2011O0014 — SV — 05.06.2014 — 002.001

---

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE av den 20 september 2011 om Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden (omarbetning) (ECB/2011/14) (2011/817/EU) (EGT L 331, 14.12.2011, p.1)

Ändrad genom:

		Officiella tidningen
		No	page	date
►M1	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE av den 26 november 2012	L 348	30	18.12.2012
►M2	EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE av den 12 mars 2014	L 166	33	5.6.2014

---

▼B

EUROPEISKA CENTRALBANKENS RIKTLINJE

av den 20 september 2011

om Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden

(omarbetning)

(ECB/2011/14)

(2011/817/EU)

Artikel 1

Principer, instrument, förfaranden och kriterier för genomförandet av Eurosystemets gemensamma penningpolitik

Den gemensamma penningpolitiken ska genomföras i enlighet med de principer, instrument, förfaranden och kriterier som anges i bilagorna I och II till denna riktlinje. De nationella centralbankerna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra sina penningpolitiska transaktioner i enlighet med de principer, instrument, förfaranden och kriterier som anges i bilagorna I och II till denna riktlinje.

Artikel 2

Uppföljning

De nationella centralbankerna ska senast den 11 oktober 2011 närmare informera Europeiska centralbanken (ECB) om de texter och åtgärder de avser anta för att genomföra de innehållsmässiga ändringarna i denna riktlinje jämfört med riktlinje ECB/2000/7.

Artikel 3

Upphävande

1.  Riktlinje ECB/2000/7 ska upphöra att gälla den 1 januari 2012.

2.  Hänvisningar till den upphävda riktlinjen ska gälla som hänvisningar till den här riktlinjen.

Artikel 4

Slutbestämmelser

1.  Denna riktlinje träder i kraft två dagar efter det att den har antagits.

2.  Denna riktlinje ska tillämpas från och med den 1 januari 2012.

Artikel 5

Adressater

Denna riktlinje riktar sig till alla centralbanker i Eurosystemet.

---

BILAGA I

GENOMFÖRANDET AV PENNINGPOLITIKEN I EUROOMRÅDET

Allmän dokumentation av Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden

INNEHÅLL
INLEDNING
ÖVERSIKT ÖVER DET PENNINGPOLITISKA STYRSYSTEMET
1.1	Europeiska centralbankssystemet
1.2	Eurosystemets mål
1.3	Eurosystemets penningpolitiska instrument
1.3.1	Öppna marknadsoperationer
1.3.2	Stående faciliteter
1.3.3	Kassakrav
1.4	Motparter
1.5	Underliggande tillgångar
1.6	Ändringar av styrsystemet
GODKÄNDA MOTPARTER
2.1	Allmänna urvalskriterier
2.2	Urval av motparter för snabba anbud och bilaterala transaktioner
2.3	Sanktioner mot motparter som inte fullgör sina skyldigheter
2.4	Åtgärder som kan vidtas av försiktighetsskäl eller då fallissemang inträffar
2.4.1	Åtgärder som kan vidtas av försiktighetsskäl
2.4.2	Åtgärder som kan vidtas då fallissemang inträffar
2.4.3	Rimlig och icke-diskriminerande tillämpning av diskretionära åtgärder
ÖPPNA MARKNADSOPERATIONER
3.1	Reverserade transaktioner
3.1.1	Allmänt
3.1.2	Huvudsakliga refinansieringstransaktioner
3.1.3	Långfristiga refinansieringstransaktioner
3.1.4	Finjusterande reverserade transaktioner
3.1.5	Strukturella reverserade transaktioner
3.2	Direkta köp/försäljningar av värdepapper
3.2.1	Typ av instrument
3.2.2	Rättslig karaktär
3.2.3	Pris
3.2.4	Andra operativa egenskaper
3.3	Emission av ECB:s skuldcertifikat
3.3.1	Typ av instrument
3.3.2	Rättslig karaktär
3.3.3	Räntevillkor
3.3.4	Andra operativa egenskaper
3.4	Valutaswappar
3.4.1	Typ av instrument
3.4.2	Rättslig karaktär
3.4.3	Villkor för valuta och växelkurs
3.4.4	Andra operativa egenskaper
3.5	Inlåning med fast löptid
3.5.1	Typ av instrument
3.5.2	Rättslig karaktär
3.5.3	Ränta
3.5.4	Andra operativa egenskaper
STÅENDE FACILITETER
4.1	Utlåningsfaciliteten
4.1.1	Typ av instrument
4.1.2	Rättslig karaktär
4.1.3	Tillträdesvillkor
4.1.4	Löptid och räntevillkor
4.1.5	Avstängning från tillträdet till faciliteten
4.2	Inlåningsfaciliteten
4.2.1	Typ av instrument
4.2.2	Rättslig karaktär
4.2.3	Tillträdesvillkor
4.2.4	Löptid och räntevillkor
4.2.5	Avstängning från tillträdet till faciliteten
FÖRFARANDEN
5.1	Anbudsförfaranden
5.1.1	Allmänt
5.1.2	Kalender för anbudsförfaranden
5.1.3	Tillkännagivande av anbudsvillkoren
5.1.4	Motparternas förberedelser och avgivande av anbud
5.1.5	Förfarande vid tilldelningar
5.1.6	Tillkännagivande av tilldelningar
5.2	Förfarande vid bilaterala transaktioner
5.2.1	Allmänt
5.2.2	Direkt kontakt med motparter
5.2.3	Transaktioner som görs via börser och ombud
5.2.4	Tillkännagivande av bilaterala transaktioner
5.2.5	Transaktionsdagar
5.3	Avvecklingsförfaranden
5.3.1	Allmänt
5.3.2	Avveckling av öppna marknadsoperationer
5.3.3	Förfaranden vid dagens slut
GODTAGBARA TILLGÅNGAR
6.1	Allmänt
6.2	Urvalsspecifikationer för underliggande tillgångar
6.2.1	Urvalskriterier för omsättbara tillgångar
6.2.2	Urvalskriterier för icke omsättbara tillgångar
6.2.3	Ytterligare krav för att använda godtagbara tillgångar
6.3	Eurosystemets ramverk för kreditbedömning
6.3.1	Omfattning och beståndsdelar
6.3.2	Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar
6.3.3	Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för icke omsättbara tillgångar
6.3.4	Godtagbarhetskriterier för kreditbedömningssystem
6.3.5	Övervakning av kreditbedömningssystems prestanda
6.4	Riskkontrollåtgärder
6.4.1	Allmänna principer
6.4.2	Riskkontrollåtgärder för omsättbara tillgångar
6.4.3	Riskkontrollåtgärder för icke omsättbara tillgångar
6.5	Värderingsprinciper för underliggande tillgångar
6.5.1	Omsättbara tillgångar
6.5.2	Icke omsättbara tillgångar
6.6	Gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar
6.6.1	Korrespondentcentralbanksmodell
6.6.2	Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem
6.6.3	CCBM med förbindelser
6.6.4	Korrespondentcentralbanksmodellen och trepartshantering av säkerheter
6.7	Godkännandet av säkerhet i form av värdepapper i andra valutor än euro i fall av oförutsedda händelser
KASSAKRAV
7.1	Allmänt
7.2	Institut som omfattas av kassakravssystemet
7.3	Beräkning av kassakravet
7.3.1	Kassakravsbas och kassakravsprocent
7.3.2	Beräkning av kassakravet
7.4	Uppfyllande av kassakrav
7.4.1	Uppfyllandeperiod
7.4.2	Kassakravsmedel
7.4.3	Förräntning av kassakravsmedel
7.5	Rapportering, godkännande och kontroll av kassakravsbasen
7.6	Åsidosättande av kassakravet
TILLÄGG 1 –	Exempel på penningpolitiska operationer och förfaranden
TILLÄGG 2 –	Ordlista
TILLÄGG 3 –	Urval av motparter vid valutainterventioner och valutaswappar för penningpolitiska ändamål
TILLÄGG 4 –	System för inrapportering av Europeiska centralbankens penningmängds- och bankstatistik
TILLÄGG 5 –	Eurosystemets webbplatser
TILLÄGG 6 –	Förfaranden och sanktioner som ska tillämpas om en motpart inte fullgör sina skyldigheter
TILLÄGG 7 –	Giltiga säkerheter upplåts i kreditfordringar
TILLÄGG 8 –	Rapporteringskrav på lån-nivå för värdepapper med bakomliggande tillgångar

Förkortningar

CCBM	korrespondentcentralbanksmodell (correspondent central banking model)

CET	centraleuropeisk tid

CRD	kapitaltäckningsdirektiv (Capital Requirements Directive)

ECAF	Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (Eurosystem credit assessment framework)

ECAI	externt institut för kreditbedömning (external credit assessment institution)

ECB	Europeiska centralbanken

EEG	Europeiska ekonomiska gemenskapen

EG	Europeiska gemenskapen

ENS 95

Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995

ECBS	Europeiska centralbankssystemet (European System of Central Banks)

EU	Europeiska unionen

ICAS	internt kreditbedömningssystem (in-house credit assessment system)

IRB	internt ratingsystem

ISIN	ISIN-kod (International Securities Identification Number)

MFI	monetärt finansinstitut (monetary financial institution)

MMF	penningmarknadsfond (money market fund)

NCB	nationell centralbank

PD	sannolikhet för betalningsinställelse

RMBD	skuldförbindelse med säkerhet i inteckning (retail mortgage-backed debt instrument)

RT	ratingverktyg (rating tool)

RTGS	bruttoavveckling i realtid (real-time gross settlement)

SSS	värdepappersavvecklingssystem (securities settlement system)

Target

det transeuropeiska automatiserade systemet för bruttoavveckling av betalningar i realtid enligt definitionen i riktlinje ECB/2005/16

Target2

det transeuropeiska automatiserade systemet för bruttoavveckling av betalningar i realtid enligt definitionen i riktlinje ECB/2007/2

▼M2

TPA	trepartsagent

▼B

Inledning

I detta dokument beskrivs det operativa styrsystem som Eurosystemet har valt för den gemensamma penningpolitiken i euroområdet. Dokumentet, som utgör en del av Eurosystemets rättsliga ram för penningpolitiska instrument och förfaranden, är avsett att vara en ”allmän dokumentation” av Eurosystemets penningpolitiska instrument och förfaranden och syftar framför allt till att ge motparterna den information de behöver om Eurosystemets penningpolitiska styrsystem.

Den allmänna dokumentationen medför inte i sig några rättigheter eller skyldigheter för motparterna. Rättsförhållandet mellan Eurosystemet och dess motparter fastställs genom behöriga avtal och föreskrifter.

Texten är indelad i sju kapitel. Kapitel 1 innehåller en översikt över den operativa ramen för Eurosystemets penningpolitik. I kapitel 2 specificeras urvalskriterierna för motparter som deltar i Eurosystemets penningpolitiska operationer. I kapitel 3 beskrivs öppna marknadsoperationer, medan det i kapitel 4 redogörs för de stående faciliteter som är tillgängliga för motparterna. I kapitel 5 specificeras de förfaranden som tillämpas vid genomförandet av penningpolitiska operationer. I kapitel 6 definieras urvalskriterierna för de underliggande värdepapper som godtas vid penningpolitiska operationer. I kapitel 7 presenteras Eurosystemets kassakravssystem.

Tilläggen innehåller exempel på penningpolitiska operationer, en ordlista, kriterier för urvalet av motparter för Eurosystemets valutainterventioner, en presentation av systemet för inrapportering av Europeiska centralbankens penningmängds- och bankstatistik, en förteckning över Eurosystemets webbplatser och en beskrivning av de förfaranden och sanktioner som ska tillämpas om motparterna inte fullgör sina skyldigheter och ytterligare rättsliga krav för skapande av giltiga säkerheter för kreditfordringar när dessa används som säkerhet inom Eurosystemet.

KAPITEL 1

ÖVERSIKT ÖVER DET PENNINGPOLITISKA STYRSYSTEMET

1.1    Europeiska centralbankssystemet

Europeiska centralbankssystemet (ECBS) består av Europeiska centralbanken (ECB) och centralbankerna i EU:s medlemsstater ( 3 ). ECBS uppgifter utförs i enlighet med bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (nedan kallad stadgan för ECBS). ECBS styrs av ECB:s beslutande organ. ECB-rådet utformar penningpolitiken, som verkställs av direktionen, i enlighet med ECB-rådets riktlinjer och beslut. I den utsträckning det anses möjligt och ändamålsenligt, och med ambitionen att säkerställa effektiva transaktioner, ska ECB anlita de nationella centralbankerna ( 4 ) för att genomföra Eurosystemets penningpolitiska operationer. De nationella centralbankerna får, om detta är nödvändigt för genomförandet av penningpolitiken, mellan Eurosystemets medlemmar utbyta individuell information, som till exempel operativa uppgifter, som rör motparter som deltar i Eurosystemets operationer ( 5 ). Eurosystemets penningpolitiska operationer ska genomföras på lika villkor i alla medlemsstater ( 6 ).

1.2    Eurosystemets mål

Huvudmålet för Eurosystemet är att upprätthålla prisstabilitet, i enlighet med artikel 127.1 i fördraget. Utan att åsidosätta detta primära mål ska Eurosystemet stödja den allmänna ekonomiska politiken inom unionen. Eurosystemet ska handla i överensstämmelse med principen om en öppen marknadsekonomi med fri konkurrens som främjar en effektiv resursfördelning.

1.3    Eurosystemets penningpolitiska instrument

För att uppnå sina mål har Eurosystemet en uppsättning penningpolitiska instrument till sitt förfogande. Eurosystemet utför öppna marknadsoperationer, erbjuder stående faciliteter och ålägger kreditinstituten att hålla kassakravsmedel på konton i Eurosystemet.

1.3.1    Öppna marknadsoperationer

Öppna marknadsoperationer spelar en viktig roll i Eurosystemets penningpolitik. De används för att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och sända signaler om penningpolitikens inriktning. Fem olika instrument är tillgängliga för Eurosystemet för att utföra öppna marknadsoperationer. Det viktigaste instrumentet är reverserade transaktioner (som baserar sig på repoavtal eller lån mot säkerhet). Eurosystemet kan också genomföra direkta köp/försäljningar av värdepapper (outright transactions), emittera ECB:s skuldcertifikat, göra valutaswappar samt ta emot inlåning med fast löptid. ECB tar initiativet till öppna marknadsoperationer, beslutar vilka instrument som ska användas och på vilka villkor transaktionerna kan verkställas. De kan genomföras antingen genom standardiserade anbud, snabba anbud eller bilaterala förfaranden ( 7 ). Med hänsyn till syfte, regelbundenhet och förfaranden kan Eurosystemets öppna marknadsoperationer indelas i följande fyra kategorier (se även tabell 1):

1.3.2    Stående faciliteter

Syftet med stående faciliteter är att tillföra respektive dra in likviditet över natten, sända signaler om den allmänna inriktningen på penningpolitiken och sätta gränser för dagslåneräntans rörelser. Två stående faciliteter är tillgängliga för godkända motparter på deras eget initiativ, förutsatt att de uppfyller vissa villkor (se även tabell 1):

De stående faciliteterna administreras decentraliserat av de nationella centralbankerna.

1.3.3    Kassakrav

Eurosystemets kassakravssystem är tillämpligt på kreditinstitut inom euroområdet och används primärt för att stabilisera penningmarknadsräntorna och skapa (eller förstärka) ett strukturellt likviditetsunderskott. Hur mycket medel varje institut måste ha innestående bestäms utifrån uppgifter i institutets balansräkning. För att bidra till att stabilisera räntorna är Eurosystemets kassakravssystem utformat som ett krav på en genomsnittlig behållning på ett konto i den nationella centralbanken. Uppfyllandet av kassakravet beräknas på grundval av institutets genomsnittliga dagliga behållning på kassakravskontot under uppfyllandeperioden. På institutens kassakravsmedel betalas ränta enligt räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

1.4    Motparter

Utformningen av Eurosystemets penningpolitiska styrsystem syftar till att säkerställa att en stor krets av motparter ska kunna delta. Institut som enligt artikel 19.1 i stadgan för ECBS är skyldiga att uppfylla kassakrav får utnyttja de stående faciliteterna och delta i öppna marknadsoperationer på grundval av standardiserade anbud samt köp/försäljningar av värdepapper. Eurosystemet kan begränsa det antal motparter som får delta i finjusterande transaktioner. Vid valutaswappar för penningpolitiska ändamål används aktiva aktörer på valutamarknaden. Motpartskretsen vid dessa transaktioner begränsas till de institut som har valts ut för Eurosystemets valutainterventioner och som är etablerade inom euroområdet.

Motparter ska anses vara medvetna om, och ska fullgöra, alla sina skyldigheter enligt gällande lagstiftning om penningtvätt och finansiering av terrorism.

1.5    Underliggande tillgångar

Enligt artikel 18.1 i stadgan för ECBS ska alla Eurosystemets kredittransaktioner (dvs. likvidiserande transaktioner och intradagskredit) baseras på godtagbara säkerheter. Eurosystemet godkänner ett stort urval av tillgångar som säkerheter för sina transaktioner. Eurosystemet har utvecklat ett gemensamt ramverk för godtagbara tillgångar som ska gälla för alla Eurosystemets kredittransaktioner (kallas även den gemensamma listan). Den 1 januari 2007 ersatte den gemensamma listan systemet med två grupper godtagbara säkerheter vilket gällt sedan starten av den tredje etappen av ekonomiska och monetära unionen. Det gemensamma ramverket täcker omsättbara och icke omsättbara tillgångar som uppfyller Eurosystemets urvalskriterier för hela euroområdet. Ingen skillnad görs mellan omsättbara och icke omsättbara tillgångar i fråga om kvalitet eller godtagbarhet vid olika slag av Eurosystemets penningpolitiska operationer förutom att icke omsättbara tillgångar i regel inte används av Eurosystemet vid direkta köp/försäljningar av värdepapper. ►M2  Alla godtagbara tillgångar kan användas gränsöverskridande genom korrespondentcentralbanksmodellen (CCBM) och, när det gäller omsättbara värdepapper, genom godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem i EES. ◄

1.6    Ändringar av styrsystemet

ECB-rådet har rätt att när som helst ändra de instrument, villkor, kriterier och förfaranden som används för genomförandet av Eurosystemets penningpolitiska operationer.

KAPITEL 2

GODKÄNDA MOTPARTER

2.1    Allmänna urvalskriterier

Motparterna vid Eurosystemets penningpolitiska operationer måste uppfylla vissa urvalskriterier ( 8 ). Dessa kriterier har utformats i avsikt att ge en bred krets av institut tillträde till Eurosystemets penningpolitiska operationer, stärka likabehandlingen av institut över hela euroområdet och säkerställa att motparterna uppfyller vissa tillsynskrav och operativa krav:

Dessa allmänna urvalskriterier är enhetliga över hela euroområdet. Institut som uppfyller dessa urvalskriterier har rätt att

Ett institut har endast tillgång till Eurosystemets stående faciliteter och öppna marknadsoperationer i form av standardiserade anbud via den nationella centralbanken i den medlemsstat där det har sitt säte. Om ett institut har etablerat sig (huvudkontor eller filialer) i flera medlemsstater har varje enhet tillgång till dessa transaktioner via den nationella centralbanken i den medlemsstat där enheten är etablerad, men endast en enhet i varje medlemsstat (antingen huvudkontoret eller en namngiven filial) får lämna anbud.

2.2    Urval av motparter för snabba anbud och bilaterala transaktioner

För direkta köp och försäljningar av värdepapper begränsas kretsen av motparter inte på förhand.

Vid penningpolitiska valutaswappar måste motparterna kunna utföra stora valutatransaktioner effektivt under alla marknadsförhållanden. Kretsen av motparter för valutaswappar motsvarar den krets av motparter etablerade i euroområdet som Eurosystemet väljer ut för valutainterventioner. Kriterierna och förfarandena vid urvalet av motparter för valutainterventioner beskrivs i tillägg 3.

Vid andra transaktioner som grundar sig på snabba anbud och bilaterala förfaranden (finjusterande reverserade transaktioner och inlåning med fast löptid) väljer varje nationell centralbank ut ett antal motparter bland de institut som är etablerade i medlemsstaten och uppfyller de allmänna urvalskriterierna för att bli motpart. Aktivitet på penningmarknaden är det viktigaste urvalskriteriet. Andra kriterier som kan komma att beaktas är till exempel effektiviteten vid handlarbordet och potentialen att lämna anbud.

I snabba anbud och bilaterala transaktioner förhandlar de nationella centralbankerna med de motparter som är inkluderade i deras uppsättning av finjusterande motparter. Snabba anbud och bilaterala transaktioner kan också utföras med en större krets av motparter.

ECB-rådet kan besluta att ECB i undantagsfall själv ska kunna utföra finjusterande, bilaterala transaktioner. Om ECB skulle utföra bilaterala transaktioner, ska ECB i sådana fall välja ut motparterna enligt ett rotationsschema bland de motparter inom euroområdet som uppfyller urvalskriterierna för snabba anbud och bilaterala transaktioner. Detta för att säkerställa att alla motparter har samma möjligheter att delta.

2.3    Sanktioner mot motparter som inte fullgör sina skyldigheter

I enlighet med rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner ( 10 ), Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 2157/1999 av den 23 september 1999 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (ECB/1999/4) ( 11 ), rådets förordning (EG) nr 2531/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens tillämpning av minimireserver ( 12 ) samt Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 1745/2003 av den 12 september 2003 om tillämpningen av minimireserver (kassakrav) (ECB/2003/9) ( 13 ), ska ECB besluta om sanktioner mot institut som inte fullgör sina skyldigheter enligt ECB:s förordningar och beslut om tillämpning av kassakraven. Relevanta sanktioner och förfaranderegler rörande deras tillämpning fastställs i ovannämnda förordningar. Vid gravt åsidosättande av skyldigheten att hålla kassakravsmedel kan Eurosystemet dessutom avstänga motparter från deltagande i öppna marknadsoperationer.

I enlighet med bestämmelserna i respektive nationell centralbanks (eller ECB:s) avtal och föreskrifter kan Eurosystemet utdöma straffavgifter för motparter eller avstänga dem från deltagande i öppna marknadsoperationer om de inte fullgör sina skyldigheter enligt de avtal och föreskrifter som tillämpas av de nationella centralbankerna (eller av ECB) på det sätt som beskrivs nedan.

Detta gäller vid överträdelser av a) anbudsreglerna om en motpart inte överför tillräckligt med underliggande tillgångar eller kontanta medel ( 14 ) för att (på avvecklingsdagen) avveckla eller fram till transaktionens förfallodag ställa motsvarande tilläggssäkerheter som säkerhet för det likviditetsbelopp som har tilldelats den i en likvidiserande transaktion eller om den inte överför tillräckligt med kontanta medel för att avveckla det belopp som har tilldelats den i en likviditetsindragande transaktion, och av b) reglerna för bilaterala transaktioner, om en motpart inte överför tillräckligt med godtagbara underliggande tillgångar, eller om den inte överför tillräckligt med kontanta medel för att avveckla det belopp som överenskommits i en bilateral transaktion, eller om den inte ställer motsvarande tilläggssäkerheter som säkerhet för en utestående bilateral transaktion när som helst fram till förfallodagen.

Detta gäller även om en motpart överträder a) reglerna rörande användningen av underliggande tillgångar (om en motpart använder tillgångar som är, eller har blivit, ej godtagbara eller inte får användas av motparten, till exempel på grund av nära förbindelser mellan emittenten/borgensmannen och motparten) eller b) reglerna om förfaranden i slutet av dagen och villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten (om en motpart som har ett negativt saldo på avvecklingskontot i slutet av dagen inte uppfyller villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten).

Ett beslut om avstängning av en motpart som inte fullgör sina skyldigheter kan dessutom tillämpas på filialer till samma institut som är etablerade i andra medlemsstater. Om en sådan exceptionell åtgärd krävs med hänsyn till överträdelsens allvarliga karaktär, till exempel dess frekvens eller varaktighet, kan en motpart avstängas från alla kommande penningpolitiska operationer under en viss tidsperiod.

Straffavgifter som utdöms av nationella centralbanker vid överträdelser av reglerna rörande anbud, bilaterala transaktioner, användning av underliggande värdepapper, förfaranden vid dagens slut eller villkor för tillträde till utlåningsfaciliteten beräknas enligt en på förhand angiven straffavgiftsskala (som fastställs i tillägg 6).

2.4    Åtgärder som kan vidtas av försiktighetsskäl eller då fallissemang inträffar

2.4.1    Åtgärder som kan vidtas av försiktighetsskäl

Eurosystemet får vidta följande åtgärder av försiktighetsskäl:

2.4.2    Åtgärder som kan vidtas då fallissemang inträffar

Eurosystemet får stänga av, begränsa eller utesluta motparter från penningpolitiska transaktioner om dessa har åsidosatt någon skyldighet enligt de avtal eller föreskrifter som de nationella centralbankerna tillämpar.

2.4.3    Rimlig och icke-diskriminerande tillämpning av diskretionära åtgärder

Eurosystemet utformar och tillämpar alla diskretionära åtgärder som är nödvändiga för god riskhantering på ett rimligt och icke-diskriminerande sätt. Alla diskretionära åtgärder som vidtas mot en enskild motpart kommer att motiveras.

KAPITEL 3

ÖPPNA MARKNADSOPERATIONER

Öppna marknadsoperationer spelar en viktig roll i Eurosystemets penningpolitik. De används för att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och för att sända signaler om penningpolitikens inriktning. Beroende på deras syfte, regelbundenhet och förfaranden kan Eurosystemets öppna marknadsoperationer indelas i fyra olika kategorier: huvudsakliga refinansieringstransaktioner, långfristiga refinansieringstransaktioner, finjusterande transaktioner och strukturella transaktioner. När det gäller vilka instrument som används är reverserade transaktioner Eurosystemets viktigaste instrument för öppna marknadsoperationer och kan användas vid samtliga fyra kategorier av transaktioner, medan emission av ECB:s skuldcertifikat används vid likviditetsdränerande strukturella transaktioner. Strukturella transaktioner får också genomföras med hjälp av direkta köp och försäljningar av värdepapper. Därutöver förfogar Eurosystemet över ytterligare två instrument för finjusterande transaktioner: valutaswappar och inlåning med fast löptid. I följande avsnitt beskrivs de specifika egenskaperna hos de olika typerna av öppna marknadsoperationer som Eurosystemet använder.

3.1    Reverserade transaktioner

3.1.1    Allmänt

3.1.1.1    Typ av instrument

Reverserade transaktioner avser transaktioner i vilka Eurosystemet köper eller säljer godtagbara tillgångar genom repoavtal eller lämnar kredit mot godtagbara tillgångar som säkerhet. Reverserade transaktioner används för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner. Dessutom kan Eurosystemet använda reverserade transaktioner för strukturella och finjusterande transaktioner.

3.1.1.2    Rättslig karaktär

De nationella centralbankerna kan utföra reverserade transaktioner antingen i form av repoavtal (dvs. äganderätten till värdepapperet överförs till långivaren samtidigt som parterna kommer överens om att låta transaktionen återgå genom att värdepapperet förs tillbaka till gäldenären vid en framtida tidpunkt) eller som lån mot säkerhet (dvs. långivaren får en panträtt i värdepapperen, men gäldenären förblir ägare till dem under antagande om att skulden betalas tillbaka). Ytterligare bestämmelser om reverserade transaktioner på grundval av repoavtal specificeras i de avtal som tillämpas av respektive nationell centralbank (eller av ECB). Arrangemangen för reverserade transaktioner som baseras på lån mot säkerhet beaktar de olika förfaranden och formaliteter som krävs enligt olika nationella rättsordningar för att en giltig panträtt ska uppkomma och för att en säkerhet senare ska kunna realiseras (till exempel en pant, formell överlåtelse eller fordran).

3.1.1.3    Räntevillkor

Skillnaden mellan anskaffningspriset och återköpspriset i ett repoavtal motsvarar den upplupna räntan på det belopp som lånats upp eller lånats ut under transaktionens löptid, dvs. återköpspriset inkluderar den ränta som ska betalas. Räntan vid en repotransaktion som utförs i form av ett lån mot säkerhet bestäms genom användning av den specificerade räntan på kreditbeloppet under transaktionens löptid. Räntan på Eurosystemets reverserade transaktioner är enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”.

3.1.2    Huvudsakliga refinansieringstransaktioner

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna är Eurosystemets viktigaste öppna marknadsoperationer. De spelar en nyckelroll när det gäller att styra räntor, hantera likviditetsläget på marknaden och sända signaler om penningpolitikens inriktning.

