— Medlemsstaternas centralbanker.

— Postgiroinstitut.

— I Belgien, ”Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscontering– en Waarborginstituut”.

— I Danmark, ”Dansk Eksportfinansieringsfond”, ”Danmarks Skibskredit A/S” och ”Kommunekredit”.

— I Tyskland, ”Kreditanstalt für Wiederaufbau”, företag som med stöd av ”Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz” är erkända för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostadsföretag.

— I Grekland, ”Ταμείο Παρακαταθηκών και Δανείων” (Tamio Parakatathikon kai Danion).

— I Spanien, ”Instituto de Crédito Oficial”.

— I Frankrike, ”Caisse des dépots et consignations”.

— I Irland, ”credit unions” och ”friendly societies”.

— I Italien, ”Cassa Depositi e Prestiti”.

— I Lettland, ”krājaizdevu sabiedrības”, företag som är erkända enligt ”krājaizdevu sabiedrību likums” som kooperativa företag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlemmar.

— I Litauen, ”kredito unijos” förutom ”Centrinė kredito unija”.

— I Ungern, ”Magyar Fejlesztési Bank Rt.” och ”Magyar Export-Import Bank Rt.”.

— I Nederländerna, ”Nederlandse Investeringsbank voor Ontwikkelingslanden NV”, ”NV Noordelijke Ontwikkelingsmaatschappij”, ”NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ontwikkeling en Financiering” och ”Overijsselse Ontwikkelingsmaatschappij NV”.

— I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga byggnadsföretag och ”Österreichische Kontrollbank AG”.

— I Polen, ”Spółdzielcze Kasy Oszczędnościowo – Kredytowe” och ”Bank Gospodarstwa Krajowego”.

— I Portugal, ”Caixas Económicas” som fanns den 1 januari 1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit aktiebolag samt, å andra sidan, ”Caixa Económica Montepio Geral”.

— I Finland, ”Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för industriellt samarbete AB” och ”Finnvera Oyj/Finnvera Abp”.

— I Sverige, ”Svenska Skeppshypotekskassan”.

— I Förenade kungariket, ”National Savings Bank”, ”Commenwealth Development Finance Company Ltd”, ”Agricultural Mortgage Corporation Ltd”, ”Scottish Agricultural Securities Corporation Ltd”, ”Crown Agents for overseas governments and administrations”, ”credit unions” och ”municipal banks”.

a) Antingen gäller solidariskt ansvar för åtaganden som gjorts av den centrala företagsenheten och dess underställda institut eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av den centrala företagsenheten.

b) Soliditeten och likviditeten hos den centrala företagsenheten och alla dess underställda institut övervakas sammantaget, på grundval av sammanställd redovisning.

c) Den centrala företagsenhetens verkställande ledning är bemyndigad att utfärda instruktioner till den verkställande ledningen för varje underställt institut.

1.  kreditinstitut: ett företag vars verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning.

2.  auktorisation: ett myndighetstillstånd i någon form innebärande en rätt för kreditinstitut att driva verksamhet.

3.  filial: ett driftställe som utgör en legalt beroende del av ett kreditinstitut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i kreditinstitut.

4.  behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som enligt lag eller annan författning har behörighet att utöva tillsyn över kreditinstitut.

5.  finansiella institut: företag som inte är kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och 15 i bilaga I.

6.  institut: vid tillämpning av avsnitten 2, 3 och 5 i avdelning V kapitel 2, institut enligt definitionen i artikel 3.1 c i direktiv 2006/49/EG;

7.  hemmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut har blivit auktoriserat i enlighet med artiklarna 6–9 och 11–14.

8.  värdmedlemsstat: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster.

9.  ägarkontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag, såsom definieras i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG eller ett motsvarande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag.

10.  ägarintresse: vid tillämpningen av punkterna o och p i artikel 57 och artiklarna 71–73 samt kapitel 4 i avdelning V, ägarintresse i den mening som avses i artikel 17 första meningen i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 om årsbokslut i vissa former av bolag ( 13 ) eller direkt eller indirekt innehav av 20 % eller mer av rösterna eller kapitalet i ett företag.

11.  kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av detta företag.

12.  moderföretag:

13.  dotterföretag:

Ett dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som ett dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag.

14.  moderkreditinstitut i en medlemsstat: ett kreditinstitut som har ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut som dotterföretag, eller som har ett ägarintresse i ett sådant institut, och som inte självt är ett dotterföretag till ett annat kreditinstitut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

15.  finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat: ett finansiellt holdingföretag som inte självt är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i samma medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i samma medlemsstat.

16.  moderkreditinstitut inom EU: ett moderkreditinstitut i en medlemsstat som inte självt är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

17.  finansiellt moderholdingföretag inom EU: ett finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat som inte är ett dotterföretag till ett kreditinstitut som auktoriserats i någon medlemsstat eller till ett annat finansiellt holdingföretag som är etablerat i någon medlemsstat.

18.  offentliga organ: icke–kommersiella administrativa organ som är ansvariga inför nationella regeringar eller delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller myndigheter som enligt de behöriga myndigheternas uppfattning utövar samma ansvar som delstatliga och lokala myndigheter, eller icke–kommersiella företag som ägs av nationella regeringar som har uttryckliga garantiordningar, och kan omfatta självstyrande organ reglerade av lag som står under offentlig tillsyn.

19.  finansiellt holdingföretag: ett finansiellt institut vars dotterföretag uteslutande eller huvudsakligen är kreditinstitut eller finansiella institut, varvid minst ett av dotterföretagen skall vara ett kreditinstitut, och som inte är ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG ( 14 ).

20.  holdingföretag med blandad verksamhet: ett moderföretag som inte är ett finansiellt holdingföretag, ett kreditinstitut eller ett blandat finansiellt holdingföretag i den mening som avses i artikel 2.15 i direktiv 2002/87/EG, och som har minst ett kreditinstitut bland sina dotterföretag.

21.  företag som tillhandahåller anknutna tjänster: ett företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan liknande verksamhet som har samband med ett eller flera kreditinstituts huvudsakliga verksamhet.

22.  operativ risk: risken för förluster till följd av icke ändamålsenliga eller inte fungerande interna förfaranden, mänskliga fel, system eller yttre händelser, inbegripet rättsliga risker.

23.  centralbanker: Om inte annat anges, avses även Europeiska centralbanken.

24.  utspädningsrisk: risken för att beloppet av en fordran minskas på grund av krediteringar, kontant eller i annan form, till gäldenären.

25.  sannolikhet för fallissemang (PD – ”probability of default”): sannolikheten för en motparts fallissemang under en ettårsperiod.

26.  förlust: vid tillämpning av avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning V, ekonomisk förlust, inbegripet väsentliga diskonteringseffekter och väsentliga direkta eller indirekta kostnader vid inkassering av instrumentet.

27.  förlust vid fallissemang (LGD – ”loss given default”): kvoten av förlusten på en exponering till följd av en motparts fallissemang och det utestående beloppet vid tiden för detta.

28.  konverteringsfaktor: kvoten av det för närvarande outnyttjade beloppet av ett åtagande som kommer att vara utnyttjat och utestående i händelse av fallissemang och det för närvarande outnyttjade beloppet av åtagandet, varvid åtagandets storlek skall fastställas genom den aviserade limiten såvida inte den icke aviserade limiten är högre.

29.  förväntad förlust (EL – ”expected loss”): vid tillämpningen av avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning V, kvoten av det belopp som förväntas gå förlorat av en exponering till följd av möjligt fallissemang för en motpart eller utspädning under en ettårsperiod och det belopp som blir utestående vid fallissemang.

30.  kreditriskreducering: en teknik som används av kreditinstitut för att minska den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar som kreditinstitut fortfarande innehar.

31.  förbetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett kreditinstituts exponering följer av en rätt för kreditinstitutet att, i händelse av en motparts fallissemang eller om andra särskilt angivna kredithändelser som rör motparten inträffar, likvidera, få överförda, förvärva eller behålla vissa tillgångar eller belopp eller att minska beloppet för exponeringen till, eller ersätta den med, det belopp som motsvarar skillnaden mellan beloppet för exponeringen och beloppet för en fordran på kreditinstitutet.

32.  obetalt kreditriskskydd: en teknik för kreditriskreducering, där minskningen av kreditrisken för ett kreditinstituts exponering följer av att tredje man åtagit sig att betala ett belopp i händelse av en låntagares fallissemang, eller om andra särskilt angivna kredithändelser inträffar.

33.  repa: varje transaktion som regleras av ett avtal som omfattas av definitionen av ”repa” eller ”omvänd repa” i artikel 3.1 m i direktiv 2006/49/EG.

34.  värdepappers– eller råvarulån: varje transaktion som omfattas av definitionen av ”värdepappers– eller råvarulån” (inlåning och utlåning) i artikel 3.1 n i direktiv 2006/49/EG.

35.  kontantliknande instrument: ett insättningsbevis eller liknande instrument som utfärdats av det utlånande kreditinstitutet.

36.  värdepapperisering: en transaktion eller ett program varigenom den kreditrisk som är förenad med en exponering eller en grupp exponeringar delas upp i trancher, och som har följande egenskaper:

37.  traditionell värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken de exponeringar som värdepapperiseras överförs ekonomiskt till ett specialföretag för värdepapperisering som utfärdar värdepapper. Detta skall ske genom att ägandet av de värdepapperiserade tillgångarna överförs från det kreditinstitut som är originator eller genom sekundärt deltagande. De utfärdade värdepapperen medför inga betalningsförpliktelser för det kreditinstitut som är originator.

38.  syntetisk värdepapperisering: värdepapperisering vid vilken uppdelningen på trancher görs genom kreditderivat eller garantier, medan gruppen av exponeringar inte avlägsnas från balansräkningen för det kreditinstitut som är originator.

39.  tranch: genom avtal fastställt segment av den kreditrisk som är förenad med en eller flera exponeringar, varvid en position i segmentet medför större eller mindre risk för kreditförlust än en position på samma belopp i varje annat sådant segment, utan beaktande av kreditriskskydd som ges av tredje man direkt till innehavarna av positioner i segmentet eller i andra segment.

40.  position i värdepapperisering: exponering mot en värdepapperisering.

41.  originator: endera av följande:

42.  medverkande institut: ett kreditinstitut, annat än det kreditinstitut som är originator, som upprättar och förvaltar ett tillgångsbaserat certifikatprogram eller någon annan värdepapperisering som förvärvar exponeringar från tredje man.

43.  kreditförstärkning: ett avtalsmässigt arrangemang, genom vilket kreditkvaliteten hos en position i en värdepapperisering förbättras i förhållande till om ingen förstärkning hade tillhandahållits, däribland även den förstärkning som ges genom lägre prioriterade trancher i värdepapperiseringen, och andra slag av kreditriskskydd.

44.  specialföretag för värdepapperisering (specialföretag): ett aktiebolag eller annan juridisk person, annan än ett kreditinstitut, som inrättats för att genomföra en eller flera värdepapperiseringstransaktioner, vars verksamhet inte går utöver vad som krävs för att genomföra denna uppgift, vars struktur är utformad för att avskilja specialföretagets förpliktelser från de förpliktelser det kreditinstitut som är originator har, och där de personer som har vinstintresse i företaget har obegränsad rätt att pantsätta eller omsätta dessa intressen.

45.  grupp av kunder med inbördes anknytning:

▼M7

▼B

46.  nära förbindelser: en situation där två eller flera fysiska eller juridiska personer är förenade på något av följande sätt:

47.  erkända börser: börser som har erkänts som sådana av de behöriga myndigheterna och som uppfyller följande kriterier:

48.  samordnande tillsynsmyndighet: den behöriga tillsynsmyndigheten med ansvar för att utöva gruppbaserad tillsyn av moderkreditinstitut inom EU och av kreditinstitut som kontrolleras av finansiella moderholdingbolag i EU.

a) Startkapitalet skall uppgå till minst 1 000 000 EUR.

b) Medlemsstaten skall anmäla sina skäl för att utnyttja denna möjlighet till kommissionen.

c) Namnen på kreditinstituten skall efterföljas av en not om att de inte uppfyller kravet på startkapital enligt punkt 1 i den lista som avses i artikel 14.

a) Kreditinstitut som är juridiska personer och som enligt sin nationella lagstiftning har ett stadgeenligt säte skall ha sitt huvudkontor i samma medlemsstat som sitt stadgeenliga säte.

b) Andra kreditinstitut skall ha sitt huvudkontor i den medlemsstat som auktoriserat institutet och i vilken de faktiskt bedriver sin verksamhet.

a) Kreditinstitutet i fråga är dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

b) Kreditinstitutet i fråga är syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

c) Kreditinstitutet i fråga står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat.

a) Kreditinstitutet i fråga är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

b) Kreditinstitutet i fråga är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

c) Kreditinstitutet i fråga står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i gemenskapen.

a) inte utnyttjar auktorisationen inom tolv månader, uttryckligen avstår från auktorisationen, eller inte har bedrivit någon verksamhet på minst sex månader, om den berörda medlemsstaten inte har infört bestämmelser om att auktorisationen skall upphöra att gälla i sådana fall,

b) har utverkat auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat sätt i strid med gällande regler,

c) inte längre uppfyller de villkor som gäller för auktorisationen,

d) inte längre har tillräcklig kapitalbas eller inte längre kan förväntas komma att fullgöra sina skyldigheter gentemot borgenärerna, särskilt då det inte längre föreligger säkerhet för anförtrodda medel, eller

e) omfattas av något annat fall där det i nationell lag föreskrivs att auktorisationen skall återkallas.

a) etablerad eller omfattas av tillsyn utanför gemenskapen,

b) en fysisk eller juridisk person och inte underställd tillsyn enligt detta direktiv eller direktiv 85/611/EEG ( 17 ), 92/49/EEG ( 18 ), 2002/83/EG ( 19 ), 2004/39/EG eller 2005/68/EG ( 20 ).

a) Den tilltänkte förvärvarens anseende.

b) Det anseende och de erfarenheter de personer har som kommer att leda kreditinstitutets verksamhet till följd av det tilltänkta förvärvet.

c) Den tilltänkte förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller skall bedrivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.

d) Om kreditinstitutet kommer att kunna uppfylla och fortsätta att uppfylla verksamhetskraven i detta direktiv och, i tillämpliga fall, andra direktiv, främst direktiven 2000/46/EG, 2002/87/EG och 2006/49/EG, särskilt om den grupp som det kommer att bli en del av har en struktur som möjliggör en effektiv tillsyn, ett effektivt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna samt fastställande av fördelningen av ansvaret mellan de behöriga myndigheterna.

e) Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, enligt artikel 1 i direktiv 2005/60/EG ( 21 ), eller att det tilltänkta förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

a) Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artikel 1a.2 i direktiv 85/611/EEG (nedan kallat ”förvaltningsbolag för fondföretag”) som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

b) Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

c) En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

a) Moderföretaget eller moderföretagen skall vara auktoriserade som kreditinstitut i den medlemsstat vars lag gäller för det finansiella institutet.

b) De ifrågavarande verksamheterna skall faktiskt bedrivas inom samma medlemsstats territorium.

c) Moderföretaget eller moderföretagen skall inneha 90 % eller mer av samtliga rösträtter i det finansiella institutet.

d) Moderföretaget eller moderföretagen skall tillgodose behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av det finansiella institutet och skall ha utfäst sig att, med samtycke av vederbörande hemmedlemsstats behöriga myndigheter, solidariskt svara för de åtaganden som det finansiella institutet gjort.

e) Det finansiella institutet skall omfattas effektivt, särskilt med avseende på de ifrågavarande verksamheterna, av gruppbaserad tillsyn, som moderföretaget eller vart och ett av moderföretagen är föremål för i enlighet med avsnitt 1 i kapitel 4 i avdelning V särskilt beträffande kraven på miniminivån för kapitalbasen enligt artikel 75, kontroll av större engagemang och begränsning av innehav så som föreskrivs i artiklarna 120-122.

a) Den medlemsstat på vars territorium etableringen avses ske.

b) En verksamhetsplan som anger bl.a. filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

c) En adress i värdmedlemsstaten där handlingar skall finnas tillgängliga.

d) Namnen på dem som skall ansvara för ledningen av filialens verksamhet.

a) kreditinstitut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland, och

b) kreditinstitut som är belägna i tredje land och vars moderföretag, antingen detta är ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag, har huvudkontor inom gemenskapen.

a) att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan inhämta information som behövs för gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut eller finansiella holdingföretag som är belägna inom gemenskapen och som har dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiella institut utanför gemenskapen eller som innehar ägarintressen i sådana institut, och

b) att de behöriga myndigheterna i tredje land kan inhämta information som behövs för tillsyn över moderföretag med huvudkontor inom deras territorium och med dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiella institut i ett eller flera medlemsländer eller med ägarintressen i sådana institut.

a) om insättningarna i kreditinstitutets filial motsvarar en marknadsandel som överskrider 2 % i värdmedlemsstaten,

b) den troliga effekten av ett inställande eller en nedläggning av kreditinstitutets verksamhet på marknadslikviditeten samt på betalnings- och clearing- och avvecklingssystemen i värdmedlemsstaten, och

c) filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem.

De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, och den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 129.1 är tillämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om att betrakta en filial som betydande.

Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten fatta ett eget beslut inom en ytterligare period på två månader om huruvida filialen är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

De beslut som avses i tredje och fjärde styckena ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och skickas till de berörda behöriga myndigheterna, erkännas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

Beslutet att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv.

a) de behöriga myndigheterna deltar i Europeiska banktillsynskommitténs verksamhet,

b) de behöriga myndigheterna iakttar de riktlinjer, rekommendationer, normer och andra åtgärder som godkänts av Europeiska banktillsynskommittén, och motiverar de fall då så inte sker,

c) nationella mandat som ges till behöriga myndigheter inte inkräktar på deras uppgifter som medlemmar av Europeiska banktillsynskommittén eller på uppgifter enligt detta direktiv.

a) För att kontrollera att villkoren för att kreditinstitut skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, soliditet, större engagemang och rutiner för administration, redovisning och intern kontroll.

b) För att ålägga sanktioner.

c) Vid överklagande i administrativ ordning av beslut som fattats av den behöriga myndigheten.

d) Vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 55 eller enligt särskilda bestämmelser i detta direktiv samt i andra direktiv antagna med avseende på kreditinstitut.

a) myndigheter med ansvar för tillsyn över andra finansiella organisationer och över försäkringsbolag samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

b) organ som har befattning med kreditinstituts konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden,

c) personer ansvariga för obligatorisk revision av kreditinstituts och andra finansiella instituts räkenskaper,

a) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med kreditinstituts likvidation, konkurs och liknande förfaranden.

b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av försäkringsföretags, kreditinstituts, värdepappersföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

a) Informationen skall användas för att utöva den tillsyn som anges i första stycket.

b) Den information som erhålls i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 44.1.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka dessa myndigheter givit sitt tillstånd.

a) Informationen skall användas för att utföra den uppgift som anges i första stycket.

b) Den information som erhålls i detta sammanhang skall omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 44.1.

c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt medgivande från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och då endast för de ändamål för vilka dessa myndigheter givit sitt tillstånd.

a) Centralbanker inom det Europeiska centralbankssystemet och andra organ med liknande uppgifter i deras egenskap av monetära myndigheter, när denna information är relevant för utövandet av deras respektive uppdrag föreskrivna i lag, inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, övervakning av systemen för betalningar, clearing och avveckling, samt skydd av det finansiella systemets stabilitet.

b) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter med uppgift att utöva tillsyn över betalningssystem.

a) utgöra en substantiell överträdelse av lagar, förordningar eller bestämmelser som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av kreditinstituts verksamhet,

b) påverka kreditinstitutets fortsatta drift, eller

c) leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs.

a) Kapital som avses i artikel 22 i direktiv 86/635/EEG, till den del det är inbetalt, samt överkurs vid aktieemission, om det helt absorberar förluster i en fortlevnadssituation, och vid konkurs eller likvidering prioriteras efter alla andra krav.

b) Reserver som avses i artikel 23 i direktiv 86/635/EEG samt balanserad vinst och förlust från föregående räkenskapsår.

c) Sådana reserveringar för allmänna risker i bankrörelse som avses i artikel 38 i direktiv 86/635/EEG.

ca) Andra instrument än de som avses i led a, som uppfyller de krav som anges i artikel 63.2 leden a, c, d och e och artikel 63a.

d) Uppskrivningsfond enligt artikel 33 i direktiv 78/660/EEG.

e) Värderegleringskonton som avses i artikel 37.2 i direktiv 86/635/EEG.

f) Övriga poster som aves i artikel 63.

g) Förpliktelser som gäller för medlemmar i kreditinstitut, bildade som kooperativa institut, och solidariska förpliktelser för låntagare hos vissa institut av sådan fondkaraktär som avses i artikel 64.1.

h) Kumulativa preferensaktier med bestämd löptid samt sådana skuldförbindelser med efterställd rätt till betalning som avses i artikel 64.3.

i) Kreditinstituts innehav av egna aktier till bokfört värde.

j) Immateriella anläggningstillgångar som avses i artikel 4.9 (Tillgångar) i direktiv 86/635/EEG.

k) Väsentliga förluster under löpande räkenskapsår.

l) Sådana ägarposter i andra kreditinstitut och finansiella institut som motsvarar mer än 10 % av deras kapital.

m) Fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 63 och artikel 64.3 som ett kreditinstitut innehar i kreditinstitut och finansiella institut, i vilka kreditinstitutet har en ägarandel som i varje enskilt fall motsvarar mer än 10 % av kapitalet.

n) Ägarposter i andra kreditinstitut och finansiella institut, motsvarande högst 10 % av deras kapital, fordringar med efterställd rätt till betalning och sådana instrument som avses i artikel 63 och artikel 64.3 som ett kreditinstitut innehar i andra kreditinstitut och finansiella institut än de som anges i leden l och m, i den mån dessa ägarposter, fordringar och instrument tillsammans överstiger 10 % av kreditinstitutets kapitalbas beräknad före avdrag för posterna enligt leden l–p.

o) Ägarintresse av det slag som avses i artikel 4.10, vilket ett kreditinstitut innehar i

p) Var och en av följande poster som ett kreditinstitut innehar i de enheter som definieras i punkt o i vilka det har ägarintresse:

q) För kreditinstitut som beräknar riskvägda exponeringsbelopp enligt underavsnitt 2 i avsnitt 3, negativa belopp som uppstår vid beräkning enligt punkt 36 i del 1 i bilaga VII, och belopp för förväntade förluster beräknade enligt punkterna 32–33 i del 1 i bilaga VII.

