►B

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2004/104/EG

av den 14 oktober 2004

om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 72/245/EEG om radiostörningar (elektromagnetisk kompatibilitet) hos fordon och om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon

(Text av betydelse för EES)

(EGT L 337, 13.11.2004, p.13)

►C1

Rättelse, EGT L 056, 2.3.2005, s. 35  (04/104)

FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR

BILAGA I

Krav som skall uppfyllas av fordon och elektriska/elektroniska underenheter i fordon

Tillägg 1:

Förteckning över standarder som avses i detta direktiv

Tillägg 2:

Referensgränser för fordon: bredband

Avstånd mellan antenn och fordon: 10 m

Tillägg 3:

Referensgränser för fordon: bredband

Avstånd mellan antenn och fordon: 3 m

Tillägg 4:

Referensgränser för fordon: smalband

Avstånd mellan antenn och fordon: 10 m

Tillägg 5:

Referensgränser för fordon: smalband

Avstånd mellan antenn och fordon: 3 m

Tillägg 6:

Elektrisk/elektronisk underenhet

Referensgränser: bredband

Tillägg 7:

Elektrisk/elektronisk underenhet

Referensgränser: smalband

Tillägg 8:

Mall för EG-typgodkännandemärke

BILAGA II A

Informationsdokument om EG-typgodkännande av ett fordon

BILAGA II B

Informationsdokument om EG-typgodkännande av en elektrisk/elektronisk underenhet

BILAGA III A

Mall för EG-typgodkännandeintyg

BILAGA III B

Mall för EG-typgodkännandeintyg

BILAGA III C

Mall för intyg med avseende på punkt 3.2.9 i bilaga I

BILAGA IV

Mätmetod för elektromagnetisk bredbandsstrålning från fordon

BILAGA V

Mätmetod för elektromagnetisk smalbandsstrålning från fordon

BILAGA VI

Mätmetod för fordons immunitet mot elektromagnetisk strålning

BILAGA VII

Mätmetod för elektromagnetisk bredbandsstrålning från elektriska/elektroniska underenheter

Tillägg 1 – Figur 1:

Öppen mätplats: Mätplatsgräns för elektrisk/elektronisk underenhet

En plan öppen yta fri från elektromagnetiskt reflekterande ytor

BILAGA VIII

Mätmetod för elektromagnetisk smalbandsstrålning från elektriska/elektroniska underenheter

BILAGA IX

Mätmetoder för elektriska/elektroniska underenheters immunitet mot elektromagnetisk strålning

Tillägg 1 – Figur 1:

800 mm striplinemätning

Tillägg 1 – Figur 2:

800 mm dimensioner för striplinemätning

Tillägg 2:

Typiska TEM-celldimensioner

BILAGA X

Mätmetoder för elektriska/elektroniska underenheters immunitet mot och emission av transienta störningar

2.1

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

3.1.1

Ansökan om godkännande av en fordonstyp gällande den elektromagnetiska kompatibiliteten i enlighet med artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG skall lämnas in av fordonstillverkaren.

3.1.2

En mall för detta informationsdokument finns i bilaga II A.

3.1.3

Fordonstillverkaren skall göra en förteckning som beskriver fordonets alla väsentliga elektriska/elektroniska system eller elektriska/elektroniska underenheter, karossutformning ( 5 ), variationer av karossmaterial (5) , allmänna dragningar av ledningar, motorvariationer, vänster- och högerstyrda versioner och hjulbasversioner. Väsentliga elektriska/elektroniska system eller elektriska/elektroniska underenheter är sådana som kan avge märkbar bred- eller smalbandsstrålning och/eller de som har betydelse för fordonets immunitetsrelaterade funktioner (se punkt 2.1.12 i denna bilaga).

3.1.4

Ett representativt fordon skall väljas ut från denna förteckning med syftet att utprovas i ömsesidig överenskommelse mellan tillverkare och ansvarig myndighet. Detta fordon skall representera fordonstypen (se tillägg 1 till bilaga II A). Valet av fordon skall vara grundat på de elektriska/elektroniska system som tillverkaren erbjuder. Ett eller flera fordon kan väljas ur denna förteckning med syftet att utprovas om det är avhandlat i ömsesidig överenskommelse mellan tillverkaren och ansvarig myndighet att olika elektriska/elektroniska system omfattas vilka med stor sannolikhet väsentligt kan påverka fordonets elektromagnetiska kompatibilitet i jämförelse med det första representativa fordonet.

3.1.5

Valet av fordon i överensstämmelse med punkt 3.1.4 är begränsat till elektriska/elektroniska systemkombinationer samt systemkombinationer för fordon som är avsedda att produceras.

3.1.6

Tillverkaren kan komplettera ansökan med en rapport om de mätningar som har utförts. All information som tillhandahållits kan användas av den godkännande myndigheten för att utfärda typgodkännandeintyget.

3.1.7

Om den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandemätningar utför dessa mätningar på egen hand, skall enligt punkt 3.1.4 ett representativt fordon för den fordonstyp som skall godkännas ställas till förfogande.

3.1.8

Fordonstillverkaren skall tillhandahålla en redogörelse för frekvensband, effektnivåer, antennlägen och installationsföreskrifter för installationen av radiosändare, även om fordonet inte är utrustat med radiosändare när det typgodkänns. Detta bör omfatta alla mobilradiotjänster som normalt används i fordon. Denna information måste göras allmänt tillgänglig efter typgodkännandet.

Fordonstillverkare måste styrka att fordonens prestanda inte påverkas negativt om sådana sändare installeras.

