31997R0209

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 209/97 av den 3 februari 1997 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa handväskor med ursprung i Kina

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) ändrad genom förordning (EG) nr 2331/96 (2), särskilt artikel 7 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

med beaktande av följande:

A. FÖRFARANDE

1. Inledande

(1) Kommissionen meddelade den 4 maj 1996 genom ett tillkännagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (3) att det skulle inledas ett antidumpningsförfarande rörande import till gemenskapen av vissa handväskor med ursprung i Kina, och inledde en undersökning.

(2) Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som i mars 1996 ingavs av European Committee for Leather Goods Industries (CEDIM) vars sammanlagda tillverkning påstods utgöra en större del av gemenskapens tillverkning av handväskor. Klagomålet innehöll tillräckliga bevis för dumpning av importen i fråga och för väsentlig skada som en följd av detta för att motivera att ett antidumpningsförfarande inleddes.

2. Undersökning

(3) Kommissionen underrättade officiellt de exportörer och importörer som man visste var berörda, företrädarna för exportlandet och de klagande gemenskapstillverkarna om att ett förfarande skulle inledas. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tid som angavs i tillkännagivandet skriftligen tillkännage sina synpunkter och begära att bli hörda.

(4) Ett antal tillverkare i det berörda exportlandet och importörer och tillverkare i gemenskapen tillkännagav skriftligen sina synpunkter. Alla parter som så begärde inom den angivna tiden hördes.

(5) Med tanke på det stora antal gemenskapstillverkare som framställde den berörda produkten i gemenskapen och som stödde klagomålet, och i enlighet med artikel 17.1 i rådets förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad "grundförordningen"), ansågs det lämpligt att begränsa undersökningen till ett urval producenter som rimligen kunde undersökas inom tillgängliga tidsramar. Kommissionen valde ut fyra medlemsstater - Frankrike, Italien, Spanien och Portugal - vilka svarade för en stor majoritet av gemenskapens tillverkning av handväskor. I var och en av dessa medlemsstater valdes tre tillverkare ut på grundval av storlek, vilka avspeglade ett representativt urval av tillverkning och sysselsättning. De företag som ingick i stickprovet valdes ut från en förteckning av företag som tillverkade produkten i fråga och vars omsättning ansågs vara representativ för det landet. Förteckningarna lämnades av respektive riksförbund. De gemenskapstillverkare som sålunda valdes ut att ingå stickprovet mottog frågeformulär från kommissionen.

(6) Berörda parter som efter tillkännagivandet om inledande av förfarandet hade uttryckt sin önskan att konsulteras av kommissionen angående det slutliga urvalet av stickprovet informerades om vilka företag som valts ut att ingå i stickprovet och om den metod som använts för att välja ut dem.

(7) Efter detta utlämnande av uppgifter underrättades kommissionen om att några av gemenskapstillverkarna i stickprovet hade hotats med kommersiell bestraffning av några av sina kunder, vilka också var importörer och större detaljhandlare i gemenskapen. Några av gemenskapstillverkarna i stickprovet utsattes för allvarlig kommersiell utpressning under ett sent skede av förfarandet för att de skulle dra tillbaka sitt stöd klagomålet. Följaktligen ansågs det lämpligt att inte längre lämna ut uppgifter om namnen på dessa företag.

(8) Det stora antal icke-närstående importörer som gav sig till känna kunde rimligen inte undersökas inom tillgängliga tidsramar. Kommissionen beslöt således att välja ut ett stickprov av icke-närstående importörer. Berörda icke-närstående importörer uppmanades lämna importstatistik för 1995 indelad efter produktkategori, på grundval av vilken kommissionen valde ut arton icke-närstående importörer belägna i de fyra medlemsstaterna Tyskland, Förenade kungariket, Nederländerna och Frankrike, vilka ansågs mest representativa vad gäller importvolym. Frågeformulär sändes till dessa icke-närstående importörer som ingick i stickprovet.

(9) Berörda parter underrättades om vilka företag som valts ut och uppmanades yttra sig om stickprovsurvalet. Dessa parter lämnade inte några väsentliga synpunkter på detta tillvägagångssätt.

(10) Följande icke-närstående importörer valdes ut att ingå i stickprovet:

Tyskland:

Picard (Obertshausen)

Karstadt (Essen)

Kaufhof Holding (Köln)

Fabra (Merxheim)

Sieber (Bad Reichenhall)

Schneider (Wedel)

Förenade kungariket:

Littlestone & Goodwin (Desborough)

British Shoe (Leicester)

Peter Black Footwear (West Yorkshire)

The Tula Group (London)

Jane Shilton (London)

Mister Minit (Sheffield)

Frankrike:

Gravilux (Paris)

Dané & Galiay (Paris)

Magnesium (Asnière)

Nederländerna

Arwa (Hilversum)

Parsons (Rotterdam)

The Bagsac Company (Amsterdam)

(11) Kommissionen skickade frågeformulär till de exportörer som förtecknats i klagomålet. Frågeformulär skickades också till de nationella myndigheterna i Kina (för att göra det möjligt för andra tillverkare/exportörer i detta land att samarbeta) och till de exportörer som inte förtecknats i klagomålet men som givit sig till känna och begärt ett frågeformulär inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet.

(12) Kommissionen fick utförliga svar från elva av de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet, från två tillverkare och en handlare i Kina, från två exportörer i Hongkong och från importörer i gemenskapen som är det berörda exportlandets tillverkare närstående samt från 15 icke-närstående importörer i gemenskapen. Svaret från en tillverkare i Kina avvisades slutligen, efter det att ett flertal förlängda frister beviljats, eftersom det till stor del var bristfälligt. En exportör drog tillbaka sitt erbjudande om samarbete och en annan exportör upphörde att samarbeta när företaget upptäckte att det inte exporterade produkten i fråga till gemenskapen.

(13) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som ansågs nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning och skada och genomförde kontrollbesök på platsen hos följande företag:

a) Gemenskapstillverkare

Elva gemenskapstillverkare i fyra medlemsstater (Frankrike, Italien, Spanien och Portugal) besöktes och uppgifterna från dem verifierades.

b) Exportörer/tillverkare

- Jane Shilton (Pacific) Ltd

- Lee & Man Handbags Manufacturing Ltd

c) Tillverkare/exportörer närstående importörer

- Schilton PLC (UK)

d) Icke-närstående importörer

- Fabra

- Picard

- Peter Black

- Jane Shilton (för import av handväskor från icke-närstående leverantörer)

- The Tula Group

(14) Undersökningsperioden för fastställande av dumping sträcker sig fr.o.m. den 1 april 1995 t.o.m den 31 mars 1996 (nedan kallad "undersökningsperioden"). Undersökningen av skada omfattar perioden från 1992 till slutet av undersökningsperioden.