De operativa egenskaperna hos de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna kan sammanfattas på följande sätt:

3.1.3    Långfristiga refinansieringstransaktioner

Eurosystemet genomför dessutom regelbundet refinansieringstransaktioner, normalt med en löptid på tre månader, i syfte att tillfredsställa den finansiella sektorns finansieringsbehov på längre sikt. Vid dessa transaktioner har Eurosystemet i regel inte för avsikt att sända några signaler till marknaden, utan räntan bestäms av marknadens aktörer. Följaktligen genomförs långfristiga refinansieringstransaktioner i regel i form av anbud till rörlig ränta och tidvis meddelar ECB volymen av tilldelningen vid kommande anbudsförfaranden. I undantagsfall kan Eurosystemet också genomföra långfristiga refinansieringstransaktioner genom anbud till fast ränta.

De operativa egenskaperna hos de långfristiga refinansieringstransaktionerna kan sammanfattas på följande sätt:

3.1.4    Finjusterande reverserade transaktioner

Eurosystemet kan genomföra finjusterande öppna marknadsoperationer genom reverserade transaktioner. Finjusterande reverserade transaktioner används för att hantera likviditetsläget på marknaden och för att styra räntorna, särskilt för att utjämna ränteeffekterna av oväntade likviditetssvängningar. Finjusterande transaktioner får genomföras den sista dagen under kassakravsperioden för att motverka likviditetsobalanser som kan ha uppstått sedan tilldelningen i den senaste huvudsakliga refinansieringstransaktionen. Eftersom snabba åtgärder kan komma att behövas på grund av oväntade förändringar på marknaden är det önskvärt att bibehålla en hög grad av flexibilitet i valet av förfaranden och operativa egenskaper vid genomförandet av dessa transaktioner.

De operativa egenskaperna hos finjusterande reverserade transaktioner kan sammanfattas på följande sätt:

3.1.5    Strukturella reverserade transaktioner

Eurosystemet kan genomföra strukturella transaktioner genom reverserade öppna marknadstransaktioner i syfte att påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn.

De operativa egenskaperna hos dessa transaktioner kan sammanfattas på följande sätt:

3.2    Direkta köp/försäljningar av värdepapper

3.2.1    Typ av instrument

Med direkta köp/försäljningar av värdepapper avses transaktioner där Eurosystemet köper eller säljer godtagbara tillgångar direkt på marknaden. Denna typ av transaktioner genomförs endast för strukturella ändamål.

3.2.2    Rättslig karaktär

Vid direkta köp/försäljningar av värdepapper övergår äganderätten fullständigt från säljaren till köparen utan samtidig överenskommelse om återföring av äganderätten. Direkta köp/försäljningar av värdepapper genomförs enligt marknadspraxis för den skuldförbindelse som används vid transaktionen.

3.2.3    Pris

Vid beräkningen av priset tillämpar Eurosystemet den marknadspraxis som är mest utbredd för de skuldförbindelser som används vid transaktionen.

3.2.4    Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos Eurosystemets direkta köp/försäljningar av värdepapper kan sammanfattas på följande sätt:

3.3    Emission av ECB:s skuldcertifikat

3.3.1    Typ av instrument

ECB kan emittera skuldcertifikat i syfte att påverka Eurosystemets strukturella position gentemot den finansiella sektorn så att ett likviditetsunderskott skapas (eller förstärks) på marknaden.

3.3.2    Rättslig karaktär

ECB:s skuldcertifikat utgör en skuldförbindelse från ECB gentemot innehavaren av certifikatet. De emitteras och hålls i kontobaserad form och förvaras i värdepapperscentraler inom euroområdet. ECB har inte infört några begränsningar för handeln med certifikaten. Villkoren för ECB:s skuldcertifikat kommer att innehålla närmare bestämmelser om sådana certifikat.

3.3.3    Räntevillkor

ECB:s skuldcertifikat emitteras diskonterade, vilket innebär att emissionspriset är lägre än det nominella värdet och på förfallodagen löses certifikatet in till nominellt värde. Skillnaden mellan det diskonterade emissionspriset och det nominella värdet är lika med räntan på det diskonterade emitterade beloppet, enligt överenskommen räntesats, för certifikatets löptid. Den ränta som används är en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. Beräkningen av emissionspriset beskrivs i ruta 1.

Det diskonterade emissionsbeloppet är:

Där:

N

=

ECB-skuldcertifikatets nominella värde

rI

=

ränta (%)

D

=

ECB-skuldcertifikatets löptid (i dagar)

PT

=

ECB-skuldcertifikatets diskonterade emissionspris

3.3.4    Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos en emission av ECB:s skuldcertifikat kan sammanfattas på följande sätt:

3.4    Valutaswappar

3.4.1    Typ av instrument

Vid penningpolitiska valutaswappar köps (säljs) utländsk valuta mot euro avista med samtidig försäljning (köp) på termin. Valutaswappar används för finjusterande ändamål, i regel för att hantera likviditeten på marknaden och styra räntorna.

3.4.2    Rättslig karaktär

Penningpolitiska valutaswappar betecknar transaktioner i vilka Eurosystemet köper (eller säljer) euro avista mot utländsk valuta och samtidigt säljer (eller köper) den tillbaka i en terminstransaktion på en fastställd återköpsdag. Närmare bestämmelser om valutaswappar ingår i de avtal som används av respektive nationell centralbank (eller av ECB).

3.4.3    Villkor för valuta och växelkurs

I regel utför Eurosystemet transaktioner endast i valutor med hög omsättning och i överensstämmelse med praxis på marknaden. Vid varje valutaswapp kommer Eurosystemet och motparterna överens om transaktionens swappunkter. Swappunkterna utgör skillnaden mellan terminskursen och avistakursen. Swappunkterna för euron gentemot den utländska valutan noteras enligt gängse marknadspraxis. Villkoren för växelkurserna vid valutaswappar anges i ruta 2.

3.4.4    Andra operativa egenskaper

De operativa egenskaperna hos valutaswappar kan sammanfattas på följande sätt:

S

=

avistaväxelkursen mellan euron (EUR) och valutan ABC (på kontraktsdagen för valutaswappen)

FM

=

terminsväxelkursen mellan euron och valutan ABC på återköpsdagen för swappen (M)

ΔΜ

=

terminspunkter mellan euron och valutan ABC på återköpsdagen för swappen (M) Δ M = F M – S

N(.)

=

avistabeloppet för valutan N(.)M är terminsbeloppet för valutan: N (ABC) = N (EUR) × S eller N (ABC) M = N (EUR) M × F M eller

3.5    Inlåning med fast löptid

3.5.1    Typ av instrument

Eurosystemet kan erbjuda motparter möjlighet att göra insättningar med fast löptid och mot en viss ränta hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. Inlåningen ska enligt planerna ske bara för finjusterande ändamål för att dra in likviditet från marknaden.

3.5.2    Rättslig karaktär

Inlåningen från motparterna gäller för en bestämd period och till en bestämd ränta. De nationella centralbankerna ställer inga säkerheter för inlåningen.

3.5.3    Ränta

Räntan på inlåningen är en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. Räntan erläggs när inlåningen förfaller till betalning.

3.5.4    Andra operativa egenskaper

Andra operativa egenskaper hos inlåning med fast löptid kan sammanfattas på följande sätt:

KAPITEL 4

STÅENDE FACILITETER

4.1    Utlåningsfaciliteten

4.1.1    Typ av instrument

Motparter kan använda utlåningsfaciliteten för att erhålla likviditet över natten från nationella centralbanker till en förutbestämd ränta mot godtagbara tillgångar (se kapitel 6). Faciliteten syftar till att tillfredsställa motparternas tillfälliga likviditetsbehov. Villkoren för faciliteten är lika över hela euroområdet.

4.1.2    Rättslig karaktär

De nationella centralbankerna kan tillföra likviditet via utlåningsfaciliteten antingen i form av repoavtal (dvs. äganderätten till tillgångar överförs till långivaren samtidigt som parterna kommer överens om att låta transaktionen återgå genom att tillgången förs tillbaka till gäldenären nästa bankdag) eller som lån mot säkerhet (dvs. långivaren får en panträtt i tillgången, men gäldenären förblir ägare till den under antagande att skulden betalas tillbaka). Ytterligare bestämmelser om repoavtal ingår i de avtal som tillämpas av respektive nationell centralbank. Arrangemangen för att tillföra likviditet i form av lån mot säkerhet beaktar de olika förfaranden och formaliteter som krävs enligt olika nationella rättsordningar för att en giltig panträtt ska uppkomma och för att en säkerhet senare ska kunna realiseras (till exempel en pant, formell överlåtelse eller fordran).

4.1.3    Tillträdesvillkor

Institut som uppfyller de allmänna urvalskriterierna som specificeras i avsnitt 2.1 har tillträde till faciliteten. Tillträde till utlåningsfaciliteten beviljas av den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. Tillträde till utlåningsfaciliteten beviljas endast de dagar då Target2 ( 20 ) är öppet ( 21 ). De dagar avvecklingssystemen för värdepapper är stängda beviljas tillträde till utlåningsfaciliteten om underliggande tillgångar redan har deponerats i förväg hos de nationella centralbankerna.

Vid slutet av varje bankdag betraktas motparternas ej avvecklade skuldpositioner gentemot de nationella centralbankerna automatiskt som en begäran om att få tillträde till utlåningsfaciliteten. De förfaranden som tillämpas på användningen av utlåningsfaciliteten vid dagens slut beskrivs i avsnitt 5.3.3.

En motpart kan också få tillträde till utlåningsfaciliteten genom att sända in en begäran till den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. För att den nationella centralbanken ska hinna behandla en begäran samma dag i Target2, måste begäran ha inkommit till den nationella centralbanken senast 15 minuter efter Target2-systemets stängningstid ( 22 ) ( 23 ). Normalt stänger Target2 kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid). Tidsfristen för en begäran om tillträde till utlåningsfaciliteten förlängs med ytterligare 15 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet. I begäran ska kreditens belopp anges och de underliggande tillgångarna som ska levereras för transaktionen specificeras om sådana inte deponerats i förväg hos den nationella centralbanken.

Utöver kravet på tillräckliga godtagbara tillgångar finns ingen övre gräns på det belopp som kan erhållas från utlåningsfaciliteten.

4.1.4    Löptid och räntevillkor

Med den stående faciliteten erhåller motparten en kredit som löper över natten. För motparter som är direkt knutna till Target2 betalas krediten tillbaka nästa dag då i) Target2 och ii) det berörda avvecklingssystemet för värdepapper öppnar sina system.

Räntan på inlåningen tillkännages i förväg av Eurosystemet och beräknas som en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. ECB kan när som helst ändra räntan med effekt tidigast på Eurosystemets påföljande bankdag ( 24 ) ( 25 ). Räntan på krediten ska betalas samtidigt som krediten återbetalas.

4.1.5    Avstängning från tillträdet till faciliteten

Tillträde till faciliteten beviljas endast i överensstämmelse med ECB:s mål och penningpolitiska överväganden. ECB kan när som helst ändra villkoren för faciliteten eller suspendera den.

4.2    Inlåningsfaciliteten

4.2.1    Typ av instrument

Motparterna kan göra insättningar över natten i nationella centralbanker. På insättningarna betalas en förutbestämd ränta. Under normala förhållanden utgör räntan på faciliteten ett golv för dagslåneräntan. Villkoren för inlåningsfaciliteten är lika över hela euroområdet ( 26 ).

4.2.2    Rättslig karaktär

På insättningarna betalas en fast ränta. För inlåningen ges ingen säkerhet till motparterna.

4.2.3    Tillträdesvillkor ( 27 )

Institut som uppfyller de allmänna urvalskriterierna som specificeras i avsnitt 2.1 har tillträde till faciliteten. Tillträde till inlåningsfaciliteten beviljas av den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat. Tillträde till inlåningsfaciliteten beviljas endast de dagar då Target2 är öppet ( 28 ).

För att få tillträde till inlåningsfaciliteten ska motparten sända in en begäran till den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad. För att den nationella centralbanken ska hinna behandla en begäran samma dag i Target2 måste begäran ha inkommit till den nationella centralbanken senast 15 minuter efter Target2-systemets stängningstid, som i regel är kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid) ( 29 ) ( 30 ). Tidsfristen för en begäran om tillträde till inlåningsfaciliteten förlängs med ytterligare 15 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet. I begäran ska det belopp som motparten önskar deponera anges.

Det finns ingen övre gräns för det belopp som en motpart önskar deponera under faciliteten.

4.2.4    Löptid och räntevillkor

Insättningarna har en löptid som sträcker sig över natten. För motparter som är direkt knutna till Target2 förfaller insättningar till betalning nästa öppethållandedag när Target2 öppnar sina system.

Räntan på inlåningen tillkännages i förväg av Eurosystemet och beräknas som en enkel ränta enligt ränteberäkningskonventionen ”faktiskt antal dagar/360”. ECB kan när som helst ändra räntan med effekt tidigast på Eurosystemets påföljande bankdag ( 31 ). Räntan på inlåningen betalas när insättningen förfaller till återbetalning.

4.2.5    Avstängning från tillträdet till faciliteten

Tillträde till faciliteten beviljas endast i överensstämmelse med ECB:s mål och penningpolitiska överväganden. ECB kan när som helst ändra villkoren för faciliteten eller suspendera den.

KAPITEL 5

FÖRFARANDEN

5.1    Anbudsförfaranden

5.1.1    Allmänt

Eurosystemets öppna marknadsoperationer utförs vanligen i form av anbudsförfaranden. Eurosystemets anbudsförfaranden sker i sex steg enligt förteckningen i ruta 3.

Eurosystemet använder två typer av anbudsförfaranden: standardiserade anbud och snabba anbud. Förfarandena vid standardiserade anbud och snabba anbud är identiska utom i fråga om tidsramen och motpartskretsen.

5.1.1.1    Standardiserade anbud

Standardiserade anbud utförs inom en tidsram på högst 24 timmar räknat från annonseringen av anbudsvillkoren till bekräftelsen av tilldelningar (tiden mellan sista möjligheten att avge anbud och tillkännagivandet av tilldelningar är ca två timmar). Diagram 1 ger en översikt över den normala tidsramen för de operativa stegen vid standardiserade anbud. ECB kan vid behov besluta om justering av tidsramen vid enskilda transaktioner.

De huvudsakliga refinansieringstransaktionerna, de långfristiga refinansieringstransaktionerna och de strukturella transaktionerna (förutom direkta köp/försäljningar av värdepapper) genomförs alltid genom standardiserade anbud. Motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna enligt avsnitt 2.1 får delta i standardiserade anbudsförfaranden.

5.1.1.2    Snabba anbud

Snabba anbud genomförs vanligen inom 90 minuter räknat från annonseringen av anbudet. Bekräftelsen av enskilda tilldelningar sker omedelbart efter tillkännagivandet av resultatet. Den normala tidsramen för de operativa stegen vid snabba anbud har specificerats i diagram 2. ECB kan vid behov besluta om justering av tidsramen vid enskilda transaktioner. Snabba anbud används enbart för genomförande av finjusterande transaktioner. Eurosystemet får, enligt de kriterier och förfaranden som fastställs i avsnitt 2.2, välja ut ett begränsat antal motparter för deltagande i snabba anbud.

5.1.1.3    Anbud till fast ränta och anbud till rörlig ränta

Eurosystemet kan välja mellan anbud till fast ränta (volymanbud) och anbud till rörlig ränta (ränteanbud). Vid anbud till fast ränta anger ECB räntan på förhand och de deltagande motparterna ger anbud på vilket belopp till den fasta räntan som de är villiga att köpa respektive sälja ( 32 ). Vid anbud till rörlig ränta ger motparterna anbud på både belopp och räntor till vilka de är villiga att handla med de nationella centralbankerna ( 33 ).

1.    Tillkännagivande av anbudsvillkoren

2.    Motparternas förberedelser och inlämnande av anbud

3.    Eurosystemet sammanställer anbuden

4.    Tilldelningar och tillkännagivande av resultatet

5.    Bekräftelse av enskilda tilldelningar

6.    Avveckling av transaktionerna (se avsnitt 5.3)

5.1.2    Kalender för anbudsförfaranden

5.1.2.1    Huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner

De huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna genomförs enligt en preliminär kalender utgiven av Eurosystemet ( 34 ). Kalendern publiceras minst tre månader före ingången av det år den gäller. De normala kontraktsdagarna för de huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna framgår av tabell 2. ECB:s mål är att se till att motparter i samtliga medlemsstater kan delta i de huvudsakliga och de långfristiga refinansieringstransaktionerna. Vid sammanställningen av kalendern för dessa transaktioner företar ECB därför nödvändiga justeringar av det normala schemat för att beakta nationella helgdagar i de enskilda medlemsstaterna.

5.1.2.2    Strukturella transaktioner

Strukturella transaktioner genom standardiserade anbud genomförs inte enligt en på förhand bestämd kalender. Normalt genomförs och avvecklas strukturella transaktioner emellertid endast under dagar som är NCB-bankdagar ( 35 ) i alla medlemsstater.

5.1.2.3    Finjusterande transaktioner

Finjusterande transaktioner genomförs inte enligt en på förhand bestämd kalender. ECB kan besluta att genomföra och avveckla finjusterande transaktioner på vilken som helst av Eurosystemets bankdagar. Endast nationella centralbanker i medlemsstater där kontraktsdagen, avvecklingsdagen och återbetalningsdagen infaller på NCB-bankdagar deltar i sådana transaktioner.

OBS: Uppgifterna avser de operativa stegen i ruta 3.

OBS: Uppgifterna avser de operativa stegen i ruta 3.

5.1.3    Tillkännagivande av anbudsvillkoren

Eurosystemets standardiserade anbud tillkännages via nyhetsbyråer och ECB:s webbplats. Dessutom kan de nationella centralbankerna tillkännage anbudet direkt till motparter som saknar uppkoppling mot nyhetsbyråer. Det offentliga meddelandet om anbudsvillkoren innehåller i regel följande information:

För att öka öppenheten i sina finjusterande operationer lämnar Eurosystemet normalt offentlig information om snabba anbud på förhand. I undantagsfall kan ECB emellertid besluta att inte offentligt tillkännage snabba anbud i förväg. Vid tillkännagivande av snabba anbud följs samma förfarande som vid standardiserade anbud. Vid snabba anbud som inte tidigare tillkännagetts offentligt kontaktar de nationella centralbankerna de utvalda motparterna direkt. Vid snabba anbud, som tillkännages offentligt, kan de nationella centralbankerna kontakta de utvalda motparterna direkt.

▼M1

ECB förbehåller sig rätten att vidta alla sådana åtgärder som den anser lämpliga för att rätta till ett fel i annonseringen av anbudet, inklusive att ställa in eller avbryta ett pågående anbudsförfarande.

▼B

5.1.4    Motparternas förberedelser och avgivande av anbud

Motparternas anbud måste följa de anvisningar som de nationella centralbankerna tillhandahåller för den berörda transaktionen. Anbuden ska ges till den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat (huvudkontor eller filial). Anbuden från ett institut kan lämnas in endast av en enhet (antingen huvudkontoret eller en viss filial) i varje medlemsstat.

Vid anbud till fast ränta ska motparterna i sina anbud ange till vilket belopp de vill göra transaktioner med de nationella centralbankerna ( 36 ).

Vid anbud till rörlig ränta får motparterna lämna anbud på upp till tio olika räntor/priser/swappunkter. I undantagsfall får Eurosystemet sätta en gräns för antalet anbud som får lämnas avseende rörlig ränta. I varje anbud ska de ange till vilket belopp och till vilken ränta de är villiga att göra transaktioner med de nationella centralbankerna ( 37 ) ( 38 ). Ränteanbuden ska uttryckas som multipler av 0,01 procentenheter. Vid anbud på valutaswappar till rörlig kurs noteras swappunkterna enligt normal marknadspraxis och anbuden måste uttryckas som multipler av 0,01 swappunkter.

För huvudsakliga refinansieringstransaktioner är det lägsta anbudsbeloppet 1 000 000 euro. Anbud som överstiger detta belopp ska uttryckas som multipler av 100 000 euro. Samma lägsta anbudsbelopp och multipelbelopp gäller för finjusterande och strukturella transaktioner. Det lägsta anbudsbeloppet tillämpas på varje ränta/pris/swappunkt för sig.

För långfristiga refinansieringstransaktioner fastställer varje nationell centralbank ett lägsta anbudsbelopp på 10 000–1 000 000 euro. Anbud som överstiger det fastställda lägsta anbudsbeloppet ska uttryckas som multipler av 10 000 euro. Det lägsta anbudsbeloppet tillämpas på varje räntesats för sig.

ECB har rätt att sätta en högsta anbudsgräns för att undvika oproportionerligt stora anbud. Denna högsta anbudsgräns anges alltid i det offentliga meddelandet om anbudsvillkoren.

Motparterna förväntas alltid vara i stånd att täcka de belopp som tilldelas dem med en tillräcklig volym godtagbara underliggande tillgångar ( 39 ). De avtal eller föreskrifter som tillämpas av ifrågavarande nationella centralbank medger straffavgifter i händelse av att en motpart inte kan leverera tillräckligt med underliggande tillgångar eller kontanta medel för avveckling av det belopp som den tilldelats i en anbudstransaktion.

Anbud kan återtas ända tills den utsatta tidsfristen har gått ut. Anbud som lämnas efter den tidsfrist som uppgetts i den offentliga annonseringen beaktas inte. De nationella centralbankerna avgör om anbuden lämnats in på utsatt tid. De beaktar inte anbud från en motpart om summan av anbuden överstiger den högsta anbudsgräns som fastställts av ECB. De beaktar inte heller anbud som underskrider det lägsta anbudsbeloppet eller som underskrider eller överskrider eventuella lägsta respektive högsta accepterade ränta/pris/swappunkt. De nationella centralbankerna kan också underkänna anbud som är ofullständiga eller som inte följer den givna modellen. Förkastas ett anbud informerar ifrågavarande nationella centralbank motparten om beslutet innan tilldelningarna utförs.

5.1.5    Förfarande vid tilldelningar

5.1.5.1    Anbud till fast ränta

Tilldelningar vid anbud till fast ränta sker så att motparternas anbud först summeras. Om summan överstiger beloppet på den likviditet som totalt ska fördelas tillgodoses de ingivna anbuden proportionerligt enligt kvoten mellan beloppet att fördela och anbudens totalsumma (se ruta 4). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro. ECB kan också besluta att tilldela varje budgivare ett minimibelopp/en minimikvot vid anbud till fast ränta.

Tilldelningarnas andel är:

Motpart i:s totala tilldelning är:

alli = all % × (ai )

där:

A

=

totalt belopp att fördela

n

=

totalt antal motparter

ai

=

belopp som bjudits av motpart i

all%

=

tilldelningarnas andel

alli

=

motpart i:s totala tilldelning

5.1.5.2    Anbud i euro till rörlig ränta

Vid tilldelningar i samband med likvidiserande anbud i euro till rörlig ränta förtecknas anbuden i fallande ordningsföljd utifrån erbjudna räntesatser. Anbuden med de högsta räntesatserna får tilldelning först och därefter accepteras anbud med successivt lägre räntesatser tills den totala likviditeten fördelats. Skulle anbuden vid den lägsta accepterade räntenivån (marginalräntan) sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen av detta belopp proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt bjudits till marginalräntan (se ruta 5). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

Vid fördelningen i samband med likviditetsdränerande anbud till rörlig ränta (som kan användas vid emission av ECB:s skuldcertifikat och mottagande av inlåning med fast löptid) förtecknas anbuden i stigande ordningsföljd utifrån erbjudna räntesatser (eller fallande ordningsföljd utifrån erbjudna priser). Anbuden med de lägsta räntorna (högsta priserna) får tilldelning först och därefter accepteras anbud med successivt högre räntesatser (lägre prisanbud) tills den totala likviditeten har dragits in. Skulle anbuden vid den högsta accepterade räntenivån (det lägsta priset) (dvs. marginalräntan/marginalpriset) sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen av detta belopp proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt bjudits till marginalräntan/marginalpriset (se ruta 5). För emission av ECB:s skuldcertifikat avrundas tilldelningarna till närmaste multipel av ECB-skuldcertifikatens nominella belopp. För likviditetsdränerande transaktioner avrundas tilldelningarna till närmaste euro.

ECB kan besluta att tilldela varje accepterad budgivare ett minimibelopp vid anbud till rörlig ränta.

Tilldelningarnas andel (%) vid marginalräntan är:

Motpart i:s tilldelning vid marginalräntan är:

all (rm ) i = all%(rm ) × a(rm)i

Motpart i:s totala tilldelning är:

där:

A

=

totalt belopp att fördela

r s

=

motparternas ränteanbud s

n

=

totalt antal motparter

a(r s ) i

=

belopp som bjudits till ränta s (r s ) av motpart i

a(r s )

=

totalt belopp som bjudits till ränta s (r s )

r m

=

marginalränta: r 1 ≥ rs ≥ rm vid en likvidiserande anbudstransaktion rm ≥ rs ≥ r 1 vid en likviditetsdränerande anbudstransaktion

r m–1

=

räntan före marginalräntan (sista räntan vid vilken anbuden tillgodoses i sin helhet): rm–1 > rm vid en likvidiserande anbudstransaktion rm > r m–1 vid en likviditetsdränerande anbudstransaktion

all%(r m )

=

tilldelningarnas andel (%) vid marginalräntan

all(r s ) i

=

motpart i:s tilldelning vid ränta s

all i

=

motpart i:s totala tilldelning

5.1.5.3    Anbud på valutaswappar till rörlig kurs

Vid tilldelningar i samband med likvidiserande anbud på valutaswappar till rörlig kurs listas anbuden i stigande ordningsföljd utifrån erbjudna swappunktsnoteringar ( 40 ). Anbud med de lägsta swappunktsnoteringarna prioriteras och successivt högre swappunktsnoteringar accepteras tills hela det fastställda valutabeloppet har fördelats. Skulle vid den högsta accepterade swappunktsnoteringen (marginalswappunktsnoteringen) anbuden sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och vad som totalt erbjudits vid marginalswappunktsnoteringen (se ruta 6). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

Vid tilldelningar i samband med likviditetsdränerande anbud på valutaswappar till rörlig kurs listas anbuden i fallande ordningsföljd utifrån erbjudna swappunktsnoteringar. Anbuden med de högsta swappunktsnoteringarna får tilldelning först och därefter successivt lägre swappunktsnoteringar tills hela det fastställda beloppet har fördelats. Skulle vid den lägsta accepterade swappunktsnoteringen (marginalswappunktsnoteringen) anbuden sammanlagt överstiga det belopp som återstår att fördela sker fördelningen proportionerligt mellan dessa anbud enligt kvoten mellan det belopp som återstår att fördela och det som totalt erbjudits vid marginalswappunktsnoteringen (se ruta 6). Tilldelningarna avrundas till närmaste euro.

5.1.5.4    Typ av förfarande

Vid anbud till rörlig ränta kan Eurosystemet tillämpa anbudsförfaranden med antingen en enhetlig ränta eller flera räntesatser (multipla räntor). Vid ett anbudsförfarande med en enhetlig ränta (holländsk auktion) är tilldelningsräntan/priset/swappunkten på alla accepterade anbud lika med marginalräntan/priset/swappunkten (dvs. vid vilken det totala beloppet att fördela uttöms). Vid ett anbudsförfarande med multipel ränta (amerikansk auktion) är tilldelningsräntan/priset/swappunkten densamma som den ränta/pris/swappunkt som erbjudits i de enskilda anbuden.

Tilldelningarnas andel (%) vid marginalswappunktsnoteringen är:

Motpart i:s tilldelning vid marginalswappunktsnoteringen är:

all (Δ m ) i = all% (Δ m ) × a(Δm)i

Motpart i:s totala tilldelning är:

där:

A

=

totalt belopp att fördela

Δ s

=

motparternas swappunktsnotering s

n

=

totalt antal motparter

a(Δ s ) i

=

totalt belopp som bjudits vid swappunktsnotering s (Δs) av motpart i

a(Δ s )

=

totalt belopp som bjudits vid swappunktsnotering s (Δs)

Δ m

=

marginalswappunktsnotering: Δ m ≥ Δ s ≥ Δ1 vid en likvidiserande valutaswapp Δ1 ≥ Δ s ≥ Δ m vid en likviditetsdränerande valutaswapp

Δ m–1

=

swappunktsnoteringen före marginalswappunktsnotering (sista swappunktsnotering vid vilken anbuden tillgodoses i sin helhet): Δ m > Δ m–1 vid en likvidiserande valutaswapp Δ m–1 > Δ m vid en likviditetsdränerande valutaswapp

all%(Δ m )

=

tilldelningarnas andel (%) vid marginalswappunktsnoteringen

all(Δ s ) i

=

motpart i:s tilldelning vid swappunktsnotering s

all i

=

motpart i:s totala tilldelning

5.1.6    Tillkännagivande av tilldelningar

Resultatet av standardiserade anbud och snabba anbud tillkännages via nyhetsbyråer och ECB:s webbplats. Dessutom kan de nationella centralbankerna tillkännage resultatet direkt till motparter som saknar uppkoppling mot nyhetsbyråer. Det offentliga meddelandet om resultatet av anbudstilldelningen innehåller vanligen följande information:

De nationella centralbankerna kommer att bekräfta de enskilda tilldelningarna direkt till de motparter som fått tilldelningar.

