31999D0183

KOMMISSIONENS BESLUT av den 20 maj 1998 om statligt stöd inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som kan beviljas i Tyskland på grundval av befintliga ordningar för regionala stöd [delgivet med nr K(1998) 1712] (Endast den tyska texten är giltig) (1999/183/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93.2 första stycket i detta,

efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig i enlighet med ovan nämnda artikel, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) I skrivelse nr SG (95) D/13086 av den 20 oktober 1995, föreslog kommissionen medlemsstaterna, i enlighet med artikel 93.1 i fördraget, rambestämmelser och lämpliga åtgärder för det statliga stödet till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (1) (nedan kallade rambestämmelser och åtgärder).

(2) I samma skrivelse underrättade kommissionen Tyskland (och övriga medlemsstater) att kommissionen inte längre skulle tillåta någon stödåtgärd som avsåg investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, som kunde komma att anmälas enligt artikel 93.3 i fördraget, som inte överensstämde med dessa rambestämmelser och åtgärder, och som skulle tillämpas eller kvarstå i tillämpning efter den 1 januari 1996.

(3) Kommissionen anmodade också Tyskland (och övriga medlemsstater) i enlighet med artikel 93.1 i fördraget att inom två månader från skrivelsens datum bekräfta att de senast från och med den 1 januari 1996 skulle komma att rätta sig efter rambestämmelserna och åtgärderna i fråga och ändra sina befintliga stödsystem, om dessa inte överensstämde med rambestämmelserna och åtgärderna. Kommissionen tillkännagav att om en sådan bekräftelse inte överlämnades, skulle den förbehålla sig rätten att inleda det förfarande som avses i artikel 93.2 i fördraget.

(4) Som svar på kommissionens skrivelse av den 20 oktober 1995 har den tyska förbundsregeringen i skrivelser av den 11 januari 1996 och den 14 februari 1996

a) bekräftat att den från och med den 1 januari 1996 i fråga om sektoriella stöd kommer att rätta sig efter åtgärderna och om nödvändigt ändra de befintliga ordningarna,

b) förklarat att åtgärderna måste bli flexiblare i fråga om regionala stöd, eftersom förhållandena och jordbruksstrukturerna varierar mellan de olika regionerna i gemenskapen.

(5) I en skrivelse av den 1 juli 1996 (nr SG (96) D/6026) underrättade kommissionen Tyskland sitt beslut av den 12 juni 1996 att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 i EG-fördraget beträffande statligt stöd inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som kan beviljas i Tyskland på grundval av befintliga ordningar för regionala stöd (2).

(6) Under förfarandets gång granskade kommissionen de skäl som Tyskland anfört för sin vägran att tillämpa de rambestämmelser som kommissionen föreslagit i skrivelsen av den 20 oktober 1995 på regionala stödordningar. Efter att ha granskat dessa synpunkter drog kommissionen slutsatsen att det i det dåvarande skedet inte fanns någon grund för att acceptera Tysklands vägran.

(7) I ovan nämnda skrivelse anmodade kommissionen den tyska regeringen att yttra sig inom en månad från datumet för skrivelsen. I enlighet med artikel 93.2 informerades övriga medlemsstater och berörda parter genom offentliggörande av skrivelsen i Europeiska gemenskapernas officiella tidning och anmodades likaså att yttra sig i frågan.

(8) Den tyska regeringen delgav kommissionen sina synpunkter i en skrivelse av den 31 juli 1996. I skrivelsen hänvisade den tyska regeringen också till ytterligare synpunkter, som den hade lämnat till kommissionen i en skrivelse av den 24 maj 1996. Av tekniska skäl hade kommissionen inte beaktat de synpunkterna i sitt beslut av den 12 juni 1996 om att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 i EG-fördraget.

(9) Kommissionen mottog inga synpunkter från övriga medlemsstater eller berörda parter.

II. DEN TYSKA REGERINGENS ANMÄRKNINGAR

(10) I sina meddelanden av den 24 maj 1996 och den 31 juli 1996 gjorde den tyska regeringen två typer av invändningar mot tillämpningen av rambestämmelserna och åtgärderna på ordningar för regionala stöd. Den första typen av invändningar utgörs av juridiska överväganden beträffande det sätt på vilket rambestämmelserna och åtgärderna antogs. Den andra typen av invändningar grundar sig på argumentet att tillämpning av rambestämmelserna och åtgärderna skulle medföra en begränsning av det statliga regionalstödet som märkbart skulle försämra jordbruksområdenas utvecklingspotential.

1. Anmärkningar ur juridisk synvinkel

(11) I en skrivelse av den 24 maj 1996 framförde den tyska regeringen åsikten att varken gällande gemenskapsbestämmelser, jämförda med kommissionens olika meddelanden, eller skrivelsen om godkännande av det 23:e federala ramprogrammet för förbättring av regionala ekonomiska strukturer (SG(94) D/11038 av den 1 augusti 1994) motiverar direkt eller indirekt begränsning av möjliga statliga stödåtgärder till stödberättigande investeringsprojekt inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter inom ramen för förbundsstatens och delstaternas gemensamma initiativ för förbättring av den regionala ekonomiska strukturen (nedan kallat det gemensamma initiativet).

(12) Den tyska regeringen anser inte att rådets förordning (EEG) nr 866/90 av den 29 mars 1990 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (3) utgör någon grund för att inom ramen för det gemensamma initiativet begränsa statligt stöd för bearbetning eller saluföring av produkter enligt bilaga II. I förordningen fastställs endast hur och under vilka förhållanden utvecklingssektionen av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) kan bidra till åtgärder för förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. Rådet fastslår i skälen till förordningen att "de investeringar som är berättigade till bidrag från utvecklingssektionen vid EUGFJ (nedan kallad fonden), bör fastställas utifrån nuvarande situation, både på jordbruksmarknaderna och inom jordbruks- och livsmedelssektorn, samt utifrån utsikterna att skapa avsättning för jordbruksprodukter". Förordningens mål är alltså uteslutande att garantera överensstämmelse mellan gemenskapsstöd och den gemensamma jordbrukspolitiken och samordning av aktiviteterna i de olika strukturfonderna, dels sinsemellan och dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansiella instruments verksamheter.

(13) Enligt den tyska regeringen betyder detta att det bemyndigande som rådet ger till kommissionen i artikel 8.3 i ovan nämnda förordning bara tillåter kommissionen att bestämma vilka urvalskriterier som skall gälla de investeringar som kan få stöd från fonden. Kommissionen utnyttjade detta bemyndigande i beslut 94/173/EG av den 22 mars 1994 om de urvalskriterier som skall fastställas för investeringar avsedda att förbättra villkoren för förädling och saluföring av jordbruks- och skogsbruksprodukter och om upphävande av beslut 90/342/EEG (4). Detta beslut har inte någon begränsande effekt på det stöd som betalas av medlemsstaterna utan finansiellt stöd från gemenskapen.

