This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02020H0912-20211110
Council Recommendation (EU) 2020/912 of 30 June 2020 on the temporary restriction on non-essential travel into the EU and the possible lifting of such restriction
Consolidated text: Rådets rekommendation (EU) 2020/912 av den 30 juni 2020 om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner
Rådets rekommendation (EU) 2020/912 av den 30 juni 2020 om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner
02020H0912 — SV — 10.11.2021 — 011.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
RÅDETS REKOMMENDATION (EU) 2020/912 av den 30 juni 2020 (EGT L 208I 1.7.2020, s. 1) |
Ändrad genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
L 230 |
26 |
17.7.2020 |
||
L 248 |
26 |
31.7.2020 |
||
L 261 |
83 |
11.8.2020 |
||
L 354 |
19 |
26.10.2020 |
||
RÅDETS REKOMMENDATION (EU) 2020/2169 av den 17 december 2020 |
L 431 |
75 |
21.12.2020 |
|
L 33 |
1 |
29.1.2021 |
||
L 41 |
1 |
4.2.2021 |
||
L 165I |
66 |
11.5.2021 |
||
L 182 |
1 |
21.5.2021 |
||
L 198 |
1 |
4.6.2021 |
||
L 221 |
12 |
21.6.2021 |
||
L 235 |
27 |
2.7.2021 |
||
L 255 |
3 |
16.7.2021 |
||
L 306 |
4 |
31.8.2021 |
||
RÅDETS REKOMMENDATION (EU) 2021/1459 av den 9 september 2021 |
L 320 |
1 |
10.9.2021 |
|
RÅDETS REKOMMENDATION (EU) 2021/1712 av den 23 september 2021 |
L 341 |
1 |
24.9.2021 |
|
L 360 |
128 |
11.10.2021 |
||
L 388 |
1 |
3.11.2021 |
||
L 397 |
28 |
10.11.2021 |
RÅDETS REKOMMENDATION (EU) 2020/912
av den 30 juni 2020
om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner
1. Från och med den 9 november 2021 bör medlemsstaterna gradvis avskaffa de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU på ett samordnat sätt med avseende på personer som är bosatta i de tredjeländer som anges i bilaga I.
För att fastställa för vilka tredjeländer de nuvarande restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU bör avskaffas bör hänsyn tas till den epidemiologiska situationen i respektive tredjeland och andra kriterier som anges i denna rekommendation.
2. ►M7 När det gäller den epidemiologiska situationen bör följande kriterier tillämpas:
För att förtecknas i bilaga I bör tredjeländer uppfylla följande gränsvärden: det samlade antalet bekräftade covid-19-fall under en 14-dagarsperiod är högst ►M9 75 ◄ , testfrekvensen är över 300 och andelen som testar positivt för covid-19 är högst 4 %. Dessutom får de övergripande åtgärderna med anledning av covid-19 beaktas, särskilt tillgänglig information om exempelvis övervakning, kontaktspårning, begränsning av smittspridning, behandling och rapportering samt de tillgängliga uppgifternas och datakällornas tillförlitlighet och, vid behov, det sammanlagda genomsnittliga värdet för alla dimensioner i det internationella hälsoreglementet (IHR). ◄
Uppgifter om testfrekvens, andel som testar positivt för covid-19 och oroande varianter och varianter av särskilt intresse bör tillhandahållas av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) på grundval av information som gjorts tillgänglig för ECDC. Sådana uppgifter skulle kunna kompletteras med information från EU-delegationerna, WHO och andra centrum för kontroll av sjukdomar när sådan finns tillgänglig, även på grundval av den checklista som bifogas meddelandet av den 11 juni 2020.
Utöver den information som avses i punkt 2 första stycket bör ECDC offentliggöra och regelbundet uppdatera en karta som visar situationen vad gäller oroande varianter och varianter av särskilt intresse i tredjeländer.
3. När beslut fattas om huruvida de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU gäller för en tredjelandsmedborgare, bör bosättning i ett tredjeland som inte längre omfattas av restriktionerna för icke nödvändiga resor vara den avgörande faktorn (och inte medborgarskap).
4. Förteckningen över tredjeländer i bilaga I bör ses över varannan vecka och allt efter omständigheterna uppdateras av rådet efter nära samråd med kommissionen och berörda EU-byråer och EU-organ till följd av en samlad bedömning på grundval av den metod, de kriterier och de uppgifter som avses i punkt 2.
Reserestriktioner får helt eller delvis avskaffas eller återinföras för ett visst tredjeland som redan förtecknas i bilaga I, i enlighet med ändringar av vissa av villkoren ovan och, som en följd av detta, av bedömningen av den epidemiologiska situationen.
