21.10.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 276/3

---

ÖVERSÄTTNING

BUDAPESTKONVENTIONEN

om avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna (1)

DE STATER SOM ÄR PARTER I DENNA KONVENTION,

SOM BEAKTAR rekommendationerna i slutakten från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa av den 1 augusti 1975 i syfte att medlemsstaterna i Centrala kommissionen för sjöfarten på Rhen och Donaukommissionen i samarbete med FN:s ekonomiska kommission för Europa ska harmonisera rättssystemen för att utveckla transporterna,

SOM INSER nödvändigheten och önskvärdheten av att gemensamt komma överens om vissa enhetliga regler för avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna,

HAR BESLUTAT att ingå en konvention för detta ändamål och har därför kommit överens om följande:

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

I denna konvention gäller följande definitioner:

1.	transportavtal: någon form av avtal, enligt vilket en transportör mot en fraktavgift åtar sig att transportera varor på inre vattenvägar,

2.	transportör: en person som ingår ett transportavtal med en avlastare eller i vars namn ett sådant avtal ingås,

3.	faktisk transportör: en annan person än transportörens anställda eller uppdragstagare som transportören anförtrott uppgiften att utföra transporten eller delar av denna,

4.	avlastare: en person som ingår ett transportavtal med en transportör eller i vars namn eller på vars vägnar ett sådant avtal ingås,

5.	mottagare: den person som har behörighet att ta emot leveransen av varorna,

6.	transportdokument: ett dokument som utgör bevis om ett transportavtal och om att transportören har tagit emot eller lastat varorna och som kan ha formen av ett konossement, en fraktsedel eller annat dokument som används vid handel.

7.

varor: omfattar inte bogserade eller skjutbogserade fartyg och inte heller passagerares bagage eller fordon. Om varorna samlas i en container, på en lastpall eller liknande transportanordning eller om de är förpackade omfattar begreppet varor denna transportanordning eller förpackning om den tillhandahålls av avlastaren.

8.

skriftligen: omfattar, såvida de berörda parterna inte har kommit överens om annat, överföring av information med elektroniska, optiska eller liknande kommunikationsmedel, bland annat telegram, fax, telex, e-post eller elektroniskt datautbyte (EDI), förutsatt att informationen är tillgänglig på ett sådant sätt att den senare kan användas som referensmaterial.

9.	Med en stats lagstiftning som är tillämplig i enlighet med denna konvention avses andra gällande rättsregler i den staten än internationella privaträttsliga regler.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna konvention är tillämplig på alla transportavtal där lastningshamnen eller orten för varornas mottagande för transport och lossningshamnen eller leveransorten är belägna i skilda stater, av vilka åtminstone den ena är part i denna konvention. Om det i avtalet anges en valmöjlighet mellan flera olika lossningshamnar eller leveransorter, ska valet falla på den lossningshamn eller leveransort till vilken varorna faktiskt har levererats.

2.   Denna konvention är tillämplig om syftet med transportavtalet är att utan omlastning transportera varor både på inre vattenvägar och på vatten som omfattas av sjöfartslagstiftningen, på de villkor som anges i punkt 1, såvida inte

a)	ett sjörättsligt konossement har utfärdats i enlighet med tillämplig sjörätt, eller

b)	den sträcka där transporten sker på vatten som omfattas av sjölagstiftningen är den längre av de två.

3.   Konventionen är tillämplig oavsett fartygets nationalitet, registreringsort eller hemmahamn, oavsett om fartyget är avsett för sjöfart eller inlandssjöfart och oavsett transportörens, avlastarens eller mottagarens nationalitet, hemvist, säte eller bosättningsort.

KAPITEL II

PARTERNAS RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER

Artikel 3

Mottagande för transport, transport och leverans av varorna

1.   Transportören ska transportera varorna till leveransorten inom angiven tid och leverera dem till mottagaren i det skick som de överlämnades till transportören.

2.   Om parterna inte har kommit överens om någonting annat ska mottagandet för transport och leveransen av varorna ske ombord på fartyget.

3.   Transportören avgör vilket fartyg som ska användas. Transportören ska, före avresa och vid resans början, iaktta vederbörlig omsorg för att se till att fartyget, med hänsyn till de varor som ska transporteras, är i lämpligt skick för att ta emot lasten, är sjövärdigt samt bemannat och utrustat enligt gällande regler, och dessutom försett med erforderliga nationella och internationella tillstånd för transporten av de berörda varorna.

4.   Om parterna har kommit överens om att transporten ska ske med ett visst fartyg eller en viss typ av fartyg har transportören endast i följande fall rätt att lasta eller omlasta alla eller delar av varorna på ett annat fartyg eller på en annan typ av fartyg utan avlastarens samtycke:

a)

I samband med händelser som inte kunde förutses när transportavtalet ingicks, t.ex. lågvatten eller kollision eller annat hinder för sjöfart, som gör det nödvändigt att lasta eller omlasta varorna för att kunna utföra transporten och där transportören inte lyckas inhämta avlastarens instruktioner inom rimlig tid.

b)	Om detta är rådande praxis i den hamn där fartyget ligger.

5.   Med undantag för de skyldigheter som åligger avlastaren ska transportören se till att lastning, stuvning och fastgörning av varorna inte påverkar fartygets säkerhet.

6.   Transportören har rätt att transportera varorna på däck eller i öppna fartyg endast om detta har överenskommits med avlastaren, om det är rådande praxis i den berörda branschen eller om det föreskrivs i lagstiftningen.

Artikel 4

Faktisk transportör

1.   Ett avtal enligt definitionen i artikel 1.1 mellan en transportör och en faktisk transportör utgör ett transportavtal enligt denna konvention. När det gäller ett sådant avtal ska alla bestämmelser i denna konvention som rör avlastaren gälla transportören och alla bestämmelser som rör transportören gälla den faktiska transportören.

