2002D0732 — SV — 24.01.2013 — 001.001

---

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

KOMMISSIONENS BESLUT av den 30 maj 2002 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet hos delsystemet ”Infrastruktur” i det transeuropeiska järnvägssystem för höghastighetståg som avses i artikel 6.1 i direktiv 96/48/EG [delgivet med nr K(2002) 1948] (Text av betydelse för EES) (2002/732/EG) (EGT L 245, 12.9.2002, p.143)

Ändrad genom:

		Officiella tidningen
		No	page	date
►M1	KOMMISSIONENS BESLUT av den 23 juli 2012	L 217	1	14.8.2012

Rättad genom:

►C1	Rättelse, EGT L 275, 11.10.2002, s. 5  (732/2002)

---

▼B

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 30 maj 2002

om teknisk specifikation för driftskompatibilitet hos delsystemet ”Infrastruktur” i det transeuropeiska järnvägssystem för höghastighetståg som avses i artikel 6.1 i direktiv 96/48/EG

[delgivet med nr K(2002) 1948]

(Text av betydelse för EES)

(2002/732/EG)

Artikel 1

Kommissionen antar härmed TSD för delsystemet ”Infrastruktur” i det transeuropeiska järnvägssystem för höghastighetståg som avses i artikel 6.1 i direktiv 96/48/EG. TSD återfinns i bilagan till detta beslut. TSD är tillämplig fullt ut på infrastruktur i det transeuropeiska järnvägssystem för höghastighetståg som definieras i bilaga I till direktiv 96/48/EG, med hänsyn tagen till artiklarna 2-3 nedan.

Artikel 2

1.  När det gäller sådana allmänna egenskaper och delar hos höghastighetståg och konventionella tåg som inte tas upp i bifogade TSD, skall kontrollen av driftskompatibiliteten enligt artikel 16.2 i direktiv 96/48/EG avse uppfyllandet av tillämpliga tekniska regler i den medlemsstat som tillåter ibruktagandet av det delsystem som berörs av detta beslut.

2.  Varje medlemsstat skall inom sex månader efter det att beslutet meddelats tillhandahålla de andra medlemsstaterna och kommissionen

Artikel 3

1.  I denna artikel avses med

2.  Vid uppgradering skall den upphandlande enheten till den berörda medlemsstaten överlämna en projektbeskrivning. Medlemsstaten skall granska projektbeskrivningen och, med hänsyn tagen till genomförandestrategin i kapitel 7 i bifogade TSD, vid behov avgöra om arbetets omfattning nödvändiggör ett nytt tillstånd för ibruktagande enligt artikel 14 i direktiv 96/48/EG. Ett tillstånd för ibruktagande krävs när det planerade arbetet objektivt kan påverka säkerhetsnivån.

Där det krävs ett nytt tillstånd för ibruktagande enligt artikel 14 i direktiv 96/48/EG, skall medlemsstaten besluta

I båda fallen skall medlemsstaten informera den kommitté som tillsatts genom direktiv 96/48/EG om projektbeskrivningen samt om vilka avsnitt av TSD som tillämpas och vilken grad av driftskompatibilitet som uppnås.

3.  När det gäller systemutbyte och komponentutbyte skall det vara frivilligt att följa bifogade TSD.

Artikel 4

De relevanta delarna av kommissionens rekommendation 2001/290/EG ( 3 ) beträffande de grundläggande egenskaperna för det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg upphör att gälla i och med att bifogade TSD träder i kraft.

Artikel 5

Bifogade TSD träder i kraft sex månader efter det att beslutet meddelats.