▼M1

Om resultatet av anbudsförfarandet innehåller felaktig information avseende något av ovanstående, förbehåller sig ECB rätten att vidta alla sådana åtgärder som den anser lämpliga för att rätta den felaktiga informationen.

▼B

5.2    Förfarande vid bilaterala transaktioner

5.2.1    Allmänt

De nationella centralbankerna kan utföra transaktioner enligt bilaterala förfaranden. Dessa förfaranden kan användas för finjusterande öppna marknadsoperationer och strukturella direkta köp/försäljningar av värdepapper ( 41 ). Bilaterala förfaranden definieras i vid bemärkelse som förfaranden där Eurosystemet utför en transaktion med en eller flera motparter utan något anbudsförfarande. Det finns två typer av bilaterala förfaranden: transaktioner där motparterna kontaktas direkt av Eurosystemet och transaktioner som görs via börser och ombud.

5.2.2    Direkt kontakt med motparter

Vid detta förfarande kontaktar de nationella centralbankerna direkt en eller flera inhemska motparter, som utvalts enligt kriterierna i avsnitt 2.2. De nationella centralbankerna beslutar på basis av noggranna anvisningar från ECB om de ska ingå kontrakt med motparterna. Transaktionerna avvecklas via de nationella centralbankerna.

Om ECB-rådet beslutar att ECB själv (eller en eller flera nationella centralbanker i egenskap av ECB:s operativa organ), i undantagsfall, kan utföra bilaterala transaktioner ska förfarandena vid sådana transaktioner anpassas för detta. ECB (eller den eller de nationella centralbankerna i egenskap av ECB:s operativa organ) ska då direkt kontakta en eller flera motparter inom euroområdet, vilka utvalts enligt kriterierna i avsnitt 2.2. ECB (eller den eller de nationella centralbankerna i egenskap av ECB:s operativa organ) ska sedan fatta beslut om de ska ingå kontrakt med motparterna. Transaktionerna ska trots detta avvecklas decentraliserat via de nationella centralbankerna.

Bilaterala transaktioner genom direkta kontakter med motparter kan förekomma vid reverserade transaktioner, direkta köp/försäljningar av värdepapper, valutaswappar och inlåning med fast löptid.

5.2.3    Transaktioner som görs via börser och ombud

De nationella centralbankerna kan utföra direkta köp/försäljningar av värdepapper via börser och ombud. För dessa transaktioner är kretsen av motparter inte på förhand begränsad och förfarandena är anpassade till marknadspraxis för de aktuella skuldförbindelserna.

5.2.4    Tillkännagivande av bilaterala transaktioner

Bilaterala transaktioner tillkännages i regel inte offentligt i förväg. ECB kan dessutom besluta att inte alls tillkännage resultaten av bilaterala transaktioner offentligt.

5.2.5    Transaktionsdagar

ECB kan besluta att utföra och avveckla finjusterande bilaterala transaktioner under Eurosystemets bankdagar. Endast nationella centralbanker i medlemsstater där kontraktsdagen, avvecklingsdagen och återbetalningsdagen infaller på NCB-bankdagar deltar i sådana transaktioner.

Bilaterala direkta köp/försäljningar av värdepapper för strukturella ändamål utförs och avvecklas vanligen endast sådana dagar som är NCB-bankdagar i samtliga medlemsstater.

5.3    Avvecklingsförfaranden

5.3.1    Allmänt

Vid användning av Eurosystemets stående faciliteter eller deltagande i öppna marknadsoperationer avvecklas penningtransaktionerna via motparternas konton hos de nationella centralbankerna eller via deras konton hos banker som deltar i Target2. Penningtransaktionerna avvecklas först efter (eller samtidigt som) den slutliga överföringen av de underliggande tillgångarna. Det betyder att de underliggande tillgångarna antingen måste ha satts in i förväg på ett pantkonto hos de nationella centralbankerna eller att de avvecklas under dagen enligt principen leverans mot betalning. Överföringen av tillgångarna sker via motparternas värdepappersavvecklingskonton i värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimikrav ( 42 ). Motparter som varken har pantkonto hos en nationell centralbank eller värdepappersavvecklingskonto i ett värdepappersavvecklingssystem som uppfyller ECB:s minimikrav kan överföra de underliggande tillgångarna över ett korrespondentkreditinstituts värdepappersavvecklingskonto eller pantkonto.

Närmare bestämmelser om avvecklingsförfarandena fastställs i de avtal som tillämpas av de nationella centralbankerna (eller ECB) för de enskilda penningpolitiska instrumenten. Avvecklingsförfarandena i de nationella centralbankerna kan i någon mån variera till följd av skillnader i nationell lag och operativ praxis.

5.3.2    Avveckling av öppna marknadsoperationer

Öppna marknadsoperationer baserade på standardiserade anbud (dvs. huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner och strukturella transaktioner) avvecklas vanligen under den första dagen efter kontraktsdagen när Target2 och alla berörda värdepappersavvecklingssystem är öppna. Emission av ECB:s skuldcertifikat avvecklas emellertid under den andra dagen efter kontraktsdagen när Target2 och alla berörda värdepappersavvecklingssystem är öppna. Principiellt ämnar Eurosystemet avveckla transaktionerna till följd av sina öppna marknadsoperationer samtidigt i alla medlemsstater med de motparter som har tillhandahållit tillräckliga säkerheter. På grund av operativa restriktioner och de tekniska egenskaperna hos värdepappersavvecklingssystemen kan tidsschemat under dagen för avvecklingen av öppna marknadsoperationer variera inom euroområdet. Avvecklingstidpunkten för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner sammanfaller vanligen med tidpunkten för återbetalning av en tidigare transaktion med motsvarande löptid.

Eurosystemet har för avsikt att avveckla öppna marknadsoperationer baserade på snabba anbud och bilaterala förfaranden på kontraktsdagen. Eurosystemet kan emellertid då och då av operativa skäl tillämpa andra avvecklingsdagar för dessa operationer, särskilt för direkta köp/försäljningar av värdepapper och valutaswappar (se tabell 3).

5.3.3    Förfaranden vid dagens slut

Förfarandena vid dagens slut fastställs i dokumentationen för Target2. Normalt stänger Target2 kl. 18.00 ECB-tid (centraleuropeisk tid). Därefter accepteras inga betalningsuppdrag för avveckling i Target2, dock fortsätter behandlingen av betalningsuppdrag som accepterats före stängningstiden. Motparternas anhållanden om att få utnyttja utlåningsfaciliteten eller inlåningsfaciliteten måste lämnas in till respektive nationell centralbank senast 15 minuter efter Target2-systemets stängningstid. Tidsfristen för en begäran om tillträde till Eurosystemets stående faciliteter förlängs med ytterligare 15 minuter på Eurosystemets sista bankdag i en uppfyllandeperiod för kassakravet.

Negativa saldon på godkända parters avvecklingskonton i Target2 efter kontrollförfarandena vid dagens slut uppfattas automatiskt som en anhållan om att få utnyttja utlåningsfaciliteten (se avsnitt 4.1).

KAPITEL 6

GODTAGBARA TILLGÅNGAR

6.1    Allmänt

Enligt artikel 18.1 i stadgan för ECBS får ECB och de nationella centralbankerna handla på finansmarknaderna, dvs. köpa och sälja underliggande tillgångar direkt eller genom repoavtal. Alla Eurosystemets kredittransaktioner ska vara baserade på tillfredsställande säkerheter. Följaktligen baseras alla Eurosystemets likvidiserande transaktioner på underliggande tillgångar som motparterna tillhandahåller antingen genom att äganderätten till värdepapperen överförs (vid direkta köp/försäljningar av värdepapper eller repoavtal) eller genom att de berörda tillgångarna ställs som pant (vid lån mot säkerhet) ( 43 ).

För att skydda Eurosystemet mot förluster i de penningpolitiska operationerna, garantera likabehandling av motparterna och öka den operativa effektiviteten och transparensen måste de underliggande tillgångarna uppfylla vissa kriterier om de ska vara godtagbara för Eurosystemets penningpolitiska operationer. Eurosystemet har utvecklat ett gemensamt ramverk för godtagbara tillgångar som ska gälla för alla Eurosystemets kredittransaktioner. Det gemensamma ramverket som även kallas den gemensamma listan, började gälla den 1 januari 2007 och ersatte systemet med två grupper (two-tier system) vilket varit i kraft sedan starten av tredje etappen av den ekonomiska och monetära unionen.

Det gemensamma ramverket omfattar två olika tillgångskategorier. Dessa är omsättbara och icke omsättbara tillgångar. Ingen skillnad görs mellan de två tillgångskategorierna i fråga om kvalitet eller godtagbarhet vid Eurosystemets olika penningpolitiska operationer förutom att icke omsättbara tillgångar inte används av Eurosystemet vid direkta köp/försäljningar av värdepapper. Tillgångar som godtas för Eurosystemets penningpolitiska operationer kan också användas som underliggande tillgångar vid intradagskredit.

Urvalskriterierna för de två tillgångskategorierna är enhetliga i hela euroområdet och beskrivs i avsnitt 6.2 ( 44 ). För att säkerställa att de två tillgångskategorierna uppfyller samma kreditstandarder har Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) upprättats. ECAF baseras på olika typer av kreditbedömningsystem. Procedurerna och reglerna för fastställande av Eurosystemets krav på ”hög kreditvärdighet” för alla godtagbara säkerheter beskrivs i avsnitt 6.3. Åtgärder för riskkontroll och värderingsprinciper för underliggande tillgångar beskrivs i avsnitt 6.4 och 6.5. Eurosystemets motparter får använda godtagbara tillgångar gränsöverskridande (se avsnitt 6.6).

6.2    Urvalsspecifikationer för underliggande tillgångar

ECB upprättar, underhåller och offentliggör en lista över godtagbara omsättbara tillgångar ( 45 ). Eurosystemet ger endast motparter råd avseende värdepappers godtagbarhet som säkerhet för Eurosystemet om redan emitterade omsättbara tillgångar eller utestående icke omsättbara tillgångar har lämnats in till Eurosystemet som säkerhet. Det ska alltså inte göras något förhandsutlåtande.

6.2.1    Urvalskriterier för omsättbara tillgångar

Godtagbara är skuldcertifikat som emitterats av ECB och alla skuldcertifikat som emitterats av de nationella centralbankerna före antagandet av euron i dessa medlemsstater.

För att bedöma godtagbarheten av andra omsättbara tillgångar gäller följande urvalskriterier (se även tabell 4):

▼M1

6.2.1.1    Typ av tillgångar

1.   Gemensamma krav för att godtas

De måste vara skuldförbindelser som har

Följande kupongstrukturer undantas uttryckligen: alla rörliga kuponger kopplade till räntor i utländsk valuta, råvaru- och aktieindex samt valutakurser, kuponger som är kopplade till skillnaden mellan två index, till en swappspread eller andra kombinationer av index, varje form av kupong där räntan fixeras stegvis eller bara utgår inom vissa intervall, samt även omvända rörliga kuponger och kuponger som är beroende av ett kreditbetyg. Dessutom undantas komplexa löptidskonstruktioner, t.ex. så kallade target redemption notes samt möjligheter att ändra kupongtyp genom att använda sig av extra rättigheter att kräva inlösen.

För att godtas får en kupong inte ge emittenten några valmöjligheter, dvs. ändringar av en kupongs definition under instrumentets löptid som är beroende av en emittents beslut får ej vara möjliga. Om det förekommer räntegolv och -tak ska dessa vara fasta och definierade på förhand. Om det rör sig om en kupong med räntetrappa kommer instrumentet att klassificeras ur ett framåtblickande perspektiv.

Om de ovannämnda kriterierna inte uppfylls medför detta att tillgångar inte kan godtas även om de endast avser vissa delar av avkastningen (t.ex. ett premium) och även om en icke-negativ kupongbetalning och en återbetalning av kapitalbeloppet uttryckligen garanteras.

Kraven enligt punkt 1 a and 1 b gäller fram till dess att skulden lösts in. Skuldförbindelserna får ej medföra någon rätt till kapital och/eller ränta som är efterställd andra skuldförbindelser som emittenten gett ut.

2.   Ytterligare kriterier för att godta värdepapper med bakomliggande tillgångar

Inom ramen för Eurosystemets penningpolitiska styrsystem betecknas säkerställda obligationer inte som värdepapper med bakomliggande tillgångar.

Punkt 1 a tillämpas inte på värdepapper med bakomliggande tillgångar. Eurosystem bedömer huruvida värdepapper med bakomliggande tillgångar godtas med hjälp av ytterligare kriterier som framgår av detta avsnitt.

De kassaflödesgenererande tillgångarna som täcker värdepapper med bakomliggande tillgångar ska uppfylla följande kriterier:

Såsom framgår i avsnitt 6.2.1.7 måste emittenten av ett värdepapper med bakomliggande tillgångar vara etablerad inom EES.

Om upphovsmännen, eller i tillämpliga fall ombuden, har sitt säte i euroområdet eller i Storbritannien har Eurosystemet kontrollerat att det inte förekommer några allvarliga clawback-bestämmelser i dessa rättsordningar. Om upphovsmannen, eller i tillämpliga fall ombudet, har sitt säte i ett annat EES-land, kan värdepapperen med bakomliggande tillgångar bara godtas om Eurosystemet säkerställer att dess rättigheter på lämpligt vis skyddas mot clawback-bestämmelser som Eurosystemet bedömer vara relevanta i respektive EES-lands lag. För detta ändamål måste det, innan värdepapperen med bakomliggande tillgångar kan anses vara godtagbara, lämnas in en oberoende rättslig bedömning i en form som är godtagbar för Eurosystemet där det fastställs vilka clawback-bestämmelser som är tillämpliga i landet. För att Eurosystemet ska kunna bedöma huruvida dess rättigheter på lämpligt vis skyddas mot clawback-bestämmelser kan det begära in andra handlingar, inklusive ett solvensintyg från mottagaren, för den kritiska perioden. Clawback-bestämmelser som Eurosystemet anser vara allvarliga och därför inte acceptabla är till exempel bestämmelser som innebär att konkursförvaltaren kan ogiltigförklara en försäljning av kassaflödesgenererande tillgångar som täcker värdepapper med bakomliggande tillgångar enbart på grundval av att den har genomförts under en viss period (den kritiska perioden) innan säljaren (upphovsmannen/ombudet) förklarats insolvent eller som innebär att mottagaren endast kan förhindra en sådan ogiltigförklaring genom att styrka att han ej hade kännedom om att säljaren (upphovsmannen/ombudet) var insolvent vid tidpunkten för försäljningen.

Beträffande strukturerade emissioner får en tranch (eller undertranch), för att vara godtagbar, inte vara efterställd andra trancher av samma värdepappersemission. En tranch (eller undertranch) betraktas som inte efterställd andra trancher (eller undertrancher) av samma värdepappersemission om, i enlighet med betalningsprioritet tillämplig efter leverans av ett verkställighetsmeddelande, enligt prospektet, ingen annan tranch (eller undertranch) ges prioritet vad avser att erhålla betalning (kapital och ränta) före den tranchen (eller undertranchen) och således en sådan tranch (eller undertranch) är sist att ta förluster bland olika trancher eller undertrancher i en sådan strukturerad emission. För strukturerade emissioner där det enligt prospektet krävs leverans av ett avräknings- och verkställighetsmeddelande måste det säkerställas att en tranch (eller undertranch) inte är efterställd den betalningsprioritet som anges i såväl avräknings- som verkställighetsmeddelandet.

För att värdepapper med bakomliggande tillgångar ska vara, eller fortsätta att vara, godtagbara vid Eurosystemets penningpolitiska operationer, kräver Eurosystemet att de berörda parterna bakom värdepapperena med bakomliggande tillgångar tillhandahåller omfattande och standardiserad information på lån-nivå om den pool av kassaflödesgenererande tillgångar som ligger till grund för värdepapperena med bakomliggande tillgångar i enlighet med tillägg 8.

För att bedöma huruvida värdepapper med bakomliggande tillgångar är godtagbara beaktar Eurosystemet de uppgifter som fyllts i de obligatoriska fälten i respektive mall för rapportering på lån-nivå i enlighet med tillägg 8. I sin bedömning av godtagbarheten beaktar Eurosystemet a) huruvida uppgifter saknas, och b) hur ofta enskilda fält med uppgifter på lån-nivå saknar meningsfullt innehåll.

▼M2

För att vara godtagbara måste värdepapper med bakomliggande tillgångar ha sådana kassaflödesgenererande tillgångar som Eurosystemet anser vara homogena, dvs. de kassaflödesgenererande tillgångar som utgör basen för värdepapper med bakomliggande tillgångar ska bara höra till en av följande tillgångsklasser: a) bolån, b) kommersiella fastighetslån, c) lån till små och medelstora företag, d) billån, e) konsumentkrediter, f) leasingkrav eller g) kreditkortsfordringar. Värdepapper med bakomliggande tillgångar ska inte godtas vid Eurosystemets penningpolitiska transaktioner om poolen av underliggande tillgångar består av heterogena tillgångar.

▼M1

Eurosystemet förbehåller sig rätten att kräva bekräftelse och klargörande av berörda tredje parter (t.ex. utfärdare, ursprunglig borgenär eller arrangör) där Eurosystemet anser det befogat för att bedöma godtagbarheten av värdepapper med bakomliggande tillgångar och med avseende på bestämmelsen om uppgifter på lån-nivå. Om sådana krav inte tillgodoses kan detta medföra att transaktionen med värdepapperena med bakomliggande tillgångar tills vidare avbryts eller ej godtas.

3.   Ytterligare kriterier för att godta säkerställda obligationer

Från och med den 31 mars 2013 ska säkerställda obligationer omfattas av följande ytterligare krav:

Säkerhetspoolen för säkerställda obligationer får inte omfatta värdepapper med bakomliggande tillgångar, med undantag för värdepapper med bakomliggande tillgångar

Säkerställda obligationer som fanns med på förteckningen över godtagbara värdepapper med bakomliggande tillgångar från den 28 november 2012 och inte uppfyllt kraven a–c godtas även fortsättningsvis fram till den 28 november 2014.

▼B

6.2.1.2    Kreditvärdighetskrav

Skuldförbindelsen måste uppnå de höga krav på kreditvärdighet som specificeras i ECAF:s regler för omsättbara tillgångar. De beskrivs i avsnitt 6.3.2.

6.2.1.3    Utgivningsplats

►M2  Skuldförbindelsen måste emitteras inom EES hos en centralbank eller en värdepapperscentral som uppfyller de minimikrav som fastställts av Eurosystemet enligt de standarder och förfaranden som framgår av Ramverk för bedömning av avvecklingssystem för värdepapper och länkar för att fastställa huruvida dessa får användas vid Eurosystemets kreditoperationer (nedan kallat Eurosystemets bedömningsramverk) ( 50 ) ( 51 ). ◄ Om en omsättbar skuldförbindelse emitteras av ett icke-finansiellt företag ( 52 ) som inte bedömts av ett godtagbart externt institut för kreditbedömning (ECAI) måste emissionen ske inom euroområdet.

6.2.1.4    Avvecklingsförfaranden

▼M2

Skuldförbindelsen måste vara överförbar i kontobaserad form. Den måste hållas och avvecklas inom euroområdet genom ett avvecklingskonto hos Eurosystemet eller i ett värdepappersavvecklingssystem som granskats och godkänts av Eurosystemet enligt de standarder och bedömningsförfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk, så att fullgörelse och realisering av säkerheter styrs av lagstiftningen i en medlemsstat.

Om den värdepapperscentral där värdepapperet är emitterat inte är identisk med den värdepapperscentral där värdepapperet hålls måste de båda systemen vara sammankopplade genom en förbindelse som granskats och godkänts av Eurosystemet enligt de standarder och bedömningsförfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk ( 53 ).

▼B

6.2.1.5    Godtagbara marknader

▼M2

Skuldförbindelsen måste vara registrerad eller noterad på en reglerad marknad enligt definitionen för en sådan marknad i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG ( 54 ), eller noteras på vissa icke reglerade marknader som specificeras av ECB ( 55 ). Eurosystemets bedömning av icke reglerade marknader baseras på tre principer – säkerhet, transparens och tillgänglighet ( 56 ).

▼B

6.2.1.6    Emittent/borgensman

Skuldförbindelsen kan emitteras eller garanteras av centralbanker i EU:s medlemsstater, enheter i den offentliga eller privata sektorn, och internationella eller överstatliga institutioner.

6.2.1.7    Emittentens/borgensmannens hemvist

Emittenten måste vara etablerad i EES eller i ett G10-land utanför EES ( 57 ) ►M1   ( 58 ) ◄ . I det senare fallet kan skuldförbindelserna bara godtas om Eurosystemet säkerställer att dess rättigheter på lämpligt vis skyddas i lag i respektive G10-land som inte ingår i EES i enlighet med vad som fastställts av Eurosystemet. För detta ändamål måste en rättslig bedömning i en form som är godtagbar för Eurosystemet lämnas in innan tillgången kan anses godtagbar. För tillgångar med bakomliggande tillgångar gäller att emittenten måste vara etablerad inom EES.

Borgensmannen ska vara etablerad inom EES, om det inte förhåller sig så att det inte krävs någon garanti för att fastställa de höga krav på kreditvärdighet för omsättbara tillgångar som beskrivs i avsnitt 6.3.2.

Internationella eller överstatliga institut är godtagbara emittenter/borgensmän oberoende av var de är etablerade. Om en omsättbar skuldförbindelse emitteras av ett icke-finansiellt företag som inte värderats av ett ECAI måste emittenten/borgensmannen vara etablerad i euroområdet.

6.2.1.8    Valuta

Skuldförbindelsen måste vara denominerad i euro ( 59 ).

6.2.2    Urvalskriterier för icke omsättbara tillgångar

Tre typer av icke omsättbara tillgångar är godtagbara som säkerheter i det gemensamma ramverket för godtagbara tillgångar: inlåning med fast löptid från godkända motparter, kreditfordringar och icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) ►M1   ( 60 ) ◄ .

6.2.2.1    Kreditfordringar

För att vara godtagbar måste en kreditfordring ( 61 ) uppfylla följande urvalskriterier (se även tabell 4):

▼M1

▼B

▼M1

▼B

6.2.2.2    Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Följande urvalskriterier gäller för icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) (se även tabell 4):

6.2.3    Ytterligare krav för att använda godtagbara tillgångar

▼M1

Trots att de är godtagbara får de nationella centralbankerna besluta att inte godkänna följande omsättbara eller icke-omsättbara tillgångar som säkerhet från en motpart:

▼B

6.2.3.1    Ytterligare rättsliga krav för kreditfordringar

För att säkerställa att en giltig säkerhet skapas för kreditfordringar och att en kreditfordran snabbt kan realiseras om en motpart fallerar, måste ytterligare rättsliga krav uppfyllas. Dessa rättsliga krav handlar om

Innehållet i dessa rättsliga krav beskrivs i tillägg 7. Ytterligare detaljer om de nationella rättsordningarnas särdrag ges i respektive nationell dokumentation.

▼M1

6.2.3.2    Regler för att använda godtagbara tillgångar

Omsättbara tillgångar kan användas för alla penningpolitiska operationer som är baserade på underliggande tillgångar, dvs. reverserade transaktioner, direkta köp/försäljningar av värdepapper och utlåningsfaciliteten. Icke omsättbara tillgångar kan användas för reverserade öppna marknadstransaktioner och utlåningsfaciliteten. De används inte vid Eurosystemets direkta köp/försäljningar av värdepapper. Alla omsättbara och icke omsättbara tillgångar kan också användas som underliggande tillgångar vid intradagskrediter.

Oavsett om en omsättbar eller icke omsättbar tillgång uppfyller alla urvalskriterier kan en motpart inte som säkerhet lämna tillgångar som emitterats eller garanteras av motparten själv eller en enhet med vilken den har nära förbindelser ( 66 ).

”Nära förbindelser” är en situation där motparten är förenad med de godtagbara tillgångarnas emittent/kredittagare/borgensman genom att

För att genomföra penningpolitiken, i synnerhet för att övervaka efterlevnaden av reglerna för användning av de godtagbara tillgångar som avser nära förbindelser, bedriver Eurosystemet internt ett informationsutbyte om kapitalinnehav som tillsynsmyndigheterna tillhandahåller för dessa ändamål. För denna information gäller samma sekretessregler som tillämpas av tillsynsmyndigheterna.

Ovannämnda bestämmelser om nära förbindelser gäller inte: a nära förbindelser mellan motparten och en offentlig myndighet inom EES med rätt att ta ut skatt, eller om en offentlig myndighet inom EES med rätt att ta ut skatt är emittentens borgensman, b säkerställda bankobligationer som emitterats i enlighet med kriterierna som fastställts i del 1, punkterna 68–70 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, c fall där skuldförbindelser skyddas av särskilda juridiska skyddsmekanismer jämförbara med dem i b som i fallet med i icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) som inte är värdepapper eller ii säkerställda bankobligationer som uppfyller samtliga kriterier i del 1, punkterna 68–70 i bilaga VI till direktiv 2006/48/EG, utom begränsningarna för garanterade lån i säkerhetspoolen.

En motpart får inte heller lämna några säkerheter med bakomliggande tillgångar om motparten (eller tredje part som denne har nära förbindelser med) lämnar en valutahedge för den bakomliggande säkerheten genom att ingå en valutahedgetransaktion med utgivaren som hedgemotpart eller lämnar likviditetsstöd för 20 procent eller mer av det utestående beloppet av säkerheten med bakomliggande tillgångar.

Alla godtagbara omsättbara och icke omsättbara tillgångar ska kunna användas gränsöverskridande i hela euroområdet. Det betyder att alla motparter i Eurosystemet ska kunna använda sådana tillgångar antingen genom länkar till sina inhemska värdepappersavvecklingssystem, ifall det rör sig om omsättbara tillgångar, eller genom andra godtagbara arrangemang för att kunna erhålla kredit från den nationella centralbanken i den medlemsstat där motparten är etablerad (se avsnitt 6.6).

En motpart som lämnar in ett värdepapper med bakomliggande tillgångar som har nära förbindelser till den enhet från vilken de underliggande tillgångarna till värdepapperet med bakomliggande tillgångar härrör, måste informera Eurosystemet om varje planerad förändring av värdepapperet med de bakomliggande tillgångarna som kan ha betydelse för dess kreditkvalitet, t.ex. förändringar av den ränta som utgår, förändringar av swapparrangemanget, förändringar i sammansättningen av de underliggande tillgångarna som inte framgår av prospektet, förändringar av betalningsprioriteten. Eurosystemet ska informeras minst en månads innan några förändringar görs av inlämnade värdepapper med bakomliggande tillgångar. Därutöver ska motparten, när ett värdepapper med bakomliggande tillgångar lämnas in, informera om alla förändringar som gjorts under de föregående sex månaderna. I linje med avsnitt 6.2 tillhandahåller Eurosystemet ingen rådgivning inför förändringar.

▼B

6.3    Eurosystemets ramverk för kreditbedömning

6.3.1    Omfattning och beståndsdelar

Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) definierar förfaranden, regler och metoder som garanterar att Eurosystemets krav på hög kreditvärdighet för alla godtagbara tillgångar uppfylls.

Eurosystemet skiljer mellan omsättbara och icke omsättbara tillgångar (se avsnitt 6.3.2 och 6.3.3) vid tillämpningen av begreppet hög kreditvärdighet. Eurosystemet gör detta av hänsyn till skillnaderna i rättslig karaktär mellan dessa typer av tillgångar och för den operationella effektivitetens skull.

Vid bedömning av godtagbara tillgångars kreditvärdighet beaktar Eurosystemet kreditvärderingsinformation från fyra olika källor, nämligen externa institut för kreditbedömning (ECAI), nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem (ICAS), motparters interna ratingsystem (IRB) samt ratingverktyg (RT) som drivs av utomstående operatörer. Vid bedömning av kreditvärdighet beaktar Eurosystemet dessutom institutionella kriterier och egenskaper som ger liknande skydd för instrumentets innehavare, som till exempel garantier.