Om den epidemiologiska situationen snabbt förvärras och i synnerhet om en hög incidens av oroande varianter av viruset konstateras får reserestriktioner snabbt återinföras för icke nödvändiga resor för tredjeländer som redan förtecknas i bilaga I.
För att avskaffa de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU med avseende på de tredjeländer som förtecknas i bilaga I bör medlemsstaterna i varje enskilt fall ta hänsyn till den reciprocitet som beviljas EU+-området.
5. Medlemsstaterna bör starkt avråda från icke nödvändiga resor från EU+-området till andra länder än de som förtecknas i bilaga I.
►M7 6. ◄ Om ett tredjeland fortfarande omfattas av tillfälliga reserestriktioner bör följande kategorier av personer undantas från reserestriktionerna, oberoende av syftet med resan:
Unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i EUF-fördraget och tredjelandsmedborgare som enligt avtal mellan unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och de berörda tredjeländerna, å andra sidan, åtnjuter samma rätt till fri rörlighet som unionsmedborgare samt deras respektive familjemedlemmar ( 1 ).
Tredjelandsmedborgare som är varaktigt bosatta i enlighet med direktivet om varaktigt bosatta ( 2 ) och personer som härleder sin uppehållsrätt från andra EU-direktiv eller nationell lagstiftning eller som innehar nationella viseringar för längre vistelse samt deras respektive familjemedlemmar.
Nödvändiga resor bör dessutom vara tillåtna för de särskilda kategorier av resenärer som har en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov som anges i bilaga II.
▼M7 —————
Om den epidemiologiska situationen snabbt förvärras och i synnerhet om en hög incidens av oroande varianter av viruset konstateras får medlemsstaterna tillfälligt begränsa kategorierna av resenärer som förtecknas i bilaga II. Resor som företas av tvingande skäl bör vara fortsatt möjliga.
▼M9 —————
Rådet kan, på kommissionens förslag, revidera den förteckning över särskilda kategorier av resenärer som har en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov i enlighet med bilaga II utifrån sociala och ekonomiska överväganden samt en samlad bedömning av hur den epidemiologiska situationen utvecklas, på grundval av den metod, de kriterier och de uppgifter som avses ovan.
6a. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6 a och b, där det anges att medlemsstaterna godtar vaccinationsbevis i syfte att frångå reserestriktioner som införts för att begränsa spridningen av covid-19, bör medlemsstaterna i princip häva de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU för resenärer från tredjeländer som har fått den sista rekommenderade dosen av något av de covid-19-vacciner som har godkänts i EU i enlighet med förordning (EG) nr 726/2004 senast 14 dagar innan de reser in i EU+-området.
Medlemsstaterna skulle också kunna häva de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU för sådana resenärer som har fått den sista rekommenderade dosen av något av de covid-19-vacciner som har genomgått WHO:s godkännandeprocess för användning i nödsituationer senast 14 dagar innan de reser in i EU+-området.
I detta syfte bör resenärer som vill företa icke nödvändiga resor till en medlemsstat inneha ett giltigt bevis på fullständig covid-19-vaccination. Medlemsstaternas skulle kunna godta vaccinationsintyg från tredjeländer innehållande åtminstone en minimiuppsättning uppgifter, såsom personens identitet, typ av vaccin och när det administrerades, i enlighet med nationell lagstiftning, med beaktande av behovet att kunna kontrollera intygets äkthet, giltighet och integritet samt huruvida det innehåller alla relevanta uppgifter.
Om medlemsstaterna beslutar att häva restriktionerna för resenärer som innehar ett giltigt bevis på fullständig covid-19-vaccination bör de i varje enskilt fall ta hänsyn till den reciprocitet som beviljas EU+-området.
►M7 7. ◄ ►M9 Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 6a ◄ ►M7 Medlemsstaterna bör kräva att personer som reser av nödvändiga eller icke nödvändiga skäl, i en nödvändig eller icke nödvändig funktion eller på grund av ett nödvändigt eller icke nödvändigt behov, med undantag för transportarbetare och gränsarbetare, ska ha testat negativt för covid-19 i ett polymeraskedjereaktionstest (PCR) som togs högst 72 timmar före avresan, samt på lämpligt sätt styrker detta testresultat i den form som föreskrivs av myndigheterna.
Om testning vid avresan inte är möjligt bör de personer som avses i punkt 6 a och b ha möjlighet att testa sig efter ankomsten, i enlighet med nationella förfaranden. Detta påverkar inte eventuella skyldigheter att underkasta sig andra åtgärder, inbegripet karantän, efter ankomsten.
