31988R0411

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EEG) nr 411/88 av den 12 februari 1988 om den metod och den räntesats som skall användas vid beräkning av finansieringskostnader i samband med interventionsåtgärder i form av uppköp, lagring och avyttring

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1883/78 av den 2 augusti 1978 om allmänna bestämmelser om finansiering av interventioner genom Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, garantisektionen(1), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2095/87(2), särskilt artikel 5 i denna, och

med beaktande av följande:

De bestämmelser för beräkning av finansieringskostnaderna i samband med interventionsåtgärder i form av uppköp, lagring och avyttring som ursprungligen fastställdes i kommissionens förordning (EEG) nr 467/77(3), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 331/87(4), har ändrats flera gånger sedan de antogs. På grund av deras antal och komplicerade karaktär och att de är spridda över flera nummer av Europeiska gemenskapernas officiella tidning, är de relevanta texterna svåra att använda och saknar därför den överskådlighet som all lagstiftning bör ha. De bör därför kodifieras.

Enligt artikel 4.1 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall för varje medlemsstat och varje räkenskapsår, räkenskaper upprättas som visar de nettoförluster som de berörda interventionsorganen ådragit sig.

Dessa räkenskaper inbegriper finansieringskostnader som beräknas enligt en metod och en räntesats som antas i enlighet med det förfarande som fastställts i artikel 13 i rådets förordning (EEG) nr 729/70(5), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 3769/85(6).

Finansieringskostnaderna bör beräknas enligt en metod som tar hänsyn till lagervolym, de olika sätt på vilka varorna överlämnas till intervention, det faktum att varor i lager sedan början av räkenskapsåret har undergått en viss värdeminskning och att varornas interventionspriser under räkenskapsåret kan ändras. Denna metod bör vara lätt att använda.

Räntesatsen måste vara representativ för den ränta som används i gemenskapen.

För att säkerställa att gemenskapens budget även i fortsättningen genomförs under lämpliga förhållanden bemyndigas kommissionen genom förordning (EEG) nr 1883/78 att för budgetåren 1986, 1987 och 1988 fastställa den enhetliga räntesatsen till en lägre nivå än den representativa nivån. För denna utgiftskategori inbegriper budgetåret utgifter för materiella åtgärder mellan den 1 oktober och den 30 september. Under dessa omständigheter har räntesatsen sänkts till 7 %.

Genom artikel 5 i förordning (EEG) nr 1883/78 bemyndigas kommissionen att fastställa den enhetliga räntesatsen på en lägre nivå för de medlemsstater vars räntekostnader är lägre än de som uppkommer när den enhetliga räntesatsen tillämpas för beräkning av finansieringskostnaderna. Den enhetliga räntesatsen har varit fastställd till 7 % sedan den 1 december 1985. I jämförelse med situationen 1985 föll under 1986 räntesatsen i två medlemsstater under den enhetliga räntesatsen. En särskild räntesats bör fastställas som skall tillämpas i dessa medlemsstater.

I. artikel 7 i rådets förordning (EEG) nr 1883/78 föreskrivs/fastställs att när produkterna i fråga till följd av lagringen minskar i värde skall den finansiella effekten av denna värdeminskning bokföras när produkten övergår i intervention. Detta medför att beräkningsgrunderna ändras för de finansieringskostnader som ingår i de utgifter det skall tas hänsyn till då interventionsorganens nettoförluster fastställs. När produktens genomsnittliga värde per ton fastställs skall hänsyn tas till motsvarande värdeminskning.

Enligt reglerna för den gemensamma organisationen av marknader kan det fastställas att en produkt som uppköps av ett interventionsorgan inte behöver betalas förrän efter en viss tidsfrist. Beräkningsmetoden för räntekostnaderna bör därför anpassas så att hänsyn tas till betalningsfristen när en sådan fastställs i reglerna.

När betalningen av en produkt som uppköpts av ett interventionsorgan sker efter en viss tidsfrist skall de kvantiteter minskas som ligger till grund för beräkningen av räntekostnaderna. Det har visat sig att denna reduktion på grund av att betalningsfristen förlängs och till följd av stora uppköp inom vissa sektorer kan leda till ett negativt resultat mot räkenskapsårets slut. Beräkningsmetoden för räntan bör anpassas så att den tar hänsyn till detta.

Enligt de regler för den gemensamma organisationen av marknader eller för gemenskapens anbudsinfordran som styr försäljningen av jordbruksprodukter i offentlig intervention kan det vara bestämt att köparen av sådana produkter ges en frist innan han måste hämta dem, efter det att betalning skett. Beräkningsmetoden för räntekostnaderna bör anpassas så att den tar hänsyn till denna frist.