Vad gäller ECAI-källan ska bedömningen baseras på en offentlig rating. Eurosystemet förbehåller sig rätten att begära klargörande om så bedöms nödvändigt. För värdepapper med bakomliggande tillgångar ska ratingar förklaras i en offentligt tillgänglig kreditratingrapport som är en detaljerad rapport före försäljningen eller nyemissionen. Den ska bland annat innehålla en omfattande analys av strukturella och rättsliga aspekter, en detaljerad bedömning av säkerhetspoolen, en analys av deltagarna i transaktionen samt en analys av andra relevanta aspekter av en transaktion. Dessutom ska ECAI regelbundet publicera rapporter för värdepapper med bakomliggande tillgångar. Dessa rapporter ska publiceras enligt samma intervall och tidpunkter som gäller för räntebetalningar. Rapporterna ska åtminstone innehålla en uppdatering av nyckeldata, till exempel säkerhetspoolens sammansättning, transaktionens deltagare, kapitalstruktur samt uppgifter om prestanda.

Eurosystemets riktmärke för att fastställa minimikravet på standarder för hög kreditvärdighet (kreditkvalitetströskeln) definieras som en kreditbedömning på kreditkvalitetssteg 3 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala ( 67 ). Eurosystemet anser att en sannolikhet för betalningsinställelse under ett år på 0,40 procent motsvarar en kreditbedömning på kreditkvalitetssteg 3, vilket omvärderas regelbundet. ECAF följer den definition av fallissemang som används i EU:s kapitaltäckningsdirektiv (CRD) ( 68 ). Eurosystemet publicerar den lägsta ratingkategori som når upp till den kreditkvalitetströskel som krävs för varje godtagbart ECAI, utan att ta ansvar för bedömningen av institutet. När det gäller värdepapper med bakomliggande tillgångar definieras Eurosystemets riktmärke för att fastställa minimikravet på standarder för hög kreditvärdighet som en kreditrating ”AAA” ( 69 ) vid emission. Eurosystemets miniminivå på kreditkvalitetssteg 2 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala (”A”) måste iakttas under hela löptiden för värdepapper med bakomliggande tillgångar ( 70 ). Vad gäller skuldförbindelser med säkerhet i inteckning definieras Eurosystemets riktmärke för att fastställa minimikravet på standarder för hög kreditvärdighet som en kreditbedömning av kreditkvalitetssteg 2 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala (”A”). Eurosystemet anser att en sannolikhet för betalningsinställelse under ett år på 0,10 procent motsvarar en kreditbedömning på kreditkvalitetssteg 2, vilket omvärderas regelbundet.

Eurosystemet förbehåller sig rätten att avgöra om en emission, emittent, gäldenär eller borgensman uppfyller kraven på hög kreditvärdighet baserat på information som bedöms vara relevant och kan avslå, begränsa användningen av tillgångar eller använda extra värderingsavdrag om så behövs för att säkerställa tillräckligt riskskydd för Eurosystemet i linje med artikel 18.1 i stadgan för ECBS. Sådana åtgärder kan även användas på specifika motparter, speciellt om motpartens kreditvärdighet verkar uppvisa en hög grad av korrelation med kreditvärdigheten på motpartens tillgångar som används som säkerhet. Om ett sådant avvisande grundas på tillsynsinformation ska användandet av den informationen, oavsett om den härrör från motparter eller tillsynsmyndigheter, stå i rimlig proportion till och vara nödvändig för Eurosystemets uppgift att bedriva penningpolitik.

Tillgångar som emitteras eller garanteras av enheter vars tillgångar frysts eller mot vilka EU, eller en EU-medlemsstat, vidtagit andra åtgärder i enlighet med artikel 75 i fördraget vilka begränsar användningen av deras tillgångar, eller om ECB-rådet till följd därav beslutat att tillfälligt eller tills vidare utesluta instituten från möjligheten att delta i öppna marknadsoperationer eller ha tillgång till Eurosystemets stående faciliteter, kan uteslutas från listan över godtagbara tillgångar.

6.3.2    Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar

Standarderna för hög kreditvärdighet för omsättbara tillgångar baseras på följande kriterier:

6.3.3    Upprättande av standarder för hög kreditvärdighet för icke omsättbara tillgångar

6.3.3.1    Kreditfordringar

För att upprätta krav på hög kreditvärdighet för kreditfordringars gäldenärer eller borgensmän måste motparterna välja en huvudsaklig källa för kreditbedömningar bland de källor som finns tillgängliga för och som godtas av Eurosystemet. En motpart ska välja ett kreditbedömningssystem från en tillgänglig källa, utom för ECAI, där alla godtagbara ECAI-system kan användas.

Motparter måste hålla sig till den valda typen av kreditbedömningssystem under minst ett år för att förhindra att man ”hoppar” mellan kreditbedömningar (dvs. att man för varje enskild gäldenär försöker hitta den bästa kreditbedömningen som garanterar godtagbarhet bland alla tillgängliga typer eller system). Motparter som önskar ändra kreditbedömningskälla efter minimiperioden på ett år måste lämna in en begäran till den berörda centralbanken där skälen för bytet anges.

Motparter kan tillåtas använda mer än ett kreditbedömningssystem eller en källa om de lämnar in en begäran där skälen anges. Den valda huvudkällan förväntas täcka de flesta av motpartens gäldenärer för vilka motparten har framställt om att nyttja kreditfordringar som säkerhet. Användandet av mer än en källa eller mer än ett system för kreditbedömning ska grundas på affärsmässiga behov. I princip kan ett sådant fall vara att den huvudsakliga källan eller systemet saknar tillräcklig täckning.

Motparten måste omgående informera den nationella centralbanken om alla kredithändelser, även försenade betalningar från gäldenärer som bara är kända av motparten, och om så krävs återta eller byta ut en tillgång. Motparter är också skyldiga att använda de senaste uppdateringarna av kreditbedömningarna från deras valda kreditbedömningssystem eller källor för bedömning av gäldenärer ( 78 ) eller borgensmän för nyttjade kreditfordringar.

Kreditbedömningar av gäldenärer/borgensmän: Standarder för hög kreditvärdighet avseende kreditfordringars gäldenärer eller borgensmän upprättas enligt regler som skiljer mellan gäldenärer/borgensmän från offentlig sektor och från icke-finansiella företag:

Garantier: En garanti måste uppfylla följande kriterier:

6.3.3.2    Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Kraven för hög kreditvärdighet för icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) måste uppnå kreditkvalitetssteg 2 i Eurosystemets harmoniserade riskklasskala ( 83 ). En för varje rättsordning specifik ram för kreditbedömning av dessa skuldförbindelser kommer att beskrivas närmare i tillämplig dokumentation som tillhandahålls av de nationella centralbankerna.

6.3.4    Godtagbarhetskriterier för kreditbedömningssystem

ECAF bygger på kreditbedömningsinformation från fyra typer av källor. Varje källa kan vara baserad på ett antal olika kreditbedömningssystem.

Godtagbara externa institut för kreditbedömning (ECAI), de nationella centralbankernas interna kreditbedömningssystem (ICAS) och ratingverktyg som drivs av utomstående operatörer (RT) listas på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu) ( 84 ).

6.3.4.1    Externa institut för kreditbedömning

Externa institut för kreditbedömning (ECAI) är en källa som består av de institut vars kreditbedömningar kan användas av kreditinstitut för att fastställa riskvikterna för exponeringar enligt kapitaltäckningsdirektivet ( 85 ). För ECAF:s syften gäller följande allmänna godtagbarhetskriterier:

Eurosystemet förbehåller sig rätten att besluta huruvida ett visst externt institut för kreditbedömningar godtas för utlåningstransaktioner. Eurosystemet förlitar sig då bland annat på sin process för övervakning av prestanda för de externa kreditbedömningsinstituten.

▼M1

En ECAI som deltar i ECAF omfattas av Eurosystemets process för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5). Tillsammans med de uppgifter lämnas in för övervakningen av prestanda ska även en undertecknad bekräftelse från VD eller annan behörig företrädare för revisions- eller complianceavdelningen inom ett ECAI bifogas, som intygar att de uppgifter lämnas in för övervakningen av prestanda är korrekta och giltiga.

▼B

6.3.4.2    Nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem

Denna typ (ICAS) består för närvarande av fyra kreditbedömningssystem vilka drivs av Deutsche Bundesbank, Banco de España, Banque de France och Oesterreichische Nationalbank. Nationella centralbanker som vill utveckla ett eget ICAS kommer att genomgå en process för godkännande av Eurosystemet. ICAS är underställda Eurosystemets process för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5).

Dessutom måste motparten informera centralbanken som driver ICAS om alla kredithändelser, även försenade betalningar från en gäldenär som bara är känd av motparten.

I länder där skuldförbindelser med säkerhet i inteckning mobiliseras tillämpar de respektive nationella centralbankerna också en ram för kreditbedömning för denna typ av tillgång i enlighet med ECAF. Sådana ramverk är underställda en årlig process för övervakning av prestanda.

6.3.4.3    Interna ratingsystem

En motpart som tänker använda ett internt ratingsystem (IRB) för att bedöma gäldenärers, emittenters eller borgensmäns kreditkvalitet i fråga om godtagbara skuldförbindelser måste få tillstånd från sin nationella centralbank. I det syftet måste motparten inkomma med en begäran tillsammans med följande dokumentation ( 86 ):

Begäran måste undertecknas av motpartens VD, finanschef eller en chef på motsvarande nivå, eller av en firmatecknare för någon av dem.

Ovanstående bestämmelser gäller för alla motparter oavsett status – moderbolag, dotterbolag och filial – och oavsett om dess IRB godkänts av tillsynsmyndigheten i samma land (för moderbolag och eventuellt för dotterbolag) eller av tillsynsmyndigheten i moderbolagets hemland (för filialer och eventuellt för dotterbolag).

Filialer och dotterbolag till en motpart kan använda sina moderbolags IRB-system om Eurosystemet har godtagit att det används för ECAF.

Motparter som använder ett IRB som de beskrivits ovan underställs också Eurosystemets process för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5). Förutom den information som krävs för denna process måste motparten tillhandahålla följande information varje år (eller när så krävs av den nationella centralbanken) om informationen inte överförs direkt av tillsynsmyndigheten till den nationella centralbanken:

Denna årliga kommunikation ska undertecknas av VD, finanschefen eller en chef på motsvarande nivå, eller av en firmatecknare för någon av dem. Den behöriga tillsynsmyndigheten och, i förekommande fall, externrevisorn mottar en kopia av brevet från Eurosystemet.

6.3.4.4    Ratingverktyg som drivs av utomstående operatörer

Ratingverktygens källa består av enheter som bedömer en gäldenärs kreditkvalitet genom att i första hand systematiskt och mekaniskt använda kvantitativa modeller med stöd av bland annat information om granskade räkenskaper. Ratingverktygens kreditbedömningar är inte avsedda att offentliggöras. En RT-operatör som önskar delta i ECAF måste lämna in en begäran till den nationella centralbanken i det land där den har sitt säte och då använda den mall som Eurosystemet tillhandahåller, kompletterat med tilläggsdokumentation som anges i mallen. Motparter som för ECAF:s syften önskar använda ett specifikt ratingverktyg som inte godtas av Eurosystemet måste lämna in en begäran till den nationella centralbanken i det land där de har sitt säte och då använda den mall som Eurosystemet tillhandahåller, kompletterat med tilläggsdokumentation som anges i mallen. Eurosystemet avgör om RT-operatören ska godtas på grundval av en utvärdering av hur väl Eurosystemets godtagbarhetskriterier uppfylls ( 87 ).

Dessutom måste motparten informera RT-operatören om alla kredithändelser, även försenade betalningar från gäldenärer, som bara är kända av motparten.

▼M1

En RT-operatör som deltar i ECAF måste acceptera i avtal att genomgå Eurosystemets process för prestationsbedömningar ( 88 ) (se avsnitt 6.3.5). RT-operatören måste inrätta och upprätthålla den nödvändiga infrastrukturen för att övervaka den statiska poolen. Bildande och utvärdering av den statiska poolen måste vara i linje med de allmänna kraven på prestandaövervakning under ECAF. RT-operatören ska åta sig att informera Eurosystemet om resultatet av utvärderingen av prestanda så snart RT-operatören har utfört den. Tillsammans med de uppgifter lämnas in för övervakningen av prestanda ska även en undertecknad bekräftelse från VD eller annan behörig företrädare för revisions- eller complianceavdelningen inom RT bifogas, som intygar att de uppgifter lämnas in för övervakningen av prestanda är korrekta och giltiga. De åtar sig att i fem år hålla arkiv över statiska pooler och detaljer om betalningsinställelser.

6.3.5    Övervakning av kreditbedömningssystems prestanda

Alla kreditbedömningssystem omfattas av prestandakontroll inom ECAF. För varje kreditbedömningssystem består ECAF:s process för övervakning av prestanda av en årlig jämförelse i efterhand av a den observerade frekvensen av betalningsinställelser för alla godtagbara enheter och instrument som bedöms av kreditbedömningssystemet, där dessa enheter och instrument grupperas i statiska pooler enligt vissa kriterier, t.ex. kreditbetyg, tillgångsklass, industrisektor, kreditbedömningsmodell samt b Eurosystemets respektive kreditkvalitetströskel som bestäms utifrån riktmärket för sannolikheten för betalningsinställelse (där två riktmärken för betalningsinställelse beaktas: en 0,10 % sannolikhet för betalningsinställelse under en tolvmånadsperiod som anses motsvara ett kreditbetyg på nivå 2, och en 0,40 % sannolikhet för betalningsinställelse under en tolvmånadsperiod som anses motsvara ett kreditbetyg på nivå 3 enligt Eurosystemets harmoniserade bedömningsskala). Målet för processen är att säkerställa att de kreditbetyg som kreditbedömningssystem tillhandahåller Eurosystemets harmoniserade bedömningsskala förblir lämpliga och att resultaten av kreditbedömningarna är jämförbara mellan olika system och källor.

Det första steget i denna process är att kreditbedömningssystemets operatör gör en årlig sammanställning över de enheter och instrument som har kreditbetyg som uppfyller Eurosystemets kreditkvalitetströskel vid granskningsperiodens start. Kreditbedömningssystemets operatör överlämnar sedan denna förteckning till Eurosystemet, med hjälp av den rapporteringsmall som Eurosystemet tillhandahåller, som inkluderar fält för identifiering, klassificering och kreditbedömning. Nästa steg i processen sker i slutet av den tolv månader långa granskningsperioden när kreditbedömningssystemets operatör uppdaterar informationen om enheterna och instrumenten på förteckningen. Eurosystem förbehåller sig rätten att begära in ytterligare information som behövs för att utföra prestandaövervakningen.

Ett kreditbedömningssystems statiska pool, inhämtad över ett år, utgör underlag till ECAF:s process för övervakning av prestanda som består av en årlig utvärdering och en bedömning som täcker flera perioder. Om det finns en betydande avvikelse mellan den observerade frekvensen av betalningsinställelser i den statiska poolen och kreditkvalitetströskeln över ett år och/eller flera år konsulterar Eurosystemet ratingsystemets operatör för att analysera orsakerna till avvikelsen. Detta kan leda till en korrigering av den kreditkvalitetströskel som tillämpas på systemet i fråga.

Eurosystemet kan besluta att avstänga eller utesluta kreditbedömningssystemet om inga förbättringar av prestanda observeras över ett antal år. Kreditbedömningssystem som bryter mot reglerna som styr ECAF kommer att uteslutas. Om felaktig eller ofullständig information avseende övervakningen av prestanda tillhandahålls av en företrädare för kreditbedömningssystemet, får Eurosystemet avstå från uteslutning om det rör sig om smärre avvikelser.

▼B

6.4    Riskkontrollåtgärder

6.4.1    Allmänna principer

Riskkontrollåtgärder tillämpas på de underliggande tillgångarna i Eurosystemets kredittransaktioner för att skydda Eurosystemet mot risken för finansiella förluster i händelse av att underliggande tillgångar måste avyttras till följd av en motparts betalningsinställelse. De åtgärder för riskkontroll som står till Eurosystemets förfogande beskrivs i ruta 7.

Eurosystemet tillämpar särskilda riskkontrollåtgärder beroende på vilken typ av underliggande tillgångar som motparten ställer som säkerhet. ECB fastställer lämpliga riskkontrollåtgärder för både omsättbara och icke omsättbara godtagbara tillgångar. Riskkontrollåtgärderna är i stort sett harmoniserade över hela euroområdet ( 89 ) och torde säkerställa konsekventa, transparenta och ickediskriminerande villkor för alla typer av godtagbara tillgångar i euroområdet.

Eurosystemet förbehåller sig rätten att tillämpa extra riskkontrollåtgärder för att säkerställa tillräckligt riskskydd för Eurosystemet i linje med artikel 18.1 i stadgan för ECBS. Sådana riskkontrollåtgärder, som ska användas på ett konsekvent, transparent och ickediskriminerande vis, kan även användas när det gäller individuella motparter för att säkerställa sådant skydd.

Eurosystemet tillämpar följande riskkontrollåtgärder:

a)    Värderingsavdrag (valuation haircut)

Eurosystemet tillämpar värderingsavdrag vid värdering av underliggande tillgångar. Detta innebär att värdet på de underliggande tillgångarna beräknas som tillgångens marknadsvärde minus en viss procent (värderingsavdrag).

b)    Marginalsäkerhet (variation margins) eller marknadsvärdering

Eurosystemet kräver att marknadsvärdet, justerat för värderingsavdrag på de underliggande tillgångar som används i Eurosystemets likvidiserande reverserade transaktioner, behålls över tiden. Det innebär att de nationella centralbankerna kräver att motparterna ska ställa ytterligare tillgångar som säkerhet eller tillföra kontanter om värdet på de underliggande tillgångarna enligt regelbundna värderingar sjunker under en viss nivå (dvs. begäran om tilläggssäkerheter). På motsvarande sätt kan motparten få tillbaka överskjutande säkerheter eller kontanter om värdet på de underliggande tillgångarna överstiger en viss nivå efter omvärdering. (De beräkningar som är relevanta för utförande av tilläggssäkerheter anges i ruta 8.)

c)    Begränsningar av användningen av skuldförbindelser utan säkerhet

Eurosystemet tillämpar de begränsningar av användningen av skuldförbindelser utan säkerhet som framgår av avsnitt 6.4.2.

Följande riskkontrollåtgärder kan även användas av Eurosystemet när som helst om så krävs för att säkerställa tillräckligt skydd för Eurosystemet i enlighet med artikel 18.1 i stadgan för ECBS.

d)    Initial säkerhetsmarginal (initial margin)

Eurosystemet kan tillämpa initiala säkerhetsmarginaler i sina likvidiserande reverserade transaktioner. Detta innebär att motparter ska tillhandahålla underliggande tillgångar med ett värde som minst är lika med den likviditet som tillhandahålls av Eurosystemet plus värdet på den initiala säkerhetsmarginalen.

e)    Begränsningar i relation till emittenter/kredittagare eller borgensmän

Eurosystemet kan tillämpa ytterligare begränsningar, andra än de som tillämpas på användningen av skuldförbindelser utan säkerhet, för exponeringen mot emittenter/kredittagare eller borgensmän. Sådana begränsningar kan även användas på specifika motparter, speciellt om motpartens kreditvärdighet verkar uppvisa en hög grad av korrelation med kreditvärdigheten på de säkerheter motparten ställt.

f)    Användning av extra värderingsavdrag

Eurosystemet får använda extra värderingsavdrag om så behövs för att säkerställa tillräckligt riskskydd för Eurosystemet i enlighet med artikel 18.1 i stadgan för ECBS.

g)    Tilläggsgarantier

Eurosystemet kan begära tilläggsgarantier från finansiellt sunda enheter för att acceptera vissa tillgångar.

h)    Uteslutning

Eurosystemet kan utesluta vissa tillgångar från användning i de penningpolitiska operationerna. Sådan uteslutning kan också tillämpas på specifika motparter, särskilt i fall då motpartens kreditvärdighet verkar uppvisa en hög grad av korrelation med kreditvärdigheten på de säkerheter som motparten ställt.

6.4.2    Riskkontrollåtgärder för omsättbara tillgångar

I riskkontrollen av godtagbara omsättbara tillgångar ingår följande centrala element:

▼M1 —————

▼B

6.4.3    Riskkontrollåtgärder för icke omsättbara tillgångar

6.4.3.1    Kreditfordringar

I riskkontrollen av godtagbara kreditfordringar ingår följande centrala element:

6.4.3.2    Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning

Icke omsättbara skuldförbindelser med säkerhet i inteckning har ett värderingsavdrag på 24 procent.

6.4.3.3    Inlåning med fast löptid

Det görs inget värderingsavdrag för inlåning med fast löptid.

6.5    Värderingsprinciper för underliggande tillgångar

Då värdet fastställs på de underliggande tillgångarna som används i reverserade transaktioner tillämpar Eurosystemet följande principer:

6.5.1    Omsättbara tillgångar

▼M1

▼B

6.5.2    Icke omsättbara tillgångar

Icke omsättbara tillgångar tilldelas ett värde som motsvarar antingen det teoretiska priset eller det utestående beloppet.

Om den nationella centralbanken väljer den värdering som motsvarar det utestående beloppet kan den icke omsättbara tillgången få ett högre värderingsavdrag (se avsnitt 6.4.3).

6.6    Gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar

Eurosystemets motparter kan använda godtagbara tillgångar gränsöverskridande i hela euroområdet, dvs. de kan få kredit från den nationella centralbanken i den medlemsstat där de är etablerade mot tillgångar som finns i en annan medlemsstat. Underliggande tillgångar ska kunna användas gränsöverskridande vid hantering av alla typer av transaktioner där Eurosystemet tillhandahåller likviditet mot godtagbara tillgångar.

▼M2

En mekanism har utvecklats av de nationella centralbankerna (och av ECB) som ska garantera att alla godtagbara tillgångar kan användas gränsöverskridande. Denna modell benämns CCBM (korrespondentcentralbanksmodellen), där de nationella centralbankerna fungerar som depåhållare (”korrespondenter”) för varandra (och för ECB) av tillgångar som accepterats i deras lokala förvaringssystem, TPA eller avvecklingssystem. Särskilda procedurer kan användas för icke omsättbara tillgångar, dvs. kreditfordringar och skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD), som inte kan överföras via ett värdepappersavvecklingssystem ( 96 ). CCBM kan användas för att ställa säkerheter för alla former av kredittransaktioner som genomförs av Eurosystemet. Vid sidan om CCBM kan motparter använda godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen för gränsöverskridande överföring av omsättbara tillgångar med sina lokala värdepappersavvecklingssystem ( 97 ). Motparter får också använda dessa godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem med CCBM (CCBM med förbindelser – se punkt 6.6.3). Dessutom används CCBM (inklusive CCBM med förbindelser) som utgångspunkt för gränsöverskridande användning av treparts förvaltning av säkerheter.

▼B

6.6.1    Korrespondentcentralbanksmodell

Korrespondentcentralbanksmodellen illustreras i diagram 3 nedan.

Alla nationella centralbanker upprätthåller värdepapperskonton hos varandra med tanke på gränsöverskridande användning av godtagbara tillgångar. Det exakta förfarandet inom CCBM beror på om de godtagbara tillgångarna är öronmärkta för varje enskild transaktion eller om de hålls i en pool av underliggande tillgångar ( 98 ).

Särskilda förfaranden för gränsöverskridande användning har tagits fram för icke omsättbara tillgångar, dvs. kreditfordringar och skuldförbindelser med säkerhet i inteckning (RMBD) ( 99 ). När kreditfordringar används som säkerhet i gränsöverskridande sammanhang tillämpas en variant av korrespondentcentralbanksmodellen som grundas på överföring av äganderätt, en tilldelning eller en pant till förmån för centralbanken i hemlandet, eller en inteckning till förmån för den korrespondentcentralbank som agerar i hemlandets centralbanks ställe. En ytterligare variant för användning vid behov baserad på inteckning till förmån för den korrespondentcentralbank som agerar som hemlandets centralbanks agent har tillämpats för att möjliggöra gränsöverskridande användning av skuldförbindelser med säkerhet i inteckning.

▼M2

Motparterna har som ett minimum tillträde till CCBM (för både omsättbara och icke omsättbara tillgångar) från kl. 9.00 till kl. 16.00 centraleuropeisk tid alla Target2-affärsdagar. En motpart som vill utnyttja CCBM måste anmäla detta till den nationella centralbank från vilken den önskar ta emot kredit – dvs. hemlandets centralbank – före kl. 16.00 centraleuropeisk tid. Motparten måste vidare se till att säkerheter för penningpolitiska operationer överförs till kontot i korrespondentcentralbanken senast kl. 16.45 centraleuropeisk tid. Uppdrag eller överföringar som inte uppfyller dessa tidsfrister kommer att behandlas i mån av möjlighet och kan komma att beaktas påföljande bankdag. När motparterna räknar med att behöva anlita CCBM sent under dagen bör de om möjligt leverera tillgångarna i förväg (dvs. deponera dem i förväg). I undantagsfall eller för penningpolitiska syften kan ECB besluta att förlänga öppettiden för CCBM till Target2-stängningstiden, i samarbete med värdepapperscentralerna avseende deras möjlighet att senarelägga den sista tidpunkten för omsättningsbara tillgångar.

▼B

6.6.2    Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem

▼M2

Vid sidan om CCBM kan godtagbara förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen i EES användas för gränsöverskridande överföring av omsättbara tillgångar.

En direkt förbindelse eller mellanhandsförbindelse mellan två värdepappersavvecklingssystem gör det möjligt för en deltagare i ett värdepappersavvecklingssystem att inneha tillgångar som utfärdats i ett annat värdepappersavvecklingssystem, utan att vara deltagare i detta andra värdepappersavvecklingssystem ( 100 ). Innan dessa förbindelser kan användas för att överföra säkerheter för Eurosystemets kredittransaktioner måste de utvärderas och godkännas av Eurosystemet enligt de standarder och bedömningsförfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk ( 101 ).

Ur Eurosystemets perspektiv fyller CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen i EES samma funktion, nämligen att låta motparter använda säkerheter på ett gränsöverskridande sätt. Båda gör det alltså möjligt för motparter att använda säkerheter för att erhålla kredit från centralbanken i hemlandet, även om denna säkerhet har utfärdats i ett annat lands värdepappersavvecklingssystem. CCBM och förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen fyller denna funktion på olika sätt. I CCBM handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan de nationella centralbankerna. De fungerar som depåhållare för varandra. När det gäller förbindelserna handlar det om ett gränsöverskridande förhållande mellan värdepappersavvecklingssystem. De kan öppna omnibus-konton hos varandra. Tillgångar som deponeras hos en korrespondentcentralbank kan bara användas för att ställa säkerhet för Eurosystemets kredittransaktioner. Tillgångar som innehas genom en förbindelse kan användas för Eurosystemets kredittransaktioner och för varje annat ändamål som väljs av motparten. När förbindelserna mellan värdepappersavvecklingssystemen används håller motparterna tillgångarna på sina egna konton hos värdepappersavvecklingssystemet i sitt hemland och behöver därför inte någon depåhållare.

▼B

▼M2

6.6.3   CCBM med förbindelser

Det är också möjligt för motparter att använda direkta förbindelser och mellanhandsförbindelser som avses i punkt 6.6.2 i kombination med korrespondentcentralbanksmodellen för att gränsöverskridande mobilisera godtagbara omsättbara tillgångar.

När man använder förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem i kombination med korrespondentcentralbanksmodellen, innehar motparterna de tillgångar som emitterats i emittentens värdepappersavvecklingssystem på ett konto hos investerarens värdepappersavvecklingssystem direkt eller via ett förvaringsinstitut. När det gäller mellanhandsförbindelser kan ett tredje värdepappersavvecklingssystem agera som förmedlande värdepappersavvecklingssystem.

Dessa tillgångar kan emitteras hos en värdepapperscentral utanför euroområdet förutsatt att förbindelsen mellan emittentens värdepappersavvecklingssystem och investerarens värdepappersavvecklingssystem uppfyller de krav som fastställts av Eurosystemet enligt de standarder och förfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk.

