31996D0269

KOMMISSIONENS BESLUT av den 29 november 1995 om statligt stöd från Österrike till Voest-Alpine Erzberg Gesellschaft mbH (Endast den tyska texten är giltig) (Text av betydelse för EES) (96/269/EKSG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen, särskilt artikel 95 första och andra stycket i detta,

efter hörande Rådgivande kommittén och med rådets enhälliga samtycke, och

med beaktande av följande:

I

Voest-Alpine Erzberg Gesellschaft mbH (nedan kallat VAEG) kontrolleras av ÖIA Bergbauholding Aktiengesellschaft som tillhör det till 100 % statligt ägda Österreichische Industrieholding Aktiengesellschaft. VAEG bryter malm med låg järnhalt (32 % Fe). Dagbrytningen består av 23 skivor som är ca 24 m höga och 860 m långa. Underjordsbrytning utgör endast en liten del av den totala produktionen.

Gruvbrytningen, som har funnits i det berörda området sedan 200-talet är på stark tillbakagång. För närvarande öppnas regionen för turism. Järnmalmsgruvan skall läggas ned. För att underlätta inrättandet av turistanläggningar planeras säkerhets- och miljöskyddsåtgärder.

I januari 1995 anmälde Österrike det statliga stödet till förmån för VAEG till kommissionen. Ytterligare information översändes tillsammans med flera skrivelser mellan mars och september 1995.

II

VAEG å ena sidan och Voest-Alpine Stahl Linz GmbH och Voest-Alpine Stahl Donawitz GmbH å andra sidan undertecknade den 30 april 1993 ett avtal om årliga leveranser på 1 till 1,3 miljoner ton järnmalm med 32 % Fe per ton från 1994 till 1998. Överenskommelse om priset träffas årligen. Köparna importerar även järnmalm från Sydafrika och Ukraina och det är dessa priser som ligger till grund för prissättningen av österrikisk järnmalm. Det pris som avtalats med VAEG ligger lika högt som eller högre än priset på importerad järnmalm. De båda stålföretagen kommer inom kort att privatiseras. För 1995 fastställdes priset till 139 schilling per ton järnmalm. Detta ger VAEG inkomster på 180,7 miljoner schilling vid leveranser på 1,3 miljoner ton järnmalm. Produktionskostnaderna uppgår dock till 174 schilling per ton, dvs. totalt till 226,2 miljoner schilling för den levererade mängden.

Mellanskillnaden mellan intäkter och kostnader skall finansieras genom statligt stöd. Eftersom man kan förvänta sig att intäkterna under en längre period kommer att ligga under kostnaderna har Österrike föreslagit produktionsstöd med ett degressivt maximibelopp för att utjämna mellanskillnaden. De faktiska utbetalningarna av denna typ av stöd kan vara lägre om mellanskillnaden blir lägre med motsvarande belopp.

Inom VAEG fortsätter man de nedläggningsarbeten som inleddes i början på åttiotalet. Tabellerna nedan ger en överblick över minskningen i produktionen och antalet sysselsatta fram till 1994.

>Plats för tabell>

VAEG planerar för åren 1995 till 2002 en produktion på följande mängder (i ton):

>Plats för tabell>

Järnmalmsproduktionen kommer att upphöra den 31 december 2002. En stegvis nedläggning, som kommer att ha avslutats år 2003, kommer att genomföras istället för en omedelbar nedläggning och avveckling som skulle medföra allvarliga ekologiska och sociala problem. De som är sysselsatta inom produktionen kommer successivt att tas ur produktionen och sättas in i det (förberedande) nedläggningsarbete som skall möjliggöra en miljövänlig nedläggning.

För att underlätta en stegvis nedläggning skall mellanskillnaden mellan intäkter och kostnader finansieras av den österrikiska staten. Man räknar med stödåtgärder på följande årliga maximibelopp:

>Plats för tabell>

För att garantera en säker och miljövänlig nedläggning skall VAEG bland annat utföra nedläggningssäkerhetsarbeten som säkring av utsatta ortdelar och ortkanter. Den totala kostnaden för dessa åtgärder uppgår till 454,5 miljoner schilling. Den österrikiska staten kommer att bidra med sammanlagt 136 miljoner schilling (30 % av den totala kostnaden).