Artikel 6

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

---

BILAGA

TEKNISK SPECIFIKATION FÖR DRIFTSKOMPATIBILITET (TSD) AVSEENDE DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

▼C1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1.	INLEDNING
1.1.	TEKNISKT TILLÄMPNINGSOMRÅDE
1.2.	GEOGRAFISKT TILLÄMPNINGSOMRÅDE
1.3.	INNEHÅLLET I DENNA TSD
2.	DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”: DEFINITION OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE
3.	VÄSENTLIGA KRAV
4.	BESKRIVNING AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”
4.1.	GRUNDEGENSKAPER FÖR DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”
4.1.1.	Minsta fria rum (egenskap 1)
4.1.2.	Minsta kurvradie (egenskap 2)
4.1.3.	Spårvidd (egenskap 3)
4.1.4.	Maximala spårbelastningar (egenskap 4)
4.1.5.	Minsta perronglängd (egenskap 5)
4.1.6.	Perronghöjd (egenskap 6).
4.1.7.	Gränsvärden för yttre buller (egenskap 17)
4.1.8.	Gränsvärden för yttre vibrationer (egenskap 18)
4.1.9.	Egenskaper kopplade till tillträde för funktionshindrade (22).
4.1.10.	Maximala tryckförändringar i tunnlar (egenskap 23)
4.1.11.	Maximala lutningar och stigningar (egenskap 24)
4.1.12.	Minsta spåravstånd (egenskap 25)
4.2.	RÄNSSNITT FÖR DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”
4.3.	SÄRSKILT ANGIVNA PRESTANDA:
4.3.1.	Linjer som särskilt anläggs för höghastighetståg
4.3.2.	Linjer som särskilt uppgraderas för höghastighetståg
4.3.3.	Specifikationer tillämpliga på delsystemets delar för att uppnå avsedda prestandanivåer
5.	DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER
5.1.	DEFINITION AV DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER
5.2.	BESKRIVNING AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTURS” DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER
5.2.1.	Räl
5.2.2.	Rälsbefästningssystem
5.2.3.	Sliprar och rälsstöd
5.2.4.	Spårväxlar och spårkorsningar
6.	BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE OCH/ELLER LÄMPLIGHET FÖR ANVÄNDNING
6.1.	DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER
6.1.1.	Förfaranden för bedömning av överensstämmelse och lämplighet för användning (moduler)
6.1.2.	Användning av moduler
6.2.	DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”
6.2.1.	Bedömningsförfaranden (moduler)
6.2.2.	Användning av moduler
6.3.	EG-KONTROLL OCH IBRUKTAGANDE AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”
6.3.1.	Kontroll av spåröverensstämmelse
7.	INFÖRANDE AV TSD ”INFRASTRUKTUR”
7.1.	TILLÄMPNING AV DENNA TSD PÅ EN HÖGHASTIGHETSLINJE SOM SKALL TAS I BRUK
7.2.	TILLÄMPNING AV DENNA TSD PÅ EN HÖGHASTIGHETSLINJE SOM REDAN ÄR I BRUK
7.2.1.	Arbetets uppläggning
7.2.2.	Egenskaper och specifikationer för konstbyggnader
7.2.3.	Egenskaper och kännetecken för banöverbyggnad
7.2.4.	Egenskaper och kännetecken för olika slag av utrustning
7.2.5.	Hastighet såsom ett övergångskriterium
7.2.6.	Varmgångsdetektorer
7.3.	SPECIFIKA FALL
7.3.1.	Särskilda kännetecken för Tysklands järnvägsnät (P-fall)
7.3.2.	Särskilda kännetecken för Österrikes järnvägsnät
7.3.3.	Särskilda kännetecken för Danmarks järnvägsnät
7.3.4.	Särskilda kännetecken för Spaniens järnvägsnät
7.3.5.	Särskilda kännetecken för Finlands järnvägsnät (P-fall)
7.3.6.	Särskilda kännetecken för Storbritanniens järnvägsnät (P-fall)
7.3.7.	Särskilda kännetecken för Greklands järnvägsnät
7.3.8.	Särskilda kännetecken för Irlands och Nordirlands järnvägsnät (P-fall)
7.3.9.	Särskilda kännetecken för Nederländernas järnvägsnät
7.3.10.	Särskilda kännetecken för Portugals järnvägsnät
7.3.11.	Särskilda kännetecken för Sveriges järnvägsnät (P-fall)
7.4.	SPECIFIKA FALL FÖR DELSYSTEMET
7.5.	REKOMMENDATIONER
7.5.1.	Kännetecken avseende transport av funktionshindrade (BP22)
BILAGA A	DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER FÖR DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”
BILAGA B	BEDÖMNING AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”
BILAGA C	BEDÖMNINGSFÖRFARANDEN (MODULER)
BILAGA D	DEFINITION AV FASER FÖR BEDÖMNING AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”
BILAGA E	EGENSKAPER SOM SKA ANGES I INFRASTRUKTURREGISTRET
BILAGA G	KINEMATISKA LASTPROFILER GA, GB OCH GC
BILAGA H	BESTÄMMELSER FÖR SPÅRS HORISONTELLA STRÄCKNING I S-FORMADE KURVOR
BILAGA I	UNIVERSELLA DYNAMISKA TÅG (UNIVERSAL DYNAMIC TRAIN)
BILAGA K1	SYMMETRISKA JÄRNVÄGSRÄLER MED PLAN UNDERSIDA MED EN MASSA SOM ÖVERSTIGER ELLER ÄR LIKA MED 46 KG/M – STÅLKVALITETER
BILAGA K2	SYMMETRISKA JÄRNVÄGSRÄLER MED PLAN UNDERSIDA MED EN MASSA SOM ÖVERSTIGER ELLER ÄR LIKA MED 46 KG/M – RÄLSPROFILER
BILAGA L1	RÄL FÖR SPÅRVÄXLAR OCH SPÅRKORSNINGAR SOM ANVÄNDS TILLSAMMANS MED SYMMETRISKA JÄRNVÄGSRÄLER MED PLAN UNDERSIDA MED EN MASSA SOM ÖVERSTIGER ELLER ÄR LIKA MED 46 KG/M – STÅLKVALITETER
BILAGA L2	RÄL FÖR SPÅRVÄXLAR OCH SPÅRKORSNINGAR SOM ANVÄNDS TILLSAMMANS MED SYMMETRISKA JÄRNVÄGSRÄLER MED PLAN UNDERSIDA MED EN MASSA SOM ÖVERSTIGER ELLER ÄR LIKA MED 46 KG/M – RÄLSPROFILER
BILAGA M	LASTPROFIL UK1
BILAGA N	LASTPROFIL FIN1
BILAGA O	LASTPROFIL IRL 1