Om godtagbara tillgångar ska överföras via korrespondentcentralbanksmodellen med förbindelser, ska motparterna säkerställa att värdepapperen levereras till ett konto hos den berörda investerarens värdepappersavvecklingssystem senast kl. 16:00 centraleuropeisk tid på avvecklingsdagen för att säkerställa avveckling med samma dags transaktioner. En begäran om mobilisering som en centralbank i hemlandet mottar från en motpart efter kl. 16:00, eller en begäran om leverans av godtagbara tillgångar till ett konto hos en investerares värdepapperscentral efter kl. 16:00 centraleuropeisk tid, hanteras i mån av möjlighet, i enlighet med stopptiderna hos de berörda värdepapperscentralerna.

6.6.4   Korrespondentcentralbanksmodellen och trepartshantering av säkerheter

Korrespondentcentralbanksmodellen (inklusive korrespondentcentralbanksmodellen med förbindelser) används också för gränsöverskridande användning av trepartshantering av säkerheter, där den nationella centralbanken i en medlemsstat, förutsatt att trepartshantering av säkerheter erbjuds för gränsöverskridande användning inom Eurosystemet, kommer att agera korrespondentcentralbank för nationella centralbanker i andra medlemsstater vars motparter har begärt att använda respektive trepartshantering av säkerheter gränsöverskridande. Den berörda trepartsagenten ska uppfylla Eurosystemets krav.

Gränsöverskridande användning av trepartshantering av säkerheter gör det möjligt för motparter att öka eller minska det belopp som ställs som säkerhet hos hemlandets nationella centralbank (nedan kallat globalt belopp).

Anmärkning: Pilen Information om säkerhet mellan motpart A och den nationella centralbanken A kan sakna betydelse för vissa trepartsagenter (beroende på vilken avtalsmodell man valt) och i så fall skickar inte motparten någon instruktion till den nationella centralbanken A och erhåller ingen bekräftelse från den nationella centralbanken B.

▼B

6.7    Godkännandet av säkerhet i form av värdepapper i andra valutor än euro i fall av oförutsedda händelser

I vissa situationer kan ECB-rådet besluta om att godta vissa omsättbara skuldförbindelser emitterade av en eller flera G-10-stater utanför euroområdet i deras respektive inhemska valutor som godtagbara säkerheter. Vid sådana beslut ska gällande kriterier klargöras och motparterna ska även informeras om vilka förfaranden som ska tillämpas för urval och mobilisering av utländska säkerheter, samt källor och principer för värdering, riskkontrollåtgärder och avvecklingsprocessen.

Trots bestämmelserna i avsnitt 6.2.1 kan sådana tillgångar deponeras/registreras (emitteras), innehas och avvecklas utanför EES och, som fastlagts ovan, utfärdas i andra valutor än euro. Om sådana tillgångar används av motparten måste motparten även äga dessa.

Motparter som är filialer till kreditinstitut med säte utanför EES eller Schweiz får inte använda sådana tillgångar som säkerheter.

KAPITEL 7

KASSAKRAV ( 102 )

7.1    Allmänt

ECB kräver att kreditinstitut ska hålla kassakravsmedel på konton i de nationella centralbankerna inom ramen för Eurosystemets kassakravssystem. Den rättsliga ramen för detta system är fastställd i artikel 19 i stadgan för ECBS, förordning (EG) nr 2531/98 och förordning ECB/2003/9. Tillämpningen av förordning ECB/2003/9 säkerställer att villkoren för Eurosystemets kassakravssystem är enhetliga inom hela euroområdet.

Hur mycket medel varje institut måste ha innestående bestäms utifrån kassakravsbasen. Eurosystemets kassakravssystem tillåter att motparterna tillämpar ett utjämningssystem som innebär att det är tillräckligt om parterna uppfyller kassakravet som genomsnittligt saldo på kassakravskontot vid kalenderdagens slut under uppfyllandeperioden. På institutens kassakravsmedel betalas ränta enligt räntesatsen för Eurosystemets huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

Eurosystemets kassakravssystem används primärt för att uppnå följande penningpolitiska syften:

a)   Stabilisering av penningmarknadsräntor

Utjämningssystemet i Eurosystemets kassakravssystem ska tjäna till att stabilisera penningmarknadsräntorna genom att ge instituten ett incitament att jämna ut effekterna av tillfälliga rörelser i likviditeten på marknaden.

b)   Skapande eller förstärkande av ett strukturellt likviditetsunderskott

Eurosystemets kassakravssystem bidrar till att skapa eller förstärka ett strukturellt likviditetsunderskott. Detta kan hjälpa Eurosystemet att bli effektivare i sin uppgift att tillföra likviditet på marknaden.

I sin tillämpning av kassakravet ska ECB handla i överensstämmelse med de mål för Eurosystemet som fastställs i artikel 127 i fördraget och artikel 2 i stadgan för ECBS, bland annat principen om att undvika betydande, icke önskvärda effekter i fråga om undanträngning eller disintermediering.

7.2    Institut som omfattas av kassakravssystemet

Med stöd av artikel 19.1 i stadgan för ECBS kräver ECB att kreditinstituten i medlemsstaterna håller kassakravsmedel. Detta innebär att filialer inom euroområdet till kreditinstitut som inte har sitt säte i euroområdet också är underkastade Eurosystemets kassakrav. Däremot tillämpas Eurosystemets kassakrav inte på filialer etablerade utanför euroområdet till kreditinstitut som har sitt säte inom området.

Institut undantas automatiskt från kassakrav från och med starten av den uppfyllandeperiod inom vilken institutets auktorisation återkallas eller upphör, eller inom vilken ett beslut fattas av domstol eller annan behörig myndighet i en medlemsstat om att institutet ska försättas i likvidation. Enligt förordning (EG) nr 2531/98 och förordning ECB/2003/9 kan ECB dessutom på icke-diskriminerande grunder undanta institut från deras skyldigheter enligt Eurosystemets kassakravssystem om dessa institut är föremål för omorganisering eller deras tillgångar har frysts eller om de är föremål för rekonstruktion, frysning av tillgångar och/eller andra åtgärder som unionen eller en medlemsstat ålagt dem att vidta enligt artikel 75 i fördraget, så att instituten inte kan använda sina medel, eller om ECB-rådet till följd därav beslutat att tillfälligt eller tills vidare utesluta instituten från möjlighet att delta i öppna marknadsoperationer eller ha tillgång till Eurosystemets stående faciliteter om syftena med systemet inte uppfylls genom att dessa skyldigheter åläggs just dessa institut. Om dess beslut om sådana undantag baseras på syftena med Eurosystemets kassakravssystem tar ECB hänsyn till något (eller flera) av följande kriterier:

ECB för en förteckning över institut som är underkastade Eurosystemets kassakravssystem. ECB offentliggör också en förteckning över institut som befriats från sina skyldigheter enligt systemet av andra skäl än att de är föremål för omorganisation eller att deras tillgångar har frysts och/eller andra åtgärder som unionen eller en medlemsstat ålagt dem att vidta enligt artikel 75 i fördraget vilka begränsar användning av deras medel, eller om ECB-rådet till följd därav beslutat att utesluta institutet från möjligheten att delta i öppna marknadstransaktioner eller ha tillgång till Eurosystemets stående faciliteter ( 103 ). Motparterna kan mot förteckningen kontrollera om skulderna avser institut som själva är kassakravspliktiga. Förteckningarna, som offentliggörs efter stängning på Eurosystemets sista bankdag varje kalendermånad, kan användas som underlag för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar den kalendermånad som inleds två månader senare. Den förteckning som publiceras i slutet av februari skulle alltså vara giltig för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar i april.

7.3    Beräkning av kassakravet

7.3.1    Kassakravsbas och kassakravsprocent

Kassakravsbasen för ett institut fastställs i förhållande till poster i institutets balansräkning. Balansräkningsdata inrapporteras till de nationella centralbankerna inom systemet för inrapportering av data för ECB:s penningmängds- och bankstatistik (se avsnitt 7.5) ( 104 ). För institut som har full rapporteringsskyldighet används ställningen vid slutet av en given kalendermånad som underlag för beräkning av kassakravsbasen för den uppfyllandeperiod som börjar två kalendermånader därefter. Den kassakravsbas som beräknas utifrån balansräkningarna från slutet av februari skulle till exempel användas för att beräkna de kassakrav som motparterna ska uppfylla under den uppfyllandeperiod som börjar i april.

Systemet för inrapportering av data för ECB:s penningmängds- och bankstatistik medger att små institut undantas från en del av rapporteringsskyldigheten. Institut som bestämmelsen tillämpas på behöver endast rapportera begränsade balansräkningsdata kvartalsvis (enligt ställningen vid slutet av kvartalet), och rapporteringstiden för dem är längre än vad som gäller för större institut. För dessa institut beräknas kassakravsbasen utgående från inrapporterade balansräkningsdata för ett givet kvartal och fastställs med två månaders eftersläpning för de tre följande uppfyllandeperioderna. Balansräkningen för slutet av det första kvartalet – mars – skulle till exempel gälla för beräkningen av kassakravsbasen för de uppfyllandeperioder som börjar i juni, juli och augusti.

Enligt förordning (EG) nr 2531/98 har ECB rätt att i kassakravsbasen räkna in skulder som uppstår till följd av inlåning och skulder som härrör från poster utanför balansräkningen. I Eurosystemets kassakravssystem räknas endast skuldkategorierna ”inlåning” och ”emitterade skuldförbindelser” in i kassakravsbasen (se ruta 9).

Skulder till andra institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem samt skulder till ECB och till de deltagande nationella centralbankerna räknas inte in i kassakravsbasen. I fråga om skuldkategorin ”emitterade skuldförbindelser” måste emittenten kunna bevisa vilken volym av dessa instrument som innehas av andra institut som är underkastade Eurosystemets kassakravssystem för att ha rätt att avräkna sådana skulder från kassakravsbasen. I de fall bevis inte kan uppvisas har emittenterna möjlighet att göra schablonavdrag med en fast procentsats ( 105 ) från balansposten.

Kassakravsprocenten fastställs av ECB högst till den maximigräns som anges i förordning (EG) nr 2531/98. ECB använder sig av en enhetlig procentsats som överstiger noll på merparten av de poster som inräknas i kassakravsbasen. Kassakravsprocenten är fastställd i förordning ECB/2003/9. Procentsatsen noll tillämpas på följande skuldkategorier: ”inlåning med överenskommen löptid över två år”, ”inlåning med uppsägningstid över två år”, ”repoavtal” och ”skuldförbindelser med ursprunglig löptid över två år” (se ruta 9). ECB har rätt att när som helst ändra procentsatserna. Ändringar i procentsatserna aviseras av ECB före den första uppfyllandeperiod som ändringen gäller.

7.3.2    Beräkning av kassakravet

Kassakravet för varje enskilt institut beräknas på summan av de kassakravsgrundande skulderna enligt kassakravsprocent som gäller för respektive skuldkategorier.

Varje institut gör ett avdrag på 100 000 euro från sitt kassakrav i varje medlemsstat där det är etablerat. De beviljade avdragen påverkar inte de rättsliga skyldigheterna för institut som omfattas av Eurosystemets kassakravssystem ( 106 ).

Kassakravet för varje uppfyllandeperiod avrundas till närmaste euro.

A.    Skulder som inräknas i kassakravsbasen och för vilka procentsatsen är positiv

B.    Skulder som inräknas i kassakravsbasen och för vilka procentsatsen är noll

C.    Skulder som inte ingår i kassakravsbasen

7.4    Uppfyllande av kassakrav

7.4.1    Uppfyllandeperiod

ECB publicerar en kalender med uppfyllandeperioderna för kassakraven minst tre månader före varje nytt år ( 108 ). Uppfyllandeperioden börjar på dagen för avvecklingen av den första refinansieringstransaktionen efter det ECB-rådsmöte där den månatliga bedömningen av den penningpolitiska inriktningen ska göras. Under särskilda omständigheter kan den publicerade kalendern komma att ändras, bland annat beroende på ändrad planering av ECB-rådets möten.

7.4.2    Kassakravsmedel

Varje institut ska hålla sina kassakravsmedel på ett eller flera konton hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet har sitt säte. För institut med flera etableringar i en medlemsstat ansvarar huvudkontoret för att det sammanlagda kassakravet för institutets alla inhemska driftställen uppfylls ( 109 ). Institut som har driftställen i fler än en medlemsstat ska hålla kassakravsmedel i den nationella centralbanken i varje medlemsstat där det har driftställen i proportion till sin kassakravsbas i respektive medlemsstat.

De avvecklingskonton som instituten har i de nationella centralbankerna kan användas som kassakravskonton. Kassakravsmedel som finns på avvecklingskonton får användas för avveckling under dagen. Som ett instituts dagliga behållning av kassakravsmedel räknas saldot på institutets kassakravskonto vid dagens slut.

Ett institut kan hos den nationella centralbanken i den medlemsstat där institutet är etablerat ansöka om tillstånd att administrera sina kassakravsmedel via ombud. Att anlita ombud är i regel tillåtet endast för de institut som är organiserade på ett sådant sätt att en del av förvaltningen (till exempel finansförvaltningen) också annars sköts av ombudet (till exempel nätverk av sparbanker och kooperativa banker kan centralisera sina kassakravsmedel). Förordning ECB/2003/9 innehåller bestämmelser om kassakravsmedel som administreras via ombud.

7.4.3    Förräntning av kassakravsmedel

På innestående kassakravsmedel betalas ränta enligt ECB:s genomsnittliga räntesats (vägd med antalet kalenderdagar) för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna under uppfyllandeperioden enligt formeln i ruta 10. Ingen ränta betalas på den del som överstiger kassakravet. Ränta betalas ut den andra NCB-bankdagen efter utgången av den uppfyllandeperiod räntan avser.

Räntan på innestående kassakravsmedel beräknas enligt följande formel:

där:

R t

=

ränta som betalas på kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t.

H t

=

genomsnittligt dagsinnehav av kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t.

n t

=

antal kalenderdagar i uppfyllandeperioden t.

r t

=

räntesats för beräkning av ränta på innestående kassakravsmedel för uppfyllandeperioden t. Normal avrundning till två decimaler tillämpas på räntesatsen.

i

=

kalenderdag i i uppfyllandeperioden t.

MR i

=

marginalräntan för den senaste huvudsakliga refinansieringstransaktionen som avvecklas på eller före kalenderdagen i.

7.5    Rapportering, godkännande och kontroll av kassakravsbasen

De poster som ska ingå i kassakravsbasen beräknas av de kassakravspliktiga instituten själva och rapporteras till de nationella centralbankerna inom ramen för ECB:s penningmängds- och bankstatistik (se tillägg 4). I artikel 5 i förordning ECB/2003/9 fastställs förfaranden för anmälan och godkännande av kassakravsbasen och institutets kassakrav.

Förfarandet för anmälan och godkännande av ett instituts kassakrav går till på följande sätt. Den nationella centralbanken eller institutet tar initiativ till att beräkna institutets kassakrav för den aktuella uppfyllandeperioden. Det beräknade kassakravet anmäls av den part som utfört beräkningen senast tre NCB-bankdagar innan uppfyllandeperioden inleds. Den nationella centralbanken kan ange ett tidigare datum som gräns för anmälan av kassakrav. Den kan även ange ytterligare tidsgränser för institutets anmälan av eventuella ändringar av kassakravsbasen och eventuella ändringar av det anmälda kassakravet. Den underrättade parten ska godkänna det beräknade kassakravet senast en NCB-arbetsdag innan uppfyllandeperioden inleds. Om den underrättade parten inte svarat på anmälan senast i slutet av NCB-bankdagen innan uppfyllandeperioden inleds, anses den ha godkänt institutets kassakravsbelopp för den aktuella uppfyllandeperioden. När det väl godkänts kan institutets kassakrav för den aktuella uppfyllandeperioden inte ändras.

Institut som har rätt att fungera som ombud för andra instituts indirekta kassakravsmedel omfattas av särskilda rapporteringskrav, som fastställs i förordning ECB/2003/9. Att kassakravsmedel förvaltas via ombud ändrar inte på statistikrapporteringsskyldigheten för de institut som har sådana indirekta kassakravsmedel.

Inom ramen för förordning (EG) nr 2351/98 har ECB och de nationella centralbankerna rätt att verifiera insamlade uppgifter med avseende på riktighet och kvalitet.

7.6    Åsidosättande av kassakravet

Kassakravet är inte uppfyllt då ett instituts genomsnittliga saldo på kassakravskontot vid kalenderdagens slut för uppfyllandeperioden är lägre än det kassakrav som gäller för perioden i fråga.

När ett institut åsidosätter kassakravet helt eller delvis har ECB, med stöd av förordning (EG) nr 2531/98, rätt att förelägga sanktioner enligt följande:

Skulle ett institut försumma att uppfylla andra skyldigheter i ECB:s förordningar och beslut om Eurosystemets kassakravssystem (till exempel om data inte inrapporteras i tid eller om inrapporterade data inte är tillförlitliga) har ECB rätt att ålägga sanktioner med stöd av förordning (EG) nr 2532/98 samt förordning ECB/1999/4. ECB:s direktion får ange och offentliggöra de kriterier enligt vilka den kommer att tillämpa de sanktioner som föreskrivs i artikel 7.1 i förordning (EG) nr 2531/98 ( 110 ).

Vid grava åsidosättanden av skyldigheten att hålla kassakravsmedel kan Eurosystemet dessutom avstänga motparter från deltagande i öppna marknadsoperationer.

---

Tillägg 1

EXEMPEL PÅ PENNINGPOLITISKA OPERATIONER OCH FÖRFARANDEN

Lista över exempel

Exempel 1

Likvidiserande reverserad transaktion genom fastränteanbud

Exempel 2

Likvidiserande reverserad transaktion genom anbud till rörlig ränta

Exempel 3

Emission av ECB:s skuldcertifikat genom anbud till rörlig ränta

Exempel 4

Likviditetsdränerande valutaswapp genom anbud till rörlig kurs

Exempel 5

Likvidiserande valutaswapp genom anbud till rörlig kurs

Exempel 6

Riskkontrollåtgärder

EXEMPEL 1

Likvidiserande reverserad transaktion genom fastränteanbud

ECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en reverserad transaktion som genomförs som ett fast ränteanbud.

Tre motparter lämnar in följande anbud:

ECB fastställer ett totalbelopp för tilldelningarna på 105 miljoner euro.

Tilldelningarnas andel är:

Motparternas tilldelningar är:

EXEMPEL 2

Likvidiserande reverserad transaktion genom anbud till rörlig ränta

ECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en reverserad transaktion med anbud till rörlig ränta.

Tre motparter lämnar in följande anbud:

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 94 miljoner euro, vilket ger en marginalränta på 3,05 procent.

Alla anbud till en ränta över 3,05 procent (upp till ett ackumulerat belopp av 80 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 3,05 procent är tilldelningens andel:

För bank 1 är tilldelningen vid marginalräntan exempelvis:

0,4 × 10 = 4

Totalt är tilldelningen för bank 1:

5 + 5 + 4 = 14

Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) är räntan på motparternas tilldelningar 3,05 procent.

Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) tillämpas ingen enhetlig ränta på de belopp som motparterna tilldelas. Bank 1 erhåller till exempel 5 miljoner euro till 3,07 procent, 5 miljoner euro till 3,06 procent och 4 miljoner euro till 3,05 procent.

EXEMPEL 3

Emission av ECB:s skuldcertifikat genom anbud till rörlig ränta

ECB beslutar att dra in likviditet från marknaden genom att emittera skuldcertifikat med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig ränta.

Tre motparter lämnar in följande anbud:

ECB beslutar att tilldela ett nominellt belopp på 124,5 miljoner euro, vilket ger en marginalränta på 3,05 procent.

Alla anbud under 3,05 procent (upp till ett ackumulerat belopp av 65 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 3,05 procent är tilldelningens andel:

För bank 1 är tilldelningen vid marginalräntan exempelvis:

0,85 × 20 = 17

Totalt är tilldelningen för bank 1:

5 + 5 + 5 + 10 + 17 = 42

Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

EXEMPEL 4

Likviditetsdränerande valutaswapp genom anbud till rörlig kurs

ECB beslutar att dra in likviditet från marknaden genom en valutaswapp mellan euro och dollar med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig kurs. (Obs! Eurons terminskurs är i detta exempel högre än avistakursen.)

Tre motparter lämnar in följande anbud:

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 158 miljoner euro, vilket ger en marginalswappunkt på 6,63. Alla anbud över 6,63 (på ett ackumulerat belopp av 65 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 6,63 är tilldelningarnas andel:

För bank 1 är tilldelningen vid marginalswappunkten exempelvis:

0,93 × 25 = 23,25

Totalt är tilldelningen för bank 1:

5 + 5 + 5 + 10 + 23,25 = 48,25

Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

ECB fastställer avistakursen euro/dollar för transaktionen till 1,1300.

Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) köper Eurosystemet vid transaktionsstarten 158 000 000 euro och säljer 178 540 000 dollar. På transaktionens förfallodag säljer Eurosystemet 158 000 000 euro och köper 178 644 754 dollar (terminskursen är 1,130663 = 1,1300 + 0,000663).

Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) sker Eurosystemets växling av euro- och dollarbelopp enligt nedanstående tabell:

EXEMPEL 5

Likvidiserande valutaswapp genom anbud till rörlig kurs

ECB beslutar att tillföra marknaden likviditet genom en valutaswapp mellan euro och dollar med hjälp av ett anbudsförfarande med anbud till rörlig kurs. (Obs! Eurons terminskurs är i detta exempel högre än avistakursen.)

Tre motparter lämnar in följande anbud:

ECB fastställer ett belopp för tilldelningarna på 197 miljoner euro, vilket ger en marginalswappunkt på 6,54. Alla anbud till en swappunktsnotering under 6,54 (upp till ett ackumulerat belopp av 195 miljoner euro) accepteras till fullt belopp. Vid 6,54 är tilldelningarnas andel:

För bank 1 är tilldelningen vid marginalswappunkten exempelvis:

0,10 × 5 = 0,5

Totalt är tilldelningen för bank 1:

5 + 5 + 10 + 10 + 20 + 5 + 0,5 = 55,5

Sammanfattningsvis kan tilldelningsresultatet anges på följande sätt:

ECB fastställer avistakursen euro/dollar för transaktionen till 1,1300.

Om tilldelningsmetoden är en auktion med enhetlig ränta (holländsk auktion) säljer Eurosystemet vid transaktionsstarten 197 000 000 euro och köper 222 610 000 dollar. På transaktionens förfallodag köper Eurosystemet 197 000 000 euro och säljer 222 738 838 dollar (terminskursen är 1,130654 = 1,1300 + 0,000654).

Om tilldelningsmetoden är en auktion med multipel ränta (amerikansk auktion) sker Eurosystemets växling av euro- och dollarbelopp enligt nedanstående tabell:

EXEMPEL 6

Riskkontrollåtgärder

Exemplet illustrerar riskkontrollåtgärder som tillämpas på underliggande tillgångar som används vid Eurosystemets likvidiserande transaktioner ( 111 ). Exemplet baseras på antagandet att motparten deltar i följande penningpolitiska operationer som utförs av Eurosystemet.

I tabell 1 nedan beskrivs de underliggande omsättbara tillgångar som motparten använder till täckning av dessa transaktioner.

ÖRONMÄRKNINGSSYSTEM

Det antas för det första att transaktionerna genomförs med en nationell centralbank som använder ett system där underliggande tillgångar öronmärks för varje enskild transaktion. I system med öronmärkning värderas de underliggande tillgångarna dagligen. Ramen för riskkontroll kan därmed beskrivas på följande sätt (se också tabell 2 nedan):

POOLNINGSSYSTEM

Det antas för det andra att transaktionerna genomförs med en nationell centralbank som tillämpar ett poolningssystem. Tillgångarna i den pool av tillgångar som används av motparten är inte öronmärkta för särskilda transaktioner.

Samma serie transaktioner används i detta exempel som i exemplet på öronmärkningssystemet ovan. Den största skillnaden är att det justerade marknadsvärdet av alla tillgångar i poolen på värderingsdagarna ska täcka behovet av säkerheter för motpartens alla utestående transaktioner med centralbanken. Begäran om tilläggssäkerheter den 30 juli 2004 i detta exempel överensstämmer således exakt (1 178 398 euro) med vad som krävs i öronmärkningssystemet. Motparten levererar tillgång A till det nominella värdet av 1 300 000 euro, vilket efter värderingsavdrag med 3,5 procent från marknadsvärdet enligt kursen 100,55 procent, återställer tillräcklig täckning.

Vidare kan motparten, när den huvudsakliga refinansieringstransaktionen från den 28 juli 2004 löper ut den 4 augusti 2004, låta tillgången ligga kvar på sitt pantkonto. En tillgång kan också bytas mot en annan tillgång i enlighet med exemplet, där tillgång A med ett nominellt värde på 51,9 miljoner euro ersätts med tillgång C till ett nominellt värde på 75,5 miljoner euro för att täcka den likviditet som levererats och den upplupna räntan i alla refinansieringstransaktioner.

Riskkontrollåtgärderna i poolningssystemet beskrivs i tabell 3.

---

Tillägg 2

ORDLISTA

Amerikansk auktion (American auction)

:

se auktion med multipel ränta.

Anbud till rörlig ränta (variable rate tender)

:

ett anbudsförfarande varvid motparterna lämnar bud både på belopp och ränta för den transaktion de önskar göra med centralbanken.

Anbudsförfarande (tender procedure)

:

ett förfarande där centralbanken tillför eller drar in likviditet från marknaden baserat på konkurrerande anbud från motparter. De bästa anbuden tillgodoses först när det fastställda beloppet har tillförts eller dragits in.

Anskaffningsdag (purchase date)

:

den dag då säljaren de facto säljer en tillgång till köparen.

Anskaffningspris (purchase price)

:

det pris till vilket en tillgång sålts eller ska säljas till köparen av säljaren.

Auktion med enhetlig ränta – holländsk auktion (single rate auction – Dutch auction)

:

en auktion där räntan (eller priset/swappunkten) på alla accepterade bud är lika med marginalräntan.

Auktion med multipel ränta – amerikansk auktion (multiple rate auction – American auction)

:

en auktion där räntan (eller priset/swappunkten) på tilldelade poster är lika med räntan som bjudits vid varje enskilt anbud.

Avdrag (haircut)

:

se värderingsavdrag.

Avvecklingsagent (settlement agent)

:

ett institut som administrerar avvecklingsprocessen (dvs. fastställer avvecklingspositioner, övervakar utväxlingen av betalningar osv.) för betalningssystem eller andra arrangemang som kräver avveckling.

Avvecklingsdag (settlement date)

:

den dag då en transaktion avvecklas. Avvecklingen kan ske antingen på kontraktsdagen (avveckling samma dag) eller en eller flera dagar efter kontraktsdagen (avvecklingsdagen = kontraktsdagen (T) + avvecklingens tidsförskjutning).

Avvecklingskonto (settlement account)

:

ett konto i centralbanken som innehas av en direktdeltagare i Target2 hos den nationella centralbanken för att hantera betalningar.

Begäran om tilläggssäkerheter (margin call)

:

ett förfarande som hänför sig till marginalsäkerheterna och innebär att centralbankerna kräver att motparterna ställer tilläggssäkerheter i form av tillgångar (eller kontanter) om värdet på de underliggande tillgångarna enligt regelbundna värderingar sjunker under en viss nivå. På motsvarande sätt kan motparten begära att centralbanken ska ge tillbaka överskjutande säkerheter (eller kontanter) om värdet på de underliggande tillgångarna vid omvärdering överstiger beloppet av motparternas skuld plus marginalsäkerheten.

Bilateralt förfarande (bilateral procedure)

:

ett förfarande varigenom centralbanken agerar direkt med en eller flera motparter, utan att använda anbudsförfaranden. Bilaterala förfaranden inkluderar transaktioner som görs över börser eller genom ombud.

Bruttoavvecklingssystem (gross settlement system)

:

ett system i vilket betalningar avvecklas eller värdepapper överförs allteftersom uppdragen kommer in.

Bruttoavvecklingssystem i realtid (real-time gross settlement system, RTGS)

:

ett avvecklingssystem där betalningar förmedlas och avvecklas kontinuerligt utan nettning i realtid allteftersom uppdragen kommer in. Se även Target2.

Dagens slut (end-of-day)

:

den tidpunkt under bankdagen, efter att Target2-systemet har stängt, då de betalningar som förmedlats genom Target2-systemet slutförs för dagen.

Dematerialisering (dematerialisation)

:

avskaffande av pappersformen på värdepapper och andra dokument som uttrycker ägande av finansiella tillgångar. De finansiella tillgångarna existerar därefter endast som kontobaserade i bokföringen.