Österrike föreslår att följande bidrag godkänns:

>Plats för tabell>

Nedanstående tabell innehåller en uppdelning av nedläggningskostnaderna:

>Plats för tabell>

För den planerade produktionen och de nödvändiga nedläggningsarbetena krävs följande personalinsats:

>Plats för tabell>

III

Europeiska unionen är endast en liten producent av järnmalm. I konkurrensen med större, kvalitativt sett bättre gruvfält i andra världsdelar där kostnaderna för brytning är mer fördelaktiga, kommer brytningen av denna råvara troligen att minska successivt även i fortsättningen. Gemenskapen är nettoimportör av järnmalm. År 1994 importerades ca 134 miljoner ton. Det existerar ingen nämnvärd export från gemenskapen till tredje land. Importen sker huvudsakligen från Sydafrika, Brasilien, Australien och Canada.

Inom gemenskapen finns det endast ett större företag - LKAB i Sverige - som producerar kvalitativt högvärdig järnmalm (60 % Fe). Företaget har 3 000 anställda och tillverkar 20 miljoner ton årligen.

I Frankrike producerar företaget Mines de Fer de l'Arbed järnmalm med låg järnhalt för Usinor Sacilor och Arbed. Företagets produktion uppgick 1994 till 2,4 miljoner ton (1990: 8,7 miljoner ton, 1991: 7,5 miljoner ton, 1992: 5,7 miljoner ton, 1993: 3,5 miljoner ton). Antalet anställda är ca 240.

Det spanska företaget Compañia Andaluza de Minas producerade de senaste åren följande mängder: 1990: 3,03 miljoner ton, 1991: 3,9 miljoner ton, 1992: 2,7 miljoner ton, 1993: 2,1 miljoner ton, 1994: 2,2 miljoner ton.

Med undantag av Sverige sker ingen betydande handel inom gemenskapen. År 1993 exporterade Spanien 1,37 miljoner ton till Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna och Förenade kungariket. Under samma år importerade Spanien 6,66 miljoner ton från tredje land. Frankrike exporterade 2,76 miljoner ton till Luxemburg och förbrukade 1,44 miljoner ton av den egna produktionen. Importen från tredje land uppgick till 16,6 miljoner ton. År 1993 exporterade Sverige 13,6 miljoner ton till gemenskapen, huvudsakligen till Förenade kungariket, Tyskland, Belgien och Nederländerna. Österrike importerar ingen järnmalm från andra medlemsstater, utan från Sydafrika och från Ukraina, och det sker inte heller någon export.

IV

Enligt artikel 4 c i fördraget är subventioner eller statliga stödåtgärder från medlemsstater till EKSG-företag oförenliga med den gemensamma marknaden för kol och stål. Eftersom järnmalm (undantaget svavelkis) ingår bland de råvaror för produktion av stål som förtecknas i bilaga I till fördraget är fördraget tillämpligt i detta fall. Enligt artikel 95 i Parisfördraget kan ett beslut fattas med rådets enhälliga samtycke och efter att den Rådgivande kommittén hörts i de fall som inte förutses i fördraget och som synes kräva ett beslut av kommissionen, för att på den gemensamma marknaden för kol och stål och i enlighet med artikel 5 förverkliga någon av de i artikel 2-4 närmare angivna målsättningarna för gemenskapen.

Österrike har föreslagit att man skall bevilja den egna järnmalmsindustrin produktions- och nedläggningsstöd för en nedläggning som är acceptabel såväl ur miljösynpunkt som ur social synpunkt. Enligt kommissionen omfattas dessa mål av artikel 3 d och e i fördraget.

Gemenskapsreglerna för stöd till stålindustrin (beslut nr 3855/91/EKSG (1)) kan tillämpas på järnmalmsindustrin, men bestämmelserna i det beslutet tillåter inte att stöd beviljas för de mål som eftersträvas i detta fall.

Enligt de österrikiska myndigheterna kommer VAEG, på grund av produktionskostnaderna och den geologiska situationen inte att kunna återfå sin förmåga att överleva som ett företag som utan statligt stöd klarar av konkurrensen. Därför tycks lösningen att upphöra malmbrytningen genom VAEG vara den enda gångbara. Österrike vill fram till år 2002 fortsätta den stegvisa nedläggningen som påbörjades på åttiotalet och avsluta nedläggningsarbetet år 2003.

