2012R0389 — SV — 01.07.2013 — 001.001

---

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 (EGT L 121, 8.5.2012, p.1)

Ändrad genom:

		Officiella tidningen
		No	page	date
►M1	RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 517/2013 av den 13 maj 2013	L 158	1	10.6.2013

---

▼B

RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 389/2012

av den 2 maj 2012

om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs villkoren för hur de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna för tillämpningen av punktskattelagstiftningen ska samarbeta med varandra och med kommissionen för att kunna säkerställa att denna lagstiftning iakttas. I detta syfte fastställs regler och förfaranden som gör det möjligt för medlemsstaternas behöriga myndigheter att samarbeta och, på elektronisk väg eller på andra sätt, utbyta all information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt.

2.  Denna förordning ska inte påverka tillämpningen i medlemsstaterna av reglerna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

3.  Den ska inte heller hindra fullgörandet av eventuella mer omfattande skyldigheter i fråga om ömsesidigt bistånd som kan följa av andra rättsliga instrument, inbegripet bilaterala eller multilaterala avtal.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1.	behörig myndighet : den myndighet som utsetts i enlighet med artikel 3.1.

2.	begärande myndighet : det centrala kontaktkontoret för punktskatter i en medlemsstat, eller varje kontaktorgan eller behörig tjänsteman i en medlemsstat som begär bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

3.	tillfrågad myndighet : det centrala kontaktkontoret för punktskatter, eller varje kontaktorgan eller behörig tjänsteman i en medlemsstat som tar emot en begäran om bistånd på den behöriga myndighetens vägnar.

4.	punktskattekontor : alla kontor varifrån de formaliteter som fastställs genom punktskattereglerna kan genomföras.

5.	händelsestyrt automatiskt informationsutbyte : systematiskt överlämnande, utan föregående begäran, av på förhand strukturerad information allteftersom denna information blir tillgänglig, med undantag av det informationsutbyte som föreskrivs i artikel 21 i direktiv 2008/118/EG.

6.	regelbundet automatiskt informationsutbyte : systematiskt överlämnande, utan föregående begäran, av på förhand strukturerad information, med i förväg fastställda regelbundna mellanrum.

7.	spontant informationsutbyte : sådant sporadiskt överlämnande av information, utan föregående begäran, till en annan medlemsstat, som inte omfattas av punkterna 5 eller 6 eller av artikel 21 i direktiv 2008/118/EG.

8.	datoriserat system : det datoriserade system för övervakning av flyttningar av punktskattepliktiga varor som inrättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG av den 16 juni 2003 om datorisering av uppgifter om flyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor ( 10 ).

9.

person : en fysisk person, en juridisk person, en sammanslutning av personer som inte har en juridisk persons rättsställning, men som enligt unionsrätten eller nationell rätt har befogenhet att utföra rättshandlingar och varje annan juridisk konstruktion, oavsett slag eller form, och oberoende av om den har status som juridisk person.

10.	ekonomisk aktör : en person som i sin näringsverksamhet är involverad i verksamhet som omfattas av punktskattelagstiftningen, oavsett om denne är godkänd att göra det eller inte.

11.	på elektronisk väg : användning av varje form av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet överföring och komprimering) och lagring av information, inklusive det datoriserade system som definieras i punkt 8.

12.	punktskattenummer : det identifieringsnummer som medlemsstaterna i punktskattesyfte tilldelat ekonomiska aktörer och platser i de register som avses i artikel 19.1 a och b.

13.

flyttning inom unionen av punktskattepliktiga varor : flyttning mellan två eller flera medlemsstater av punktskattepliktiga varor inom ramen för uppskovsförfarande, i den mening som avses i kapitel IV i direktiv 2008/118/EG, eller av punktskattepliktiga varor som frisläppts för konsumtion, i den mening som avses i kapitel V avsnitt 2 i direktiv 2008/118/EG.

14.	administrativ utredning : alla kontroller, utredningar eller övriga åtgärder som de behöriga myndigheterna för tillämpningen av punktskattelagstiftningen genomför för att fullgöra sina skyldigheter att se till att den lagstiftningen tillämpas korrekt.

15.	CCN/CSI-nätet : den gemensamma plattform som bygger på Gemensamma kommunikationsnätet (CCN) och Gemensamma systemgränssnittet (CSI), som unionen har utformat för att säkerställa all överföring på elektronisk väg mellan behöriga myndigheter inom området tull och beskattning.

16.	punktskatter : de skatter som avses i artikel 1.1 i direktiv 2008/118/EG.

