundval av återförsäljningspriserna till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för samtliga kostnader som denna importör ådragit sig mellan importen och återförsäljningen och för den vinstmarginal som de oberoende importörerna av den berörda produkten i samband med undersökningen konstaterades ha uppnått.

1.3 Jämförelse

(38) I syfte att göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs enligt artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar till sådana olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet.

(39) Således gjordes i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i importavgifter och indirekta skatter, rabatter, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader, kostnader för tekniskt bistånd samt provisioner.

(40) Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes i ledet fritt fabrik.

1.4 Dumpningsmarginaler

1.4.1 De undersökta företagens dumpningsmarginal

(41) I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för respektive produkttyp, fastställt enligt skälen 27-35, med det vägda genomsnittliga exportpriset, fastställt enligt skälen 36-37.

1.4.2 Icke-samarbetsvilliga företags dumpningsmarginal

(42) För de exporterande tillverkare som varken besvarade kommissionens frågeformulär eller på annat sätt gav sig till känna fastställdes dumpningsmarginalen enligt artikel 18.1 i grundförordningen på grundval av tillgängliga uppgifter.

(43) I syfte att fastställa den allmänna graden av samarbetsvilja när det gäller de båda länder som är föremål för undersökning jämfördes den export till gemenskapen som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna rapporterat med motsvarande importstatistik från Eurostat. I detta sammanhang konstaterades det att den allmänna graden av samarbetsvilja var hög när det gäller båda länderna. Det ansågs därför lämpligt att fastställa den övriga dumpningsmarginalen för de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna på samma nivå som den högsta dumpningsmarginal som fastställts för en samarbetsvillig exporterande tillverkare i landet i fråga. Detta tillvägagångssätt valdes, eftersom det inte finns någon anledning att anta att en icke-samarbetsvillig exporterande tillverkare i landet i fråga skulle ha dumpat priserna i lägre utsträckning än en samarbetsvillig exporterande tillverkare i samma land.

(44) Detta tillvägagångssätt i fråga om icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkare ansågs också nödvändigt för att förhindra att dessa tillverkare skulle dra nytta av sin bristande samarbetsvilja.

2. Särskilda frågor som uppstått i samband med undersökningen när det gäller fastställande av dumpning för vart och ett av de berörda länderna

2.1 Indien

(45) Sammanlagt samarbetade tre exporterande företag i samband med undersökningen.

2.1.1 Normalvärde

(46) För de flesta av produkttyperna grundades normalvärdet på de inhemska priserna i Indien. För några få produkttyper, som endast rörde två tillverkare, konstruerades emellertid normalvärdet eftersom det inte fanns någon inhemsk försäljning av den berörda typen.

2.1.2 Exportpris

(47) Exportpriset grundades på de priser som betalats eller skulle betalas.

2.1.3 Jämförelse

(48) I syfte att få en rättvis jämförelse gjordes i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i importavgifter och indirekta skatter, rabatter, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, kostnader för tekniskt bistånd samt provisioner.

(49) Två exporterande tillverkare begärde att justering skulle göras för tullrestitution med motiveringen att importavgifter togs ut på den likadana produkten när denna var avsedd för förbrukning i exportlandet, men återbetalades eller betalades inte alls när produkten såldes för export till gemenskapen. I ett fall konstaterades det begärda beloppet vara högre än det tullbelopp som togs ut på den likadana produkten på den inhemska marknaden och denna begäran justerades därför nedåt. I ett annat fall fanns det inte några bevis för att tullen togs ut på den likadana produkt som var avsedd för förbrukning på den inhemska marknaden, varför denna begäran avvisades.

2.1.4 Dumpningsmarginal

(50) Följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

>Plats för tabell>

2.2 Sydkorea

(51) Totalt fem exporterande tillverkare och ett handelsbolag i Sydkorea som var närstående en exporterande tillverkare samt en importör i Tyskland som var närstående en exporterande tillverkare gav sig till känna och samarbetade i undersökningen.

2.2.1 Normalvärde

(52) För de produkttyper, för vilka den inhemska försäljningen var otillräcklig eller inte skedde vid normal handel, konstruerades normalvärdet.

(53) Fyra exporterande tillverkare i Sydkorea inkluderade viss försäljning till koreanska tillverkningsföretag i sin inhemska försäljning när den färdigtillverkade produkten var avsedd för export. De hävdade att denna försäljning borde behandlas som inhemsk försäljning, eftersom den var avsedd för inhemsk förbrukning. Denna försäljning omfattades emellertid av administrativa arrangemang som endast gällde exportförsäljning, eftersom den inte var underkastad inhemsk omsättningsskatt, normalt fakturerades i amerikanska dollar och betalningen gjordes med remburser, omfattades av tullrestitution och normalt klassificerades som lokal exportförsäljning i företagens räkenskaper. Under dessa omständheter togs försäljningen inte med i den inhemska försäljningen.