(14) De tyska myndigheterna anser inte heller att kommissionens meddelande av den 12 juli 1994 till medlemsstaterna om statligt stöd inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (5) utesluter möjligheten att bevilja statligt stöd till sektorer som är undantagna från gemenskapsfinansiering på grundval av de ovan nämnda besluten. I punkt 1 i meddelandet fastställs att kommissionen i allmänhet tillämpar sektoriella begränsningar för gemenskapens delfinansiering av investeringar inom bearbetning och saluföring "analogt [. . .] när man bedömer statligt stöd till sådana investeringar". Meddelandet är inte en lämplig åtgärd enligt vad som avses i artikel 93.1 andra meningen i fördraget eftersom utvidgningen av den restriktiva effekten till att gälla statligt stöd analogt inte utfördes enligt det förfarande som fastställs i andra meningen i artikel 93.1 i fördraget (förslag till lämpliga åtgärder). Med hänsyn till de juridiska former som fastställs i artikel 189 i fördraget är meddelandet varken en förordning, ett direktiv eller ett beslut, utan det kan bara ses som en rekommendation och är som sådan inte bindande.

(15) Dessutom hävdar den tyska regeringen att det med hänsyn till grundförordningen (EEG) nr 866/90 finns avsevärda juridiska invändningar mot den analogi som görs i meddelandet. Det är lagstiftarens önskan enligt artikel 16.5 i den förordningen (nu artikel 16.5 i förordning (EG) nr 951/97) att nationella stödåtgärder uttryckligen skall vara tillåtna under förutsättning att sådana åtgärder är förenliga med artiklarna 92, 93 och 94 i fördraget. I kommissionens meddelande görs, mot lagstiftarens vilja, en sektoriell begränsning av räckvidden av artikel 92.3 i fördraget. Vidare skall enligt artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 866/90 de åtgärder som fastställs i förordningen bidra till att de regionalpolitiska målen uppnås. Därför kan enligt den tyska regeringen meddelandet inte resultera i en juridiskt bindande begränsning av möjligheten att ge statligt stöd.

(16) Den tyska regeringen anser inte att kommissionens skrivelse om godkännande av det 23:e federala ramprogrammet för "det gemensamma initiativet" (SG/94 D/11038 av den 1 augusti 1994) innebär något undantag från möjligheten att vidta statliga stödåtgärder inom sektorn för bearbetning och saluföring av produkter enligt bilaga II. I slutet av skrivelsen gör kommissionen förbundsregeringen uppmärksam på att gemenskapens bestämmelser och villkor och de förpliktelser som följer av dessa måste följas vid tillämpningen av de avsedda åtgärderna, särskilt beträffande anmälan i förväg av enskilda fall som gäller a) kumulering av stöd inom ramen för olika mål, b) vissa industrisektorer (däribland bestämmelserna i Fördraget om upprättandet av europeiska kol- och stålgemenskapen), jordbruk och fiske, och c) agroindustrin.

(17) Den tyska regeringen understryker att det enligt skrivelsen om godkännande måste röra sig om en förpliktelse som införlivats med gemenskapslagstiftningen att inte bevilja obegränsat statligt stöd inom vissa sektorer. Enligt regeringens åsikt omfattar varken rådets förordning (EEG) nr 866/90, kommissionens fastställande av urvalskriterier i enlighet med artikel 8.3 i den förordningen eller 1994 års meddelande från kommissionen någon förpliktelse att inte ge statligt stöd till sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter.

(18) Vidare hävdar den tyska regeringen att de bestämmelser som antogs av de nationella lagstiftarna själva inom ramen för "det gemensamma initiativet" inte kan ha någon begränsande effekt. Man medger att man i del 1, punkt 10.3 i det 23:e programmet hänvisar till kommissionens fastställande av urvalskriterier för investeringar avsedda att förbättra villkoren för förädling och saluföring av jordbruks- och skogsbruksprodukter. Man betonar dock att detta inte betyder att kommissionens ståndpunkt hade delgivits de tyska myndigheterna vid denna tidpunkt eller att den hade godtagits i någon frivilligt bindande form. Den tyska regeringen framhåller att man bara hänvisar till kommissionens fastställande av urvalskriterier i del 1 i ramprogrammet. Den delen innehåller emellertid endast icke-bindande allmänna uppgifter om programmets struktur och målsättningar och olika sekundära aspekter, däribland kommissionens bevakning av stödprogrammen. Förbundsregeringen understryker också att förteckningen över olika förordningar, meddelanden och rambestämmelser på gemenskapsnivå inte automatiskt betyder att de berörda sektorerna uttryckligen är undantagna från stöd. I del 2 fastställs däremot ett antal bestämmelser som skall beaktas vid beslut angående stödansökningar. Förteckningen har därför bara till syfte att uppmärksamma de beslutsfattande myndigheter, som är ansvariga för genomförandet av "det gemensamma initiativet" i delstaterna, på de olika bestämmelser som kan vara relevanta för ett beslut i fråga om en särskild stödansökan. De tyska myndigheterna är därför av den åsikten att ett omnämnande av fastställda urvalskriterier bara utgör en icke-bindande hänvisning till samordning med kommissionens jordbrukspolitik.

2. Anmärkningar beträffande rambestämmelsernas inverkan på regionala ordningar för stöd

(19) I meddelandena av den 24 maj 1996 och den 31 juli 1996 intog den tyska regeringen i huvudsak samma ståndpunkt som i skrivelserna av den 11 januari 1996 och den 14 februari 1996. Den anser att gemenskapsbestämmelserna inte får resultera i alltför långtgående begränsningar av nationellt stöd till regioner, eftersom sådana begränsningar avsevärt kan försämra utvecklingsmöjligheterna i jordbruksområdena. "Sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter är på grund av sitt nära band till jordbruksområdena den sektor som är bäst lämpad att ge de jordbrukare nya arbeten, som har tvingats lägga ned sin produktion av strukturella skäl. Om stora delar av denna sektor systematiskt undantas från nationellt stöd, kan stödåtgärder med regional inriktning, särskilt i samband med det gemensamma initiativet för förbättring av regionala ekonomiska strukturer, komma att reduceras till en oacceptabel nivå."