B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT

1. Produkt som är föremål för undersökning

(15) Den produkt som berörs av detta förfarande är handväskor, med eller utan axelrem, inbegripet handväskor utan handtag, med utsida av läder, konstläder eller lackläder eller utsida av plast ( i form av plattor, duk eller folier) eller av textilvara, som omfattas av (KN-nummer 4202 21 00 (läder), 4202 22 10 (plast) och 4202 22 90 (textilvara).

(16) Även om handväskorna enligt dessa KN-nummmer kan innefatta en mängd olika utföranden och typer och vara gjorda av många olika råmaterial, är de grundläggande egenskaperna och användningsområdena för de ovannämnda tre olika kategorierna i grund och botten desamma.

(17) Produkten i fråga kan delas in i tre olika kategorier:

- Handväskor av läder, konstläder eller lackläder.

- Handväskor av plast.

- Handväskor av textilvara.

Eftersom handväskor inom dessa tre kategorier har samma egenskaper och är avsedda för samma användning betraktas de som likadana produkter.

2. Likadan produkt

(18) Kommissionen konstaterade att de typer av importerade handväskor som såldes av de samarbetsvilliga tillverkarna i Kina liknade varandra eller var jämförbara vad gäller generell kvalitet, utförande och allmänna egenskaper.

(19) Några berörda parter hävdade att handväskor tillverkade i gemenskapen inte är jämförbara med importerade handväskor från Kina. Särskilt har det hävdats att det förekommer skillnader i kvalitet, konstruktion och utförande.

(20) Det är kommissionens sedvanliga praxis att anse att kvalitetsskillnader mellan den produkt som tillverkas i gemenskapen och den som tillverkas i det tredje land som undersöks inte hindrar att den importerade produkten betraktas som likadan produkt i den utsträckning som de grundläggande fysiska egenskaperna och produktens avsedda användning inte påverkas av dessa skillnader. Dokumenterade kvalitetsskillnader kan inte desto mindre motivera att det görs justeringar vid prisjämförelsen. Kommissionen föreslog ursprungligen i frågeformulären en eventuell uppdelning av marknaden för handväskor på grundval av olika storlekar inom de tre grundläggande kategorierna (läder, plast och textilvara). Under undersökningens gång fann dock kommissionen att detta förslag var ogenomförbart, eftersom företagens internredovisning eller bokföring inte gjorde någon åtskillnad mellan olika storlekar av handväskor, och fastställde att det inte förelåg något fast samband mellan storlekar och priser på handväskor. Ingen av de berörda parterna lade fram några objektiva, av industrin allmänt erkända kriterier för gruppering av handväskor inom de tre nämnda kategorierna i distinkta underkategorier eller segment. Således ansågs alla handväskor vara likadana produkter. Kommissionen baserade sina slutsatser om en eventuell uppdelning av marknaden för handväskor, vad gäller handväskor importerade från Kina, på produktinformation som lämnats av samarbetsvilliga exportörer, trots att dessa endast svarade för en mycket liten andel av den totala exporten från Kina.

(21) Tre av de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet lämnade dokumenterade bevis i form av handväskor tillverkade i Kina som var exakta kopior av modeller framställda av dessa gemenskapstillverkare, vilka också visade att det inte fanns några betydande kvalitetsskillnader.

(22) Kommissionen drog slutsatsen att handväskor exporterade från Kina är likadana produkter som de handväskor som framställs i gemenskapen av gemenskapens tillverkare, i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. Kommissionens undersökningsresultat i detta avseende gäller även handväskor som undersökts i Indonesien för fastställande av normalvärdet (se punkterna 23-28), som således är likadana produkter som de handväskor som exporteras från Kina och de som framställs av gemenskapstillverkarna.

C. DUMPING

1. Normalvärde

(23) Eftersom Kina inte anses vara ett land med marknadsekonomi fastställde kommissionen enligt artikel 2.7 i grundförordningen normalvärdet på grundval av uppgifter från tillverkare i ett tredje land med marknadsekonomi ("jämförbart land").

(24) Som det uppgavs i tillkännagivandet ansågs ursprungligen Taiwan eller Indien som ett lämpligt tredje land med marknadsekonomi för fastställande av normalvärde i detta förfarande. I klagomålet föreslogs Taiwan som jämförbart land.

(25) Alla berörda parter gavs tillfälle att yttra sig om detta val. Efter att ha mottagit synpunkter och mera allmän information ansåg kommissionen att Taiwan av flera skäl inte var lämpligt, bl.a. eftersom det befanns föreligga flera inbördes samband mellan exportörer/tillverkare i Kina och tillverkare i Taiwan. Kommissionen noterade även att ett flertal berörda parter av olika skäl motsatte sig valet av Taiwan. Kommissionen kunde under alla omständigheter inte erhålla en tillräcklig grad av samarbetsvilja från företagen i Taiwan eller Indien och måste således välja ett annat jämförbart land.

(26) Kommissionen gjorde stora ansträngningar för att kontakta enskilda företag och branschförbund i ett flertal vid första påseendet lämpliga tredje länder med markandsekonomi i syfte att få tillverkare i sådana länder att samarbeta.

(27) Slutligen gick två stora tillverkare av handväskor i Indonesien med på att samarbeta. Dessa företag tillverkade enbart handväskor för export (till gemenskapen och andra större exportmarknader). Kommissionen försökte också förmå indonesiska tillverkare som sålde produkter på den inhemska marknaden att samarbeta, men inga sådana tillverkare var samarbetsvilliga.

(28) Valet av Indonesien som jämförbart land ansågs lämpligt med hänsyn till följande faktorer:

- Befintlig produktion i Indonesien av handväskor av läder, plast och textilmaterial med egenskaper liknande dem hos handväskor tillverkade i Kina av exportörer/tillverkare som var samarbetsvilliga i detta förfarande.

- Likheter i produktionsprocesserna i Indonesien och Kina, bedömda på grundval av de omständigheter som fastställts för exportörer/tillverkare som var samarbetsvilliga i detta förfarande. Produktionsprocesserna i båda länderna verkar vara lika arbetsintensiva med samma låga grad av automatisering.

- Både de samarbetsvilliga kinesiska tillverkare och de indonesiska tillverkare som undersökts för fastställande av normalvärdet köpte större delen av sina råmaterial på den internationella marknaden enligt system för aktiv förädling, vilket medförde att det inte fanns några betydande skillnader vad gäller tillgång till råmaterial.

- De två berörda indonesiska tillverkarnas produktionsvolymer ansågs tillräckligt stora föra att det skulle kunna beräknas en skälig produktionskostnad och var jämförbara med de samarbetsvilliga kinesiska exportörernas/tillverkarnas volymer.

