1. Eventuella inskränkningar i den fria rörligheten för personer inom unionen som införs för att begränsa spridningen av covid-19 bör baseras på särskilda och begränsade hänsyn till allmänintresset, närmare bestämt skyddet av folkhälsan. Sådana inskränkningar måste tillämpas i överensstämmelse med EU-rättens allmänna principer, i synnerhet principerna om proportionalitet och icke-diskriminering. De åtgärder som vidtas bör därför inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att skydda folkhälsan.

2. Alla sådana restriktioner bör avskaffas så snart den epidemiologiska situationen så tillåter.

3. Det får inte förekomma någon diskriminering mellan medlemsstaterna, till exempel genom att mer generösa regler tillämpas på resor till och från en angränsande medlemsstat jämfört med resor till och från andra medlemsstater som befinner sig i samma epidemiologiska situation.

4. Inskränkningar får inte grundas på den berörda personens nationalitet utan bör baseras på var personen har befunnit sig under de 14 dagar som föregår ankomsten.

5. Medlemsstaterna bör alltid tillåta inresa för de egna medborgarna och för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som är bosatta på deras territorium, samt underlätta snabb transitering genom sina territorier.

6. Medlemsstaterna bör ägna särskild uppmärksamhet åt gränsöverskridande regioners, de yttersta randområdenas, exklavers och geografiskt isolerade områdens särdrag och behovet av samarbete på lokal och regional nivå.

7. Medlemsstaterna bör regelbundet utbyta information om alla frågor som omfattas av denna rekommendation.

8. Medlemsstaterna bör beakta följande huvudkriterier om de överväger att inskränka den fria rörligheten med anledning av covid-19-pandemin:

9. För att säkerställa tillgången till utförliga och jämförbara data bör medlemsstaterna varje vecka lämna tillgängliga data avseende kriterierna i punkt 8 till Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

10. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar bör på grundval av data från medlemsstaterna offentliggöra en karta över EU-medlemsstaterna, indelad i regioner, som kan tjäna som underlag för medlemsstaternas beslut. Kartan bör också innehålla uppgifter från Island, Liechtenstein och Norge och, så snart förhållandena medger detta ( 2 ), Schweiziska edsförbundet. På kartan ska områden markeras med följande färger:

11. Uppdaterade versioner av kartorna och uppgiftsunderlaget ska offentliggöras veckovis av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

12. Medlemsstaterna bör inte inskränka den fria rörligheten för personer som reser till eller från områden som ligger i en annan medlemsstat och som har klassificerats som ”gröna” enligt punkt 10.

13. Om medlemsstater överväger att tillämpa inskränkningar på ett område som har klassificerats som annat än ”grönt” enligt punkt 10

14. Medlemsstater som i enlighet med sina egna beslutsprocesser planerar att tillämpa inskränkningar på personer som reser till eller från ett område som klassificerats som annat än ”grönt” enligt punkt 10 bör informera den drabbade medlemsstaten först, före ikraftträdandet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt gränsöverskridande samarbete, de yttersta randområdena, exklaver och geografiskt isolerade områden. Övriga medlemsstater och kommissionen bör också informeras om detta före ikraftträdandet. Om möjligt bör informationen lämnas 48 timmar i förväg.

15. Medlemsstaterna bör omedelbart underrätta övriga medlemsstater och kommissionen när de avskaffar eller lättar på tidigare införda restriktioner, vilket bör ske så snart som möjligt.

16. Senast 7 dagar efter antagandet av denna rekommendation bör medlemsstaterna fasa ut inskränkningar avseende områden som klassificerats som ”gröna” enligt punkt 10 innan denna rekommendation antogs.

16a. Medlemsstaterna bör starkt avråda från alla icke nödvändiga resor till och från områden som klassificeras som ”mörkröda” enligt punkt 10.

