31997D0239

KOMMISSIONENS BESLUT av den 4 december 1996 om det stöd Belgien har beviljat i samband med programmet "Maribel bis och ter"

(Endast de franska och nederländska texterna är giltiga) (Text av betydelse för EES) (97/239/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 93.2 första stycket i detta,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 61.1 första stycket i detta,

efter att ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig i enlighet med dessa artiklar, och

med beaktande av följande:

I

Genom en skrivelse av den 9 juli 1996 (1) informerade kommissionen den belgiska regeringen om att det förfarande som anges i artikel 93.2 i EG-fördraget inletts med anledning av de stöd som beviljats inom ramen för Maribel bis och ter-programmet till förmån för de företag som huvudsakligen utövar sin verksamhet i någon av de sektorer som är mest utsatta för internationell konkurrens.

På kommissionens begäran, uttryckt i skrivelse av den 4 februari 1994, underrättades kommissionen av de belgiska myndigheterna, genom en skrivelse av den 29 mars 1994, om de ändringar man gjort i Maribel-programmet. Detta betecknades därefter Maribel bis och hade som syfte att bevilja ytterligare fördelar jämfört med vad som hade planerats i det ursprungliga Maribel-programmet till de företag som var "mest utsatta för internationell konkurrens". Kompletterande upplysningar kom in till kommissionen den 12 september 1994 och den 7 mars, den 16 augusti, den 28 september och den 18 december 1995. De upplysningar kommissionen på så vis inhämtat har gjort det möjligt för den att konstatera följande:

Maribel-programmet, som inte har begränsad tillämpningstid, inrättades genom den belgiska lagen av den 29 juni 1981, i vilken de generella principerna för löntagarnas sociala skydd fastställs. Enligt artikel 35 i denna lag kommer de arbetsgivare som anställer industriarbetare i åtnjutande av ett avdrag från de sociala avgifterna för var och en av dessa anställda. Detta avdrag var inledningsvis fastställt till 6,17 % av lönesumman för de berörda anställda. Med hänsyn till denna åtgärds generella och automatiska karaktär ansågs den inte som ett stöd i den mening som åsyftas i artikel 92.1 i EG-fördraget. Genom en kunglig förordning av den 12 februari 1993 fastställdes avdraget på de sociala avgifterna till 1 875 belgiska franc per kvartal och sysselsatt anställd, det vill säga 7 500 belgiska franc per år.

Genom en ny ändring, som infördes genom en kunglig förordning av den 14 juni 1993 och som betecknades "Maribel bis", föreskrivs att kvartalsbeloppet på 1 875 belgiska franc höjs till 6 250 belgiska franc (8 437 belgiska franc sedan den 1 januari 1994: "Maribel ter"), i de fall arbetsgivaren huvudsakligen utövar sin verksamhet i någon av de sektorer som är mest utsatta för internationell konkurrens. Avdraget för dessa sektorer är således sedan den 1 januari 1994 (den 1 april 1994 för den transportverksamhet som berörs) 33 748 belgiska franc per år och anställd. Stödet till dessa företag utgörs av skillnaden mellan grundavdraget och det högre avdraget och uppgår således till 26 248 belgiska franc per år och anställd.

Vad gäller företag med färre än 20 anställda, fastställdes avdraget per kvartal för var och en av de fem första anställda genom kunglig förordning av den 12 februari 1993 till 2 825 belgiska franc (3 000 belgiska franc sedan den 1 juli 1993). För de företag som tillhör de sektorer som är mest utsatta för internationell konkurrens höjdes detta belopp till 7 200 belgiska franc inom ramen för Maribel bis och till 9 300 belgiska franc vid Maribel ter. Det handlar dock om en förmån i kategorin stöd av mindre betydelse och omfattas därför inte av artikel 92 i EG-fördraget. (Nettostödet, det vill säga skillnaden mellan det avdrag som de andra företagen får göra och det som dessa småföretag får göra överstiger inte 1 744 ecu under en treårsperiod).