▼B

1.   INLEDNING

1.1   TEKNISKT TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Denna TSD omfattar delsystemet ”Infrastruktur”, som är ett av de delsystem som anges i bilaga II.1 till direktiv 96/48/EG.

Denna TSD utgör en av sex TSD, som omfattar alla de åtta delsystem som anges i direktivet. De specifikationer som avser delsystemen ”Användare” och ”Miljö”, som är nödvändiga för att uppfylla de väsentliga kraven när det gäller driftskompatibilitet för det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, anges i berörda TSD.

Mer information om delsystemet ”Infrastruktur” ges i kapitel 2.

1.2   GEOGRAFISKT TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Det geografiska tillämpningsområdet för denna TSD är det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, såsom det beskrivs i bilaga I till direktiv 96/48/EG.

Hänvisning skall särskilt göras till de linjer inom det transeuropeiska järnvägsnätet som beskrivs i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet eller i någon uppdatering av samma beslut såsom ett resultat av den revidering som föreskrivs i artikel 21 i det beslutet.

1.3   INNEHÅLLET I DENNA TSD

I denna TSD fastställs enligt artikel 5.3 och bilaga I.1 b i direktiv 96/48/EG följande:

2.   DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”: DEFINITION OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

2.1

Delsystemet ”Infrastruktur” i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg omfattar alla fasta installationer som i enlighet med de väsentliga kraven gör det möjligt att säkerställa följande: — Att fordonen följer banan, det vill säga att fordonens last och styrning säkras och att de hålls kvar inom fria rummet, med den säkerhetsutrustning som krävs för att säkerställa denna funktion. — Åtgärder som ger resande tillträde till tågen vid uppehåll på stationer. De fasta anläggningarna omfattar bland annat följande: — Spåret, exklusive spårväxlar och spårkorsningar som säkerställer att fordonen följer banan. — Spårväxlar och spårkorsningar, som gör att fordonens väg kan ändras. — Konstbyggnader (broar, tunnlar m.m.) som under särskilda förhållanden medger att hinder passeras. — Säkerhets- och skyddsutrustning som krävs för att upprätthålla delsystemets funktion. — Tillhörande infrastruktur vid stationer (plattformar och lastkajer, tillfartsområden m.m.). Dessa fasta anläggningar motsvarar dem som definieras i bilaga 1 till förordning (EEG) nr 2598/70 av den 18 december 1970, med undantag av signal- och telekommunikationsinstallationer och anläggningar för transformering och distribution av elström, som omfattas av särskilda TSD och som finns på de linjer som anges i artikel 10.2 och i bilaga I till Europaparlamentets och rådets beslut 1692/96/EG av den 23 juli 1996.

