31978L1031

RÅDETS DIREKTIV av den 5 december 1978 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om automatiska kontroll- och sorteringsvågar (78/1031/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3), och

med beaktande av följande:

I de olika medlemsstaterna är utförandet och metoderna för kontroll av automatiska kontroll- och sorteringsvågar underkastade tvingande bestämmelser som skiljer sig åt i de olika medlemsstaterna och därmed utgör handelshinder för sådana vågar. Det är därför nödvändigt att dessa bestämmelser närmas till varandra.

I rådets direktiv 71/316/EEG(4) av den 26 juli 1971 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder, senast ändrat genom direktiv 72/427/EEG(5), har förfarandena för EEG-typgodkännande och första EEG-verifikation fastställts. Det är nödvändigt att i enlighet med det direktivet lägga fast de tekniska krav som skall gälla vid tillverkning och användning av kontroll- och sorteringsvågar för att de skall fritt få importeras, marknadsföras och användas, sedan de kontrollerats och märkts på föreskrivet sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Detta direktiv avser automatiska kontroll- och sorteringsvågar. Dessa vågar definieras i bilagans avsnitt 1.

Artikel 2

De automatiska kontroll- och sorteringsvågar som får förses med EEG-märkning beskrivs i bilagan.

De skall vara föremål för EEG-typgodkännande och underkastas första EEG-verifikation.

Artikel 3

Ingen medlemsstat får på grundval av metrologiska egenskaper begränsa, vägra, eller förbjuda att en automatisk kontroll- eller sorteringsvåg släpps ut på marknaden eller tas i bruk, om den försetts med EEG-typgodkännandemärkning eller märkning för första EEG-verifikation.

Artikel 4

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv inom 18 månader efter anmälan och skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 5 december 1978.

På rådets vägnar

M. LAHNSTEIN

Ordförande

(1) EGT nr C 54, 8.3.1976, s. 44.

(2) EGT nr C 125, 8.6.1976, s. 43.

(3) EGT nr C 197, 23.8.1976, s. 13.

(4) EGT nr L 202, 6.9.1971, s. 1.

(5) EGT nr L 291, 28.12.1972, s. 156.

BILAGA

KAPITEL I

DEFINITIONER OCH TERMINOLOGI

1 ALLMÄNNA DEFINITIONER

Automatiska kontroll- och sorteringsvågar uppdelar artiklar i två eller flera undergrupper, beroende på artiklarnas massa.

1.1 Kontrollvåg

En våg som uppdelar artiklar vilkas massa ligger över eller under ett förbestämt värde. Detta värde kallas den nominella massan.

Kontrollvågens ändamål är att dela upp artiklarna i en eller flera undergrupper, beroende på skillnaden mellan artikelns massa och den nominella massan.

1.2 Sorteringsvåg

En våg som uppdelar artiklar med olika massor utan att någon förutbestämd nominell massa finns.

Sorteringsvågens ändamål är att indela artiklarna i flera undergrupper, var och en kännetecknad av ett visst massintervall.

1.3 Detta direktiv gäller inte automatiska prisuträknande och kvittoskrivande vågar och vågar för sortering av ägg.

Ytterligare bestämmelser kommer att meddelas senare för automatiska kontrollvågar som är utrustade med elektroniska anordningar. Dessa vågar får inte för närvarande EEG-typgodkännas.

2 TERMINOLOGI

2.1 Klassificering efter sättet att kontrollväga eller sortera genom vägning

2.1.1 Vågar som uppdelar artiklarna i skilda grupper som lämnar vågen var för sig.

2.1.2 Vågar som uppdelar artiklarna genom att varje artikel förses med ett särskiljande märke som anger vilken grupp den tillhör.

2.1.3 Vågar som räknar artiklarna i varje grupp utan att separera dem.

2.1.4 Vågar som avger en optisk eller akustisk signal för varje artikel i en grupp utan att separera dem.

2.2 Klassificering efter funktionsprincip

2.2.1 Kontinuerligt arbetande kontroll- och sorteringsvågar

Vågar där lasten rör sig kontinuerligt.

Lastens förflyttning till lastbäraren sker kontinuerligt och uppgift om massan erhålls under förflyttningens gång.

2.2.2 Diskontinuerligt arbetande kontroll- och sorteringsvågar

Vågar där lasten rör sig stegvis.

Lastens förflyttning till lastbäraren sker stegvis och uppgift om massan erhålls när lasten ligger stilla.