2.   Om transportören har gett en faktisk transportör i uppdrag att utföra transporten eller delar av denna, oavsett om detta görs i enlighet med villkoren i transportavtalet, bär transportören ändå ansvaret för hela transporten i enlighet med bestämmelserna i denna konvention. Alla bestämmelser i denna konvention som reglerar transportörens ansvar gäller även den faktiska transportörens ansvar för den transport som denne utför.

3.   Transportören ska alltid informera avlastaren när transportören ger en faktisk transportör i uppdrag att utföra transporten eller delar av denna.

4.   Ett avtal med avlastaren eller mottagaren som utökar transportörens ansvar enligt bestämmelserna i denna konvention påverkar den faktiska transportören endast i den mån denne uttryckligen och skriftligen har gett sitt samtycke till detta. Den faktiska transportören får begagna sig av alla de invändningar som transportören kan åberopa inom ramen för transportavtalet.

5.   Om och i den mån både transportören och den faktiska transportören är ansvariga är deras ansvar solidariskt. Ingenting i denna artikel påverkar deras inbördes regressrätt.

Artikel 5

Leveranstid

Transportören ska leverera varorna inom den tidsfrist som parterna kommit överens om i transportavtalet eller, om någon tidsfrist inte har avtalats, inom den tidsfrist som det med hänsyn till omständigheterna för färden vid ohindrad sjöfart är skäligt att begära av en omsorgsfull transportör.

Artikel 6

Avlastarens skyldigheter

1.   Avlastaren ska betala de belopp som denne är skyldig att betala enligt transportavtalet.

2.   Innan varorna överlämnas ska avlastaren till transportören skriftligen lämna följande upplysningar om de varor som ska transporteras:

a)	Varornas mått, antal eller vikt samt stuvningsfaktor.

b)	De märkningar som behövs för att kunna identifiera varorna.

c)	Varornas art, kännetecken och egenskaper.

d)	Instruktioner om de tullföreskrifter eller administrativa föreskrifter som gäller för varorna.

e)	Andra nödvändiga upplysningar som ska anges i transportdokumentet.

Avlastaren ska vid överlämnandet av varorna till transportören även överlämna alla erforderliga åtföljande dokument.

3.   Om det är nödvändigt på grund av varornas art ska avlastaren, med tanke på det överenskomna transportuppdraget, packa varorna på ett sätt som förhindrar att de går förlorade eller skadas mellan tidpunkten då transportören mottar varorna för transport och tidpunkten då varorna levereras, liksom för att se till att de inte orsakar skada på fartyget eller andra varor. I enlighet med vad parterna har kommit överens om i fråga om transporten ska avlastaren även ombesörja lämplig märkning enligt tillämplig internationell eller nationell lagstiftning eller, om sådan lagstiftning saknas, i enlighet med allmänt vedertagna regler och allmänt vedertagen praxis för inlandssjöfart.

4.   Med förbehåll för transportörens skyldigheter ska avlastaren lasta och stuva varorna samt fastgöra dem enligt praxis för inlandssjöfart såvida inget annat anges i transportavtalet.

Artikel 7

Farliga och förorenande varor

1.   Ska farliga eller förorenande varor transporteras ska avlastaren innan varorna överlämnas och utöver de upplysningar som avses i artikel 6.2 tydligt och skriftligen informera transportören om de faror och risker för förorening som varorna medför och om de försiktighetsåtgärder som ska vidtas.

2.   Krävs det tillstånd för en transport av farliga och förorenande varor ska avlastaren överlämna de erforderliga dokumenten senast vid överlämnandet av varorna.

3.   Saknas myndighetstillstånd som gör att det inte går att fortsätta transporten eller inte går att lossa eller leverera de farliga eller förorenande varorna ska avlastaren stå för kostnaderna för att transportera tillbaka varorna till lastningshamnen eller till en närmare plats där varorna kan lossas och levereras eller deponeras.

4.   Föreligger omedelbar fara för människors liv, egendom eller miljön ska transportören ha rätt att avlasta varorna, oskadliggöra dem eller, förutsatt att denna åtgärd inte är oproportionell i förhållande till den fara som varorna medför, förstöra dem, även om transportören innan varorna mottogs för transport informerades eller på annat sätt fick kännedom om de faror eller risker för föroreningar som varorna medför.

5.   Har transportören rätt att vidta de åtgärder som avses i punkt 3 eller 4 ovan får denne kräva ersättning för sina skador.

Artikel 8

Avlastarens ansvar

1.   Avlastaren ska, även om denne inte har gjort något fel, ansvara för alla skador och kostnader som transportören eller den faktiska transportören ådragit sig som en följd av att

a)	de upplysningar eller den information som avses i artikel 6.2 eller artikel 7.1 saknas, är felaktiga eller ofullständiga,

b)	de farliga eller förorenande varorna inte är märkta enligt tillämplig internationell eller nationell lagstiftning eller, om sådan lagstiftning saknas, i enlighet med allmänt vedertagna regler och allmänt vedertagen praxis för inlandssjöfart,

c)	erforderliga åtföljande dokument saknas, är felaktiga eller ofullständiga.

Transportören får inte åberopa avlastarens ansvar om det har bevisats att felet orsakats av transportören själv, dennes anställda eller uppdragstagare. Detsamma gäller den faktiska transportören.

2.   Avlastaren ska såsom för egen handling eller underlåtelse ansvara för handlingar och underlåtelser som begås i tjänsten av personer som avlastaren anlitar för att utöva de arbetsuppgifter och uppfylla de skyldigheter som avses i artiklarna 6 och 7.