2.2.2 Exportpris

(54) Exportpriset grundades på de priser som betalats eller skulle betalas, även om det konstruerades i de fall där försäljningen gjordes via en närstående importör.

2.2.3 Jämförelse

(55) I syfte att få en rättvis jämförelse gjordes i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i importavgifter och indirekta skatter, transport-, försäkrings-, hanterings- och lastningskostnader och därmed sammanhängande kostnader, förpacknings- och kreditkostnader samt provisioner.

(56) Alla fem exporterande tillverkare begärde att justering skulle göras för tullrestitution med motiveringen att importavgifter togs ut på den likadana produkten när denna var avsedd för förbrukning i exportlandet, mera återbetalades när produkten såldes för export till gemenskapen. I samtliga fall konstaterades det begärda beloppet vara högre än det tullbelopp som togs ut på den likadana produkten på den inhemska marknaden och begäran från respektive företag justerades därför nedåt.

(57) Alla fem exporterande tillverkare begärde dessutom justeringar för kreditkostnader mot bakgrund av den faktiska kredittid som kunderna har enligt det betalningssystem med "öppna konton" som tillämpas på den koreanska inhemska marknaden. Det konstaterades att de exporterande tillverkarna enligt detta system i själva verket vanligtvis inte beviljade specifika kredittider och att kredittiderna dessutom inte kunde fastställas exakt, eftersom intäkterna inte kunde kopplas ihop med särskilda fakturor. Under dessa omständigheter kunde sådana justeringar inte beviljas.

2.2.4 Dumpningsmarginal

(58) Kommissionen har som praxis att fastställa en enda vägd genomsnittlig dumpningsmarginal för närstående företag. Fastställande av individuella dumpningsmarginaler skulle annars kunna uppmuntra till kringgående av antidumpningsåtgärder, vilket skulle göra dem ineffektiva, eftersom det skulle bli möjligt för närstående företag att kanalisera sin export till gemenskapen genom det företag som har den lägsta individuella dumpningsmarginalen. I enlighet med denna praxis tilldelades de två närstående exporterande företag som tillhörde samma företagsgrupp en enda dumpningsmarginal.

(59) Följande preliminära dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif gemenskapens gräns, före tull, fastställdes:

>Plats för tabell>

E. DEFINITION AV GEMENSKAPSINDUSTRIN

(60) Båda klagomålen ingavs på 8 av de 14 gemenskapstillverkares vägnar som var kända för att tillverka polyesterstapelfibrer i gemenskapen. En av dessa klagande tillverkare drog tillbaka sitt samarbete och ännu en måste anses som icke-samarbetsvillig, eftersom han inte lämnade ett tillräckligt svar på frågeformuläret.

(61) De sex samarbetsvilliga gemenskapstillverkarnas andel av den sammanlagda tillverkningen av polyesterstapelfibrer i gemenskapen under undersökningsperioden var 71,5 %. På grundval av detta utgör dessa sex klagande tillverkare gemenskapsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen. De kallas nedan gemenskapsindustrin.

(62) Det hävdades att två av de sex klagande tillverkarna inte borde ingå i definitionen av gemenskapsindustrin, eftersom de var en exporterande tillverkare i Indonesien närstående. Det landet var föremål för både en antidumpningsundersökning och en antisubventionsundersökning om polyesterstapelfibrer.

(63) Det bör erinras om att denna undersökning rör ett klagomål beträffande import från Sydkorea och Indien. Det erinras vidare om att tillverkare som är exportörer närstående kan uteslutas från definitionen av gemenskapsindustrin om förbindelsen leder till ett beteende som skiljer sig från de icke-närstående gemenskapstillverkarnas beteende på grund av att dessa närstående tillverkare är skyddade från effekterna av dumpning, orättmätigt drar nytta av dumpningen eller till och med deltar i dumpningen. Det framkom inga bevis i samband med undersökningen för att de två gemenskapstillverkare som var de indonesiska exportörerna närstående skulle tillhöra någon av dessa tre kategorier. Det konstaterades framför allt inte att upplysningarna om de olika skadevållande indikatorerna för dessa båda företag skilde sig särskilt mycket från andra klagande parters. Detta visar att de två företagen inte var skyddade från effekterna av dumpning, orättmätigt drog nytta av dumpningen eller ens deltar i denna. Dessa två gemenskapstillverkare har därför inte uteslutits från definitionen av gemenskapsindustrin.

F. SKADA

1. Förbrukning i gemenskapen

(64) Förbrukningen av polyesterstapelfibrer i gemenskapen beräknades på grundval av gemenskapsindustrins och de uteslutna klagande tillverkarnas faktiska försäljningsvolym, en uppskattning av de resterande gemenskapstillverkarnas försäljning samt på Eurostat-uppgifter om importvolymer. På denna grundval ökade förbrukningen i gemenskapen med 29 % under perioden från och med 1996 till och med undersökningsperioden. Den största ökningen skedde mellan 1996 och 1998, då förbrukningen ökade från 454470 ton till 585164 ton. Under undersökningsperioden ökade den något till 588466 ton.