Enligt de kompletterande upplysningar som inhämtats från de belgiska myndigheterna bedriver de företag som åtnjuter det högre avdraget sin huvudsakliga verksamhet inom sektorn för utvinning och förädling av icke-energibaserade ämnen och biprodukter, den kemiska industrin, metallförädlingsindustrin, branschen för precisionsmekanik och optik och andra branscher för formgivning och förädling samt vissa delar av service- och transportnäringarna, i synnerhet internationell vägtransport.

Kostnaden för Maribel-programmet uppgick 1995 till 18 miljader belgiska franc (465,1 miljoner ecu). Av detta belopp motsvarar 11,4 miljader belgiska franc kostnaden för avdragshöjningen, d.v.s. stödbeloppet.

Införandet av höjda avdrag för vissa företag föranledde två företag att göra invändningar inför kommissionen. Det ena hävdade att stödet till de sektorer i den belgiska ekonomin som var mest utsatta för utländsk konkurrens föreföll oförenligt med artikel 92 i EG-fördraget, medan det andra klagande över att beviljandet av högre avdrag till vissa andra företag var diskriminerande och krävde samma förmån för egen del.

Kommissionen beslutade att inleda det förfarande som anges i artikel 93.2 i EG-fördraget efter att ha konstaterat att de förhöjda avdrag som stipuleras i Maribel-programmet bis och ter utgjorde statligt stöd enligt artikel 92.1 i EG-fördraget och att, mot bakgrund av de upplysningar kommissionen besitter, detta stöd inte omfattades av något av de undantag som anges i artikel 92.2 och 92.3.

Inom ramen för detta förfarande anmodade kommissionen den belgiska regeringen att delge den sina synpunkter. De andra medlemsstaterna och andra berörda informerades och anmodades också, genom offentliggörandet av beslutet att inleda förfarandet i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (2), att framföra sina synpunkter.

Den belgiska regeringens synpunkter kom in till kommissionen genom en skrivelse av den 5 augusti 1996 som registrerades den 8 augusti 1996.

Kommissionen har även mottagit synpunkter från den nederländska regeringen samt flera nederländska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Dessa synpunkter vidarebefordrades till de belgiska myndigheterna genom skrivelser av den 26 september och den 1 oktober 1996. De belgiska myndigheternas kommentarer till dessa kom in till kommissionen den 17 oktober 1996.

II

De belgiska myndigheternas synpunkter kan sammanfattas som följer:

- Den belgiska regeringen föreslår en ändring av programmet genom att "man utarbetar ett nytt program som skiljer sig helt från det nuvarande samtidigt som man strävar mot samma mål". Enligt förslaget skulle det höjda avdraget (le Maribel majoré) beviljas de arbetsgivare som huvudsakligen bedriver sin verksamhet inom sektorer som motsvarar följande klasser i den allmänna nomenklaturkoden för de europeiska gemenskapernas ekonomiska aktiviteter (NACO).

- jordbruk, jakt, skogsbruk och fiske (avsnitt A och B)

- mineralutvinning (avsnitt C)

- tillverkningsindustri (avsnitt D)

- transporter, lagring och kommunikationer (avsnitt I)

- Den motiverar detta program genom att framföra följande synpunkter:

- Att avdraget begränsas till att gälla enbart industriarbetare "motiveras av programmets karaktär och struktur, eftersom både det grundläggande och det kompletterande socialförsäkringssystemet, arbetsrätten och arbetstagarorganisationen skiljer sig på ett avgörande sätt från övriga arbetstagares. Detta resulterar bland annat i att risken för uppsägning och långtidsarbetslöshet är avsevärt högre för industriarbetare än för övriga arbetstagare". Likaså motiveras begränsningen till industrin av det faktum att "det är den som sysselsätter de flesta arbetare och lågavlönade, vilket i sig beror på att industriarbetarna är lågutbildade".

- Det höjda avdraget har för övrigt som mål att "främja skapandet av arbetstillfällen inom industrin för att undvika att den belgiska näringslivsstrukturen blir alltför beroende av tjänstesektorn."