Artikel 9

Uppsägning av transportavtalet från transportörens sida

1.   Transportören får säga upp transportavtalet om avlastaren inte har fullgjort sina skyldigheter enligt artikel 6.2 eller artikel 7.1 och 7.2.

2.   Använder sig transportören av denna uppsägningsrätt får transportören avlasta varorna på avlastarens bekostnad och välja att kräva betalning av något av följande belopp:

a)	En tredjedel av den överenskomna frakten.

b)	Utöver eventuell avgift för överliggetid, ett ersättningsbelopp som motsvarar uppkomna kostnader och orsakade förluster samt, om transporten redan har påbörjats, en proportionell fraktkostnad för den delen av transporten som redan har utförts.

Artikel 10

Leverans av varorna

1.   Utan hinder av avlastarens skyldighet enligt artikel 6.1 ska den mottagare som, när varorna anlänt till leveransorten, begär varorna levererade vara skyldig att i enlighet med transportavtalet betala frakt och andra avgifter för varorna, samt sitt bidrag till eventuellt gemensamt haveri. Om transportdokument saknas, eller om ett sådant dokument inte har presenterats, ska mottagaren stå för den frakt som överenskommits med avlastaren, om detta överensstämmer med praxis på marknaden.

2.   Varorna ska anses vara levererade när varorna ställs till mottagarens förfogande i enlighet med transportavtalet, vedertagen praxis i den aktuella branschen eller tillämplig lagstiftning i lossningshamnen. Varorna ska också anses vara levererade när de genom påbud överlämnas till myndighet eller tredje part.

KAPITEL III

TRANSPORTDOKUMENT

Artikel 11

Art och innehåll

1.   För varje varutransport enligt denna konvention ska transportören utfärda ett transportdokument; transportören ska endast utfärda ett konossement om avlastaren begär det och om parterna kommit överens om detta innan varorna lastades eller innan de mottogs för transport. Det faktum att transportdokument saknas eller är ofullständigt ska inte påverka transportavtalets giltighet.

2.   Transportdokumentet ska i original undertecknas av transportören, fartygets befälhavare eller en av transportören bemyndigad person. Transportören får kräva att avlastaren kontrasignerar originalet eller en kopia. Namnteckningen får vara handskriven, tryckt i fax, perforerad, stämplad, i symboler eller göras på något annat mekaniskt eller elektroniskt sätt, om detta inte är förbjudet enligt lagen i den stat där transportdokumentet utfärdades.

3.   Transportdokumentet ska, såvida inte motsatsen bevisats, utgöra prima facie-bevis för transportavtalets ingående och innehåll och för transportörens mottagande av varorna för transport. Det ska särskilt utgöra underlag för antagandet att varorna har mottagits för transport på det sätt som anges i transportdokumentet.

4.   Om transportdokumentet är ett konossement, ska det ensamt reglera förhållandet mellan transportören och mottagaren. Villkoren i transportavtalet ska fortsätta att reglera förhållandet mellan transportören och avlastaren.

5.   Transportdokumentet ska utöver dess denominering innehålla följande uppgifter:

a)	Transportörens och avlastarens namn, hemvist, säte eller bosättningsort.

b)	Mottagaren av varorna.

c)	Namn eller nummer på det fartyg på vilket varorna har lastats, eller upplysningar om att varorna har mottagits av transportören för transport men ännu inte lastats på fartyget.

d)	Lastningshamnen eller den plats där varorna mottogs för transport och lossningshamnen eller leveransorten.

e)	Sedvanlig beteckning på varutypen och dess förpackningsmetod och, för farliga eller förorenande varor, deras beteckning i enlighet med gällande krav, och om sådan beteckning saknas, deras generella beteckning.

f)	Mått, antal eller vikt samt identitetsmärken för de varor som förts ombord eller mottagits för transport.

g)	En förklaring, i förekommande fall, om att varorna ska eller får transporteras på däck eller i öppna fartyg.

h)	Överenskomna bestämmelser för frakt.

i)	För fraktsedlar bör det anges om det rör sig om ett original eller en kopia; för konossement bör det anges hur många original det finns.

j)	Ort och datum för utfärdandet.

Ett transportdokument enligt artikel 1.6 i denna konvention gäller som transportdokument även om en eller flera av de upplysningar som avses i denna punkt saknas.

Artikel 12

Förbehåll i transportdokument

1.   Transportören har rätt att i transportdokumentet göra förbehåll om följande:

a)

Varornas mått, antal eller vikt, om transportören har skäl att misstänka att de uppgifter som avlastaren har lämnat är felaktiga eller om transportören inte har haft rimlig möjlighet att kontrollera dessa uppgifter, särskilt eftersom varorna inte räknats, mätts eller vägts i transportörens närvaro eller eftersom varornas mått eller vikt, utan uttrycklig överenskommelse, fastställts genom mätning av djupgåendet.

b)	Identitetsmärken som inte är tydligt och hållbart fästa på själva varorna eller, om varorna är förpackade, på behållare eller förpackning.

c)	Varornas synliga skick.

2.   Om transportören inte antecknar varornas synliga skick eller inte gör något förbehåll om detta anses transportören i transportdokumentet ha antecknat att varorna var i gott synligt skick.

3.   Om varorna i enlighet med uppgifterna i transportdokumentet placeras i en container eller i fartygets lastutrymme och förseglas av andra personer än transportören, dennes anställda eller uppdragstagare, och om varken containern eller förseglingarna är skadade eller brutna när de anländer till lossningshamnen eller leveransorten ska det förutsättas att förlusten av varorna eller skadorna på dessa inte inträffade under transporten.

Artikel 13

Konossement

1.   Originalet av ett konossement är en äganderättshandling och får ställas till viss man eller order eller till innehavaren.