(20) I en skrivelse av den 24 maj 1996 hävdar den tyska regeringen att sysselsättning i jordbruksområden för jordbrukare som tvingats sluta sin yrkesverksamhet på grund av strukturella omställningar lättast kan skapas i jordbruksrelaterade industrisektorer. Man anser också att kommissionens förslag om antagande av rambestämmelser på gemenskapsnivå för bearbetning och saluföring av produkter enligt bilaga II kommer att leda till en omotiverad minskning av regionalt stöd till jordbruksområden. Under punkt 3 a iii och iv i rambestämmelserna och åtgärderna ges mycket vida definitioner av "bearbetning" och "saluföring". "Bearbetning", till exempel, omfattar varje beredning av en jordbruksprodukt enligt bilaga II till fördraget och "saluföring" omfattar till exempel förpackning av produkter enligt bilaga II eller byggande av omlastningslager. Genom beslut 94/173/EG och dess tillämpning enligt rambestämmelserna görs långtgående undantag. Inom spannmåls- och rissektorn är alla investeringar med avseende på stärkelseproduktion, kvarnar, produktion av malt och mannagryn undantagna, liksom investeringar rörande produkter som framställs genom sådana processer, med undantag av produkter avsedda som nya icke-livsmedel. I förteckningen över undantag fastställs också att vissa mål 1-regioner kan beviljas stöd bara om man kan påvisa att det råder brist på kapacitet. På frågorna a) när man kan förutsätta att en sådan brist råder, och b) vilka bevis som krävs, ges inga svar vare sig i gemenskapens förslag eller i ovan nämnda kommissionsbeslut. De delstater som ansvarar för genomförandet av det "gemensamma initiativet" och som framfört synpunkter beträffande den föreslagna gemenskapsåtgärden, uppmanar alla förbundsregeringen att förkasta förslaget om lämplig åtgärd för regionalstöd. I samtliga kommentarer framhålls att regionalstöd för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter genom kommersiella företag (industri, servicesektorn) är ett oumbärligt verktyg för att stödja jordbruksregioner med otillräckliga strukturer.

(21) I en skrivelse av den 31 juli 1996 bestrider den tyska regeringen antagandet att rambestämmelser på gemenskapsnivå skulle öka överensstämmelsen med den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna. Gemenskapens rambestämmelser omfattar inte produktion av jordbruksprodukter, men däremot industriell bearbetning och kommersiell saluföring av befintliga produkter enligt bilaga II. Den tyska regeringen hävdar därför att det sätt på vilket pris och kvantitet regleras via den gemensamma marknadsorganisationen inte kan påverkas av begränsningar av industriell bearbetning och saluföring. Jordbruksöverskott främjas inte genom existensen av konkurrenskraftig bearbetningskapacitet utan av stimulansåtgärder för produktion inom ramen för den aktuella organisationen av jordbruksmarknaderna. Arbetsmarknadspolitiska överväganden rättfärdigar intresset av en konkurrenskraftig industri för bearbetning av jordbruksprodukter i mindre gynnade regioner, oavsett om de primära jordbruksprodukterna som används kommer från det inhemska jordbruket eller är importerade.

(22) I detta sammanhang hänvisar förbundsregeringen till Gemenskapens stödramar 1994-1999 för stöd från strukturfonderna under mål 1, och understryker följande uttalanden:

"En konkurrenskraftig bearbetningsindustri är nödvändig för att åstadkomma ett ekonomiskt uppsving i jordbrukssektorn och för landsbygden i dess helhet. Utvecklingssektionen vid EUGFJ kommer därför att bidra till investeringsstöd avseende företag inom sektorn för bearbetning och saluföring på grundval av förordningarna (EEG) nr 866/90 och (EEG) nr 867/90." (Punkt 198, s. 2 och s. 3.)

"Med hänsyn till bearbetning och saluföring av animaliska produkter kommer fonden framför allt att komplettera de kedjor som ger ett mervärde. Syftet med denna strategi är att producera produkter av ett högt värde och hög kvalité. Kommissionen anser att detta är det enda sättet att långsiktigt trygga jordbrukssektorns överlevnad i östra Tyskland." (Punkt 199 slutet.)

(23) Dessa uttalanden belyser behovet av gemenskapsfinansierat stöd till konkurrenskraftiga industriföretag inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, och den tyska regeringen kan inte förstå varför nationella åtgärder till stöd för konkurrenskraftiga industriföretag har förbjudits helt i vissa fall. Dessutom är det enligt tysk lagstiftning inte tillåtet att ge stöd till företag som inte kommer att vara konkurrenskraftiga på sikt.

(24) På kommissionens begäran har den tyska regeringen givit ett antal exempel på de lämpliga åtgärdernas särskilda betydelse för sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter enligt följande:

- i Schleswig-Holstein planeras två projekt som kommer att säkra nästan 500 permanenta arbetstillfällen i jordbruksområdena Böckling och Großenbrode,

- i Sachsen är en akut stödinsats aktuell inom bearbetningssektorn som berör omkring 40 landsbygdsrelaterade arbetstillfällen. Sedan 1990 har omkring 300 permanenta arbetstillfällen skapats eller räddats genom 20 landsbygdsprojekt,

- i Niedersachsen har sedan 1993 mer än 560 miljoner tyska mark investerats inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, varav 62 miljoner mark i form av finansiellt stöd. Niedersachsen har därmed fått omkring 12 % av den totala investeringsvolymen för vilken finansiellt stöd har beviljats. Dessa åtgärder har skapat mer än 1 240 nya permanenta arbetstillfällen och räddat 606 arbeten,

- i Nordrhein-Westfalen ska 2 474 nya arbetstillfällen skapas och 599 räddas genom 86 investeringsprojekt. Ytterligare tre projekt får för närvarande stöd och genom dessa skall 168 nya arbetstillfällen skapas,

- i Rheinland-Pfalz har bara sedan 1994 omkring 200 permanenta arbetstillfällen skapats genom regionalt stöd till sammanlagt 7 företag,

- i Sachsen-Anhalt har 28 stödansökningar lämnats in inom ramen för det "gemensamma initiativet" avseende investeringar på omkring 220 miljoner mark, genom vilka omkring 1 150 arbetstillfällen skall räddas eller skapas. Det har skett en tydlig förskjutning i investeringarna från storskaliga företag till små och medelstora företag som i allmänhet inriktar sig på investeringar för bearbetning av produkter som är typiska för regionen,

- i Mecklenburg-Vorpommern är livsmedelsindustrin den största arbetsgivaren och står för 21,8 % av alla anställda inom bearbetningsindustrin. Av samtliga bearbetningsföretag tillhör 23,8 % denna sektor. Att livsmedelsindustrin kommer att vara fortsatt viktig i Mecklenburg-Vorpommern kan ses på antalet ej avgjorda stödansökningar inom ramen för det "gemensamma initiativet". I juli 1996 var 55 ansökningar under utredning, motsvarande investeringar på totalt 354 miljoner mark, vilka skall skapa eller säkra omkring 2 400 permanenta arbetstillfällen. Ur regionalpolitisk synvinkel är det särskilt viktigt att en stor del av de planerade investeringarna är avsedda för särskilt missgynnade jordbruksområden med tyngdpunkten på nya arbetstillfällen för kvinnor. Investeringarna kan därför också hjälpa till att lösa kvalitativa strukturella underskott.

(25) Förbundsregeringen konstaterar sammanfattningsvis att möjligheten att ge rent nationellt stöd för att stödja en konkurrenskraftig bearbetningsindustri och en konkurrenskraftig saluföringssektor måste behållas av såväl juridiska som regionalpolitiska skäl.