2.2

Nedan beskrivs de delar av delsystemet ”Infrastruktur” som sammanhänger med driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, samt de principer som antagits för dessa delar: Spår Spåret är det mekaniska systemet för att styra fordonen. Spårets egenskaper gör det möjligt att framföra driftskompatibla fordon under önskvärda säkerhetsförhållanden med de prestanda som angetts. Följande spårkomponenter berör driftskompatibiliteten för delsystemet ”Infrastruktur”. a)   Fria rummet och avstånd mellan spår Gränssnitten för delsystemen ”Rullande materiel”, ”Trafikstyrning och signalering” samt ”Energiförsörjning”: lastprofilen för rullande materiel, fria rummet inklusive strömavtagarens profil. Dessa gränssnitt anger avståndet mellan fordonens profiler, strömavtagaren och spårnära konstbyggnader, samt mellan själva fordonen vid tågpassage. Utöver de villkor som krävs för att undvika att fordon överskrider fria rummet ger dessa gränssnitt även möjlighet att avleda de laterala krafter som påverkar fordonen och de fasta anläggningarna. De befintliga linjerna i det europeiska järnvägsnätet har en mängd olika storlekar på fria rummet, på grund av de historiska förhållanden som rådde då de anlades. För att på sikt uppnå en harmonisering av denna situation föreslås ett gemensamt fritt rum för framtida anläggningsarbeten, samtidigt som möjligheten att använda befintliga fria rum bibehålls, i de fall då detta gemensamma fria rum leder till alltför omfattande ändringar. Enligt artikel 5.4 i direktiv 96/48/EG skall dessa val inte hindra användningen av större fria rum som kan komma att krävas för trafikering med andra tåg. b)   Spårvidd och styrningssystem Avståndet mellan de båda rälerna, och formen på hjul och räl som är i kontakt, skall fastställas inom givna toleranser för att säkerställa att infrastrukturen är kompatibel med delsystemet ”Rullande materiel”. Denna kompatibilitet beaktar befintliga linjer, som utgör en väsentlig del av det driftskompatibla järnvägsnätet. c)   Spårbelastningar De krafter som fordonen belastar spåret med, som är avgörande för både säkerhet mot urspårning och spårets förmåga att motstå dessa krafter, härrör uteslutande från kontakten mellan hjul och räl och därtill hörande bromsutrustning när denna verkar direkt på rälerna. Dessa krafter omfattar följande: — Vertikala krafter - statiska, orsakade av fordonsmassans fördelning på axlarna, kvasistatiska i kurvor, beroende av den vertikala lastens sidoförskjutning orsakad av okompenserad sidoacceleration, och dynamiska påkänningar, orsakade av spårets geometri samt av fordonens gångegenskaper. — Sidokrafter, som är kvasistatiska i kurvor, beroende av okompenserad lateral acceleration och dynamiska påkänningar orsakade av spårets geometri samt av fordonens gångegenskaper. — Longitudinella belastningar orsakade av fordonens acceleration och retardation. För var och en av dessa tre typer av påkänningar skall ett eller flera kriterier som kännetecknar den mekaniska interaktionen mellan fordon och spår fastställas, i form av en gräns som fordonet inte får överskrida, och omvänt i form av den minsta belastning spåret skall kunna motstå. Enligt artikel 5.4 i direktiv 96/48/EG skall dessa kriterier inte hindra att man väljer högre gränsvärden som kan krävas för trafikering med andra tåg. Dessa säkerhetskriterier, som kännetecknar interaktionen mellan fordon och spår, utgör gränssnitt till delsystemet ”Rullande materiel”. Spårväxlar och spårkorsningar Utöver de aspekter som redan nämnts för spår sammanhänger följande aspekter för spårväxlar och spårkorsningar med driftskompatibiliteten för delsystemet ”Infrastruktur”: a)  Specifika kontaktpunkter mellan hjul och räl i spårväxlar och spårkorsningar och de mekaniska påkänningarna för växelns avvikande spår, som gör det möjligt att hantera risken för urspårning, utgör gränssnitt till delsystemet ”Rullande materiel”. b)  Trafikstyrnings- och förreglingssystem vilka säkerställer att hjulen följer den rätta vägen vid passage av spårväxlar och spårkorsningar, utgör ett gränssnitt till delsystemet ”Drift”. Konstbyggnader och spårnära konstruktioner Utöver de påkänningar som redan har beskrivits för spår, har trafikering med höghastighetståg även en kritisk inverkan på järnvägsbroars dynamiska beteende, aerodynamiska krafters påverkan på viss utrustning i närheten av spår samt tryckförändringar i tunnlar. Följande delar av konstbyggnader och spårnära konstruktioner är tillämpliga på driftskompatibiliteten för delsystemet ”Infrastruktur”: a)   Dynamiska, mekaniska påkänningar När det gäller konstbyggnader som bär laster från järnväg beror dessa påkänningar på den frekvens med vilken fordonsaxlarna upprepade gånger belastar konstbyggnaderna och de utgör ett gränssnitt till ”Rullande materiel”. b)   Aerodynamisk belastning på spårnära konstruktioner Denna beror på de driftskompatibla tågens aerodynamiska egenskaper och utgör därmed ett gränssnitt till delsystemet ”Rullande materiel”. c)   Tryckförändringar i tunnlar De tryckförändringar som resande kan utsättas för när tunnlar passeras beror huvudsakligen på tågets hastighet, tågets tvärsnittsarea, längd och aerodynamiska utformning och tunnlarnas längd och tvärsnittsarea. Tryckförändringarna skall anges med ett minsta gränsvärde som är acceptabelt för de resandes hälsa och utgör därmed ett gränssnitt till ”Rullande materiel”. Tillhörande infrastruktur vid stationer Delsystemet ”Infrastruktur” inbegriper anordningar som möjliggör för resande att stiga ombord på tågen: perronger och därtill hörande utrustning. Följande komponenter berör delsystemets driftskompatibilitet: — Perronghöjd och perronglängd. — Tryckeffekter när underjordiska stationer passeras. Dessa gränssnitt berör delsystemet ”Rullande materiel”. Skydds- och säkerhetsutrustning Laterala skydd, urspårningsdetektorer och varmgångsdetektorer, som har gränssnitt mot delsystemen ”Rullande materiel”, ”Trafikstyrning” och signalering samt ”Drift”. Även följande åtgärder omfattas av denna TSD: — Åtgärder som krävs för att säkerställa övervakning och underhåll så att installationerna uppfyller de väsentliga kraven. — Infrastrukturåtgärder som krävs för att skydda miljön, enligt delsystemet ”Miljö”. — Särskilda åtgärder för att garantera resandes säkerhet vid fel på höghastighetståg, enligt kraven i delsystemet ”Drift”.