- Schablonavdragsprincipen syftar till att stimulera till fördelning av tillgängliga arbetstillfällen och skapande av deltidsarbeten.

- Att byggbranschen uteslutits motiveras av denna sektors särskilda skatte- och socialförsäkringssystem, som är fördelaktigare.

III

I sina yttranden intar den nederländska regeringen och de nederländska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna den ståndpunkten att det höjda avdraget för företag som huvudsakligen utövar sin verksamhet i någon av de sektorer som är mest utsatta för internationell konkurrens ger dessa företag en betydande fördel på bekostnad av de konkurrerande nederländska företagen. De anser att det handlar om ett stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

IV

I och med att den belgiska regeringen inte i förväg informerade kommissionen om de bestämmelser i Maribel bis som utgör statligt stöd respekterade den inte kravet om förhandsinformation enligt artikel 93.3 i EG-fördraget. Det stöd som beviljats på denna grund är således olagligt.

Den fördel som Maribel bis och ter medför och som innebär att det bara är vissa specifika verksamheter som kommer i åtnjutande av det höjda avdraget på de sociala avgifterna utgör en grundläggande förmån för ett statligt stöd enligt artikel 92.1 i EG-fördraget. Genom att gynna vissa företag på detta sätt befrias dessa från en del av sina kostnader och får ekonomiska fördelar som förbättrar deras konkurrensläge. Eftersom programmet uttryckligen begränsar det höjda avdraget till företag som huvudsakligen utövar sin verksamhet i någon av de sektorer som är mest utsatta för internationell konkurrens, konkurrerar dessa företag per definition med utländska företag, bland annat från andra medlemsstater och stöden i fråga påverkar således handeln mellan medlemsstaterna.

För övrigt kan dessa stöd inte omfattas av något undantag som anges i artikel 92.2 och 92.3 i EG-fördraget.

De undantag som anges i artikel 92.2 kan inte tillämpas, eftersom stöden varken gäller enskilda konsumenter, vissa områden i Tyskland eller avhjälpandet av skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra extraordinära händelser.

Det undantag som anges i artikel 92.3 a kan inte tillämpas, eftersom stödet riktas till hela Belgiens territorium.

Det undantag som anges i artikel 92.3 b kan inte tillämpas, eftersom stöden varken gäller ett viktigt projekt av gemensamt europeiskt intresse eller någon allvarlig störning i Belgiens ekonomi.

Det undantag som anges i artikel 92.3 c kan av följande skäl inte heller tillämpas. Eftersom det handlar om stöd i form av avdrag från de sociala avgifterna, hävdar den belgiska regeringen att åtgärden syftar till att främja sysselsättningen. En sådan tolkning kan inte godtas i detta fall. Kommissionen har i sina riktlinjer om sysselsättningsstöd (3) redogjort för de kriterier som den tillämpar vid bedömningen av sysselsättningsstöd på grundval av undantaget i artikel 92.3 c. De stöd som beviljats enligt programmet i fråga ingår inte i någon av de kategorier som kommissionen kan godkänna: de är varken förknippade med skapande av arbetstillfällen i små och medelstora företag eller med regioner som är berättigade till regionalstöd, och inte heller med anställning av vissa kategorier av arbetare som har särskilda svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är inte heller kopplat till arbetsdelning.

Enligt ovannämnda riktlinjer kan kommissionen godkänna vissa stöd för bevarande av arbetstillfällen i händelser av naturkatastrofer eller andra händelser och på vissa villkor till regioner som omfattas av undantagsbestämmelserna i artikel 92.3 a. När vissa stöd för bevarande av arbetstillfällen planeras inom ramen för en räddnings- eller omstruktureringsplan kan kommissionen också godkänna dessa efter att ha bedömt dem mot bakgrund av de riktlinjer den ställt upp på området (4).