(29) Berörda parten underrättades om valet av Indonesien. Ett flertal parter, inbegripet importörer, uttryckte explicit sitt samtycke till valet av Indonesien som jämförbart land. En exportör motsatte sig valet av Indonesien eftersom det skulle förekomma en tullavgift på mellan 30 % och 40 % som togs ut i Indonesien på importerade råmaterial som används för produktion av handväskor och eftersom exportvolymen av handväskor från Indonesien till gemenskapen skulle vara för liten i jämförelse med exportvolymen från Kina till gemenskapen. Båda argumenten avvisades av skälet att, som nämnts ovan, inga skillnader befanns förekomma mellan tillverkare i Indonesien och Kina vad gäller tillgång till råmaterial enligt system för aktiv förädling och eftersom volymen av handväskor framställda av de två samarbetsvilliga indonesiska tillverkarna var tillräckligt stor för att en produktionskostnad skulle kunna beräknas (se punkt 28).

(30) Eftersom Kina är att betrakta som ett land som inte har marknadsekonomi och Indonesien har valts som ett lämpligt tredje land med marknadsekonomi måste normalvärdet för exporten från Kina fastställas enligt artikel 2.7 i grundförordningen. Med anledning av att de samarbetsvilliga indonesiska tillverkarna enbart tillverkade för export och av att priserna för handväskor på exportmarknader kunde påverkas av kinesiska lågprisprodukter ansågs det inte lämpligt att basera normalvärdet på priserna på den inhemska marknaden i Indonesien eller på indonesiska exportpriser till andra länder. Kommissionen ansåg således att den skäligaste basen för konstruering av normalvärdet vore de indonesiska tillverkarnas produktionskostnad med tillägg av ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader och vinst. För de tre kategorierna av handväskor beräknades separata normalvärden.

2. Exportpris

(31) Med hänsyn till den låga graden av samarbetsvilja hos de kinesiska exportörerna i detta förfarande (1,28 % av all export från Kina) kunde de samarbetsvilliga exportörernas exportpriser inte anses vara representativa för de priser som togs ut av icke-samarbetsvilliga exportörer.

(32) Icke-samarbetsvilliga kinesiska exportörers exportpriser måste därför fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen. I detta sammanhang ansågs det lämpligt att för fastställande av skada tillämpa cif-importpriserna för icke-närstående importörer som ingick i stickprovet. Detta framstod som skäligt eftersom de utvalda importörerna ansågs vara representativa för all export från Kina och dessa priser åtminstone delvis hade kontrollerats av kommissionen. Dessa cif-priser omvandlades till kinesiska priser fob baserade på de motsvarande genomsnittskostnader som rapporterats av samarbetsvilliga exportörer och importörer.

(33) Ett av de samarbetsvilliga företagens export skedde helt och hållet direkt till oberoende kunder i gemenskapen. Detta företags exportpriser baserades således enligt artikel 2.8 i grundförordningen på rapporterade och kontrollerade försäljningspriser för denna export till gemenskapen.

(34) Den andra samarbetsvillige exportören exporterade till gemenskapen via två separata kanaler. Försäljning till en medlemsstat skedde via ett närstående företag medan försäljningen till resten av gemenskapens marknad skedde direkt till oberoende kunder. Vad gäller den första typen av försäljning konstruerades exportpriser enligt artikel 2.9 i grundförordningen genom att man från de priser som den närstående importörer tog ut hos sina första oberoende kunder drog av detta företags försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en vinstmarginal baseras på icke-närstående importörers genomsnittliga vinst. Vad gäller den andra typen av försäljning baserades exportpriser på faktiska försäljningspriser för denna export. Båda kanalernas exportpriser lades sedan samman till ett vägt genomsnittligt pris.

3. Jämförelse

(35) Det vägda genomsnittliga normalvärdet fob Indonesien jämfördes med det vägda genomsnittliga exportpriset fob Kina avseende alla tre kategorier av handväskor.

4. Dumpningsmarginaler

(36) Två samarbetsvilliga tillverkare/exportörer - båda privatägda företag baserade i Hongkong - begärde individuell behandling, dvs. att det skulle fastställas separata exportpriser och individuella dumpningsmarginaler.

(37) Kommissionen sökte verifiera huruvida dessa två företag åtnjöt ett rättsligt och faktiskt oberoende från staten som var jämförbart med det som skulle råda i ett land med marknadsekonomi, och i detta syfte riktades detaljerade frågor till dessa företag angående ägarskap, ledning, kontroll och fastställande av handels- och affärspolitik.

(38) Det konstaterades att situationen för de två berörda exportörernas tillverkningsanläggningar var i hög grad liknande. Någon enhet med rättslig handlingsförmåga fanns inte i Kina och de där befintliga kapitalvarorna redovisades som tillgångar i Hongkong-företagens redovisning. Fabriksbyggnaderna hyrdes från de lokala myndigheterna och fabriksarbetarna var anställda och betalade av Hongkong-företagen.

(39) Kommissionen utförde kontroller på platsen hos båda företagen i Hongkong i syfte att fastställa under vilka omständigheter varje företag verkade och dess relationer med den kinesiska staten. De berörda företagen kunde övertyga kommissionen om att ledningen och kontrollen av fabrikerna tydligt låg i deras händer, både vad gäller produktion och marknadsföring, och att deras verksamhet var tillräckligt självständig gentemot de kinesiska myndigheterna. I synnerhet framstod det som om Hongkong-företagen kunde fastställa exportpriser till gemenskapen och marknadsföringsstrategi utan någon inblandning från den kinesiska staten.

(40) Med tanke på detta anses det möjligt att bevilja båda exportörerna individuell behandling och följaktligen beräkna en separat dumpningsmarginal för vart och ett av dessa företag, som ett undantag från principen om att beräkna landsomfattande dumpningsmarginaler för länder som inte har marknadsekonomi (artikel 9.5 i grundförordningen).

(41) Följande preliminära dumpningsmarginaler har fastställts för de företag som beviljats individuell behandling:

- Shilton: noll

- Lee & Man: 68,1 %

(42) Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen för de exportörer som inte beviljats individuell behandling har preliminärt fastställts till 129,1 % av exportpriset cif vid gemenskapens gräns före tull.

D. GEMENSKAPSINDUSTRIN

(43) Efter förfarandets inledande beslöt det brittiska riksförbundet (BLLA) att dra tillbaka sitt stöd för klagomålet. De österrikiska, tyska och nederländska förbunden, vilka initialt var neutrala, beslöt också motsätta sig klagomålet efter det att förfarandet inletts. Även ett begränsat antal gemenskapstillverkare uttryckte individuellt sitt motstånd mot att förfarandet inleddes.