2.   På bestämmelseorten ska varorna endast levereras i utbyte mot det originalkonossement som inlämnades från början. Därefter kan ytterligare leveranser inte begäras mot andra original.

3.   När transportören mottar varorna för transport har överlämnandet av konossementet till en person som därmed har rätt att motta varorna samma effekt som överlämnandet av varorna när det gäller att förvärva rätten till varorna.

4.   Om konossementet har överlåtits till tredje part, inklusive mottagaren, som handlat i god tro i förlitan på att beskrivningen av varorna i det är riktiga, ska motbevisning av det antagande som anges i artikel 11.3 och artikel 12.2 inte vara tillåten.

KAPITEL IV

FÖRFOGANDERÄTTEN ÖVER VARORNA

Artikel 14

Innehavaren av förfoganderätten

1.   Avlastaren ska ha behörighet att förfoga över varorna och får i synnerhet kräva att transportören avbryter varutransporten, ändrar leveransorten eller levererar varorna till en annan mottagare än den som anges i transportdokumentet.

2.   Avlastarens förfoganderätt ska upphöra att gälla när mottagaren, efter det att varorna anlänt till den planerade leveransorten, har begärt att varorna levereras och

a)	om transporten omfattas av en fraktsedel, när originalet har överlämnats till mottagaren,

b)	om transporten omfattas av ett konossement, när avlastaren har överlåtit alla original i sin besittning genom att överlämna dem till en annan person.

3.   Genom lämplig angivelse i fraktsedeln får avlastaren när fraktsedeln utfärdas avsäga sig förfoganderätten till förmån för mottagaren.

Artikel 15

Villkor för utövandet av förfoganderätten

Avlastaren, eller när det gäller artikel 14.2 och 14.3, mottagaren, måste för att utöva sin förfoganderätt

a)	när ett konossement används överlämna alla original innan varorna anländer till den planerade leveransorten,

b)	när ett annat transportdokument än ett konossement används, överlämna det dokumentet med de nya instruktionerna till transportören,

c)	ersätta transportören för alla kostnader och skador som uppkommit vid utförandet av instruktionerna,

d)	betala all överenskommen frakt om varorna lossas före ankomst till den planerade leveransorten, såvida inget annat anges i transportavtalet.

KAPITEL V

TRANSPORTÖRENS ANSVAR

Artikel 16

Ansvar för förlust

1.   Transportören ska ansvara för förlust som uppkommer till följd av förlust eller skada på varorna mellan tidpunkten då transportören mottar varorna för transport och tidpunkten då varorna levereras, eller som uppkommer till följd av dröjsmål med leveransen, såvida transportören inte kan visa att förlusten berodde på omständigheter som en omsorgsfull transportör inte hade kunnat förhindra och vars konsekvenser transportören inte hade kunnat förhindra.

2.   Transportörens ansvar för förlust som uppkommer till följd av förlust eller skada på varorna under tiden innan varorna lastas på fartyget eller tiden efter det att de har lossats från fartyget regleras enligt den nationella lagstiftning som är tillämplig på transportavtalet.

Artikel 17

Anställda och uppdragstagare

1.   Transportören ska såsom för egen handling eller underlåtelse ansvara för de handlingar och underlåtelser som personer som avlastaren anlitar för att genomföra transportavtalet begår i tjänsten.

2.   När transporten utförs av en faktisk transportör enligt artikel 4 ansvarar transportören även för handlingar och underlåtelser som den faktiska transportören samt dennes anställda och uppdragstagare begår i tjänsten.

3.   Om talan väcks mot transportörens eller den faktiska transportörens anställda och uppdragstagare har dessa personer, om de kan visa att de handlat i tjänsten, rätt att begagna sig av de ansvarsbefrielser och ansvarsbegränsningar som transportören eller den faktiska transportören har rätt att åberopa enligt denna konvention.

4.   En lots som utsetts av en myndighet och som inte kan väljas fritt ska inte anses vara en anställd eller uppdragstagare enligt punkt 1.

Artikel 18

Särskild befrielse från ansvar

1.   Transportören och den faktiska transportören ska vara befriade från ansvar när förlusten, skadan eller dröjsmålet beror på någon av de omständigheter eller risker som anges nedan:

a)	Handlingar eller underlåtelser som begås av avlastaren, mottagaren eller den person som har förfoganderätten över varorna.

b)	Hantering, lastning, stuvning eller lossning av varorna som görs av avlastaren, mottagaren eller tredje part som handlar för avlastarens eller mottagarens räkning.

c)	Transport av varor på däck eller i öppna fartyg, när sådan transport har överenskommits med avlastaren eller är förenlig med praxis i den berörda branschen, eller krävs enligt gällande lagstiftning.

d)	Varor som till sin natur är känsliga för förlust eller skada, helt eller delvis, särskilt genom sönderslagning, rost, röta, torkning, läckage, normalt svinn (i volym eller vikt), eller angrepp av skadedjur.

e)	Förpackning saknas eller är bristfällig för varor som till sin natur är känsliga för förlust eller skada när förpackning saknas eller är bristfällig.

f)	Otillräcklig eller olämplig identitetsmärkning av varorna.

g)	Räddnings- eller bärgningsinsatser eller försök till räddnings- eller bärgningsinsatser på inre vattenvägar.

h)	Transport av levande djur, såvida transportören inte har vidtagit de åtgärder eller iakttagit de instruktioner som parterna kommit överens om i transportavtalet.