3.2.1

Detta direktiv är tillämpligt för elektrisk/elektronisk underenhet enligt följande:

3.2.2

Ansökan om typgodkännande av en elektrisk/elektronisk underenhet gällande dess elektromagnetiska kompatibilitet enligt artikel 3.4 i direktiv 70/156/EEG skall göras av fordonstillverkaren eller av tillverkaren av den elektriska/elektroniska underenheten eller dennes representant.

3.2.3

En mall för detta informationsdokument finns i bilaga II B.

3.2.4

Tillverkaren kan komplettera ansökan med en rapport om de mätningar som har utförts. Den godkännande myndigheten kan använda all information som tillhandahållits för att utfärda typgodkännandeintyget. För utrustning som är avsedd att monteras i ett fordon kan tillverkaren komplettera ansökan med tillverkarens försäkran om överensstämmelse i enlighet med bestämmelserna i direktiv 99/5/EG eller direktiv 89/336/EEG, mätrapporterna avseende elektromagnetisk kompatibilitet och bruksanvisningen med anvisningar om hur sådan utrustning monteras i fordon.

3.2.5

Om den tekniska tjänst som ansvarar för typgodkännandemätningarna utför mätningar på egen hand, skall ett provexemplar av den elektriska/elektroniska underenhet som är representativ för det system som skall godkännas tillhandahållas, om nödvändigt efter diskussion med tillverkaren om till exempel möjliga variationer i utförandet, antal komponenter och antal sensorer. Om den tekniska tjänsten anser det nödvändigt, kan den välja ännu ett provexemplar.

3.2.6

Provexemplaren skall märkas tydligt och outplånligt med tillverkarens firmanamn eller varumärke och typbeteckning.

3.2.7

Där det är tillämpligt skall alla restriktioner för användningen redovisas. Alla sådana restriktioner måste framgå av bilaga II B eller III B.

3.2.8

Elektriska/elektroniska underenheter som släpps ut på marknaden som reservdelar behöver inget typgodkännande om de är synligt märkta som en reservdel med ett identifikationsnummer och är identiska med samt kommer från samma tillverkare av motsvarande del av originalutrustningen till ett redan typgodkänt fordon.

3.2.9

Komponenter som säljs som utrustning för eftermontering och är avsedda för montering i motorfordon behöver inget typgodkännande, om de inte har betydelse för immunitetsrelaterade funktioner (punkt 2.1.12 i bilaga I). I så fall måste en försäkran om överensstämmelse enligt förfarandet i direktiv 89/336/EEG eller direktiv 1999/5/EG utfärdas. En del av denna försäkran måste vara att elektriska/elektroniska underenheter uppfyller de gränsvärden som fastställs i punkterna 6.5, 6.6, 6.8 och 6.9 i bilaga I till detta direktiv.

Under en övergångsperiod på fyra år efter det att detta direktiv har trätt i kraft skall den som ansvarar för att en sådan produkt släpps ut på marknaden lämna alla relevanta uppgifter och/eller ett provexemplar till en teknisk tjänst som skall avgöra om utrustningen är immunitetsrelaterad eller ej. Resultaten av undersökningen skall vara klara inom tre veckor och skall inte leda till att ytterligare provningar måste genomföras. Den tekniska tjänsten skall under denna tid utfärda ett dokument som stämmer överens med den mall som återfinns i bilaga III C. Medlemsstaterna skall senast tre år efter det att detta direktiv har trätt i kraft rapportera om det förekommit några beslut om avslag av säkerhetsskäl. På grundval av de praktiska erfarenheterna av detta krav och medlemsstaternas rapporter kommer det att, enligt det förfarande som avses i artikel 13 i direktiv 70/156/EEG och innan övergångsperioden löper ut, fattas beslut om huruvida detta dokument fortfarande krävs utöver försäkran om överensstämmelse.

4.1.1.3

En tillverkare kan, om vederbörande så önskar, erhålla typgodkännande enligt detta direktiv om fordonet inte har någon utrustning av den typ som skall genomgå mätningar av immunitet eller emission. Sådana godkännanden kräver inga mätningar.

4.1.3

Elektriska/elektroniska underenheter, som är avsedda som radiosändare och som inte har fått typgodkännande i samband med en fordonstillverkare, måste förses med lämpliga monteringsanvisningar.

4.2.1.1

Om det representativa fordonet uppfyller kraven i detta direktiv, skall EG-typgodkännande enligt artikel 4.3, och om tillämpligt, artikel 4.4 i direktiv 70/156/EEG beviljas.

4.2.1.2

En mall för EG-typgodkännandeintyg finns i bilaga III A.

4.2.2.1

Om det eller de representativa systemen av elektriska/elektroniska underenheter uppfyller kraven i detta direktiv, skall EG-typgodkännande enligt artikel 4.3, och om tillämpligt, artikel 4.4 i direktiv 70/156/EEG beviljas.

4.2.2.2

En mall för EG-typgodkännandeintyg finns i bilaga III B.

4.2.3

För att utfärda de intyg som avses i punkterna 4.2.1.2 och 4.2.2.2 kan den berörda myndigheten i medlemsstaten använda sig av en rapport från ett provningslaboratorium som är certifierat enligt ISO 17025 och erkänt av den godkännande myndigheten.

4.3.1

Vid ändringar av godkännanden som har beviljats enligt detta direktiv, skall bestämmelserna i artikel 5 i direktiv 70/156/EEG tillämpas.