(44) Kommissionen har noterat detta motstånd men fastställt att det inte påverkar klagomålets representativa karaktär, fastställt före förfarandets inledande, och ej heller stickprovets representativitet.

(45) Det är värt att notera att ett antal tillverkare i gemenskapen av produkten i fråga, vars riksförbund inte stödjer klagomålet, individuellt har uttryckt sitt stöd för klagomålet.

(46) I samband med undersökningen av de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet framkom det att två av dessa tillverkare också importerade den dumpade produkten från det berörda landet. Kommissionen undersökte således enligt artikel 4.1 a i grundförordningen huruvida dessa företag borde uteslutas från gemenskapsindustrin.

I detta syfte var det lämpligt att fastställa huruvida dessa företag huvudsakligen var tillverkare med sidoverksamhet baserad på import, som enbart kompletterade deras produktion i gemenskapen och gjorde det möjligt för dem att erbjuda ett komplett utbud av produkter, eller om företagen var importörer med relativt begränsad produktion i gemenskapen.

Undersökningen visade att importen av dessa dumpade produkter utgjorde mindre än 10 % av omsättningen för företagen i fråga. Kommissionen anser således att dessa företags kärnverksamhet är produktion av handväskor i gemenskapen, att dessa företag inte är skyddade mot verkningarna av dumpad import och följaktligen enligt artiklarna 4 och 5 i grundförordningen tillsammans med andra samarbetsvilliga tillverkare kan betraktas som utgörande gemenskapsindustrin.

E. SKADA

1. Insamling av uppgifter om skada: metod och källor

(47) Undersökningen av den skada som vållats gemenskapsindustrin har gjorts både på gemenskapsnivå och på nivån för företagen i stickprovet, enligt följande:

- På gemenskapsnivå har granskningen gällt uppgifter om produktion, förbrukning i gemenskapen, försäljningsvolym och sysselsättning.

- Vad gäller utvecklingstrender för priser och kostnader, inbegripet lönsamhet, baseras uppgifterna på de svar på frågeformulären som lämnats av gemenskapstillverkarna i stickprovet.

Verifieringen av uppgifter omfattande hela gemenskapen (förbrukning, produktion, försäljningsvolym och sysselsättning i gemenskapen) har skett på grundval av information från medlemsstaternas statistikkontor, studier av sektorn som finns tillgängliga för flera medlemsstater samt olika uppgifter från berörda parter, varav några har kunnat verifieras vid kontroller på platsen.

2. Förbrukning på gemenskapens marknad

(48) Mellan 1992 och undersökningsperioden ökade förbrukningen av handväskor i Europeiska gemenskapen från 121 miljoner enheter till cirka 148 miljoner enheter, dvs. en ökning med ungefär 22,5 %.

3. Importens volym och marknadsandel

(49) Mellan 1992 och undersökningsperioden ökade importen av handväskor med ursprung i Kina från 62 miljoner enheter till 89 miljoner enheter, en ökning med 43 %. I värde uppgår ökningen till 25 %, dvs. från 199 miljoner ecu 1992 till 249 miljoner ecu under undersökningsperioden.

(50) Den andel av gemenskapens marknad som innehades av importen av handväskor med ursprung i Kina ökade från 51 % 1992 till 60 % under undersökningsperioden, en ökning med 17 %.

4. Priser för dumpad import och prisunderskridande

(51) Priser för importerade handväskor har undersökts separat för varje produktkategori. På grund av kinesiska exportörers bristande samarbetsvilja har officiell statistik använts för att studera prisutvecklingen. Det genomsnittliga importpriset cif för handväskor har utvecklats enligt följande: priset på läderhandväskor har minskat från 5,29 ecu per enhet 1992 till 4,81 ecu per enhet under undersökningsperioden, dvs. med 9 %, priset för plasthandväskor har minskat från 3,1 ecu per enhet 1992 till 2,7 ecu per enhet under undersökningsperioden, dvs. med 14,1 %, och priset för handväskor i textil har minskat från 2,5 ecu per enhet 1992 till 2,3 ecu per enhet under undersökningsperioden, dvs. med 7 %.

(52) För att undersöka prisunderskridandet gjordes först jämförelser kategori för kategori mellan importpriset cif, justerat till nivån för betald tull, fritt kunden, och gemenskapstillverkarnas försäljningspriser i gemenskapen i samma handelsled. De importpriser som användes motsvarar dem som lämnats av icke-närstående importörer som ingick i stickprovet. Dessa priser justerades till nivån fritt kunden för att jämförelsen skulle göras i samma handelsled, varvid tillägget baserades på verifierad bevisning som lagts fram av samarbetsvilliga importörer. Vid justeringen av importpriserna till nivån efter betald tull beaktades den normala tullsatsen eller den tullsats som gällde enligt Allmänna preferenssystemet (beroende på vad som var tillämpligt).

(53) De sålunda justerade importpriserna jämfördes med priserna hos de gemenskapstillverkare vars produktion omfattade de mest grundläggande typer som såldes inom varje kategori, betraktade som jämförbara med importprodukterna från Kina, per kategori och i samma handelskanal. Denna metod tillämpades trots bristen på samarbetsvilja från de kinesiska exportörernas sida.

(54) Denna jämförelse visade kategori för kategori prisunderskridande på upp till 30 % för handväskor med utsida av läder, 26 % för handväskor med utsida av plast och 35 % för handväskor med utsida av textil, varvid prisunderskridandet uttryckts i procent av gemenskapstillverkarnas försäljningspriser. Den genomsnittliga prisunderskridandemargnalen är 28 %.

5. Gemenskapsindustrins situation

a) Tillverkning

(55) Gemenskapsindustrins tillverkning av handväskor ökade från 33,5 miljoner enheter 1992 till 40 miljoner enheter under undersökningsperioden. I värde ökade produktionen från 973 miljoner ecu 1992 till 1 243 miljoner ecu under undersökningsperioden.

b) Försäljningsvolym

(56) Gemenskapsindustrins försäljning i gemenskapen har minskat med 12 % mellan 1992 och undersökningsperioden. Försäljningen minskade från 25 miljoner enheter 1992 till 22 miljoner enheter under undersökningsperioden.

c) Marknadsandel

(57) Gemenskapsindustrins andel av gemenskapens marknad mätt i antal enheter minskade från 21 % 1992 till 15,3 % under undersökningsperioden.

d) Lönsamhet

(58) Gemenskapstillverkarnas totala lönsamhet sjönk successivt från 4,7 % 1992 till 1,3 % under undersökningsperioden.