2.3 Ingående delar

2.3.1 Mätsystem

2.3.1.1 Vågdel

Anordning som ger information om massan hos den last som skall kontrollvägas eller sorteras. Denna anordning kan utgöra en hel eller en del av en icke-automatisk våg.

I vågdelen ingår en lastbärare, en balanseringsanordning, och eventuellt en visningsanordning, som t.ex. visar lastens massvärde eller skillnaden mellan detta värde och ett referensvärde, uttryckt i massenheter.

2.3.1.2 Utlösningsanordning

Anordning som ger order om att avge information om massan.

2.3.1.3 Omvandlare

Anordning som omvandlar information från vågdelen till en signal och som utgående från denna signal skapar en kontroll- eller sorteringsordning.

2.3.1.4 Visningsanordning

Anordning som lämnar minst en av följande uppgifter:

- Massan hos den kontrollerade eller sorterade lasten.

- Skillnaden mellan denna massa och ett referensvärde.

- Undergruppen som den kontrollerade eller sorterade lasten tillhör.

2.3.2 Lasttransportör

Anordning som förflyttar lasten till och från lastbäraren.

Denna anordning kan ingå som en del i vågdelen.

2.3.3 Inställningsanordning

Anordning för att ställa värdena på undergruppernas massintervallgränser.

2.3.4 Sorteringsanordning

Anordning som automatiskt delar upp artiklarna i fysiskt åtskilda undergrupper. Denna anordning behöver inte ingå som en del i vågen.

2.3.5 Korrigeringsanordning (återkopplingsanordning med servo)

Anordning som utgående från resultaten av kontrollvägningen automatiskt korrigerar inställningen hos den maskin som sätter samman de laster som förs till kontrollvågen.

2.3.6 Räkneverk

Anordning som visar antalet laster som har förts till lastbäraren (matningsräknare) eller visar antalet laster som har förts till var och en av undergrupperna (fördelningsräknare).

2.4 Standardprovningslast

Standardprovningslasten är den last som används vid provning av osäkerhetsintervallet (Us) vid de provningsvillkor som anges i punkt 7.2.1.1.

2.5 Metrologiska egenskaper

2.5.1 Nominellt delningsvärde

Värde, uttryckt i massenhet, som vågoperatören med hjälp av inställningsanordningen ställt in i förväg för att lägga fast en gräns mellan intilliggande undergrupper.

2.5.2 Verkligt delningsvärde

Värde, uttryckt i massenhet, som för en och samma last medför lika stor sannolikhet för vardera grupptilldelningen.

2.5.3 Inställningsområde

Område, inom vilket ett nominellt inställningsvärde kan justeras för ett givet nominellt värde på lasternas massa.

2.5.4 Inställningsintervall (undergruppsbredd)

Intervall, uttryckt i massenhet, mellan intilliggande nominella inställningsvärden.

2.5.5 Inställningsfel

Skillnaden mellan det nominella och det verkliga inställningsvärdet.

2.5.6 Viktkategori

Undergrupp av laster som ligger inom ett givet massområde. Med n inställningsvärden för hela lastområdet från massvärdet noll till massvärdet oändligt är antalet viktkategorier n + 1.

2.5.7 Minsta lastvärde

Lastvärde, under vilket vågen inte säkert kan väga och bestämma kategoritillhörighet för en last.

2.5.8 Ovisshetsområde

Område, uttryckt i massenhet, inom vilket det resultat som vågen lämnar är ovisst.

2.5.8.1 Standardiserat ovisshetsområde (Us)

Område, uttryckt i massenhet, inom vilket vågen enligt tillverkaren vid en given driftshastighet och en given standardiserad provningslast kan kategoriindela på två olika sätt.

2.5.8.2 Nominellt ovisshetsområde (Un)

Område, uttryckt i massenhet, inom vilket vågen enligt tillverkaren vid en given driftshastighet och en given produkt kan kategoriindela på två olika sätt.

2.5.8.3 Verkligt ovisshetsområde (Ua)

Område, uttryckt i massenhet, fastställt av det metrologiska kontrollorganet, inom vilket vågen kan kategoriindela på två olika sätt vid en given driftshastighet och en given produkt eller standardiserad provningslast.

Dess konventionsvärde är 6ó (-3ó + 3ó), där ó är standardavvikelsen.

2.5.9 Kontroll- eller sorteringstakt (driftshastighet)

Antalet laster per tidsenhet som kontrolleras eller sorteras.