Det stöd som beviljats inom ramen för Maribel bis och ter-programmet ingår inte i någon av dessa kategorier. De har i själva verket karaktären av driftsstöd till de gynnade företagen utan att någon social eller ekonomisk motprestation utkrävs av dessa, eftersom det högre avdraget beviljas fortlöpande för alla arbetare som sysselsätts av dessa företag, även om sysselsättningen där har minskat.

Dessutom handlar det per definition om stöd som i första hand syftar till att minska kostnaderna för de företag som antingen exporterar eller konkurrerar med importen till Belgien från utländska företag, bland annat från andra medlemsstater. Det är i detta sammanhang värt att notera att den belgiska regeringen i ett uttalande om sin helhetsplan för sysselsättning som meddelades kommissionen den 27 december 1993 anförde just den minskande exporten som skäl för att bevilja de högre avdragen på den sociala avgifterna.

Det stöd som för närvarande beviljas inom ramen för Maribel bis och ter-programmet utgör således ett rent driftsstöd till företagen med direkt syfte att förbättra deras internationella konkurrenskraft på bekostnad av deras konkurrenter från de andra medlemsstaterna. Sådana stöd riskerar att ändra villkoren för de konkurrerande företagen i de andra medlemsstaterna och kan inte motiveras av något gemensamt europeiskt intresse. De är därför oförenliga med den gemensamma marknaden.

V

De synpunkter som den belgiska regeringen framförde i sina skrivelser av den 5 augusti och den 17 oktober 1996 påkallar följande kommentarer.

Det bör först noteras att, som kommissionen påpekade i sitt meddelande om övervakning av statligt stöd och sänkning av arbetskraftskostnaderna, vilket tillställdes medlemsstaterna genom kommissionens skrivelse av den 13 september 1996 (5), betyder inte det faktum att avdraget begränsats till att enbart gälla industriarbetare i sig att programmet utgör statligt stöd, eftersom det inte gynnar en specifik grupp av företag. Att denna begränsning skulle motiveras "av programmets karaktär och struktur", så som den belgiska regeringen uttryckte det, är således irrelevant i detta fall.

Vad gäller begränsningen till vissa sektorer, i detta fall huvudsakligen industrin, kan denna åtgärd däremot inte motiveras med argument att det skulle befrämja sysselsättningen bland arbetare, eftersom man kan konstatera att enbart 47 % av dessa skulle omfattas av det högre avdraget (582 516 av 1 235 954, uppgifter från den 30 juni 1993) och det tydligt framstår att de andra delar av ekonomin som sysselsätter 53 % av denna typ av arbetskraft innefattar vissa branscher inom tjänste- och byggsektorn som har särskilt många anställda ur denna kategori. Att åtgärden begränsas till vissa sektorer betyder således att den är selektiv och leder till att den ytterligare fördelen förbehålls de företag som är mest utsatta för internationell konkurrens (6), även om orden "de sektorer som är mest utsatta för internationell konkurrens" inte längre nämns uttryckligen. Detta bekräftas för övrigt av den skrivelse som de belgiska myndigheterna skickade till kommissionen den 9 augusti 1995, i vilken anges: "vad gäller `ansiktslyftningen` av artikel 1 i den kungliga förordningen, det vill säga strykningen av orden huvudsakligen utövar sin verksamhet i någon av de sektorer som är mest utsatta för internationell konkurrens, orsakar det inga problem för Rijksdienst voor sociale verzekering (RSZ) vad gäller beskrivningen av de arbetsgivare det handlar om, eftersom hänvisningen till NACE-koden är tillräcklig."

Programmet avser således inte att främja anställning av arbetare som sådana och utgör inte en sysselsättningsskapande åtgärd, utan innebär en avgiftslättnad för företagen oavsett om dessa bidrar till skapandet av sysselsättning eller inte. Stödet fortsätter i själva verket att beviljas för varje anställd arbetare i företaget, även om företagets arbetsstyrka minskat under det föregående året.