(59) I detta sammanhang bör man komma ihåg handväskindustrins särskilda sammansättning, i det att den innefattar ett stort antal små och medelstora företag som nästan enbart tillverkar handväskor efter inkomna order enligt en bidragskalkyl som visar förväntad vinst för varje modell. Med tanke på detta kan inget sådant företag ådra sig förluster för mer än några få månader utan att tvingas lägga ned tillverkningen till följd av likviditetsbrist. Det bör också nämnas att ett stort antal nedläggningar har ägt rum under den undersökta perioden.

e) Sysselsättning och företagsnedläggningar

(60) Sysselsättningen i sektorn minskade från cirka 76 000 personer 1992 till 57 000 personer under undersökningsperioden, en minskning med 24 %.

(61) Uppgifterna om sysselsättning och företagsnedläggningar avser lädervarusektorn som helhet (inbegripet tillverkning av alla typer av väskor och små lädervaror av alla material - läder, plast och textil). Det finns inga uppgifter tillgängliga för varje berörd produkt. Sådana uppgifter för varje specifik produkt skulle inte heller vara meningsfulla på grund av att företagen i denna sektor ofta framställer flera produkter med samma arbetsstyrka och utrustning. Även om dessa uppgifter avser sektorn för tillverkning av lädervaror som helhet avspeglar de situationen i sektorn. Till följd av att resurserna för att tillverka de olika produkterna är utbytbara skulle nedgången i antalet anställda för tillverkning av en produkt kunna ha kompenserats genom ökningar för andra produkter och den totala sysselsättningen skulle ha förblivit den samma. Detta är dock inte fallet i denna sektor, som det fastställts ovan.

(62) Under undersökningsperioden har cirka 400 nedläggningar av företag ägt rum i denna sektor. Denna uppgift avser sektorn som helhet.

f) Slutsats om skada

(63) En granskning av dessa ekonomiska indikatorer visar i förening med slutsatserna om importens volym och priser att gemenskapstillverkarnas situation har försämrats mellan 1992 och undersökningsperioden vad gäller den berörda produkten. Gemenskapsindustrin i sin helhet har drabbats av en nedgång i försäljningsvolym, marknadsandelar, sysselsättning och lönsamhet.

(64) Kommissionen anser således att gemenskapsindustrin har vållats skada som kan betecknas som väsentlig enligt artikel 3 i grundförordningen.

F. ORSAKSSAMBAND

1. Verkningar av dumpad import

(65) Egenskaperna hos industrin för handväskor, som huvudsakligen tillverkar efter inkomna order, förklarar denna industris extrema sårbarhet och att den inte över en längre period kan motstå ett ihållande tryck från skadevållande dumpad lågprisimport.

(66) Importen från Kina har penetrerat gemenskapens marknad till dumpade priser som avsevärt har underskridit gemenskapstillverkarnas priser samtidigt som gemenskapsindustrin har förlorat marknadsandelar och drabbats av en sämre ekonomisk situation. Mot bakgrund av den ökande volymen av lågprissatta dumpade handväskor, särskilt i textil- och plastkategorierna, visade det sig under undersökningens gång att många gemenskapstillverkare inte kunde konkurrera med den dumpade importen. Detta flöde av dumpad import har nyligen omdirigerats till sektorn för läderhandväskor, en kategori som gemenskapstillverkare har koncentrerat sig på för att maximera vinsten.

(67) Den dumpade importen från Kina hade således en negativ inverkan på gemenskapsindustrins situation, och detta i en utsträckning som kan betecknas som väsentlig.

2. Verkningar av andra faktorer

a) Import från andra tredje länder

(68) Avseende frågan om andra faktorer än den dumpade importen från Kina kan ha orsakat gemenskapsindustrins prekära situation hänvisade några berörda parter särskilt till import till gemenskapen av handväskor från Indien.

(69) Tillgängliga uppgifter från Eurostat visar att importvolymen av handväskor från Indien ökade från 7 miljoner enheter 1992 till 8,6 miljoner enheter under undersökningsperioden, dvs. en ökning med 23 %. Priserna för denna import har legat kvar på 6 ecu per enhet, klart över prisnivån för kinesiska handväskor. Volymandelen av gemenskapens marknad för import av handväskor från Indien kvarstod också på 5,8 % mellan 1992 och undersökningsperioden.

(70) Importen av handväskor från Hongkong mätt i antal enheter har ökat från 1,8 miljoner enheter 1992 till 7,5 miljoner enheter under undersökningsperioden. Vad gäller den totala importen av handväskor till gemenskapen ökade Hongkong sin volymandel av gemenskapens import av handväskor från 2,2 % 1992 till 6,5 % under undersökningsperioden. Den andel av gemenskapens marknad som innehas av import av handväskor med ursprung i Hongkong har kvarstått på en relativt låg nivå, med en ökning i volym från 1,5 % 1992 till 5,1 % under undersökningsperioden.

(71) Vad gäller import från andra tredje länder har deras andel av den totala importen minskat från 15,3 % 1992 till 9,5 % under undersökningsperioden Denna imports andel av gemenskapens marknad har minskat i volym från 10,6 % 1992 till 7,5 % under undersökningsperioden, vilket är en minskning med 29 %.

(72) Det bör noteras att den samlade andelen av gemenskapens marknad för alla andra tredje länder än Kina mellan 1992 och undersökningsperioden har legat på en stabil nivå på 18 %, mätt i antal enheter.

b) Intern konkurrens

(73) Ett flertal berörda parter har hävdat att det förekommer en betydande intern konkurrens i gemenskapen mellan tillverkare i Spanien, Portugal, Frankrike och Italien och att det är av detta skäl som vissa företag kan befinna sig i en svår ekonomisk situation.

(74) Det bör erinras om att det är gemenskapstillverkare av handväskor i just dessa medlemsstater som har undersökts och att således en god situation för vissa tillverkare på bekostnad av andra tillverkare skulle ha avspeglats i de sammanlagda siffror som fastställts för den klagande gemenskapsindustrin. Verkningar av den påstådda interna konkurrensen har beaktats till fullo och slutsatsen dras att den väsentliga skada som fastställts ovan inte kan tillskrivas den interna konkurrensen. Den andel av gemenskapens marknad som innehades av sådana andra tillverkare av handväskor i gemenskapen som inte stödde klagomålet har också minskat från 8,4 % 1992 till 5,5 % under undersökningsperioden, mätt i antal enheter.

3. Slutsats om orsakssamband

(75) Även om vissa faktorer kan ha bidragit till den skada som vållats gemenskapsindustrin är kommissionens slutsats att de höga volymerna av dumpad import från Kina, beaktad separat, har vållat gemenskapsindustrin väsentlig skada. Denna slutsats baseras på de olika faktorer som nämns ovan och i synnerhet nivån på prisunderskridandet, den marknadsandel som erövrats av importen av handväskor från detta land på bekostnad av gemenskapsindustrin samt försämringen av gemenskapstillverkarnas lönsamhet.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Allmänna anmärkningar

(76) I enlighet med artikel 21 i grundförordningen har kommissionen på grundval av all inlämnad bevisning undersökt.