2.5.10 Laststräcka

Lastens längd i dess rörelseriktning.

2.5.11 Vägningstid

Den tid som förflyter från det ögonblick när lasten ligger helt på lastbäraren till det ögonblick när uppgift lämnas om lastens massa.

2.5.12 Svarstid

Den tid som förflyter från det ögonblick när lasten ligger helt på lastbäraren till det ögonblick när vågdelens momentana visning avviker med mindre än Un från det slutliga värdet.

METROLOGISKA EGENSKAPER

KAPITEL II

METROLOGISKA KRAV

3 ALLMÄNT

3.1 Vågdelens skaldelsintervall

Om vågdelen är försedd med en visningsanordning med skala som indelats i massenheter, skall skaldelen och kontrollskaldelen uppfylla gemenskapskraven för icke-automatiska vågar.

3.2 Största tillåtna ovisshetsområde

Oavsett bestämmelserna i punkt 5.1.2 får inte det standardiserade ovisshetsområdet (Us) överstiga

- 1 g för last vars nominella vikt ej överstiger 100 g,

- 1 % för last vars nominella vikt överstiger 100 g.

3.3 Förhållande mellan nominellt ovisshetsområde och standardiserat ovisshetsområde

Det nominella ovisshetsområdet (Un) får inte vara mindre än det standardiserade ovisshetsområdet (Us).

4 STÖRSTA TILLÅTNA FEL

4.1 Största tillåtna fel vid EEG-typgodkännande

4.1.1 Vågdelen

Om vågdelen har en visningsanordning med en skala som är indelad i massenheter, skall den betraktas som en icke-automatisk våg och skall vid statisk provning uppfylla gemenskapskraven i fråga om största tillåtna fel för sådana vågar.

4.1.2 Verkligt ovisshetsområde (Ua)

Det eller de verkliga ovisshetsområdet/en som fastställts genom provning enligt kapitel V får inte vara större än 0,8 gånger det standardiserade ovisshetsområdet (Us).

4.1.3 Inställningsfel

Inställningsfelet får inte överstiga 0,5 gånger det standardiserade ovisshetsområdet (Us).

4.1.4 Delningspunktens förskjutning över tid

Delningspunktens förskjutning under 8 timmars drift får inte överstiga 0,5 gånger det standardiserade ovisshetsområdet (Us).

4.1.5 Delningspunktens förskjutning med temperaturen

Delningspunktens förskjutning vid en temperaturändring på 5 °C får inte överstiga 0,5 gånger det standardiserade ovisshetsområdet (Us).

4.1.6 Inverkan av excentrisk belastning

Om lasten kan placeras excentriskt, får inte värdet på den massa som krävs för att utbalansera en last som är lika med minsta lastvärdet variera med mer än 0,5 gånger det standardiserade ovisshetsområdet (Us), oavsett var på lastbäraren lasten placeras.

4.2 Största tillåtna fel vid första EEG-verifikation

4.2.1 Vågdelen

Om vågdelen har en visningsanordning med en skala som är indelad i massenheter, skall den betraktas som en icke-automatisk våg och skall vid statisk provning uppfylla gemenskapskraven i fråga om största tillåtna fel för sådana vågar.

4.2.2 Verkligt ovisshetsområde (Ua)

Det eller de verkliga ovisshetsområdet/en som fastställts genom provning enligt kapitel V får inte vara större än 0,8 gånger det nominella ovisshetsområdet (Un).

4.2.3 Inställningsfel

Inställningsfelet får inte överstiga 0,8 gånger det nominella ovisshetsområdet (Un).

4.2.4 Delningspunktens förskjutning med tiden

Delningspunktens förskjutning under 8 timmars drift får inte överstiga 0,5 gånger det nominella ovisshetsområdet (Un).

4.2.5 Delningspunktens förskjutning med temperaturen

Delningspunktens förskjutning vid en temperaturändring på 5 °C får inte överstiga 0,5 gånger det nominella ovisshetsområdet (Un).

4.3 Största tillåtna fel under drift

4.3.1 Vågdelen

Om vågdelen har en visningsanordning med en skala som är indelad i massenheter, skall den betraktas som en icke-automatisk våg och skall vid statisk provning uppfylla gemenskapskraven i fråga om största tillåtna fel för sådana vågar.

4.3.2 Verkligt ovisshetsområde (Ua)

Det verkliga ovisshetsområdet som fastställts genom provning enligt kapitel V får inte vara större än det nominella ovisshetsområdet (Un).