17.	dokument om ömsesidigt administrativt bistånd : ett dokument som utarbetats med hjälp av det datoriserade systemet och används för utbyte av information enligt artikel 8, 15 eller 16 och för uppföljning enligt artikel 8 eller 16.

18.	reservdokument om ömsesidigt administrativt bistånd : ett dokument i pappersform för utbyte av information enligt artikel 8 eller 15, om det datoriserade systemet inte är tillgängligt,

19.	samtidig kontroll : samordnade kontroller av en ekonomisk aktörs eller närstående personers efterlevnad av punktskattelagstiftningen som utförs av två eller flera medlemsstater med gemensamma eller kompletterande intressen.

Artikel 3

Behöriga myndigheter

1.  Varje medlemsstat ska utse den behöriga myndighet i vars namn denna förordning ska tillämpas. Medlemsstaten ska utan dröjsmål meddela kommissionen vilken myndighet som utsetts och varje eventuell ändring.

▼M1

Kroatien ska senast den 1 juli 2013 underrätta kommissionen om sin behöriga myndighet.

▼B

2.  Kommissionen ska sammanställa en förteckning över de behöriga myndigheterna och offentliggöra denna information i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Centrala kontaktkontor för punktskatter och kontaktorgan

1.  Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska utse ett centralt kontaktkontor för punktskatter, som ska tilldelas huvudansvaret för kontakterna med övriga medlemsstater i fråga om administrativt samarbete angående punktskattelagstiftningen. Den ska underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaternas behöriga myndigheter om detta.

Det centrala kontaktkontoret kan även utses att ansvara för kontakterna med kommissionen vid tillämpningen av denna förordning.

2.  Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får, utöver det centrala kontaktkontoret, utse kontaktorgan med behörighet som tilldelats enligt dess nationella lagstiftning eller praxis att direkt utbyta information på grundval av denna förordning.

Det centrala kontaktkontoret ska se till att förteckningen över dessa organ hålls uppdaterad och ställs till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna.

Artikel 5

Behöriga tjänstemän

1.  Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat får dessutom på villkor som medlemsstaten fastställer utse behöriga tjänstemän som direkt kan utbyta information på grundval av denna förordning.

Den behöriga myndigheten får begränsa räckvidden av tjänstemännens befogenheter.

Det centrala kontaktkontoret för punktskatter ska ansvara för att förteckningen över behöriga tjänstemän uppdateras och ställs till förfogande för de centrala kontaktkontoren i de övriga berörda medlemsstaterna.

2.  De tjänstemän som utbyter information enligt artiklarna 12 och 13 ska anses vara behöriga tjänstemän för tillämpningen av dessa artiklar i enlighet med de villkor som fastställs av de behöriga myndigheterna.

Artikel 6

Det centrala kontaktkontorets, kontaktorgans och behöriga tjänstemäns skyldigheter

1.  Det centrala kontaktkontoret för punktskatter ska ha huvudansvaret för informationsutbyte om flyttning av punktskattepliktiga varor mellan medlemsstater och ska framför allt ha huvudansvaret för

2.  När kontaktorgan eller behöriga tjänstemän skickar eller tar emot en begäran om bistånd eller ett svar på en sådan begäran, ska de informera det centrala kontaktkontoret för punktskatter i sin medlemsstat i enlighet med de villkor som denna fastställer.

3.  Om ett kontaktorgan eller en behörig tjänsteman tar emot en begäran om bistånd som kräver åtgärder utanför deras territoriella eller operativa område, ska de omedelbart överlämna denna begäran till det centrala kontaktkontoret för punktskatter i sin medlemsstat och informera den begärande myndigheten om detta. I ett sådant fall ska den tidsfrist som avses i artikel 11 börja löpa dagen efter det att begäran om bistånd överlämnats till det centrala kontaktkontoret och till den behöriga tjänstemannen vid det ansvariga kontaktorganet, dock senast en vecka efter mottagandet av den begäran som avses i första stycket i denna punkt.

Artikel 7

Information eller dokument som erhållits med tillstånd av eller på begäran av den rättsliga myndigheten

1.  Överlämnande till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat av information eller dokument som erhållits av en behörig myndighet med tillstånd av eller på begäran av en rättslig myndighet ska omfattas av ett förhandstillstånd från den rättsliga myndigheten om detta krävs enligt nationell lag.

2.  Om den rättsliga myndigheten i samband med en begäran om information vägrar den tillfrågade myndigheten ett sådant tillstånd ska den senare informera den begärande myndigheten om detta i enlighet med artikel 25.5.