3.   VÄSENTLIGA KRAV

3.1	Enligt artikel 4.1 i direktiv 96/48/EG skall det europeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, dess delsystem och driftskompatibilitetskomponenter uppfylla de väsentliga krav som i allmänna ordalag definieras i bilaga III till direktivet.

3.2

De väsentliga kraven avser — säkerhet, — tillförlitlighet och tillgänglighet, — hälsa, — miljöskydd, — teknisk kompatibilitet. De väsentliga kraven kan enligt direktiv 96/48/EG vara allmänna och tillämpliga för hela det transeuropeiska systemet för höghastighetståg, eller besitta särskilda egenskaper som är specifika för varje delsystem och dess komponenter. För delsystemet ”Infrastruktur” innebär uppfyllandet av de väsentliga kraven när det gäller delsystemet i sin helhet att de angivna specifikationerna i kapitel 4 följs, och när det gäller driftskompatibilitetskomponenterna att specifikationerna i kapitel 5 följs, vilket skall visas genom ett positivt utfall av de bedömningsförfaranden som beskrivs i kapitel 6.

3.3

Särdragen för delsystemet ”Infrastruktur”, utöver vad som allmänt anges i bilaga III till direktivet, beskrivs nedan. SÄKERHET Enligt bilaga III till direktiv 96/48/EG är följande allmänna krav för säkerheten tillämpliga på delsystemet ”Infrastruktur”: ”1.1.1 Utkast, utformning eller tillverkning samt underhåll och övervakning av säkerhetskritiska komponenter och särskilt av komponenter som är av betydelse för tågens framförande skall garantera en säkerhetsnivå som motsvarar de mål som ställts upp för nätet, också under vissa angivna, försämrade förhållanden. 1.1.2 De egenskaper som avser kontakten mellan hjul och räls skall följa de kriterier för körstabilitet som är nödvändiga för att garantera säker trafik vid högsta tillåtna hastighet. 1.1.3 De komponenter som används skall under hela sin livslängd kunna motstå angivna, normala eller exceptionella påkänningar. Genom lämpliga åtgärder skall konsekvenserna för säkerheten av oförutsedda brister begränsas. 1.1.4 Fasta anläggningar och rullande materiel skall utformas och material väljas i syfte att begränsa uppkomst, spridning och följder av eld och rök i händelse av brand.” För att kunna uppfylla dessa allmänna krav måste infrastrukturen iaktta den säkerhetsnivå som motsvarar de för nätet fastställda målen, och därtill uppfylla följande villkor: — Möjliggöra att tågen framförs utan risk för urspårning och kollisioner mellan tåg eller med andra fordon och fasta hinder samt undanröja oacceptabla risker som sammanhänger med närheten till elektrifierade järnvägslinjer. — Utan att försvagas motstå de statiska och dynamiska belastningar som tågen ger upphov till, av vertikal, lateral och longitudinell art, i en specificerad spårmiljö samtidigt som önskade prestanda uppfylls. — Möjliggöra genomförandet av de åtgärder för övervakning och underhåll av installationerna som krävs för att bibehålla de säkerhetskritiska komponenterna i säkert skick. — Inte innehålla ämnen som riskerar att ge upphov till giftiga gaser vid en eventuell brand. Detta krav gäller uteslutande infrastruktur belägen i avgränsade luftvolymer (tunnlar, täckta utschaktningar och underjordiska stationer). Detta krävs för att uppfylla hälsokraven. Dessutom