2.   När skador på grund av omständigheterna i fallet kan tillskrivas en eller flera av de omständigheter eller risker som anges i punkt 1 i denna artikel antas dessa ha uppkommit till följd av en sådan omständighet eller risk. Detta antagande gäller inte om den skadelidande parten visar att den uppkomna förlusten inte, eller inte enbart, är en följd av någon av de omständigheter eller risker som anges i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 19

Beräkning av ersättning

1.   Om transportören är ansvarig för hela förlusten av varorna ska denne betala ersättning som motsvarar varornas värde på leveransorten på leveransdagen enligt transportavtalet. Leverans till en annan person än den berättigade anses utgöra en förlust.

2.   Om varorna helt eller delvis går förlorade eller skadas ska transportören endast stå för värdeförlusten.

3.   Varornas värde ska fastställas efter börspriset eller, om ett sådant pris saknas, efter marknadspriset. Finns det varken börs- eller marknadspris bestäms värdet efter det gängse värdet på varor av samma slag och kvalitet på leveransorten.

4.   Är varorna till sin natur känsliga för svinn under transporten ska transportören, oavsett transportens längd, endast hållas ansvarig för den del av svinnet som överstiger normalt svinn (i volym eller vikt) i enlighet med överenskommelsen mellan parterna i transportavtalet eller i annat fall i enlighet med lagstiftning eller vedertagen praxis på bestämmelseorten.

5.   Bestämmelserna i denna artikel ska inte påverka transportörens rätt när det gäller frakt enligt transportavtalet, eller, om det inte finns någon särskild överenskommelse om detta, enligt tillämplig lagstiftning eller praxis.

Artikel 20

Övre ansvarsgräns

1.   Med förbehåll för artikel 21 och punkt 4 i den här artikeln, och oavsett talan som väckts mot honom, ska transportören under inga omständigheter hållas ansvarig för belopp över 666,67 beräkningsenheter per kolli eller annan fraktenhet, eller 2 beräkningsenheter per kilovikt, enligt transportdokumentet, av de förlorade eller skadade varorna, beroende på vilket som är högst. Om ett kolli eller någon annan fraktenhet är en container och det i transportdokumentet inte anges några kollin eller fraktenheter i containern ska beloppet 666,67 beräkningsenheter ersättas av beloppet 1 500 beräkningsenheter för containern utan dess varor och dessutom 25 000 beräkningsenheter för varorna i containern.

2.   Har en container, lastpall eller liknande transportanordning använts för att sammanföra varorna ska varje kolli eller annan fraktenhet som enligt transportdokumentet har förpackats i eller på transportanordningen anses utgöra ett kolli eller en fraktenhet. I övrigt ska varorna i eller på transportanordningen anses utgöra en fraktenhet. Har själva transportanordningen gått förlorad eller skadats, ska denna anses utgöra en separat fraktenhet, om den inte ägs eller på annat sätt hålls till handa av transportören.

3.   Om förlusten beror på dröjsmål med leveransen ska transportörens ansvar inte överstiga fraktbeloppet. Det totala ansvaret enligt punkt 1 och den första meningen i den här punkten ska dock inte överstiga den gräns som enligt punkt 1 fastställs för den totala förlusten av de varor för vilka ansvaret uppkom.

4.   Den övre ansvarsgräns som anges i punkt 1 gäller inte

a)	om varornas eller transportanordningens art och högre värde uttryckligen angetts i transportdokumentet och transportören inte har motbevisat dessa angivelser, eller

b)	om parterna uttryckligen kommit överens om en högre övre ansvarsgräns.

5.   De sammanlagda ersättningsbelopp som kan krävas av transportören, den faktiska transportören och deras anställda och uppdragstagare för samma förlust ska inte överstiga ansvarsgränserna enligt denna artikel.

Artikel 21

Förlust av rätten till ansvarsbegränsning

1.   Transportören eller den faktiska transportören har inte rätt till de ansvarsbefrielser och ansvarsgränser som anges i denna konvention eller i transportavtalet om det visas att transportören genom handling eller underlåtelse själv vållat skadan, antingen uppsåtligen eller genom vårdslöshet, och med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

2.   På samma sätt har de anställda och uppdragstagare som handlar för transportörens eller den faktiska transportörens räkning inte rätt till de ansvarsbefrielser och ansvarsgränser som anges i denna konvention eller i transportavtalet om det visas att transportören själv vållat skadan på det sätt som beskrivs i punkt 1.

Artikel 22

Tillämpning av ansvarsbefrielser och ansvarsgränser

De ansvarsbefrielser och ansvarsgränser som anges i denna konvention eller i transportavtalet gäller talan som avser förlust, skada eller dröjsmål med leveransen av de varor som omfattas av transportavtalet, oavsett om talan har sin grund i avtalsförhållandet, utanför avtalsförhållandet eller har någon annan rättslig grund.

KAPITEL VI

REKLAMATIONSTID

Artikel 23

Reklamation vid skada

1.   Mottagarens mottagande av varorna utan förbehåll utgör prima facie-bevis för att transportören levererat varorna i samma skick och kvantitet som när denne mottog varorna för transport.

2.   Transportören och mottagaren får kräva en besiktning av varornas skick och kvantitet vid leverans i de två parternas närvaro.

3.   Vid synlig förlust eller skada på varorna måste mottagaren formulera eventuella förbehåll skriftligen och ange skadans allmänna art senast vid leveranstidpunkten, såvida inte mottagaren och transportören gemensamt har kontrollerat varornas skick.

4.   Är förlusten eller skadan på varorna inte synlig måste mottagaren göra eventuella förbehåll skriftligen och ange skadans allmänna art senast sju dagar efter leveranstidpunkten; i så fall ska den skadelidande parten visa att skadorna uppstod medan transportören hade ansvaret för varorna.

5.   Ingen ersättning ska betalas för skador som uppstår till följd av dröjsmål med leveransen såvida inte mottagaren kan visa att denne underrättat transportören om dröjsmålet inom 21 dagar efter leveransen av varorna och att transportören tagit del av underrättelsen.