- i första hand vilka positiva och negativa verkningar som följer av att åtgärder vidtas eller inte vidtas,

- i andra hand huruvida den slutsatsen klart kan dras att det inte ligger i gemenskapens intresse att vidta åtgärder i detta särskilda fall.

Kommissionen har undersökt verkningarna av eventuella preliminära åtgärder för alla parter som berörs av förfarandet samt följderna av att inte införa några preliminära åtgärder.

(77) Avseende insamlingen av information uppmanade kommissionen alla berörda parter som gav sig till känna inom den fastställda tidsfristen att lämna fram underbyggd information angående frågor kring gemenskapens intresse. Ett flertal parter gav sig tillkänna långt efter utgången av tidsfristen för inlämning av synpunkter och uttryckte sin uppfattning om förfarandet och begärde att bli hörda. Mot bakgrund av frågans betydelse i detta fall och behovet av att skaffa fram så mycket tillförlitliga uppgifter som möjligt på vilka kommissionen kunde basera sina slutsatser, ansträngde sig kommissionen för att bevilja alla berörda parter att bli hörda i största möjliga utsträckning. Mer än 30 utfrågningar organiserades och mer än 300 företag fick lägga fram synpunkter (för det mesta icke-närstående importörer, handlare och varuhus från hela gemenskapen). Berörda parter fick således alla möjligheter att lägga fram och underbygga sina synpunkter.

Även om vissa arguments giltighet inte med lätthet kunde fastställas på grund av att de lämnats in i ett sent skede har kommissionen inte desto mindre träffat preliminära avgöranden på grundval av berörda parters argument, varav några kommer att undersökas ytterligare.

2. Verkningar för gemenskapsindustrin

a) Typ av industri

(78) Gemenskapens industri för handväskor är en modeindustri som framställer produkter som tillförs ett betydande värde i gemenskapen i form av konstnärligt värde, innovationer och intellektuell äganderätt. Industrin bidrar avsevärt till sysselsättningen i gemenskapen och betydande stordriftsfördelar uppnås vid tillverkning och försäljning av större volymer. I detta sammanhang hänvisas till de siffror för produktion och sysselsättning som nämns ovan.

Företagen i sektorn är i allmänhet små och medelstora företag belägna i sådana områden i gemenskapen, såsom i Portugal, Spanien, Italien, Frankrike och Grekland, som är berättigade till det största stödet från gemenskapens strukturfonder.

(79) Som det redan har fastställts i del E ovan har skadan för gemenskapsindustrin visat sig i en försäljningsminskning i gemenskapen med 12 %. En minskning av marknadsandelen med 29 % mellan 1992 och undersökningsperioden har också kunnat fastställas. Gemenskapsindustrins lönsamhet har minskat från 4,7 % till 1,3 %.

Gemenskapsindustrin har försatts i fara genom att den har hindrats från att sälja tillräckligt stora volymer för att få nödvändiga resurser för att kunna fortsätta med verksamheten. Stora volymer från Kina, importerade till låga priser, har undergrävt gemenskapstillverkarnas marknadsandel.

(80) Under de förhandenvarande omständigheterna och för att göra det möjligt för gemenskapsindustrin att återhämta sig från skadan anses det att gemenskapsindustrin behöver tillverka och på gemenskapens marknad sälja en större volym av handväskor, så att den kan dra nytta av stordriftsfördelar och förbättra sina ekonomiska resultat.

b) Överlevnadsförmåga och konkurrenskraft

(81) Vad gäller gemenskapsindustrins överlevnadsförmåga och konkurrenskraft verkar tillverkare vara mycket innovativa och ägna stor möda åt utformningen av den berörda produkten. Gemenskapsindustrins livskraft är också med tanke på dess starka resultat på exportmarknaderna.

(82) Exporten har ökat från 8,5 miljoner enheter 1992 till 18,9 miljoner enheter under undersökningsperioden. Försäljningsökningen på exportmarknaderna (mestadels till USA, Japan och Hongkong) verkar i huvudsak omfatta handväskor av hög kvalitet och med höga priser: exporten av läderhandväskor utgör 80 % av den totala exporten, varav 70 % exporteras till priser som är åtminstone 35 % högre än gemenskapstillverkarnas priser i gemenskapen. Detta resultat tyder också på att gemenskapstillverkare har tagit sin tillflykt till export till tredje land på grund av pristrycket på gemenskapens marknad från den dumpade importen av handväskor från Kina.

(83) Några parter har framfört åsikten att det inte finns tillräcklig kapacitet i gemenskapen för att tillverka det antal handväskor som behövs för att möta efterfrågan i gemenskapen. Eftersom tillverkningen av handväskor delar utrustning och arbetskraft med andra relaterade produkter i lädervarusektorn (alla typer väskor av och små lädervaror) är det dock svårt att kvantifiera exakt vilken kapacitet som finns för att särskilt tillverka handväskor. Gemenskapsindustrin har dock en utbildad arbetsstyrka med nödvändig kunskap för att möta en mycket högre efterfrågan, förutsatt att den kan sälja till priser som medger tillräcklig avkastning, vilket kan uppnås genom att gemenskapsindustrin skyddas från orättvis konkurrens i form av dumpade priser.

c) Verkningar av att åtgärder införs eller inte införs

(84) Rörande konsekvenser för gemenskapsindustrin av att det inte införs antidumpningsåtgärder kan det antas att detta medför en fortsatt nedåtgående trend vad gäller lönsamhet och en ytterligare försämring av gemenskapsindustrins ekonomiska situation. Det kan förväntas att ytterligare fabriksnedläggningar kommer att äga rum och fler arbetstillfällen gå förlorade i denna arbetsintensiva industri med en sysselsättning som redan håller på att minska. Med tanke på den höga marknadsandel som importen från Kina uppnått och den stabila marknadsandel som innehas av import från andra tredje länder kommer en reducering av antalet gemenskapstillverkare sannolikt att medföra minskad konkurrens på gemenskapens marknad.

(85) Några parter har anfört att gemenskapsindustrin borde koncentrera sig på att tillverka handväskor av hög kvalitet för det övre skiktet av marknaden, där den har fördelar gentemot importerade varor. Det anses dock att denna marknadsnischstrategi innebär att endast en begränsad mängd varor kan säljas och inte kan utgöra basen för en hel industri, utan bara medger att visa tillverkare av handväskor i gemenskapen kan överleva - särskilt de med inarbetat varumärke eller tradition på marknaden. Gemenskapens tillverkare av icke-märkesvaror kan enligt kommissionens uppfattning inte överleva enligt en sådan strategi, såvida de inte lyckas tillverka och sälja stora volymer av handväskor.