r) Beloppet för exponeringar genom värdepapperiseringspositioner som enligt del 4 i bilaga IX ges en riskvikt på 1 250 %, beräknat på det sätt som anges i den delen.

a) De kan fritt nyttjas av kreditinstitutet till täckning av normala risker i bankrörelse i fall där förlust eller nedgång i kapitalet ännu inte har konstaterats.

b) De framgår av kreditinstitutets internredovisning.

c) Deras storlek är fastställd av kreditinstitutets verkställande ledning, är reviderad av oberoende revisorer, tillkännagiven för de behöriga myndigheterna och underkastad deras tillsyn.

a) De skall inte kunna återbetalas på innehavarens initiativ eller utan behörig myndighets förhandsgodkännande.

b) I låneavtalet skall kreditinstitutet tillförsäkras möjlighet att uppskjuta betalning av skuldräntan.

c) Långivarens fordran på kreditinstitutet skall vara helt efterställd samtliga fordringar vars rätt till betalning ej är efterställd.

d) De handlingar, i vilka emissionsvillkoren anges, skall innehålla en bestämmelse om att skuld och obetald ränta skall kunna tas i anspråk till täckning av förluster, under det att kreditinstitutet skall medges möjlighet att fortsätta sin verksamhet.

e) Endast till fullo inbetalt belopp skall medräknas.

a) Endast helt inbetalda medel får beaktas.

b) Lånen skall ha en ursprunglig löptid av minst fem år, varefter de får återbetalas.

c) Den del till vilken de får inräknas i kapitalbasen skall gradvis minskas under i vart fall de senaste fem åren före förfallodagen.

d) Låneavtalet skall inte innehålla någon bestämmelse om att skulden skall förfalla till betalning före avtalad förfallodag, under några andra särskilda omständigheter än då kreditinstitut är föremål för likvidation.

a) Minoritetsintressen som avses i artikel 21 i direktiv 83/349/EEG, då metoden för global integration tillämpas. Instrument som avses i artikel 57 ca och som ger upphov till minoritetsintressen ska uppfylla kraven i artikel 63.2 leden a, c, d och e samt artiklarna 63a och 66.

b) Sådana differenser vid första sammanställning som avses i artiklarna 19, 30 och 31 i direktiv 83/349/EEG.

c) Sådana omräkningsskillnader som avses i artikel 39.6 i direktiv 86/635/EEG.

d) Skillnader som uppkommer då vissa ägarintressen beaktas i enlighet med den metod som anges i artikel 33 i direktiv 83/349/EEG.

a) Det totala beloppet av posterna i artikel 57 d–h får inte överskrida maximalt 100 % av posterna i leden a–ca minus i, j och k i den artikeln.

b) Det totala beloppet av posterna i artikel 57 g–h får inte överskrida maximalt 50 % av posterna i leden a–ca minus i, j och k i den artikeln.

a) Instrument som måste konverteras i en kritisk situation och som får konverteras på den behöriga myndighetens initiativ när som helst på grundval av emittentens finansiella situation och solvens till poster som anges i artikel 57 a inom ett i förväg bestämt intervall får totalt inte överskrida maximalt 50 % av posterna i leden a–ca minus i, j och k i den artikeln.

b) Inom det gränsvärde som anges i led a i denna punkt får alla övriga instrument inte överskrida maximalt 35 % av posterna i leden a-ca minus i, j och k i artikel 57.

c) Inom de gränsvärden som anges i leden a och b i denna punkt får tidsbundna instrument och instrument som enligt bestämmelser inrymmer ett incitament för kreditinstitutet att verkställa en inlösen sammantaget inte överskrida maximalt 15 % av posterna i leden a–ca minus i, j och k i artikel 57.

d) Beloppet av de poster som överstiger de gränsvärden som angetts i leden a, b och c ska omfattas av de gränsvärden som anges i punkt 1 i denna artikel.

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att moderföretaget snabbt skall kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder.

b) Antingen uppfyller moderföretaget behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har åtagit sig att, med samtycke av den behöriga myndigheten, svara för de åtaganden som dotterföretaget gjort, eller också löper dotterföretaget endast försumbara risker.

c) Moderföretagets förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risk omfattar även dotterföretaget.

d) Moderföretaget innehar mer än 50 % av de rösträtter som är knutna till aktier och andelar i dotterföretagets kapital och/eller har rätt att utse eller avsätta en majoritet av ledamöterna i dotterföretagets ledningsorgan i enlighet med artikel 11.

a) Det finns inte några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att snabbt överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till moderkreditinstitutet i en medlemsstat.

b) De förfaranden för bedömning, mätning och kontroll av risk som är av betydelse för gruppbaserad tillsyn omfattar moderkreditinstitutet i en medlemsstat.

a) De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av kapitalbas eller återbetalning av skulder.

b) Antalet moderkreditföretag som drar nytta av den valmöjlighet som anges i punkt 3 och antalet sådana som har dotterföretag i ett tredje land.

c) På aggregerad nivå i medlemsstaten:

a) de kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av kapitalbas eller återbetalning av skulder,

b) antalet moderkreditinstitut som drar nytta av den valmöjlighet som anges i punkt 1 och antalet sådana som innefattar dotterföretag i ett tredje land,

c) på aggregerad nivå i medlemsstaten:

a) Om företaget i fråga är beläget i ett tredjeland där rättsliga hinder föreligger för överföring av nödvändig information.

b) Om företaget i fråga enligt de behöriga myndigheternas bedömning endast är av försumbara betydelse med hänsyn till syftet med övervakningen av kreditinstitut och i samtliga fall om företagets totala balansomslutning uppgår till mindre än det lägsta av följande belopp:

c) Om de behöriga myndigheter som har ansvar för den gruppbaserade tillsynen bedömer att sammanställning av den finansiella ställningen i företaget i fråga skulle vara olämplig eller vilseledande med hänsyn till syftet med den gruppbaserade tillsynen.

Även om, i de fall som avses i led b i första stycket, flera företag var för sig uppfyller de kriterier som där anges skall de omfattas av bestämmelserna om sammanställd redovisning om de tillsammans är av icke oväsentlig betydelse med hänsyn till det angivna syftet.

a) För kreditrisk och utspädningsrisk i samband med all affärsverksamhet i institutet med undantag av verksamhet med handelslagret och icke-likvida tillgångar om dessa dragits från kapitalbasen i enlighet med artikel 13.2 d i direktiv 2006/49/EG: 8 % av beloppet för de samlade riskvägda exponeringarna, beräknade i enlighet med avsnitt 3.

b) För positionsrisk, avvecklingsrisk och motpartsrisk samt, om medgivande att överskrida de gränser som anges i artiklarna 111–117 har erhållits, stora exponeringar utöver dessa gränser i samband med institutets verksamhet med handelslagret: kapitalkrav som bestäms i enlighet med artikel 18 och avsnitt 4 i kapitel V i direktiv 2006/49/EG.

c) För valutarisk och råvarurisk i samband med all affärsverksamhet i institutet: kapitalkrav som bestäms i enlighet med artikel 18 i direktiv 2006/49/EG.

d) För operativa risker i samband med all affärsverksamhet i institutet: kapitalkrav som fastställs i enlighet med avsnitt 4.

a) Fordringar eller villkorade fordringar på nationella regeringar eller centralbanker.

b) Fordringar eller villkorade fordringar på delstatliga eller lokala självstyrelseorgan och myndigheter.

c) Fordringar eller villkorade fordringar på administrativa organ och icke-kommersiella företag.

d) Fordringar eller villkorade fordringar på multilaterala utvecklingsbanker.

e) Fordringar eller villkorade fordringar på internationella organisationer.

f) Fordringar eller villkorade fordringar på institut.

g) Fordringar eller villkorade fordringar på företag.

h) Fordringar eller villkorade fordringar på hushåll.

i) Fordringar eller villkorade fordringar mot säkerhet i fastighet.

j) Oreglerade poster.

k) Poster som tillhör kategorier som enligt reglering präglas av hög risk.

l) Fordringar i form av täckta obligationer.

m) Positioner i värdepapperisering.

n) Kortfristiga fordringar på institut och andra företag.

o) Fordringar i form av andelar i företag för kollektiva investeringar (fondföretag).

p) Övriga poster.

a) Exponeringen skall gälla antingen en eller flera enskilda personer eller en liten eller medelstor juridisk person.

b) Exponeringen skall vara en av ett betydande antal exponeringar med liknande egenskaper, så att riskerna i samband med sådan utlåning minskas väsentligt.

c) Det totala beloppet för skulden till kreditinstitutet och moder- och syskonföretag, inklusive eventuella förfallna exponeringar, för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenär, men exklusive fordringar eller villkorade fordringar mot säkerhet i bostadsfastighet, får inte enligt kreditinstitutets kännedom överstiga 1 000 000 EUR. Kreditinstitutet skall vidta rimliga åtgärder för att fastställa detta.

a) Motparten är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, ett kapitalförvaltningsbolag eller ett företag för anknutna tjänster som omfattas av tillfredsställande tillsynskrav.

b) Motparten ingår utan förbehåll i samma företagsgrupp som kreditinstitutet.

c) Samma förfaranden för riskbedömning, riskmätning och kontroll gäller för motparten som för kreditinstitutet.

d) Motparten är etablerad i samma medlemsstat som kreditinstitutet.

e) Det finns inte några rådande eller förutsedda väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för att motparten snabbt skall kunna överföra medel ur kapitalbasen eller återbetala skulder till kreditinstitutet.

a) De krav som ställs upp i led a, d och e i punkt 7.

b) Kreditinstitutet och motparten har gått med i ett avtalsgrundat eller lagstadgat skyddssystem som skyddar dessa institut och särskilt säkerställer deras likviditet och solvens vid behov så att konkurs kan undvikas (nedan kallat institutionellt skyddssystem).

c) Ordningen är sådan att det institutionella skyddssystemet kan ge det stöd som krävs enligt dess åtagande från lätt tillgängliga medel.

d) Det institutionella skyddssystemet förfogar över lämpliga och enhetligt fastställda system för övervakning och klassificering av risker (som ger en fullständig översikt över risksituationen för den enskilda medlemmen och för det institutionella skyddssystemet som helhet) och motsvarande möjligheter till inflytande. Dessa system skall på lämpligt sätt följa exponeringar som fallerat i enlighet med punkt 44 i del 4 i bilaga VII.

e) Det institutionella skyddssystemet genomför egna riskbedömningar vars resultat vidarebefordras till de enskilda medlemmarna.

f) Det institutionella skyddssystemet skall en gång per år upprätta och offentliggöra endera en konsoliderad rapport som omfattar en balansräkning, en vinst- och förlustredovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det institutionella skyddssystemet som helhet, eller en rapport som omfattar en samlad balansräkning, en samlad vinst- och förlustredovisning, en lägesrapport och en riskrapport för det institutionella skyddssystemet som helhet.

g) Medlemmarna i det institutionella skyddssystemet är skyldiga att åtminstone 24 månader i förväg anmäla om de önskar lämna systemet.

h) Flerfaldig användning av beståndsdelar som får användas för framräkning av kapitalbasen (”multiple gearing”) liksom varje otillbörligt skapande av kapitalbas mellan medlemmarna av det institutionella skyddssystemet skall elimineras.

i) Det institutionella skyddssystemet skall grundas på medlemskap av många kreditinstitut som i huvudsak har en homogen affärsprofil.

j) De relevanta behöriga myndigheterna skall med regelbundna mellanrum godkänna och övervaka att de system som avses i led d är tillräckliga.

a) Kreditinstitutets riskklassificeringssystem skall ge förutsättningar för en tillfredsställande bedömning av gäldenärer och transaktioner, lämplig riskdifferentiering samt träffsäkra och konsekventa kvantitativa skattningar av risker.

b) De interna riskklassificeringar och skattningar av sannolikheten för fallissemang och förluster, som används vid beräkningen av kapitalkrav och inom därmed sammanhängande system och förfaranden, skall vara av central betydelse för kreditinstitutets riskhantering och beslutsfattande samt för dess funktioner för godkännande av krediter, intern kapitalallokering och företagsstyrning.

c) Kreditinstitutet skall ha en enhet för kontroll av kreditrisker som ansvarar för dess riskklassificeringssystem och som har en tillfredsställande grad av oberoende och är fri från otillbörlig påverkan.

d) Kreditinstitutet skall samla in och bevara alla relevanta uppgifter som kan ge effektivt stöd för dess förfaranden för mätning och hantering av kreditrisker.

e) Kreditinstitutet skall dokumentera sina system för riskklassificering och motiven för deras utformning samt validera dessa system.

a) Fordringar eller villkorade fordringar på nationella regeringar och centralbanker.

b) Fordringar eller villkorade fordringar på institut.

c) Fordringar eller villkorade fordringar på företag.

d) Fordringar eller villkorade fordringar på hushåll.

e) Aktieexponeringar.

f) Positioner i värdepapperisering.

g) Övriga motpartslösa tillgångar.

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter eller offentliga organ som skall behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt underavsnitt 1.

b) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker och internationella organisationer som får 0 % riskvikt enligt underavsnitt 1.

a) Exponeringar mot delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter som inte skall behandlas som exponeringar mot nationella regeringar enligt underavsnitt 1.

b) Exponeringar mot offentliga organ som skall behandlas som exponeringar mot institut enligt underavsnitt 1.

c) Exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker som inte får 0 % riskvikt enligt underavsnitt 1.

a) Exponeringen skall gälla antingen en eller flera fysiska personer eller en liten eller medelstor juridisk person – i det senare fallet under förutsättning att det totala beloppet för skulden till kreditinstitutet samt moderföretag och syskonföretag, inklusive eventuellt förfallna exponeringar, för den kund eller den grupp av kunder med inbördes anknytning som är gäldenär men exklusive fordringar eller villkorade fordringar mot säkerhet i bostadsfastighet, enligt kreditinstitutets kännedom, inte överstiger 1 000 000 EUR, vilket kreditinstitutet skall ha vidtagit rimliga åtgärder för att förvissa sig om.

b) Kreditinstitutet skall i sin riskhantering behandla dem på ett konsekvent och likartat sätt.

c) De skall inte förvaltas individuellt på ett sätt som är likadant som behandlingen av klassen för företagsexponeringar.

d) De skall i samtliga fall ingå i en betydande grupp av exponeringar som förvaltas på likartat sätt.

a) Icke-räntebärande exponeringar som medför en efterställd residualfordran på emittentens tillgångar eller intäkter.

b) Räntebärande exponeringar som till sin ekonomiska substans är likartade med de exponeringar som avses i punkt a.

a) Exponeringen är mot en juridisk person som bildats särskilt för att finansiera och/eller förvalta materiella tillgångar.

b) Avtalsbestämmelserna ger utlånaren en väsentlig grad av kontroll över tillgångarna och den inkomst dessa ger upphov till.

c) Den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av lånet är den inkomst som de finansierade tillgångarna ger upphov till och inte den generella betalningskapaciteten i ett kommersiellt företag med mer omfattande verksamhet.

a) För exponeringar som tillhör den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 e: den metod som redovisas i punkterna 19–21 i del 1 i bilaga VII.

b) För alla övriga underliggande exponeringar: den metod som anges i artiklarna 78–83 med följande ändringar:

Om kreditinstitutet vid tillämpning av led a inte kan skilja mellan exponeringar i riskkapitalbolag, börsnoterade aktier och andra aktieliknande exponeringar, ska det behandla exponeringarna i fråga som andra aktieliknande exponeringar. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 154.6 får artikel 89.1 tillämpas under förutsättning att det godkänns av de behöriga myndigheterna, om dessa exponeringar, tillsammans med kreditinstitutets direkta exponeringar i denna exponeringsklass, inte är betydande i den mening som avses i artikel 89.2.

a) Den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 a, om antalet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att kreditinstitutet skulle införa ett riskklassificeringssystem för dessa motparter.

b) Den exponeringsklass som anges i artikel 86.1 b, om antalet väsentliga motparter är litet och det skulle vara oskäligt betungande att kräva att kreditinstitutet skulle införa ett riskklassificeringssystem för dessa motparter.

c) Exponeringar i icke väsentliga affärsenheter samt exponeringsklasser som med hänsyn till sin storlek och den riskprofil de företer är av mindre betydelse.

d) Exponeringar mot medlemsstaternas nationella regeringar och deras delstatliga och lokala självstyrelseorgan och myndigheter samt administrativa organ, förutsatt att

e) Ett kreditinstituts exponeringar mot en motpart som är dess moderföretag, dotterföretag eller dotterföretag till dess moderföretag, förutsatt att motparten är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag, finansiellt institut, kapitalförvaltningsbolag eller ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster och att motparten omfattas av tillfredsställande tillsynskrav eller ett företag med en anknytning som omfattas av artikel 12.1 i rådets direktiv 83/349/EEG och exponeringar mellan kreditinstitut som uppfyller de krav som anges i artikel 80.8.

f) Exponeringar i värdepapper mot juridiska personer vilkas kreditåtaganden uppfyller kraven för 0 % riskvikt enligt underavsnitt 1 (inbegripet offentligt stödda enheter som riskvikten noll kan tillämpas på).

g) Aktieexponeringar som genomförs inom ramen för lagstiftningsprogram för främjande av särskilda sektorer av näringslivet som i betydande grad subventionerar kreditinstitutets investering och som är förenade med någon form av offentlig tillsyn och begränsningar av investeringarna i värdepapper. Detta undantag får tillämpas på högst totalt 10 % av ursprungligt primärt och supplementärt kapital.

h) Sådana exponeringar som avses i punkt 40 i del 1 i bilaga VI och som uppfyller de villkor som anges där.

i) Statliga och statligt återförsäkrade garantier i enlighet med punkt 19 i del 2 i bilaga VIII.

a) vid traditionell värdepapperisering: från beräkningen av riskvägda exponeringsbelopp och, i tillämpliga fall, förväntade förlustbelopp undanta de exponeringar som det har värdepapperiserat, och

b) vid syntetisk värdepapperisering: beräkna riskvägda exponeringsbelopp och, i tillämpliga fall, förväntade förlustbelopp för de värdepapperiserade exponeringarna i enlighet med del 2 i bilaga IX.

a) Vid valutatransaktioner: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under två arbetsdagar efter betalning.

b) Vid köp eller försäljning av värdepapper: exponeringar som uppkommer i samband med normal avveckling av en transaktion under fem vardagar efter den tidpunkt då antingen betalning har skett eller värdepapperen har levererats, beroende på vilket som inträffar först.

c) Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöverföring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster eller vid clearing-, avvecklings- och förvaringstjänster för finansiella instrument för kunders räkning: försenat mottagande av finansiering och andra exponeringar som uppkommer genom kundaktiviteter och som inte varar längre tid än till följande bankdag.

d) Vid tillhandahållande av tjänster som avser penningöverföring, inbegripet utförande av betalningstjänster, clearing och avveckling i alla valutor och korrespondentbanktjänster, intradagexponeringar gentemot de kreditinstitut som tillhandahåller dessa tjänster.

a) Identifiering av kunden eller gruppen av kunder med inbördes anknytning gentemot vilken kreditinstitutet har en stor exponering.

b) Exponeringens värde innan man tar hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen, i tillämpliga fall.

c) Typen av kreditriskskydd, förbetalt eller ej, om sådant används.

d) Exponeringens värde sedan man tagit hänsyn till effekten av kreditriskreduceringen som beräknats enligt artikel 111.1.

a) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på nationella regeringar eller centralbanker som utan ställande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på internationella organisationer eller multilaterala utvecklingsbanker som utan ställande av säkerhet skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

c) Tillgångsposter som utgörs av fordringar för vilka nationella regeringar, centralbanker, internationella organisationer, multilaterala utvecklingsbanker eller offentliga organ, har lämnat uttryckliga garantier, om fordringar utan säkerhet på den enhet som ställt garantin skulle åsättas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

d) Andra exponeringar gentemot nationella regeringar, centralbanker, internationella organisationer, multilaterala utvecklingsbanker eller offentliga organ, eller exponeringar garanterade av dessa, om fordringar utan säkerhet på den enhet som exponeringen gäller eller som ställt garantin skulle ges riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga regeringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana krav skulle tilldelas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83, eller som utgör andra exponeringar mot sådana delstatliga regeringar eller lokala myndigheter, eller som de garanterar, och som skulle tilldelas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83.

f) Exponeringar gentemot de motparter som anges i artikel 80.7 eller 80.8, om de skulle tilldelas riskvikten 0 % enligt artiklarna 78–83. Exponeringar som inte uppfyller dessa kriterier, oavsett om de undantas från artikel 111.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gentemot tredje part.

g) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av kontanta medel insatta hos det utlånande kreditinstitutet eller hos ett kreditinstitut som är moderföretag eller dotterföretag till detta.

h) Tillgångsposter och andra exponeringar för vilka det enligt de behöriga myndigheternas bedömning finns betryggande säkerhet i form av depositionsbevis, utgivna av det utlånande kreditinstitutet eller av ett kreditinstitut som är moderföretag eller dotterföretag till detta och förvarade hos något av dem.

i) Exponeringar på grund av outnyttjade kreditfaciliteter som klassificeras som lågriskposter utanför balansräkningen i bilaga II och under förutsättning att ett avtal har ingåtts med kunden eller gruppen av kunder med inbördes anknytning enligt vilket faciliteten endast kan utnyttjas om det har fastställts att det inte kommer att leda till att gränsvärdet enligt artikel 111.1 överskrids.

a) Täckta obligationer enligt villkoren i punkterna 68, 69 och 70 i del 1 i bilaga VI.

b) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på delstatliga regeringar eller lokala myndigheter i medlemsstater där sådana krav skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt artiklarna 78–83, eller som utgör andra exponeringar mot sådana delstatliga regeringar eller lokala myndigheter, eller som de garanterar, och som skulle tilldelas riskvikten 20 % enligt artiklarna 78–83.