2. Import till gemenskapen av polyesterstapelfibrer från Sydkorea och Indien

2.1 Sammantagen bedömning

(65) Kommissionen övervägde huruvida importen av polyesterstapelfibrer från de undersökta länderna i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen skulle bedömas sammantaget. Undersökningen visade följande:

- Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för samtliga länder var högre än miniminivån.

- Importvolymen från samtliga länder var dessutom inte försumbar i förhållande till förbrukningen i gemenskapen.

- Analysen av konkurrensförhållandena mellan importerade polyesterstapelfibrer och den likadana gemenskapsprodukten och konkurrensförhållandena mellan importerade polyesterstapelfibrer från de två enskilda länderna visade att

- de exporterande tillverkarna från de berörda länderna sålde den berörda produkten till samma kunder,

- de exporterande berörda tillverkarna sålde polyesterstapelfibrer direkt till icke-närstående kunder som textil-, kudd- och täckestillverkare och handlare av polyesterstapelfibrer samt att gemenskapsindustrin sålde den likadana produkten via samma försäljningskanaler och till samma kategori av icke-närstående kunder.

På grundval av detta fanns det tillräckliga skäl för att göra en sammantagen bedömning av importen från de två undersökta länderna.

2.2 Volym, pris och marknadsandel för importen från Sydkorea och Indien

(66) Importvolymen från de berörda länderna ökade avsevärt under perioden från och med 1996 till och med undersökningsperioden, dvs. från 20510 ton till 86710 ton. Mellan 1996 och 1997 ökade importen med 62 %, men den största ökningen skedde mellan 1997 och 1998, då importvolymen ökade med 125 %. Mellan 1998 och undersökningsperioden ökade den med ytterligare 16 %.

(67) Den ökade importvolymen från Indien och Sydkorea under perioden från och med 1996 till och med undersökningsperioden sammanföll med en minskning av importpriserna med 31 %. Under samma tidsperiod minskade det genomsnittliga importpriset för all övrig import av polyesterstapelfibrer till gemenskapen i mindre utsträckning, nämligen med 25 %.

(68) Från och med 1996 till och med slutet av undersökningsperioden ökade Sydkorea sin marknadsandel från 4 % till 11,8 % och Indien ökade sin från 0,5 % till 2,9 %.

2.3 Prisunderskridande

(69) Kommissionen analyserade i syfte att fastställa prisunderskridande uppgifter som hänförde sig till undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins försäljningspriser beaktades på nivån till oberoende kunder, vid behov justerade till nivån fritt fabrik, dvs. med uteslutande av fraktkostnader i gemenskapen och efter avräkning för avdrag och rabatter. Priserna för de olika produktkategorierna av polyesterstapelfibrer så som de definierades i frågeformulären jämfördes med de försäljningspriser som togs ut av exportörerna till samma kategorier av kunder, efter avdrag och rabatter och som vid behov justerades till nivån cif gemenskapens gräns.

(70) Under undersökningsperioden var det samlade genomsnittliga prisunderskridandet, uttryckt i procent av gemenskapsindustrins priser 6 %-27,7 % för Indien och 14,8 %-56,7 % för Sydkorea. Den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen var 21,6 % för Indien och 23,3 % för Sydkorea.

3. Gemenskapsindustrins situation

3.1 Inledande anmärkning

(71) Undersökningen av gemenskapsindustrins situation omfattade perioden från och med 1996 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden). Såsom anges i skälen 4 och 7 tillämpades under denna period slutgiltiga antidumpningsåtgärder mot Vitryssland och Taiwan. Slutgiltiga antidumpningsåtgärder tillämpades dessutom mot Indien fram till januari 1998, och mot Sydkorea fram till augusti 1999.

3.2 Tillverkning, kapacitet och kapacitetsutnyttjande

(72) Gemenskapsindustrins tillverkning ökade med endast 7 % under skadeundersökningsperioden. Detta skall jämföras med den ökning med 29 % av förbrukningen i gemenskapen som noterades under samma period. Inom skadeundersökningsperioden ökade tillverkningen med 9 % mellan 1996 och 1997, men minskade med 1,5 % mellan 1997 och 1998.

(73) En minskning av tillverkningskapaciteten med 5 % under skadeundersökningsperioden ledde samtidigt till att kapacitetsutnyttjandet ökade under denna period, nämligen från 76,4 % till 85,9 %. Kapacitetsminskningen skedde huvudsakligen under perioden från och med 1996 till och med 1998. En gemenskapstillverkare installerade under undersökningsperioden en extra kapacitet på 7500 ton. En sådan ökning av tillverkningskapaciteten utgjorde emellertid ett undantag, eftersom tendensen inom gemenskapsindustrin var att lägga ned vissa produktionslinjer eller produktionsanläggningar eller att ställa om andra produktionslinjer till tillverkning av andra produkter som inte omfattas av denna undersökning. Undersökningen visade att gemenskapsindustrins minskade tillverkningskapacitet inte var en följd av en nedgång på marknaden utan var framtvingad av en minskande försäljningsvolym.