(86) Det har hävdats att antidumpningstullar inte skulle öka försäljningen för gemenskapstillverkare utan snarare medföra att importörer skulle öka sina inköp från andra tredje länder. Mot bakgrund av kostnaderna för att byta inköpskälla och dessa importörers höga pålägg är detta argument tveksamt. Det anses mera sannolikt att gemenskapsindustrin för att öka sin försäljning kommer att anstränga sig särskilt för att få dessa handlare som kunder. Frågan kommer dock att undersökas ytterligare.

(87) Om skillnaden i inköpspris mellan importerade handväskor och dem som tillverkas i gemenskapen på detta sätt reducerades skulle importörer och handlare finna det vara mera attraktivt att köpa från gemenskapens företag. Långa leveranstider och behovet av att importera i stora volymer för att minimera transportkostnaderna per styck utgör faktorer som måste vägas mot en närmare och säkrare försörjningskälla såsom handväskor tillverkade i gemenskapen.

(88) Ett antal icke-samarbetsvilliga gemenskapstillverkare har delvis överfört sin tillverkning till Kina och har hävdat att antidumpningsåtgärder ytterligare skulle minska sysselsättningen i deras tillverkningsanläggningar i gemenskapen på grund av att det skulle bli omöjligt att subventionera tillverkningen i låg volym av handväskor i gemenskapen genom att i stor volym tillverka lågprishandväskor i Kina och importera dem till gemenskapen. Ett antal icke-samarbetsvilliga gemenskapstillverkare (huvudsakligen i Tyskland och Förenade kungariket) tycks faktiskt behålla en liten produktion i gemenskapen genom att erhålla stora marginaler för handväskor importerade från Kina.

(89) Det förväntas att fördelarna i form av ökad försäljning för gemenskapsindustrin till följd av åtgärder också kommer att tillfalla dessa importerande gemenskapstillverkare som alltså också kommer att dra nytta av antidumpningsåtgärder. Dessa parter har i alla fall fortfarande möjligheten att köpa den berörda produkten från Kina. De kommer även efter införandet av åtgärder att dra nytta av låga importpriser, eftersom dessa inte borde bli högre än de indonesiska kostnader (inklusive vinst) som använts för beräkning av normalvärde. Denna fråga kommer dock att granskas ytterligare efter införandet av preliminära tullar.

3. Verkningar för industrier som befinner sig i ett tidigare led i förädlingskedjan

(90) Om inga åtgärder vidtas och gemenskapens tillverkare av handväskor till följd därav minskar i antal eller försvinner helt och hållet kommer detta att få en direkt och omedelbar verkan för gemenskapens tillverkare av råmaterial och tillbehör. Det har endast framkommit information om de verkningar som importen av färdiga textil- och plasthandväskor har haft för tillverkarna av råmaterial i gemenskapen. Ökningen i importen av färdiga textil- och plasthandväskor med ursprung i Kina, varvid material inköpta i Kina och angränsande länder har använts, har lett till att många tillverkare av dessa råmaterial i gemenskapen har lagt ned sina anläggningar.

(91) Det har framförts att åtgärder skulle skada andra sektorer i ekonomin såsom gemenskapens export till Kina av råmaterial och tillbehör som används i tillverkningen av handväskor. Det har dock lämnats bevis som tycks styrka att majoriteten av tillverkare i Kina köper upp tillbehören i Fjärran Östern, för det mesta i Kina, medan råmaterialen köps i angränsande länder som Taiwan och Sydkorea. Kommissionen har inte fått några bevis för att råmaterialexporten från gemenskapen allvarligt skulle påverkas av antidumpningstullar på handväskor.

(92) Av detta följer att om gemenskapens industri för handväskor på grund av åtgärder kan behålla eller återvinna sina marknadsandelar skulle detta också vara till nytta för gemenskapens tillverkare av råmaterial och tillbehör i sektorn. I detta sammanhang kan det noteras att alla gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet och som besökts av kommissionen visade sig köpa sina råmaterial och tillbehör från leverantörer i gemenskapen.

4. Verkningar för importörer och handlare

(93) Flera importörer, handlare och deras intresseorganisationer har hävdat att antidumpningsåtgärder mot import av handväskor skulle skada dem: många importörer skulle gå i konkurs och sektorn skulle förlora arbetstillfällen.

(94) Verkningarna av antidumpningsåtgärder för importörer/handlare bör värderas olika beroende på huruvida de även importerar andra produkter eller endast importerar den berörda produkten och huruvida de bara handlar med importerade handväskor eller med dem som tillverkas i gemenskapen eller i tredje land. I de första fallen torde verkningarna av antidumpningsåtgärder försvagas av inkomster från andra produkter eller från handväskor tillverkade i gemenskapen eller i tredje land. I det andra fallet kan dock antidumpningsåtgärder få större verkan. Denna verkan bör dock ses mot bakgrund av bevis från icke-närstående importörer i stickprovet som visar att det förekommer ett högt bruttopålägg mellan importpriset cif och priset till detaljhandlaren på ofta över 70 %-80 %. Detta bruttopålägg konstaterades också ge en stor nettovinstmarginal för vissa importörer. Denna fråga kommer att undersökas ytterligare.

(95) Några importörer har hävdat att antidumpningsåtgärder skulle göra det omöjligt att köpa från Kina och således allvarligt störa handelsmönstret i det att dessa importörer skulle tvingas köpa från andra tredje länder. Sannolikheten för detta har granskats i punkt 86. Det bör även erinras om att antidumpningsåtgärder inte avser att förhindra import från det berörda exportlandet till rättvisa priser och inte heller syftar till att hindra handlare från att importera från andra källor i alternativa tredje länder. Antidumpningsåtgärder åsyftar inte heller att skydda gemenskapsindustrin mot import från tredje land till konkurrenskraftiga priser. Antidumpningsåtgärder syftar till att undanröja orättvis konkurrens.

5. Verkningar för konsumenterna

(96) Det har anförts att antidumpningsåtgärder i detta särskilda fall på ett orättmätigt sätt skulle drabba konsumenten eller begränsa hans urval. Eventuella åtgärder skulle dessutom negativt påverka de personer med begränsade inkomster som endast kan köpa handväskor i det lägre prisskiktet.