En jämförelse av de (förväntade) intäkterna med kostnaderna visar att kostnaderna är högre än intäkterna. Om denna skillnad inte utjämnades med statliga stöd skulle man istället för en stegvis nedläggning få genomföra en omedelbar, total nedläggning som i regionalt och ekologiskt avseende skulle innebära ett problem. Den arbetskraft som krävs för nedläggningsarbetet skulle inte längre stå till förfogande och man skulle bli tvingad att lämna platsen i sitt nuvarande skick. Beträffande de sociala aspekterna bör det påpekas att man redan avsevärt har reducerat antalet sysselsatta, nämligen från 1 627 år 1982 till nuvarande 286.

I staden där företaget är beläget har man noterat en tillbakagång av antalet invånare från 1981 till 1991 med 22,9 % (medan befolkningssiffrorna i Österrike totalt steg med 3,2 %). I det här området väntas ytterligare en tillbakagång med 4,5 % under perioden 1991-2001 och med 11,7 % under perioden 2001-2011. Andelen arbetslösa i regionen uppgick till 1993 till 11,5 %. I februari 1995 klassade kommissionen regionen som mål 2-område. Regionen kommer i fråga för statligt stöd enligt artikel 92.3 c i Romfördraget.

För att underlätta en gradvis nedläggning föreslår Österrike följande produktionsmängd och statliga stöd:

>Plats för tabell>

Österrike förutser att man inte kommer att ha någon produktion år 2003 och att man inte längre kommer att ställa något produktionsstöd till förfogande efter 2002. Produktionssiffrorna och driftsstöden uppvisar en degressiv tendens över de kommande åren. Även antalet sysselsatta inom produktionen kommer att reduceras från 280 år 1995 till 181 år 2002.

Nedläggningsstöden är avsedda för säkerhets- och miljöåtgärder samt för sociala åtgärder till förmån för de anställda som friställs. Företaget är enligt österrikisk lagstiftning (Berggesetz) skyldig att vidta dessa säkerhets- och miljöåtgärder. Eftersom företaget dock inte ensamt kan stå för samtliga kostnader krävs ett statligt understöd under perioden för en stegvis nedläggning. Effekterna av dessa stöd saknar betydelse för den gemensamma marknaden.

De sociala åtgärderna rör utbetalningar till anställda som friställs. Eftersom det rör sig om långtidsanställningar måste arbetslöshetsersättningen utökas inom ramen för en social plan. En del av dessa kostnader (35,4 miljoner schilling av 140,3 miljoner schilling) kommer den österrikiska staten att ta över och det resterande beloppet kommer företaget att stå för.

Å ena sidan drabbas regionen i fråga entydigt av en industriell nedgång och järnmalmsproduktion och produktionsstöden blir lägre med tiden. Å andra sidan produceras det inte några betydande mängder järnmalm inom gemenskapen - med undantag för Sverige. Det sker ingen import eller export mellan Österrike och andra medlemsstater.

Sammanlagt torde det planerade stödet inte påverka konkurrensen och gemenskapens inre marknad och därmed den gemensamma marknaden och nedläggningens negativa följder kommer att sträcka sig över en längre tidsperiod.

Det bör påpekas att den reglering av gruvdrift för järnmalmsbrytning som föreslagits av Österrike i stort sett motsvarar kommissionens beslut nr 3632/93/EKSG av den 28 december 1993 om gemenskapsregler för statsstöd till kolindustrin (2) som man inom gemenskapen tillämpar på kolsektorn. Järnmalmssektorns problem inom gemenskapen kan jämföras med problemen inom kolsektorn så till vida att produktionen inom gemenskapen gentemot import från tredje land inte är konkurrenskraftig och att ofördelaktiga geologiska förutsättningar begränsar rationaliseringsmöjligheterna.

Enligt ovannämnda beslut kan driftsstöd för nedläggning i syfte att utjämna skillnaden mellan produktionskostnaderna och de försäljningspriser som avtalsparterna på grundval av situationen på världsmarknaden har träffat överenskommelse om under vissa omständigheter anses förenligt med den gemensamma marknaden och beviljas under en övergångsperiod.

Att stödets storlek binds till årsförlusternas faktiska storlek och till priserna på världsmarknaden för järnmalm från tredje land, garanterar att stöden inte överstiger den absolut nödvändiga nivån.