3.3 Försäljningsvolym

(74) Gemenskapsindustrins försäljning följde verkligen inte utvecklingen när det gäller förbrukningen under skadeundersökningsperioden. Tvärtom minskade gemenkapsindustrins försäljning volymmässigt med 2 %, dvs. från 259939 ton till 255420 ton, medan förbrukningen, som redan angivits, ökade med 29 % under samma period.

(75) Från 1996 till 1997 när förbrukningen i gemenskapen ökade med 14 %, följde gemenskapsindustrins försäljningsvolym med i någon mån med en ökning på 5 %. Från och med 1997 till och med slutet av undersökningsperioden ökade emellertid förbrukningen med ytterligare 13,5 %, medan gemenskapsindustrins försäljning minskade med 6,3 %.

3.4 Marknadsandel

(76) Det framgår av skälen 74 och 75 att gemenskapsindustrin förlorade en avsevärd marknadsandel, nämligen cirka 14 procentenheter från 57,2 % 1996 till 43,4 % under skadeundersökningsperioden.

3.5 Lager

(77) I slutet av undersökningsperioden var lagren 4 % mindre än i slutet av 1996. Lagernivån per den 30 september är dock vanligtvis lägre än lagernivån vid slutet av beskattningsåret. Den jämförbara siffran i slutet av 1999 visade i själva verket på en ökning av lagren med 17 % i förhållande till 1996.

3.6 Försäljningspriser och tillverkningskostnad

(78) De försäljningspriser som gemenskapsindustrin kunde ta ut på gemenskapsmarknaden minskade med 9 % från 1996 till 1997 och var relativt konstanta under perioden 1997 till 1998. Från 1998 till slutet av undersökningsperioden minskade emellertid priserna igen med ytterligare 12 %.

(79) Det framgick av undersökningen att tillverkningskostnaden för polyesterstapelfibrer i hög grad påverkades av priset på råmaterial, eftersom tillverkningskostnadens andel var så hög som 84 % under undersökningsperioden. De viktigaste råmaterialen såsom PTA, DMT och glykol (60 % till 70 % av hela tillverkningskostnaden för polyesterstapelfibrer) är mycket känsliga för fluktuationer i priset på råolja.

(80) En jämförelse mellan försäljningspriserna och tillverkningskostnaden visar att tillverkningskostnaden för polyesterstapelfibrer minskade snabbare mellan 1996 och 1998 än det genomsnittliga försäljningspriset. Denna situation förändrades dock dramatiskt under undersökningsperioden, då tillverkningskostnaden för polyesterstapelfibrer fortsatte att minska, om än i långsammare tempo än försäljningspriserna.

3.7 Lönsamhet

(81) Lönsamheten var i likhet med tendenserna när det gäller försäljningspriser och tillverkningskostnader för polyesterstapelfibrer oregelbunden under skadeundersökningsperioden. Lönsamheten ökade från 2,3 % 1996 till 8,9 % 1997, och var särskilt gynnsam 1998, då den låg på 15,4 %. Undersökningen visade emellertid att dessa stora vinster framför allt påverkades av de exceptionellt låga priserna på råolja. Dessa låga priser var inte bestående och följaktligen minskade lönsamheten till 3,4 % under undersökningsperioden.

(82) Undersökningen visade att den höga lönsamhet som uppnåddes 1998 även var ett resultat av gemenskapsindustrins omstruktureringsprocesser. Några produktionslinjer lades ned eller omvandlades och gemenskapsindustrin strävade efter att öka tillverkningen av mera specialiserade produkter med högre förädlingsvärde.

(83) Det bör understrykas att den totala lönsamheten på 3,4 % under undersökningsperioden täckte förluster för standardproduktgrupper som polyesterstapelfibrer för vävda tillämpningar (-8 %), standardkvaliteter av bondade fiberdukar (-8 %) och hålfibrer av bondad duk (-1 %). Endast 27 % av gemenskapsindustrins försäljning konstaterades gå med vinst under undersökningsperioden. De ovannämnda tre produkttyperna utgjorde 72 % av gemenskapsindustrins tillverkning och 73 % av dess försäljning under undersökningsperioden. Dessa typer utgjorde också 71 % av importen från de undersökta länderna. I motsats till detta var lönsamheten när det gäller polyesterstapelfibrer med märkesnamn och vissa andra särskilda polyesterstapelfibrer, som endast utgjorde 7 % av gemenskapsindustrins tillverkning och 8 % av försäljningen under undersökningsperioden, så hög som 32 %. Dessa produkttyper utgjorde mindre än 2 % av den sammanlagda importen av polyesterstapelfibrer från de berörda länderna under undersökningsperioden.