III. UTVÄRDERING AV ANMÄRKNINGAR OCH KOMMENTARER

1. Allmänt

(26) Enligt artikel 93.1 i EG-fördraget skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna fortlöpande granska alla stödprogram som förekommer i dessa stater. Den skall till medlemsstaterna lämna förslag till lämpliga åtgärder som krävs med hänsyn till den pågående utvecklingen eller den gemensamma marknadens funktion.

(27) I skrivelse nr SG(95) D/13086 av den 20 oktober 1995, lämnade kommissionen i enlighet med artikel 93.1 i fördraget förslag till Tyskland beträffande rambestämmelser och lämpliga åtgärder för statligt stöd i samband med investeringar inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. I samma skrivelse underrättade kommissionen den tyska förbundsregeringen om att den i samband med investeringar inom nämnda sektor inte skulle godkänna nya ordningar för stöd som inte överensstämde med nämnda rambestämmelser och lämpliga åtgärder och som tillämpades eller skulle fortsätta att tillämpas efter den 1 januari 1996. Kommissionen anmodade också Tyskland och övriga medlemsstater att inom två månader från datumet för skrivelsen bekräfta att man senast från och med den 1 januari 1996 skulle rätta sig efter rambestämmelserna och de lämpliga åtgärderna och anpassa sina befintliga ordningar för stöd i enlighet härmed.

(28) Inte under någon del av förfarandet har den tyska regeringen ifrågasatt kommissionens rätt att lämna ett sådant förslag. Den har tvärtom förklarat för kommissionen att den är beredd att acceptera förslaget om sektoriella stödordningar men samtidigt framhävt behovet av större flexibilitet beträffande regionala stödordningar. Detta förfarande gäller förbundsregeringens vägran att acceptera tillämpningen av rambestämmelserna och åtgärderna för statligt stöd inom ramen för regionala stödordningar och att anpassa sina befintliga stödordningar så att de överensstämmer med rambestämmelserna och åtgärderna.

2. Granskning av Tysklands invändningar i juridiskt hänseende

(29) Förbundsregeringen hävdar att bestämmelserna i förordning (EEG) nr 866/90 inte kan utgöra grund för begränsningar av statliga stödåtgärder inom ramen för "det gemensamma initiativet", eftersom det i förordningen bara avgörs om, och på vilka villkor, EUGFJ kan bidra till åtgärder för att förbättra bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. I artikel 16.5 i förordningen anges dessutom uttryckligen att medlemsstaterna får vidta stödåtgärder för vilka villkor och regler för beviljande avviker från dem som fastställs i förordningen, eller vars stödbelopp överstiger de tak som fastställs i förordningen, under förutsättning att sådana åtgärder är förenliga med artiklarna 92, 93 och 94 i fördraget. Genom kommissionens beslut 90/342/EEG av den 7 juni 1990 om de urvalskriterier som skall fastställas för investeringar avsedda att förbättra villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruks- och skogsbruksprodukter (6) och följdbeslutet 94/173/EG kan därför det antal investeringar begränsas för vilka man kan erhålla stöd från de regionala strukturfonderna, medan besluten däremot inte påverkar vilka investeringar som är stödberättigande vad gäller det regionala statliga stöd som finansieras av medlemsstaterna själva.

(30) Kommissionen avvisar detta argument. Det är riktigt att det enligt artikel 16.5 i förordning (EEG) nr 866/90 är tillåtet att vidta stödåtgärder för vilka villkor och regler för beviljande avviker från dem som fastställs i förordningen, eller vars stödbelopp överstiger de tak som fastställs i förordningen. Det framgår emellertid klart och tydligt att denna möjlighet gäller bara under förutsättning att sådana åtgärder är förenliga med artiklarna 92, 93 och 94 i fördraget. I artikel 42 i fördraget, som utgör en del av den rättsliga grunden för förordningen (EEG) nr 866/90, fastställs att bestämmelserna i kapitlet om konkurrensregler skall tillämpas på produktion av och handel med jordbruksprodukter endast i den mån rådet beslutar detta. Rådet har därför möjlighet att begränsa tillämpningen av bestämmelser om statligt stöd inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (7). I stället för att utnyttja denna möjlighet har dock rådet uttryckligen i artikel 16.5 i förordningen fastställt att sådana åtgärder skall omfattas av artiklarna 92, 93 och 94 i fördraget. Av detta måste slutsatsen dras att förordning (EEG) nr 866/90 inte omfattar någon direkt eller indirekt begränsning den diskretionära myndighet som tilldelats kommissionen enligt artikel 92.3 och som ger kommissionen rätt att avgöra om ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden. Därefter återstår bara frågan huruvida kommissionen, när den bedömer om regionala statliga stöd inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter är förenliga med artikel 92 i fördraget, har rätt att i analogi tillämpa samma sektoriella begränsningar som den använder för gemenskapsfinansierade åtgärder i enlighet med förordning (EEG) nr 866/90. Denna fråga behandlas under skälen 35 och 36 nedan.

(31) Förbundsregeringen hävdar vidare att 1994 års meddelande från kommissionen till medlemsstaterna om statligt stöd för investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter inte hindrar beviljande av statligt stöd till sektorer som är undantagna från samfinansiering med gemenskapen enligt de ovan nämnda besluten, eftersom man i meddelandet inte hade följt den form som fastställs i artikel 93.1 i fördraget.

(32) Kommissionen anser inte att detta argument är relevant med hänsyn till det föreliggande beslutet, som uteslutande behandlar Tysklands vägran att tillämpa förslaget till lämpliga åtgärder som meddelades landet i skrivelse SG(95) D/13086 av den 20 oktober 1995. Tyskland har inte under något skede av förfarandet hävdat att kommissionen inte skulle ha följt de förfaranden som fastställs i fördraget när den lämnade förslaget.

(33) Kommissionens skrivelse om godkännande av det 23:e ramprogrammet för det "gemensamma initiativet" (SG/94 D/11038 av den 1.8.1994) medför vidare enligt den tyska regeringen inte några inskränkningar i möjligheterna att inom ramen för det gemensamma initiativet bevilja statligt stöd inom sektorn för bearbetning och saluföring av produkter enligt bilaga II. Den tyska regeringen påpekar särskilt att det avsnitt i slutet av skrivelsen, där kommissionen understryker nödvändigheten av att beakta bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen angående vissa industrisektorer (däribland jordbruk) och agroindustrin när ramprogrammet genomförs, inte har någon juridisk verkan på grund av att gemenskapslagstiftningen vid den aktuella tidpunkten inte omfattade någon bestämmelse om att inte oinksränkt tillämpa statliga stödåtgärder inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter.

(34) Enligt kommissionens uppfattning är inte heller detta argument relevant med hänsyn till det föreliggande beslutet, eftersom det rör sig om förhållanden som rådde före datumet för kommissionens förslag till lämpliga åtgärder. Kommissionen förbehåller sig dock rätten att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 i fördraget om det skulle visa sig att stöd har beviljats i strid mot gemenskapslagstiftningen, inom sektorn för bearbetning och saluföring av produkter enligt bilaga II inom ramen för det 23:e ramprogrammet för det "gemensamma initiativet" eller inom ramen för någon annan regional stödordning i Tyskland.