(97) I detta fall framstår det inte som sannolikt att antidumpningsåtgärder i form av tullar helt och hållet kommer att vältras över på slutkonsumenten i form av en betydande prishöjning, med beaktande av det höga pålägg som handlare i handväskor tar ut (se punkt 94). Antidumpningstullar måste bäras av någon mellan importören och konsumenten, och med tanke på det relativt höga pålägget mellan importpriset cif och detaljhandelspriset på ofta över 70 %-80 % verkar det inte sannolikt att konsumenten nödvändigtvis kommer att bära hela tullen.

(98) Det anses heller inte som troligt att gemenskapstillverkarnas priser i gemenskapen kommer att höjas. Gemenskapsindustrins strategi går ut på att minska kostnaderna genom ökade försäljningsvolymer, varvid priserna tenderar att förbli på en relativt oförändrad nivå och därigenom blir mer attraktiva för distributörer än de importerade produkternas priser. I en sådan situation kommer verkningarna på det pris som betalas av konsumenten således att dämpas avsevärt eller utebli helt. Denna fråga kommer att utredas ytterligare. Dessutom är den undersökta produkten en modeprodukt där måttliga prisökningar förmodligen inte spelar en avgörande roll för konsumentens val.

(99) Med tanke på detta, nivån på prisunderskridandet och de marginaler som observerats i importörsledet förväntas tullarna inte få en betydande effekt för produktens pris i detaljistledet. Å andra sidan kommer tullen att gynna gemenskapsindustrin genom att återupprätta dess konkurrenskraft vid försäljning till handlare.

6. Handelssnedvridande verkningar

(100) Några parter har anfört att antidumpningsåtgärder kommer att få en moteffekt genom att den kinesiska marknaden för export av handväskor från gemenskapen stängs. Det har konstaterats att gemenskapens export av handväskor till Kina uppgick till endast omkring 8 000 enheter under undersökningsperioden, jämfört med den totala exporten av 25 miljoner enheter under samma period. Frågan om tillträde till Kinas marknad för handväskor tillverkade i gemenskapen är nästan meningslös på grund av förekomsten av tullar på import av handväskor till Kina på cirka 45 %.

7. Slutsats om gemenskapens intresse

(101) Efter en undersökning av de olika berörda intressena anser kommissionen att samtidigt som det finns en rad skäl för att vidta åtgärder finns det inga tvingande skäl för att inte vidta åtgärder mot importen i fråga.

Att lämna gemenskapsindustrin utan skydd mot den skadevållande dumpningen skulle förvärra industrins svårigheter och kanske till och med leda till att den försvinner eller omlokaliseras till områden utanför gemenskapen.

Majoriteten av företagen i sektorn är små och medelstora företag mestadels belägna i områden som omfattas av gemenskapens åtgärder inom ramen för strukturfonderna, vilket utgör ett ytterligare argument för preliminära åtgärder.

H. PRELIMINÄR TULL

(102) Med tanke på det höga antalet olika typer av handväskor bör åtgärder utformas som en värdetull. För fastställandet av tullens nivå beaktade kommissionen den fastställda dumpningsmarginalen och den tull som var nödvändig för att undanröja den skada som vållats gemenskapsindustrin.

(103) För fastställandet av skadeelimineringsnivån tog kommissionen hänsyn till det faktum att den dumpade importen från Kina avsevärt har underskridit gemenskapstillverkarnas priser, undergrävt deras lönsamhet och medfört gradvis minskning av sysselsättningen samt ett antal företagsnedläggningar. Ett undanröjande av skadan kräver således att exportpriser för handväskor från Kina höjs till en nivå som gör det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina kostnader och uppnå rimlig vinst.

(104) Undersökningen har fastställt att en vinstmarginal på 5 % bör betraktas som lämplig miniminivå med hänsyn till behovet av långsiktiga investeringar och den vinstnivå som gemenskapsindustrin rimligen kan förväntas uppnå i avsaknad av skadevållande dumpning.

(105) Vad gäller beräkningen av skadetröskeln, dvs. målprisunderskridandet, adderades för varje kategori prisunderskridandet och det vägda genomsnittliga vinstbortfallet för gemenskapstillverkarna i stickprovet under undersökningsperioden. Vinstbortfallet uppgick till 3,7 %. Den vägda genomsnittliga skademarginalen uppgår således till 32 %. Uttryckt i procent av priset fritt gemenskapens gräns uppgår skademarginalen till 39,2 %.

(106) För de företag som begärde och beviljades individuell behandling uppgår skademarginalen uttryckt i procent av priset fritt gemenskapens gräns till följande:

- För Shilton ansågs det med tanke på att dumpningsmarginalen befanns vara noll inte vara nödvändigt att beräkna en individuell skademarginal, i enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen.

- För Lee & Man uppgår skademarginalen till 30,7 %.

(107) I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen och på grund av att skadeelimineringsnivån är lägre än den konstaterade dumpningsmarginalen bör antidumpningstullen beräknad på grundval av priset fritt gränsen uppgå till 39,2.

För de företag beviljats individuell behandling bör antidumpningstullen uppgå till följande:

- Jane Shilton: noll.

- Lee & Man: 30,7 %.

I. SLUTBESTÄMMELSE

(108) Av administrativa skäl bör en period fastställas inom vilken de parter som man vet är berörda kan lämna synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla avgöranden i denna förordning är preliminära och kan behöva ses över på nytt vid ett införande av slutgiltig tull som kommissionen eventuellt kan komma att föreslå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En preliminär antidumpningstull skall införas på import av handväskor som omfattas av KN-nummer 4202 22 10, 4202 22 90 och 4202 21 00 och som har sitt ursprung i Kina.

2. Den preliminära antidumpningstullen skall tas ut med följande tullsats på grundval av nettopriset fritt gemenskapens gräns före tull:

>Plats för tabell>

3. Såvida annat inte anges skall gällande bestämmelser om tullar och andra tullförfaranden tillämpas.

4. Övergång till fri omsättning i gemenskapen av den produkt som avses i punkt 1 skall förutsätta att det lämnas en garanti som motsvarar beloppet på den preliminära tullen.

Artikel 2

Enligt artiklarna 20 och 21 i förordning (EG) nr 384/96 får berörda parter inom en månad efter denna förordnings ikraftträdande skriftligen tillkännage sina synpunkter och begära att bli hörda muntligt av kommissionen.

Artikel 3

Om inte annat följer av artiklarna 7, 9, 10 och 14 i förordning (EG) nr 384/96 skall artikel 1 i den här förordningen tillämpas under en period av sex månader såvida rådet inte före utgången av den perioden antar slutgiltiga åtgärder.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 februari 1997.

På kommissionens vägnar

Leon BRITTAN

Vice ordförande

(1) EGT nr L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2) EGT nr L 317, 6.12.1996, s. 1.

(3) EGT nr C 132, 4.5.1996, s. 4.