3.8 Investeringar

(84) Investeringarna var under undersökningsperioden 17 % högre än 1996 och uppgick under denna period till 17,9 miljoner ecu/euro. Bortsett från 1997, då nedskärningar dominerade, var de flesta av investeringarna under skadeundersökningsperioden antingen ersättningsinvesteringar eller investeringar som syftade till omstrukturering för tillverkning av varor med högre förädlingsvärde.

3.9 Sysselsättning

(85) Utvecklingen när det gäller sysselsättningen är en logisk följd av nedskärningar och omstruktureringar, vilket framgår av gemenskapsindustrins investeringsprogram. Under skadeundersökningsperioden minskade sysselsättningen när det gäller den berörda produkten med 14 %, dvs. från 2766 till 2136 personer.

4. Slutsats

(86) Av ovanstående analys framgick det att samtidigt som förbrukningen i gemenskapen ökade med 29 % deltog gemenskapsindustrin inte i tillväxten på marknaden. Det konstaterades i själva verket att gemenskapsindustrins försäljningsvolym minskade med 2 % och att 13,8 procentenheter av marknaden gick förlorade. Dessutom begränsades ökningen av gemenskapsindustrins tillverkning till 7 %. Den minskade tillverkningskapaciteten ledde i enlighet därmed till ökat kapacitetsutnyttjande.

(87) Under skadeundersökningsperioden minskade både försäljningspriset och tillverkningskostnaden för polyesterstapelfibrer avsevärt. Priserna minskade mindre än kostnaderna och lönsamheten under undersökningsperioden var något bättre än den som uppnåddes 1996. Denna uppenbarligen positiva situation bör dock inte dölja det faktum att lönsamheten under undersökningsperioden inte var tillfredsställande. Dessutom dolde den stora förluster inom sektorn för polyesterstapelfibrer av standardkvalitet som står för den stora majoriteten av både gemenskapsindustrins försäljning och importen från de berörda länderna. Det bör också understrykas att så mycket som 73 % av gemenskapsindustrins försäljning skedde till förlust under undersökningsperioden.

(88) Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser minskade med 20 % under skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade importen från de berörda länderna stadigt på gemenskapsmarknaden och utgjorde 4,5 % av förbrukningen i gemenskapen 1996 och så mycket som 14,7 % under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden var minskningen av priset på polyesterstapelfibrer som importerades från Indien och Sydkorea så hög som 30 %. En analys inom skadeundersökningsperioden visade att gemenskapsindustrins priser minskade med 9 % mellan 1996 och 1998 medan importpriserna ökade med 21 %. Mellan 1998 och undersökningsperioden minskade importpriserna med ytterligare 13 % och gemenskapsindustrins priser följde denna trend med en minskning på 12 %.

(89) Investeringarna ökade med 17 % under skadeundersökningsperioden, men deras syfte var i huvudsak att åtsadkomma nedskärningar och rationalisera tillverkningsprocessen för tillverkning av produkter med högre förädlingsvärde. Sysselsättningen minskade till följd därav med 14 %.

(90) Mot bakgrund av ovanstående, särskilt minskningen av marknadsandel och den otillfredsställande vinstnivån, anses gemenskapsindustrin ha vållats väsentlig skada.

G. ORSAKSSAMBAND

1. Inledning

(91) Kommissionen undersökte i enlighet med artikel 3.6 och 3.7 i grundförordningen, i syfte att säkerställa att skada som vållades av andra faktorer inte tillskrevs den dumpade importen, huruvida den väsentliga skada som vållats gemenskapsindustrin hade orsakats av den dumpade importen eller huruvida andra faktorer kunde ha orsakat eller bidragit till denna skada.

(92) Det erinras om att det konstaterats i samband med tidigare förfaranden att gemenskapsindustrin vållats skada genom dumpad import från flera länder, däribland Vitryssland och Taiwan (slutgiltiga avgöranden) och Australien, Indonesien och Thailand (preliminära avgöranden). Detta måste beaktas i denna undersökning.

2. Den dumpade importens inverkan

(93) Importen från de två länder som berörs av denna undersökning ökade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Samtidigt som importmängden fyrdubblades till 86710 ton eller 14,7 % av förbrukningen i gemenskapen, minskade gemenskapsindustrins försäljningsvolym med 2 % och 13,8 procentandelar av marknaden förlorades. De vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalerna är 21,2 % för Sydkorea och 21,6 % för Indien. Kommissionen drog därför slutsatsen att importen från Sydkorea och Indien utövade ett avsevärt nedåtgående pristryck på gemenskapsmarknaden.