c) Trots vad som sägs i punkt 3 f i den här artikeln: exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, som ett kreditinstitut har gentemot sitt moderföretag, till andra dotterbolag till det moderföretaget eller till kreditinstitutets egna dotterbolag, under förutsättning att de företagen är föremål för samma gruppbaserade tillsyn som kreditinstitutet självt, i enlighet med detta direktiv eller med motsvarande standarder som gäller i ett tredje land. Exponeringar som inte uppfyller dessa kriterier, oavsett om de är undantagna från artikel 111.1 eller ej, ska behandlas som exponeringar gentemot tredje part.

d) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar, även andelar eller andra typer av innehav, gentemot regionala eller centrala kreditinstitut till vilka kreditinstitutet är knutet i ett nätverk enligt bestämmelser i lag, bolagsordning eller motsvarande och som enligt dessa bestämmelser är ansvariga för likviditetsutjämning inom nätverket.

e) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot kreditinstitut som på icke-konkurrensutsatt grund erbjuder lån enligt bestämmelser i lag eller sin bolagsordning för att främja specifika sektorer i ekonomin under någon form av statlig övervakning och med begränsningar för utnyttjandet av sådana lån, under förutsättning att respektive exponeringar uppkommer genom sådana lån som förmedlas till låntagarna via andra kreditinstitut.

f) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på och andra exponeringar gentemot kreditinstitut, förutsatt att dessa exponeringar inte utgör sådana instituts kapitalbas, inte varar längre än till påföljande bankdag och inte är angivna i en viktig handelsvaluta.

g) Tillgångsposter som utgörs av fordringar på centralbanker i form av föreskrivna minimireserver som förvaras på dessa centralbanker och som anges i deras nationella valutor.

h) Om den behöriga myndigheten beslutar det, tillgångsposter som utgörs av fordringar på nationella regeringar i form av lagstadgade likviditetskrav som hålls i statspapper och som anges och finansieras i deras nationella valutor, förutsatt att den kreditvärdering av dessa stater som utfärdats av ett utsett externt ratinginstitut, motsvarar ”investment grade”.

i) 50 % av remburser med medel-lågrisk utanför balansräkningen och outnyttjade kreditmöjligheter med medel-lågrisk utanför balansräkningen enligt bilaga II och efter godkännande av de behöriga myndigheterna, 80 % av andra garantier än kreditgarantier som grundas på bestämmelser i lag eller föreskrifter och som av ömsesidiga garantifonder med ställning som kreditinstitut ställs ut till medlemmar.

j) Rättsligt föreskrivna garantier som används när ett hypotekslån som finansieras genom utfärdande av hypoteksobligationer betalas till låntagaren före den slutliga registreringen av hypoteket i fastighetsregistret, förutsatt att garantin inte används för att minska risken i beräkningen av det riskvägda tillgångsbeloppet.

a) Strategier och förfaranden för att bemöta risker till följd av löptidsobalanser mellan exponeringar och det eventuella kreditriskskyddet för dessa.

b) Strategier och förfaranden i fall då ett stresstest visar på ett lägre realiserbart värde för säkerheter än som beaktas när man utnyttjar den fullständiga metoden för finansiella säkerheter eller den metod som beskrivs i punkt 2.

c) Strategier och förfaranden för koncentrationsrisker till följd av tillämpningen av tekniker för reducering av kreditrisker, särskilt vid stora indirekta kreditexponeringar (exempelvis mot en enskild emittent av värdepapper som tagits emot som säkerhet).

a) Exponeringarna är säkrade genom panträtt i bostadsfastigheter eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag från år 1991 eller senare lagstiftning med motsvarande innehåll.

b) Exponeringarna avser transaktioner med fastighetsleasing där leasegivaren bibehåller fullt ägande av bostadsfastigheterna som leasats så länge som leasetagaren inte har utövat sin rätt att köpa.

a) Exponeringar som är säkrade genom panträtt i kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter, eller genom aktier i finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag från år 1991 eller senare lagstiftning med motsvarande innehåll, när det gäller kontorsfastigheter eller andra kommersiella fastigheter.

b) Exponeringar som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om kontorsfastigheter och andra kommersiella fastigheter.

a) behandla den garanterade delen av exponeringen som om den gällde mot garantigivaren i stället för mot kunden, under förutsättning att den ogaranterade exponeringen mot garantigivaren skulle ha tilldelats en motsvarande eller lägre riskvikt jämfört med riskvikten för den osäkrade exponeringen mot kunden enligt artiklarna 78–83,

b) behandla den del av exponeringen som har säkerhet i form av marknadsvärdet på erkända säkerheter som om den gjorts mot tredje part i stället för mot kunden, om exponeringen garanteras genom säkerhet och under förutsättning att den säkrade delen av exponeringen skulle åsättas en motsvarande eller lägre riskvikt jämfört med riskvikten för den osäkrade exponeringen gentemot kunden enligt artiklarna 78–83.

a) skall, om garantin är uttryckt i en annan valuta än den som gäller för exponeringen, det belopp av exponeringen som skall betraktas som täckt beräknas enligt bestämmelserna om behandlingen av valutaobalanser för ej förbetalt kreditskydd i bilaga VIII,

b) skall en obalans mellan löptiderna för exponeringen respektive skyddet behandlas enligt bestämmelserna om behandling av löptidsobalanser i bilaga VIII, och

c) kan partiell täckning få beaktas genom den behandling som anges i bilaga VIII.

a) bibehållande av minst 5 % av det nominella värdet av varje tranch som sålts eller överförts till investerarna,

b) vid värdepapperisering av rullande exponeringar, bibehållande av originatorns andel på minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna,

c) bibehållande av slumpvis utvalda exponeringar som motsvarar minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna, och som annars skulle ha värdepapperiserats i den aktuella transaktionen, förutsatt att antalet potentiella värdepapperiserade exponeringar ursprungligen inte understiger 100, eller

d) bibehållande av den tranch som är i första-förlustläge och, om så är nödvändigt, andra trancher som har samma eller högre riskprofil än de som överförts eller sålts till investerare, och som inte har kortare löptid än de som överförts eller sålts till investerare, så att bibehållandet totalt motsvarar minst 5 % av det nominella värdet av de värdepapperiserade exponeringarna.

a) nationella regeringar eller centralbanker.

b) delstatliga regeringar, lokala myndigheter eller offentliga organ i medlemsstaterna,

c) institut som har tilldelats riskvikten 50 % eller mindre enligt artiklarna 78-83, eller

d) multilaterala utvecklingsbanker.

a) transaktioner som grundar sig på ett klart, transparent och allmänt tillgängligt index där de underliggande referensenheterna är identiska med de enheter som ingår i ett index av enheter som har stor omsättning eller som är andra överlåtbara värdepapper än värdepapperiseringspositioner,

b) syndikerade lån, förvärvade fordringar eller kreditswappar när dessa instrument inte används för att paketera och/eller säkra en värdepapperisering som omfattas av punkt 1.

a) Den information som meddelats enligt punkt 1 av originatorer eller medverkande institut för att närmare ange det ekonomiska intresse netto i värdepapperiseringen som de fortlöpande bibehåller.

b) Den enskilda värdepapperiseringspositionens riskegenskaper.

c) Riskegenskaperna hos värdepapperiseringspositionens underliggande exponeringar.

d) Originatorernas eller de medverkande kreditinstitutens anseende och förluster vid tidigare värdepapperiseringar i värdepapperiseringspositionens relevanta underliggande exponeringsklasser.

e) De uttalanden som gjorts och den information som givits av originatorer eller medverkande institut, eller av deras ombud eller rådgivare, om deras noggranna genomgång av de värdepapperiserade exponeringarna samt, i tillämpliga fall, av kvaliteten på säkerheterna för de värdepapperiserade exponeringarna.

f) I tillämpliga fall, de metoder och begrepp på vilka värderingen av säkerheter för de värdepapperiserade exponeringarna baseras och de policyriktlinjer som originatorn eller det medverkande kreditinstitutet har antagit för att garantera värderingsmannens oberoende.

g) Alla strukturella drag hos värdepapperiseringen som kan ha en väsentlig inverkan på resultatet för kreditinstitutets värdepapperiseringsposition.

a) Senast den 31 december 2010, de allmänna kriterier och metoder som använts för att granska att punkterna 1–7 efterlevs.

b) En sammanfattande beskrivning av resultatet av tillsynsmyndighetens granskning och en beskrivning av de åtgärder som föreskrivits till följd av bristande efterlevnad av punkterna 1–7 på årsbasis från och med den 31 december 2011, dock utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 2.

Kravet i denna punkt gäller med förbehåll för bestämmelserna i artikel 144 andra stycket.

a) Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant information på löpande basis och i krissituationer.

b) Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på löpande basis, inklusive när det gäller de verksamheter som avses i artiklarna 123, 124 och 136 i kapitel 5 och i bilaga V, i samarbete med berörda behöriga myndigheter.

c) Planering och samordning av tillsynsverksamheten i samarbete med de berörda behöriga myndigheterna och vid behov med centralbankerna, som en förberedelse inför och under kritiska situationer, inklusive negativ utveckling i kreditinstitut eller på finansmarknader, om möjligt med användning av befintliga fastställda informationskanaler för underlättande av krishantering.

a) Utbyta information.

b) Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig delegering av ansvarsområden, där så är lämpligt.

c) Fastställa program för tillsynsgranskning, baserat på en riskvärdering av gruppen i enlighet med artikel 124.

d) Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga dubbleringar av tillsynskraven, bland annat i samband med de informationsförfrågningar som anges i artiklarna 130.2 och 132.2.

e) Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv i samtliga enheter inom en bankgrupp, utan att det påverkar de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom gemenskapslagstiftningen.

f) Tillämpa artikel 129.1 c med hänsyn tagen till arbetet i andra forum som kan komma att inrättas på detta område.

a) Redovisning av gruppstrukturen för alla större kreditinstitut inom en grupp och av de behöriga myndigheterna för kreditinstituten inom företagsgruppen.

b) Förfaranden för att inhämta upplysningar från de kreditinstitut som ingår i en företagsgrupp samt för kontroll av dessa upplysningar.

c) Negativ utveckling i kreditinstitut eller andra enheter inom en företagsgrupp som kan få allvarliga följder för kreditinstituten.

d) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direktiv, däribland åläggande av ytterligare kapitalkrav enligt ►M7  artikel 136.1 ◄ och av begränsningar i användningen av internmätningsmetoder för beräkningen av kravet på kapitalbas enligt artikel 105.

a) Förändringar av ägar-, organisations- eller ledningsstrukturen i kreditinstitut inom en grupp, för vilka behöriga myndigheters godkännande eller tillstånd krävs.

b) Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna genomfört, inbegripet åläggande av ytterligare kapitalkrav enligt ►M7  artikel 136.1 ◄ och av begränsningar i användningen av internmätningsmetoder för beräkningen av kravet på kapitalbas enligt artikel 105.

a) De behöriga myndigheterna bedömer att ett kreditinstitut, utan att institutet innehar ett ägarintresse eller andra kapitalbindningar, utövar ett väsentligt inflytande över ett eller flera kreditinstitut eller finansiella institut.

b) Två eller flera kreditinstitut eller finansiella institut har samma ledning utan att detta följer av avtal eller bestämmelser i stiftelseurkund, bolagsordning eller motsvarande.

a) Att ålägga kreditinstitut att hålla en kapitalbas som överstiger den miniminivå som fastställs genom artikel 75.

b) Att vidta åtgärder som kräver förstärkning av de styrformer, metoder, mekanismer och strategier som genomförts för att följa artiklarna 22 och 123.

c) Att kräva att kreditinstitut i samband med kravet på kapitalbas tillämpar en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på särskilt sätt.

d) Att införa restriktioner eller begränsningar för kreditinstitutens verksamhet, transaktioner eller nätverk.

e) Att kräva en reduktion av den inneboende risken i kreditinstitutens verksamheter, produkter och system.

a) Texterna till de lagar och andra författningar samt den allmänna vägledning som antas i deras medlemsstater på området för stabilitetstillsyn.

b) Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom gemenskapslagstiftningen har utnyttjats.

c) De allmänna kriterier och metoder som de tillämpar vid den översyn och utvärdering som avses i artikel 124.

d) Utan att det påverkar bestämmelserna i avsnitt 2 i kapitel 1, aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av genomförandet av tillsynsregelverket i varje medlemsstat.

a) offentliggör en eller flera av de upplysningar som avses i del 2 och 3 i bilaga XII,

b) offentliggör en eller flera upplysningar oftare än en gång per år, och att de iakttar de tidsfrister för offentliggörandet som myndigheterna kan fastställa,

c) använder specifika medier och platser för att lämna upplysningar som går utöver årsredovisningen, och

d) använder specifika kontrollmetoder för upplysningar som inte omfattas av lagstadgad revision.

a) Förtydligande av definitionerna i syfte att, vid tillämpningen av detta direktiv, beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna.

b) Förtydligande av definitionerna för att säkerställa en enhetlig tillämpning av detta direktiv.

c) Anpassning av terminologin och definitionerna till senare rättsakter angående kreditinstitut och därmed sammanhängande frågor.

d) Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.

e) Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 9, betingade av utvecklingen på de ekonomiska och monetära områdena.

f) Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i artiklarna 23 och 24 och som är intagen i bilaga I, eller anpassningar av den terminologi som använts i förteckningen, allt i den mån detta är motiverat av utvecklingen inom de finansiella marknaderna.

g) Områden inom vilka behöriga myndigheter skall utbyta information som anges i artikel 42.

h) Tekniska anpassningar av artiklarna 56–67 och artikel 74 för att ta hänsyn till utvecklingen av redovisningsstandarderna och av kraven i gemenskapslagstiftningen eller med tanke på ökad samstämmighet i tillsynspraxis.

i) Ändringar av förteckningen över exponeringsklasser i artiklarna 79 och 86, för att utvecklingen på de finansiella marknaderna skall kunna beaktas.

j) Det belopp som anges i artikel 79.2 c, artikel 86.4 a och punkt 5 i del 1 i bilaga VII, och i punkt 15 i del 2 i bilaga VII för att beakta inflationseffekter.

k) Förteckningarna över och klassificeringen av poster utanför balansräkningen i bilagorna II och IV.

l) Anpassningar av bestämmelserna i bilagorna III och V–XII för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella produkter, eller utvecklingen av redovisningsstandarder och krav som tar hänsyn till gemenskapslagstiftningen, eller med tanke på ökad samstämmighet i tillsynspraxis.

a) Närmare specifikation av omfattningen av en sådan plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna som avses i artikel 124.5.

b) En tidsbegränsad minskning av den minsta nivå på kapitalbasen som fastställs genom artikel 75 och/eller av riskvikter som fastställs genom avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning V, för att särskilda omständigheter skall kunna beaktas.

c) Förtydligande av de undantag som anges i artikel 113.

d) Närmare specifikation av de huvudaspekter för vilka aggregerade statistiska uppgifter skall offentliggöras enligt artikel 144.1 d.

e) Närmare specifikation av format, struktur, innehållsförteckning och årligt publiceringsdatum för den information som föreskrivs genom artikel 144.

f) Justeringar av kriterierna i artikel 19a.1 av hänsyn till den framtida utvecklingen och i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av det här direktivet.

a) Bestämmelserna i direktivets artiklar 42–46 skall tillämpas enligt deras lydelse före den 1 januari 2007.

b) I artikel 42.1 i direktivet skall med ”det riskjusterade värdet” avses ”det riskvägda exponeringsbeloppet”.

c) De belopp som erhålls enligt artikel 42.2 i direktivet skall betraktas som riskvägda exponeringsbelopp.

d) ”Kreditderivat” skall ingå i förteckningen över poster med ”hög risk” i bilaga II till det direktivet.

e) Den behandling som anges i artikel 43.3 i direktivet skall tillämpas på derivatinstrument som förtecknas i bilaga IV till det direktivet oavsett om det gäller poster i eller utanför balansräkningen, och de belopp som erhålls genom den beräkning som anges i bilaga III skall betraktas som riskvägda exponeringsbelopp.

a) Underavsnitt 3 i avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning V om beaktande av kreditriskreducerande åtgärder skall inte tillämpas.

b) De behöriga myndigheterna får föreskriva att underavsnitt- 4 i avsnitt 3 i kapitel 2 i avdelning V om behandlingen av värdepapperisering inte skall tillämpas.

a) Upp till och med 20 % av summan av artikel 57 a-ca, minus summan av artikel 57 i, j och k mellan 10 och 20 år efter den 31 december 2010.

b) Upp till och med 10 % av summan av artikel 57 a–ca, minus summan av artikel 57 i, j och k mellan 20 och 30 år efter den 31 december 2010.

a) Åtgärder som dämpar konjunkturcykelns upp- och nedgångar, inklusive behovet att kreditinstituten i goda tider bygger upp stora konjunkturutjämnande buffertar som kan användas under en nedgång.

b) Den logiska grunden för beräkningen av kapitalkraven enligt detta direktiv.

c) Kompletterande åtgärder utöver riskbaserade krav på kreditinstitut för att bidra till att begränsa skuldsättningsgraden i banksystemet.

1. Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel.

2. Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, hypotekskrediter, factoring, med eller utan regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”).

3. Finansiell leasing.

4. betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden ( 30 ).

5. Utställande och administration av andra betalningsmedel (t.ex. resecheckar och postväxlar) såvida inte denna verksamhet omfattas av punkt 4.

6. Garantiförbindelser och ställande av säkerhet.

7. Handel för egen eller kunders räkning med

8. Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed.

9. Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna till fusioner och företagsförvärv.

10. Penningmarknadsmäkling.

11. Portföljförvaltning och rådgivning.

12. Förvaring och förvaltning av värdepapper.

13. Kreditupplysningstjänster.

14. Bankfackstjänster.

De tjänster och sådan verksamhet som anges i avsnitt A och B i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument ( 31 ) skall, när de gäller sådana finansiella instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till det direktivet, omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med detta direktiv.

15. Utgivning av elektroniska pengar.

— Garantier knutna till kreditgivning.

— Kreditderivat.

— Egna accepter.

— Endosserade växlar, för vilka inget annat kreditinstitut bär växelansvar.

— Transaktioner med regress.

— Oåterkalleliga kreditlöften med karaktär av kreditsubstitut.

— Tillgångar som förvärvats genom rena terminskontrakt.

— Avtalad utlåning på termin (forward forward deposits).

— Obetald del av betalning för aktier och andra värdepapper.

— Sådana avtal om försäljning och återköp som definieras i artikel 12.3 och 12.5 i direktiv 86/635/EEG.

— Andra poster av högrisktyp.

— Remburser, öppnade och bekräftade (se även ”medel-lågrisk”).

— Garanti- och ansvarsförbindelser (inbegripet anbuds-, fullgörande-, tull- och skattegarantier) samt garantiförbindelser som inte har karaktär av kreditsubstitut.

— Oåterkalleliga kreditlöften som inte har karaktär av kreditsubstitut.

— Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter) med en ursprunglig giltighetstid av mer än ett år.

— ”Note issuance facilities” (NIF) och ”revolving underwriting facilities” (RUF).

— Andra poster av medelrisktyp så som de meddelats till kommissionen.

— Remburser för vilka levererade varor utgör säkerhet samt andra självlikviderande transaktioner.

— Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter) med en ursprunglig giltighetstid av högst ett år som inte kan återtas villkorslöst vid något tillfälle utan avisering eller som inte omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande om låntagarens kreditvärdighet försämras.

— Andra poster av medelrisktyp så som de meddelats till kommissionen.

— Outnyttjade kreditmöjligheter (åtaganden att lämna kredit, att köpa värdepapper eller att utfärda garantier eller accepter) som kan återtas när som helst utan föregående avisering eller som omfattas av effektiva bestämmelser om automatiskt återtagande om låntagarens kreditvärdighet försämras. Kontokrediter till hushåll får betraktas som villkorslöst återtagbara om avtalsvillkoren medger att kreditinstituten återtar dem i hela den utsträckning som tillåts enligt konsumentskyddslagstiftningen och därmed sammanhängande lagstiftning.

— Andra poster av lågrisktyp så som de meddelats till kommissionen.

1.  Motpartskreditrisk (CCR): risken för att motparten i en transaktion fallerar före slutavvecklingen av kassaflödena i transaktionen.

2.  Central motpart: enhet som juridiskt sett träder emellan motparterna i avtal som är föremål för handel på en eller flera finansmarknader och blir köpare till varje säljare och säljare till varje köpare.

3.  Transaktioner med lång avvecklingscykel: transaktioner i vilka en motpart åtar sig att leverera ett finansiellt instrument, en råvara eller ett belopp i utländsk valuta mot betalning i kontanter, andra finansiella instrument eller råvaror, eller omvänd, med en avtalad avvecklingsfrist som är längre än marknadsnormen för denna typ av transaktion eller som omfattar mer än fem bankdagar efter den dag då transaktionen avtalades.

4.  Marginalutlåning: transaktioner där ett kreditinstitut lämnar kredit i samband med köp, försäljning, och innehav av eller handel med finansiella instrument. Marginalutlåning innefattar inte andra lån där värdepapper tillfälligtvis har ställts som säkerhet.

5.  Nettningsmängd: en grupp transaktioner med en och samma motpart som omfattas av ett bilateralt nettningsavtal som kan hävdas rättsligt och för vilka nettning godtas enligt del 7 i denna bilaga och artiklarna 90–93. Transaktioner som inte omfattas av ett bilateralt nettningsavtal, som kan hävdas rättsligt och godtas i del 7 i denna bilaga, skall anses utgöra egna nettningsmängder vid tillämpning av denna bilaga. ►M7   Enligt den metod som anges i del 6 i denna bilaga (metoden med interna modeller) får alla nettningsmängder som bestämts med en enda motpart behandlas som en enda nettningsmängd, om negativa simulerade marknadsvärden för den enskilda nettningsmängden fastställs till 0 i beräkningen av den förväntade exponeringen. ◄

6.  Riskposition: ett risktal som enligt en i förväg fastställd algoritm tilldelas en transaktion vid tillämpningen av den schablonmetod som anges i del 5.

7.  Säkringsmängd: en grupp riskpositioner bland transaktionerna inom en enda nettningsmängd för vilka endast saldot är av betydelse för att fastställa exponeringsvärdet vid tillämpningen av den schablonmetod som anges i del 5.

8.  Marginalavtal: en avtalsöverenskommelse eller bestämmelser fogade till ett avtal, som innebär att en motpart skall ställa säkerhet till en andra motpart när denna andra motparts exponering gentemot den första motparten överstiger en viss angiven nivå.

9.  Marginaltröskel: det största belopp av en exponering som får förbli utestående innan någon part har rätt att begära säkerhet.