KAPITEL II

SAMARBETE PÅ BEGÄRAN

Artikel 8

Den tillfrågade myndighetens allmänna skyldigheter

1.  Den tillfrågade myndigheten ska på begäran av den begärande myndigheten överlämna den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt, inklusive information som gäller ett eller flera enskilda fall, särskilt när skattepliktiga varor flyttas inom unionen.

2.  För att kunna lämna den information som avses i punkt 1 ska den tillfrågade myndigheten låta genomföra de administrativa utredningar som behövs för att få fram informationen.

3.  Den begäran som avses i punkt 1 får innehålla en motiverad begäran om en särskild administrativ utredning. Om den tillfrågade myndigheten beslutar att det inte behövs någon administrativ utredning, ska den omedelbart underrätta den begärande myndigheten om skälen till detta beslut.

4.  För att erhålla den begärda informationen eller genomföra den begärda administrativa utredningen, ska den tillfrågade myndigheten, eller den administrativa myndighet som den hänskjuter ärendet till, förfara som om den agerade för egen räkning eller på begäran av en annan myndighet i den egna medlemsstaten.

5.  Den tillfrågade myndigheten får begära att den begärande myndigheten ger återkoppling om de uppföljningsåtgärder som den begärande medlemsstaten har vidtagit till följd av den information som överlämnats. När en sådan begäran görs ska den begärande myndigheten, utan att detta påverkar sekretess- och dataskyddsbestämmelserna i den medlemsstat där den är verksam, så snart som möjligt överlämna denna återkoppling, under förutsättning att detta inte lägger en oproportionerligt stor börda på myndigheten.

Artikel 9

Hur begäran och svaret ska vara utformade

1.  En begäran om information eller administrativa utredningar enligt artikel 8 och svaret på en sådan begäran, ska utbytas med hjälp av dokument om ömsesidigt administrativt bistånd, med förbehåll för punkt 4 i den här artikeln.

Om det datoriserade systemet inte är tillgängligt ska ett reservdokument om ömsesidigt administrativt bistånd användas i stället för dokumentet om ömsesidigt administrativt bistånd.

2.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

Kommissionen får även anta genomförandeakter för att fastställa hur den återkoppling som avses i artikel 8.5 ska se ut och vad den ska innehålla.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

3.  Varje medlemsstat ska avgöra i vilka situationer det datoriserade systemet får betraktas som otillgängligt.

4.  När det inte är praktiskt möjligt att använda dokumentet om ömsesidigt administrativt bistånd, kan informationsutbytet undantagsvis helt eller delvis genomföras med hjälp av andra medel. I sådana situationer ska informationen åtföljas av en förklaring till varför det inte var praktiskt möjligt att använda dokumentet om ömsesidigt bistånd.

Artikel 10

Tillhandahållande av dokument

1.  Oavsett innehåll ska de dokument som ska tillhandahållas enligt artikel 8 bifogas det dokument om ömsesidigt administrativt bistånd som avses i artikel 9.1.

Om detta emellertid är omöjligt eller opraktiskt ska dokumenten tillhandahållas på elektronisk väg eller på annat sätt.

2.  Den tillfrågade myndigheten ska endast vara skyldig att lämna ut originalhandlingar om sådana handlingar är nödvändiga för det syfte som den begärande myndigheten eftersträvar, och om detta utlämnande inte strider mot tillämpliga bestämmelser i den tillfrågade myndighetens medlemsstat.

Artikel 11

Tidsfrister

1.  Den tillfrågade myndigheten ska lämna den information som avses i artikel 8 så snart som möjligt och senast tre månader efter att begäran mottagits.

Om den tillfrågade myndigheten redan förfogar över denna information ska tidsfristen emellertid vara en månad.

2.  För vissa särskilda kategorier av fall kan den tillfrågade och den begärande myndigheten komma överens om andra tidsfrister än de som anges i punkt 1.

3.  Om den tillfrågade myndigheten inte kan svara på en begäran inom den tidsfrist som föreskrivs i punkt 1, ska den inom en månad med hjälp av ett dokument om ömsesidigt administrativt bistånd underrätta den begärande myndigheten om skälen till att tidsfristen inte kan iakttas och ange när den förväntas kunna svara på begäran.

Artikel 12

Tjänstemän från andra medlemsstater och deras medverkan i administrativa utredningar

1.  Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får tjänstemän som vederbörligen bemyndigats av den begärande myndigheten närvara vid de administrativa myndigheternas kontor i den tillfrågade medlemsstaten, eller varje annan plats där dessa myndigheter utför sina uppgifter, i syfte att utbyta den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt.

Om den begärda informationen finns i dokumentation som den tillfrågade myndighetens tjänstemän har tillgång till, ska tjänstemännen vid den begärande myndigheten få kopior av denna dokumentation.