(94) 71 % av denna import och 73 % av gemenskapsindustrins försäljning utgörs av polyesterstapelfibrer avsedda för vävda varor, av polyesterstapelfibrer av standardkvalitet samt hålfibriga polyesterstapelfibrer för fiberduktilllämpningar. På grund av minskningen av gemenskapsindustrins försäljningspriser har lönsamheten för dessa sektorer blivit negativ.

(95) Detta står i kontrast till de sektorer för varumärkesskyddade polyesterstapelfibrer och andra särskilda polyesterstapelfibrer där importen utgör mindre än 2 % av den sammanlagda importen från de berörda länderna och där gemenskapsindustrin uppnår en lönsamhet som varierar mellan 14 och 32 %. Denna sektor av marknaden är emellertid inte tillräckligt stor för att tillräcklig övergripande lönsamhet skall vara garanterad under undersökningsperioden.

(96) Mot bakgrund av dessa överväganden hade den dumpade lågprisimporten från de berörda länderna en avsevärd negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation.

3. Inverkan av andra faktorer

3.1 Utveckling av förbrukningen

(97) Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen i gemenskapen med 29 %. Utvecklingen av förbrukningen kan därför inte ha varit skyldig till den skada som gemenskapsindustrin vållades.

3.2 Import av polyesterstapelfibrer från andra tredje länder

(98) Vitryssland, Taiwan, Australien, Indonesien och Thailand omfattas för närvarande av åtgärder som syftar till att undanröja skadevållande dumpning från dessa länder.

(99) De genomsnittliga importpriserna för övriga länder som inte omfattas av åtgärder är högre än gemenskapsindustrins försäljningspris på gemenskapsmarknaden, vilket tyder på att denna import inte bidragit till den sänkning av priserna som drabbat gemenskapsmarknaden.

(100) Även om det konstaterades att Saudiarabien exporterade polyesterstapelfibrer till ett pris jämförbart med priset från de länder som är föremål för undersökningen utgjorde dess marknadsandel 0,78 % och var därför försumbar.

3.3 Gemenskapsindustrins export

(101) Exportförsäljningens andel av gemenskapsindustrins sammanlagda försäljning var 9 % 1996, 10 % 1997, 6 % 1998 och 7 % under undersökningsperioden. Mot bakgrund av att exporten utgör en relativt liten del av gemenskapsindustrins verksamhet, kan en eventuell skada i form av minskad tillverkning till följd av den något minskade exportförsäljningen under undersökningsperioden inte förklara den väsentliga skada som gemenskapsindustrin vållades.

4. Slutsats om orsakssamband

(102) Som redan omnämnts bidrog importen från de länder mot vilka antidumpnings- och utjämningstullar infördes nyligen till den situation i vilken gemenskapsindustrin vållades skada. Den ökade importvolymen från de berörda länderna sammanföll emellertid med en minskning av gemenskapsindustrins försäljningsvolym och en starkt minskad marknadsandel. Dessutom konstaterades ett avsevärt prisunderskridande under undersökningsperioden. Allt detta hade avsevärda negativa konsekvenser för gemenskapsindustrin. Denna import, beaktad separat, har därför vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada.

H. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Inledning

(103) Kommissionen undersökte huruvida det trots slutsatserna om dumpning och skada fanns några bindande skäl för slutsatsen att det inte är i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall. Kommissionen övervägde för detta ändamål, och i enlighet med artikel 21.1 i grundförordningen, vilken effekt eventuella åtgärder skulle få för samtliga parter som berörs av undersökningen.

2. Gemenskapsindustrins intresse

(104) Gemenskapsindustrin har utsatts för dumpad lågprisimport av polyesterstapelfibrer och detta har lett till en situation i vilken det mesta av försäljningen skett till förlust. Även om gemenskapsindustrin försöker vidareutveckla sektorn för polyesterstapelfibrer med ett högre förädlingsvärde, såsom bikomponents- eller tresidiga fibrer, färgade fibrer och fibrer med särskilda egenskaper, såsom brandhämmande fibrer och genom att varumärkesskydda fibrer, begränsas dessa fibrers andel av den totala försäljningen på grund av efterfrågan på marknaden. Den huvudsakliga verksamheten utgörs därför fortfarande av fibrer av standardkvalitet för vävda varor och fiberdukstillämpningar, en sektor i vilken importen från de berörda länderna för närvarande ökar alltmer. Gemenskapsindustrin bör fortsätta att tillverka polyesterstapelfibrer av standardkvalitet, eftersom dess kunder kräver att alla typer av polyesterstapelfibrer finns tillgängliga. Av detta skäl är gemenskapsindustrin inte, såsom framgår av investeringsprogrammen, beredd att upphöra med tillverkningen av polyesterstapelfibrer av standardkvalitet.