Artikel 24

Preskription

1.   Varje fordran som uppstår till följd av ett avtal som omfattas av denna konvention ska preskriberas efter ett år räknat från den dag då varorna levererades, eller skulle ha levererats till mottagaren. Den dag då preskriptionstiden börjar löpa är inte inräknad i preskriptionstiden.

2.   Den person mot vilken talan väcks får när som helst under preskriptionstiden förlänga denna genom en skriftlig förklaring till den skadelidande parten. Preskriptionstiden får förlängas ytterligare genom en eller flera ytterligare förklaringar.

3.   Förlängning och avbrott av preskriptionstiden regleras i den nationella lagstiftning som är tillämplig på transportavtalet. Inlämnandet av en ansökan om begränsad ansvarighet för alla fordringar som uppstår till följd av en händelse som gett upphov till skada ska innebära att preskriptionstiden avbryts.

4.   En person som hålls ansvarig enligt denna konvention får väcka talan om skadestånd även efter det att den preskriptionstid som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel har löpt ut om talan väcks inom 90 dagar från den dag då den person som väcker talan har reglerat fordran eller har delgivits stämningsansökan eller om talan väcks inom en längre period i enlighet med lagstiftningen i den stat där talan väcks.

5.   Rätten att väcka talan för en fordran som har preskriberats får inte utövas genom motfordran eller kvittning.

KAPITEL VII

BEGRÄNSNING AV AVTALSFRIHET

Artikel 25

Avtalsbestämmelsers ogiltighet

1.   Avtalsbestämmelser ska vara ogiltiga om de är avsedda att undanta, begränsa eller, med förbehåll för bestämmelserna i artikel 20.4, utöka det ansvar enligt denna konvention som vilar på transportören, den faktiska transportören eller dennes anställda eller uppdragstagare, eller om de är avsedda att flytta över bevisbördan eller minska den reklamations- eller preskriptionstid som avses i artiklarna 23 och 24. Bestämmelser som ger transportören rätt till försäkringsersättning för varorna är också ogiltiga.

2.   Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln och utan att det påverkar artikel 21 ska det vara tillåtet med avtalsbestämmelser om att transportören eller den faktiska transportören inte är ansvarig för förluster som uppkommer till följd av

a)

handling eller underlåtelse som begås av fartygets befälhavare, lots eller annan person i fartygets, skjutbogserarens eller bogserfartygets tjänst under sjöfart eller vid formeringen eller upplösningen av en skjutbogserad konvoj eller släpkonvoj, förutsatt att transportören uppfyllt de skyldigheter för besättningen som anges i artikel 3.3, såvida inte handlingen eller underlåtelsen visar sig ha gjorts uppsåtligen eller av vårdslöshet med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma,

b)	brand eller explosion ombord på fartyget, där det inte kan visas att branden eller explosionen beror på ett fel som orsakats av transportören eller den faktiska transportören eller deras anställda eller uppdragstagare eller på ett fel på fartyget,

c)	befintliga fel på transportörens eget, hyrda eller chartrade fartyg som förelåg före avfärd om transportören kan visa att dessa fel inte kunde ha upptäckts före avfärd trots vederbörlig omsorg.

KAPITEL VIII

KOMPLETTERANDE BESTÄMMELSER

Artikel 26

Gemensamt haveri

Ingenting i denna konvention hindrar att bestämmelserna i transportavtalet eller nationell lagstiftning tillämpas när det gäller beräkningen av skadestånd och bidrag som ska betalas vid gemensamt haveri.

Artikel 27

Andra tillämpliga bestämmelser och atomskada

1.   Denna konvention påverkar inte transportörens rättigheter eller skyldigheter enligt internationella konventioner eller nationell lagstiftning när det gäller ansvarsbegränsningen för ägare till fartyg som används vid sjöfart eller inlandssjöfart.

2.   Transportören ska friskrivas från ansvar enligt denna konvention för skador som orsakas av atomolyckor om operatören av kärnanläggningen eller annan behörig person är ansvarig för skadan enligt en stats lagar och förordningar om ansvarighet på kärnenergiområdet.

Artikel 28

Beräkningsenhet

Den beräkningsenhet som avses i artikel 20 i denna konvention är den särskilda dragningsrätt som definieras av Internationella valutafonden. De belopp som anges i artikel 20 ska omvandlas till en stats nationella valuta enligt denna valutas värde den dag då dom avkunnas eller den dag som parterna kommit överens om. Värdet, när det gäller särskilda dragningsrätter, av en konventionsstats nationella valuta ska beräknas enligt den värderingsmetod som Internationella valutafonden tillämpar för sina verksamheter och transaktioner den berörda dagen.

Artikel 29

Ytterligare nationella bestämmelser

1.   I fall som inte anges i denna konvention ska transportavtalet regleras i lagstiftningen i den stat som parterna kommit överens om.

2.   Saknas ett sådant avtal ska lagstiftningen i den stat som transportavtalet är närmast förknippat med tillämpas.

3.   Transportavtalet ska antas vara närmast förknippat med den stat i vilken transportören hade sitt säte när avtalet ingicks, om lastningshamnen eller den ort där varorna mottas för transport, eller lossningshamnen eller leveransorten eller avlastarens säte också är belägna i den staten. Har transportören inte något säte på land och ingår transportavtalet ombord på sitt fartyg ska transportavtalet antas vara närmast förknippat med den stat i vilken fartyget är registrerat eller vars flagga det för, om lastningshamnen eller den ort där varorna mottas för transport, eller lossningshamnen eller leveransorten eller avlastarens säte också är belägna i den staten.

4.   Lagstiftningen i den stat där varorna befinner sig reglerar den verkliga garanti som transportören beviljas för fordringar som anges i artikel 10.1.