2.  Genom överenskommelse mellan den begärande myndigheten och den tillfrågade myndigheten, och på de villkor som fastställts av den senare, får tjänstemän som utsetts av den begärande myndigheten närvara under de administrativa utredningar som utförs på den tillfrågade medlemsstatens territorium i syfte att utbyta den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt.

Om en sådan överenskommelse görs ska den begärande myndighetens tjänstemän få tillträde till samma lokaler och tillgång till samma handlingar som den tillfrågade myndighetens tjänstemän, genom förmedling av dessa tjänstemän och endast för att genomföra den administrativa utredningen. Tjänstemän från den begärande myndigheten ska endast bedriva utredningar eller ställa frågor efter godkännande och under övervakning av tjänstemän från den tillfrågade myndigheten. De ska inte utöva de kontrollbefogenheter som tillkommer tjänstemännen vid den tillfrågade myndigheten.

3.  De tjänstemän från den begärande myndigheten som uppehåller sig i en annan medlemsstat i enlighet med punkterna 1 och 2 ska alltid kunna uppvisa en skriftlig fullmakt där deras identitet och officiella behörighet anges.

Artikel 13

Samtidiga kontroller

1.  För att kunna utbyta den information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt, får två eller flera medlemsstater, på grundval av en riskanalys, komma överens om att, var och en på sitt eget territorium, genomföra samtidiga kontroller av situationen i fråga om punktskatt för en eller flera ekonomiska aktörer eller andra personer som är av gemensamt eller kompletterande intresse, när de anser att sådana kontroller skulle vara mer effektiva än kontroller som utförs av endast en medlemsstat.

2.  För att ta initiativ till en samtida kontroll i enlighet med punkt 1 ska den behöriga myndigheten i en medlemsstat lägga fram ett förslag till de behöriga myndigheterna i övriga berörda medlemsstater.

I förslaget ska myndigheten

3.  De behöriga myndigheter som mottar ett förslag som avses i punkt 2 ska bekräfta att de önskar delta i den samtidiga kontrollen eller, så snart som möjligt men senast inom en månad från mottagandet av förslaget, meddela sitt motiverade avslag till den behöriga myndighet som har lagt fram förslaget.

4.  Varje behörig myndighet som deltar i en samtidig kontroll ska utse en företrädare med ansvar för att övervaka och samordna kontrollerna.

5.  Efter genomförandet av en samtidig kontroll ska de behöriga myndigheterna utan dröjsmål underrätta de övriga medlemsstaternas kontaktkontor för punktskatter om eventuella metoder eller förfaranden som upptäckts vid den samtidiga kontrollen och som används eller misstänks ha använts för att kringgå punktskattelagstiftningen, om sådan information kan vara av särskilt intresse för andra medlemsstater.

Artikel 14

Begäran om delgivning av administrativa beslut och åtgärder

1.  På begäran av den begärande myndigheten ska den tillfrågade myndigheten, i enlighet med tillämpliga regler om motsvarande delgivningar i den egna medlemsstaten, delge mottagaren alla beslut och åtgärder som har vidtagits av de administrativa myndigheterna i den begärande medlemsstaten beträffande tillämpningen av punktskattelagstiftningen.

2.  En sådan begäran om delgivning som avses i punkt 1 ska innehålla uppgift om anledningen till det beslut eller den åtgärd som ska delges och ska innehålla namn, adress och all annan information som är av betydelse för att identifiera mottagaren.

3.  Den tillfrågade myndigheten ska utan dröjsmål underrätta den begärande myndigheten om hur den begäran om delgivning som avses i punkt 1 har behandlats, och meddela vilken dag beslutet eller åtgärden delgavs mottagaren.

4.  Om den tillfrågade myndigheten är oförmögen att hantera den begäran om delgivning som avses i punkt 1, ska den skriftligen underrätta den begärande myndigheten om detta senast en månad efter att begäran mottogs.

Den tillfrågade myndigheten får inte avslå en begäran på grund av innehållet i det beslut eller den åtgärd som ska delges.

5.  Den begärande myndigheten ska endast göra en begäran om delgivning enligt denna artikel när den är oförmögen att göra en delgivning till mottagaren i enlighet med de regler som gäller för delgivning av de berörda instrumenten i den begärande medlemsstaten, eller när en sådan delgivning skulle leda till oproportionella svårigheter.

6.  Denna artikel ska inte tillämpas på de handlingar som avses i artikel 8 i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder ( 11 ).