(105) Gemenskapsindustrin har tack vare nedskärningar lyckats förbättra sitt kapacitetsutnyttjande. Samtidigt har lönsamheten kunnat upprätthållas tack vare omstrukturering och specialisering. Denna strategi var särskilt lyckosam åren 1997 och 1998, men trycket på priserna har sedan det första kvartalet 1999 blivit så starkt att lönsamheten inte varit tillfredsställande.

(106) Kommissionen anser att gemenskapsindustrins situation troligen kommer att förvärras ytterligare, om inte antidumpningsåtgärder införs, och att det är realistiskt att förutse att sysselsättningen kommer att minska ytterligare och att vara förvissad om att vissa gemenskapstillverkare kommer att försvinna från marknaden. Eftersom målet med införandet av antidumpningsåtgärder är att återupprätta rättvis konkurrens på gemenskapsmarknaden, är detta av intresse för gemenskapsindustrin som är drabbad av omfattande dumpad lågprisimport.

3. Inverkan på importörer och användare

(107) Kommissionen mottog svar på frågeformuläret från tre företag som är både importörer och användare av polyesterstapelfibrer, från två användarföretag och två importörer. Ett svar mottogs också från en användarsammanslutning.

(108) Alla dessa berörda parter motsatte sig anförandet av antidumpningstullar, eftersom detta skulle leda till ökat inköpspris på polyesterstapelfibrer som importeras från Sydkorea och Indien. De framförde också tre viktiga skäl till varför åtgärder inte borde införas. För det första uppges det vara omöjligt att köpa jämförbara kvaliteter från gemenskapsindustrin till jämförbara låga priser. För det andra borde en åtskillnad göras beroende på om polyesterstapelfibrerna används för spinning eller andra ändamål än spinning. För det tredje är vissa typer av polyesterstapelfibrer inte möjliga att anskaffa från gemenskapsindustrin.

(109) Kommissionen fastställde att de låga priserna på polyesterstapelfibrer orsakades av dumpning, särskilt från de berörda länderna. Syftet med införandet av antidumpningstullar är att återupprätta effektiva marknadsvillkor och, av vad som framgår nedan, kommer den övergripande effekten på inköpspriserna att vara mycket begränsad. Polyesterstapelfibrernas relativa betydelse för de tre samarbetsvilliga användarnas tillverkningskostnad för de färdiga produkterna varierade mellan 24 % och 48 %. Den vägda genomsnittliga tull som föreslås för de berörda länderna är 16,7 %, medan importens andel under undersökningsperioden är 14,7 %. De föreslagna åtgärderna kan därför leda till en ökad tillverkningskostnad för användarna med i genomsnitt 0,6 %-1,2 %. Denna sannolika maximala ökning anses vara relativt låg i förhållande till den positiva effekten av de föreslagna åtgärderna när det gäller att återställa effektiv konkurrens på gemenskapsmarknaden.

(110) Användarna menade att det inte var i gemenskapens intresse att införa åtgärder för fyllnadsmaterial (fibrefill) och att en åtskillnad borde göras mellan polyesterstapelfibrer som används för spinning (vävda) och polyesterstapelfibrer som används för andra ändamål än spinning (bondade eller fibrefill). De framhöll också att de hade investerat i maskiner som endast lämpade sig för tillverkning av vissa typer och att gemenskapsindustrin inte säljer dessa typer av polyesterstapelfibrer på gemenskapsmarknaden och att inga åtgärder därför borde införas mot dessa typer.

(111) När det gäller det första argumentet framfördes inga tydliga kriterier som gjorde det möjligt att klassificera polyesterstapelfibrer enligt denna distinktion. De fysiska egenskaperna avgör inte nödvändigtvis produktens slutgiltiga användningsområde. Kommissionen har dessutom jämfört exportpriserna och gemenskapsindustrins försäljningspriser på grundval av produktkategorier som fastställts med tanke på den slutliga användningen. Dumpning, skada och orsakssamband konstaterades när det gäller samtliga produktkategorier. När det gäller det andra argumentet krävs endast smärre justeringar för att ändra produktionsanläggningarna från en typ till en annan, t.ex. en annan typ av spinndysor. Denna anmärkning framfördes också av användarsammanslutningen själv. Kommissionen drog slutsatsen att om vissa typer inte gått att anskaffa från gemenskapsindustrin, berodde inte detta på några tekniska faktorer utan på att gemenskapsindustrin var ovillig att leverera till de låga priser som potentiella köpare angav.

4. Slutsats

(112) På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några bindande skäl till att inte införa åtgärder.

I. FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER

(113) I syfte att förhindra att ytterligare skada vållas av den dumpade importen innan undersökningen är avslutad föreslås det att provisoriska antidumpningsåtgärder införs.

1. Nivå för undanröjande av skada

(114) Vid fastställande av nivån på de provisoriska åtgärderna togs hänsyn till både de konstaterade dumpningsmarginalerna och till storleken på den skada som gemenskapsindustrin vållats.