10.  Marginalriskperiod: perioden från den senaste utväxlingen av säkerheter avseende en nettningsmängd av transaktioner med en fallerande motpart fram till dess att denna motpart har slutavräknats och den marknadsrisk som uppstått har säkrats på nytt.

11.  Effektiv löptid nettningsmängd enligt metoden med interna modeller för en nettningsmängd med längre löptid än ett år: kvoten mellan förväntad exponering summerad under hela löptiden för transaktionerna i en nettningsmängd, diskonterad med den riskfria räntan, och förväntad exponering, summerad under ett år av nettningsmängden, diskonterad med den riskfria räntan. Denna effektiva löptid får justeras för att ta hänsyn till omsättningsrisken genom att ersätta den förväntade exponeringen med den effektiva förväntade exponeringen för de fall där prognoshorisonten är under ett år.

12.  Produktövergripande nettning: inräkning av transaktioner ur olika produktkategorier inom samma nettningsmängd enligt de bestämmelser för produktövergripande nettning som anges i denna bilaga.

13.  Aktuellt marknadsvärde (CMV): (med avseende på del 5) nettomarknadsvärdet av transaktionsportföljen inom en nettningsmängd med motparten. Både positiva och negativa marknadsvärden beaktas vid beräkningen av CMV.

14.  Marknadsvärdesfördelning: den prognostiserade sannolikhetsfördelningen av nettomarknadsvärdena för transaktionerna inom en nettningsmängd vid en framtida tidpunkt (prognoshorisonten) beräknad utifrån dessa transaktioners hittills uppnådda marknadsvärde.

15.  Exponeringsfördelning: den prognostiserade sannolikhetsfördelning av marknadsvärdena som uppkommer om prognostiserade negativa nettomarknadsvärden sätts till noll.

16.  Riskneutral fördelning: fördelning av marknadsvärden eller exponeringar vid en framtida tidpunkt som beräknats med marknadsimplicita värden, exempelvis implicit volatilitet.

17.  Löpande fördelning: fördelning av marknadsvärden eller exponeringar vid en framtida tidpunkt som beräknats med historiska eller uppnådda värden, exempelvis volatilitet beräknad utifrån tidigare pris eller kursförändringar.

18.  Aktuell exponering: noll eller, om det är högre, det marknadsvärde av en transaktion eller en transaktionsportfölj inom en nettningsmängd med en motpart som, om denne fallerar, skulle gå förlorat under antagandet att värdet av transaktionerna inte till någon del skulle kunna återvinnas i ett konkursförfarande.

19.  Toppexponering: en hög percentil av exponeringsfördelningen vid en framtida tidpunkt innan löptiden gått ut för den mest långfristiga transaktionen i en nettningsmängd.

20.  Förväntad exponering (EE, ”Expected exposure”): medelvärdet för exponeringsfördelningen vid en framtida tidpunkt innan löptiden gått ut för den mest långfristiga transaktionen i en nettningsmängd.

21.  Effektiv förväntad exponering vid ett visst datum: den maximala förväntade exponering som föreligger vid detta, eller något tidigare, datum. Alternativt kan begreppet definieras för ett visst datum som det värde som är högst av följande: den förväntade exponeringen detta datum eller den effektiva förväntade exponeringen vid närmast föregående datum.

22.  Förväntad positiv exponering (EPE, ”Expected Positive Exposure”): det vägda medelvärdet av förväntade exponeringar under en period, där vikterna motsvarar den andel som de enskilda förväntade exponeringarna utgör av hela perioden. Vid beräkningen av minimikapitalkrav beräknas medelvärdet för det första året eller för den period som det mest långfristiga avtalet i nettningsmängden omfattar om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom ett år.

23.  Effektiv förväntad positiv exponering (effektiv EPE): det vägda genomsnittet för den effektiva förväntade exponeringen under det första året eller under den period som det mest långfristiga avtalet i nettningsmängden omfattar om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom ett år, där vikterna motsvarar den andel som de enskilda förväntade exponeringarna utgör av hela perioden.

24.  Kreditvärdighetsjustering: justering från marknadens mittvärde på portföljen av transaktioner med en motpart. Denna justering ger uttryck för marknadsvärdet av den kreditrisk som ligger i eventuella brister i uppfyllandet av avtalsenliga överenskommelser med en motpart. Justeringen kan avse marknadsvärdet för motpartens kreditrisk eller marknadsvärdet för kreditrisken för både kreditinstitutet och motparten.

25.  Ensidig kreditvärdighetsjustering: en kreditvärdighetsjustering som tar hänsyn till marknadsvärdet av motpartens kreditrisk för kreditinstitutet men inte till marknadsvärdet av kreditinstitutets kreditrisk för motparten.

26.  Omsättningsrisk: beloppet med vilket den förväntade positiva exponeringen undervärderas när nya transaktioner med en motpart förväntas genomföras kontinuerligt. Den ytterligare exponeringen till följd av dessa nya transaktioner ingår inte i beräkningen av EPE.

27.  Allmän korrelationsrisk: en risk som uppstår när det finns en positiv korrelation mellan sannolikheten för att motparter fallerar och allmänna marknadsriskfaktorer.

28.  Specifik korrelationsrisk: en risk som uppstår när det på grund av transaktionernas art finns en positiv korrelation mellan exponeringen mot en viss motpart och sannolikheten för att denna motpart fallerar. Ett kreditinstitut skall anses vara exponerat för specifik korrelationsrisk om den framtida exponeringen mot en viss motpart förväntas vara hög då sannolikheten för att motparten fallererar också är hög.

1. Med hänsyn tagen till artiklarna 1–7 skall kreditinstituten fastställa exponeringsvärden för de kontrakt som förtecknas i bilaga IV med någon av de metoder som redovisas i delarna 3-6. Kreditinstitut som inte får använda behandlingen i artikel 18.2 i direktiv 2006/49/EG får inte använda den metod som redovisas i del 4. När det gäller de kontrakt som förtecknas i punkt 3 i bilaga IV får kreditinstituten inte använda den metod som redovisas i del 4 för att fastställa exponeringsvärden.

Kombinerad användning av de metoder som redovisas i delarna 3–6 skall permanent tillåtas inom en företagsgrupp men inte inom en enskild juridisk person. Kombinerad användning av de metoder som redovisas i delarna 3–5 inom en juridisk person skall tillåtas då en av metoderna används för de fall som redovisas i punkt 19 i del 5.

2. Med förbehåll för de behöriga myndigheternas godkännande får kreditinstituten fastställa exponeringsvärden för

3. När ett kreditinstitut köper kreditriskskydd genom derivat för en exponering som inte hänförs till handelslagret eller för en motpartskreditriskexponering, får det beräkna sitt kapitalkrav för den säkrade tillgången enligt punkterna 83-92 i del 3 i bilaga VIII eller, om de behöriga myndigheterna godkänner detta, enligt punkt 4 i del 1 i bilaga VII eller punkterna 96–104 i del 4 i bilaga VII.

I sådana fall, och om alternativet i andra meningen i punkt 11 i bilaga II till direktiv 2006/49/EG inte tillämpas, ska exponeringsvärdet för motpartskreditrisken för dessa kreditderivat sättas till noll.

Ett kreditinstitut får emellertid välja att vid beräkning av kapitalkraven för motpartskreditrisk konsekvent inkludera alla kreditderivat som inte ingår i handelslagret och som förvärvats som ett skydd mot en exponering som inte ingår i handelslagret eller mot en motpartskreditrisk om kreditskyddet erkänns enligt detta direktiv.

4. Exponeringsvärdet för motpartskreditrisken från sålda kreditswappar utanför handelslagret vilka ses som kreditriskskydd som tillhandahålls av kreditinstitutet och är föremål för kapitalkrav för kreditrisk till hela det nominella beloppet, skall sättas till noll.

5. Enligt samtliga metoder som redovisas i delarna 3–6 är exponeringsvärdet för en given motpart lika med summan av de exponeringsvärden som beräknats för varje nettningsmängd avseende den motparten.

6. Ett exponeringsvärde om noll för motpartskreditrisken kan tillskrivas derivatkontrakt, eller repor, värdepappers- och råvarulån, transaktioner med lång avvecklingscykel samt marginallånetransaktioner som är utestående med en central motpart och inte har bestridits av den centrala motparten. Dessutom kan ett exponeringsvärde på noll tillskrivas kreditriskexponeringar mot centrala motparter som är resultatet av derivatkontrakt, repor, värdepappers- och råvarulån, transaktioner med lång avvecklingscykel och marginallånetransaktioner eller andra exponeringar enligt de behöriga myndigheternas bestämmande och som kreditinstitutionen har utestående med den centrala motparten. Den centrala motpartens motpartskreditriskexponeringar mot samtliga deltagare i dess arrangemang skall dagligen säkerställas fullt ut.

7. Exponeringar som härrör från transaktioner med lång avvecklingscykel kan bestämmas genom vilken som helst av de metoder som redovisas i delarna 3–6, oavsett vilka metoder som väljs för behandling av OTC-derivat och repor, värdepappers- och råvarulån och marginallånetransaktioner. Vid beräkning av kapitalkravet för transaktioner med lång avvecklingscykel kan kreditinstitut som använder den ansats som redovisas i artiklarna 84-89 användande riskvikter som följer av artiklarna 78–83 på permanent basis och utan avseende på värdet av sådana positioner.

8. För metoderna i del 3 och 4 skall de behöriga myndigheterna säkerställa att de nominella belopp som skall beaktas är en lämplig måttstock för den risk kontraktet medför. Om kontraktet exempelvis inrymmer en multiplicering av betalningsflöden, skall det nominella beloppet anpassas för att beakta effekterna av multipliceringen på kontraktets riskstruktur.

Steg a): Genom att åsätta kontrakten aktuella marknadsvärden (”mark to market”) erhålls de aktuella ersättningskostnaderna för alla kontrakt med positivt värde.

Steg b): För att erhålla ett tal för den möjliga framtida kreditexponeringen, utom i fall av ”single-currency floating/floating interest rate swaps”, då endast de aktuella ersättningskostnaderna beaktas, multipliceras de nominella kapitalbeloppen eller underliggande värdena med procenttalen i tabell 1:

För att mäta den möjliga framtida kreditexponeringen i samband med steg b får de behöriga myndigheterna tillåta kreditinstituten att tillämpa procentsatserna i tabell 2 i stället för dem som förtecknas i tabell 1 förutsatt att instituten utnyttjar det alternativ som anges i punkt 21 i bilaga IV till direktiv 2006/49/EG för kontrakt avseende andra varor än guld enligt punkt 3 i bilaga IV i detta direktiv:

Steg c): Summan av den aktuella ersättningskostnaden och den möjliga framtida kreditexponeringen är lika med exponeringsvärdet.

Steg a): Varje instruments nominella belopp multipliceras med procenttalen i tabell 3:

Steg b): De på så sätt erhållna beloppen för det ursprungliga åtagandet skall betraktas som exponeringsvärdet.

1. Schablonmetoden får endast användas för OTC-derivat och transaktioner med lång avvecklingcykel. Exponeringsvärden skall beräknas separat för varje nettningsmängd. De skall beräknas med hänsyn tagen till säkerhet enligt följande:

exponeringsvärde =

där:

CMV = det aktuella marknadsvärdet för transaktionsportföljen inom nettningsmängden med en motpart utan avdrag för säkerhet, dvs. där:

där:

CMVi = det aktuella marknadsvärdet för transaktionen i

CMC = det aktuella marknadsvärdet av den säkerhet som hänförs till nettningsmängden, dvs. där:

där:

CMCl = det aktuella marknadsvärdet av säkerhet l;

i = ett index för att identifiera transaktionen.

l = index för att identifiera säkerhet;

j = ett index för att identifiera typen av säkringsmängd. Dessa säkringsmängder motsvarar riskfaktorer, där riskpositioner med motsatta tecken kan avräknas mot varandra för att ge en nettoriskposition som måttet för exponeringen sedan baseras på.

RPTij = Riskposition till följd av transaktion i avseende säkringsmängd j.

RPClj = Riskposition till följd av säkerhet l avseende säkringsmängd j.

CCRMj = Multiplikator som anges i tabell 5 för motpartskreditrisk (CCR) avseende säkringsmängd j.

β = 1,4.

Säkerhet som mottagits från en motpart har positivt tecken; säkerhet som överlämnats till en motpart har negativt tecken.

Säkerhet som får beaktas vid denna metod begränsas till säkerhet som är godtagbar enligt punkt 11 i del 1 i bilaga VIII och punkt 9 i bilaga II i direktiv 2006/49/EG.

2. När ett finansiellt instrument skall överlämnas mot betalning inom ramen för en transaktion med OTC-derivat med linjär riskprofil betecknas själva betalningsdelen ”betalningsben”. Transaktioner där betalning skall göras mot betalning består av två betalningsben. Betalningsbenen består av de avtalade bruttobetalningarna, inbegripet transaktionens nominella belopp. Kreditinstitut får bortse från ränterisken från betalningsben med en återstående löptid på mindre än ett år vid nedanstående beräkningar. Kreditinstitut får behandla transaktioner som består av två betalningsben noterade i samma valuta, exempelvis ränteswappar, såsom en enda samlingstransaktion. Behandlingen av betalningsbenen gäller samlingstransaktionen.

3. Transaktioner med linjär riskprofil där de underliggande finansiella instrumenten är aktier (även aktieindex), guld, andra ädelmetaller eller andra råvaror tilldelas en riskposition för respektive aktie (eller aktieindex) eller råvara (däribland guld och andra ädelmetaller) och en ränteriskposition för betalningsbenet. Om betalningsbenet är uttryckt i utländsk valuta tilldelas det vidare en riskposition för valutan i fråga.

4. Transaktioner med linjär riskprofil som har ett räntebärande instrument som underliggande instrument tilldelas en ränteriskposition för det räntebärande instrumentet och en annan ränteriskposition för betalningsbenet. Transaktioner med linjär riskprofil enligt vilka betalning skall ske mot betalning (inbegripet valutaterminer) tilldelas en ränteriskposition för vardera betalningsbenet. Om det underliggande räntebärande instrumentet är uttryckt i utländsk valuta tilldelas det en riskposition för den valutan. Om ett betalningsben är uttryckt i utländsk valuta tilldelas det även en riskposition för den valutan. Det exponeringsvärde som skall ges en räntebasswapp i en enskild valuta är noll.

5. Storleken av en riskposition till följd av en transaktion med linjär riskprofil är det löpande nominella värdet (marknadspris × kvantitet) av det underliggande finansiella instrumentet (inbegripet råvaror) omräknat till kreditinstitutets nationella valuta utom för räntebärande instrument.

6. För räntebärande instrument och betalningsben är riskpositionens storlek lika med det löpande nominella värdet av de utestående bruttobetalningarna (inbegripet kapitalbeloppet), omräknat till kreditinstitutets nationella valuta och multiplicerat med det räntebärande instrumentets respektive betalningsbenets modifierade duration.

7. Storleken av en riskposition till följd av en kreditswapp är lika med det nominella värdet av det räntebärande referensinstrumentet multiplicerat med den återstående löptiden för kreditswappen.

8. Storleken av en riskposition till följd av ett OTC-derivat med icke-linjär riskprofil (inbegripet optioner, också optioner att ingå swappavtal, s.k. swaptions) är lika med deltaekvivalenten av det löpande nominella värdet av det underliggande finansiella instrumentet för transaktionen utom då detta instrument är räntebärande.

9. Storleken av en riskposition till följd av ett OTC-derivat med icke-linjär riskprofil (inbegripet optioner, också optioner att ingå swappavtal, s.k. swaptions), där det underliggande instrumentet är ett skuldinstrument eller ett betalningsben, är lika med deltaekvivalenten av det löpande nominella värdet av det finansiella instrumentet eller betalningsbenet multiplicerat med den modifierade durationen för det räntebärande instrumentet eller betalningsbenet.

10. Vid bestämningen av riskpositioner skall säkerheter som mottagits från motpart behandlas som en fordran på motparter enligt ett derivatkontrakt (lång position) som förfaller idag medan säkerhet som överlämnats skall behandlas som en skuld till motparten (kort position) som förfaller idag.

11. Kreditinstitut får använda följande formler för att bestämma en riskpositions storlek och tecken:

för alla andra instrument än skuldinstrument:

effektivt nominellt värde, eller deltaekvivalent

där:

pref = priset på det underliggande instrumentet, uttryckt i referensvalutan.

V = värdet på det finansiella instrument (för en option: optionspriset; för en transaktion med linjär riskprofil: värdet av själva det underliggande instrumentet).

p = priset på det underliggande instrumentet uttryckt i samma valuta som V.

för räntebärande instrumentet och betalningsben för alla transaktioner:

effektivt nominellt värde multiplicerad med den modifierade durationen, eller deltaekvivalent

nominellt värde multiplicerat med den modifierade durationen

där:

V = värdet av det finansiella instrument (för en option: optionspriset; för en transaktion med linjär riskprofil: värdet av själva det underliggande instrumentet eller av betalningsbenet).

r = räntenivån.

Om V är uttryckt i en annan valuta än referensvalutan måste derivatet konverteras till referensvalutan genom multiplikation med växelkursen.

12. Riskpositionerna grupperas i säkringsmängder. För varje säkringsmängd beräknas nettoriskpositionen, dvs. det absoluta beloppet för summan av de uppkomna riskpositionerna. Nettoriskpositionen motsvaras av uttrycket

i ovanstående formler i punkt 1.

13. För ränteriskpositioner till följd av penningdepositioner som erhållits från motparten som säkerhet, betalningsben och räntebärande instrument, för vilka enligt tabell 1 i bilaga I till direktiv 2006/49/EG ett kapitalkrav på högst 1,60 % skall tillämpas, finns för varje valuta sex säkringsmängder som anges i tabell 4 nedan. Säkringsmängderna definieras genom en kombination av kriterierna löptid och referensräntor.

14. För ränteriskpositioner till följd av underliggande räntebärande instrument eller betalningsben med en räntesats som är kopplad till en referensränta som uttrycker en allmän marknadsräntenivå är den återstående löptiden lika med den tid som återstår fram till nästa justering av räntesatsen. I alla övriga fall är den lika med den återstående löptiden för det underliggande räntebärande instrumentet eller, i fråga om ett betalningsben, den återstående tiden för transaktionen.

15. Det finns en säkringsmängd för varje emittent av något av de räntebärande referensinstrument som är underliggande instrument för en kreditswapp. ”Kreditswappar på n-te förfall” ska behandlas på följande sätt:

16. För ränteriskpositioner till följd av penningdepositioner som ställts som säkerhet till en motpart när motparten inte har några utestående skuldförbindelser med låg specifik risk och till följd av räntebärande instrument, för vilka enligt tabell 1 i bilaga I till direktiv 2006/49/EG ett kapitalkrav på över 1,60 % skall tillämpas, finns en säkringsmängd för varje emittent. När ett betalningsben efterliknar ett sådant räntebärande instrument, finns det också en säkringsmängd för varje emittent. Kreditinstituten får till samma säkringsmängd hänföra riskpositioner som uppkommer till följd av räntebärande instrument från en viss emittent eller av räntebärande referensinstrument från samma emittent som efterliknas av betalningsben eller som är underliggande instrument för en kreditswapp.

17. Andra underliggande finansiella instrument än räntebärande instrument skall endast hänföras till samma säkringsmängder om de är identiska eller likartade instrument. I alla övriga fall skall de hänföras till separata säkringsmängder. Med ”likartade instrument” avses följande:

18. Multiplikatorer för motpartskreditrisk (CCRM) avseende de olika kategorierna av säkringsmängder anges i följande tabell 5:

De underliggande instrument för OTC-derivat som avses i punkt 10 i tabell 5 skall hänföras till separata enskilda säkringsmängder för varje kategori av underliggande finansiellt instrument.

19. Det kan finnas transaktioner med icke–linjär riskprofil, för vilka kreditinstitutet inte kan fastställa deltavärde eller (i fråga om räntebärande instrument eller betalningsben som underliggande instrument) modifierad duration med en instrumentmodell som de behöriga myndigheterna har godkänt för bestämningen av minsta kapitalkrav för marknadsrisk. I sådana fall skall de behöriga myndigheterna fastställa storleken av riskpositionerna och multiplikatorer för motpartskreditrisk med försiktighet. Alternativt kan de behöriga myndigheterna kräva att metoden i del 3 används. Nettning skall inte beaktas, det vill säga att exponeringsvärdet skall bestämmas som om det fanns en nettningsmängd som bara innehåller den enskilda transaktionen.

20. Ett kreditinstitut skall ha interna förfaranden för att kontrollera att en transaktion, innan den tas in i en nettningsmängd, omfattas av ett nettningsavtal som har rättsverkan och uppfyller de tillämpliga kraven enligt del 7.

21. Ett kreditinstitut som använder säkerheter för att reducera sina motpartskreditrisker skall ha interna förfaranden för att kontrollera att säkerheterna, innan deras effekter beaktas i beräkningarna, uppfyller tillämpliga krav på rättslig förutsebarhet enligt bilaga VIII.

1. Förutsatt att de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande får ett kreditinstitut använda metoden med interna modeller för att beräkna exponeringsvärdet för transaktionerna i punkt 2 i i del 2 eller för transaktionerna i punkt 2 ii, iii och iv i del 2 eller för transaktionerna i punkt 2 i-iv i del 2. I vart och ett av dessa fall kan transaktionerna i punkt 2 v i del 2 också inkluderas. Oaktat punkt 1 andra stycket i del 2 kan kreditinstitut välja att inte tillämpa denna metod för exponeringar som inte är av väsentlig betydelse med hänsyn till storlek eller risk. För att få tillämpa metoden med interna modeller skall ett kreditinstitut uppfylla de krav som anges i den här delen.

2. Förutsatt att de behöriga myndigheterna godkänner detta, får genomförandet av metoden med interna modeller ske stegvis för olika transaktionstyper, och under denna period kan ett kreditinstitut använda metoderna som anges i del 3 eller del 5. Oaktat återstoden av den här delen skall kreditinstituten inte tvingas att använda någon särskild slags modell.

3. För alla OTC-derivattransaktioner och för transaktioner med lång avvecklingscykel för vilka ett kreditinstitut inte fått tillåtelse att använda metoden med interna modeller, skall kreditinstitutet använda metoderna som anges i del 3 eller 5. Kombinerad användning av dessa två metoder inom en enskild juridisk person är enbart tillåten där en av metoderna används för de fall som anges i punkt 19 i del 5.