KAPITEL III

INFORMATIONSUTBYTE UTAN FÖREGÅENDE BEGÄRAN

Artikel 15

Obligatoriskt informationsutbyte

1.  Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska genom regelbundet eller händelsestyrt automatiskt informationsutbyte till den behöriga myndigheten i samtliga övriga berörda medlemsstater i följande fall lämna sådan information som är nödvändig för att se till att punktskattelagstiftningen tillämpas korrekt:

2.  Den myndighet som har vidarebefordrat information till en annan myndighet i enlighet med punkt 1 får begära att den andra myndigheten ger återkoppling om de uppföljningsåtgärder som den vidtagit på grundval av den lämnade informationen. Om en sådan begäran görs ska den andra myndigheten, utan att det påverkar de bestämmelser om sekretess och uppgiftsskydd som gäller i den medlemsstaten, så snart som möjligt ge sådan återkoppling, förutsatt att det inte skulle leda till orimliga administrativa bördor.

3.  Om den information som avses i punkt 1 rör varor som flyttas inom unionen, ska informationen överlämnas med hjälp av ett dokument om ömsesidigt administrativt bistånd, med förbehåll för punkt 4.

När det inte är praktiskt möjligt att använda detta dokument kan emellertid informationsutbytet undantagsvis helt eller delvis göras på annat sätt. I sådant fall ska informationen åtföljas av en förklaring av varför det inte var praktiskt möjligt att använda dokumentet om ömsesidigt administrativt bistånd.

4.  Om det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska reservdokumentet för ömsesidigt administrativt bistånd användas i stället för det dokument som avses i punkt 3.

5.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

Kommissionen får även anta genomförandeakter för att fastställa i vilka situationer de behöriga myndigheterna får betrakta det datoriserade systemet som otillgängligt i den mening som avses i punkt 4 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Artikel 16

Frivilligt utbyte av information

1.  Medlemsstaternas behöriga myndigheter får, utan föregående begäran, spontant utbyta sådan nödvändig information för att säkerställa korrekt tillämpning av punktskattelagstiftningen som de har kännedom om och som inte omfattas av artikel 15.

De får använda det datoriserade systemet för detta om systemet kan behandla sådan information.

2.  Den myndighet som har överlämnat information till en annan myndighet enligt punkt 1 får begära att den andra myndigheten ska ge återkoppling om de uppföljningsåtgärder som den har vidtagit till följd av den information som överlämnas. Om en sådan begäran görs ska den andra myndigheten, utan att detta påverkar tillämpliga sekretess- och dataskyddsbestämmelser i den medlemsstat där den är verksam, så snart som möjligt överlämna denna återkoppling, under förutsättning att detta inte lägger en oproportionerligt stor börda på den tillfrågade myndigheten.

3.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa

Kommissionen får även anta genomförandeakter för att fastställa hur den återkoppling som avses i punkt 2 ske se ut och vad den ska innehålla.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Artikel 17

Medlemsstaternas skyldighet att underlätta informationsutbyte utan föregående begäran

Medlemsstaterna ska vidta de administrativa och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att underlätta sådant informationsutbyte som avses i detta kapitel.

Artikel 18

Begränsning av skyldigheter

Medlemsstaterna ska för genomförandet av detta kapitel varken vara skyldiga att införa nya skyldigheter för personer i syfte att inhämta information eller tvingas bära oproportionerliga administrativa bördor.

KAPITEL IV

LAGRING OCH UTBYTE AV ELEKTRONISK INFORMATION OM EKONOMISKA AKTÖRER

Artikel 19

Lagring och utbyte av information om godkännanden av ekonomiska aktörer och skatteupplag

1.  Varje medlemsstat ska upprätthålla en elektronisk databas som omfattar följande register:

2.  De register som avses i punkt 1 ska innehålla följande uppgifter:

3.  Det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller ett kontaktorgan i varje medlemsstat ska se till att informationen i de nationella registren är fullständig, korrekt och aktuell.

4.  Informationen i de respektive nationella register som avses i punkt 2 ska automatiskt utbytas via ett centralt register om informationen rör ekonomiska aktörer som under ett uppskovsförfarande flyttar punktskattepliktiga varor mellan medlemsstater.

Kommissionen ska driva registret som en del av ett datoriserat system på ett sätt som säkerställer att alla medlemsstater alltid erhåller en korrekt och aktuell översikt över samtliga nationella registeruppgifter.

Det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller kontaktorgan i medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om innehållet i det nationella registret och i god tid meddela alla ändringar av innehållet.