(115) För undanröjande av skadan krävs att det skapas en situation för industrin i vilken priserna på importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna höjs till en icke-skadevållande nivå.

(116) Den icke-skadevållande prisnivån fastställdes på grundval av gemenskapsindustrins fulla tillverkningskostnad och en vinstmarginal före skatt på 10 %. Nivån för undanröjande av skada beräknades enligt samma metod som för prisunderskridandet, nämligen genom att det icke-skadevållande priset jämfördes med de försäljningspriser som togs ut av de exporterande tillverkarna.

(117) Det hävdades att man i likhet med när det gällde Vitryssland borde räkna med en lönsamhet på 6 % som relevant vinst. Det ansågs emellertid att den vinstnivå som bedömdes skälig för gemenskapsindustrin 1994 inte är bindande för kommissionen i samband med denna undersökning, för det första eftersom gemenskapsindustrin fortsatte att göra ekonomiska förluster efter 1994 och för det andra eftersom den relevanta vinsten 1994 fastställdes med hänsyn till de långsiktiga behoven av investeringar vid den tidpunkten, medan man i det nuvarande fallet tog vederbörlig hänsyn till de långsiktiga förluster som gemenskapsindustrin vållats och den vinstnivå som skulle ha kunnat uppnås i avsaknad av dumpad import. Under dessa omständigheter ansågs 10 % vara en skälig vinstmarginal.

(118) Nivåerna för undanröjande av skada, uttryckta i procent av priset cif gemenskapens gräns före tull, visade sig vara högre än de fastställda dumpningsmarginalerna.

2. Form och nivå på de provisoriska åtgärderna

(119) Dumpningsmarginalen har i samtliga fall konstaterats vara lägre än nivån för undanröjande av skada. De provisoriska åtgärder som skall införas bör därför, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen, motsvara de fastställda dumpningsmarginalerna.

(120) De individuella antidumpningstullsatser för enskilda företag som anges i denna förordning fastställdes på grundval av slutsatserna i samband med den nuvarande undersökningen. De återspeglar därför den situation som konstaterats när det gäller dessa företag i samband med denna undersökning. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som tillämpas för "alla övriga företag") gäller således endast import av produkter med ursprung i det berörda landet, vilka tillverkas av företagen och därmed av de särskilda rättsliga enheterna. Importerade produkter vilka tillverkas av något annat företag som inte särskilt anges med namn och adress i artikeltexten till denna förordning, inbegripet enheter som är de särskilt angivna enheterna närstående, kan inte omfattas av dessa tullsatser utan skall omfattas av den tullsats som tillämpas på "alla övriga företag".

(121) Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser för enskilda företag (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya produktions- eller försäljningsenheter) bör snarast ställas till kommissionen(10) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet i förbindelse med tillverkning, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. denna namnändring eller ändring av produktions- och försäljningsenheterna. Kommissionen kommer, vid behov och efter samråd med rådgivande kommittén, att ändra förordningen i enlighet därmed genom att uppdatera förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

J. SLUTBESTÄMMELSE

(122) Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken de berörda parterna kan lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla avgöranden i denna förordning är preliminära och kan behöva omprövas inför fastställandet av eventuella slutgiltiga åtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En preliminär antidumpningstull skall införas på import av syntetiska stapelfibrer av polyester, inte kardade, kammade eller på annat sätt beredda för spinning, vilka för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 55032000, med ursprung i Indien och Sydkorea.

2. Följande preliminära tullsatser skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns före tull för produkter som tillverkas av nedanstående företag:

>Plats för tabell>

3. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

4. Övergång till fri omsättning i gemenskapen för den produkt som avses i punkt 1 skall förutsätta att det ställs en säkerhet motsvarande den preliminära tullen.

Artikel 2

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 20 i förordning (EG) nr 384/96 får berörda parter lämna synpunkter skriftligen och begära att bli hörda av kommissionen inom en månad från dagen för ikraftträdandet av denna förordning.

I enlighet med artikel 21.4 i förordning (EG) nr 384/96 får de berörda parterna yttra sig om tillämpningen av denna förordning inom en månad från dess ikraftträdande.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel 1 skall tillämpas i sex månader.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 6 juli 2000.

På kommissionens vägnar

Pascal Lamy

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2) EGT L 128, 30.4.1998, s. 18.

(3) EGT C 285, 7.10.1999, s. 3.

(4) EGT C 369, 21.12.1999, s. 20.

(5) EGT L 189, 30.7.1996, s. 13.

(6) EGT L 204, 4.8.1999, s. 3.

(7) EGT L 16, 21.1.2000, s. 30.

(8) EGT L 113, 12.5.2000, s. 1.

(9) EGT L 9, 15.1.1993, s. 2.

(10) Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för handel, Direktorat C, DM 24 - 8/38, Rue de la Loi/Wetstraat 200, B-1049 Bryssel/Belgien.