4. Kreditinstitut som har erhållit tillstånd att använda metoden med interna modeller skall inte återgå till att tillämpa metoderna som anges i del 3 eller 5, såvida de inte kan styrka att det finns särskilda skäl för detta och de behöriga myndigheterna lämnar sitt godkännande. Om ett kreditinstitut inte längre uppfyller kraven i den här delen, skall det antingen redovisa en plan för den behöriga myndigheten för hur det inom skälig tid åter skall kunna uppfylla kraven eller styrka att effekterna av det bristande uppfyllandet är oväsentliga.

5. Exponeringsvärdet skall mätas på nettningsmängdsnivån. Modellen skall ange prognosfördelningen för de ändringar av nettningsmängdens marknadsvärde som kan tillskrivas ändringar av marknadsvariabler såsom räntor och växelkurser. Modellen skall därefter beräkna nettningsmängdens exponeringsvärde vid varje framtida tidpunkt utifrån ändringarna av marknadsvariablerna. För motparter med marginalavtal kan modellen även beakta framtida rörelser beträffande säkerheten.

6. Kreditinstituten kan ta med godtagbara finansiella säkerheter enligt punkt 11 i del 1 av bilaga VIII och punkt 9 i bilaga II i direktiv 2006/49/EG i sina prognosfördelningar för ändringar av nettningsmängdens marknadsvärde om de kvantitativa och kvalitativa kraven samt datakraven för metoden med interna modeller är uppfyllda för säkerheten.

7. Exponeringsvärdet beräknas som produkten av alfa och effektiv EPE:

Exponeringsvärde = α × effektiv EPE

där:

Alfa (α) skall vara 1,4 (de behöriga myndigheterna får dock kräva ett högre värde), och effektiv EPE skall beräknas genom att först skatta den förväntade exponeringen (EEt) som den genomsnittliga exponeringen vid en framtida tidpunkt t, där möjliga framtida värden för relevanta marknadsriskfaktorer ligger till grund för beräkningen av genomsnittet. Den interna modellen skattar EE vid en följd av framtida tidpunkter: t1, t2, t3 osv.

8. Effektiv EE beräknas rekursivt som

effektiv EEtk = max(effektiv EEtk–1; EEtk)

där:

den aktuella tidpunkten betecknas t0 och effektiv EEt0 är lika med den aktuella exponeringen.

9. För detta ändamål är effektiv EPE lika med genomsnittlig effektiv EE under det första året av den framtida exponeringen. Om alla avtal inom nettningsmängden löper ut inom ett år är EPE lika med genomsnittet av EE fram till dess att löptiden för alla avtal inom nettningsmängden har gått ut. Effektiv EPE beräknas som det vägda genomsnittet av effektiv EE:

där:

vikterna Δtk = tk – tk–1 tillämpas om den framtida exponeringen beräknas vid tidpunkter som inte är jämnt fördelade över tiden.

10. Måtten för förväntad exponering eller toppexponering skall beräknas utifrån en fördelning av exponeringarna som tar hänsyn till möjligheten att denna kan vara icke-normalfördelad.

11. Kreditinstituten får använda något annat mått, om detta mått är mer försiktigt än produkten av alfa och effektiv EPE för varje motpart, beräknad enligt ekvationen ovan.

12. Utan hinder av punkt 7 får de behöriga myndigheterna tillåta att kreditinstitut använder egna skattningar av α, dock lägst 1,2, där α är lika med kvoten av det ekonomiska kapitalet vid en fullständig simulering av motpartsexponeringen för samtliga motparter (täljaren) och det ekonomiska kapitalet baserat på EPE (nämnaren). I nämnaren skall EPE behandlas som om det vore ett fast utestående belopp. Kreditinstitut som ges tillstånd skall visa att deras egna skattningar av α leder till att täljarvärdet beaktar väsentliga källor till stokastiskt beroende mellan fördelningar av marknadsvärden för transaktioner eller transaktionsportföljer för de olika motparterna. Interna skattningar av alfa skall ta hänsyn till graden av storleksmässig diversifiering inom portföljerna.

13. Kreditinstitut skall säkerställa att täljaren och nämnaren för α beräknas konsekvent i fråga om modellmetodik, parameterspecifikationer och portföljsammansättning. Den metod som väljs skall bygga på kreditinstitutets egen behandling av ekonomiskt kapital, vara väl dokumenterad och bli föremål för oberoende validering. Kreditinstituten skall dessutom se över sina skattningar minst varje kvartal, och oftare om portföljens sammansättning varierar över tiden. Kreditinstituten skall också bedöma modellens risk.

14. Där så är befogat skall volatiliteten och korrelationen av de marknadsriskfaktorer som används i den samfällda simuleringen av marknads- och kreditrisken villkoras med avseende på kreditriskfaktorn för att återspegla eventuella ökningar i volatiliteten eller korrelationen under en ekonomisk nedgång.

15. Om nettningsmängden omfattas av ett marginalavtal skall kreditinstituten använda ett av de följande EPE-måtten:

Minimikrav för EPE–modeller

16. Ett kreditinstituts EPE-modell skall uppfylla de operativa krav som anges i punkterna 17-41.

17. Kreditinstitutet skall ha en kontrollenhet som ansvarar för utformning och genomförande av dess system för hantering av motpartskreditrisker, inbegripet inledande och fortlöpande validering av den egna modellen. Denna enhet skall kontrollera indatas integritet samt producera och analysera rapporter om resultaten från kreditinstitutets riskmätningsmodell, som bl.a. skall omfatta en utvärdering av förhållandet mellan måtten för riskexponeringen och kredit- och handelslimiterna. Denna enhet skall vara oberoende i förhållande till de affärsdrivande kredit- och handelsenheterna och fri från otillbörlig påverkan. Den skall ha tillräckliga personalresurser och rapportera direkt till kreditinstitutets högsta ledning. Enhetens arbete skall vara nära integrerat med kreditinstitutets dagliga kreditriskhantering. Dess resultat skall därför utnyttjas som en integrerad del av förfarandet för planering, övervakning och kontroll av kreditinstitutets kreditriskprofil och samlade riskprofil.

18. Varje kreditinstitut skall ha styrdokument, förfaranden och system för hantering av motpartskreditrisker som är begreppsmässigt sunda och tillämpas med integritet. Ett sunt ramverk för hantering av motpartskreditrisker skall omfatta identifiering, mätning, hantering, godkännande och intern rapportering av motpartskreditrisker.

19. Kreditinstitutens styrdokument för riskhantering skall beakta marknadsrisker, likviditetsrisker, legala risker och operativa risker som kan ha samband med motpartskreditrisker. Ett kreditinstitut får inte inleda affärsverksamhet med en motpart utan att bedöma dennes kreditvärdighet, och det skall vederbörligen beakta kreditrisker vid och före avveckling. Dessa risker skall hanteras så övergripande som möjligt på motpartsnivå (med aggregering av motpartsexponeringar och andra kreditexponeringar) och på företagsomfattande nivå.

20. Kreditinstitutets styrelse och verkställande ledning skall aktivt medverka i kontrollprocessen för motpartskreditrisker och betrakta detta som en väsentlig aspekt av verksamheten som behöver ges betydande resurser. Ledningen skall vara medveten om den använda modellens begränsningar och underliggande antaganden och den inverkan dessa faktorer kan ha på resultatens tillförlitlighet. Ledningen skall också beakta osäkerheter på den omgivande marknaden och operativa frågor och vara medvetna om på vilket sätt modellen tar hänsyn till sådana faktorer.

21. De dagliga rapporterna om kreditinstitutets exponeringar för motpartskreditrisker skall bedömas på en ledningsnivå med tillräcklig ställning och auktoritet för att kunna driva igenom såväl minskningar av positioner som tagits av enskilda kredithandläggare eller handlare som minskningar av kreditinstitutets samlade exponering för motpartskreditrisker.

22. Ett kreditinstituts system för hantering av motpartskreditrisker skall tillämpas i förening med interna kredit- och handelslimiter. Dessa limiter skall vara konsekvent relaterade till kreditinstitutets riskmätningsmodell på ett sätt som kredithandläggare, handlare och verkställande ledning har god kännedom om.

23. I ett kreditinstituts mätningar av motpartskreditrisker skall ingå mätning av hur lånelöften utnyttjas på daglig basis och intradagsbasis. Kreditinstitutet skall mäta den aktuella exponeringen både brutto och netto efter avdrag för erhållna säkerheter. Det skall på portfölj- och motpartsnivå beräkna och övervaka maximal exponering eller potentiell framtida exponering (PFE) med den konfidensnivå som valts av kreditinstitutet. Kreditinstitutet skall beakta stora eller koncentrerade positioner med avseende på grupper av motparter med inbördes anknytning, branscher, marknader osv.

24. Varje kreditinstitut skall som komplement till den analys av motpartskreditrisker som bygger på de dagliga resultat som uppnås med kreditinstitutets riskmätningsmodell ha inrättat ett rutinmässigt och strikt program för stresstester. Den verkställande ledningen skall regelbundet se över resultaten av stresstesterna, och hänsyn skall tas till dessa resultat i de styrdokument och de limiter för motpartskreditrisker som fastställs av den verkställande ledningen och styrelsen. Om stresstesterna visar på särskild sårbarhet för en viss kombination av omständigheter skall åtgärder snabbt vidtas för att dessa risker skall hanteras på ett adekvat sätt.

25. Varje kreditinstitut skall ha infört rutiner för att säkerställa efterlevnaden av en skriftligt dokumenterad uppsättning interna styrdokument, kontroller och förfaranden för tillämpningen av systemet för hantering av motpartskreditrisker. Kreditinstitutets system för hantering av motpartskreditrisker skall vara väl dokumenterat och förklaring skall ges av de empiriska tekniker som används för att mäta dessa risker.

26. Varje kreditinstitut skall regelbundet genomföra en oberoende översyn av sitt system för hantering av motpartskreditrisker inom ramen för sin egen internrevision. Denna översyn skall inbegripa både de affärsdrivande kredit- och handelsenheternas och den fristående riskkontrollenhetens verksamhet. Översyn av den samlade processen för hantering av motpartsrisker skall ske regelbundet och den skall särskilt omfatta minst följande:

27. Den exponeringsfördelning som genereras av den interna modell som används för att beräkna effektiv EPE skall vara nära integrerad i kreditinstitutets dagliga process för hantering av motpartskreditrisker. Resultaten från tillämpningen av den interna modellen skall därför ha väsentlig betydelse för kreditinstitutets kreditgodkännande, hantering av motpartskreditrisker, interna kapitalallokering och bolagsstyrning.

28. Kreditinstitut skall kunna redovisa erfarenheter från användningen av interna modeller som genererar en fördelning av exponeringar för motpartskreditrisker. Kreditinstitutet skall därför styrka att det har använt en intern modell som i stort uppfyller minimikraven som anges i den här delen för att beräkna de exponeringsfördelningar som ligger till grund för beräkningen av EPE under minst ett år innan de behöriga myndigheterna ger sitt godkännande.

29. Den interna modell som används för att generera fördelningen av exponeringarna skall vara en del av ett ramverk för hantering av motpartsrisker som omfattar identifiering, mätning, hantering, godkännande och intern rapportering av motpartsrisker. Det skall även omfatta mätning av utnyttjandet av beviljade kreditlöften (med aggregering av motpartsexponeringar och andra kreditexponeringar) och allokering av ekonomiskt kapital. Utöver EPE skall kreditinstitut mäta och hantera aktuella exponeringar. När så är lämpligt skall kreditinstitutet mäta den aktuella exponeringen både brutto och netto efter avdrag för erhållna säkerheter. Ett kreditinstitut uppfyller användningskravet om det använder andra mått för motpartsrisk, som toppexponering eller potentiell framtida exponering (PFE), som bygger på den fördelning av exponeringar som genererats genom samma modell som för beräkningen av EPE.

30. Ett kreditinstitut skall kunna skatta förväntad exponering (EE) dagligen, såvida det inte kan styrka för de behöriga myndigheterna att dess exponeringar för motpartskreditrisker är sådana att det är tillräckligt med mindre ofta återkommande beräkningar. Det skall också beräkna EE vid framtida tidpunkter enligt en tidsprofil för prognoshorisonter som i tillräcklig utsträckning återspeglar tidsstrukturen för framtida betalningsflöden och avtalens löptid och på ett sätt som motsvarar exponeringarnas väsentlighet och sammansättning.

31. Exponeringen skall mätas, övervakas och kontrolleras under hela löptiden för alla avtal inom en nettningsmängd (inte bara i ettårsperspektivet). Kreditinstituten skall ha metoder för att identifiera och kontrollera motpartsrisker i fall då exponeringen ökar bortom ettårsgränsen. Den prognostiserade ökningen av exponeringen skall även vara ett av ingångsvärdena i kreditinstitutets interna modell för ekonomiskt kapital.

32. Kreditinstituten skall ha lämpliga stresstest tillgängliga för bedömning av sin kapitaltäckning i samband med motpartskreditrisker. Dessa stressmått skall jämföras med EPE, och kreditinstitutet skall betrakta dem som en del av det förfarande som beskrivs i artikel 123. Stresstest skall även syfta till att identifiera eventuella händelser eller framtida förändringar av de ekonomiska förhållanden som skulle kunna ge ofördelaktiga effekter på kreditinstitutets exponeringar och till att bedöma kreditinstitutets förmåga att stå emot sådana förändringar.

33. Kreditinstitutet skall stresstesta sina motpartsexponeringar, även med beaktande av samtidiga stressfaktorer avseende marknads- och kreditrisk. Stresstest avseende motpartsrisk skall beakta koncentrationsrisker (koncentration till en enda motpart eller till en grupp av motparter), korrelationsrisken mellan marknads- och kreditrisk och risken för att en likvidering av motpartens positioner skulle kunna ge upphov till prisrörelser på marknaden. Dessa stresstest skall också belysa hur sådana marknadsrörelser påverkar kreditinstitutets egna positioner och integrera dessa effekter med institutets bedömning av motpartsriskerna.

34. Kreditinstituten skall vederbörligen beakta exponeringar som ger upphov till en väsentlig grad av allmän korrelationsrisk.

35. Kreditinstitut skall ha metoder tillgängliga för att identifiera, övervaka och kontrollera fall av specifik korrelationsrisk från och med inledandet av en transaktion och under hela den fortsatta löptiden.

36. Den interna modellen skall beakta villkor och specifikationer för transaktionerna utan dröjsmål, fullständigt och med försiktighet. Villkoren skall åtminstone omfatta nominella kontraktsbelopp, löptid, referenstillgångar samt arrangemang för marginalsäkerheter och nettning. Villkoren och specifikationerna skall registreras i en säker databas som är föremål för återkommande formell revision. Förfarandet för att godta nettningsarrangemang skall inbegripa ett särskilt uttalande av juristen för att bekräfta att nettningen kan hävdas rättsligt och skall föras in i databasen av en oberoende enhet. Överföringen till den interna modellen av uppgifter om transaktionsvillkor och specifikationer skall också omfattas av internrevision. Formella förfaranden och internrevision skall även finnas för avstämning mellan modellen och källdatasystemen, så att det fortlöpande kan kontrolleras att transaktionsvillkor och specifikationer beaktas i beräkningen av förväntad positiv exponering (EPE) på ett korrekt eller åtminstone försiktigt sätt.

37. I den interna modellen skall aktuella marknadsdata användas för beräkningen av aktuella exponeringar. När historiska data används för skattningar av volatilitet och korrelationer skall den avse minst tre år och skall uppdateras varje kvartal eller oftare om förhållandena på marknaden motiverar det. Data skall täcka ett fullständigt spektrum av ekonomiska förhållanden, exempelvis en hel konjunkturcykel. En enhet som är oberoende av den affärsdrivande enheten skall validera priser som uppges av den affärsdrivande enheten. Data skall inhämtas oberoende av affärsområdena, matas in i den interna modellen fullständigt och utan dröjsmål och registreras i en säker databas som är föremål för återkommande formell revision. Kreditinstitut skall även ha väl utvecklade datasäkringsmetoder för att avlägsna felaktiga uppgifter och/eller anomalier från materialet. Om den interna modellen utnyttjar proxydata från marknaden, också för nya produkter, där tre års historiska data inte föreligger, skall lämpliga proxyvariabler anges i det interna styrdokumentet, och kreditinstitutet skall med stöd av erfarenheter kunna visa att proxyvariabeln ger en försiktig bild av den underliggande risken under ogynnsamma marknadsförhållanden. Om modellen i beräkningen tar med inverkan av säkerhet på ändringar av nettningsmängdens marknadsvärde skall kreditinstitutet ha tillräcklig historisk data för att modellera säkerhetens volatilitet.

38. Modellen skall valideras enligt en valideringsmetod. Denna metod skall komma till tydligt uttryck i kreditinstitutets styrdokument och förfaranden. Det skall anges vilket slag av test som krävs för att säkerställa modellens integritet och för att identifiera under vilka förhållanden gjorda antaganden kan förlora sin giltighet och leda till en underskattning av EPE. Valideringsmetoden skall omfatta en översyn av modellens fullständighet.

39. Ett kreditinstitut skall övervaka relevanta risker och ha inrättat förfaranden för att justera sina EPE-skattningar när dessa risker får väsentlig betydelse. Detta skall omfatta följande:

40. Ett kreditinstitut som är godkänt för nettning av transaktioner skall ha interna förfaranden för att kontrollera att en transaktion, innan den tas in i en nettningsmängd, omfattas av ett nettningsavtal som kan hävdas rättsligt och uppfyller de tillämpliga kraven enligt del 7.

41. Ett kreditinstitut som använder säkerheter för att reducera sina motpartskreditrisker skall ha interna förfaranden för att kontrollera att säkerheterna, innan deras effekter beaktas i beräkningarna, uppfyller tillämpliga krav på rättslig förutsebarhet enligt bilaga VIII.

42. Ett kreditinstituts EPE-modell skall uppfylla följande valideringskrav:

Om utfallstesterna visar att modellen inte är tillräckligt tillförlitlig skall de behöriga myndigheterna återkalla godkännandet av modellen eller ålägga kreditinstitutet att vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras. De kan också kräva att kreditinstituten skall möta ett förhöjt kapitalkrav i enlighet med artikel 136.

a) Slag av nettning som de behöriga myndigheterna kan godkänna

I den här delen skall med motpart avses varje juridisk eller fysisk person som har rätt att ingå avtal om nettning och med ”avtal om produktövergripande nettning” avses ett skriftligt bilateralt avtal mellan ett kreditinstitut och en motpart med vilket det skapas en enda rättslig förpliktelse som täcker alla ingående bilaterala ramavtal och transaktioner som hör till olika produktkategorier. Avtal om produktövergripande nettning täcker inte annan nettning än bilateral.

För produktövergripande nettning skall följande anses vara olika produktkategorier:

De behöriga myndigheterna får som riskreducerande godkänna följande slag av avtal om nettning:

b) Villkor för godkännande

De behöriga myndigheterna får som riskreducerande endast godkänna avtal om nettning om följande villkor är uppfyllda:

De behöriga myndigheterna skall, vid behov efter samråd med andra berörda behöriga myndigheter, försäkra sig om att avtalet om nettning är juridiskt giltigt enligt lagen i alla berörda jurisdiktioner. Om någon av de behöriga myndigheterna inte är övertygad om detta, skall avtalet om nettning inte godkännas som en metod för riskreducering för någon av parterna.

De behöriga myndigheterna får godta motiverade rättsutlåtanden upprättade med avseende på olika slag av avtal om nettning.

Avtal som innehåller bestämmelser om att en icke försumlig motpart endast behöver betala delvis eller inte alls till den försumliga partens bo, även om den försumliga parten är en nettofordringsägare (walkaway-klausul), skall inte godkännas som riskreducerande.

Dessutom skall följande kriterier vara uppfyllda för avtal om produktövergripande nettning:

c) Effekter av godkännande

Nettning vid tillämpning av de metoder som beskrivs i del 5 och 6 skall godkännas enligt bestämmelserna i dessa delar.

Om en medlemsstat tillåter kreditinstituten att välja metod, skall den valda metoden användas konsekvent.

För beräkning av den möjliga framtida exponeringen för kreditrisk enligt formeln ovan får kontrakt som tar ut varandra helt och hållet och ingår i nettningsöverenskommelsen beaktas som ett enda kontrakt med ett nominellt belopp som motsvarar nettointäkterna. Kontrakt som helt och hållet tar ut varandra är valutaterminer eller liknande kontrakt, för vilka det nominella beloppet är lika med betalningsflödena om de förfaller på samma förfallodag och helt eller delvis i samma valuta.

Vid tillämpning av del 4 i steg a

1. Räntebaserade kontrakt:

2. Kontrakt som rör valuta eller guld:

3. Kontrakt liknande dem i punkterna 1 a–e och 2 a–d avseende andra referensposter eller index. Detta skall som ett minimum avse alla instrument som specificeras i punkterna 4-7 och 9-10 i avsnitt C i bilaga I i direktiv 2004/39/EG och som inte ingår i punkterna 1 eller 2.

1. Den ansvariga ledning som beskrivs i artikel 11 skall ange formerna för uppdelning av ansvar inom organisationen och förebyggande av intressekonflikter.

2. Den ansvariga ledning som beskrivs i artikel 11 skall godkänna och periodiskt se över strategier och riktlinjer för att ta på sig, hantera, övervaka och reducera de risker som kreditinstituten är exponerade, eller kan exponeras för, däribland de risker som skapas av den makroekonomiska miljön där de verkar med hänsyn till konjunkturcykelns olika faser.

3. Kreditgivning skall baseras på sunda och väldefinierade kriterier. Förfarandet för att godkänna, ändra, förnya och återfinansiera krediter skall fastställas klart.

4. Löpande förvaltning och övervakning av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna, bland annat för att identifiera och hantera problemkrediter och genomföra behövliga värderegleringar och avsättningar, skall bedrivas genom effektiva system.

5. Kreditportföljerna skall ha en lämplig diversifiering med hänsyn till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kreditstrategi.