Artikel 20

Tillgång till och rättelse av uppgifter

1.  Kommissionen ska se till att varje person som medverkar i flyttningen av punktskattepliktiga varor mellan medlemsstater under ett uppskovsförfarande på elektronisk väg kan få en bekräftelse på huruvida de punktskattenummer som är uppförda i det centrala register som avses i artikel 19.4 är giltiga. Kommissionen ska överlämna varje begäran om rättelse av dessa uppgifter som en ekonomisk aktör inger till det centrala kontaktkontor för punktskatter eller kontaktorgan som ansvarar för godkännandet av den ekonomiska aktören.

2.  Det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller medlemsstaternas kontaktorgan ska se till att de ekonomiska aktörerna får en bekräftelse på de uppgifter om dem som har uppförts enligt artikel 19.2 och att de kan få eventuella felaktigheter rättade.

3.  Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får, enligt villkor som fastställts av den medlemsstaten, låta det centrala kontaktkontoret för punktskatter eller utsedda kontaktorgan delge en bekräftelse på den information som erhållits enligt artikel 19.2.

Artikel 21

Lagring av uppgifter

1.  Varje medlemsstat ska lagra informationen om flyttning av punktskattepliktiga varor inom unionen och uppgifterna i de nationella register som avses i artikel 19 i minst fem år från slutet av det kalenderår då flyttningen inleddes, så att denna information kan användas för de förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Den perioden kan begränsas till tre år för information som införts i de nationella registren före den 1 juli 2012.

2.  Information som inhämtats med hjälp av det datoriserade systemet ska lagras i detta system på ett sätt som gör det möjligt att i systemet hämta och bearbeta denna information för att besvara en sådan begäran om information som avses i artikel 8.

Artikel 22

Genomförande

Kommissionen ska anta genomförandeakter

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

KAPITEL V

GEMENSAMMA VILLKOR FÖR BISTÅND

Artikel 23

Språkordning

En begäran om bistånd, inbegripet begäran om delgivning, och bifogade handlingar får avfattas på varje språk som den tillfrågade och den begärande myndigheten kommit överens om. En översättning till det officiella språket eller något av de officiella språken i den medlemsstat där den tillfrågade myndigheten har sitt säte krävs endast om den tillfrågade myndigheten motiverar varför en sådan översättning behövs.

Artikel 24

Servicekvalitet

1.  Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att de delar av det datoriserade systemet som är nödvändiga för informationsutbytet enligt denna förordning fungerar, underhålls på lämpligt sätt och utvecklas ytterligare.

2.  Kommissionen och medlemsstaterna ska ingå ett servicenivåavtal och komma överens om en säkerhetspolitik för det datoriserade systemet. I servicenivåavtalet ska den tekniska kvaliteten på de tjänster och kvantiteten tjänster som kommissionen och medlemsstaterna ska leverera anges, så att alla delar av det datoriserade systemet och den elektroniska kommunikationen kan fungera på ett säkert sätt och ansvarsfördelningen för systemet utvecklas ytterligare.

Artikel 25

Allmänna begränsningar av den tillfrågade myndighetens skyldigheter

1.  Den tillfrågade myndigheten ska ge den begärande myndigheten den information som begärs i enlighet med denna förordning, under förutsättning att

2.  Denna förordning ska inte innebära någon förpliktelse för den behöriga myndigheten i en medlemsstat att låta genomföra utredningar eller att lämna information, om lagstiftningen eller den administrativa praxisen i den medlemsstaten inte tillåter dess myndigheter att göra sådana utredningar eller att inhämta eller använda sådan information för den medlemsstatens egna ändamål.

3.  Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får vägra att tillhandahålla information, om den begärande medlemsstaten av rättsliga skäl är förhindrad att lämna liknande information.

4.  Tillhandahållande av information får nekas, om det kunde leda till att en affärshemlighet, företagshemlighet, yrkeshemlighet eller handelsprocess skulle röjas, eller om det gäller information vars röjande skulle strida mot den allmänna ordningen.

5.  Den tillfrågade myndigheten ska underrätta den begärande myndigheten om skälen till varför en begäran om bistånd har avslagits. I statistiksyfte ska behöriga myndigheter dessutom en gång om året underrätta kommissionen om de olika kategorier skäl som har använts för att avslå begäran.

6.  Punkt 2, 3 eller 4 ska inte i något fall tolkas som en tillåtelse för den begärande myndigheten att vägra att tillhandahålla information enbart av det skälet att informationen innehas av en bank eller annan finansiell institution, en förvaltare eller en person som uppträder som befullmäktigad eller förvaltare, eller på grund av att informationen avser ägarintressen för en person.

Artikel 26

Kostnader

Medlemsstaterna ska ömsesidigt avskriva alla krav på ersättning för kostnader för att tillämpa denna förordning, med undantag för krav som rör avgifter som har betalats till experter.