Depåhållare (custodian)

:

en enhet som för andras räkning förvaltar och håller värdepapper och andra finansiella tillgångar i säkert förvar.

Direkt köp/försäljning av värdepapper (outright transaction)

:

en transaktion genom vilken centralbanken köper eller säljer tillgångar på marknaden (avista eller på termin).

EES-länder (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet) (EEA, European Economic Area)

:

EU:s medlemsstater samt Island, Liechtenstein och Norge.

Efterhandsfastställd räntekupong (post-fixed coupon)

:

ränta på räntejusteringslån som fastställs utifrån referensindexvärdena vid ett givet datum (givna datum) under ränteperioden.

Emittent (issuer)

:

den enhet som har gett ut ett värdepapper eller ett annat finansiellt instrument.

Euroområdet (Euro area)

:

det område som består av medlemsstaterna och där den gemensamma penningpolitiken förs under ledning av ECB-rådet.

Europeiska centralbankssystemet (ECBS)

:

Europeiska centralbanken (ECB) och centralbankerna i EU:s medlemsstater. Det bör påpekas att centralbankerna i de EU-medlemsstater som ännu inte har infört euron behåller sina befogenheter på det penningpolitiska området i enlighet med nationella lagar, och de deltar alltså inte i Eurosystemets penningpolitik.

Eurosystemet

:

Europeiska centralbanken (ECB) och de nationella centralbankerna. Eurosystemets beslutande organ är ECB-rådet och ECB:s direktion.

Eurosystemets bankdagar (Eurosystem business day)

:

alla dagar då ECB och åtminstone en nationell centralbank håller öppet för Eurosystemets penningpolitiska operationer.

Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) (Eurosystem credit assessment framework)

:

en uppsättning förfaranden, regler och metoder som garanterar att Eurosystemets krav på hög kreditvärdighet uppfylls för alla godtagbara tillgångar. Eurosystemet skiljer mellan omsättbara och icke omsättbara tillgångar när det upprättar standarder för hög kreditvärdighet. Vid bedömning av godtagbara tillgångars kreditvärdighet beaktar Eurosystemet kreditbedömningsinformation från kreditbedömningssystem som tillhör en av fyra källor, nämligen externa institut för kreditbedömning (ECAI), nationella centralbankers interna kreditbedömningssystem (ICAS), motparters interna ratingsystem (IRB) samt ratingverktyg (RT) som drivs av utomstående operatörer. Vid bedömning av kreditvärdighet beaktar Eurosystemet dessutom institutionella kriterier och egenskaper som ger liknande skydd för instrumentets innehavare, till exempel borgen. Eurosystemets riktvärde för att uppnå minimikravet på hög kreditvärdighet (kreditkvalitetströskeln) definieras som en kreditrating ”A”. Eurosystemet anser att en sannolikhet för betalningsinställelse på 0,10 procent på ett års sikt motsvarar kreditrating ”A”.

Externa institut för kreditbedömning (ECAI) (External credit assessment institution)

:

en typ av källa för kreditbedömning som används i Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) och består av de institut vars kreditbedömningar får användas av kreditinstitut för att fastställa riskvikterna för exponeringar enligt kapitaltäckningsdirektivet. Dessa institut ska formellt godkännas av de nationella tillsynsmyndigheterna.

Faktiskt antal dagar/360 (actual/360)

:

ränteberäkningskonvention som används för att beräkna räntan på en kredit. Räntan beräknas på det faktiska antal kalenderdagar som krediten löper på, på grundval av ett år om 360 dagar. Denna ränteberäkningskonvention tillämpas på eurosystemets penningpolitiska operationer.

Fallissemang (default event)

:

en situation till vilken hänvisas i Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) och som överensstämmer med definitionen i direktiv 2006/48/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut ( 114 ) (tillsammans kallade ”kapitaltäckningsdirektivet” (CRD)). Ett fallissemang uppstår alltså när ”a) kreditinstitutet anser att det är osannolikt att gäldenären kommer att betala sina kreditförpliktelser helt och hållet till kreditinstitutet, moderföretaget eller till något av dess dotterföretag, utan att kreditinstitutet tillgriper åtgärder som att realisera säkerheter (om sådana ställts)” och/eller ”b) någon av gäldenärens väsentliga kreditförpliktelser gentemot kreditinstitutet, moderföretaget eller något av dess dotterföretag är förfallen till betalning sedan mer än 90 dagar.”

Fastränteanbud (fixed rate tender)

:

ett anbudsförfarande där räntan anges i förväg av centralbanken och motparterna lämnar bud på vilket belopp de vill handla till den fasta räntesatsen.

Finjusterande transaktion (fine-tuning operation)

:

en icke regelbunden öppen marknadsoperation som utförs av Eurosystemet huvudsakligen för att hantera oväntade likviditetsfluktuationer på marknaden.

Förbindelser mellan värdepappersavvecklingssystem (link between securities settlement systems)

:

en förbindelse består av alla förfaranden och arrangemang mellan två värdepappersavvecklingssystem för överföring av värdepapper mellan de två berörda värdepappersavvecklingssystemen via en kontobaserad process.

Fördraget (Treaty)

:

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Förfallodag (maturity date)

:

den dag då en penningpolitisk transaktion löper ut. Vid ett repoavtal eller en swapp motsvaras förfallodagen av återköpsdagen.

Förutbestämd räntekupong (pre-fixed coupon)

:

ränta på räntejusteringslån som fastställs utifrån referensindexvärdena vid ett givet datum (givna datum) före ränteperiodens början.

Generellt avdrag (lump-sum allowance)

:

en fast summa som instituten får avräkna från kassakravet i Eurosystemets kassakravssystem.

Gränsöverskridande avveckling (cross-border settlement)

:

avveckling som äger rum i ett annat land än det i vilket en eller båda parterna i transaktionen är etablerad(e).

Holländsk auktion (Dutch auction)

:

se auktion med enhetlig ränta.

Huvudsaklig refinansieringstransaktion (main refinancing operation)

:

en regelbunden öppen marknadsoperation som utförs av Eurosystemet i form av en reverserad transaktion. Huvudsakliga refinansieringstransaktioner utförs genom veckovisa standardiserade anbud och har normalt en löptid på en vecka.

Högsta anbudsgräns (maximum bid limit)

:

högsta godtagbara bud från en enskild motpart i en anbudstransaktion. Eurosystemet kan fastställa högsta anbudsgränser för att undvika oproportionerligt stora bud från enskilda motparter.

Högsta anbudsränta (maximum bid rate)

:

den högsta ränta till vilken motparter får lämna anbud i samband med anbud till rörlig ränta. Anbud där räntan ligger över den högsta anbudsränta som tillkännagivits av ECB godkänns inte.

Initial säkerhetsmarginal (initial margin)

:

en riskkontrollåtgärd som kan tillämpas av Eurosystemet vid reverserade transaktioner. Åtgärden innebär att den säkerhet som krävs för transaktionen är lika stor som den kredit som beviljas motparten plus den initiala säkerhetsmarginalen.

Inlåning med fast löptid (collection of fixed-term deposits)

:

ett penningpolitiskt instrument som Eurosystemet kan använda för finjusteringsändamål varvid Eurosystemet erbjuder ränta på motparters inlåning för bestämda löptider på konton i nationella centralbanker i syfte att dra in likviditet från marknaden.

Inlåning med uppsägningstid (deposits redeemable at notice)

:

instrumentkategori som består av inlåning för vilken innehavaren är tvungen att iaktta en fast uppsägningstid före uttag. I vissa fall är det möjligt att ta ut ett visst fast belopp under en angiven period eller att göra uttag i förväg mot en straffavgift.

Inlåning med överenskommen löptid (deposits with agreed maturity)

:

instrumentkategori som huvudsakligen består av inlåning med en förutbestämd löptid som, beroende på nationell praxis, antingen inte kan disponeras före löptidens utgång eller kan disponeras mot en straffavgift. Denna kategori omfattar även vissa icke-överlåtbara skuldförbindelser, till exempel icke-överlåtbara inlåningsbevis.

Inlåningsfacilitet (deposit facility)

:

en av Eurosystemets stående faciliteter som motparter kan använda för insättning över natten hos en nationell centralbank till en på förhand bestämd ränta.

Instrument med fast ränta (fixed rate instrument)

:

ett finansiellt instrument med fast ränta över hela löptiden.

Instrument med omvänd rörlig ränta (inverse floating rate instrument)

:

en strukturerad skuldförbindelse där den ränta som betalas till innehavaren varierar i omvänd proportion mot en bestämd referensräntas rörelser.

Instrument med räntejusteringsklausul (floating rate instrument)

:

ett finansiellt instrument med periodisk räntebindning enligt ett referensindex som speglar förändringarna i korta eller medelfristiga marknadsräntor. Räntan är antingen fastställd på förhand eller fastställs i efterhand.

Interna kreditbedömningssystem (ICAS) (in-house credit assessment system)

:

källa för kreditkvalitetbedömning som ingår i Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) och för närvarande omfattar de fyra kreditbedömningssystem som drivs av Deutsche Bundesbank, Banco de España, Banque de France respektive Oesterreichische Nationalbank.

Interna ratingsystem (IRB) (internal rating-based (IRB) system)

:

för kreditkvalitetsbedömning som ingår i Eurosystemets ramverk för kreditbedömning (ECAF) som består av de interna systemen hos de motparter vars kreditbedömningar får användas av kreditinstitut för att avgöra riskvikten av exponeringar i enlighet med EU:s kapitaltäckningsdirektiv. Dessa system godkänns formellt av nationella tillsynsmyndigheter.

Intradagskredit (intraday credit)

:

en kredit som lämnas för en kortare tid än en bankdag. Intradagskredit kan lämnas av nationella centralbanker för att jämna ut likviditetsbehov som uppstår i samband med betalningsavveckling i form av: a) av checkräkningskredit mot säkerhet, eller b) lån mot pant eller i form av ett repoavtal.

ISIN-kod (International Securities Identification Number)

:

ett internationellt identifikationsnummer för värdepapper som emitteras på finansmarknaderna.

Kassakrav (reserve requirement)

:

kravet på institut att de ska hålla kassakravsmedel i centralbanken. I Eurosystemets kassakravssystem beräknas kassakravet för ett kreditinstitut genom att kassakravsprocenten för varje post i kassakravsbasen multipliceras med respektive belopp i institutets balansräkning och genom att från detta belopp göra det avdrag som beviljats varje institution i enlighet med artikel 5.2 i förordning ECB/2003/9.

Kassakravsbas (reserve base)

:

summan av posterna i balansräkningen som utgör basen för beräkning av kassakrav för ett kreditinstitut.

Kassakravskonto (reserve account)

:

ett konto i den nationella centralbanken där en motparts kassakravsmedel finns. Motparters avvecklingskonton i de nationella centralbankerna kan användas som kassakravskonton.

Kassakravsmedel (reserve holdings)

:

den behållning på motparternas kassakravskonton varmed kassakravet uppfylls.

Kassakravsprocent (reserve ratio)

:

den procentsats som centralbanken definierar för varje kategori av balansposter som ingår i kassakravsbasen. Procentsatserna används för att beräkna kassakraven.

Kontobaserat system (book-entry system)

:

ett bokföringssystem som gör det möjligt att överföra värdepapper och andra finansiella tillgångar utan att fysiskt flytta dokument eller certifikat (till exempel elektronisk överföring av säkerheter). Se också dematerialisering.

Kontraktsdag (trade date [T])

:

det datum när överenskommelse om en transaktion (dvs. avtal om en finansiell transaktion mellan två motparter) ingås. Kontraktsdagen kan sammanfalla med avvecklingsdagen för transaktionen (avveckling samma dag) eller föregå avvecklingsdagen med ett angivet antal bankdagar (avvecklingsdagen uttrycks som T + avvecklingens tidsförskjutning).

Korrespondentbanksverksamhet (correspondent banking)

:

arrangemang som innebär att ett kreditinstitut tillhandahåller betalningstjänster och andra tjänster för ett annat kreditinstitut. Betalningar genom korrespondentbanker utförs ofta genom ömsesidiga konton (s.k. nostro- och lorokonton) till vilka kreditlimiter kan knytas. Korrespondentbankstjänster är i huvudsak gränsöverskridande men används även vid agentförhållanden mellan kreditinstitut inom ett och samma land. Lorokonto är den term som används av en korrespondent för ett konto som hålls åt ett utländskt kreditinstitut. Det utländska kreditinstitutet betecknar i sin tur detta konto som sitt nostrokonto.

Korrespondentcentralbanksmodell (correspondent central banking model, CCBM)

:

en mekanism skapad av Eurosystemet i syfte att göra det möjligt för motparter att utnyttja underliggande tillgångar mellan olika länder. I korrespondentcentralbanksmodellen agerar de nationella centralbankerna som depåhållare för varandra. Det innebär att varje nationell centralbank har ett värdepapperskonto för var och en av de övriga nationella centralbankerna och ECB. CCBM är också tillgänglig för motparter till vissa centralbanker i EU-medlemsstater som ännu inte har infört euron.

Kreditinstitut (credit institution)

:

ett kreditinstitut enligt definitionen i artiklarna 2 och 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ( 115 ), såsom detta har genomförts i nationell lagstiftning, som är föremål för tillsyn av en behörig myndighet, eller ett annat kreditinstitut enligt artikel 123.2 i fördraget som omfattas av likvärdig tillsyn som den tillsyn som en behörig nationell myndighet utövar.

Leverans mot betalning (delivery versus payment system, DVP, delivery against payment system)

:

en mekanism inom avvecklingssystem som säkerställer att slutgiltig överföring av tillgångar (värdepapper eller andra finansiella instrument) sker om, och endast om, slutgiltig överföring av en annan tillgång (eller andra tillgångar) sker.

Likviditetsstöd i en transaktion med värdepapper med bakomliggande tillgångar (liquidity support in an ABS transaction)

:

en struktur som kan användas för att täcka eventuella tillfälliga kassaflödesunderskott som kan uppstå under den tid som transaktionen pågår.

Långfristig refinansieringstransaktion (longer-term refinancing operation)

:

en regelbunden öppen marknadsoperation som utförs av Eurosystemet i form av en reverserad transaktion. Långfristiga refinansieringstransaktioner utförs genom månatliga standardiserade anbud och har normalt en löptid på tre månader.

Lägsta anbudsränta (minimum bid rate)

:

den lägsta ränta till vilken motparter får lämna anbud i samband med anbud till rörlig ränta.

Löptidsintervall (maturity bucket)

:

en klass tillgångar med en återstående löptid inom ett visst tidsintervall, till exempel tre till fem års löptid.

Marginalränta (marginal interest rate)

:

den ränta där det totala beloppet som Eurosystemet vill dra in eller tillföra är uttömt.

Marginalswappunktsnotering (marginal swap point quotation)

:

den swappunktsnotering vid vilken hela beloppet som omfattas av anbud uttömts.

Marginalsäkerhet (variation margin) eller marknadsvärdering

:

Eurosystemet kräver att en viss marginal kontinuerligt upprätthålls på de underliggande tillgångar som används vid likvidiserande reverserade transaktioner. Det innebär att motparterna måste ställa tilläggssäkerheter (eller tillföra kontanter) om värdet på de underliggande tillgångarna enligt regelbundna värderingar sjunker under en viss nivå (dvs. begäran om tilläggssäkerheter). På motsvarande sätt kan motparten få tillbaka överskjutande tillgångar som ställts som säkerhet eller kontanter om värdet på de underliggande tillgångarna överstiger en viss nivå efter omvärdering. Se också avsnitt 6.4.

Marknadsvärdering (marking to market)

:

se marginalsäkerhet.

Medlemsstat (member state)

:

används i detta dokument om en EU-medlemsstat som har euron som valuta.

Minsta tilldelningsbelopp (minimum allotment amount)

:

det lägsta belopp som tilldelas enskilda motparter i en anbudstransaktion. Eurosystemet kan besluta om att tilldela ett minimibelopp till varje motpart i sina anbudstransaktioner.

Minsta tilldelningskvot (minimum allotment ratio)

:

den lägsta kvoten, uttryckt i procent, av anbuden till marginalräntan som ska tilldelas i en anbudstransaktion. Eurosystemet kan besluta om att tillämpa en minsta tilldelningskvot i sina anbudstransaktioner.

Monetära finansinstitut (Monetary Financial Institution, MFI)

:

de finansinstitut som tillsammans utgör den sektor som ger ut pengar i euroområdet. Häri ingår centralbanker i EU:s medlemsstater, inhemska kreditinstitut enligt gemenskapsrättens definition och alla andra finansinstitut inom euroområdet vilkas verksamhet består i att ta emot inlåning och/eller nära substitut för inlåning från andra än monetära finansinstitut och att för egen räkning (åtminstone i ekonomisk bemärkelse) lämna kredit och/eller placera i värdepapper.

Motpart (counterparty)

:

den motsatta sidan i en finansiell transaktion (till exempel i en transaktion med centralbanken).

Nationell centralbank (national central bank, NCB)

:

används i detta dokument om centralbanken i en medlemsstat.

NCB-bankdag (NCB business day)

:

alla dagar då den nationella centralbanken i en bestämd medlemsstat håller öppet för Eurosystemets penningpolitiska operationer. I vissa medlemsstater kan filialer till den nationella centralbanken hålla stängt på NCB-bankdagar på grund av lokala eller regionala helgdagar. Den nationella centralbanken ska då underrätta motparterna i förväg om hur de transaktioner som gäller de stängda kontoren ska skötas.

Nollkupongare (zero coupon bond)

:

ett värdepapper med endast en utbetalning under hela löptiden. I denna dokumentation avses med nollkupongare värdepapper som emitteras till underkurs och värdepapper som ger en enda ränteutbetalning när löptiden går ut. En strip är en särskild typ av nollkupongare.

Nära förbindelser (close links)

:

en situation där motparten är förenad med de godtagbara tillgångarnas emittent/gäldenär/borgensman genom att a) motparten äger 20 procent eller mer av emittentens/gäldenärens/borgensmannens kapital, antingen direkt eller indirekt genom ett eller flera företag, eller b) emittenten/gäldenären/borgensmannen äger 20 procent eller mer av motpartens kapital, antingen direkt eller indirekt genom ett eller flera företag, eller c) en tredje part äger mer än 20 procent av motpartens kapital och mer än 20 procent av emittentens/gäldenärens/borgensmannens kapital, antingen direkt eller indirekt genom ett eller flera företag.

Pantkonto (safe custody account)

:

ett värdepapperskonto som förvaltas av centralbanken där kreditinstitut kan placera värdepapper som kan användas som säkerheter vid centralbankstransaktioner.

Poolningssystem (pooling system)

:

se poolningssystem för säkerheter (collateral pooling system).

Poolningssystem för säkerheter (collateral pooling system)

:

ett centralbankssystem för förvaltning av säkerheter, i vilket motparterna öppnar ett konto för att deponera finansiella tillgångar att använda som säkerhet för sina transaktioner med centralbanken. I motsats till öronmärkningssystemet är de underliggande tillgångarna i ett poolningssystem inte öronmärkta för enskilda transaktioner.

Ratingverktyg (rating tools)

:

källa för kreditkvalitetsbedömning som ingår i ECAF och tillhandahålls av enheter som bedömer en gäldenärs kreditkvalitet genom att i första hand systematiskt och mekaniskt använda kvantitativa modeller med stöd av bland annat granskade räkenskaper. Ratingverktygens kreditbedömningar är inte avsedda att offentliggöras. Dessa enheter behöver godkännas var för sig av Eurosystemet innan de blir en del av ECAF.

Registerhållare (depository)

:

ett institut vars främsta roll är att föra register över värdepapper, antingen i pappersform eller elektroniskt, och att föra register över ägarna till värdepapperen.

Repa (repo operation)

:

en likvidiserande reverserad transaktion som grundar sig på ett repoavtal.

Repoavtal (repurchase agreement) eller återköpsavtal

:

ett återköpsavtal varigenom en tillgång säljs och säljaren samtidigt får rätt och skyldighet att återköpa den till ett närmare angivet pris vid en framtida tidpunkt eller på begäran. Ett sådant avtal liknar upplåning mot säkerhet, med skillnaden att säljaren inte längre är ägare till värdepapperen. Eurosystemet använder repoavtal med fast löptid i sina reverserade transaktioner.

Reverserad transaktion (reverse transaction)

:

en transaktion genom vilken en nationell centralbank köper eller säljer tillgångar enligt ett repoavtal eller lånar ut medel mot säkerheter.

Ränteberäkningskonvention (day-count convention)

:

en konvention som bestämmer det antal dagar som används som grund vid beräkningen av kreditens ränta. Eurosystemet tillämpar faktiskt antal dagar/360 vid sina penningpolitiska operationer.

Schablonavdrag (standardised deduction)

:

en fast procentuell andel av det utestående beloppet av skuldförbindelser med en avtalad löptid på upp till två år (inklusive penningmarknadspapper) som kan dras av från kassakravsbasen av emittenter som inte kan styrka att ett sådant utestående belopp innehas av andra institut som omfattas av Eurosystemets, ECB:s eller en nationell centralbanks kassakravssystem.

Slutgiltig överföring (final transfer)

:

en oåterkallelig och ovillkorlig överföring som fullgör skyldigheten att överföra.

Snabbt anbud (quick tender)

:

ett anbudsförfarande som Eurosystemet använder vid finjusterande transaktioner när det är angeläget att få en snabb effekt på likviditetsläget på marknaden. Snabba anbud verkställs normalt inom 90 minuter och är vanligtvis begränsade till en mindre krets av motparter.

Solvensrisk (solvency risk)

:

risken för förlust på grund av att den som emitterat ett värdepapper/en finansiell tillgång går i konkurs eller att motparten blir insolvent.

Standardiserade anbud (standard tender)

:

ett anbudsförfarande som Eurosystemet använder i sina regelbundna öppna marknadsoperationer. Standardiserade anbud genomförs inom en tidrymd av 24 timmar. Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna har rätt att delta i standardiserade anbud.

Startdatum (start date)

:

den dag då första ledet i en penningpolitisk transaktion avvecklas. Startdatum motsvarar anskaffningsdagen för transaktioner som grundar sig på repoavtal och valutaswappar.

Strip (separate trading of interest and principal)

:

separat handel i kupong- och mantelbevis, se nollkupongare.

Strukturell transaktion (structural operation)

:

en öppen marknadsoperation som Eurosystemet utför, huvudsakligen för att korrigera banksystemets strukturella likviditetsposition gentemot Eurosystemet.

Stående facilitet (standing facility)

:

en centralbanksfacilitet som motparter kan använda på eget initiativ. Eurosystemet erbjuder två stående faciliteter över natten, utlåningsfaciliteten och inlåningsfaciliteten.

Swappunkt (swap point)

:

skillnaden mellan avistakursen och terminskursen i en valutaswapp.

Target

:

föregångare till Target2, med en decentraliserad struktur som länkar ihop olika RTGS-system på nationell nivå och ECB:s betalningsmekanism. Target har ersatts med Target2 i enlighet med övergångsplanen i artikel 13 i ECB:s riktlinje ECB/2007/2.

Target2 (transeuropeiskt automatiserat system för bruttoavveckling av betalningar i realtid, Trans European Automated Real-time Gross Settlement Express Transfer System)

:

ett system för bruttoavveckling i realtid för euro, där avvecklingen av eurobetalningar sker i centralbankspengar. Target2 är uppbyggt och fungerar med utgångspunkt i en gemensam plattform, genom vilken alla betalningsorder lämnas, verkställs och genom vilka betalningar tas emot på samma tekniska sätt. Target2 kommer rättsligt sett att struktureras som ett flertal RTGS-system (Target2 komponentsystem).

Tröskelpunkt (trigger point)

:

den på förhand specificerade nivå på värdet av tillförd likviditet som utlöser begäran om tilläggssäkerheter (margin call).

Uppfyllandeperiod (maintenance period)

:

den period som uppfyllandet av kassakravet beräknas på. ECB publicerar en kalender med uppfyllandeperioderna för kassakraven minst tre månader före varje nytt år. Uppfyllandeperioden börjar på dagen för avvecklingen av den första huvudsakliga refinansieringstransaktionen efter det ECB-rådsmöte där den månatliga bedömningen av den penningpolitiska inriktningen ska göras. Vanligtvis slutar de dagen före avvecklingsdagen nästföljande månad. Under särskilda omständigheter kan den publicerade kalendern komma att ändras, bland annat beroende på ändrad planering av ECB-rådets möten.

Utjämningssystem (averaging provision)

:

ett system som tillåter motparter att uppfylla sina kassakrav på basis av sina genomsnittliga kassakravsmedel över uppfyllandeperioden. Utjämningssystemet bidrar till att stabilisera penningmarknadsräntorna genom att ge instituten ett incitament att utjämna effekterna av tillfälliga fluktuationer i likviditeten. Eurosystemets kassakravssystem tillåter utjämning.

Utlåningsfacilitet (marginal lending facility)

:

Eurosystemets stående facilitet som motparter kan använda för att få krediter över natten från en nationell centralbank till en förutbestämd ränta mot godtagbara tillgångar.

Valutaswapp (foreign exchange swap)

:

samtidig avista köp/försäljning och terminsköp/-försäljning av en valuta mot en annan. Eurosystemet utför penningpolitiska operationer i form av valutaswappar varvid de nationella centralbankerna (eller ECB) köper (eller säljer) euro avista mot en utländsk valuta och samtidigt säljer (eller köper) den tillbaka genom en terminsaffär.

Valutasäkringstransaktion (currency hedge transaction)

:

ett avtal mellan utfärdaren och en valutasäkringsmotpart enligt vilket en del av valutarisken som uppstår genom mottagande av kassaflöden i andra valutor än euron minskas genom att swappa kassaflödena till betalningar i euro vilka ska betalas av valutasäkringsmotparten, inklusive garantier som valutasäkringsmotparten gjort avseende dessa betalningar.

Volymanbud (volume tender)

:

se fastränteanbud.

Värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet (asset-backed security, ABS)

:

skuldförbindelser med säkerheter i en bakomliggande pool av avskilda finansiella tillgångar (med fast förfallodag eller som kan förlängas) som omvandlas till kontanter efter en fastställd/begränsad tidsperiod. Dessutom kan det finnas rättigheter och andra tillgångar som säkerställer att innehavaren av värdepapperet uppfyller sina åtaganden i rätt tid. I allmänhet är värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet ett specialtillverkat investeringsverktyg som förvärvat poolen av säkerheter från upphovsmannen/säljaren. I det avseendet är betalningar på värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet främst beroende av de kassaflöden som genereras av de underliggande tillgångarna i poolen och på andra rättigheter som utvalts att säkerställa betalning i rätt tid, som till exempel likviditetsfaciliteter, garantier och andra detaljer som allmänt kvalificeras som kreditförbättring.

Värdepappersavvecklingssystem (securities settlement system, SSS)

:

ett system som möjliggör förvar och överföring av värdepapper eller andra finansiella tillgångar oavsett om betalning erhållits (free of payment, FOP) eller enligt principen leverans mot betalning (delivery versus payment, DVP).

Värdepapperscentral, VPC (Central Securities Depository, CSD)

:

en organisation som håller och administrerar värdepapper eller andra finansiella tillgångar, håller konton för värdepappersutgivning samt möjliggör genomförande av kontobaserade värdepapperstransaktioner. Tillgångarna kan existera antingen i fysisk form (men i förvar hos centralen) eller i dematerialiserad form (dvs. de existerar bara som elektroniska registreringar).

Värderingsavdrag (valuation haircut)

:

en riskkontrollåtgärd som tillämpas på underliggande tillgångar som används i reverserade transaktioner. Värderingsavdrag innebär att centralbanken värderar de underliggande tillgångarna till marknadsvärde minus en viss procent (avdrag/haircut). Eurosystemet tillämpar värderingsavdrag som avspeglar vissa drag hos tillgångarna i fråga, exempelvis återstående löptid.

Värderingsdag (valuation date)

:

den dag då de underliggande tillgångarna för en kreditoperation värderas.

Värderingsnedsättning (valuation markdown)

:

en riskkontrollåtgärd som tillämpas på underliggande tillgångar som används i reverserade transaktioner och som innebär att centralbanken värderar de underliggande tillgångarna till marknadsvärde minus en viss procent (värderingsavdrag).

Återköpsdag (repurchase date)

:

den dag då köparen är skyldig att sälja tillbaka tillgångar till säljaren i samband med en transaktion enligt ett repoavtal.

Återköpspris (repurchase price)

:

det pris till vilket köparen är skyldig att sälja tillbaka tillgångar till säljaren i samband med en transaktion enligt ett repoavtal. Återköpspriset är lika med summan av anskaffningspriset och den prisdifferens som svarar mot räntan på den likviditet som tillförts under transaktionens löptid.