6. Risken för att kreditinstitutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig vara mindre effektiva än förväntat skall åtgärdas och kontrolleras genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

7. Koncentrationsrisker som uppstår till följd av exponering mot motparter, grupper av motparter med inbördes anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor, geografiska region eller exponeringar som avser samma verksamhet eller råvara, och vid tillämpning av metoder för kreditriskreducering, inbegripet särskilt risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar (exempelvis mot en enskild emittent av säkerheter), skall åtgärdas och kontrolleras genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

8. Risker som uppkommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kreditinstituten är investerare, originator eller medverkande institut, inbegripet ryktesrisker som kan uppstå i förbindelse med komplexa strukturer och produkter, ska utvärderas och åtgärdas genom lämpliga strategier och förfaranden för att i synnerhet säkerställa att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i riskbedömningen och ledningens beslut.

9. Likviditetsplaner för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amortering skall finnas på de kreditinstitut som genomför rullande värdepapperisering med bestämmelser om förtida amortering.

10. Riktlinjer och förfaranden skall införas för mätning och hantering av alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker.

11. Det skall inrättas system för att utvärdera och hantera risker till följd av möjliga ränteförändringar, i den utsträckning som dessa påverkar kreditinstitutets icke-handelsrelaterade verksamhet.

12. Riktlinjer och förfaranden för att utvärdera och hantera exponering för operativ risk, inbegripet extrema händelser med stor inverkan på institutets verksamhet, skall införas. Utan att det påverkar definitionen i artikel 4.22 skall kreditinstituten ange vad som utgör operativ risk vid tillämpningen av dessa riktlinjer och förfaranden.

13. Det skall finnas beredskaps- och kontinuitetsplaner för att säkerställa ett kreditinstituts förmåga att verka löpande och begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

14. Det ska finnas robusta strategier, riktlinjer, förfaranden och system för identifiering, mätning, hantering och övervakning av likviditetsrisker under lämpliga tidshorisonter, inklusive intradag, för att tillse att kreditinstituten håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier, program, processer och system ska anpassas efter olika affärsområden, valutor och enheter och de ska omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskostnader, vinster och risker.

14a. De strategier, riktlinjer, förfaranden och system som avses i punkt 14 ska vara proportionella i förhållande till kreditinstitutets komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans som fastställts av ledningen och återspegla kreditinstitutets betydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Kreditinstituten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risktoleransen.

15. Kreditinstituten ska utveckla metoder för identifiering, mätning, hantering och övervakning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nuvarande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från tillgångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på ryktesrisken.

16. Kreditinstituten ska skilja mellan tillgångar som är pantsatta och obesvärade tillgångar som är ständigt tillgängliga, framför allt i kritiska situationer. De ska också ta hänsyn till den juridiska person där tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är registrerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras godtagbarhet, och de ska övervaka hur tillgångarna snabbt ska kunna mobiliseras.

17. Kreditinstitut ska också beakta de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa begränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och obesvärade tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom EES.

18. Ett kreditinstitut ska beakta olika verktyg för likviditetsriskreducering, däribland ett system av gränsvärden och likviditetsbuffertar för att kunna motstå ett brett urval olika stresshändelser och en tillräckligt diversifierad finansieringsstruktur och tillgång på finansieringskällor. Dessa arrangemang ska granskas regelbundet.

19. Alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreducering ska beaktas, och antagandena som ligger bakom beslut gällande finansieringspositionen ska omprövas regelbundet. I detta syfte ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utanför balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller andra specialföretag, gentemot vilka kreditinstitutet agerar som medverkande institut eller tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.

20. Kreditinstitut ska beakta den potentiella effekten av institutionsspecifika, marknadsomfattande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidshorisonter och olika grad av stressförhållanden ska beaktas.

21. Kreditinstituten ska justera sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för likviditetsrisker och utarbeta effektiva krisplaner som tar hänsyn till resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 19.

22. För att hantera likviditetskriser ska kreditinstitut ha beredskapsplaner som innehåller adekvata strategier och lämpliga genomförandeåtgärder för att bemöta eventuella likviditetsbortfall. Sådana planer ska testas regelbundet, uppdateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 19 och rapporteras till och godkännas av den högsta ledningen så att interna riktlinjer och förfaranden kan justeras i enlighet därmed.

1. Utan att det påverkar punkterna 2–7 skall exponeringar mot nationella regeringar eller centralbanker åsättas 100 % riskvikt.

2. Med förbehåll för tillämpningen av punkt 3 skall exponeringar mot nationella regeringar och centralbanker, för vilka det föreligger en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, ges riskvikt enligt tabell 1 varvid de valbara ratinginstitutens kreditbetyg rangordnas av de behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

3. Exponeringar mot Europeiska centralbanken skall åsättas en riskvikt på 0 %.

4. Exponeringar mot medlemsstaters nationella regeringar och centralbanker som är uttryckta och refinansierade i den nationella regeringens och centralbankens valuta skall åsättas en riskvikt på 0 %.

5. Om de behöriga myndigheterna i ett tredje land, som tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen, ger en riskvikt som är lägre än den som anges i punkterna 1–2 för exponeringar mot den egna nationella regeringen eller centralbanken som är uttryckta och refinansierade i den nationella valutan får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge sådana exponeringar samma riskvikt.

6. Kreditvärderingar från ett exportkreditorgan skall godkännas av de behöriga myndigheterna om något av följande villkor är uppfyllda:

7. Exponeringar för vilka ett exportkreditorgan kreditvärdering har godkänts för riskvägning skall ges riskvikt enligt tabell 2.

8. Utan att det påverkar punkterna 9–11 skall exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter ges samma riskvikt som exponeringar mot institut. Denna behandling är oberoende av hur möjligheten i artikel 80.3 har utnyttjats. Förmånsbehandlingen av kortfristiga exponeringar som anges i punkterna 31, 32 och 37 skall inte tillämpas.

9. Exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter skall behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regering inom vars territorium de är belägna om det inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av de delstatliga eller lokala självstyrelseorganens eller myndigheternas särskilda beskattningsrätt, och förekomsten av särskilda institutionella ordningar som minskar risken för fallissemang.

De behöriga myndigheterna skall utarbeta och offentliggöra förteckningen över delstatliga och lokala självstyrelseorgan eller myndigheter som skall riskvägas på samma sätt som nationella regeringar.

10. Exponeringar mot kyrkor och religiösa samfund som har bildats som juridiska personer enligt offentlig rätt och som har laglig rätt att uppbära skatt skall behandlas som exponeringar mot delstatliga regeringar och lokala myndigheter, förutom att punkt 9 inte skall gälla. Vid tillämpningen av artikel 89.1 a skall i detta fall inte tillstånd att tillämpa avdelning V, kapitel 2, avsnitt 3, underavsnitt 1 uteslutas.

11. Om behöriga myndigheter i tredje land, som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen, behandlar exponeringar mot delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter på samma sätt som exponeringar mot den egna nationella regeringen, får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge exponeringar mot sådana delstatliga eller lokala självstyrelseorgan eller myndigheter samma riskvikt.

12. Utan att det påverkar punkterna 13–17 skall exponeringar mot administrativa organ och icke—kommersiella företag åsätts 100 % riskvikt.

13. Utan att det påverkar punkterna 14–17 skall exponeringar mot offentliga organ åsätts 100 % riskvikt.

14. De behöriga myndigheterna får själva bestämma om exponeringar mot offentliga organ skall behandlas som exponeringar mot institut. Utnyttjande av denna möjlighet är oberoende av hur möjligheten i artikel 80.3 har utnyttjats. Förmånsbehandlingen av kortfristiga exponeringar som anges i punkterna 31, 32 och 37 skall inte tillämpas.

15. I exceptionella fall får exponeringar mot offentliga organ behandlas på samma sätt som exponeringar mot den nationella regering inom vars territorium de är belägna om det enligt de behöriga myndigheternas uppfattning inte föreligger någon skillnad i risk mellan dessa exponeringar på grund av förekomsten av en lämplig garanti från den nationella regeringen.

16. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten att behandla exponeringar mot offentliga organ på samma sätt som exponeringar mot institut eller som exponeringar mot den nationella regering inom vars territorium de är etablerade skall de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt.

17. Om behöriga myndigheter i tredje land som enligt sin nationella rättsordning tillämpar tillsyns- och regleringssystem som minst motsvarar de system som tillämpas i gemenskapen behandlar exponeringar mot offentliga organ på samma sätt som exponeringar mot institutioner, får medlemsstaterna tillåta sina kreditinstitut att ge exponeringar mot sådana offentliga organ samma riskvikt.

18. Vid tillämpningen av artiklarna 78–83 skall Inter-American Investment Corporation, Black Sea Trade and Development Bank och Central American Bank for Economic Integration betraktas som multilaterala utvecklingsbanker.

19. Utan att det påverkar punkterna 20 och 21 skall exponeringar mot multilaterala utvecklingsbanker behandlas på samma sätt som exponeringar mot institut i enlighet med punkterna 29–32. Förmånsbehandling av kortfristiga exponeringar som anges i punkterna 31, 32 och 37 skall inte tillämpas.

20. Exponeringar mot följande multilaterala utvecklingsbanker skall åsättas 0 % riskvikt:

21. En andel av kapitalet i Europeiska investeringsfonden som tecknats men inte betalts skall åsättas riskvikt 20 %.

22. Exponeringar mot följande internationella organisationer skall åsättas 0 % riskvikt:

23. En av de två metoder som beskrivs i punkterna 26–27 och 29–32 skall tillämpas vid fastställande av riskvikt för exponeringar mot institut.

24. Utan att det påverkar tillämpningen av övriga bestämmelser i punkterna 23–39 skall exponeringar mot finansiella institut som har auktoriserats av, och som övervakas av, de behöriga myndigheter som är ansvariga för tillståndsgivning och tillsyn över kreditinstitut och som omfattas av stabilitetskrav som motsvarar de krav som tillämpas på kreditinstitut ges samma riskvikt som exponeringar mot institut.

25. Exponeringar mot institut utan rating skall inte åsättas en riskvikt som är lägre än den riskvikt som ges till exponeringar mot dess nationella regering.

26. Exponeringar mot institut skall åsättas en riskvikt som motsvarar det kreditkvalitetssteg som exponeringar mot den stat enligt vars rätt institutet är etablerat åsätts enligt tabell 3.

27. För exponeringar mot institut som är etablerade i stater utan rating skall riskvikten inte vara mer än 100 %.

28. Exponeringar mot institut med en ursprunglig effektiv löptid på tre månader eller mindre skall åsättas riskvikt 20 %.

29. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på mer än tre månader, för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett ratinginstitut, ska ges riskvikt enligt tabell 4, varvid de valbara ratinginstitutens kreditbetyg ska rangordnas av de behöriga myndigheterna enligt en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

30. Exponeringar mot institut utan rating skall ges riskvikt 50 %.

31. Exponeringar mot institut med en återstående löptid på högst tre månader, för vilka det föreligger ett kreditbetyg som tilldelats av ett utsett ratinginstitut, ska ges riskvikt enligt tabell 5, varvid de valbara ratinginstitutens kreditbetyg ska rangordnas av de behöriga myndigheterna enligt en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

32. Exponeringar mot institutioner utan rating som har en ursprunglig effektiv löptid på tre månader eller mindre skall åsättas riskvikt 20 %.

33. Om den metod som anges i punkterna 29–32 tillämpas på exponeringar mot institut skall förhållandet till särskilda kortfristiga värderingar vara följande:

34. Om det inte föreligger någon kortfristig värdering av exponeringen skall den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar i punkt 31 tillämpas på alla exponeringar mot institut med upp till tre månaders återstående löptid.

35. Om det föreligger en kortfristig värdering som utmynnar i ett kreditbetyg som leder till tillämpning av en mer förmånlig eller identisk riskvikt än tillämpning av den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 31, skall den kortfristiga värderingen bara användas för den särskilda exponeringen. Andra kortfristiga exponeringar skall följa den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 31.

36. Om det föreligger en kortfristig värdering och den värderingen leder till en mindre förmånlig riskvikt än om den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar, som anges i punkt 31, tillämpas skall inte den allmänna förmånsbehandlingen för kortfristiga exponeringar tillämpas och alla kortfristiga fordringar utan rating skall åsättas samma riskvikt som den som tilldelas genom den särskilda kortfristiga värderingen.

37. Exponeringar mot institut som är uttryckta och refinansierade i den nationella valutan med en återstående löptid på tre månader eller mindre enligt båda de metoder som beskrivs i punkterna 26–27 och 29–32 kan, förutsatt att de behöriga myndigheterna givit sitt tillstånd, ges en riskvikt som är ett steg mindre förmånlig än den förmånliga riskvikt som i enlighet med punkterna 4 och 5 ges till exponeringar mot den egna nationella regeringen.

38. Inga exponeringar, som är uttryckta och refinansierade i låntagarens nationella valuta, med en återstående löptid på tre månader eller mindre skall ges en riskvikt mindre än 20 %.

39. Placeringar i av andra institut utgivna aktier eller andra instrument som kan räknas in i kapitalbasen skall ha riskvikten 100 %, om positionen inte har dragits av från kapitalbasen.

40. Om en exponering mot ett kreditinstitut är i form av minimireserver som krävs av ECB eller av en medlemsstats centralbank som kreditinstitutet skall vara skyldigt att inneha kan medlemsstaterna tillåta åsättande av den riskvikt som skulle åsättas exponeringar mot vederbörande medlemsstats centralbank förutsatt att

41. Exponeringar, för vilka det föreligger en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, skall åsättas riskvikt enligt nedanstående tabell varvid de valbara ratinginstitutens kreditvärderingar rangordnas av de behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

42. Exponeringar för vilka ingen sådan kreditvärdering finns tillgänglig skall åsättas 100 % riskvikt eller den egna nationella regeringens riskvikt, varvid det högsta värdet skall ges.

43. Exponeringar som uppfyller kriterierna i artikel 79.2 skall åsättas riskvikt 75 %.

44. Utan att det påverkar punkterna 45–60 skall exponeringar som säkrats fullt ut genom fast egendom ges riskvikt 100 %.

45. Exponeringar eller någon del av en exponering som enligt de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet, som är eller skall bli bebodd eller uthyrd av ägaren eller den verklige ägaren när det gäller privata investeringsföretag, skall ges riskvikt 35 %.

46. Exponeringar som enligt de behöriga myndigheternas bedömning är fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll skall, i fall då bostäderna är eller skall bli bebodda eller uthyrda av ägaren, åsättas riskvikt 35 %.

47. Exponeringar mot en hyresgäst som avser transaktioner med fastighetsleasing i fråga om bostadsfastighet där kreditinstitutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa, skall ges riskvikt 35 % förutsatt att de behöriga myndigheterna är övertygade om att kreditinstitutets exponering är fullt ut säkrad genom ägande till fastigheten.

48. De berörda myndigheterna skall vid tillämpning av punkterna 45-47 anse bedömningskraven uppfyllda endast om följande villkor är uppfyllda:

49. De behöriga myndigheterna får göra undantag från villkoret i punkt 48 b för exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet som är belägen inom deras territorium om de har belägg för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för bostadsfastigheter finns inom deras territorium med förlustnivåer som är tillräckligt låga för att motivera en sådan behandling.

50. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkt 49 får de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att åsätta riskvikt 35 % för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i bostadsfastighet.

51. De behöriga myndigheterna får själva besluta om exponeringar eller någon del av en exponering, som enligt deras bedömning är fullt ut säkrade genom panträtt i kontor eller andra kommersiella fastigheter som är belägna inom deras territorium, kan ges riskvikt 50 %.

52. De behöriga myndigheterna får själva besluta om exponeringar som enligt deras bedömning är fullt ut säkrade genom aktier i sådana finska bostadsaktiebolag som är verksamma enligt den finska lagen om bostadsaktiebolag av år 1991 eller senare antagna författningar med motsvarande innehåll kan ges riskvikt 50 % om dessa aktier avser kontor eller andra kommersiella fastigheter.

53. De behöriga myndigheterna får själva besluta om exponeringar med avseende på avtal om leasing av fast egendom som gäller kontorslokaler eller andra kommersiella fastigheter som är belägna inom deras territorier och som innebär att kreditinstitutet är uthyraren och hyresgästen har rätt att köpa dem kan åsättas riskvikt 50 %, förutsatt att kreditinstitutets exponering, enligt dess egen bedömning är fullt ut säkrad genom ägande till fastigheten.

54. För att punkterna 51–53 skall kunna tillämpas måste följande villkor vara uppfyllda:

55. 50 % riskvikt skall åsättas den del av lånet som inte överstiger en gräns som beräknas enligt ett av följande villkor:

56. 100 % riskvikt skall åsättas den del av lånet som överstiger de gränser som fastställs i punkt 55.

57. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkterna 51–53 får de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att ge riskvikt 50 % för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter.

58. De behöriga myndigheterna får göra undantag från villkoret i punkt 54 b för exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter som är belägna inom deras territorium om de har bevis för att en välutvecklad och sedan länge etablerad marknad för kommersiella fastigheter finns inom deras territorium med förlustnivåer som inte överstiger följande gränser:

59. Om någon av gränserna i punkt 58 inte iakttas ett visst år skall rätten att använda punkt 58 upphöra och villkoret i punkt 54 b skall tillämpas till dess villkoren i punkt 58 är uppfyllda ett påföljande år.

60. Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat utnyttjar möjligheten i punkt 58 får de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat tillåta sina kreditinstitut att åsätta riskvikt 50 % för sådana exponeringar som är fullt ut säkrade genom panträtt i kommersiella fastigheter.

61. Utan att det påverkar bestämmelserna i punkterna 62–65 skall den andel av någon post som är utan säkerhet och som är oreglerad sedan mer än 90 dagar och som ligger över den tröskel som fastställts av de behöriga myndigheterna och som avspeglar en rimlig risknivå åsättas följande riskvikt:

62. För definition av den andel av den förfallna posten som är utan säkerhet skall sådana säkerheter och garantier beaktas som godkänns för kreditriskreducerande ändamål.

63. Om en oreglerad post täcks fullt ut genom andra slag av säkerheter än de som får användas för kreditriskreducering och värderegleringen uppgår till minst 15 % av exponeringsvärdet före avdrag för värderegleringen, får dock de behöriga myndigheterna åsätta 100 % riskvikt på grundval av strikta operativa kriterier som syftar till att garantera att säkerheterna är av god kvalitet.

64. De exponeringar som anges i punkterna 45–50 skall ges riskvikt 100 % efter avdrag av värderegleringarna om de är oreglerade sedan mer än 90 dagar. Om värderegleringarna är minst 20 % av exponeringarna före avdrag för värderegleringar får de behöriga myndigheterna själva besluta om den riskvikt som skall åsättas den återstående exponeringen skall minskas till 50 %.

65. De exponeringar som anges i punkterna 51–60 skall åsättas riskvikt 100 % om de är oreglerade sedan mer än 90 dagar.

66. Det behöriga myndigheterna kan själva besluta om exponeringar i samband med särskilt höga risker såsom investeringar i venture-capitalföretag och andra former av riskkapitalengagemang skall ges riskvikt 150 %.

67. De behöriga myndigheterna kan tillåta att ej oreglerade poster som åsatts 150 % riskvikt enligt bestämmelserna i denna del och för vilka värderegleringar har fastställts åsätts följande riskvikt:

68. Med ”täckta obligationer” avses obligationer enligt definitionen i artikel 22.4 i direktiv 85/611/EEG med säkerhet i någon av följande tillgångar:

För detta ändamål kan ”ställande av säkerhet” även inkludera situationer där de tillgångar som beskrivs i styckena a–f uteslutande i lag ägnas att skydda obligationsinnehavare mot förluster.

Fram till den 31 december 2010 är tjugoprocentsgränsen för bättre rangordnade andelar utfärdade av franska Fonds Communs de Créances eller av likvärdiga organ för värdepapperisering som anges i styckena d och e inte tillämpliga, förutsatt att dessa bättre rangordnade andelar har en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut som är den mest fördelaktiga kategorin av kreditvärdering som gjorts av ratinginstitutet för täckta obligationer. Före slutet av perioden skall avvikelsen ses över och som konsekvens av en sådan översyn kan kommissionen vid behov förlänga denna period i enlighet med det förfarande som anges i artikel 151.2 med eller utan en ytterligare översynsklausul.

Fram till den 31 december 2010 kan talet 60 % som anges i stycke f ersättas med 70 %. Före slutet av denna period skall denna avvikelse ses över och som konsekvens av en sådan översyn kan kommissionen vid behov förlänga denna period i enlighet med det förfarande som anges i artikel 151.2 med eller utan en ytterligare översynsklausul.

69. Kreditinstitut skall när det gäller fastigheter som ställts som säkerhet för täckta obligationer uppfylla minimikraven under punkt 8 i del 2 i bilaga VIII och värderingsreglerna under punkterna 62–65 i del 3 i bilaga VIII.

70. Utan hinder av punkterna 68–69 är täckta obligationer som motsvarar definitionen i artikel 22.4 i direktiv 85/611/EEG och som emitterats före den 31 december 2007 också berättigade till förmånsbehandling till och med förfallodagen.

71. Täckta obligationer skall åsättas riskvikt på grundval av den riskvikt som åsatts oprioriterade fordringar på det kreditinstitut som utfärdat dem. Riskvikterna skall ha följande samband:

72. Riskvägda exponeringsbelopp för positioner i värdepapperisering skall fastställas enligt artiklarna 94–101.

73. Exponeringar mot institut, på vilka punkterna 29–32 är tillämpliga och mot företag, för vilka det föreligger en kortfristig kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, ska ges riskvikt enligt tabell 7, varvid de valbara ratinginstitutens kreditvärderingar ska rangordnas av de behöriga myndigheterna enligt en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

74. Utan att det påverkar punkterna 75–81 skall exponeringar mot företag för kollektiva investeringar (fondföretag) åsättas riskvikt 100 %.

75. Exponeringar mot fondföretag, för vilka det föreligger en kreditvärdering från ett utsett ratinginstitut, skall erhålla riskvikt enligt tabell 8 nedan varvid de valbara ratinginstitutens kreditvärderingar rangordnas av de behöriga myndigheterna på en sexgradig skala för värdering av kreditkvalitet.

76. Om de behöriga myndigheterna anser att en position i ett fondföretag är förenat med särskilt hög risk skall de kräva att den positionen ges riskvikt 150 %.