Vad gäller den belgiska regeringens mål att "främja skapandet av arbetstillfällen inom industrin för att undvika att den belgiska näringslivsstrukturen blir alltför beroende av tjänstesektorn" får detta inte uppnås genom åtgärder som är oförenliga med EG-fördraget. Dessutom motsvarar inte det medel som används i detta fall det uttalade målet, eftersom det, som påpekats tidigare, handlar om driftsstöd till företagen och inte sysselsättningsskapande stöd.

Slutligen hävdar de belgiska myndigheterna också att även om man inkluderar de höjda avdragen inom ramen för Maribel bis och ter-programmet skulle arbetsgivarens andel av de sociala avgifterna fortfarande vara avsevärt högre i Belgien än i Nederländerna och därför skulle avdraget i fråga inte snedvrida konkurrensen.

Detta argument kan inte godtas. Kommissionen har i själva verket alltid varit av den åsikten, vilken för övrigt uttryckligen bekräftats av domstolen (7), att även om de allmänna villkoren för företagens verksamhet kan variera från en medlemsstat till en annan får en medlemsstat emellertid inte isolera en enskild del av dessa allmänna villkor, i detta fall de sociala avgifterna, och genom avdrag kompensera företagen för de extra kostnader som denna del ger upphov till jämfört med konkurrenterna i de andra medlemsstaterna, samtidigt som man bortser från de andra delar av de allmänna villkoren som kan gynna företagen i det egna landet.

VI

I de synpunkter de belgiska myndigheterna inom ramen för förfarandet tillställt kommissionen omnämns möjligheten att utarbeta ett nytt program som skiljer sig från det nuvarande, dock med bibehållen målsättning. Om de belgiska myndigheterna skulle besluta att konkretisera denna möjlighet måste utkastet till ett sådant program anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 93.3 i EG-fördraget så att kommissionen kan ta ställning till om det är förenligt med den gemensamma marknaden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det högre avdraget på de sociala avgifterna för arbetare som inom ramen för Maribel bis och ter-programmet beviljats de arbetsgivare som huvudsakligen utövar sin verksamhet i någon av de sektorer som är mest utsatta för internationell konkurrens, utgör ett olagligt statligt stöd, eftersom det inte anmälts på förhand till kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 93.3 i EG-fördraget. Det är dessutom oförenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med bestämmelserna i artikel 92.1 i EG-fördraget och omfattas inte av något av de undantag till detta förbud som anges i artikel 92.2 och 92.3.

Artikel 2

Belgien åläggs härmed att vidta lämpliga åtgärder för att omedelbart sätta stopp för beviljandet av de högre avdrag på socialavgifterna som åsyftas i artikel 1 och tillse att de företag som tagit emot de olagligt utbetalade stöden återbetalar dessa. Återbetalningen skall ske i enlighet med det förfarande och de bestämmelser som föreskrivs i belgisk lag med en ränta som debiteras från det datum stödet beviljades till det datum stödet verkligen återbetalas och som beräknas enligt samma räntesats som den då aktuella referenssats som används vid beräkningen av nettobidragsekvivalenten för regionalstöd i Belgien.

Artikel 3

Belgien skall senast två månader efter det datum då detta beslut delgavs informera kommissionen om de åtgärder som vidtagits för att efterkomma detta beslut.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Belgien.

Utfärdat i Bryssel den 4 december 1996.

På kommissionens vägnar

Karel VAN MIERT

Ledamot av kommissionen

(1) SG (96) D/6225.

(2) EGT nr C 227, 6.8.1996, s. 8.

(3) EGT nr C 334, 12.12.1995, s. 7.

(4) Gemenskapsriktlinjer för statligt stöd till räddning och omstrukturering av företag i svårigheter. EGT nr C 368, 23.12.1994, s. 12.

(5) SG (96) D/8024.

(6) Se kommissionens meddelande om övervakning av statligt stöd och sänkning av arbetskraftskostnaderna, punkt 21 och 22. (SG (96) D/8024).

(7) Dom av den 10 december 1969 i de förenade målen 6 och 11 -69, Europeiska gemenskapernas kommission mot Frankrike och av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot Europeiska gemenskapernas kommission, ECR s. 720.