4.3.3 Inställningsfel

Inställningsfelet får inte överstiga 0,5 gånger det nominella ovisshetsområdet (Un).

5 TILLÄMPNINGSFÖRESKRIFTER FÖR STÖRSTA TILLÅTNA FEL

5.1 Normala driftsvillkor

5.1.1 Lasternas massa

Lasternas massa skall ligga mellan vågens största och minsta lastvärde.

5.1.2 Minsta lastvärde

Minsta lastvärde får inte understiga

25 Un, om Un ≤ 200 mg,

50 Un, om 200 mg NUM>d

>DEN>Ua

≤

>NUM>1

>DEN>3

10.2.2.3.1.1 Värdena på H som funktion av d/Ua är följande:

>Plats för tabell>

10.2.2.3.2 Inställningsfel

Standardavvikelsen för variabeln m (som erhållits enligt punkt 10.2.2.2) kan beräknas med formeln

Värdet på koefficienten G är en funktion av kvoten d/Ua enligt tabellen i punkt 10.2.2.3.2.1.

Den matematiska metoden för beräkning av inställningsvärdet gäller bara för

>NUM>d

>DEN>Ua

≤

>NUM>1

>DEN>3

10.2.2.3.2.1 Värdena på G som funktion av d/Ua är följande:

>Plats för tabell>

10.2.3 Provningsdiagram

10.3 KVANTALMETODEN (METOD C)

Om denna metod tillämpas vid EEG-typgodkännande skall vågen arbeta med standardlaster som simulerar en produktionslinje. Av praktiska skäl får det metrologiska kontrollorganet i undantagsfall utföra denna provning vid en produktionslinje med de produkter som vågen är avsedd för.

10.3.1 Förfarande

10.3.1.1 Tag värdet på det nominella ovisshetsområdet (Un) enligt märkningen på vågen.

10.3.1.2 Beräkna massan hos de provningslaster (sju stycken) som skall täcka ovisshetsområdet. Massorna erhålls enligt nedan:

m1,7 = A ± 1,645 >NUM>B

>DEN>6

m2,6 = A ± 1,282 >NUM>B

>DEN>6

m3,5 = A ± 0,842 >NUM>B

>DEN>6

m4 = A

där

A = >NUM>H + L

>DEN>2

B = H - L

H och L är de ungefärliga massvärdena vid ovisshetsområdets gränser för ett givet inställningsvärde.

10.3.1.3 Se till att provningslasterna täcker hela ovisshetsområdet för det inställningsvärde som provningen gäller.

10.3.1.4 Väg varje provningslast 50 gånger och fortsätt med de båda lättaste och de båda tyngsta lasterna tills 200 vägningar genomförts.

Provlasterna skall vägas i slumpmässig ordningsföljd. Provningslasterna i vardera änden på ovisshetsområdet bör dock vägas direkt efter varandra, med en tidrymd emellan som motsvarar driftshastigheten under provningen.

10.3.2 Ställ upp en tabell över resultaten

10.3.2.1 Ställ samman resultaten och gör en tabell som motsvarar tabell 1.

10.3.2.2 Hämta värdena på nw och nwy från tabell 2 och 3 för n = 50 respektive r = 200. Summera kolumn 5 och 6.

10.3.2.3 Beräkna värdena niwixi, niwixi² och niwixiyi och summera kolumnerna 7, 8 och 9.

10.3.2.4 Använd summorna i tabell 1 för att beräkna uppskattade värden på inställningsvärdet () och ovisshetsområdet ( EUa) enligt punkt 10.3.3.

10.3.2.5

>Plats för tabell>

där

xi = massökningen per steg,

ni = antalet vägningar (50 eller 200),

ri = antalet gånger xi godkänns.

10.3.3 Med de värden som erhållits i tabell 1 beräknas följande storheter:

= >NUM>Óniwixi

>DEN>Óniwi

= >NUM>Óniwiyi

>DEN>Óniwi

S (nwxx) = Óniwixi² - >NUM>(Óniwixi)²

>DEN>Óniwi

S (nwxy) = Óniwixiyi - >NUM>(Óniwixi) (Óniwiyi)

>DEN>Óniwi

och b = >NUM>(nwxy)

>DEN>S (nwxx)

Det skattade värdet på inställningsvärdet M erhålls ur

= Mo + , där = - >NUM>1

>DEN>b

Skattningen Ûa av ovisshetsområdet Ua erhålls ur

Ûa = >NUM>6

>DEN>b

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>