Artikel 27

Minimibelopp

1.  En begäran om bistånd får villkoras med ett lägsta tröskelvärde som grundas på den punktskatt som eventuellt ska betalas.

2.  Kommissionen får anta genomförandeakter för att specificera det tröskelvärde som avses i punkt 1 i denna artikel.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Artikel 28

Sekretess, dataskydd och användning av den information som tillhandahållits enligt denna förordning

1.  All information som medlemsstater tillhandahållit eller inhämtat i enlighet med denna förordning, eller all information som en tjänsteman, annan anställd eller entreprenör har haft tillgång till under utförandet av sina arbetsuppgifter, ska omfattas av den sekretess och åtnjuta samma skydd som liknande information ges enligt lagstiftningen i den mottagande medlemsstaten.

2.  Den information som avses i punkt 1 får användas för

Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahåller informationen ska emellertid tillåta att den utnyttjas för andra ändamål i den begärande myndighetens medlemsstat, om informationen får användas för liknande ändamål enligt lagstiftningen i den tillfrågade myndighetens medlemsstat.

I den utsträckning det är tillåtet enligt nationell lagstiftning och utan att det inverkar på tillämpningen av artikel 1.2 får den information som avses i punkt 1 i den här artikeln användas i samband med rättsliga eller administrativa förfaranden som kan leda till sanktioner och som inletts på grund av överträdelser av skattelagstiftningen, utan att det påverkar tillämpningen av allmänna regler om svarandes och vittnens rättigheter vid sådana förfaranden.

3.  Om den begärande myndigheten anser att den information den har mottagit från den tillfrågade myndigheten är användbar för den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat, får den vidarebefordra informationen till den myndigheten. Den ska underrätta den tillfrågade myndigheten om detta.

Den tillfrågade myndigheten får ställa som villkor för överlämnande av information till en annan medlemsstat att myndigheten i förväg ska ha samtyckt till detta.

4.  Medlemsstaternas hantering av personuppgifter enligt denna förordning ska omfattas av nationella bestämmelser om genomförande av direktiv 95/46/EG.

För att korrekt kunna tillämpa denna förordning ska medlemsstaterna begränsa räckvidden för de skyldigheter och rättigheter som avses i artiklarna 10, 11.1, 12 och 21 i direktiv 95/46/EG endast i den mån detta är nödvändigt för att skydda de intressen som avses i artikel 13.1 e i det direktivet. Dessa restriktioner ska stå i proportion till intresset i fråga.

Artikel 29

Tillgång till information med kommissionen bemyndigande

Personer som bemyndigats av kommissionen får ges tillgång till den information som avses i artikel 28.4 endast i den mån detta är nödvändigt för drift, underhåll och utveckling av CCN/CSI-nätet och för driften av det centrala registret.

Sådana personer har tystnadsplikt. Den information som de ges tillgång till omfattas av skyddet för personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 30

Den erhållna informationens bevisvärde

De rapporter, intyg och andra handlingar, eller vidimerade kopior av eller utdrag ur sådana, som överlämnats av den behöriga myndigheten i en medlemsstat till den behöriga myndigheten i en annan medlemsstat i enlighet med denna förordning får åberopas som bevismaterial av behöriga instanser i den andra medlemsstaten, på samma villkor som gäller för motsvarande handlingar som överlämnats av en annan myndighet i den andra medlemsstaten.

Artikel 31

Skyldighet att samarbeta

1.  För tillämpningen av denna förordning ska medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att

2.  Kommissionen ska utan dröjsmål till varje medlemsstats behöriga myndighet vidarebefordra all information som är nödvändig för att punktskattelagstiftningen ska kunna tillämpas korrekt, som den tar emot och som den har möjlighet att tillhandahålla.

Artikel 32

Förbindelser med tredjeland

1.  När en medlemsstats behöriga myndighet erhåller information från ett tredjeland, får denna vidarebefordra den informationen till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som kan vara intresserade av den, och i synnerhet till de behöriga myndigheter som begär detta, i den mån det är tillåtet enligt gällande regler om administrativt bistånd som har överenskommits med detta särskilda tredjeland. När det ligger i unionens intresse och det sker för samma ändamål som denna förordning får sådan information även vidarebefordras till kommissionen.

