31997Y0623(03)

RÅDETS SLUTSATSER av den 27 maj 1997 om det praktiska genomförandet av Dublinkonventionen (97/C 191/04)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

ANTAR följande tillägg till de riktlinjer för genomförande av Dublinkonventionen, som antogs i Lissabon den 11-12 juni 1992 av ministrarna för invandringsfrågor:

"Svarsfrist för begäran om att ta emot en sökande

Den medlemsstat till vilken en begäran om att ta emot en sökande riktas skall anstränga sig till dett yttersta för att besvara begäran senast en månad från och med den dag då begäran mottogs.

Om särskilda svårigheter uppstår, kan den medlemsstat till vilken begäran riktas, innan tidsfristen om en månad har löpt ut, lämna ett preliminärt svar med angivande av när den kan ge ett slutgiltigt svar. Den senare tidsfristen bör vara så kort som möjligt och får under inga omständigheter vara längre än de tre månader från den dag då begäran mottogs, i enlighet med artikel 11.4 i Dublinkonventionen.

Om ett negativt svar lämnas inom tidsfristen om en månad, har den medlemsstat som framställde begäran fortfarande möjlighet att inom en tidsfrist om en månad, den dag då den mottog det negativa svaret, överklaga det svaret om, efter den dag då begäran mottogs, nya och viktiga fakta har kommit till dess kännedom, som visar att ansvaret ligger hos den medlemsstat till vilken begäran riktas. Sistnämnda medlemsstat måste då svara så fort som möjligt.

Effekterna av detta beslut i praktiken måste utvärderas efter ett år av artikel 18-kommittén. Det skall då övervägas om en månad kan utgöra yttersta tidsfrist.

Skyndsamt förfarande

När en ansökan om asyl ges in till en medlemsstat efter vägrad inresa eller vistelse, anhållande på grund av olovlig vistelse eller till följd av delgivning eller verkställighet av beslut om förpassningsåtgärder, skall den medlemsstaten genast meddela detta till den medlemsstat som förmodas vara ansvarig. Ett sådant meddelande bör innehålla de faktiska och rättsliga grunderna för varför ett snabbt svar är nödvändigt och den tidsfrist inom vilken svar begärs. Medlemsstaten bör bemöda sig om att lämna svar inom de angivna tidsfristerna. Om detta inte är möjligt, bör den underrätta den medlemsstat som framställde begäran om detta så snabbt som möjligt."

ANTAR vidare följande tillägg till de slutsatser om överförande av asylsökande enligt Dublinkonventionen i den lydelse det antogs i London den 30 november och 1 december 1992 av ministrarna för invandringsfrågor:

"Om överförande av den asylsökande måste skjutas upp på grund av särskilda omständigheter, till exempel sjukdom, havandeskap, straffrättsligt förvar o.dyl., och det därför inte är möjligt att verkställa överförandet inom den normala enmånadsfristen, bör de berörda medlemsstaterna i vederbörlig ordning samråda och besluta från fall till fall inom vilken frist överförandet i så fall måste äga rum.

Om den asylsökande håller sig undan, så att överförandet inte kan verkställas, har det för frågan om ansvar ingen betydelse om den asylsökande har försvunnit före eller efter det att ansvaret formellt övertogs. Om den asylsökande påträffas senare, skall de berörda medlemsstaterna i vederbörlig ordning samråda och besluta från fall till fall inom vilken frist överförandet i så fall måste äga rum.

De berörda medlemsstaterna måste snarast möjligt underrätta varandra om de får veta att en av de ovannämnda situationerna har uppstått. I båda fallen ovan kommer ansvaret för att ta emot eller återta den asylsökande i enlighet med Dublinkonventionen att ligga kvar hos den medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökan om asyl, utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 10.2-4 i Dublinkonventionen."

ANTAR också följande tillägg till den text om bevisning inom ramen för Dublinkonventionen i den lydelse det antogs av rådet den 20 juni 1994 (EGT nr C 274, 19.9.1996, s. 35-41):

"Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr C 274, 19.9.1996, s. 35-41 om bevisning, kan ansvaret för behandling av en ansökan om asyl i enskilda fall godtas på grundval av en konsekvent, tillräckligt detaljerad och kontrollerbar förklaring av den asylsökande."

beaktar det utbyte av upplysningar som nämns i artiklarna 14.1 och 15.1 i Dublinkonventionen och behovet av att förfoga över strukturerade statistiska uppgifter om det praktiska genomförandet av Dublinkonventionen.

noterar att det i artikel 15.1 i Dublinkonventionen inte anges någon tidsfrist inom vilken en medlemsstat måste behandla en begäran om upplysningar från en annan medlemsstat.

ÄR ENSE OM att övergå till att utbyta statistiska upplysningar om det praktiska genomförandet av Dublinkonventionen var tredje månad, med hjälp av de i bilagorna upptagna tabellerna, och

ÄR OCKSÅ ENSE OM att den medlemsstat till vilken en begäran enligt artikel 15 riktas bör anstränga sig till det yttersta för att om möjligt besvara begäran omedelbart och i varje fall inom en månad.