Återstående löptid (residual maturity)

:

den tid som återstår tills en skuldförbindelse förfaller till betalning.

Öppen marknadsoperation (open market operation)

:

en transaktion som utförs på finansmarknaderna på initiativ av centralbanken. Beroende på deras syfte, regelbundenhet och förfaranden kan Eurosystemets öppna marknadsoperationer indelas i fyra olika kategorier: huvudsakliga refinansieringstransaktioner, långfristiga refinansieringstransaktioner, finjusterande transaktioner och strukturella transaktioner. När det gäller vilka instrument som används är reverserade transaktioner Eurosystemets viktigaste instrument för öppna marknadsoperationer och kan användas vid samtliga fyra kategorier av transaktioner. Emission av skuldcertifikat och direkta köp/försäljningar av värdepapper kan användas för strukturella transaktioner, medan valutaswappar och inlåning med fast löptid kan användas för finjusterande transaktioner.

Öronmärkningssystem (earmarking system)

:

ett system för förvaltning av säkerheter i de nationella centralbankerna där likviditet tillförs mot tillgångar som är öronmärkta för varje enskild transaktion.

---

Tillägg 3

URVAL AV MOTPARTER VID VALUTAINTERVENTIONER OCH VALUTASWAPPAR FÖR PENNINGPOLITISKA ÄNDAMÅL

Urvalet av motparter vid valutainterventioner och valutaswappar för penningpolitiska ändamål följer en enhetlig ansats oberoende av vilket organisatoriskt arrangemang som väljs för Eurosystemets externa transaktioner. Urvalspolicyn innebär inte att man avlägsnar sig påtagligt från nuvarande marknadspraxis, eftersom den utgår från harmoniseringen av de nationella centralbankernas aktuella ”bästa praxis”. Urvalet av motparter vid Eurosystemets valutainterventioner grundas huvudsakligen på två uppsättningar kriterier.

Den första uppsättningen kriterier grundar sig på försiktighetsprincipen. Ett första försiktighetskriterium är kreditvärdighet. För att bedöma denna används en kombination av olika metoder (till exempel rating av kreditvärderingsföretag och intern analys av kvoten eget kapital och andra nyckeltal). Ett andra kriterium är att Eurosystemet kräver att alla dess potentiella motparter vid valutainterventioner är föremål för tillsyn av ett erkänt tillsynsorgan. Ett tredje kriterium anger att samtliga motparter i Eurosystemets valutainterventioner måste leva upp till höga etiska krav och ha ett gott anseende.

Så snart minimikravet på försiktighet uppfyllts tillämpas den andra uppsättningen kriterier, som grundar sig på effektivitetshänsyn. Ett första effektivitetskriterium är relaterat till beteendet vad gäller konkurrensprissättning och motpartens förmåga att hantera stora volymer, också under turbulenta marknadsförhållanden. Övriga effektivitetskriterier är bland annat kvaliteten på den information som motparterna lämnar och hur heltäckande den informationen är.

Kretsen av potentiella valutamotparter är tillräckligt stor och varierande för att garantera att interventioner kan genomföras med nödvändig flexibilitet. Den möjliggör för Eurosystemet att välja mellan olika kanaler vid interventioner. För att kunna intervenera effektivt på olika platser och i olika tidszoner kan Eurosystemet använda motparter i varje internationellt finansiellt centrum. I praktiken återfinns emellertid en betydande del av motparterna inom euroområdet. Kretsen av motparter för valutaswappar för penningpolitiska ändamål motsvarar den krets av motparter etablerade i euroområdet som Eurosystemet väljer ut för valutainterventioner.

De nationella centralbankerna kan tillämpa limitbaserade system för kontroll av sin kreditexponering emot enskilda motparter vid valutaswappar som genomförs i penningpolitiskt syfte.

---

Tillägg 4

SYSTEM FÖR INRAPPORTERING AV EUROPEISKA CENTRALBANKENS PENNINGMÄNGDS- OCH BANKSTATISTIK ( 116 )

1.    Inledning

I rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter ( 117 ) fastställs kretsen av uppgiftsskyldiga fysiska och juridiska personer (den s.k. referenspopulationen av uppgiftslämnare), sekretessföreskrifter samt lämpliga bestämmelser om genomförande och påföljder i enlighet med artikel 5.4 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (ECBS stadga). I förordningen ges ECB vidare rätt att utöva sina föreskrivande befogenheter för att

2.    Allmänt

Syftet med Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 25/2009 av den 19 december 2008 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (ECB/2008/32) ( 118 ) är att göra det möjligt för ECB och, i enlighet med artikel 5.2 i stadgan för ECBS, de nationella centralbankerna – som så långt som möjligt ska utföra detta arbete – att samla in det statistiska underlag som behövs för att fullgöra Europeiska centralbankssystemets (ECBS) uppgifter, inte minst uppgiften att utforma och genomföra unionens penningpolitik i enlighet med artikel 127.2 första strecksatsen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. De statistiska uppgifter som samlas in i enlighet med förordning ECB/2008/32 används för att upprätta den konsoliderade balansräkningen för monetära finansinstitut (MFI), vars främsta syfte är att ge ECB en övergripande statistisk bild av den monetära utvecklingen i fråga om aggregerade finansiella tillgångar och skulder för de monetära finansinstituten i medlemsstaterna, vilka betraktas som ett enda ekonomiskt territorium.

ECB:s krav på inrapportering av statistik när det gäller den konsoliderade balansräkningen för MFI-sektorn baseras på tre huvudprinciper.

ECB behöver för det första jämförbar, tillförlitlig och aktuell statistik som samlas in under jämförbara förhållanden inom hela euroområdet. Även om uppgifterna i enlighet med artikel 5.1 och 5.2 i stadgan samlas in på ett decentraliserat sätt av de nationella centralbankerna, och i nödvändig utsträckning tillsammans med annan statistik som krävs på gemenskapsnivå eller nationell nivå, behövs det en tillräcklig grad av harmonisering och efterlevnad av minimikrav på rapportering för att säkerställa ett tillförlitligt statistiskt underlag för fastställandet och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken.

För det andra måste de rapporteringsskyldigheter som fastställs i förordning ECB/2008/32 följa principerna om öppenhet och rättssäkerhet. Anledningen är att den nämnda förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig inom hela euroområdet. Genom förordningen åläggs fysiska och juridiska personer direkta skyldigheter och ECB kan förelägga sanktioner om dess rapporteringskrav inte uppfylls (se artikel 7 i förordning (EG) nr 2533/98). Rapporteringsskyldigheterna är därför klart definierade och eventuella beslut som fattas av ECB när det gäller verifikation och inhämtning av statistik kommer att följa identifierbara principer. För det tredje måste ECB så långt som möjligt begränsa rapporteringsbördan i enlighet med de statistiska principer som styr ECBS utveckling, framtagning och spridning av statistik (se artikel 3 a i förordning (EG) nr 2533/98). Dessa principer definieras mer ingående i ECBS offentliga åtagande avseende europeisk statistik, som har offentliggjorts på ECB:s webbplats.

Det statistiska underlag som de nationella centralbankerna samlar in med stöd av förordning ECB/2008/32 används därför också för att beräkna kassakravsbasen enligt förordning ECB/2003/9.

I förordning ECB/2008/32 fastställs den faktiska rapporteringspopulationen, dess rapporteringsskyldigheter och de principer enligt vilka ECB och de nationella centralbankerna normalt utövar sin behörighet att verifiera eller inhämta statistik bara i allmänna ordalag. Närmare information om den statistik som ska inrapporteras för att uppfylla ECB:s rapporteringskrav och de miniminormer som ska iakttas finns i bilagorna I–IV till förordning ECB/2008/32.

3.    Faktisk rapporterande population – lista över monetära finansinstitut (MFI) för statistiska ändamål

MFI omfattar inhemska kreditinstitut enligt EU-rättens definition och alla andra inhemska finansinstitut, vars verksamhet består i att de mottar inlåning och/eller nära substitut för inlåning från andra enheter än MFI och i att de för egen räkning (åtminstone i ekonomisk bemärkelse) lämnar kredit och/eller placerar i värdepapper. ECB ska upprätta och underhålla en lista över institut som motsvarar denna definition enligt de klassificeringsprinciper som anges i bilaga I till förordning ECB/2008/32. Det är ECB:s direktion som har behörighet att upprätta och underhålla denna lista över MFI för statistiska ändamål. Euroområdets inhemska MFI utgör den faktiska rapporterande populationen. Nationella centralbanker får bevilja små MFI undantag i enlighet med artikel 8 i förordning ECB/2008/32. Dessa undantag ger de nationella centralbankerna möjlighet att tillämpa den metod som kallas ”cutting off the tail”.

4.    Skyldigheter i fråga om statistikrapportering

För att upprätta den konsoliderade balansräkningen måste den faktiska rapporterande populationen inkomma med statistiska uppgifter om sin balansräkning varje månad. Ytterligare uppgifter ska lämnas in varje kvartal. Den statistiska information som ska rapporteras finns specificerad i bilaga I till förordning ECB/2008/32. De relevanta statistiska uppgifterna samlas in av de nationella centralbankerna, som måste fastställa vilka rapporteringsförfaranden som ska följas.

Förordning ECB/2008/32 hindrar inte de nationella centralbankerna från att, genom den faktiska rapporteringspopulationen, samla in den statistik som behövs för att uppfylla ECB:s statistikkrav. Detta kan utgöra en del av en mer omfattande datainsamling för andra statistiska syften som de nationella centralbankerna har upprättat inom sina egna ansvarsområden i enlighet med EU-rätten, nationell lag eller vedertagen praxis. Detta får emellertid inte hindra uppfyllande av statistikkraven i förordning ECB/2008/32. I enskilda fall kan ECB låta sina krav uppfyllas medelst statistiska uppgifter som samlats in för sådana andra ändamål.

Följden av att en nationell centralbank beviljar ett undantag enligt ovan är att de berörda små MFI:erna åläggs de minskade rapporteringsskyldigheter (bland annat endast kvartalsrapportering) som är obligatoriska i samband med kassakraven och anges i bilaga III till förordning ECB/2008/32. Kraven för små monetära finansinstitut som inte är kreditinstitut fastställs i artikel 8 i den förordningen. Monetära finansinstitut som har beviljats undantag kan emellertid välja att fullgöra de fullständiga rapporteringsskyldigheterna.

5.    Användning av statistiska uppgifter inom ramen för ECB:s förordning om kassakrav

För att så långt som möjligt begränsa rapporteringsbördan och undvika dubbel insamling av statistik kommer den statistik som inrapporteras av monetära finansinstitut inom ramen för förordning ECB/2008/32 även att användas för att beräkna kassakravsbasen inom ramen för förordning ECB/2003/9.

För statistikändamål måste uppgiftslämnarna i själva verket inrapportera uppgifter till sina respektive nationella centralbanker i enlighet med tabell 1 nedan, som ingår i bilaga III till förordning ECB/2008/32. I tabell 1 använder de uppgiftslämnande instituten de rutor som har markerats med ”*” för att beräkna sin kassakravsbas (se ruta 9 i kapitel 7).

För att göra en korrekt beräkning av den kassakravsbas på vilken en positiv kassakravsprocent ska tillämpas krävs en detaljerad uppdelning på inlåning med en överenskommen löptid på över två år, inlåning med en uppsägningstid på över två år och kreditinstituts skulder avseende repoavtal mot MFI:er (”inhemska motparter” och ”motparter i andra medlemsstater”), ”kassakravspliktiga kreditinstitut samt ECB och nationella centralbanker (NCB)”, ”offentliga sektorn” och ”motparter i övriga utlandet”.

Dessutom kan kreditinstitut som omfattas av kassakrav – beroende på de nationella systemen för insamling av statistik och förutsatt att definitioner och klassifikationsprinciper för MFI-balansräkningen i förordning ECB/2008/32 följs helt och fullt – alternativt välja att lämna de uppgifter som behövs för beräkning av kassakravsbasen, med undantag av uppgifter om överlåtbara instrument, i enlighet med tabell 1a, förutsatt att inga poster i fetstil i tabell 1 påverkas.

Bilaga III till förordning ECB/2008/32 innehåller specifika bestämmelser och övergångsbestämmelser samt bestämmelser rörande fusioner av kreditinstitut avseende tillämpningen av kassakravssystemet.

I bilaga III till förordning ECB/2008/32 ingår ett rapporteringsschema för ”tail”-klassificerade kreditinstitut. ”Tail”-klassificerade kreditinstitut ska som ett minimikrav rapportera de kvartalsdata som behövs för att i enlighet med tabell 1a beräkna kassakravsbasen. Dessa institut ska säkerställa att rapporteringen i enlighet med tabell 1a överensstämmer helt med de definitioner och klassificeringar som används i tabell 1. De ”tail”-klassificerade institutens kassakravsbas för tre uppfyllandeperioder beräknas på de kvartalsdata enligt ställningen vid utgången av kvartalet som samlas in av de nationella centralbankerna.

I bilaga III ingår också bestämmelser om kreditinstituts rapportering av aggregerade data som en grupp. Efter tillstånd från ECB får kassakravspliktiga kreditinstitut inom samma nationella territorium rapportera statistiska uppgifter om sin konsoliderade kassakravsbas för en grupp, förutsatt att alla de berörda instituten har avstått från möjligheten att avräkna ett generellt avdrag från kassakravet. Avdragsmöjligheten kvarstår dock för gruppen som helhet. Om en grupp av kreditinstitut getts tillstånd att inneha kassakravsmedel genom ombud men inte omfattas av den gruppvisa rapporteringen, får den berörda nationella centralbanken ge ombudet tillstånd att genomföra den aggregerade rapporteringen (annan än den som avser kassakraven) åt denna grupp av kreditinstitut. I så fall kvarstår avdragsmöjligheten för samtliga institut inom gruppen. Alla sådana institut tas upp var för sig i ECB:s lista över MFI:er.

Bilagan innehåller även bestämmelser som ska tillämpas på fusionerande kreditinstitut. Termerna ”fusion”, ”fusionerande institut” och ”förvärvande institut” har den betydelse som anges i artikel 1 i förordning ECB/2003/9. För den uppfyllandeperiod under vilken en fusion träder i kraft ska kassakraven för det förvärvande institutet beräknas och fullgöras i enlighet med artikel 13 i den förordningen. För de följande uppfyllandeperioderna ska kassakravet för det förvärvande institutet beräknas på grundval av en kassakravsbas och statistiska uppgifter i enlighet med särskilda regler (se tabellen i bilaga III till förordning ECB/2008/32), i förekommande fall. I annat fall ska de vanliga reglerna för rapportering av statistiska uppgifter och beräkning av kassakrav enligt artikel 3 i förordning ECB/2003/9 gälla. Den berörda nationella centralbanken får vidare ge det förvärvande institutet tillstånd att uppfylla sin skyldighet att lämna statistiska uppgifter genom ett tillfälligt förfarande. Detta undantag från normala rapporteringsförfaranden måste begränsas till att gälla kortast möjliga tid och får inte överskrida sex månader räknat från det att fusionen trätt i kraft Detta undantag påverkar inte det förvärvande institutets skyldighet att uppfylla sina rapporteringsskyldigheter enligt förordning ECB/2008/32 och, i förekommande fall, dess skyldighet att uppfylla de fusionerande institutens rapporteringsskyldigheter.

Tabell 1

Uppgifter som ska lämnas varje månad (118) 

(1)   Rutor markerade med * används i beräkningen av kassakravsbasen. Beträffande skuldförbindelser ska kreditinstitut antingen styrka att de har skulder som ska dras av från kassakravsbasen eller göra ett schablonavdrag med en viss procentsats som anges av ECB. Celler i normal stil rapporteras endast av kassakravspliktiga kreditinstitut. Se även speciella regler vid tillämpning av kassakrav i bilaga III till förordning ECB/2008/32.

(2)   Rapporteringen av den här posten är frivillig tills annat anges.

(3)   Uppgifter rörande den här posten kan samlas in enligt olika statistiska metoder som beslutats av en nationell centralbank i överensstämmelse med reglerna i bilaga I, del 2 till förordning ECB/2008/32.

(4)   Centrala motparter.

(5)   Enmansföretagare/ej registrerade företag.

6.    Verifikation och inhämtning av statistik

I normala fall utövar ECB och de nationella centralbankerna sin rätt att kontrollera och samla in statistiska uppgifter när miniminormerna för överföring, riktighet, begreppsmässig överensstämmelse och revidering inte uppfylls. Miniminormerna anges i bilaga IV till förordning ECB/2008/32.

7.    EU:s medlemsstater som ännu inte har infört euron

Eftersom en förordning utfärdad med stöd av artikel 34.1 i stadgan för ECBS inte medför några rättigheter eller skyldigheter för medlemsstater med undantag (artikel 42.1 i stadgan för ECBS) eller för Danmark (punkt 1 i protokollet om vissa bestämmelser angående Danmark) och inte är tillämplig på Förenade kungariket (punkt 7 i protokollet om vissa bestämmelser angående Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland) är förordning ECB/2008/32 endast tillämplig i medlemsstaterna.

Artikel 5 i stadgan för ECBS rörande ECB:s och de nationella centralbankernas behörighet på statistikområdet och förordning (EG) nr 2533/98 är emellertid tillämpliga i alla medlemsstater. Tillsammans med artikel 4.3 andra och tredje strecksatsen i fördraget om Europeiska unionen innebär detta också en skyldighet för EU:s medlemsstater som ännu inte har infört euron att på nationell nivå utforma och genomföra alla åtgärder som de anser nödvändiga för att statistiska uppgifter ska kunna samlas in i enlighet med ECB:s krav på statistikrapportering och för att förberedelser i god tid ska kunna göras på statistikområdet så att de kan bli medlemsstater. Denna skyldighet anges uttryckligen i artikel 4 och i det sjuttonde skälet i förordning (EG) nr 2533/98. För tydlighetens skull erinras om denna skyldighet i skälen till förordning ECB/2008/32.

---

Tillägg 5

---

Tillägg 6

FÖRFARANDEN OCH SANKTIONER SOM SKA TILLÄMPAS OM EN MOTPART INTE FULLGÖR SINA SKYLDIGHETER

▼M1

1.    Straffavgifter

Om en motpart bryter mot reglerna rörande anbud ( 124 ), bilaterala transaktioner ( 125 ) användningen av underliggande tillgångar ( 126 ), reglerna för förfaranden vid dagens slut eller villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten ( 127 ), ska Eurosystemet utdöma straffavgifter enligt följande:

▼B

2.    Andra påföljder än straffavgifter

Eurosystemet ska avstänga en motpart för överträdelser av reglerna rörande anbud och bilaterala transaktioner och av reglerna rörande underliggande tillgångar enligt följande:

2.1    Avstängning efter överträdelse av reglerna rörande anbud och bilaterala transaktioner

Om en tredje överträdelse av samma slag inträffar under en tolvmånadersperiod ska Eurosystemet, förutom att utdöma en straffavgift, som beräknas i enlighet med avsnitt 1, under en bestämd period avstänga motparten från senare marknadsoperation(er) som är av samma slag och som genomförs enligt samma förfarande. Avstängning ska tillämpas enligt följande skala:

Utan att detta påverkar tillämpningen av avsnitt 2.3 ska dessa straffavgifter och avstängningsåtgärder även tillämpas vid varje därpå följande överträdelse under varje tolvmånadersperiod.

2.2    Avstängning efter överträdelse av reglerna rörande underliggande tillgångar

Om en tredje överträdelse inträffar inom en tolvmånadersperiod ska Eurosystemet, förutom att utdöma en straffavgift, som beräknas i enlighet med avsnitt 1 ovan, avstänga motparten från den därpå följande öppna marknadsoperationen.

Utan att detta påverkar tillämpningen av avsnitt 2.3 nedan ska dessa straffavgifter och avstängningsåtgärder även tillämpas vid varje därpå följande överträdelse under varje tolvmånadersperiod.

2.3    I exceptionella fall avstängning från tillträde till alla kommande penningpolitiska operationer under en bestämd period

I exceptionella fall, när detta är nödvändigt med hänsyn till överträdelsens allvarliga karaktär och särskilt det berörda beloppet samt överträdelsens frekvens och varaktighet, kan man utdöma en straffavgift som beräknas i enlighet med avsnitt 1 ovan och dessutom överväga att avstänga motparten från tillträde till alla kommande penningpolitiska operationer under en tremånadersperiod.

2.4    Institut som är belägna i andra medlemsstater

Eurosystemet får vidare besluta huruvida den avstängningsåtgärd som enligt förslaget ska vidtas gentemot den överträdande motparten också ska omfatta institutets filialer i andra medlemsstater.

▼M1

---

Tillägg 7

GILTIGA SÄKERHETER UPPLÅTS I KREDITFORDRINGAR

För att säkerställa att en giltig säkerhet skapas för kreditfordringar och att en kreditfordran snabbt kan realiseras om en motpart fallerar, måste följande ytterligare rättsliga krav uppfyllas.

▼M1

---

Tillägg 8

RAPPORTERINGSKRAV PÅ LÅN-NIVÅ FÖR VÄRDEPAPPER MED BAKOMLIGGANDE TILLGÅNGAR

Uppgifter på lån-nivå överförs till, och publiceras elektroniskt i, uppgiftsregistret i enlighet med Eurosystemets regler, som bl.a. omfattar öppen tillgång, täckning, lika för alla, lämpliga styrmekanismer, öppenhet och som tagits fram av ECB, i enlighet med kraven i detta tillägg. För detta ändamål används respektive mall för rapportering på lån-nivå för varje enskild transaktion, beroende på vilken tillgångsklass poolen av kassaflödesgenererande tillgångar ( 129 ) tillhör.

Uppgifter på lån-nivå ska rapporteras minst kvartalsvis, senast en månad efter förfallodagen för räntebetalningen avseende det berörda värdepapperet med bakomliggande tillgångar. Om uppgifterna på lån-nivå inte rapporteras eller uppdateras inom en månad efter räntebetalningsdagen godtas det berörda värdepapperet med bakomliggande tillgångar inte längre. För att kontrollera att dessa krav efterlevs kontrollerar registret över uppgifter på lån-nivå automatiskt huruvida nya och/eller uppdaterade uppgifter på lån-nivå är korrekta och konsistenta för varje transaktion.

Från och med den dag då rapporteringskraven på lån-nivå börjar gälla för värdepapper med bakomliggande tillgångar, dvs. den relevanta tillgångsklassen enligt mallen, ska detaljerade uppgifter för varje lån på lån-nivå avseende poolen av kassaflödesgenererande tillgångar tillhandahållas om ett värdepapper med bakomliggande tillgångar ska bli, eller förbli, godtagbart. Inom tre månader måste värdepapperet med bakomliggande tillgångar uppfylla minimikraven, något som bedöms utifrån tillgången på information i valda fält i rapporteringsmallen för uppgifter på lån-nivå. För att täcka in icke-tillgängliga fält finns sex stycken ”Ingen data” (ND) valmöjligheter på varje rapporteringsmall som ska användas när en viss uppgift inte kan tillhandahållas i enlighet med rapporteringsmallen. På CMBS-rapporteringsmallen finns även en sjunde ND-valmöjlighet.

ND-valmöjligheterna och deras betydelse framgår av följande tabell:

Följande nio månaders övergångsperiod gäller för alla värdepapper med bakomliggande tillgångar (beroende på det datum då rapporteringskraven på lån-nivå börjar gälla för den aktuella tillgångsklassen):

När dessa trösklar tillämpas poängsätter registret över uppgifter på lån-nivå varje transaktion med värdepapper med bakomliggande tillgångar både när dessa inges och när uppgifter på lån-nivå bearbetas. Poängen speglar det antal obligatoriska fält som innehåller ND1 och antalet obligatoriska fält som innehåller ND2, ND3 eller ND4 och jämför dessa med det sammanlagda antalet obligatoriska fält. Alternativen ND5, ND6 och ND7 får endast användas om de berörda fälten i respektive mall för rapportering på lån-nivå tillåter detta. Om man kombinerar de två tröskelvärdena erhåller man följande möjliga poängsättningar för rapporteringen på lån-nivå:

Enligt den övergångsperiod som nämns ovan ska poängen gradvis förbättras för varje kvartal i enlighet följande:

För värdepapper med bakomliggande tillgångar i form av bolån med inteckning (RMBS) börjar kraven om information på lån-nivå att gälla 3 januari 2013 och övergångsperioden om nio månader slutar 30 september 2013.

För värdepapper med bakomliggande tillgångar där de kassaflödesgenererande tillgångarna består av lån till små och medelstora företag börjar kraven om information på lån-nivå att gälla 3 januari 2013 och övergångsperioden om nio månader slutar den 30 september 2013.

För värdepapper med bakomliggande tillgångar (CMBS) i form av kommersiella fastighetslån med inteckning (RMBS) börjar kraven om information på lån-nivå att gälla den 1 mars 2013 och övergångsperioden om nio månader slutar den 30 november 2013.

För värdepapper med bakomliggande tillgångar där de kassaflödesgenererande tillgångarna består av billån, konsumentkrediter eller leasingkrav börjar kraven om information på lån-nivå att gälla den 1 januari 2014 och övergångsperioden om nio månader slutar den 30 september 2014.

▼M2

För värdepapper med bakomliggande tillgångar, där de kassaflödesgenererande tillgångarna består av kreditkortsfordringar, börjar kraven om information på lånenivå att gälla den 1 april 2014 och övergångsperioden om nio månader går ut den 31 december 2014.

▼M1

Värdepapper med bakomliggande tillgångar som emitteras mer än nio månader efter det datum då de nya rapporteringskraven på lån-nivå börjar gälla ( 130 ), ska fullt ut uppfylla rapporteringskraven redan första gången som uppgifterna på lån-nivå lämnas, dvs. vid emission. Existerande värdepapper med bakomliggande tillgångar som inte motsvarar någon av mallarna avseende uppgifter på lån-nivå kommer att fortsätta godtas fram till den 31 mars 2014. Eurosystemet kommer i varje enskilt fall att bedöma huruvida ett visst värdepapper med bakomliggande tillgångar kan omfattas av denna mer generösa bestämmelse.

▼B

---

BILAGA II

KOMPLETTERANDE MINSTA GEMENSAMMA GRUNDELEMENT

I.    Kompletterande minsta gemensamma grundelement för alla arrangemang avseende penningpolitiska operationer

II.    Kompletterande minsta gemensamma element för reverserade transaktioner

Element som gäller alla reverserade transaktioner

Element som avser endast repotransaktioner

Element som avser endast arrangemang för lån mot säkerhet

III    Ytterligare minsta gemensamma grundelement för valutaswapptransaktioner

---

BILAGA III

UPPHÄVD RIKTLINJE OCH FÖRTECKNING ÖVER DESS SENARE ÄNDRINGAR

---

( 1 ) EGT L 310, 11.12.2000, s. 1.

( 2 ) Se bilaga III.

( 3 ) Noteras bör att centralbankerna i de EU-medlemsstater som ännu inte har infört euron bibehåller sin penningpolitiska självständighet enligt sina nationella lagar och därför inte deltar i den gemensamma penningpolitiken.

( 4 ) I detta dokument avses med ”nationella centralbanker” centralbankerna i de medlemsstater som har infört euron.

( 5 ) Sådan information omfattas av de regler för tystnadsplikt som framgår av artikel 37 i stadgan för ECBS.

( 6 ) I detta dokument avses med ”medlemsstater” de medlemsstater som har infört euron.

( 7 ) Olika förfaranden för att genomföra Eurosystemets öppna marknadsoperationer, dvs. standardiserade anbudsförfaranden, snabba anbudsförfaranden och bilaterala förfaranden, beskrivs i kapitel 5. Standardiserade anbud utförs inom en tidsram på högst 24 timmar räknat från tillkännagivandet av anbudsvillkoren till bekräftelsen av tilldelningen. Alla motparter som uppfyller de allmänna urvalskriterierna enligt avsnitt 2.1 har rätt att delta i standardiserade anbudsförfaranden. Snabba anbud verkställs normalt inom 90 minuter. Eurosystemet kan begränsa deltagandet i snabba anbudsförfaranden till en mindre krets av motparter. Med bilaterala förfaranden avses alla förfaranden där Eurosystemet agerar direkt i förhållande till en eller flera motparter utan att använda anbudsförfaranden. Bilaterala förfaranden inkluderar transaktioner som görs över börser eller genom ombud.

( 8 ) För direkta köp och försäljningar begränsas kretsen av motparter inte på förhand.

( 9 ) Den harmoniserade tillsynen av kreditinstitut grundas på Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1).