V

Kommissionen har i tidigare beslut gällande stålsektorn enligt artikel 95 i fördraget principiellt endast godkänt statligt stöd om konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte påverkades otillbörligt. I praktiken innebär detta att företag som får statliga stöd för att åter bli lönsamma, förbinder sig att minska produktionskapaciteten för att mildra stödens konkurrenssnedvridande effekt.

I VAEG:s fall kommer produktionen att ställas in den 31 december 2002. Under åren 1995 till 2002 kommer den att reduceras. Detsamma gäller för produktionsstöden som skall täcka mellanskillnaden mellan intäkter och kostnader.

Detta utgör det huvudsakliga inslaget i Österrikes plan. Stöden kommer följaktligen inte att leda till någon obegränsad fortsättning av driften eller ökning av produktionskapaciteten och är dessutom degressiva.

Det statliga stödinslaget i föreliggande fall bör betraktas mot bakgrund av den gemensamma marknaden inom vilken det praktiskt taget inte existerar någon konkurrens mellan producenterna inom gemenskapen. VAEG exporterar ingen järnmalm och Österrike importerar inte denna vara från andra medlemsstater.

Vidare är det klart att de åtgärder som planeras av Österrike kommer att lindra de sociala och regionala svårigheterna i det berörda området.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande maximala stödbelopp som Österrike har för avsikt att bevilja Voest-Alpine Erzberg GmbH (VAEG) är förenliga med den gemensamma marknadens funktion under förutsättning att nedan uppförda produktionssiffror inte överskrids:

>Plats för tabell>

Artikel 2

De årliga driftsstöd som Österrike beviljar får inte överstiga de maximigränser som nämns i artikel 1. Maximigränserna får under inga omständigheter vara högre än mellanskillnaden mellan intäkter för försäljning av järnmalm och produktionskostnader. Det pris som VAEG avtalat med sina kunder skall motsvara det genomsnittliga marknadspriset och skall inte vara lägre än priset som dessa företag betalar för järnmalm som importerats från tredje land.

Artikel 3

1. Österrike garanterar att medverka vid genomförandet av följande övervakningsåtgärder.

2. Österrike skall lägga fram en övervakningsrapport för kommissionen två gånger om året - senast den 15 mars och den 15 september. Den första rapporten skall läggas fram för kommissionen till den 15 mars 1996 och den sista till den 15 mars 2003.

3. Rapporterna skall innehålla fullständiga uppgifter om det gynnade företaget, de stödbelopp som utbetalats för olika ändamål som godkänts av kommissionen, nedläggningsarbetena, produktionen, friställandet av personal och omflyttning av personal från produktion till nedläggningsarbeten.

Vidare skall rapporterna innehålla samtliga uppgifter som kommissionen behöver för att övervaka nedläggningen av järnmalmsgruvan samt tillräckliga ekonomiska uppgifter, så att kommissionen kan bedöma om stöden har satts in planenligt och om de villkor som nämns i artiklarna 1 och 2 har uppfyllts.

4. Österrike är förpliktigat att se till att det gynnande företaget även redogör för relevanta uppgifter som, under andra förhållanden, skulle kunna vara konfidentiella.

Artikel 4

På grundval av de rapporter som nämns i artikel 3 skall kommissionen utarbeta halvårsrapporter som skall läggas fram för rådet senast den 1 maj och den 1 november varje år.

Artikel 5

För att kontrollera att uppgifterna i övervakningsrapporterna är korrekta och framför allt att de villkor som föreskrivs i det här beslutet uppfylls kan kommissionen enligt artikel 47 i Parisfördraget låta göra nödvändiga kontrollundersökningar hos det gynnade företaget.

Artikel 6

Om Österrike inte fullgör sina skyldigheter enligt det här beslutet skall artikel 88 i Parisfördraget tillämpas utan att detta påverkar de sanktioner som kommissionen kan tillgripa med stöd av Parisfördraget.

Artikel 7

Detta beslut riktar sig till Republiken Österrike.

Utfärdat i Bryssel den 29 november 1995.

På kommissionens vägnar

Karel VAN MIERT

Ledamot av kommissionen

(1) EGT nr L 362, 31.12.1991, s. 57.

(2) EGT nr L 329, 30.12.1993, s. 12.