77. Kreditinstitut kan fastställa riskvikt för ett fondföretag enligt punkterna 79–81 om följande kriterier är uppfyllda:

78. Om en behörig myndighet godkänner ett fondföretag i ett tredje land enligt vad som anges i punkt 77 a kan en behörig myndighet i en annan medlemsstat utnyttja detta godkännande utan att göra en egen bedömning.

79. Om kreditinstitutet känner till fondföretagets underliggande exponeringar kan det gå igenom dessa underliggande exponeringar för att beräkna en genomsnittlig riskvikt för fondföretaget med hjälp av de metoder som anges i artikel 78–83.

80. Om kreditinstitutet inte känner till fondföretagets underliggande exponeringar får det beräkna en genomsnittlig riskvikt för fondföretaget enligt de metoder som anges i artiklarna 78–83 med beaktande av följande regler: det skall antas att företaget för kollektiva investeringar först investerar i exponeringsklasserna med de högsta kapitalkraven till dess att den maximala gräns som företagets regler medger för denna kategori är uppnådd, och att det därefter fortsätter att i fallande ordning investera i de efterföljande exponeringsklasserna till dess att den maximala totala investeringsgränsen är nådd.

81. Kreditinstitut får använda sig av en tredje part för att enligt de metoder som anges i punkterna 79–80 beräkna och rapportera riskvikt för fondföretaget förutsatt att beräkningens och rapportens riktighet kan säkerställas tillfredsställande.

82. Materiella anläggningstillgångar i den mening som avses i artikel 4.10 i direktiv 86/635/EEG skall åsättas riskvikt 100 %.

83. Förutbetalda kostnader och upplupna intäkter för vilka ett institut inte kan fastställa någon motpart enligt direktiv 86/635/EEG skall åsättas riskvikt 100 %.

84. Kontanta poster som håller på att uppbäras skall åsättas 20 % riskvikt. Kassabehållning och likvärdiga poster skall åsättas 0 % riskvikt.

85. Medlemsstaterna får tillåta riskvikt 10 % för exponeringar mot institut som har specialiserat sig på verksamhet inom interbank- och statslånemarknader i hemlandet och som är föremål för ingående tillsyn av behöriga myndigheter, under förutsättning att det för sådana tillgångsposter, enligt den bedömning som hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter gör, finns fullgod säkerhet i form av poster som getts 0 % eller 20 % riskvikt och som av myndigheterna godtagits som betryggande säkerhet.

86. Innehav av aktier och andra delägarinstrument, såvitt de inte har dragits av från kapitalbasen, skall åsättas en riskvikt på minst 100 %.

87. Omyntat guld som förvaras i egna valv eller på tilldelad plats skall åsättas riskvikt 0 % i den utsträckning som institutet har förpliktelser i motsvarande form.

88. I fråga om avtal om försäljning och återköp och om rena terminsköp skall den riskvikt åsättas som hänför sig till tillgångarna i fråga, och inte de som gäller för motparten.

89. Om ett kreditinstitut ger kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n-te fallissemanget bland exponeringarna skall utlösa betalning och att denna kredithändelse skall avsluta kontraktet skall den riskvikt åsättas som föreskrivs i artiklarna 94-101, förutsatt att produkten har en kreditvärdering av ett valbart ratinginstitut. Om någon sådan kreditvärdering inte föreligger skall riskvikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1 exponeringar, upp till maximalt 1 250 % och multipliceras med det nominella skyddsbeloppet som ges genom kreditderivatet för att bestämma det riskvägda tillgångsbeloppet. De n–1 exponeringar som skall undantas från summeringen skall fastställas på basis av att de skall innefatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för de exponeringar som räknats in i summeringen.

90. Vid hyresavtal ska exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna. Med minimileasingbetalningar avses de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas, eller kan förpliktas, att göra samt alla förmånliga köpoptioner (som skäligen kan antas komma att utnyttjas). Ett garanterat restvärde som uppfyller villkoren i punkterna 26–28 i del 1 av bilaga VIII för valbarheten av tillhandahållare av kreditriskskydd samt minimikraven i punkterna 14–19 i del 2 av bilaga VIII för godkännande av andra slag av garantier ska också inräknas bland minimileasingbetalningarna. Dessa exponeringar ska hänföras till tillämplig exponeringsklass enligt artikel 79. Om exponeringen är ett restvärde av leasade tillgångar ska de riskvägda exponeringsbeloppen beräknas enligt följande: 1/t × 100 % × exponeringsvärdet, där t är det som är störst av 1 och det närmaste antalet hela år som återstår av hyrestiden.

1. De behöriga myndigheterna skall kontrollera att metoden för att tilldela kreditbetyg är strikt, systematisk, konsekvent och valideras på grundval av historiska erfarenheter.

2. De behöriga myndigheterna skall kontrollera att metodiken inte är föremål för yttre politisk påverkan eller tvång, eller av ekonomiska påtryckningar som kan inverka på kreditvärderingen.

3. De behöriga myndigheterna skall bedöma om ratinginstitutets metodik är oberoende med hänsyn till följande faktorer:

4. De behöriga myndigheterna skall verifiera att ratinginstitutens kreditvärderingar är föremål för fortlöpande översyn och beaktar förändringar av de finansiella villkoren. En översyn skall genomföras efter alla betydande händelser och minst varje år.

5. Innan ratinginstituten erkänns skall de behöriga myndigheterna verifiera att värderingsmetoden för varje marknadssegment tas fram enligt standarder av följande slag:

6. De behöriga myndigheterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att omgående få information från ratinginstituten om väsentliga förändringar av den metodik för tilldelning av kreditbetyg som instituten använder.

7. De behöriga myndigheterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att principerna för det ratinginstitutets metodik för tilldelning av kreditbetyg finns offentligt tillgängliga för att alla eventuella användare skall kunna avgöra om de bygger på rimliga grunder.

8. De behöriga myndigheterna skall förvissa sig om att användarna på marknaden godtar ratinginstitutens enskilda kreditvärderingar som trovärdiga och tillförlitliga.

9. Trovärdigheten skall bedömas av de behöriga myndigheterna på grundval av faktorer av följande slag:

10. De behöriga myndigheterna skall verifiera att de enskilda kreditvärderingar finns tillgängliga på likvärdiga villkor åtminstone för alla kreditinstitut som har ett berättigat intresse av dessa.

11. De behöriga myndigheterna skall särskilt verifiera att enskilda kreditvärderingar finns tillgängliga för icke-nationella parter på likvärdiga villkor som för nationella kreditinstitut som har berättigat intresse av dessa enskilda kreditvärderingar.

12. För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditbetyg skall de behöriga myndigheterna beakta kvantitativa faktorer såsom den långfristiga andelen fallissemang när det gäller alla poster som getts samma kreditvärdering. När det gäller nyligen etablerade ratinginstitut och sådana som inte har hunnit registrera uppgifter om fallissemang under någon längre tid skall de behöriga myndigheterna begära att det ratinginstitutet uppskattar den långfristiga andelen fallissemang när det gäller alla poster som getts samma kreditbetyg.

13. För att skilja mellan de relativa risknivåer som uttrycks genom varje kreditbetyg skall de behöriga myndigheterna beakta kvalitativa faktorer såsom den emittentgrupp som ratinginstitutet täcker, den kreditbetygsskala som ratinginstitutet tillämpar, varje kreditbetygs betydelse och det ratinginstitutets definition av fallissemang.

14. De behöriga myndigheterna skall jämföra andelen fallissemang för varje kreditbetyg från ett enskilt ratinginstitut och ställa den i förhållande till ett referensvärde som bygger på den andel fallissemang som andra ratinginstitut registrerat för en emittentpopulation som de behöriga myndigheterna anser ligga på en likvärdig kreditrisknivå.

15. Om de behöriga myndigheterna anser att andelen registrerade fallissemang när det gäller ett enskilt ratinginstituts kreditbetyg är avsevärt och systematiskt högre än referensvärdet skall de behöriga myndigheterna placera ratinginstitutets kreditbetyg på ett steg i kreditkvalitetsskalan som innebär högre risk.

16. När de behöriga myndigheterna har höjt den tilldelade riskvikten för ett visst kreditbetyg från ett enskilt ratinginstitut får de, om ratinginstitutet visar att andelen fallissemang när det gäller det aktuella kreditbetyget inte längre är väsentligt och systematiskt högre än referensvärdet, besluta att åter placera ratinginstitutets kreditbetyg på det ursprungliga steget i kreditkvalitetsskalan.

1. Ett kreditinstitut kan utse ett eller flera valbara ratinginstitut för att fastställa den riskvikt som skall åsättas tillgångsposter och poster utanför balansräkningen.

2. Ett kreditinstitut som beslutar att använda kreditvärderingar från ett valbart ratinginstitut för en viss kategori poster måste använda dessa kreditvärderingar genomgående för alla exponeringar som tillhör denna kategori.

3. Ett kreditinstitut som beslutar att använda de kreditvärderingar från ett ratinginstitut måste använda dem fortlöpande och konsekvent.

4. Ett kreditinstitut får bara använda kreditvärderingar från ratinginstitut som beaktar alla belopp, dvs. både kapital- och räntebelopp, som det har fordringar på.

5. Om det bara finns en kreditvärdering tillgänglig från ett utsett ratinginstitut för en post skall den kreditvärderingen användas för att fastställa riskvikt för den posten.

6. Om det finns två kreditvärderingar tillgängliga från utsedda ratinginstitut och de ger två olika riskvikter för en post skall den högre riskvikten tillämpas.

7. Om fler än två kreditvärderingar finns tillgängliga från utsedda ratinginstitut för en post skall de båda värderingarna som ger lägst riskvikt beaktas. Om de två lägsta riskvikterna skiljer sig åt skall den högre av dessa åsättas. Om de två lägsta riskvikterna är samma skall den riskvikten åsättas.

8. Om det föreligger en kreditvärdering för ett särskilt emissionsprogram eller facilitet som posten som utgör exponeringen tillhör, skall denna kreditvärdering användas för att fastställa den riskvikt som skall åsättas denna post.

9. Om det inte föreligger någon direkt tillämplig kreditvärdering för en viss post, men däremot en kreditvärdering för ett specifikt emissionsprogram eller facilitet som posten som utgör exponeringen inte tillhör, eller om det finns en allmän kreditvärdering för emittenten skall den kreditvärderingen användas om den resulterar i en högre riskvikt än vad som annars vore fallet eller om den resulterar i en lägre riskvikt och den berörda exponeringen rankas jämsides eller före i alla avseenden i förhållande till emissionsprogrammet, faciliteten eller till oprioriterade fordringar på emittenten.

10. Punkterna 8 och 9 skall inte hindra tillämpningen av punkterna 68–71 i del 1.

11. Kreditvärderingar för emittenter inom en företagsgrupp får inte användas som kreditvärdering för en annan emittent inom samma företagsgrupp.

12. Kortfristiga kreditvärderingar får bara användas för kortfristiga tillgångar och poster utanför balansräkningen som utgör exponeringar mot institut och företag.

13. En kortfristig kreditvärdering skall bara tillämpas på den post som den avser, och den skall inte användas för att härleda riskvikt för andra poster.

14. Om en facilitet med kortfristig kreditvärdering åsätts riskvikten 150 % skall, utan hinder av punkt 13, alla exponeringar utan rating och säkerhet mot den gäldenären oberoende av om de är kortfristiga eller långfristiga, också åsättas 150 % riskvikt.

15. Om en kortfristig facilitet åsätts 50 % riskvikt skall, utan hinder av punkt 13, ingen kortfristig exponering utan säkerhet åsättas en riskvikt som är lägre än 100 %.

16. En kreditvärdering som avser en post som är tecknad i gäldenärens nationella valuta kan inte användas för att härleda riskvikt för en annan exponering mot samma gäldenär som är tecknad i utländsk valuta.

17. Om en exponering uppstår genom ett kreditinstituts deltagande i ett lån som har utvidgats av en multilateral utvecklingsbank vars status som prioriterad borgenär är erkänd på marknaden kan de behöriga myndigheterna, utan hinder av punkt 16, tillåta att kreditvärderingen av posten i gäldenärens nationella valuta används för att fastställa riskvikt.

1. Såvida inte något annat anges skall riskparametrarna PD, LGD och löptid (M) fastställas enligt del 2 och exponeringsvärdet skall fastställas enligt del 3.

2. Det riskvägda exponeringsbeloppet för varje exponering skall beräknas enligt följande formler:

3. Om inte annat följer av punkterna 5–9 skall de riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar mot företag, kreditinstitut, nationella regeringar och centralbanker beräknas enligt följande formler:

N(x) betecknar den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x). G(z) betecknar den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x)= z).

För PD = 0, skall RW vara: 0

För PD = 1:

där ELBE skall vara kreditinstitutets bästa skattning av den förväntade förlusten för den fallerade exponeringen enligt punkt 80 i del 4.

Riskvägt exponeringsbelopp = RW * exponeringsbelopp

4. De riskvägda exponeringsbeloppen för exponeringar som uppfyller kraven i punkt 29 i del 1 och punkt 22 i del 2 av bilaga VIII får justeras enligt följande formel:

Riskvägt exponeringsbelopp = RW * exponeringsvärde * ((0,15 + 160*PDpp)

PDpp = PD-värdet för tillhandahållaren av kreditriskskyddet.

RW skall beräknas med den tillämpliga riskviktsformeln i punkt 3 för den skyddade exponeringen, gäldenärens PD-värde och LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot tillhandahållaren av kreditriskskyddet. Löptidsfaktorn b skall beräknas med det PD-värde som är lägst av skyddstillhandahållarens och gäldenärens.

5. När det gäller exponeringar mot företag där den totala årliga försäljningen för den koncern som företaget tillhör inte överstiger 50 000 000 EUR får kreditinstituten använda följande korrelationsformel för beräkning av riskvikt för exponeringar mot företag. I denna formel uttrycks S som total omsättning per år i miljoner EUR med 5 000 000 EUR <= S <= 50 000 000 EUR. Rapporterad omsättning som understiger 5 000 000 EUR skall behandlas som om den motsvarade 5 000 000 EUR. När det gäller en grupp av förvärvade fordringar skall den totala årliga omsättningen vara ett vägt genomsnitt av gruppens enskilda exponeringar.

Kreditinstituten skall ersätta total omsättning per år med koncernens totala tillgångar om den totala omsättningen per år inte är ett lämpligt mått på företagets storlek och totala tillgångar är ett lämpligare mått än total omsättning per år.

6. För exponeringar som utgör specialutlåning och där kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar uppfyller minimikraven i del 4 skall riskvikt ges enligt tabell 1.

De behöriga myndigheterna får tillåta att ett kreditinstitut genomgående åsätter förmånliga riskvikter på 50 % till exponeringar i kategori 1 och 70 % till exponeringar i kategori 2 förutsatt att kreditinstitutets krav för att bevilja krediter och kraven med avseende på andra riskpåverkande faktorer framstår som högt ställda för den aktuella kategorin.

När kreditinstituten åsätter exponeringar som utgör specialutlåning riskvikt skall de beakta följande faktorer: finansiell styrka, politiskt och rättsligt klimat, transaktionernas och/eller tillgångarnas särdrag, de medverkande och utvecklande parternas styrka, däribland eventuella inkomster från offentliga och privata partnerskap och förekomsten av säkerheter.

7. För sina förvärvade företagsfordringar skall kreditinstitut uppfylla minimikraven i del 4 punkterna 105–109. I fråga om förvärvade företagsfordringar som dessutom uppfyller villkoren i punkt 14, och där det skulle vara onödigt betungande för ett kreditinstitut att tillämpa standarder för riskbedömning för exponeringar mot företag enligt del 4, får standarder för riskbedömning för hushållsexponeringar enligt del 4 användas.

8. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på värdepapperisering.

9. Om ett kreditinstitut ger kreditriskskydd för ett antal exponeringar på villkor att det n-te fallissemanget bland exponeringarna skall utlösa betalning och att denna kredithändelse skall avsluta kontraktet skall den riskvikt användas som föreskrivs i artiklarna 94–101, förutsatt att produkten har en kreditvärdering av ett godtagbart ratinginstitut. Om någon sådan kreditvärdering inte föreligger skall riskvikten för exponeringarna i korgen summeras, exklusive n-1 exponeringar, där summan av det förväntade förlustbeloppet multiplicerat med 12,5 och det riskvägda exponeringsbeloppet inte skall överstiga det nominella beloppet på det skydd som ges av kreditderivatet multiplicerat med 12,5. De n-1 exponeringar som skall undantas från summeringen skall fastställas på basis av att de skall innefatta de exponeringar som ger upphov till ett lägre riskvägt exponeringsbelopp än det som gäller för någon av de exponeringar som räknats in i summeringen.

10. Om inte annat följer av punkterna 12 och 13 skall riskvägda exponeringsbelopp för hushållsexponeringar beräknas enligt följande formler:

Riskvikt (RW) =

N(x) betecknar den kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. sannolikheten för att en normalfördelad slumpvariabel med medelvärdet noll och variansen ett är mindre än eller lika med x). G(z) betecknar den inversa kumulativa fördelningsfunktionen för en standardiserad normalfördelad slumpvariabel (dvs. variabeln har ett värde x som är sådant att N(x)= z).

För PD = 1 (fallerad exponering) skall RW vara Max{0, 12.5 *(LGD-ELBE)}

där ELBE skall vara kreditinstitutets bästa skattning av den förväntade förlusten för den fallerade exponeringen enligt punkt 80 i del 4 i denna bilaga.

Riskvägt exponeringsbelopp = RW * exponeringsbelopp

11. Riskvägda exponeringsbelopp för exponeringar mot små och medelstora juridiska personer enligt definitionen i artikel 86.4 som uppfyller kraven i punkt 29 i del 1 och punkt 22 i del 2 av bilaga VIII får beräknas enligt punkt 4.

12. När det gäller hushållsexponeringar där säkerhet ställts i form av säkerhet i fastigheten skall en korrelation (R) på 0,15 ersätta det värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 10.

13. När det gäller kvalificerade rullande hushållsexponeringar enligt definitionen i a till e skall en korrelation (R) på 0,04 ersätta det värde som erhålls enligt korrelationsformeln i punkt 10.

Med avvikelse från punkt b får de behöriga myndigheterna avstå från att tillämpa kravet att exponeringen skall vara utan säkerhet för kreditfaciliteter med säkerhet kopplade till ett lönekonto. I detta fall skall de belopp som återvinns från säkerheten inte beaktas i LGD-skattningen.

14. För att vara berättigade till hushållsbehandling skall förvärvade fordringar uppfylla minimikraven i punkterna 105–109 i del 4 och samtliga följande villkor:

15. I fråga om förvärvade företagsfordringar gäller att sådana åtgärder i form av återbetalningsbara prisavdrag, säkerheter eller partiella garantier som ger ett förstaförlustskydd med avseende på fallissemang, utspädning eller bådadera, får behandlas som förstaförlustpositioner vid tillämpning av internmetoden på värdepapperisering.

16. I fråga om hybridgrupper med köpta hushållsfordringar, där de förvärvande kreditinstituten inte kan separera exponeringar mot säkerhet i fastigheter och kvalificerade rullande hushållsexponeringar från andra hushållsexponeringar, skall den hushållsriskviktfunktion som ger det högsta kapitalkravet för dessa exponeringar gälla.

17. Ett kreditinstitut får använda olika metoder för olika portföljer, när kreditinstitutet självt använder olika metoder internt. Om ett kreditinstitut använder olika metoder skall det styrka för de behöriga myndigheterna att beslutet är konsekvent och inte styrs av tillsynsarbitrage.

18. Utan hinder av punkt 17 får de behöriga myndigheterna tillåta att riskvägda exponeringsbelopp för aktieexponeringar mot företag som tillhandahåller anknutna tjänster tilldelas i enlighet med behandlingen av övriga motpartslösa tillgångar.

19. De riskvägda exponeringsbeloppen skall beräknas enligt följande formel:

Riskvikt (RW) = 190 % för exponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer av andra former av riskkapitalengagemang.

Riskvikt (RW) = 290 % för exponeringar i börsnoterade aktier.

Riskvikt (RW) = 370 % för övriga aktieexponeringar.

Riskvägt exponeringsbelopp = RW * exponeringsbelopp

20. Korta avistapositioner och derivatinstrument som hålls utanför handelslagret får balansera långa positioner i samma enskilda värdepapper förutsatt att dessa instrument uttryckligen har utpekats som säkringar av bestämda aktieexponeringar och att de tillhandahåller skydd för ytterligare minst ett år. Övriga korta positioner skall behandlas som om de vore långa positioner varvid den relevanta riskvikten åsätts varje positions absoluta värde. I fråga om positioner där det finns en löptidsobalans skall metoden för företagsexponeringar tillämpas enligt bilaga VII del 2 punkt 16.

21. Kreditinstituten får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i artiklarna 90–93.

22. De riskvägda exponeringsbeloppen skall beräknas enligt formlerna i punkt 3. Om kreditinstitutet inte har tillräckligt med information för att kunna använda definitionen på fallissemang i punkterna 44–48 i del 4 skall riskvikterna räknas upp med faktorn 1,5.

23. För varje enskild exponering får summan av den förväntade förlusten multiplicerad med 12,5 och det riskvägda exponeringsbeloppet inte överstiga exponeringsbeloppet multiplicerat med 12,5.

24. Kreditinstituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieexponering enligt de metoder som anges i artiklarna 90–93. Därvid skall ett LGD-värde på 90 % av exponeringen mot tillhandahållaren av säkringen tillämpas. För icke noterade aktieexponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer får ett LGD-värde på 65 % användas. För detta ändamål skall löptiden M vara 5 år.

25. Det riskvägda exponeringsbeloppet ska motsvara den potentiella förlust på kreditinstitutets aktieexponeringar som motsvarar ett 99-procentigt ensidigt konfidensintervall i en intern value at risk-modell avseende skillnaden mellan den kvartalsvisa avkastningen och en relevant riskfri räntenivå under en lång jämförelseperiod, multiplicerad med faktorn 12,5. De riskvägda exponeringsbeloppen på aktieportföljssnivån ska minst motsvara summan av delsummorna av de minsta riskvägda exponeringsbelopp som krävs enligt PD/LGD-metoden och de motsvarande förväntade förlustbeloppen multiplicerade med 12,5, beräknat på grundval av de PD-värden som anges i punkt 24 i del 2 och de tillhörande LGD-värden som anges i punkterna 25 och 26 i del 2.