KAPITEL IX

FÖRKLARINGAR OM TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 30

Transport på vissa specifika inre vattenvägar

1.   Varje stat får, vid undertecknandet av denna konvention eller vid dess ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning förklara att den inte kommer att tillämpa denna konvention på avtal om transport på vissa specifika inre vattenvägar på sitt territorium som inte omfattas av internationella sjöregler och som inte utgör en länk mellan sådana internationella vattenvägar. En sådan förklaring får dock inte omfatta statens alla huvudsakliga vattenvägar.

2.   Om syftet med transportavtalet är att utan omlastning transportera varor både på vattenvägar som inte nämns i den förklaring som avses i punkt 1 i denna artikel och på vattenvägar som nämns i förklaringen är denna konvention tillämplig på avtalet, såvida inte den sträcka som ska färdas på de senare vattenvägarna är den längre av de två.

3.   När en förklaring har gjorts enligt punkt 1 får övriga konventionsstater förklara att de inte heller kommer att tillämpa bestämmelserna i denna konvention på de avtal som avses i förklaringen. Den förklaring som görs enligt denna punkt ska få verkan vid konventionens ikraftträdande i den stat som har gjort en förklaring enligt punkt 1, dock tidigast vid ikraftträdandet av konventionen i den stat som har gjort en förklaring enligt denna punkt.

4.   De förklaringar som avses i punkterna 1 och 3 i denna artikel får när som helst återkallas helt eller delvis genom underrättelse till depositarien, med angivelse av det datum då de ska upphöra att gälla. Återkallandet av dessa förklaringar ska inte påverka redan ingångna avtal.

Artikel 31

Nationell transport eller kostnadsfri transport

Varje stat får vid undertecknandet av denna konvention eller vid dess ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning eller vid en senare tidpunkt förklara att den också kommer att tillämpa denna konvention

a)	på transportavtal enligt vilka lastningshamnen eller orten där varorna mottas för transport och lossningshamnen eller leveransorten är belägna på statens eget territorium,

b)	genom undantag från artikel 1.1, på kostnadsfria transporter.

Artikel 32

Regionala bestämmelser om ansvar

1.   Varje stat får, vid undertecknandet av denna konvention eller vid dess ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning eller vid en senare tidpunkt förklara att transportören, när det gäller transport av varor mellan lastningshamnar eller orter där varorna mottas för transport och lossningshamnar eller leveransorter, varav antingen båda är belägna på statens eget territorium eller den ena är belägen på statens eget territorium och den andra är belägen på territoriet i en stat som har gjort samma förklaring, inte ska hållas ansvarig för skador som orsakas av en handling eller underlåtelse som begås av fartygets befälhavare, lots eller annan person i fartygets, skjutbogserarens eller bogserfartygets tjänst under sjöfart eller vid formeringen eller upplösningen av en skjutbogserad konvoj eller släpkonvoj, förutsatt att transportören uppfyllt de skyldigheter för besättningen som anges i artikel 3.3, såvida inte handlingen eller underlåtelsen visar sig ha gjorts uppsåtligen eller av vårdslöshet med insikt att sådan skada sannolikt skulle uppkomma.

2.   Den ansvarsbestämmelse som avses i punkt 1 ska träda i kraft mellan två konventionsstater när denna konvention träder i kraft i den andra staten som har gjort samma förklaring. Om en stat har gjort denna förklaring när konventionen har trätt i kraft i den staten ska den ansvarsbestämmelse som avses i punkt 1 träda i kraft första dagen i den månad som följer på en period om tre månader från det att förklaringen underrättats depositarien. Ansvarsbestämmelsen ska endast tillämpas på transportavtal som undertecknats efter dess ikraftträdande.

3.   En förklaring som gjorts enligt punkt 1 får återkallas när som helst genom underrättelse till depositarien. Om förklaringen återkallas ska de ansvarsbestämmelser som avses i punkt 1 upphöra att gälla den första dagen i månaden efter underrättelsen eller vid en senare tidpunkt som anges i underrättelsen. Återkallandet ska inte gälla transportavtal som undertecknats innan ansvarsbestämmelserna har upphört att gälla.

KAPITEL X

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 33

Undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande och anslutning

1.   Denna konvention ska vara öppen för undertecknande av alla stater i ett år på depositariens huvudkontor. Perioden för undertecknande ska börja löpa den dag då depositarien förklarar att alla giltiga versioner av denna konvention finns tillgängliga.

2.   Stater kan bli parter i denna konvention genom att

a)	underteckna den utan förbehåll för ratificering, godtagande eller godkännande,

b)	underteckna den med förbehåll för ratificering, godtagande eller godkännande, följt av ratificering, godtagande eller godkännande,

c)	ansluta sig efter den tidsfrist som fastställts för undertecknande.

3.   Ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumenten ska deponeras hos depositarien.

Artikel 34

Ikraftträdande

1.   Denna konvention ska träda i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period om tre månader från den dag då fem stater har undertecknat konventionen utan förbehåll för ratificering, godtagande eller godkännande eller har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument hos depositarien.

2.   För varje stat som undertecknar denna konvention utan förbehåll för ratificering, godtagande eller godkännande eller deponerar sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument hos depositarien efter denna konventions ikraftträdande ska konventionen träda i kraft den första dagen i månaden efter utgången av en period om tre månader från den dag då staten undertecknade konventionen utan förbehåll för ratificering, godtagande eller godkännande eller deponerade sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument hos depositarien.

Artikel 35

Uppsägning

1.   En konventionsstat får säga upp denna konvention ett år efter den dag då den trädde i kraft i den staten.

2.   Anmälan om uppsägning ska deponeras hos depositarien.

3.   Uppsägningen ska få verkan den första dagen i månaden efter utgången av en period om ett år efter den dag då anmälan om uppsägning deponerades eller efter en längre period som avses i anmälan om uppsägning.