17. Medlemsstaterna bör i princip inte neka personer som anländer från övriga medlemsstater inresa.

17a Medlemsstaterna bör kräva att personer som reser från ett område som klassificeras som ”mörkrött” enligt punkt 10 ca både gör ett covid-19-test före ankomsten och sitter i karantän/självisolering enligt hälsosäkerhetskommitténs rekommendation. Liknande åtgärder skulle kunna vidtas för områden med en hög förekomst av oroande varianter.

17aa. Genom undantag från punkterna 17 och 17a och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 18a bör innehavare av ett vaccinationsintyg utfärdat i enlighet med förordningen om EU:s digitala covidintyg för ett covid-19-vaccin som omfattas av artikel 5.5 första stycket i den förordningen, enligt vilket det har gått minst 14 dagar sedan fullständig vaccinering har skett, inte omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten, såsom ytterligare reserelaterade tester för sars-cov-2-infektion eller reserelaterad självisolering eller karantän. I denna rekommendation avses med fullständig vaccinering

a) att man har fått den andra dosen i en serie med två doser,

b) att man har fått ett endosvaccin,

c) att man har fått en dos av ett vaccin med två doser efter att tidigare ha smittats med sars-cov-2.

17ab. Genom undantag från punkterna 17 och 17a och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 18a bör innehavare av ett intyg om tillfrisknande utfärdat i enlighet med förordningen om EU:s digitala covidintyg, enligt vilket det har gått mindre än 180 dagar sedan dagen för det första positiva testresultatet, inte omfattas av ytterligare inskränkningar i den fria rörligheten, såsom ytterligare reserelaterade tester för sars-cov-2-infektion eller reserelaterad självisolering eller karantän.

17b Medlemsstaterna bör erbjuda personer som är bosatta på deras territorium möjligheten att ersätta ett test före ankomsten enligt punkterna 17 b och 17a med ett covid-19-test efter ankomsten, utöver eventuella tillämpliga krav på karantän/självisolering.

18.

Medlemsstaterna bör beakta prevalensen av sars-cov-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse, särskilt varianter som ökar överförbarheten eller sjukdomens svårighetsgrad eller påverkar vaccinets effektivitet, liksom sekvenseringsvolymen och deras infektionstakt i EU/EES-området, oavsett hur det berörda området klassificeras. För detta ändamål bör medlemsstaterna använda sig av de data och riskbedömningar som offentliggjorts av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar angående virusvarianter av särskild betydelse eller av intresse i EU/EES. För att få aktuell och korrekt information om uppkomsten och spridningen av sars-cov-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse bör medlemsstaterna uppfylla de sekvenseringsvolymer på minst 10 % eller 500 sekvenser av sars-cov-2-positiva fall som sekvenseras per vecka och som rekommenderas av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.

18a. Om den epidemiologiska situationen i en region inom en medlemsstat eller i en medlemsstat försämras snabbt, i synnerhet på grund av en hög prevalens av sars-cov-2-varianter av särskild betydelse eller av intresse som

19. Resenärer som har en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov bör inte behöva sitta i karantän under utövandet av denna nödvändiga funktion, särskilt inte

19a. Enligt punkt 17a, och med förbehåll för undantagen enligt punkterna 17aa och 17ab, bör resenärer som har en väsentlig funktion eller ett väsentligt behov och som reser från ett ”mörkrött” område uppfylla testkraven och sitta i karantän/självisolering, förutsatt att detta inte i oproportionerligt hög grad påverkar utövandet av deras funktion eller behov.