2.  När det berörda tredjelandet rättsligt har förbundit sig att ge det bistånd som är nödvändigt för insamling av bevismaterial för det oriktiga i en transaktion som förefaller strida mot punktskattelagstiftningen, får information som erhållits i enlighet med denna förordning vidarebefordras av den behöriga myndigheten i en medlemsstat till det tredjelandet, i enlighet med den medlemsstatens nationella lagstiftning gällande överföring av personuppgifter till tredjeländer för korrekt tillämpning av punktskatter eller liknande skatter, pålagor, tullar och avgifter som är tillämpliga i tredjelandet med samtycke från de behöriga myndigheter som lämnat informationen, i enlighet med deras nationella lagstiftning.

Artikel 33

Bistånd till ekonomiska aktörer

1.  Myndigheterna i en medlemsstat i vilken en avsändare av punktskattepliktiga varor har sitt säte får bevilja bistånd till denna avsändare om denne inte har mottagit den mottagningsrapport som avses i artikel 24.4 i direktiv 2008/118/EG, en exportrapport som avses i artikel 25.3 i det direktivet, eller, i de situationer som avses i artikel 33.1 i det direktivet, en kopia av det följedokument som avses i artikel 34 i det direktivet.

Beviljandet av sådant bistånd innebär inte på något sätt att avsändaren befrias från sina skattemässiga skyldigheter.

2.  När en medlemsstat beviljar bistånd enligt punkt 1 i den här artikeln och anser det nödvändigt att erhålla information från en annan medlemsstat, ska den begära sådan information i enlighet med artikel 8. Den andra medlemsstaten kan neka att inhämta den begärda informationen om avsändaren inte har uttömt alla de informationskällor som denne har till sitt förfogande för att erhålla bevis för att flyttningen av varor mellan medlemsstaterna har avslutats.

KAPITEL VI

UTVÄRDERING OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 34

Utvärdering av systemet, insamling av driftstatistik och rapportering

1.  Medlemsstaterna och kommissionen ska granska och utvärdera tillämpningen av denna förordning. Kommissionen ska i detta syfte regelbundet sammanfatta medlemsstaternas erfarenheter i syfte att förbättra driften av det system som inrättas genom denna förordning.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna följande information:

För att kunna utvärdera hur effektivt detta system för administrativt samarbete har varit för att verkställa tillämpningen av punktskattelagstiftningen och bekämpa skattefusk på punktskatteområdet, får medlemsstaterna ge kommissionen all annan tillgänglig information utöver den information som avses i första stycket.

Kommissionen ska vidarebefordra den information den fått av medlemsstaterna till övriga berörda medlemsstater.

Skyldigheten att överlämna information och statistiska uppgifter får inte innebära en omotiverad ökning av administrativa bördor.

3.  Kommissionen får hämta information direkt från de meddelanden som genereras av det datoriserade systemet i diagnostik- och statistiksyften, med förbehåll för artikel 28.

4.  Den information som överlämnas av medlemsstaterna eller som hämtas av kommissionen för de ändamål som avses i punkterna 1–3 får inte innehålla individuella uppgifter eller personuppgifter.

5.  För att genomföra denna artikel ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa de relevanta statistiska uppgifter som medlemsstaterna ska lämna, den information som ska hämtas av kommissionen och de statistikrapporter som ska utarbetas av kommissionen och medlemsstaterna.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 35.2.

Artikel 35

Kommitté för punktskatter

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté för punktskatter som inrättats genom artikel 43.1 i direktiv 2008/118/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 36

Upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004

Förordning (EG) nr 2073/2004 upphör härmed att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan till den här förordningen.

Artikel 37

Rapportering till Europaparlamentet och rådet

Vart femte år från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande, och särskilt på grundval av den information som tillhandahållits av medlemsstaterna, ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning.

Artikel 38

Bilaterala avtal

När de behöriga myndigheterna ingår avtal om bilaterala angelägenheter på de områden som omfattas av denna förordning och det inte gäller enskilda fall, ska de utan dröjsmål underrätta kommissionen om detta. Kommissionen ska i sin tur underrätta övriga medlemsstaters behöriga myndigheter.

Artikel 39

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2012.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

---

BILAGA

---

( 1 ) Yttrande av den 29 mars 2012 (ännu ej offentliggjort i EUT).

( 2 ) EUT C 68, 6.3.2012, s. 45.

( 3 ) EUT L 359, 4.12.2004, s. 1.

( 4 ) EUT L 9, 14.1.2009, s. 12.

( 5 ) EUT L 162, 1.7.2003, s. 5.

( 6 ) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

( 7 ) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

( 8 ) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

( 9 ) Yttrande av den 18 januari 2012.

( 10 ) EUT L 162, 1.7.2003, s. 5.

( 11 ) EUT L 84, 31.3.2010, s. 1.

( 12 ) EUT L 197, 29.7.2009, s. 24.