3. Utvecklingen av kommissionens politik för statliga stöd till investeringar inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter

(35) I rambestämmelserna och åtgärderna för det statliga stödet till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter förklarade kommissionen filosofin bakom sin politik på följande sätt:

"I den mån det påverkar handelsutbytet mellan medlemsstaterna är statligt stöd som beviljas till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion inte förenligt med den gemensamma marknaden enligt artikel 92.1 i Romfördraget.

Statligt stöd som avser investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter kan uppenbart beviljas med stöd av något av de undantag som anges i artikel 92.3. Enligt kommissionens vedertagna praxis får emellertid statligt stöd inom någon viss sektor av jordbruksproduktionen inte beviljas på grundval av något av dessa undantag eller, när det gäller andra sektorer, beviljas endast om vissa stränga villkor uppfylls.

Dessa sektoriella begränsningar som införts efter en analys av de representativa marknaderna på gemenskapsnivå tillämpas av kommissionen när den bedömer om offentligt stöd, från gemenskapen såväl som nationellt stöd knutet till en investering inom detta område, är förenligt med gemenskapens intressen. På så sätt strävar kommissionen efter att säkra överensstämmelsen mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och politiken för statligt stöd, så att denna inte stimulerar till en investering om den av strukturella skäl inte är förenlig med gemenskapens intressen.

Denna grundläggande filosofi kvarstår och tillämpas följaktligen i dessa rambestämmelser och åtgärder."

(36) De nya rambestämmelserna och åtgärderna som meddelades medlemsstaterna i kommissionens skrivelse av den 20 oktober 1995 innebär inte någon stor förändring av kommissionens politik, utan snarare en anpassning av den förda politiken till ändrade marknadsvillkor. Det har under flera år varit kommissionens politik att undanta eller begränsa statligt stöd till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter i sektorer med överkapacitet. Skälet till denna politik är att statligt stöd till investeringar inom sådana sektorer oftast har en ogynnsam effekt på de företag som inte beviljas sådana stöd. Dessutom är det inte troligt att sådana stöd bidrar till en varaktig strukturell förbättring inom den berörda sektorn, utan snarare har en negativ inverkan på handeln och antagligen tar ut varandra genom att motverka de ansträngningar som nationella myndigheter och gemenskapen gör för att avhjälpa de strukturella problemen inom de berörda sektorerna. Dessa stöd påverkar alltså handelsvillkoren på ett sätt som inte ligger i gemenskapens intresse. Därför kan sådana stöd inte anses förenliga med den gemensamma marknaden enligt artikel 92.3 a eller c.

I detta sammanhang hänvisar kommissionen också till domstolens dom av den 14 januari 1997 i mål C-169/95, Spanien mot kommissionen (8). I domen förklarar domstolen, efter att ha granskat skillnaden i formulering mellan artikel 92.3 a och artikel 92.3 c, följande: "Den skillnad i formuleringen som således har påpekats kan emellertid inte leda till slutsatsen att kommissionen inte alls skall ta hänsyn till gemenskapsintresset när den tillämpar artikel 92.3 a och att den skall begränsa sig till att kontrollera att åtgärderna i fråga är specifikt regionala utan att bedöma deras inverkan på den eller de relevanta marknaderna inom gemenskapen som helhet. Enligt fast rättspraxis har kommissionen vid tillämpningen av artikel 92.3 utrymme för skönsmässig bedömning vars utövande innebär ekonomiska och sociala bedömningar som måste göras i ett gemenskapssammanhang . . . Kommissionen har vid flera tillfällen underrättat medlemsstaterna om de riktlinjer som den avser att tillämpa på de regionala stödprogrammen i kraft av de befogenheter som den således har genom artikel 92 och följande artiklar i fördraget. Detta är bland annat syftet med dess meddelande av år 1988 om metoderna för tillämpning av artikel 92.3 a och 92.3 c på regionala stöd . . . Det framgår av dessa riktlinjer att det är en förutsättning för tillämpningen av såväl artikel 92.3 a som artikel 92.3 c att hänsyn tas inte enbart till följderna på det regionala planet av det stöd som avses i dessa fördragsbestämmelser, utan även, med hänsyn till artikel 92.1, till detta stöds inverkan på handeln mellan medlemsstaterna och således till de sektoriella återverkningar som det kan framkalla på gemenskapsnivå." (punkt 17-20.)

(37) För att garantera ett enhetligt synsätt beträffande stöd för utvecklingen inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, anser kommissionen att samma sektoriella begränsningar som gäller dessa stöd måste tillämpas både på investeringsstöd som finansieras av gemenskapen och på åtgärder som finansieras enbart av medlemsstaterna. På så sätt försöker kommissionen garantera att politiken på området statligt stöd är förenlig med den gemensamma jordbrukspolitiken, så att inga investeringar uppmuntras som i strukturellt hänseende går emot gemenskapens intressen. Givetvis skulle ansträngningarna på gemenskapsnivå för att minska eller undanröja strukturell överkapacitet undermineras om det stod medlemsstaterna fritt att ge stöd på nationell nivå.

(38) Till en början tillämpade kommissionen sådana strukturella begränsningar på grundval av särskilda åtgärder för de enskilda berörda sektorerna (socker, isoglukos, mejeriprodukter). Efter antagandet av kommissionens beslut 90/342/EEG, började kommissionen emellertid analogt tillämpa det nya beslutet på nya statliga stöd för att garantera att de kategorier av investeringar som undantagits från gemenskapsstöd inte heller kunde få statligt stöd.

(39) Denna utveckling av gemenskapens politik med avseende på tillämpningen av sektoriella begränsningar av investeringsstöd för bearbetning och saluföring beskrivs utförligt i kommissionens årliga rapporter om konkurrenspolitiken. I såväl den XX:e rapporten (1990) (9) som den XXI:a rapporten (1991) (10) omnämns tillämpningen av begränsningar inom individuella produktsektorer. I den XXII:a rapporten fastställs uttryckligen (11):

"Inom strukturpolitiken för investeringar på bearbetnings- och saluföringsnivå kan medlemsstaterna enligt rådets förordning (EEG) nr 866/90 i princip införa ensidiga åtgärder i enlighet med artiklarna 92 och 93 på alla områden som omfattas av förordningen.

I praktiken begränsas denna frihet av kommissionens politik att undanta samma investeringar från statligt stöd som är undantagna från samfinansiering på gemenskapsnivå enligt punkt 2 i bilagan till kommissionens beslut 90/342/EEG av den 7 juni 1990."

Denna ståndpunkt framfördes i liknande ordalag i den XXIII:e rapporten (1993) (12) och i den XXIV:e rapporten (1994) (13).