( 10 ) EGT L 318, 27.11.1998, s. 4.

( 11 ) EGT L 264, 12.10.1999, s. 21.

( 12 ) EGT L 318, 27.11.1998, s. 1.

( 13 ) EUT L 250, 2.10.2003, s. 10.

( 14 ) I tillämpliga fall när det gäller tilläggssäkerheter.

( 15 ) De huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktionerna genomförs enligt Eurosystemets på förhand offentliggjorda anbudskalender (se även avsnitt 5.1.2) som finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu samt Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

( 16 ) Löptiden för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner kan variera tillfälligt, bland annat på grund av nationella helgdagar i medlemsstaterna.

( 17 ) De huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktionerna genomförs enligt Eurosystemets på förhand offentliggjorda anbudskalender (se även avsnitt 5.1.2) som finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, samt Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

( 18 ) Löptiden för huvudsakliga och långfristiga refinansieringstransaktioner kan variera, bland annat på grund av nationella helgdagar i medlemsstaterna.

( 19 ) Inlåning med fast löptid mottas på konton i de nationella centralbankerna även när ECB genomför sådana transaktioner centraliserat.

( 20 ) Från och med den 19 maj 2008 har den decentraliserade tekniska infrastrukturen i TARGET ersatts av TARGET2. Denna består av en gemensam delad plattform (genom vilken betalningsanvisningar lämnas och verkställs samt betalningar tas emot på samma tekniska sätt) och, i tillämpliga fall, de nationella centralbankernas egna system för hemkonton.

( 21 ) Därutöver beviljas motparterna tillträde till utlåningsfaciliteten endast om de har tillträde till ett konto hos den nationella centralbanken där transaktionen kan avräknas, till exempel inom den gemensamma delade plattformen i TARGET2.

( 22 ) I vissa medlemsstater håller kanske den nationella centralbanken eller något av dess kontor inte öppet för penningpolitiska operationer på vissa av Eurosystemets bankdagar på grund av nationella eller regionala helgdagar. Den nationella centralbanken är då skyldig att underrätta motparterna på förhand om vilka förfaranden som ska tillämpas för tillträde till utlåningsfaciliteten på en sådan helgdag.

( 23 ) Dagar då TARGET2 är stängt meddelas på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, samt på Eurosystemets webbplatser (se tillägg 5).

( 24 ) Med ”Eurosystemets bankdagar” avses i detta dokument alla dagar då ECB och minst en nationell centralbank håller öppet för Eurosystemets penningpolitiska operationer.

( 25 ) ECB-rådet beslutar normalt om ränteändringar vid den penningpolitiska bedömningen som görs i samband med månadens första möte. Normalt träder sådana beslut inte i kraft förrän i början av den nya kassakravsperioden.

( 26 ) Operativa skillnader kan förekomma på grund av skillnader i kontostruktur i de nationella centralbankerna i euroområdet.

( 27 ) På grund av skillnader i kontostruktur mellan de nationella centralbankerna kan ECB tillåta att de nationella centralbankerna tillämpar tillträdesvillkor som skiljer sig något från dem som avses här. De nationella centralbankerna ska tillhandahålla information om sådana avvikelser från de tillträdesvillkor som beskrivs i detta dokument.

( 28 ) Därutöver beviljas motparterna tillträde till inlåningsfaciliteten endast om de har tillträde till ett konto hos den nationella centralbanken där transaktionen kan avräknas, till exempel inom den gemensamma delade plattformen i TARGET2.

( 29 ) Därutöver beviljas motparterna tillträde till utlåningsfaciliteten endast om de har tillträde till ett konto hos den nationella centralbanken där transaktionen kan avräknas, till exempel inom den gemensamma delade plattformen i TARGET2.

( 30 ) Med ”Eurosystemets bankdagar” avses i detta dokument alla dagar då ECB och minst en nationell centralbank håller öppet för Eurosystemets penningpolitiska operationer.

( 31 ) ECB-rådet beslutar normalt om ränteändringar vid den penningpolitiska bedömningen som görs i samband med månadens första möte. Normalt träder sådana beslut inte i kraft förrän i början av nästa kassakravsperiod.

( 32 ) Vid anbud på valutaswappar till fast kurs fastställer ECB transaktionens swappunkter och motparterna anger till vilket belopp i den valuta som hålls fast de är villiga att sälja (och återköpa) eller köpa (och sälja tillbaka) till vid ifrågavarande kurs.

( 33 ) Vid anbud på valutaswappar till rörlig kurs lämnar motparterna anbud på ett belopp i den valuta som hålls fast och anger till vilken swappunktsnotering de är villiga att genomföra transaktionen.

( 34 ) Kalendern för Eurosystemets anbudsförfaranden finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, samt på Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

( 35 ) Med NCB-bankdag avses i detta dokument alla dagar då den nationella centralbanken i en given medlemsstat håller öppet för Eurosystemets penningpolitiska operationer. I vissa medlemsstater kan filialer till den nationella centralbanken hålla stängt på NCB-bankdagar på grund av lokala eller regionala helgdagar. Den nationella centralbanken ska då underrätta motparterna i förväg om hur de transaktioner som gäller de stängda kontoren ska skötas.

( 36 ) Vid anbud på valutaswappar till fast kurs ska motparten ange till vilket belopp den är beredd att handla med Eurosystemet i den valuta som hålls fast.

( 37 ) Vid emission av skuldcertifikat kan ECB bestämma att anbuden ska uttryckas i form av ett pris och inte i form av en ränta. Priserna ska då noteras som en procentsats av det nominella värdet.

( 38 ) Vid valutaswappar till rörlig kurs ska motparten ange till vilket belopp den är beredd att handla med Eurosystemet i den valuta som hålls fast, samt motsvarande swappunkt.

( 39 ) Eller att avveckla i kontanta medel vid likviditetsdränerande transaktioner.

( 40 ) Swappunktsnoteringar listas i stigande ordningsföljd med beaktande av noteringens tecken, vilket beror på vilket tecken räntedifferensen mellan den utländska valutan och euron har. Skulle räntan på den utländska valutan under swappens löptid överstiga motsvarande ränta på euron är swappunktsnoteringen positiv (handlas till premium, vilket innebär att eurons terminskurs är starkare än avistakursen). Skulle däremot räntan på den utländska valutan vara lägre än motsvarande euroränta är swappunktsnoteringen negativ (handlas till discount, vilket innebär att eurons terminskurs är svagare än avistakursen).

( 41 ) ECB-rådet kan besluta att dessa operationer i undantagsfall också kan utföras av ECB.

( 42 ) En beskrivning av standarderna för användning av godkända värdepappersavvecklingssystem i euroområdet och en uppdaterad förteckning över godkända förbindelser mellan dessa system finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

( 43 ) Likviditetsdränerande öppna marknadsoperationer som görs genom direkta köp/försäljningar eller genom reverserade transaktioner baseras också på underliggande värdepapper. För underliggande tillgångar som används vid likviditetsdränerande reverserade transaktioner är urvalskriterierna desamma som de som tillämpas för underliggande tillgångar vid likvidiserande öppna marknadsoperationer i form av reverserade transaktioner. Värderingsavdrag tillämpas inte på likviditetsdränerande transaktioner.

( 44 ) För en viss kategori icke omsättbara tillgångar, s.k. kreditfordringar, gäller en interimsperiod fram till 2013 och under denna period kan ett begränsat antal urvalskriterier och operationella kriterier skilja sig åt inom euroområdet (se avsnitt 6.2.2).

( 45 ) Denna lista offentliggörs och uppdateras dagligen på ECBs webbplats, www.ecb.europa.eu. Omsättbara tillgångar utgivna av ett icke-finansiellt företag utan rating av ett externt kreditbedömningsinstitut (ECAI) för emissionen, emittenten eller borgensmannen tas inte upp på den offentliga listan över godkända tillgångar. För dessa skuldförbindelser avgörs godtagbarhetsstatus av vilken typ av kreditbedömning som väljs av respektive motpart i enlighet med de ECAF-regler som är tillämpliga på kreditfordringarna (se avsnitt 6.3.3.1).

( 46 ) Obligationer med optionsbevis eller andra liknande rätter godtas inte.

( 47 ) Värdepapper med bakomliggande tillgångar godtas inte om någon av tillgångarna som utgör de kassaflödesgenererande tillgångarna som täcker värdepapperena med bakomliggande tillgångar härrör direkt från det SPV-företag som emitterat ABS-papperena.

( 48 ) Detta krav exkluderar inte värdepapper med bakomliggande tillgångar där emissionsstrukturen omfattar två SPV-företag och kravet på ”verklig försäljning” uppfylls avseende dessa två SPV-företag så att de skuldinstrument som emitteras av det andra SPV-företaget täcks direkt eller indirekt av de ursprungliga tillgångarna och samtliga kassaflöden från de kassaflödesgenererande tillgångarna överförs från det första till det andra SPV-företaget.

( 49 ) Denna restriktion inkluderar inte swappar som används i transaktioner med värdepapper med bakomliggande tillgångar uteslutande för att säkra tillgångar.

( 50 ) Eurosystemets bedömningsramverk offentliggörs på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu/paym/coll/coll/ssslinks/html/index.en.html).

( 51 ) Internationella skuldförbindelser emitterade den 1 januari 2007 eller senare genom de internationella värdepapperscentralerna Euroclear Bank (Belgien) och Clearstream Banking Luxembourg måste för att vara godtagbara utfärdas i s.k. New Global Note-form, och de måste deponeras hos en s.k. Common safekeeper, som är en internationell värdepapperscentral eller, i förekommande fall, en värdepapperscentral som uppfyller de standarder och förfaranden som framgår av Eurosystemets bedömningsramverk. Internationella skuldförbindelser som emitterades i Classic Global note-form före den 1 januari 2007 samt fungibla skuldförbindelser som emitterats enligt samma Isin-kod på eller efter detta datum godtas till förfallodagen. Internationella skuldförbindelser emitterade efter den 30 september 2010 genom de internationella värdepapperscentralerna Euroclear Bank (Belgien) och Clearstream Banking Luxembourg måste för att vara godtagbara emitteras enligt den nya förvaringsorganisationen för internationella skuldförbindelser. Internationella skuldförbindelser emitterade detta datum eller tidigare godtas fram till förfallodagen. Internationella skuldförbindelser i Individual note-form godtas inte längre om de är emitterade efter den 30 september 2010. Internationella skuldförbindelser i Individual note-form emitterade detta datum eller tidigare godtas till förfallodagen.

( 52 ) Icke-finansiella företag är definierade enligt Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 (ENS 95).

( 53 ) Förteckningen över godkända förbindelser offentliggörs på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu/paym/coll/coll/ssslinks/html/index.en.html).

( 54 ) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

( 55 ) En förteckning över godtagbara icke reglerade marknader offentliggörs på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu) och uppdateras minst en gång per år.

( 56 ) ”Säkerhet”, ”transparens” och ”tillgänglighet” definieras av Eurosystemet endast i termer av Eurosystemets funktion som förvaltare av säkerheter. Urvalsprocessen syftar inte till att bedöma den inneboende kvaliteten på de olika marknaderna. Principerna ska tolkas som följer: Säkerhet avser säkerhet vad gäller transaktioner, speciellt säkerhet om transaktioners giltighet och genomförbarhet. Transparens avser fri tillgång till information om marknadens regler för förfarande och verksamhet, tillgångarnas finansiella kännetecken, prisbildningsmekanismen samt relevanta priser och kvantiteter (noteringar, räntor, handelsvolymer, utestående belopp osv.). Tillgänglighet avser Eurosystemets möjlighet att delta i och ha tillgång till marknaden; en marknad är tillgänglig för hantering av säkerheter om dess regler för förfarande och verksamhet ger Eurosystemet möjlighet att erhålla information och genomföra transaktioner när så behövs.

( 57 ) G10-länder som inte ingår i EES omfattar i dagsläget Förenta staterna, Kanada, Japan och Schweiz.

( 58 ) Omsättningsbara tillgångar som emitterats före den 1 januari 2007 av en enhet som inte är etablerad inom EES eller i ett icke-EES-land inom G10, men som garanteras av en enhet som är etablerad inom EES, kommer även fortsättningsvis att godtas fram t.o.m. den 31 december 2011, förutsatt att de uppfyller övriga urvalskriterier, kraven avseende garantier som framgår av punkt 6.3.2 samt blir icke-godtagbara efter detta datum.

( 59 ) Denominerad i euro eller nationella underuppdelningar av euron.

( 60 ) Mellan 2007 och 2013 gäller ett tillfälligt system för kreditfordringar, enligt vilket varje nationell centralbank kan välja ett lägsta tröskelvärde för storleken på kreditfordringar som är godtagbara som säkerheter (utom för gränsöverskridande användning) och huruvida en administrationsavgift ska tas ut. Under 2013 kommer ett gemensamt system att gälla.

( 61 ) Kreditfordringar benämns också banklån. Schuldscheindarlehen och nederländska registrerade privata fordringar på regeringen eller andra godtagbara gäldenärer som täcks av en statlig garanti (till exempel bostadsrättsföreningar) anses vara likvärdiga med kreditfordringar.

( 62 ) Enligt definitionen i ENS 95.

( 63 ) Denominerad i euro eller nationella underuppdelningar av euron.

( 64 ) Irländska skuldsedlar med säkerhet i inteckning är för närvarande den enda instrumenttypen i den här klassen.

( 65 ) Denominerad i euro eller nationella underuppdelningar av euron.

( 66 ) I det fall en motpart använder värdepapper vilka inte (längre) är att betrakta som godtagbara säkerheter för en utestående kredit till följd av att de är utgivna/garanterade av motparten eller att en nära förbindelse existerar måste motparten omedelbart meddela detta förhållande till den berörda nationella centralbanken. Värdepapperen värderas till noll vid nästa värderingstillfälle och vid behov kommer krav på tilläggssäkerheter att ställas (se även tillägg 6). Dessutom måste motparten så snart som möjligt ta bort värdepapperen.

( 67 )  ►M2  Eurosystemets harmoniserade riskklasskala finns på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu). En kreditbedömning på kreditkvalitetssteg 3 betyder minst ett långfristigt kreditbetyg motsvarande ”BBB–” (Fitch och Standard & Poor's), ”Baa3” (Moody's) eller ”BBBL” (DBRS). ◄

( 68 ) Kapitaltäckningsdirektivet omfattar Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (EUT L 177, 30.6.2006, s. 201).

( 69 )  ►M2  ”Trippel A” betyder ett långfristigt kreditbetyg motsvarande ”AAA” (Fitch, Standard & Poor's eller DBRS) eller ”Aaa” (Moody's). ◄

( 70 ) ”A” betyder minst ett långfristigt kreditbetyg motsvarande ”A–” (Fitch och Standard & Poor’s), ”A3” (Moody’s) eller ”AL” (DBRS).

( 71 ) Om det finns flera eventuellt motsägande bedömningar av olika ECAI för samma emittent/gäldenär eller borgensman tillämpas först-bäst-regeln (dvs. den bästa ECAI-bedömningen).

( 72 ) De höga kreditkraven för bankers skuldförbindelser med täckning som emitterats från och med den 1 januari 2008 bedöms utifrån ovan angivna kriterier. Bankers skuldförbindelser med täckning som emitterats före den 1 januari 2008 anses uppfylla de höga kreditkraven om de fullt ut uppfyller kriterierna som framgår av artikel 52.4 i direktivet om fondföretag.

( 73 ) Denna information offentliggörs på ECB’s webbplats, www.ecb.europa.eu

( 74 ) När det gäller den andra ECAI-bedömningen avser kreditbedömningen vid emission den kreditbedömning som först görs eller publiceras av ett ECAI.

( 75 ) Den nationella centralbank som anmäler en viss tillgång är vanligtvis centralbanken i det land där tillgången kommer att tas upp till handel/handlas på en godtagbar marknad. Om ett värdepapper tas upp till handel/handlas på flera marknader ska förfrågningar ställas till ECB Eligible Assets Hotline (Eligible-Assets.Hotline@ecb.europa.eu).

( 76 ) Listor på enheter som hör till de tre klasserna, liksom kriterierna för att placera emittenter, gäldenärer och borgensmän i de tre klasserna, förväntas bli tillgängliga tillsammans med länkar till de relevanta nationella tillsynsmyndigheterna på Europeiska bankmyndighetens (EBA) webbplats: http://www.eba.europa.eu/SD/Rules_AdditionalInformation.htm

( 77 ) Icke-finansiella företag är definierade enligt Europeiska nationalräkenskapssystemet 1995 (ENS 95).

( 78 ) Om det rör sig om omsättbara tillgångar som emitterats av icke-finansiella företag men inte bedömts av ett godtagbart ECAI gäller detta krav kreditbedömningar av emittenter.

( 79 ) Om det finns flera eventuellt motsägande bedömningar av olika ECAI för samma emittent/gäldenär eller borgensman tillämpas först-bäst-regeln (dvs. den bästa ECAI-bedömningen).

( 80 ) Listor på enheter som hör till de tre klasserna, liksom kriterierna för att placera emittenter, gäldenärer och borgensmän i de tre klasserna, förväntas bli tillgängliga tillsammans med länkar till de relevanta nationella tillsynsmyndigheterna på EBA:s webbplats på www.eba.europa.eu

( 81 ) Om motparten har valt ett ECAI som källa för kreditbedömningar kan den använda först-bäst-regeln: om det finns flera eventuellt motsägande bedömningar av olika ECAI för samma emittent/gäldenär eller borgensman tillämpas den bästa ECAI-bedömningen.

( 82 ) För specifika kreditbedömningssystem kan kreditkvalitetströskeln justeras efter processen för övervakning av prestanda (se avsnitt 6.3.5).

( 83 ) I enlighet med Eurosystemets harmoniserade riskklasskala, som finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

( 84 ) Eurosystemet offentliggör bara informationen i samband med kredittransaktioner som rör Eurosystemet och tar inget ansvar för bedömningen av godtagbara kreditbedömningssystem.

( 85 ) ECAI går under beteckningen ratinginstitut på finansiella marknader.

( 86 ) Om så är nödvändigt ska handlingarna översättas till den nationella centralbankens arbetsspråk.

( 87 ) Godtagbarhetskriterierna finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

( 88 ) Motparten måste informera RT-operatören omgående om alla kredithändelser som kan tyda på en försämring av kreditkvaliteten.

( 89 ) På grund av olika förfaranden i medlemsstaterna kan vissa skillnader i fråga om riskkontrollåtgärder kvarstå. Till exempel i fråga om motparternas sätt att leverera underliggande tillgångar till de nationella centralbankerna (i form av en pool av säkerheter som pantsatts hos den nationella centralbanken eller som repoavtal baserade på enskilda tillgångar som specificerats för varje transaktion) kan vissa mindre skillnader förekomma beträffande tidpunkten för värderingen och andra operativa åtgärder i systemet. Vad gäller icke omsättbara tillgångar kan dessutom bedömningsteknikernas precision variera, vilket återspeglas i den allmänna nivån på värderingsavdragen (se avsnitt 6.4.3).

( 90 ) Värderingsavdragen för skuldförbindelser med fast kupong kan även användas för skuldförbindelser vars kupong är kopplad till en förändring i emittentens egen rating eller till inflationsindexerade värdepapper

( 91 ) En räntebetalning betraktas som en utbetalning till rörlig ränta om kupongen är kopplad till en referensräntesats och om räntejusteringsperioden för den kupongen inte är längre än ett år. Räntebetalningar med en räntejusteringsperiod som är längre än ett år behandlas som betalningar till fast ränta, där relevant löptid för värderingsavdraget är skuldinstrumentets återstående löptid.

( 92 ) Om trepartstjänster används delegeras värderingsarbetet till trepartsagenten, baserat på information som den berörda nationella centralbanken översänder till trepartsagenten.

( 93 ) Om en skuldförbindelse, när denna stryks från listan över godtagbara omsättbara tillgångar, används i Eurosystemets kredittransaktioner, ska den snarast möjligt tas bort.

( 94 ) Värderingsavdragen på kreditfordringar med fasta räntebetalningar kan även användas för kreditfordringar med inflationsindexerade räntebetalningar.

( 95 ) Nationella centralbanker kan besluta att inte godta underliggande värdepapper vid reverserade transaktioner där dessa utgörs av skuldförbindelser med inkomstflöden (till exempel en räntebetalning) som uppstår i perioden fram till förfallodagen för den penningpolitiska transaktionen i fråga (se avsnitt 6.2.3).

( 96 ) Närmare information finns i broschyren Korrespondentcentralbanksmodellen som är tillgänglig på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu).

( 97 ) Godtagbara värdepapper kan användas genom ett centralbankskonto i ett värdepappersavvecklingssystem i ett annat land än det där den berörda centralbanken är belägen om Eurosystemet har godkänt utnyttjandet av ett sådant konto. Sedan 1999 får De Nederlandsche Bank använda sitt konto hos Euroclear Bank för att avveckla säkerheter i euroobligationer som emitterats i detta ICSD. Fr.o.m. augusti 2000 har Central Bank of Ireland fått tillstånd att öppna ett sådant konto hos Euroclear Bank. Detta konto kan utnyttjas för alla godtagbara värdepapper som placerats hos Euroclear Bank, dvs. inbegripet godtagbara värdepapper som överförts till Euroclear Bank via godtagbara förbindelser.

( 98 ) Närmare information finns i broschyren ”Korrespondentcentralbanksmodellen” som är tillgänglig på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

( 99 ) Närmare information finns i broschyren ”Korrespondentcentralbanksmodellen” som är tillgänglig på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

( 100 ) En förbindelse mellan två värdepappersavvecklingssystem består av en uppsättning förfaranden och arrangemang för gränsöverskridande överföringar av värdepapper via en kontobaserad process. En förbindelse tar formen av ett omnibus-konto öppnat av ett värdepappersavvecklingssystem (investerarens) hos ett annat värdepappersavvecklingssystem (emittentens). En direkt förbindelse betyder att det inte finns någon mellanhand mellan de två systemen. Mellanhandsförbindelser mellan värdepappersavvecklingssystemen kan också användas för gränsöverskridande överföring av värdepapper till Eurosystemet. En mellanhandsförbindelse är ett kontraktuellt och tekniskt arrangemang som låter två värdepappersavvecklingssystem som inte är direkt kopplade till varandra utbyta värdepapperstransaktioner eller -överföringar genom ett tredje värdepappersavvecklingssystem som agerar som mellanhand.

( 101 ) Förteckningen över godkända förbindelser offentliggörs på ECB:s webbplats (www.ecb.europa.eu/paym/coll/coll/ssslinks/html/index.en.html).

( 102 ) Innehållet i detta kapitel ges enbart för kännedom.

( 103 ) Förteckningarna är tillgängliga för allmänheten på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu

( 104 ) Systemet för inrapportering av ECB:s penningmängds- och bankstatistik beskrivs i tillägg 4.

( 105 ) Se förordning ECB/2003/9. Ytterligare information om schablonavdragets storlek finns på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu, samt på Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

( 106 ) Institut som får inrapportera aggregerade data enligt systemet för inrapportering av ECB:s penningmängds- och bankstatistik (se tillägg 4) beviljas endast ett generellt avdrag för gruppen som helhet, såvida de inte lämnar in så detaljerade data om kassakravsbas och kassakravsmedel att Eurosystemet kan verifiera uppgifterna med avseende på riktighet och kvalitet och fastställa kassakravet för varje enskilt institut i gruppen.

( 107 ) Europeiska centralbankens förordning (EG) nr 25/2009 av den 19 december 2008 om de monetära finansinstitutens balansräkningar (ECB/2008/32) (EUT L 15, 20.1.2009, s. 14) kräver uttryckligen att inlåning ska rapporteras till nominellt värde. Nominellt värde avser det kapitalbelopp som en gäldenär enligt avtal är skyldig att återbetala till borgenären. Denna ändring blev nödvändig eftersom rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (EGT L 372, 31.12.1986, s. 1) ändrats så att vissa finansiella instrument kunde värderas till marknadsvärde.

( 108 ) Kalendern tillkännages normalt i ett pressmeddelande från ECB som publiceras på ECB:s webbplats, www.ecb.europa.eu. Dessutom publiceras kalendern i EUT samt på Eurosystemets webbplatser (tillägg 5).

( 109 ) Institut som inte har huvudkontor i den medlemsstat de är etablerade ska utse en större filial som ansvarig för att det sammanlagda kassakravet för institutets alla etableringar i medlemsstaten i fråga blir uppfyllt.

( 110 ) Sådana kriterier offentliggjordes i ”Meddelande från Europeiska centralbanken avseende föreläggandet av sanktioner vid åsidosättande av skyldigheten att hålla kassakravsmedel (minimireserver)” (EGT C 39, 11.2.2000, s. 3).

( 111 ) Exemplet baseras på antagandet att behovet av tilläggssäkerheter beräknas inklusive upplupen ränta på tillförd likviditet och med en tröskelpunkt på 0,5 % av den tillförda likviditeten.

( 112 ) De nationella centralbankerna kan begära tilläggssäkerheter i form av kontanter i stället för i värdepapper.

( 113 ) Om överskjutande säkerhet vid transaktion nummer två behöver betalas tillbaka till motparten kan sådana i vissa fall nettas mot de tilläggssäkerheter som motparten ska betala till den nationella centralbanken vid transaktion nummer ett. Endast en avveckling av säkerheter behöver således utföras.

( 114 ) EUT L 177, 30.6.2006. s. 201.

( 115 ) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.

( 116 ) Innehållet i detta tillägg har endast informationssyfte.

( 117 ) EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.

( 118 ) EUT L 15, 20.1.2009, s. 14.

( 119 ) Rutor markerade med * används i beräkningen av kassakravsbasen. Beträffande skuldförbindelser ska kreditinstitut antingen styrka att de har skulder som ska dras av från kassakravsbasen eller göra ett schablonavdrag med en viss procentsats som anges av ECB. Celler i normal stil rapporteras endast av kassakravspliktiga kreditinstitut. Se även speciella regler vid tillämpning av kassakrav i bilaga III till förordning ECB/2008/32.

( 120 ) Rapporteringen av den här posten är frivillig tills annat anges.

( 121 ) Uppgifter rörande den här posten kan samlas in enligt olika statistiska metoder som beslutats av en nationell centralbank i överensstämmelse med reglerna i bilaga I, del 2 till förordning ECB/2008/32.

( 122 ) Centrala motparter.

( 123 ) Enmansföretagare/ej registrerade företag.

( 124 ) Detta gäller om en motpart inte överför tillräckligt med underliggande tillgångar eller kontanta medel (i tillämpliga fall, när det gäller tilläggssäkerheter) för att på avvecklingsdagen avveckla eller fram till transaktionens förfallodag ställa motsvarande tilläggssäkerheter som säkerhet för det likviditetsbelopp som har tilldelats den i en likvidiserande transaktion eller om den inte överför tillräckligt med kontanta medel för att avveckla det belopp som har tilldelats den i en likviditetsindragande transaktion.

( 125 ) Detta gäller om en motpart inte överför tillräckligt med godtagbara underliggande tillgångar eller om den inte överför tillräckligt med kontanta medel för att avveckla det belopp som överenskommits i en bilateral transaktion, eller om den inte ställer motsvarande tilläggssäkerheter som säkerhet för en utestående bilateral transaktion när som helst fram till förfallodagen.

( 126 ) Detta gäller om en motpart använder värdepapper som är, eller har blivit, icke godtagbara eller som motparten inte får använda t.ex. på grund av nära förbindelser mellan emittenten/borgensmannen och motparten (eller om dess är identiska).

( 127 ) Detta gäller om en motpart har negativt saldo på avvecklingskontot vid slutet av dagen och inte uppfyller villkoren för tillträde till utlåningsfaciliteten.

( 128 ) Följande bestämmelser tillämpas också i de fall då a motparten har använt icke godtagbara tillgångar eller har tillhandahållit information som har inverkat negativt på säkerhetens värde, t.ex. information om det utestående beloppet för en använd kreditfordran som är eller har varit felaktig eller inaktuell, eller b motparten använder tillgångar som är icke godtagbara på grund av nära förbindelser mellan emittenten/borgensmannen och motparten.

( 129 ) De aktuella versionerna av rapporteringsmallen för uppgifter på lån-nivå för den aktuella tillgångsklassen finns på ECB:s webbplats.

( 130 )  ►M2  Dvs. den 30 september 2013 för RMBS samt små och medelstora företag, den 30 november 2013 för CMBS, den 30 september 2014 för billån, konsumentkrediter och leasingkrav, samt den 31 december 2014 för kreditkortsfordringar. ◄