4.3.2

4.3.3

Om redan använda elektriska/elektroniska underenheter läggs till som inte är typgodkända enligt detta direktiv därför att det inte krävdes något typgodkännande första gången de monterades, skall detta inte innebära att typgodkännandet blir ogiltigt, om monteringen av dessa redan använda elektriska/elektroniska underenheter sker enligt rekommendationerna från tillverkaren av den elektriska/elektroniska underenheten och fordonet.

5.1

Varje elektrisk/elektronisk underenhet som överensstämmer med en typ som har godkänts enligt detta direktiv skall vara försedd med ett EG-typgodkännandemärke.

5.2

EG-typgodkännandemärket skall bestå av

en rektangel som omger den gemena bokstaven ”e”, följd av särskiljande siffror som kännetecknar den medlemsstat som har beviljat EG-typgodkännandet av komponenten enligt följande:

Intill rektangeln det ”grundläggande godkännandenummer” som anges i avsnitt 4 av det typgodkännandenummer som avses i bilaga VII till direktiv 70/156/EEG, föregånget av de två siffror som anger det löpnummer som tilldelats den senaste större tekniska ändringen av detta direktiv. Ändringens löpnummer och typgodkännandenumret som anges i intyget skall åtskiljas med ett mellanslag. I det här direktivet är löpnumret 03.

5.3

EG-typgodkännandemärket skall sitta fast på huvuddelen av den elektriska/elektroniska underenheten (till exempel den elektroniska kontrollenheten) på sådant sätt att det är fullt läsbart och inte kan utplånas.

5.4

Ett exempel på ett EG-typgodkännandemärke visas i tillägg 8.

5.5

Märkning krävs inte för elektriska/elektroniska system i fordon som är typgodkända enligt detta direktiv och inte heller för reservdelar enligt punkt 3.2.8.

5.6

Märkning på elektriska/elektroniska underenheter som överensstämmer med punkt 5.3 behöver inte vara synlig när den elektriska/elektroniska underenheten är monterad i ett fordon.

6.1.1.1

Ett fordon skall provas med avseende på utstrålad emission och immunitet mot utstrålade störningar. Inga provningar med avseende på ledningsbunden emission eller immunitet mot ledningsbundna störningar krävs för typgodkännande av fordonet.

6.1.1.2

Elektriska/elektroniska underenheter skall provas med avseende på utstrålad och ledningsbunden emission samt immunitet mot utstrålade och ledningsbundna störningar.

6.1.2

Före mätningen skall den tekniska tjänsten tillsammans med tillverkaren utarbeta en kontrollplan som minst skall innehålla driftsätt, stimulerade funktioner, kontrollerade funktioner, kriterier för godkännande/underkännande och avsedd emission.

6.2.2.1

Om mätningarna utförs med den metod som beskrivs i bilaga IV med ett avstånd på 10 ± 0,2 m mellan fordon och antenn, skall gränsvärdet vara 32 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 30–75 MHz och 32–43 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 75–400 MHz; detta gränsvärde ökar logaritmiskt med frekvenser över 75 MHz såsom visas i tillägg 2 till denna bilaga. I frekvensbandet 400–1 000 MHz hålls gränsen konstant vid 43 dB mikrovolt/m.

6.2.2.2

Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i bilaga IV med ett avstånd på 3,0 ± 0,05 m mellan fordon och antenn, skall gränsvärdet vara 42 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 30–75 MHz och 42–53 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 75–400 MHz; detta gränsvärde ökar logaritmiskt med frekvenser över 75 MHz såsom visas i tillägg 3 till denna bilaga. I frekvensbandet 400–1 000 MHz hålls gränsen konstant vid 53 dB mikrovolt/m.

6.2.2.3

För det fordon som representerar sin fordonstyp, skall de uppmätta värdena uttryckta i dB mikrovolt/m vara under gränsvärdena för typgodkännande.

6.3.2.1

Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i bilaga V med ett avstånd på 10 ± 0,2 m mellan fordon och antenn, skall gränsvärdet vara 22 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 30–75 MHz och 22–33 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 75–400 MHz; detta gränsvärde ökar logaritmiskt med frekvenser över 75 MHz såsom visas i tillägg 4 till denna bilaga. I frekvensbandet 400–1 000 MHz hålls gränsen konstant vid 33 dB mikrovolt/m.

6.3.2.2

Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i bilaga V med ett avstånd på 3,0 ± 0,05 m mellan fordon och antenn, skall gränsvärdet vara 32 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 30–75 MHz och 32–43 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 75–400 MHz; detta gränsvärde ökar logaritmiskt med frekvenser över 75 MHz såsom visas i tillägg 5 till denna bilaga. I frekvensbandet 400–1 000 MHz hålls gränsen konstant vid 43 dB mikrovolt/m.

6.3.2.3

För det fordon som representerar sin fordonstyp, skall de uppmätta värdena uttryckta i dB mikrovolt/m vara under gränsvärdena för typgodkännande.

6.3.2.4

Utan hinder av de gränsvärden som fastställs i punkterna 6.3.2.1, 6.3.2.2 och 6.3.2.3 i denna bilaga och om, under det första steg som beskrivs i punkt 1.3 i bilaga V, den signalstyrka som uppmäts vid ett fordons radioantenn är mindre än 20 dB mikrovolt/m över frekvensområdet 76–108 MHz mätt med en medelvärdesdetektor, skall detta fordon anses stämma överens med gränserna för smalbandsstrålning och inga fler mätningar skall krävas.

6.4.2.1

Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i bilaga VI, skall fältstyrkan vara 30 volt/m effektivvärde i över 90 % av frekvensbandet 20–2 000 MHz och minst 25 volt/m effektivvärde över hela frekvensbandet 20–2 000 MHz.

6.4.2.2

Det fordon som representerar sin fordonstyp skall anses uppfylla immunitetskraven om det under de mätningar som utförs enligt bilaga VI inte uppträder någon försämring av ”immunitetsrelaterade funktioner”.

6.5.2.1

Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i bilaga VII, skall gränsvärdet vara 62–52 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 30–75 MHz; detta gränsvärde minskar logaritmiskt med frekvenser över 30 MHz, och 52–63 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 75–400 MHz, samt ökar logaritmiskt med frekvenser över 75 MHz såsom visas i tillägg 6 till denna bilaga. I frekvensbandet 400–1 000 MHz hålls gränsen konstant vid 63 dB mikrovolt/m.

6.5.2.2

För den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin typmodell, skall de uppmätta värdena uttryckta i dB mikrovolt/m vara under gränsvärdena för typgodkännande.

6.6.2.1

Om mätningar utförs med den metod som beskrivs i bilaga VIII, skall gränsen vara 52–42 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 30–75 MHz; detta gränsvärde minskar logaritmiskt med frekvenser över 30 MHz, och 42–53 dB mikrovolt/m i frekvensbandet 75–400 MHz, samt ökar logaritmiskt med frekvenser över 75 MHz såsom visas i tillägg 7 till denna bilaga. I frekvensbandet 400–1 000 MHz hålls gränsen konstant vid 53 dB mikrovolt/m.

6.6.2.2

För den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin typmodell, skall det uppmätta värdet uttryckt i dB mikrovolt/m vara under gränsvärdena för typgodkännande.

6.7.2.1

Om mätningar utförs med de metoder som beskrivs i bilaga IX, skall nivån för immunitet vara 60 volt/m för mätmetoden med 150 mm stripline, 15 volt/m för mätmetoden med 800 mm stripline, 75 volt/m för mätning med TEM-cell, 60 mA för mätmetoden med masströminducering och 30 volt/m för frifältmätning i över 90 % av frekvensbandet 20–2 000 MHz, och minst 50 volt/m för mätmetoden med 150 mm stripline, 12,5 volt/m för mätmetoden med 800 mm stripline, 62,5 volt/m för TEM-cell-mätning, 50 mA för mätmetoden med masströminducering och 25 volt/m för frifältmätning i hela frekvensbandet 20–2 000 MHz.

6.7.2.2

Den representativa elektroniska/elektriska typenheten skall anses uppfylla immunitetskraven om det inte under de mätningar som utförs enligt bilaga IX inträder någon försämring av ”immunitetsrelaterade funktioner”.

7.1

Åtgärder för att säkerställa produktionsöverensstämmelse skall vidtas enligt bestämmelserna i artikel 10 i direktiv 70/156/EEG.

7.2

Produktionsöverensstämmelse med avseende på fordonets, komponentens eller den separata enhetens elektromagnetiska kompatibilitet skall kontrolleras med utgångspunkt från beskrivningen i typgodkännandeintyget eller de intyg som visas i bilaga III A eller III B i detta direktiv efter tillämplighet.

7.3

8.1

Om ett fordon, ett elektriskt/elektroniskt system eller en elektrisk/elektronisk underenhet inte innehåller en elektronisk frekvensgenerator med en verksam frekvens större än 9 kHz, skall dessa anses stämma överens med punkt 6.3.2 eller punkt 6.6.2 i bilaga I och med bilagorna V och VIII.

8.2

Fordon som inte har elektriska/elektroniska system med ”immunitetsrelaterade funktioner” behöver inte immunitetsmätas med avseende på utstrålade störningar och skall anses stämma överens med punkt 6.4 i bilaga I och med bilaga VI till detta direktiv.

8.3

Elektriska/elektroniska underenheter utan immunitetsrelaterade funktioner behöver inte immunitetsmätas med avseende på utstrålade störningar och skall anses stämma överens med punkt 6.7 i bilaga I och med bilaga IX till detta direktiv.

8.4

För fordon utrustade med däck, kan fordonskarossen/chassit anses vara en elisolerad struktur. Väsentliga elektrostatiska krafter som hänför sig till ett fordons yttre miljö inträffar bara under den tidpunkt när någon åkande stiger in i eller ur fordonet. Eftersom fordonet är stillastående under dessa tidpunkter anses inga typgodkännandemätningar för elektrostatisk urladdning vara nödvändiga.

8.5

Elektriska/elektroniska underenheter som inte är switchade, inte innehåller switchar eller inte omfattar induktiv belastning behöver inte provas med avseende på ledningsbunden emission och skall anses överensstämma med punkt 6.9 i denna bilaga.

8.6

Om mottagarens funktion brister under immunitetsmätningen, när mätsignalerna ligger inom den mottagarbandbredd (exkluderade frekvensband) som anges för den specifika radiotjänsten/produkten i den harmoniserade EMC-standarden och vars referens har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, är detta inte nödvändigtvis ett kriterium för underkännande.

8.7

Radiosändare skall provas i sändningsläge. Önskad emission (till exempel från radiosändande system) inom den nödvändiga bandbredden och sändningar utanför bandet beaktas inte för de syften som avses med detta direktiv. Icke önskad utstrålning omfattas av detta direktiv, men det krävs ingen provning om en försäkran om överensstämmelse enligt direktiv 1999/5/EG med hjälp av en harmoniserad standard föreligger för sändaren.

0.1

Fabrikat (tillverkarens firmanamn):

0.2

Typ:

0.4

Fordonskategori (c):

0.5

Tillverkarens namn och adress:

Namn och adress till tillverkarens representant, om sådan finns:

0.8

Adress(er) till monteringsanläggning(ar):

1.1

Fotografier eller ritningar av ett representativt fordon

1.6

Motorns placering och montering:

3.1

Tillverkare

3.2

Förbränningsmotor:

3.3

Elmotor

3.9

GASDRIVNA MOTORER (ange motsvarande information när det rör sig om system som är uppbyggda på annat sätt)

4.2

Typ (mekanisk, hydraulisk, elektrisk osv.):

6.2.2

En teknisk beskrivning av denna anordning:

7.2.2.1

En teknisk beskrivning av denna anordning:

8.5

ABS-bromsar: ja/nej/valfritt (7) 

9.1

Typ av kaross:

9.2

Förekommande material samt konstruktion:

9.5

Vindruta och övriga rutor

9.9

Backspeglar (uppgifter för varje spegel)

9.12

Bilbälten och/eller andra skyddssystem:

9.18

Dämpning av radiostörningar

10.5

En kort beskrivning av elektriska/elektroniska underenheter utöver lampor (om sådana finns):

12.2

Anordningar mot obehörig användning av fordonet

12.7

Tabell över installation och användning av radiosändare i fordonet/fordonen, om tillämpligt (se punkt 3.1.8 i bilaga I):

Den som ansöker om typgodkännande måste även när så är adekvat tillhandahålla:

0.1

Fabrikat (tillverkarens firmanamn):

0.2

Typ:

0.3

Typidentifikationsmärkning, om sådan finns på komponenten/den separata tekniska enheten ( 8 ):

0.5

Tillverkarens namn och adress:

Namn och adress till tillverkarens representant, om sådan finns:

0.7

I fråga om komponenter och separata tekniska enheter, placering av EG-typgodkännandemärket samt fastsättningsmetod:

0.8

Adress(er) till monteringsanläggning(ar):

1.

Denna elektriska/elektroniska underenhet skall godkännas som en komponent/separat teknisk enhet ( 9 )

2.

Eventuella restriktioner för användning och villkor för installation:

3.

Systemspänning i elsystem: … volt, positiv/negativ (9)  jord

0.1

Fabrikat (tillverkarens firmanamn):

0.2

Typ

0.4

Fordonskategori (c):

0.5

Tillverkarens namn och adress:

Namn och adress till tillverkarens representant, om sådan finns:

0.8

Adress(er) till monteringsanläggning(ar):

1.

Ytterligare information (om tillämplig), se tillägg

2.

Teknisk tjänst som ansvarar för mätningarna:

3.

Datum för mätrapport:

4.

Mätrapportens nummer:

5.

Anmärkningar (om sådana finns), se tillägg

6.

Plats:

7.

Datum:

8.

Underskrift:

9.

Typgodkännandeakten som förvaras hos den administrativa enhet som har meddelat typgodkännandet finns att tillgå på begäran.

1.

Övrig information

5.

Anmärkningar:

(gäller till exempel för både vänster- och högerstyrda fordon)

0.1

Fabrikat (tillverkarens firmanamn):

0.2

Typ:

0.3

Typidentifikationsmärkning, om sådan finns på komponenten/den separata tekniska enheten (11)  ( 12 ):

0.5

Tillverkarens namn och adress:

Namn och adress till tillverkarens representant, om sådan finns:

0.7

Om det förekommer komponenter och separata tekniska enheter, placering och fastsättningsmetod för EG-godkännandemärke:

0.8

Adress(er) till monteringsanläggning(ar):

1.

Ytterligare information (om tillämplig), se tillägg

2.

Teknisk tjänst som ansvarar för mätningarna:

3.

Datum för mätrapport:

4.

Mätrapportens nummer:

5.

Anmärkningar (om sådana finns), se tillägg

6.

Plats:

7.

Datum:

8.

Underskrift:

9.

Typgodkännandeakten som förvaras hos den adiministrativa enhet som har meddelat typgodkännandet finns att tillgå på begäran.

1.

Ytterligare information:

5.

Anmärkningar:

1.1

Den mätmetod som beskrivs i denna bilaga skall enbart tillämpas på fordon.

1.2

Denna mätmetod är avsedd för mätning av bredbandsstrålning som avges från elektriska eller elektroniska system som är monterade i fordonet (till exempel tändsystem eller elmotorer).

Om inget annat anges i denna bilaga skall mätningen utföras enligt CISPR 12 (utgåva 5, 2001).

3.1

Gränsvärdena gäller inom hela frekvensområdet 30–1 000 MHz för mätningar som utförs i en halvdämpad kammare eller på en mätplats utomhus.

3.2

Mätningarna kan utföras med antingen kvasitoppdetektor eller toppdetektor. De gränsvärden som anges i punkterna 6.2 och 6.5 i bilaga I avser kvasitoppdetektorer. Om toppdetektorer används skall en korrektionsfaktor på 20 dB tillämpas såsom anges i CISPR 12 (utgåva 5, 2001).

3.3

Den tekniska tjänsten skall utföra mätningarna med de intervaller som anges i standarden CISPR 12 (utgåva 5, 2001) inom hela frekvensområdet 30–1 000 MHz.

Om tillverkaren tillhandahåller mätdata för hela frekvensbandet från ett provningslaboratorium som är certifierat för de tillämpliga delarna av ISO 17025 (utgåva 1, 1999) och erkänt av den godkännande myndigheten, kan den tekniska tjänsten även dela upp frekvensområdet i 14 frekvensband, 30–34, 34–45, 45–60, 60–80, 80–100, 100–130, 130–170, 170–225, 225–300, 300–400, 400–525, 525–700, 700–850, 850–1 000 MHz, och utföra mätningarna på de 14 frekvenser som ger de högsta emissionsnivåerna inom varje frekvensband för att bekräfta att fordonet uppfyller kraven i denna bilaga.

Om gränsen överskrids under mätningen skall det kontrolleras att detta beror på fordonet och inte på bakgrundsstrålning.

3.4

Den högsta avläsningen i förhållande till gränsvärdet (horisontellt och vertikalt polariseringsläge och antennen placerad till vänster och till höger om fordonet) i vart och ett av de 14 frekvensbanden skall betraktas som det karakteristiska mätvärdet för den frekvensen.

1.1

Den mätmetod som beskrivs i denna bilaga skall enbart tillämpas på fordon.

1.2

Denna mätmetod är avsedd för mätning av den typ av elektromagnetiska smalbandsstrålning som kan alstras av mikroprocessorbaserade system eller av annan smalbandskälla.

Om inget annat anges i denna bilaga skall mätningen utföras enligt CISPR 12 (utgåva 5, 2001) eller CISPR 25 (utgåva 2, 2002).

1.3

2.1

Tändningen skall vara tillslagen. Motorn får inte vara igång.

2.2

Fordonets elektroniska system skall vara i normalt bruksläge och fordonet skall vara stillastående.

2.3

All utrustning som kan vara permanent tillslagen av föraren eller passagerare med interna oscillatorer > 9 kHz eller repetitiva signaler skall vara i normal drift.

3.1

Gränsvärdena gäller hela frekvensbandet 30–1 000 MHz för mätningar som utförs i en halvdämpad kammare eller en mätplats utomhus.

3.2

Mätningarna skall utföras med en medelvärdesdetektor.

3.3

Den tekniska tjänsten skall utföra mätningarna med de intervaller som anges i standarden CISPR 12 (utgåva 5, 2001) inom hela frekvensområdet 30–1 000 MHz.

Om tillverkaren tillhandahåller mätdata för hela frekvensbandet från ett provningslaboratorium som är certifierat för de tillämpliga delarna av ISO 17025 (utgåva 1, 1999) och erkänt av den godkännande myndigheten, kan den tekniska tjänsten även dela upp frekvensområdet i 14 frekvensband, 30–34, 34–45, 45–60, 60–80, 80–100, 100–130, 130–170, 170–225, 225–300, 300–400, 400–525, 525–700, 700–850, 850–1 000 MHz, och utföra mätningarna på de 14 frekvenser som ger de högsta emissionsnivåerna inom varje frekvensband för att bekräfta att fordonet uppfyller kraven i denna bilaga.

Om gränsvärdet överskrids under mätningen skall det kontrolleras att detta beror på fordonet och inte på bakgrundsstrålning, inklusive bredbandsstrålning från någon elektrisk/elektronisk underenhet.

3.4

Den högsta avläsningen i förhållande till gränsvärdet (horisontellt och vertikalt polariseringsläge och antennen placerad till vänster och till höger om fordonet) i vart och ett av de 14 frekvensbanden skall betraktas som det karakteristiska mätvärdet för den frekvensen.

1.1

Den mätmetod som beskrivs i denna bilaga skall enbart tillämpas på fordon.

1.2

Denna mätning är avsedd att visa immuniteten hos fordonets elektriska system. Fordonet skall utsättas för elektromagnetiska fält så som beskrivs i denna bilaga. Fordonet skall bevakas under mätningarna.

Om inget annat anges i denna bilaga skall mätningen utföras enligt ISO DIS 11451-2:2003.

1.3

Alternativt kan mätningen utföras på en mätplats utomhus för alla fordon. Mätanläggningen skall uppfylla (nationella) lagstadgade krav beträffande emission av elektromagnetiska fält.

Om ett fordon är längre än 12 m och/eller bredare än 2,60 m och/eller högre än 4 m kan mätmetoden med masströminducering enligt ISO 11451-4 (utgåva 1, 1995) användas i frekvensområdet 20–2 000 MHz med de nivåer som anges i punkt 6.7.2.1 i bilaga I.

2.1.1

Motorn skall normalt driva drivhjulen med en jämn hastighet av 50 km/tim om fordonet inte gör att det finns tekniska skäl för att föredra andra villkor. Fordonet skall stå på en lämpligt belastad dynamometer eller alternativt stöttat på isolerade axelkonsoler med minsta möjliga markavstånd om ingen dynamometer finns tillgänglig. Där det är lämpligt, skall drivaxeln kopplas ur (till exempel lastbilar).

2.1.2

I denna punkt anges minimimätförhållanden och kriterierna för underkännande vid immunitetsmätningar av fordon. Andra fordonssystem som kan påverka immunitetsrelaterade funktioner måste mätas på ett sätt som tillverkaren och den tekniska tjänsten kommer överens om.

2.1.3

All utrustning som kan vara permanent tillslagen av föraren eller passagerare skall vara i normalt funktionsläge.

2.1.4

Alla andra anordningar som påverkar förarens kontroll över fordonet skall vara i drift som under normal körning av fordonet.

2.2

Om det finns elektriska/elektroniska system som utgör en integrerad del av den direkta kontrollen över fordonet, men som inte kommer att vara i funktion under de villkor som beskrivs i punkt 4.1, kan tillverkaren tillhandahålla kontrollmyndigheten en rapport eller ytterligare uppgifter som styrker att det elektriska/elektroniska systemet möter kraven enligt detta direktiv. Sådana styrkande uppgifter skall ingå i typgodkännandedokumentationen.

2.3

Endast icke-störande utrustning skall användas när fordonet övervakas. Fordonets yttre och passagerarutrymmet skall övervakas för bestämning av om de krav som finns i denna bilaga uppfylls (till exempel genom användning av videokameror, en mikrofon osv.).

3.1.1

Den tekniska tjänsten skall utföra mätningarna med de intervaller som anges i ISO DIS 11451-1:2003 inom hela frekvensområdet 20–2 000 MHz.

Om tillverkaren tillhandahåller mätdata för hela frekvensbandet från ett provningslaboratorium som är certifierat för de tillämpliga delarna av ISO 17025 (utgåva 1, 1999) och erkänt av den godkännande myndigheten, kan den tekniska tjänsten välja ut ett begränsat antal sändningsfrekvenser inom frekvensområdet, till exempel 27, 45, 65, 90, 120, 150, 190, 230, 280, 380, 450, 600, 750, 900, 1 300 och 1 800 MHz för att bekräfta att fordonet uppfyller kraven i denna bilaga.

Om ett fordon inte klarar de mätningar som anges i denna bilaga, måste det kontrolleras att fordonet har misslyckats under de relevanta mätförhållandena och inte genom alstring av okontrollerade fält.

4.1.1

”Substitutionsmetoden” enligt ISO DIS 11451-1:2003 skall användas för att upprätta fältförhållandena för mätningar.

4.1.2

För transmissionsledningssystem skall en fältsond användas vid anläggningens referenspunkt.

För antenner skall fyra fältsonder användas vid anläggningens referenslinje.

4.1.3

Fordonet skall placeras med fordonets centrumlinje på anläggningens referenspunkt eller referenslinje. Fordonet skall normalt riktas mot en fixerad antenn. Om de flesta elektroniska kontrollenheter och tillhörande kabelnät till största delen är lokaliserade i fordonets bakre del, skall dock mätningen normalt göras med fordonet riktat bort från antennen. När det gäller långa fordon (dvs. inte bilar och lätta lastbilar), som har elektroniska kontrollenheter och tillhörande kabelnät till största delen placerade mot fordonets mitt, kan en referenspunkt fastställas på endera högersidans eller vänstersidans yta av fordonet. Denna referenspunkt skall befinna sig vid fordonslängdens mittpunkt eller vid en punkt längs med fordonets sida som valts av tillverkaren och kontrollmyndigheten efter att ha beaktat distributionen av elektriska system och dispositionen av förekommande kabelnät.

Sådana mätningar kan bara förekomma om den fysiska konstruktionen av provkammaren tillåter detta. Antennens placering måste anges i mätrapporten.

1.1

Den mätmetod som beskrivs i denna bilaga får tillämpas på elektriska/elektroniska underenheter, som efteråt får monteras i fordon, som stämmer överens med bilaga IV.

1.2

Denna mätmetod är avsedd för mätning av elektromagnetisk bredbandsstrålning från elektriska/elektroniska underenheter (till exempel tändsystem, elmotorer osv.).

Om inget annat anges i denna bilaga skall mätningen utföras enligt CISPR 25 (utgåva 2, 2002).

2.1

Den elektriska/elektroniska underenhet som mäts skall vara i normalt funktionstillstånd, helst på maximal belastning.

3.1

Mätningarna skall utföras enligt CISPR 25 (utgåva 2) klausul 11 – ALSE-metoden.

3.2

Som ett alternativ till ett skärmat och dämpat mätrum (ALSE) kan en öppen mätplats (OATS) användas som uppfyller kraven i CISPR 16-1 (utgåva 2, 2002) (se tillägg 1 till denna bilaga).

3.3

För att säkerställa att det inte förekommer brus och signaler utifrån med tillräcklig styrka att direkt påverka mätningen, skall mätningar göras före eller efter huvudmätningen. I dessa mätningar skall brus eller signaler utifrån vara minst 6 dB under den störningsgräns som anges i punkt 6.5.2.1 i bilaga I, med undantag för avsiktliga omgivande smalbandssändningar.

4.1

Gränsvärdena gäller hela frekvensområdet 30–1 000 MHz för mätningar som utförs i en halvdämpad kammare eller en mätplats utomhus.

4.2

Mätningar kan utföras med antingen kvasitoppdetektor eller toppdetektor. De gränsvärden som anges i punkterna 6.2 och 6.5 i bilaga I avser kvasitoppdetektorer. Om toppdetektorer används skall en korrektionsfaktor på 20 dB tillämpas såsom anges i CISPR 12 (utgåva 5, 2001).

4.3

Den tekniska tjänsten skall utföra mätningarna med de intervaller som anges i standarden CISPR 25 (utgåva 2, 2002) inom hela frekvensområdet 30–1 000 MHz.

Om tillverkaren tillhandahåller mätdata för hela frekvensbandet från ett provningslaboratorium som är certifierat för de tillämpliga delarna av ISO 17025 (utgåva 1, 1999) och erkänt av den godkännande myndigheten, kan den tekniska tjänsten även dela upp frekvensområdet i 13 frekvensband, 30–50, 50–75, 75–100, 100–130, 130–165, 165–200, 200–250, 250–320, 320–400, 400–520, 520–660, 660–820, 820–1 000 MHz, och utföra mätningarna på de 13 frekvenser som ger de högsta emissionsnivåerna inom varje frekvensband för att bekräfta att den elektriska/elektroniska underenheten uppfyller kraven i denna bilaga.

Om gränsen överskrids under mätningen skall det kontrolleras att detta beror på den elektriska/elektroniska underenheten och inte på bakgrundsstrålning.

4.4

Den högsta avläsningen i förhållande till gränsvärdet (horisontellt/vertikalt polariseringsläge) i vart och ett av de 13 frekvensbanden skall betraktas som det karakteristiska mätvärdet för den frekvensen.

1.1

Den mätmetod som beskrivs i denna bilaga får tillämpas på elektriska/elektroniska underenheter, som efteråt får monteras i fordon, som stämmer överens med bilaga IV.

1.2

Denna mätmetod är avsedd för mätning av den typ av elektromagnetisk smalbandsstrålning som avges från ett mikroprocessorbaserat system.

Om inget annat anges i denna bilaga skall mätningen utföras enligt CISPR 25 (utgåva 2, 2002).

3.1

Mätningarna skall utföras enligt CISPR 25 (utgåva 2, 2002) klausul 11 – ALSE-metoden.

3.2

Som ett alternativ till ett skärmat och dämpat mätrum (ALSE) kan en öppen mätplats (OATS) användas som uppfyller kraven i CISPR 16-1 (utgåva 2, 2002) (se tillägg 1 till bilaga VII).

3.3

För att säkerställa att det inte förekommer brus och signaler utifrån med tillräcklig styrka att direkt påverka mätningen, skall mätningar göras före eller efter huvudmätningen. I dessa mätningar skall brus eller signaler utifrån vara minst 6 dB under den störningsgräns som anges i punkt 6.5.2.1 i bilaga I, med undantag för avsiktliga omgivande smalbandssändningar.

4.1

Gränsvärdena gäller hela frekvensområdet 30–1 000 MHz för mätningar som utförs i halvdämpade kammare eller mätplatser utomhus.

4.2

Mätningarna skall utföras med en medelvärdesdetektor.

4.3

Den tekniska tjänsten skall utföra mätningarna med de intervaller som anges i standarden CISPR 12 (utgåva 5, 2001) inom hela frekvensområdet 30–1 000 MHz.

Om tillverkaren tillhandahåller mätdata för hela frekvensbandet från ett provningslaboratorium som är certifierat för de tillämpliga delarna av ISO 17025 (utgåva 1, 1999) och erkänt av den godkännande myndigheten, kan den tekniska tjänsten även dela upp frekvensområdet i 13 frekvensband, 30–50, 50–75, 75–100, 100–130, 130–165, 165–200, 200–250, 250–320, 320–400, 400–520, 520–660, 660–820, 820–1 000 MHz, och utföra mätningarna på de 13 frekvenser som ger de högsta emissionsnivåerna inom varje frekvensband för att bekräfta att den elektriska/elektroniska underenheten uppfyller kraven i denna bilaga. Om gränsen överskrids under mätningen skall det kontrolleras att detta beror på den elektriska/elektroniska underenheten och inte på bakgrundsstrålning, inklusive bredbandsstrålning från dem elektriska/elektroniska underenheten.

4.4

Den högsta avläsningen i förhållande till gränsvärdet (horisontellt/vertikalt polariseringsläge) i vart och ett av de 13 frekvensbanden skall betraktas som det karakteristiska mätvärdet för den frekvensen.

1.1

De mätmetoder som beskrivs i denna bilaga får tillämpas på elektriska/elektroniska underenheter.

1.2

2.1

Mätningarna skall utföras enligt ISO 11452-1:2002.

2.2

Den elektriska/elektroniska underenhet som mäts skall vara tillslagen och måste ställas in på normalt funktionsläge. Den skall ställas i ordning så som fastställs i denna bilaga om inte den enskilda mätmetoden anger någonting annat.

2.3

Eventuell yttre utrustning som krävs för att den elektriska/elektroniska underenheten skall fungera får inte finnas på plats under kalibreringsfasen. Ingen yttre utrustning får befinna sig närmare än 1 m från referenspunkten under kalibreringen.

2.4

För att säkerställa att reproducerbara mätresultat uppnås när provningar och mätningar repeteras, skall utrustningen som alstrar mätsignaler och dess uppställning vara av samma specifikation som den som användes under varje enskild kalibreringsfas.

2.5

Om den elektriska/elektroniska underenhet som mäts består av mer än en enhet, skall de sammankopplade kablarna helst vara det kabelnät som är avsett att användas i fordonet. Om dessa inte är tillgängliga, skall avståndet mellan den elektriska kontrollenheten och det konstgjorda nätverket vara det som anges i standarden. Alla kablar i kabelnätet skall avslutas så realistiskt som möjligt och företrädesvis med verkliga belastningar och manöverdon.

3.2

Den tekniska tjänsten skall utföra mätningarna med de intervaller som anges i ISO DIS 11452-1:2003 inom hela frekvensområdet 20–2 000 MHz.

Om tillverkaren tillhandahåller mätdata för hela frekvensbandet från ett provningslaboratorium som är certifierat för de tillämpliga delarna av ISO 17025 (utgåva 1, 1999) och erkänt av den godkännande myndigheten, kan den tekniska tjänsten välja ut ett begränsat antal sändningsfrekvenser inom frekvensområdet, till exempel 27, 45, 65, 90, 120, 150, 190, 230, 280, 380, 450, 600, 750, 900, 1 300 och 1 800 MHz för att bekräfta att den elektriska/elektroniska enheten uppfyller kraven i denna bilaga.

3.3

Om en elektrisk/elektronisk underenhet inte klarar de mätningar som har definierats i denna bilaga, måste det kontrolleras att detta skett under de relevanta mätförhållandena och inte som ett resultat av alstring av okontrollerade fält.