Medlemsstaterna kan dessutom kräva självisolering, karantän och kontaktspårning under en period på upp till 14 dagar, samt vid behov ytterligare covid-19-tester under samma period, under förutsättning att de ställer samma krav för de egna medborgarna när dessa anländer från samma tredjeland. För resenärer som anländer från ett tredjeland där en oroande variant av viruset har påträffats bör medlemsstaterna införa sådana krav, i synnerhet karantän vid ankomsten och ytterligare tester vid eller efter ankomsten. ◄
7a. Om den epidemiologiska situationen i ett tredjeland eller en region snabbt förvärras och, särskilt om en oroande variant eller en variant av särskilt intresse har upptäckts, bör medlemsstaterna i undantagsfall och brådskande införa en tillfällig begränsning av alla resor till EU för tredjelandsmedborgare som är bosatta i det tredjelandet. Denna reserestriktion bör inte gälla personer som avses i punkt 6 a och b och resenärer som förtecknas i punkterna i och iv–ix i bilaga II. Dessa resenärer bör ändå bli föremål för lämplig och regelbunden testning, även före avresan i enlighet med punkt 7, samt underkastas självisolering eller karantän, även om de har fått den sista rekommenderade dosen av de covid-19-vacciner som är godkända i EU enligt förordning (EG) nr 726/2004 eller av något av de covid-19-vacciner som har genomgått WHO:s godkännandeprocess för användning i nödsituationer senast 14 dagar innan de reser in i EU+-området.
När en medlemsstat tillämpar sådana restriktioner, bör de medlemsstater som sammanträder inom rådets strukturer i nära samarbete med kommissionen brådskande se över situationen på ett koordinerat sätt. Sådana restriktioner bör ses över minst varannan vecka, med beaktande av hur den epidemiologiska situationen utvecklas.
7b. När det gäller resor som företas i samband med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov enligt bilaga II:
Detta påverkar inte allmänna folkhälsokrav som kan införas av medlemsstater såsom fysisk distansering och krav på munskydd.
8. Medlemsstaterna bör ta fram ett formulär för lokalisering av passagerare och kräva att personer vid inresa till EU lämnar in detta formulär i enlighet med gällande dataskyddskrav Ett gemensamt europeiskt formulär för lokalisering av passagerare som kan användas av medlemsstaterna håller på att tas fram. För att underlätta behandlingen av passagerarlokaliseringsuppgifter och påskynda kontaktspårning bör dessa uppgifter i möjligaste mån lämnas elektroniskt, samtidigt som det måste säkerställas att alla tredjelandsmedborgare har lika tillgång.
►M7 9. ◄ En medlemsstat bör inte besluta om avskaffande av restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU för ett visst tredjeland innan avskaffandet av restriktionerna har samordnats i enlighet med denna rekommendation.
►M7 10. ◄ Personer bosatta i Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten bör vid tillämpning av denna rekommendation betraktas som personer bosatta i EU.
►M7 11. ◄ Denna rekommendation bör genomföras av alla medlemsstater vid alla yttre gränser.
BILAGA I
Tredjeländer, särskilda administrativa regioner samt andra enheter och territoriella myndigheter vars invånare inte bör påverkas av tillfälliga restriktioner vid de yttre gränserna för icke nödvändiga resor till EU:
I. STATER
ARGENTINA
AUSTRALIEN
BAHRAIN
KANADA
CHILE
COLOMBIA
JORDANIEN
KUWAIT
NAMIBIA
NYA ZEELAND
PERU
QATAR
RWANDA
SAUDIARABIEN
SYDKOREA
FÖRENADE ARABEMIRATEN
URUGUAY
KINA ( 3 )
II. FOLKREPUBLIKEN KINAS SÄRSKILDA ADMINISTRATIVA REGIONER
III. ENHETER OCH TERRITORIELLA MYNDIGHETER SOM INTE ERKÄNNS SOM STATER AV MINST EN MEDLEMSSTAT
BILAGA II
Särskilda kategorier av resenärer som har en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov:
Hälso- och sjukvårdspersonal, forskare inom hälso- och sjukvård samt personal inom äldreomsorgen.
Gränsarbetare.
Säsongsarbetare inom jordbruket.
Transportpersonal.
Diplomater, personal vid internationella organisationer och personer som bjudits in av internationella organisationer och vars fysiska närvaro krävs för att dessa organisationer ska fungera väl, militär personal och biståndsarbetare och civilskyddspersonal när de utför sina uppgifter.
Transitpassagerare.
Passagerare som reser av tvingande familjeskäl.
Sjöfolk.
Personer i behov av internationellt skydd eller som har andra humanitära skäl.
Tredjelandsmedborgare som reser för studier.
Högkvalificerade arbetstagare från tredjeland om deras arbetsinsats är nödvändig ur ett ekonomiskt perspektiv och arbetet inte kan skjutas upp eller utföras utomlands.
( 1 ) Enligt definitionen i artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 77).
( 2 ) Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44).
( 3 ) Med förbehåll för bekräftelse om ömsesidighet.