(40) Dessutom underrättades den tyska regeringen också uttryckligen om denna politik i samband med särskilda beslut om enskilda stödordningar som hade anmälts till kommissionen. Kommissionen meddelade till exempel den tyska regeringen i en skrivelse av den 30 mars 1993 (SG (93) D/5076) sitt beslut att inleda förfarandet enligt artikel 93.2 i fördraget med avseende på de stöd som Tyskland hade beslutat att bevilja till moderniseringen av en spannmålskvarn i Dresden (C 6/93). I skrivelsen skrev kommissionen:

"Det är kommissionens fastlagda politik att vid bedömningen av statliga stöd till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter tillämpa de sektorspecifika urvalskriterierna enligt punkt 2 i bilagan till kommissionens beslut 90/342/EEG (`sektoriella begränsningar`) analogt, eftersom dessa kriterier har utformats med hänsyn till marknadssituationen i gemenskapen."

Samma formulering användes i kommissionens skrivelse av den 28 juni 1993 (SG (93) D 10681) om inledande av förfarandet med avseende på stöd till modernisering av spannmålskvarnar i Sachsen (C 15/93).

(41) Sedan urvalskriterierna liksom de investeringskategorier som är undantagna från gemenskapsstöd anpassats efter rådande marknadsförhållanden, särskilt efter reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken genom beslut 94/173/EG, var det tydligt att kommissionen måste ändra sin politik på området statligt stöd. I ett meddelande till medlemsstaterna av den 1 juli 1994, tillkännagav kommissionen sin avsikt att ompröva praxis på detta område så snart det nödvändiga förberedande arbetet med medlemsstaterna hade avslutats. Med hänsyn till rättssäkerheten skulle kommissionen emellertid fortsätta att tillämpa de sektoriella begränsningarna enligt beslut 90/342/EEG tills det förberedande arbetet hade avslutats. I samma meddelande uttryckte kommissionen på nytt sin grundfilosofi att tillämpa samma sektoriella begränsningar på de åtgärder som helt finansieras genom statligt stöd som på de åtgärder som finansieras av gemenskapen.

(42) Kommissionen påbörjade omprövningen genom att den 30 november 1994 godkänna ett första utkast till rambestämmelser för den här typen av stöd, som överlämnades till medlemsstaterna i en skrivelse av den 13 februari 1995. Efter att ha samrått med medlemsstaterna i arbetsgruppen för konkurrensvillkor inom jordbruket den 3 maj 1995, godkände kommissionen rambestämmelserna och åtgärderna i fråga genom ett beslut av den 19 juli 1995.

(43) Kommissionen befäste sin praxis att analogt tillämpa de sektoriella begränsningar som gäller vid gemenskapens medfinansiering av sådana investeringar inom ramen för förordning (EEG) nr 866/90 och genomförde följande förändringar avseende de bestämmelser som gällde fram till den 31 december 1995:

- Tillämpning av de sektoriella begränsningar som anges i punkt 1.2 (andra och tredje strecksatsen) och punkt 2 i bilagan till kommissionens beslut 94/173/EG i stället för de begränsningar som anges i punkt 2 i bilagan till kommissionens beslut 90/342/EEG.

- Automatisk anpassning av rambestämmelserna och åtgärderna till framtida ändringar av kommissionens beslut 94/173/EG.

- Fastställande av nya maximigränser för bruttonivåer av offentligt stöd.

- Tillämpning av rambestämmelserna och åtgärderna också på stöd till investeringar avseende bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter som sker på jordbruksföretagen.

- När ett statligt stöd som omfattas av de särskilda villkoren i punkt 2 i bilagan till beslut 94/173/EG beviljas inom en allmän regional eller sektoriell stödordning, mot vilken kommissionen inte har rest några invändningar enligt artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget, kan kommissionen komma att kräva att en årlig rapport överlämnas som gör det möjligt att kontrollera att samtliga villkor för beviljande av sådant stöd enligt punkt 2 i bilagan till beslut 94/173/EG verkligen uppfyllts.

- Upphävande av vissa texter där bestämmelserna införlivats med rambestämmelserna och åtgärderna.

4. Tillämpning av rambestämmelserna och åtgärderna på regionala ordningar för stöd

(44) Under hela förfarandet har de tyska myndigheterna i allt väsentligt bestridit tillämpningen av rambestämmelserna på regionala stödordningar. Först och främst hävdar man att, om stora delar av sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter systematiskt skulle undantas från nationellt stöd, skulle räckvidden av de regionala åtgärderna för förbättring av regionala ekonomiska strukturer reduceras till en oacceptabel nivå i jordbruksområdena. De tyska myndigheterna hävdar med andra ord att tillämpningen av nationella regionala stödordningar måste prioriteras högre än de särskilda krav som den gemensamma jordbrukspolitiken ställer.

Kommissionen kan inte acceptera den ståndpunkten. I artikel 3 e i EG-fördraget fastställs att gemenskapens verksamhet skall innefatta en gemensam jordbrukspolitik. Denna grundar sig på utvecklingen av - via gemensamma marknadsordningar och strukturella åtgärder - särskilda stödmekanismer som tar hänsyn till behoven i var och en av de berörda sektorerna och därför skiljer sig avsevärt från en sektor till en annan. Denna politik har utvecklats på gemenskapsnivå, i enlighet med de förfaranden som fastställs i artikel 43 i fördraget, och förvaltas och genomförs på gemenskapsnivå. När medlemsstaterna utformar och inför nationella stödordningar måste de därför ta hänsyn till målen för den gemensamma jordbrukspolitiken och i synnerhet till de begränsningar som satts för beviljande av finansiellt stöd inom vissa sektorer, antingen det rör sig om primär produktion eller bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. Detta är anledningen till att kommissionen alltid har hävdat att man inom ramen för nationella regionala stödordningar måste beakta de särskilda bestämmelser som gäller i jordbrukssektorn.

(45) Kommissionen kan inte heller acceptera den distinktion som de tyska myndigheterna gör mellan sektoriella och regionala stödordningar. Kommissionen måste vid bedömningen av nationella stödåtgärders förenlighet med artikel 92.3 i fördraget beakta åtgärdernas ekonomiska effekter och särskilt ta ställning till hur troligt det är att åtgärderna kommer att påverka handelsförhållandena i en utsträckning som är negativ för gemenskapsintresset. Hur medlemsstaten benämner ett stöd, är på sin höjd av sekundärt intresse. Det vore annars lätt för en medlemsstat att undvika att tillämpa en restriktiv politik i fråga om vissa typer av stöd genom att byta namn på en åtgärd från "sektoriellt stöd" till "regionalt stöd", eller att genom att flytta en investering från ett område som inte är stödberättigat till ett område som är det. I så fall skulle de begränsningar som gemenskapen infört avseende stöd inom sektorer med påvisad överkapacitet, förlora all sin verkan.