Artikel 36

Översyn och ändring

På begäran av minst en tredjedel av konventionsstaterna ska depositarien sammankalla konventionsstaterna till en konferens för att se över eller ändra konventionen.

Artikel 37

Ändring av beloppen för ansvarsbegränsning och beräkningsenhet

1.   Utan hinder av vad som sägs i artikel 36 ska depositarien, när det föreslås att de belopp som anges i artikel 20.1 ska ändras eller att den enhet som anges i artikel 28 ska ersättas med en annan enhet, och när minst en fjärdedel av konventionsstaterna begär det, översända förslaget till alla medlemmar i FN:s ekonomiska kommission för Europa, Centrala kommissionen för sjöfarten på Rhen och Donaukommissionen och till alla konventionsstater och sammankalla till en konferens med det enda syftet att ändra det belopp som anges i artikel 20.1 eller ersätta den enhet som anges i artikel 28 med en annan enhet.

2.   Konferensen ska sammankallas tidigast sex månader efter den dag då förslaget översändes.

3.   Alla konventionsstater har rätt att delta i konferensen, oavsett om de är medlemmar i de organisationer som avses i punkt 1.

4.   Ändringarna ska antas med två tredjedels majoritet av de konventionsstater som är representerade vid konferensen och som deltar i omröstningen, förutsatt att minst hälften av konventionsstaterna är representerade vid omröstningen.

5.   Under samrådet om förslaget till ändring av det belopp som anges i artikel 20.1 ska deltagarna i konferensen beakta de lärdomar som dragits av de händelser som gett upphov till skador och särskilt det skadebelopp som härrör från dessa, förändringar i penningvärden och effekterna av den föreslagna ändringen på försäkringskostnaderna.

6.

a) Ändringen av beloppet enligt denna artikel kan få verkan tidigast fem år efter den dag då denna konvention öppnades för undertecknande och tidigast fem år efter den dag då en tidigare ändring som gjorts i enlighet med denna artikel trädde i kraft. b) Ett belopp får inte ökas så mycket att det överskrider den övre ansvarsgräns som anges i denna konvention, ökat med sex procent per år, beräknat enligt principen om ränta på ränta från och med den dag då denna konvention öppnades för undertecknande. c) Ett belopp får inte ökas så mycket att det överskrider tre gånger den övre ansvarsgräns som anges i denna konvention.

7.   Depositarien ska underrätta alla konventionsstater om ändringar som antas enligt punkt 4. Ändringen ska anses ha godtagits arton månader efter den dag då ändringen meddelades, såvida inte under denna period minst en fjärdedel av de stater som var konventionsstater när beslutet om ändringen fattades har informerat depositarien att de inte kommer att godta ändringen; i så fall förkastas ändringen och träder inte i kraft.

8.   En ändring som anses ha godtagits enligt punkt 7 ska träda i kraft arton månader efter det att den godtagits.

9.   Ändringen är bindande för alla konventionsstater såvida de inte säger upp denna konvention enligt artikel 35 senast sex månader innan ändringen träder i kraft. Uppsägningen får verkan när ändringen träder i kraft.

10.   När en ändring har antagits men den fastställda artonmånadersperioden för godtagande inte har löpt ut är ändringen, om den träder i kraft, bindande för en stat som blir konventionsstat under den perioden. En ändring som godtas enligt punkt 7 blir bindande för en stat som blir konventionsstat efter den perioden. I de fall som anges i denna punkt är en ändring bindande för en stat så fort den träder i kraft eller så fort denna konvention träder i kraft i den staten om detta sker senare.

Artikel 38

Depositarien

1.   Denna konvention ska deponeras hos Republiken Ungerns regering.

2.   Depositarien ska

a)	delge alla stater som deltog i diplomatkonferensen för antagande av Budapestkonventionen om avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna denna konvention i den officiella språkversion som inte fanns tillgänglig då konferensen ägde rum för kontroll,

b)	informera alla stater som avses i led a ovan om eventuella förslag till ändring av den text som delgivits enligt led a ovan,

c)	fastställa datum för när alla officiella språkversioner av denna konvention överensstämmer med varandra och är att betrakta som giltiga,

d)	meddela alla stater som avses i led a ovan det datum som fastställs enligt led c ovan,

e)	delge alla stater som var inbjudna till diplomatkonferensen för antagande av Budapestkonventionen om avtal om varutransporter på de inre vattenvägarna och alla stater som undertecknat eller anslutit sig till denna konvention bestyrkta kopior av denna konvention,

f)

informera alla stater som har undertecknat eller anslutit sig till denna konvention i) om nya undertecknanden, underrättelser eller förklaringar som gjorts, med angivelse av datum för sådana undertecknanden, underrättelser eller förklaringar, ii) om datum för denna konventions ikraftträdande, iii) om eventuell uppsägning av denna konvention och om datum då sådan uppsägning får verkan, iv) om ändringar som antagits enligt artiklarna 36 och 37 i denna konvention och om datum då sådana ändringar får verkan, v) om eventuell kommunikation som krävs enligt en bestämmelse i denna konvention.

3.   Efter denna konventions ikraftträdande ska depositarien översända till Förenta nationernas sekretariat en bestyrkt kopia av denna konvention för registrering och offentliggörande, i enlighet med artikel 102 i Förenta nationernas stadga.

---

(1)  Antagen vid den diplomatkonferens som gemensamt anordnades av Centrala kommissionen för sjöfarten på Rhen, Donaukommissionen och FN:s ekonomiska kommission för Europa och som hölls i Budapest från den 25 september till den 3 oktober 2000.

---