Till följd av de onormalt stora lagren av vissa jordbruksprodukter i offentliga interventionslager har kommissionen i vissa fall fastställt en frist som innebär att betalning får ske efter det att köparen hämtat produkterna från lagret. Det är därför lämpligt att anpassa beräkningsmetoden för räntekostnaderna för de berörda försäljningarna så att den tar hänsyn till denna betalningsfrist.

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från EUGFJ-kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. De räntekostnader som anges i artikel 1.1 b i rådets förordning (EEG) nr 3247/81(7) skall beräknas genom att de räntesatser som anges i artiklarna 3 och 4.2 i den förordningen multipliceras med det genomsnittliga värdet per ton av den produkt som är föremål för intervention, och genom att det belopp som erhålls på detta sätt multipliceras med det genomsnittliga lagret under räkenskapsåret i fråga.

2. Produktens genomsnittliga värde per ton skall beräknas genom att summan av värdet av de produkter som finns i lager den första dagen i räkenskapsåret och värdet av de produkter som uppköpts under räkenskapsåret, divideras med summan av kvantiteten i ton av produkterna i lager den första dagen i räkenskapsåret och den kvantitet produkter som uppköpts under räkenskapsåret.

3. Det genomsnittliga lagret under räkenskapsåret skall beräknas genom att till det totala lagret i början av varje månad addera det totala lagret i slutet av varje månad, och sedan dela denna summa med ett tal som motsvarar två gånger antalet månader i räkenskapsåret.

Artikel 2

1. Om en nedskrivningskoefficient fastställs för en produkt under åberopande av artikel 7 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall värdet av de produkter som uppköpts under räkenskapsåret beräknas genom att uppköpspriset multipliceras med denna koefficient.

Om det rör sig om produkter för vilka en värdeminskning fastställts under åberopande av artikel 8 stycke 2 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall beräkningen av det genomsnittliga lagret vid varje tillfälle göras fram till den tidpunkt då de värdeminskningar som beaktas vid beräkningen av det genomsnittliga värdet träder i kraft.

2. Om det i reglerna för den gemensamma organisationen av marknader är fastställt att en produkt som uppköps av ett interventionsorgan först kan betalas efter en minimifrist på en månad efter dagen för övertagandet, skall det genomsnittliga lager som beräknas i enlighet med artikel 1.3 minskas med den kvantitet som framkommer vid följande beräkning:

>NUM>Q × N >DEN>12

>Plats för tabell>

Vid denna beräkning skall den minimifrist som anges i reglerna gälla som betalningsfrist varvid en månad skall anses bestå av 30 dagar. Varje del av en månad som överstiger 15 dagar skall betraktas som en hel månad. Varje del av en månad som omfattar 15 dagar eller mindre skall inte tas med vid denna beräkning.

Om, efter den nedskrivning som anges i första stycket, beräkningen av det genomsnittliga lagret vid årets slut ger ett negativt resultat skall detta negativa saldo ingå i det genomsnittliga lager som beräknas för påföljande räkenskapsår.

3. Om reglerna för den gemensamma organisationen av marknader eller tillkännagivandet om anbudsinfordran vid interventionsorganens försäljning av produkter ger köparen av dessa produkter en frist för hämtning av dem efter det att betalning skett, och denna frist är längre än 30 dagar skall de finansieringskostnader som beräknas enligt föregående stycken sänkas med det belopp som framkommer vid följande beräkning:

>NUM>V × J × i >DEN>365

>Plats för tabell>

4. För interventionsorganens försäljning av jordbruksprodukter enligt särskilda gemenskapsförordningar, i de fall då den faktiska fristen mellan köparens avhämtning av produkten och betalningen är längre än 30 dagar, skall de finansieringskostnader som beräknas enligt föregående stycken höjas med det belopp som framkommer vid följande beräkning:

>NUM>M × D × i >DEN>365

>Plats för tabell>

Artikel 3

Den räntesats som anges i artikel 5 i förordning (EEG) nr 1883/78 skall vara 7 %.

Artikel 4

1. Om satsen för en medlemsstats räntekostnader under minst sex månader är lägre än den enhetliga räntesats som fastställs för gemenskapen skall en särskild räntesats fastställas för denna medlemsstat.

2. För den period som börjar den 1 december 1986 skall den särskilda räntesatsen vara

- 6 % för Tyskland,

- 6 % för Nederländerna.

Artikel 5

Förordning (EEG) nr 467/77 upphör att gälla.

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 12 februari 1988.

På kommissionens vägnar

Frans ANDRIESSEN

Vice ordförande

(1) EGT nr L 216, 5.8.1978, s. 1.

(2) EGT nr L 196, 17.7.1987, s. 3.

(3) EGT nr L 62, 8.3.1977, s. 9.

(4) EGT nr L 32, 3.2.1987, s. 10.

(5) EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 13.

(6) EGT nr L 362, 31.12.1985, s. 17.

(7) EGT nr L 327, 14.11.1981, s. 1.