(46) Kommissionen håller med om att sektorn för bearbetning och marknadsföring av jordbruksprodukter utgör en viktig del av den europeiska ekonomin. Det är framförallt troligt att investeringar i denna sektor främjar den ekonomiska utvecklingen i jordbruksområden och kan skapa sysselsättning. Antagligen kan investeringar inom bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter också hjälpa jordbrukare att finna nya marknader för sina produkter. Av dessa skäl har gemenskapen genom förordning (EEG) nr 866/90 beviljat ett avsevärt finansiellt stöd till sådana investeringar. Kommissionen har dessutom alltid ställt sig positiv till statligt stöd inom denna sektor. För närvarande tillåts stöd upp till 55 %, eller 75 % i mål 1-regioner (14).

(47) Det bör också påpekas att man i rambestämmelserna tar hänsyn till de särskilda behoven i samband med regionala stödordningar såtillvida, att man tillåter en högre stödnivå än den ovan nämnda, om denna nivå tillämpas inom den berörda regionala stödordningen. Punkt 4 b ii i rambestämmelserna och de lämpliga åtgärderna lyder:

"Regionala stödsystem som berör bl.a. stöd till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter är underkastade villkoren i dessa rambestämmelser och åtgärder när det gäller dessa investeringar. Vid tillämpningen av ett regionalt stödsystem skall de stödnivåer som tillåts inom ramen för ett sådant system tillämpas."

(48) Förbundsregeringen hävdar att ett stort antal investeringar inom sektorn för bearbetning och förädling av jordbruksprodukter undantas från stöd genom beslut 94/173/EG. Det är riktigt att ett stort antal olika investeringar undantas utan förbehåll genom beslut 94/173/EG. Det är emellertid viktigt att påpeka att kommissionen verkligen har tagit hänsyn till regionala skillnader inom ramen för de sektoriella begränsningarna. Både i 1990 och i 1994 års versioner har man gjort en hel rad undantag från förbud som fastställts i begränsningarna för att stödja mindre utvecklade områden, särskilt mål 1-områden. Till exempel tillåts trots de sektoriella begränsningarna ibland investeringar, som annars skulle vara undantagna, i mål 1-områden som lider av ett påvisat underskott av produktionskapacitet eller om den totala produktionskapaciteten inom området inte ökar. Inte ens inom de sektorer, där inga undantag görs för mindre gynnade områden, är alltid alla typer av investeringar förbjudna. Särskilt tillåts ofta investeringar för modernisering av produktionsanläggningar för att dessa bättre skall uppfylla hygienkrav, krav på djurhållningen eller miljökrav, under förutsättning att investeringarna inte medför någon total ökning av produktionskapaciteten eller att produktionskapaciteten minskar.

(49) Förbundsregeringen anför också att det i kommissionens beslut inte ges någon vägledning för hur man ska bedöma om det råder kapacitetsbrist, eller vilka bevis som ska läggas fram. I punkt 3 b andra stycket i rambestämmelserna fastställs emellertid att "om ett statligt stöd underkastat de särskilda villkoren enligt punkt 2 i bilagan till beslut 94/173/EG beviljas inom ett allmänt, regionalt eller sektoriellt stödsystem, mot vilket kommissionen inte har rest invändningar . . . skall en årlig rapport överlämnas till kommissionen med uppgift om alla stöd som beviljats inom detta system under det aktuella budgetåret, särskilt sådana uppgifter som behövs för att kommissionen utan kompletterande frågor skall kunna konstatera att alla villkor som avses i punkt 2 i bilagan till beslut 94/173/EG verkligen uppfyllts". Därav följer att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har huvudansvaret för att avgöra om villkoren i beslut 94/173/EG verkligen uppfyllts. Om de behöriga myndigheterna tvekar beträffande tillämpningen av kriterierna i fråga, har de alltid möjlighet att be kommissionen om upplysning i enlighet med artikel 5 i fördraget.

(50) Förbundsregeringen har inte heller lämnat några detaljerade uppgifter om hur tillämpningen av de sektoriella begränsningarna enligt beslut 94/173/EG ingriper i deras regionalstödspolitik. I en skrivelse av den 31 juli 1996 lämnade den tyska regeringen en allmän redogörelse för den betydelse som statliga stöd har för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, men gav inte några detaljerade uppgifter om vilken typ av investeringar det rörde sig om, eller i vilken utsträckning som de berörda åtgärderna omfattas av sektoriella begränsningar enligt beslut 94/173/EG.

(51) Mot bakgrund av att 14 medlemsstater har godtagit tillämpningen av de sektoriella begränsningarna inom regionala stödordningar och mot bakgrund av att förbundsregeringen inte har gett någon ingående förklaring till varför man anser att tillämpningen av dessa sektoriella begränsningar kommer att leda till en oacceptabel inskränkning av regionalstödspolitiken, måste kommissionen dra slutsatsen att den tyska regeringens ståndpunkt inte är motiverad.

(52) Om den tyska regeringen anser att en eller flera av de sektoriella begränsningar som fastställs i beslut 94/173/EG är för restriktiva, har de möjlighet att be kommissionen ompröva, och om nödvändigt ändra, bestämmelserna i beslutet i fråga. Detta har den fördelen att de berörda aktiviteterna inte bara kan få statligt stöd utan också stöd från gemenskapen via strukturfonderna, och möjliggör också för kommissionen att fortsätta sörja för överensstämmelse mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och politiken för statligt stöd.

(53) Den tyska regeringen tror inte heller på att ett införande av rambestämmelser på gemenskapsnivå skulle öka överensstämmelsen med den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna. Rambestämmelserna och åtgärderna i fråga omfattar inte tillverkning av jordbruksprodukter, men däremot industriell bearbetning och kommersiell saluföring av befintliga produkter enligt bilaga II. Regeringen hävdar därför att det sätt på vilket pris och kvantitet regleras inom ramen för organisationen av den gemensamma marknaden inte kan påverkas av begränsningar av industriell bearbetning och saluföring. Jordbruksöverskott befrämjas inte av att det finns konkurrenskraftig bearbetningskapacitet utan av stimulansåtgärder för produktion inom ramen för de aktuella marknadsorganisationerna.

(54) För det första kan inte kommissionen instämma i den ganska stränga distinktion som den tyska regeringen gör mellan sektorer för primärproduktion, som omfattas av de gemensamma organisationerna av marknaden, och bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. De erfarenheter som har gjorts i samband med genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken visar att skapandet av ny bearbetningskapacitet och saluföring av vissa typer av jordbruksprodukter ofta uppmuntrar jordbrukare att framställa mer av produkterna i fråga. Tvärtom kan åtgärder för att minska primär jordbruksproduktion inom vissa sektorer leda till överkapacitet i industrier för bearbetning och saluföring av de aktuella produkterna, om inte motsvarande minskningar av kapaciteten görs i dessa industrier. I förordning (EEG) nr 866/90 utgår man särskilt från denna nära ekonomiska relation mellan primär jordbruksproduktion och bearbetning och förädling av jordbruksprodukter. Förordningen grundar sig i synnerhet på principen att investeringar bör göras bara om det finns en sektorplan som omfattar en djupanalys av situationen inom den berörda sektorn och de förbättringar som man vill åstadkomma. Man måste också kunna garantera att investeringarna är livskraftiga och att jordbrukarna får en rimlig andel av de ekonomiska fördelarna av aktionerna. Kommissionen anser också att den har rätt att ta hänsyn till den nära ekonomiska relationen mellan primärproduktion och bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter när den avgör om statliga stöd kan anses förenliga med den gemensamma marknaden i enlighet med artikel 92.3 i fördraget.