26. Kreditinstituten får godkänna obetalt kreditriskskydd som erhållits för en aktieposition.

27. De riskvägda exponeringsbeloppen ska beräknas enligt följande formel:

28. Riskvikter för förvärvade företags- och hushållsfordringars utspädningsrisk.

Riskvikterna skall beräknas enligt formeln i punkt 3. Parametrarna PD och LGD skall fastställas enligt del 2, exponeringsvärdet skall fastställas enligt del 3 och M skall vara 1 år. Om ett kreditinstitut kan styrka för de behöriga myndigheterna att utspädningsrisken är försumbar, behöver den inte beaktas.

29. Såvida inget annat anges skall parametrarna PD och LGD fastställas enligt del 2 och exponeringsvärdet enligt del 3.

30. Det förväntade förlustbeloppet för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker samt hushållsexponeringar skall beräknas enligt följande formler:

För fallerade exponeringar (PD = 1) när kreditinstitut använder egna skattningar av LGD-värden skall EL vara ELBE, kreditinstitutets bästa skattning av den förväntade förlusten för den fallerade exponeringen enligt punkt 80 i del 4.

För exponeringar som behandlas enligt punkt 4 a i del 1 skall EL-värdet vara 0.

31. EL-värden för exponeringar som utgör specialutlåning där kreditinstitut bestämmer riskvikt enligt metoderna i punkt 6 skall fastställas enligt tabell 2.

Om de behöriga myndigheterna har tillåtit ett kreditinstitut att genomgående ge förmånliga riskvikter på 50 % till exponeringar i kategori 1 och 70 % till exponeringar i kategori 2 skall EL-värdet för exponeringar i kategori 1 anges till 0 % och för exponer2ingar i kategori 2 till 0,4 %.

32. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt metoderna i punkterna 19–21 skall beräknas enligt följande formel:

Följande EL-värden skall användas:

33. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt metoderna i punkterna 22–24 skall beräknas enligt följande formler:

34. Det förväntade förlustbeloppet för aktieexponeringar där det riskvägda exponeringsbeloppet beräknas enligt metoderna i punkterna 25–26 skall vara 0 %.

35. Det förväntade förlustbeloppen för förvärvade fordringars utspädningsrisk skall beräknas enligt följande formel:

36. De förväntade förlustbelopp som beräknats enligt punkterna 30, 31 och 35 skall dras av från summan av värderegleringar och avsättningar som avser dessa exponeringar. Underkursbelopp på exponeringar i balansräkningen som förvärvats i samband med fallissemang enligt punkt 1 i del 3 skall behandlas på samma sätt som värderegleringar. Förväntade förlustbelopp för värdepapperiserade exponeringar samt värderegleringar och avsättningar som avser dessa exponeringar skall inte tas med i denna beräkning.

1. Parametrarna PD, LGD och löptid (M) för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp och förväntade förlustbelopp enligt del 1 skall skattas av kreditinstitutet enligt del 4, med beaktande av följande bestämmelser:

2. PD-värdet för en exponering mot ett företag eller ett institut skall vara minst 0,03 %.

3. För förvärvade företagsfordringar skall PD-värdet om kreditinstitutet inte kan visa att dess PD-skattningar uppfyller minimikraven i del 4, fastställas enligt följande metoder: PD för icke efterställda fordringar på förvärvade företagsfordringar skall motsvara kreditinstitutens skattning av EL dividerat med LGD för dessa fordringar. PD för efterställda fordringar på förvärvade företagsfordringar skall motsvara kreditinstitutens skattning av EL. Om kreditinstitutet får använda egna skattningar av LGD för företagsexponeringar och det kan bryta ner sina EL-skattningar för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt får PD-skattningen användas.

4. PD för fallerande gäldenärer skall vara 100 %.

5. Kreditinstitut får ta hänsyn till obetalt kreditriskskydd i PD enligt bestämmelserna i artiklarna 90–93. Vid utspädningsrisk får dock de behöriga myndigheterna som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd erkänna andra än de som anges i del 1 i bilaga VIII.

6. Kreditinstitut som använder egna LGD-skattningar får erkänna obetalt kreditskydd genom att anpassa PD-värdena enligt punkt 10.

7. När det gäller utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar skall PD anges till samma värde som EL-skattningen för utspädningsrisk. Om ett kreditinstitut får använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar och det kan bryta ner sina EL-skattningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får PD-skattningen användas. Kreditinstitut får godta obetalt kreditriskskydd i PD i enlighet med artiklarna 90–93. De behöriga myndigheterna får som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd erkänna andra än de som anges i del 1 i bilaga VIII. Om ett kreditinstitut får använda egna LGD-skattningar för utspädningsrisk för förvärvade företagsfordringar får det godta obetalt kreditriskskydd genom att anpassa PD-värdena i enlighet med punkt 10.

8. Kreditinstitut skall använda följande LGD-värden:

9. Om ett kreditinstitut får använda egna LGD-skattningar för företagsexponeringar och det kan bryta ner sina skattningar av EL för förvärvade företagsfordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt, får det för utspädningsrisk och risk för fallissemang, utan hinder av punkt 8, använda LGD-skattningen för förvärvade företagsfordringar.

10. Om ett kreditinstitut får använda egna LGD-skattningar för exponeringar mot företag, institut, nationella regeringar och centralbanker får obetalt kreditriskskydd godtas, utan hinder av punkt 8, genom att skattningarna av PD och/eller LGD anpassas under iakttagande av minimikraven i del 4 och med de behöriga myndigheternas godkännande. Ett kreditinstitut skall inte ge garanterade exponeringar ett justerat PD- eller LGD-värde så att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

11. Utan hinder av punkterna 8 och 10 skall, vid tillämpning av punkt 4 i del 1, LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot tillhandahållaren av kreditriskskyddet vara LGD-värdet för antingen en osäkrad lånefacilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad lånefacilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som kan återvinnas i händelse av att både garantigivaren och gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen är beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller gäldenären.

12. Om inte annat följer av punkt 13 skall kreditinstituten ge exponeringar till följd av repor eller värdepappers- eller råvarulån en löptid (M) på 0,5 år och alla andra exponeringar en löptid (M) på 2,5 år. De behöriga myndigheterna får kräva att alla kreditinstitut inom deras territorium tillämpar ett M-värde enligt punkt 13 för alla exponeringar.

13. Kreditinstitut som får använda egna LGD-värden och/eller egna konverteringsfaktorer för exponeringar mot företag, institut eller nationella regeringar och centralbanker skall beräkna M för varje sådan exponering enligt vad som anges i a-e och med beaktande av vad som anges i punkterna 14–16. Värdet på M får inte i något fall vara högre än 5 år.

▼M5

▼B

14. Utan hinder av punkt 13 a, b, c, d och e ska M vara minst en dag för

förutsatt att det i avtalsdokumentationen ställs krav på omprövning av marginalsäkerhet och förnyad värdering varje dag och att den innehåller bestämmelser som tillåter snabb realisation eller avräkning av säkerheter i händelse av fallissemang eller oförmåga att förnya marginalsäkerhet.

För andra av de behöriga myndigheterna särskilt angivna kortfristiga exponeringar som inte är en del av kreditinstitutens löpande finansiering av gäldenären, skall M vara minst en dag. En noggrann översyn av de särskilda omständigheterna skall göras i varje enskilt fall.

15. Vad gäller exponeringar mot företag som har sitt säte inom gemenskapen och som har en konsoliderad omsättning och konsoliderade tillgångar som uppgår till mindre än 500 000 000 EUR får de behöriga myndigheterna tillåta användning av M enligt punkt 12. De behöriga myndigheterna får ersätta beloppet 500 000 000 EUR för de totala tillgångarna med 1 000 000 000 EUR för företag som i första hand investerar i kommersiella fastigheter.

16. Löptidsobalanser skall behandlas enligt artiklarna 90–93.

17. En exponerings PD-värde skall vara minst 0,03 %.

18. För gäldenärer som har fallerat och – om metoden med skuldtyper används – för skuldtyper där fallissemang föreligger skall PD-värdet vara 100 %.

19. När det gäller utspädningsrisk för förvärvade fordringar skall PD-värdet anges till samma värde som skattningen av EL för utspädningsrisk. Om ett kreditinstitut kan bryta ner sina skattningar av EL för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt får PD-skattningen användas.

20. Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart genom justering av PD-värden om inget annat följer av punkt 22. Vid utspädningsrisk där kreditinstituten inte använder egna skattningar av LGD-värden, skall detta ske i enlighet med artiklarna 90–93; för detta ändamål får de behöriga myndigheterna som godtagbara tillhandahållare av obetalt kreditriskskydd erkänna andra än de som anges i del 1 i bilaga VIII.

21. Kreditinstituten skall ta fram egna skattningar av LGD-värden med iakttagande av minimikraven i del 4 och under förutsättning att de godkänns av de behöriga myndigheterna. För utspädningsrisk för köpta fordringar skall ett LGD-värde på 75 % användas. Om ett kreditinstitut kan bryta ner sina EL-skattningar för utspädningsrisk för förvärvade fordringar till PD- och LGD-värden på ett tillförlitligt sätt får LGD-skattningen användas.

22. Obetalt kreditriskskydd får erkännas som godtagbart för en enskild exponering eller grupp av exponeringar genom justering av PD- och LGD-skattningarna med hänsyn till minimikraven i punkt 99–104 i del 4 och de behöriga myndigheternas godkännande. Ett kreditinstitut skall inte ge garanterade exponeringar ett justerat PD- eller LGD-värde så att den justerade riskvikten blir lägre än vad motsvarande riskvikt för en jämförbar direkt exponering mot garantigivaren skulle vara.

23. Utan hinder av punkt 22 skall, vid tillämpning av punkt 11 i del 1, LGD-värdet för en jämförbar direkt exponering mot tillhandahållaren av kreditriskskyddet vara LGD-värdet för antingen en osäkrad facilitet i förhållande till garantigivaren eller en osäkrad facilitet i förhållande till gäldenären, beroende på om tillgängliga uppgifter och garantins struktur tyder på att det belopp som kan återvinnas i händelse av att både garantigivaren och gäldenären fallerar under tiden för den säkrade transaktionen är beroende av den finansiella situationen för garantigivaren eller gäldenären.

24. PD-värdena skall fastställas enligt metoderna för företagsexponeringar.

25. Exponeringar i tillräckligt diversifierade portföljer av andra former av riskkapitalengagemang får ges ett LGD-värde på 65 %.

26. Alla övriga exponeringar skall ges ett LGD-värde på 90 %.

27. Alla exponeringar skall ges ett M-värde på 5 år.

1. Om inget annat anges skall exponeringsvärdet för exponeringar i balansräkningen mätas före avdrag för värderegleringar. Denna regel gäller även för tillgångar som köpts för ett pris som skiljer sig från skuldbeloppet. För köpta tillgångar betecknas skillnaden mellan skuldbelopp och registrerat nettovärde i kreditinstitutens balansräkningar som underkurs om skuldbeloppet är större och som överkurs om det är mindre.

2. Om kreditinstituten använder ramavtal om nettning i fråga om repor eller värdepappers- eller råvarulån skall exponeringsvärdet beräknas enligt artiklarna 90–93.

3. Vid nettning i balansräkningen av lån och insättningar skall kreditinstituten använda de metoder som anges i artiklarna 90–93 för beräkning av exponeringsvärdet.

4. Vid hyresavtal skall exponeringsvärdet motsvara nuvärdet av minimileasingbetalningarna.

”Minimileasingbetalningar” är de betalningar under hyrestiden som hyrestagaren förpliktas eller kan förpliktas att göra samt alla förmånliga köpoptioner (som högst sannolikt kommer att utnyttjas). Ett garanterat restvärde som uppfyller villkoren i punkterna 26-28 i del 1 i bilaga VIII för skyddstillhandahållarens krav samt minimikraven i punkterna 14-19 i del 2 i bilaga VIII skall också tas med i minimileasingbetalningarna.

5. När det gäller posterna i bilaga IV skall exponeringsvärdet fastställas genom de metoder som anges i bilaga III.

6. Exponeringsvärdet för beräkning av riskvägda exponeringsbelopp för förvärvade fordringar skall motsvara det utestående beloppet minus kapitalkraven för utspädningsrisk före kreditriskreducerande åtgärder.

7. Om en exponering har formen av värdepapper eller råvaror som sålts, ställts som säkerhet eller lånats ut inom ramen för repor eller aktie- eller råvarulån, långfristiga transaktioner samt marginallån skall exponeringsvärdet motsvara värdepapperens eller råvarornas värde som fastställts enligt artikel 74. Om den fullständiga metoden för finansiella säkerheter, som anges i del 3 i bilaga VIII, används skall exponeringsvärdet ökas med den volatilitetsjustering som är tillämplig för dessa värdepapper eller råvaror enligt bilagan. Exponeringsvärdet för repor, aktie- eller råvarulån, långfristiga transaktioner samt marginallån kan fastställas i enlighet med antingen bilaga III eller punkterna 12–21 i del 3 i bilaga VIII.

8. Utan hinder av punkt 7 skall exponeringsvärdet vid utestående kreditriskexponering som fastställts av behöriga myndigheter med en central motpart fastställas i enlighet med punkt 6 i del 2 i bilaga III, under förutsättning att det dagligen ställs full säkerhet för den centrala motpartens kreditriskexponering gentemot samtliga avtalsparter.

9. Exponeringsvärdet för följande poster skall beräknas som det belopp som inte utnyttjats av åtagandet multiplicerat med en konverteringsfaktor.

10. Om ett åtagande avser en förpliktelse att ingå ett annat åtagande skall den lägre av de två konverteringsfaktorerna för de enskilda åtagandena användas.

11. För alla övriga poster utanför balansräkningen utom de som nämns i punkterna 1–9 skall exponeringsvärdet vara lika med följande procentandelar av dess värde:

I denna punkt skall poster utanför balansräkningen indelas i riskkategorier enligt bilaga II.

12. Exponeringsvärdet skall motsvara det värde som anges i externredovisningen. Följande mått på aktieexponeringar får användas:

13. Exponeringsvärdet för de andra tillgångar som inte innebär någon form av skuldförbindelse skall motsvara det värde som anges i externredovisningen.

1. Med ”riskklassificeringssystem” skall avses alla metoder, tekniker, kontroller samt datainsamlings- och IT-system som ligger till grund för värdering av kreditrisk, tilldelning av riskklasser (rating) och kvantifiering av fallissemangs- och förlustskattningar för en viss typ av exponering.

2. Om ett kreditinstitut använder flera riskklassificeringssystem skall motiven för valet av system för en viss gäldenär eller en viss transaktion dokumenteras och tillämpas på ett sådant sätt att det avspeglar risknivån på ett tillfredsställande sätt.

3. Kriterier och metoder för riskklassificering skall periodiskt ses över för att fastställa om de fortfarande är lämpliga vad gäller den aktuella portföljen och de yttre förutsättningarna.

4. Om ett kreditinstitut använder direkta skattningar av riskparametrar får dessa betraktas som resultat av en tillämpning av en kontinuerlig risknivåskala.

5. Ett riskklassificeringssystem skall beakta gäldenärens och transaktionens särskilda riskegenskaper.

6. Ett riskklassificeringssystem skall ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang. Riskklasskalan för gäldenärer skall ha minst sju klasser för ej fallerande gäldenärer och en klass för fallerande gäldenärer.

7. En ”gäldenärsklass” definieras som en riskkategori på systemets riskklasskala som gäldenären hänförts till på grundval av specificerade och klara ratingkriterier och från vilken PD-skattningar härleds. Kreditinstituten skall dokumentera sambandet mellan gäldenärsklasserna i form av den nivå för fallissemangsrisken som varje klass innebär och de kriterier som använts för att särskilja den nivån för fallissemangsrisken.

8. Kreditinstitut vilkas portföljer är inriktade på ett särskilt marknadssegment och ett visst intervall vad gäller risk för fallissemang skall ha tillräckligt många gäldenärsklasser inom detta intervall för att undvika en alltför stor koncentration av gäldenärer inom en viss klass. Betydande koncentrationer inom en enskild klass skall motiveras genom övertygande empiriska belägg för att gäldenärsklassen täcker ett tillräckligt smalt PD-spann och att alla gäldenärers fallissemangsrisk inom denna klass ligger inom detta spann.

9. För att användning av egna skattningar av LGD-värden för beräkning av kapitalkrav skall kunna godkännas av de behöriga myndigheterna skall institutets riskklassificeringssystem omfatta en särskild klassificering av exponeringarna som enbart tar fasta på LGD-relaterade faktorer.

10. En ”produktriskklass” definieras som en riskkategori inom ett riskklassificeringssystems skala för produktrisktyp som exponeringar tilldelas på grundval av en specificerad och separat uppsättning riskklassificeringskriterier från vilka egna skattningar av LGD-värden härleds. Definitionen av varje klass skall innefatta både en beskrivning av hur exponeringar hänförs till klassen i fråga och en beskrivning av de kriterier som används för att fastställa klassernas olika risknivåer.

11. Betydande koncentrationer inom en enskild produktriskklass skall motiveras genom övertygande empiriska bevis om att klassen täcker ett tillräckligt smalt LGD-spann och att risken i fråga om alla exponeringars inom denna klass ligger inom detta spann.

12. Kreditinstitut som använder metoderna i punkt 6 i del 1 för att åsätta riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning är undantagna från kravet på att ha en riskklasskala för gäldenärer som uteslutande är uttryck för en kvantifiering av risken för gäldenärens fallissemang avseende dessa exponeringar. Utan hinder av punkt 6 skall dessa institut för sådana exponeringar ha minst fyra klasser för ej fallerande gäldenärer och minst en klass för fallerande gäldenärer.

13. Riskklassificeringssystem skall avspegla både gäldenärs- och transaktionsrisk, och de skall beakta alla gäldenärs- och transaktionsspecifika särdrag.

14. Riskdifferentieringen mellan riskklasserna skall säkerställa att antalet exponeringar i en viss riskklass räcker för att göra en ändamålsenlig kvantifiering och validering av förlustens särdrag på riskklassnivå. Exponeringarnas och gäldenärernas fördelning över riskklasserna skall vara sådan att alltför stora koncentrationer undviks.

15. Kreditinstituten skall visa att förfarandet med att hänföra exponeringar till riskklasser ger lämplig riskdifferentiering, grupperar tillräckligt homogena exponeringar och tillåter en exakt och konsekvent uppskattning av förlustkarakteristika på riskklassnivå. För förvärvade fordringar skall grupperingen visa säljarens kravnivå för att ta på sig risk och den oenhetliga sammansättningen av hans kundkrets.

16. Kreditinstituten skall beakta följande riskfaktorer när de hänför exponeringar till riskklasser:

17. Ett kreditinstitut skall ha särskilda definitioner, förfaranden och kriterier för att hänföra exponeringar till riskklasser inom ett riskklassificeringssystem.

18. Ett kreditinstitut skall beakta all relevant information när de hänför gäldenärer och exponeringar till riskklasser. Informationen skall vara löpande och göra det möjligt för kreditinstitutet att förutse exponeringens framtida utveckling. Ju mindre information ett kreditinstitut har desto mer försiktigt skall det vara vid åsättande av riskklasser för exponeringar mot gäldenärer och faciliteter. Om ett kreditinstitut använder en extern rating som primär faktor för att fastställa en intern riskklassificering skall kreditinstitutet säkerställa att det också beaktar övrig relevant information.

19. Alla gäldenärer skall hänföras till en riskklass inom ramen för förfarandet för godkännande av krediter.

20. Vad gäller de kreditinstitut som har tillåtelse att använda egna skattningar av LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer skall alla exponeringar även åsättas en produktriskklass inom ramen för förfarandet för godkännande av krediter.

21. Kreditinstitut som använder metoderna i punkt 6 i del 1 för att fastställa riskvikt för exponeringar som utgör specialutlåning skall hänföra dessa exponeringar till riskklasser enligt punkt 12.

22. Alla enskilda juridiska personer som kreditinstitutet är exponerat mot skall bedömas individuellt. Ett kreditinstitut skall visa de behöriga myndigheterna att det har en godtagbar policy för behandling av enskilda gäldenärer och grupper av kunder med inbördes anknytning.

23. Alla exponeringar mot samma gäldenär skall hänföras till samma gäldenärsklass, oavsett om det finns skillnader mellan de särskilda transaktionernas natur. I följande undantagsfall kan förekomsten av särskilda exponeringar leda till att samma gäldenär hänförs till flera klasser:

24. Alla exponeringar skall hänföras till en riskklass inom ramen för förfarandet för godkännande av krediter.

25. Kreditinstituten skall skriftligt redovisa de situationer då medarbetare efter eget omdöme får göra avvikelser från in- eller utdata i klassificeringsförfarandet och ange vilka medarbetare som ansvarar för att sådana avvikelser godkänns. Kreditinstituten skall dokumentera sådana avvikelser och ange vilka som ansvarar för dem. De skall också analysera utvecklingen av de exponeringar som hänförts till en annan riskklass till följd av sådana avvikelser. Analysen skall även innehålla en bedömning, person för person, av utvecklingen av exponeringar vilkas riskklass har ändrats av en viss individ.

26. Riskklassificeringar och återkommande översyner av dem skall utföras eller godkännas av en oberoende part som inte har någon direkt vinning av besluten att lämna krediten.

27. Kreditinstituten skall uppdatera riskklassificeringarna minst en gång per år. Högriskgäldenärer och problemexponeringar ses över oftare. Kreditinstituten skall göra en ny riskklassificering om väsentlig information om gäldenären eller exponeringen blir tillgänglig.

28. Kreditinstituten skall ha ett effektivt förfarande för att skaffa och uppdatera relevant information om riskprofiler för gäldenärer som påverkar PD-värden, och om riskprofiler för transaktioner som påverkar LGD-värden och/eller konverteringsfaktorer.

29. Ett kreditinstitut skall minst en gång per år uppdatera gäldenärs- och produktriskklassificeringar eller se över förlustsärdrag och grad av misskötsel när det gäller alla identifierade riskklasser, beroende på vad som är tillämpligt. Ett kreditinstitut skall även minst en gång per år se över tillståndet för ett representativt urval av enskilda exponeringar inom varje riskklass för att säkerställa att de fortfarande ligger i rätt riskklass.

30. Om ett kreditinstitut använder statistiska modeller och andra mekaniska metoder för att hänföra exponeringar till gäldenärs- och riskklasser skall följande villkor vara uppfyllda: