(1)

Enligt artikel 299.2 i fördraget skall bestämmelserna i fördraget gälla för gemenskapens yttersta randområden och således på de franska utomeuropeiska departementen, dock med beaktande av den strukturella, sociala och ekonomiska situationen som förvärras av dessa områdens avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt ekonomiska beroende av ett fåtal produkter, vilka faktorer på grund av sin bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar områdenas utveckling. Denna bestämmelse i fördraget sammanhänger direkt med de åtgärder som tidigare antagits till förmån för gemenskapens yttersta randområden, särskilt för de franska utomeuropeiska departementen, genom rådets beslut 89/687/EEG av den 22 december om inrättande av ett särskilt åtgärdsprogram för de franska utomeuropeiska departementen på grund av deras ökaraktär och avlägsna belägenhet (Poseidom) ( 2 ).

(2)

Enligt artikel 2.3 i rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen ( 3 ) får, med hänsyn till de särskilda svårigheterna i dessa departement, befrielse från sjötullen helt eller delvis beviljas för den lokala produktionen under en period på högst tio år räknat från och med tullens införande. Denna period löpte ut den 31 december 2002, eftersom tullen infördes den 1 januari 1993.

(3)

Enligt artikel 3 i beslut 89/688/EEG skulle kommissionen lägga fram en rapport om tillämpningen av systemet för att de antagna åtgärdernas effekter och det eventuella behovet av att bibehålla möjligheten till befrielse skulle kunna bedömas. I denna rapport, som den lade fram för rådet den 24 november 1999, konstaterar kommissionen att de fyra utomeuropeiska departementen i sin egenskap av yttersta randområden befinner sig i en speciell ekonomisk och social situation som är mycket ömtåligare än i resten av gemenskapen. Kommissionen understryker hur viktig sjötullen och befrielsen från denna till förmån för den lokala produktionen är för den socioekonomiska utvecklingen i dessa regioner.

(4)

Enligt kommissionens rapport av den 14 mars 2000 om åtgärder för genomförande av artikel 299.2 i fördraget måste denna artikel tillämpas inom ramen för ett partnerskap med de berörda medlemsstaterna på grundval av väl underbyggda ansökningar från dessa.

(5)

Frankrike lämnade den 12 mars 2002 in en ansökan till kommissionen om förlängning med tio år av systemet med befrielse från sjötullen. I ansökan angavs inte särskilt vilka varor som de franska myndigheterna önskar befria från skatt i det framtida systemet eller skillnaderna i skattesats mellan lokalt tillverkade produkter och produkter som inte tillverkats lokalt, och inte heller hur dessa befrielser och skillnader i skattesats motiveras med hänsyn till de franska utomeuropeiska departementens nackdelar. För att den ofullständiga ansökan inte skulle leda till ett rättsligt vakuum förlängdes tillämpningstiden för beslut 89/688/EEG med ett år genom beslut 2002/973/EG ( 4 ).

(6)

Frankrike ingav den 14 april 2003 en ny ansökan till kommissionen, vilken uppfyllde de ovan nämnda kraven. De franska myndigheterna föreslog i sin ansökan att rådets beslut skall tillämpas under en period på femton år och att det skall ses över vart tredje år, varvid systemet vid behov skall uppdateras. De ansökte vidare om att inom ramen för sjötullen få tillämpa ett system med olika skattesatser för att kunna ta ut mer skatt på produkter med ursprung utanför de utomeuropeiska departementen än på produkter från de berörda utomeuropeiska departementen. Skillnaden i skattesats på tio procentenheter skulle huvudsakligen tillämpas på basprodukter och på produkter för vilka det förefaller råda jämvikt mellan lokal och icke-lokal tillverkning. Skillnaden på tjugo procentenheter skulle framför allt tillämpas på produkter för vilka det behövs stora investeringar som påverkar självkostnadspriserna hos varor som tillverkas lokalt och för en begränsad marknad. Skillnaden på trettio procentenheter skulle huvudsakligen tillämpas på produkter som tillverkas av stora företag och på produkter som är mycket sårbara på grund av import från angränsande utomeuropeiska departement. Skillnaden på femtio procentenheter skulle tillämpas på alkohol, framför allt rom, i Franska Guyana och Réunion. Frankrike ansökte också om kompletterande åtgärder, till exempel tillåtelse att inte kräva sjötull för lokalt tillverkade produkter av företag vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro, tillåtelse att tillämpa en nedsättning på 15 % av beskattningsunderlaget för sjötullen för lokalt tillverkade produkter samt tillåtelse för de lokala myndigheterna att vidta nödåtgärder för att uppdatera förteckningarna över produkter som kan komma att omfattas av en differentierad skattesats.

(7)

Kommissionen har bedömt denna ansökan med hänsyn till de omfattande nackdelar som påverkar situationen för den industriella produktionen i de franska utomeuropeiska departementen. De främsta nackdelarna är följderna av de faktorer som räknas upp i artikel 299.2 i fördraget: departementens avlägsna belägenhet, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden samt beroende av ett fåtal produkter. Då och då drabbas också dessa områden av naturkatastrofer såsom cykloner, vulkanutbrott och jordbävningar.

(8)

Departementens avlägsna belägenhet utgör ett avsevärt hinder för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster. Beroendet av flyg- och sjötransporter förvärras av att dessa transportsätt ännu inte fullständigt liberaliserats. Detta leder till ökade produktionskostnader, eftersom det rör sig om transportsätt som är mindre effektiva och dyrare än vägtransporter, järnvägstransporter eller transeuropeiska nät.

(9)

De högre produktionskostnaderna beror förutom på den avlägsna belägenheten också på råvaru- och energiberoendet, nödvändigheten av lagerhållning och svårigheterna i fråga om tillförseln av produktionsutrustning.

(10)

Det faktum att den lokala marknaden är begränsad och att exportverksamheten på grund av den svaga köpkraften i länderna i regionen är dåligt utvecklad samt att man försöker bibehålla diversifierade produktionsserier med små volymer för att tillgodose behoven på en liten marknad begränsar möjligheterna att uppnå skalfördelar i produktionen. ”Exporten” av i de utomeuropeiska departementen tillverkade produkter till det franska fastlandet eller till de andra medlemsstaterna är svår på grund av att transportkostnaderna fördyrar dessa produkter, vilket minskar deras konkurrenskraft. Den lokala marknadens svaghet leder dessutom till alltför stor lagerhållning, vilket även det påverkar företagens konkurrenskraft.

(11)

Behovet av att utifrån ta in specialiserad underhållspersonal som fått adekvat utbildning och måste vara beredd att snabbt ingripa och det faktum att det är nästintill omöjligt att lägga ut verksamhet på underleverantörer ökar företagens kostnader och inverkar därigenom på deras konkurrenskraft.

(12)

Sammantaget innebär dessa nackdelar finansiellt sett ett ökat självkostnadspris för de lokalt tillverkade produkterna, vilket leder till att de, om det inte införs särskilda åtgärder, inte kan konkurrera med produkter utifrån, vilka inte har dessa nackdelar, inte ens om man tar hänsyn till kostnaderna för att transportera dessa produkter till de utomeuropeiska departementen. Om de lokalt tillverkade produkterna inte är konkurrenskraftiga blir det omöjligt att bibehålla lokal produktion, vilket skulle inverka negativt på sysselsättningen för befolkningen i de utomeuropeiska departementen.

(13)

Dessutom försvåras situationen för de i de utomeuropeiska departementen tillverkade produkterna av att deras självkostnad ligger på europeisk nivå, vilket innebär att produkterna, särskilt jordbruksprodukter, har svårt att konkurrera med produkter som tillverkats i grannländerna, där arbetskraften är billigare.

(14)

Frankrikes ansökan har granskats mot bakgrund av proportionalitetsprincipen i syfte att säkerställa att de skillnader i skattesats som de franska myndigheterna önskar tillämpa totalt sett inte skulle leda till någon omfattande överkompensation av de nackdelar som de lokalt tillverkade produkterna har jämfört med produkter som kommer utifrån.

(15)

Med hänsyn till samtliga dessa faktorer föreslår kommissionen att det skall vara tillåtet att införa en skatt på en rad produkter, upptagna i en förteckning, vilka kan beviljas befrielse från eller nedsättning av denna skatt om de tillverkats lokalt i de utomeuropeiska departementen. Syftet med denna differentierade beskattning är att återupprätta de lokalt tillverkade produkternas konkurrenskraft och på så sätt sörja för att sysselsättningsskapande verksamheter i de utomeuropeiska departementen bibehålls. Det måste upprättas en separat förteckning för varje utomeuropeiskt departement, eftersom det finns skillnader mellan de lokalt tillverkade produkterna i varje utomeuropeiskt departement.

(16)

Det är emellertid nödvändigt att kraven i såväl artikel 299.2 som artikel 90 i fördraget uppfylls, samtidigt som överensstämmelsen med gemenskapsrätten och den inre marknaden säkerställs. Detta förutsätter följaktligen att det vidtas endast sådana åtgärder som med beaktande av de nackdelar som följer av att departementen utgör gemenskapens yttersta randområden är absolut nödvändiga och står i proportion till de mål som eftersträvas. Gemenskapsramens tillämpningsområde utgörs således av en förteckning över känsliga produkter för vilka det har kunnat fastställas att deras självkostnadspris, när de tillverkas lokalt, är betydligt högre än självkostnadspriset för liknande produkter som kommer utifrån. Skattenivån bör emellertid utformas på så sätt att skillnaden i skattesats endast syftar till att kompensera nackdelarna; skatten får inte utvecklas till ett protektionistiskt vapen som underminerar principerna för den inre marknaden.

(17)

Dessutom bör, för överensstämmelse med gemenskapsrätten inga sådana skillnader i skattesats tillämpas på jordbruksprodukter som omfattas av det stöd som avses i artiklarna 2 och 3 i rådets förordning (EG) nr 1452/2001 av den 28 juni 2001 om specifika åtgärder för vissa jordbruksprodukter till förmån för de franska utomeuropeiska departementen ( 5 ), särskilt den särskilda försörjningsordningen.

(18)

De produkter som skulle kunna befrias från skatt eller bli föremål för en nedsättning till förmån för lokal produktion kan delas in i tre grupper på grundval av omfattningen av den föreslagna skattedifferentieringen: tio, tjugo eller trettio procentenheter.

(19)

De lokala tillverkare vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro bör emellertid kunna befrias från denna skatt. Om dessa tillverkares produkter endast omfattas av skattenedsättning, bör de största tillåtna skillnaderna kunna överskridas. Denna bestämmelse bör emellertid inte leda till att de högsta tillåtna skattesatserna höjs med mer än 5 procentenheter.

(20)

För konsekvensens skull bör den planerade befrielsen från sjötull för företag vars årliga omsättning är lägre än 550 000 euro när det gäller lokalt tillverkade produkter som inte anges i bilagan vara sådan att skillnaden i skattesats mellan sådana produkter beror på om de tillverkats lokalt eller inte. Denna skillnad i skattesats bör emellertid, som i det föregående fallet, inte vara större än 5 procentenheter.

(21)

Målen med stödet till den socioekonomiska utvecklingen i de franska utomeuropeiska departementen, vilka fastställdes redan i beslut 1989/688/EG, bekräftas genom kraven på ändamålsenligheten med skatten. Det är en rättslig skyldighet att införliva intäkterna från skatten med de skatteintäkter som härrör från de utomeuropeiska departementens ekonomiska system och skattesystem, och att använda dessa medel inom ramen för en strategi för ekonomisk och social utveckling med stöd till främjande av lokal verksamhet.

(22)

Vikten av att uppdatera produktförteckningarna i bilagan, vilket är nödvändigt eftersom ny produktion kan komma att inledas i de utomeuropeiska departementen, att skydda den lokala produktionen om den äventyras på grund av visst handelsbruk och följaktligen av behovet av att ändra storleken på befrielserna från eller nedsättningarna av tillämpliga tullar innebär att rådet självt måste kunna anta de åtgärder som krävs för tillämpningen av detta beslut, särskilt som sådana åtgärder kan komma att få betydande budgetkonsekvenser för mottagarna av intäkterna från sjötullarna. Dessutom motiverar behovet av att agera i fråga om sådana åtgärder att rådet antar relevanta bestämmelser i enlighet med ett påskyndat förfarande genom att besluta med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen.

(23)

Frankrike bör underrätta kommissionen om alla system som antas i enlighet med detta beslut.

(24)

Systemets giltighetstid har fastställts till tio år. Det blir dock nödvändigt att se över systemet efter en period på fem år. De franska myndigheterna bör därför senast den 31 juli 2008 inkomma med en rapport till kommissionen om tillämpningen av det godkända systemet, i syfte att bedöma effekterna av åtgärderna och deras bidrag till att främja eller bibehålla lokal ekonomisk verksamhet mot bakgrund av de nackdelar som försvårar situationen för de utomeuropeiska departementen. På denna grundval kommer produktförteckningarna och de befrielser som beviljats vid behov att bli föremål för översyn.

(25)

För att säkerställa kontinuiteten med det system som fastställts i beslut 89/688/EEG och beslut 2002/973/EG bör det här beslutet tillämpas från och med den 1 januari 2004. För att de franska myndigheterna skall kunna anta en nationell lag för att genomföra innehållet i det här beslutet föreslås emellertid att de bestämmelser i beslutet som rör de produkter som kan komma att omfattas av en differentierad skattesats och de åtgärder som krävs för att beslutet skall kunna genomföras får verkan först den 1 augusti 2004. För att ett rättsligt vakuum skall undvikas bör tillämpningstiden för rådets beslut 89/688/EEG av den 22 december 1989 förlängas fram till och med den 31 juli 2004.