(55) För det andra påpekar kommissionen att målet för dess politik på området statliga stöd för investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter främst är att garantera överensstämmelse mellan konkurrenspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken i sin helhet. För att säkerställa överensstämmelse försöker kommissionen se till att samma sektoriella begränsningar gäller för alla offentliga investeringar i denna sektor, antingen de finansieras av medlemsstaterna eller gemenskapen. Det är emellertid viktigt att understryka att de sektoriella begränsningar som fastställs i beslut 90/342/EEG och de ändringar som anges i beslut 94/173/EG infördes efter en ingående analys av representativa marknader på bearbetnings- och förädlingsnivå och inte på primärproduktionsnivå. Till exempel är investeringar inom stärkelseproduktion undantagna på grund av den fortsatta överkapaciteten inom denna sektor, och inte på grund av den eventuella överkapaciteten inom produktionen av potatis eller spannmål som skall användas som råmaterial i stärkelseproduktionen. På liknande sätt grundar sig begränsningarna av slakt av nötkreatur, grisar, får och fjäderfän på överkapacitet inom slakterisektorn och inte inom primärproduktionen. Övriga sektoriella begränsningar grundar sig också på överkapacitet inom bearbetnings- och förädlingssektorerna.

(56) För det tredje hävdar den tyska regeringen att det bör vara möjligt att bevilja statligt stöd oberoende av om de primära jordbruksprodukterna som används är tillverkade inom gemenskapen eller är importerade. Enligt artikel 13 andra strecksatsen i förordning (EG) nr 951/97 (15) är investeringar för saluföring och bearbetning av produkter från tredje land undantagna från gemenskapsfinansiering. Men enligt rambestämmelserna och åtgärderna är statligt stöd till investeringar för bearbetning och saluföring av produkter från tredje land inte uttryckligen undantagna från gemenskapsfinansiering, och kommissionen skulle inte invända mot sådana stöd förutsatt att alla andra villkor i rambestämmelserna och åtgärderna hade uppfyllts, särskilt de sektoriella begränsningarna enligt kommissionens beslut 94/173/EG. Orsaken till denna skillnad i behandling är att kommissionen anser att det är nödvändigt att se till att gemenskapsmedel används för att säkra utvecklingen av bearbetnings- och saluföringskapacitet för produkter av gemenskapsursprung. Å andra sidan anser kommissionen att man kan låta medlemsstaterna själva besluta huruvida statligt stöd skall beviljas för bearbetning och saluföring av importerade jordbruksprodukter, naturligtvis under förutsättning att bestämmelserna i artiklarna 92 och 93 i fördraget efterlevs, för att på så sätt ta hänsyn till de särskilda förhållanden som råder på nationell nivå. Den tyska regeringens argument är således inte välgrundat.

IV. SLUTSATS

(57) Mot bakgrund av det som sägs ovan, kan de argument och ståndpunkter som den tyska regeringen lagt fram inte rättfärdiga dess vägran att acceptera tillämpningen av de rambestämmelser och åtgärder för regionala stödordningar som kommissionen föreslagit.

(58) Alla medlemsstater utom Tyskland har utan förbehåll samtyckt till införandet av dessa rambestämmelser och lämpliga åtgärder. I brist på en tydlig motivering från den berörda medlemsstaten, kan kommissionen inte acceptera att rambestämmelserna och åtgärderna för regionala stödordningar inte skulle tillämpas i bara en av medlemsstaterna.

(59) Mot bakgrund av Tysklands vägran att följa dessa rambestämmelser och åtgärder, har kommissionen, efter det att den har inlett och genomfört förfarandet enligt artikel 93.2 i fördraget, rätt att genom ett beslut fattat enligt nämnda fördragsbestämmelse och på grundval av övervägandena i del III, kräva att befintliga stödordningar ändras, genom att ålägga Tyskland att följa rambestämmelserna för det statliga stödet till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter och att anpassa sina befintliga stödordningar så att dessa överensstämmer med kommissionens beslut 94/173/EG.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Nationella regionala stödordningar i Tyskland är oförenliga med den gemensamma marknaden enligt artikel 92.1 i EG-fördraget, såtillvida som de inte överensstämmer med de rambestämmelser och lämpliga åtgärder för det statliga stödet till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter, som meddelades Tyskland genom skrivelse SG(95) D/13086 av den 20 oktober 1995.

Artikel 2

Inom två månader efter dagen för delgivningen av detta beslut skall Tyskland ändra, eller om nödvändigt upphäva, befintliga stöd och stödordningar för att se till att de är förenliga med den gemensamma marknaden. I synnerhet skall Tyskland, i enlighet med punkt 3 b i de rambestämmelser som avses i artikel 1, se till att

1) inga statliga stöd för investeringar inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter beviljas i samband med investeringar enligt punkt 1.2 andra och tredje strecksatsen i bilagan till kommissionens beslut 94/173/EG eller som är ovillkorligt uteslutna enligt punkt 2 i den bilagan,

2) inga statliga stöd för investeringar inom sektorn för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter skall beviljas i samband med andra investeringar enligt punkt 2 i bilagan till kommissionens beslut 94/173/EG om de särskilda villkor som föreskrivs där inte är uppfyllda.

Artikel 3

Tyskland skall inom två månader efter dagen för delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Förbundsrepubliken Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 20 maj 1998.

På kommissionens vägnar

Franz FISCHLER

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 29, 2.2.1996, s. 4.

(2) EGT C 36, 5.2.1997, s. 13.

(3) EGT L 91, 6.4.1990, s. 1. Denna förordning har senare ersatts av förordning (EG) nr 951/97 av den 20 maj 1997 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (EGT L 142, 2.6.1997, s. 22).

(4) EGT L 79, 23.3.1994, s. 29.

(5) EGT C 189, 12.7.1994, s. 5.

(6) EGT L 163, 29.6.1990, s. 71.

(7) Se särskilt förordning nr 26 av den 4 april 1962 om tillämpning av vissa konkurrensregler på produktion av och handel med jordbruksvaror, EGT 30, 20.4.1962, s. 993/62.

(8) REG 1997, s. I-135.

(9) Punkt 337.

(10) Punkt 317.

(11) Punkt 506.

(12) Punkt 550.

(13) Punkt 371.

(14) Bilaga till Rambestämmelser för det statliga stödet till investeringar för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter.

(15) Se fotnot 3.