19b. Som tillägg till undantagen i punkt 19a bör medlemsstaterna inte kräva att personer som bor i gränsregioner och reser över gränsen dagligen eller ofta för sitt arbete, företag, sin utbildning, familj, sjukvård eller vård, i synnerhet personer med kritiska arbetsuppgifter eller som är nödvändiga för kritisk infrastruktur, ska göra ett test eller sitta i karantän/självisolering. Om ett krav på testning vid resor över gränserna införs i dessa regioner bör frekvensen och typen av tester för sådana personer vara proportionerliga och medge tillämpning av undantagen enligt punkterna 17aa och 17ab. Om den epidemiologiska situationen på båda sidor om gränsen är jämförbar bör inga krav på testning i samband med resor införas. Personer som hävdar att deras situation omfattas av denna punkt kan åläggas att tillhandahålla skriftlig bevisning eller lämna in en förklaring om detta.

19c. Underåriga som reser med sin förälder eller sina föräldrar eller med någon annan person som följer med dem bör inte behöva sitta i reserelaterad karantän/självisolering om inget sådant krav ställs på den eller de medföljande, till exempel till följd av undantagen enligt punkterna 17aa och 17ab. Dessutom bör barn under tolv år undantas från kravet på att genomgå reserelaterade tester för sars-cov-2-infektion.

20. Medlemsstaterna bör överväga att kräva att personer som reser till deras territorium genom kollektiva transportsätt med på förhand tilldelad sittplats eller hytt lämnar in formulär för lokalisering av passagerare i enlighet med dataskyddskraven. I detta syfte uppmanas medlemsstaterna att använda det gemensamma digitala formulär för lokalisering av passagerare som tagits fram av EU:s gemensamma åtgärd Healthy Gateways ( 5 ). Medlemsstaterna bör också överväga att ansluta sig till PLF-utbytesplattformen för att förbättra sin gränsöverskridande kontaktspårningskapacitet för alla transportsätt.

21. Åtgärder som tillämpas på personer som anländer från ett område som klassificerats som ”mörkrött”, ”rött”, ”orange” eller ”grått” enligt punkt 10 får inte vara diskriminerande, vilket innebär att de även bör tillämpas på den berörda medlemsstatens egna återvändande medborgare.

22. Medlemsstaterna bör säkerställa att eventuella formella krav som ställs på medborgare och företag har konkreta positiva effekter på folkhälsoarbetet för att bekämpa pandemin och inte leder till en orättmätig och onödig administrativ börda.

23. Om en person utvecklar symtom vid ankomsten till sin destination bör testning, diagnos, isolering och kontaktspårning ske i enlighet med lokal praxis och personen inte nekas inresa. Information om fall som upptäcks vid ankomsten bör för kontaktspårningsändamål omedelbart vidarebefordras till folkhälsomyndigheterna i länder där den berörda personen vistats under de närmast föregående 14 dagarna, med användning i tillämpliga fall av PLF-utbytesplattformen eller i annat fall via systemet för tidig varning och reaktion.

24. Inskränkningar bör inte ha formen av förbud mot vissa transporttjänster.

25. I enlighet med artikel 11 i förordningen om EU:s digitala covidintyg bör medlemsstaterna så tidigt som möjligt innan nya åtgärder får verkan och i god tid lämna tydlig och utförlig information till relevanta berörda parter och allmänheten om inskränkningar i den fria rörligheten, om åtföljande krav (till exempel behovet av att göra ett test före avresan, vilka specifika sars-cov-2-tester som ska berättiga till befrielse från inskränkningar eller behovet av att lämna in formulär för lokalisering av passagerare) samt om åtgärder som tillämpas på resenärer som anländer från riskområden. Som en allmän regel bör denna information offentliggöras 24 timmar innan åtgärderna får verkan, med beaktande av att det krävs viss flexibilitet vid epidemiologiska nödlägen. Informationen bör också offentliggöras i maskinläsbart format.

25a. Införandet av EU:s digitala covidintyg bör inledas så snart som möjligt, på grundval av de tekniska specifikationer som medlemsstaterna utformat inom ramen för nätverket för e-hälsa ( 6 ).

26. Denna rekommendation bör regelbundet ses över av kommissionen, med stöd av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Kommissionen bör regelbundet rapportera om detta till rådet.