gäller följande särskilda säkerhetskrav för delsystemet ”Infrastruktur”: ”2.1.1 Anpassade åtgärder skall vidtas för att hindra oönskat tillträde till eller oönskat intrång i spåranläggning som trafikeras med höghastighetståg. Åtgärder skall vidtas för att begränsa den olycksrisk människor utsätts för, särskilt när tåg passerar stationer i hög hastighet. Den infrastruktur till vilken allmänheten har tillträde skall utformas och utföras på så sätt att säkerhetsriskerna för människor begränsas (stabilitet, brand, tillträde, evakuering, perronger osv.). Lämpliga åtgärder skall vidtas för att ta hänsyn till de särskilda säkerhetsförhållandena i långa tunnlar.” För att kunna uppfylla dessa allmänna krav måste delsystemet ”Infrastruktur” iaktta den säkerhetsnivå som motsvarar de för järnvägsnätet angivna målen och därtill uppfylla följande villkor: — Garantera att tillträde till spåranläggningar i normala fall endast ges till godkänd personal, med undantag för perrongavsnitt med tillträde för resande. — Möjliggöra hantering av riskerna i samband med oönskat intrång av personer och fordon på spårområdet. — Garantera att områden med tillträde för resande under nätets normala drift är belägna på tillräckligt avstånd från, eller är avgränsade ifrån, spår som trafikeras med höghastighetståg, så att det inte föreligger någon risk för resandes säkerhet. Områden med tillträde för resande måste också förses med de utgångar som krävs för att evakuera resande, i synnerhet på underjordiska järnvägsstationer. — Genom lämpliga åtgärder möjliggöra funktionshindrade resandes tillträde till och evakuering från områden med tillträde för funktionshindrade. — Möjliggöra att resande hålls borta från områden som är farliga på grund av trafik på andra spår, om ett höghastighetståg oväntat måste stanna utanför de stationsområden som i normala fall är avsedda för av- och påstigning. — Säkerställa att särskilda åtgärder vidtas i långa tunnlar i syfte att minska eller kontrollera brandrisken och underlätta evakuering av resande. Säkerhetskraven skall anses vara uppfyllda då kontrollförfarandena i kapitel 6 visar att de detaljerade specifikationer i kapitlen 4 och 5 som är tillämpliga på delsystemets nedanstående egenskaper, delar och komponenter är uppfyllda, och att vederbörlig hänsyn tagits till de möjliga konsekvenserna av eventuella brister i de säkerhetsrelaterade faktorer som nämns nedan. Egenskaper som berörs av säkerhetskravet Nedan förtecknade egenskaper, som beskrivs i kapitel 4 i denna TSD, har betydelse för kollisions- och urspårningsrisker och är av betydelse för säkerhetskravet. a)   Infrastrukturens minsta fria rum (egenskap 1 - punkterna 4.1.1 och 4.3.3.1) Det fria rum som väljs skall möjliggöra följande: — På nya järnvägslinjer som anläggs skall trafikering med driftskompatibla tåg garanteras med tillräcklig marginal för den förutsägbara tekniska utvecklingen inom en avlägsen framtid. — På befintliga linjer skall trafikering med samma tåg garanteras med mindre marginal, för att möjliggöra att de förändringar som krävs fördelas över en längre tidsperiod. b)   Minsta kurvradie (egenskap 2 - punkterna 4.1.2 och 4.3.3.8) Minsta kurvradie spårgeometriskt, tillsammans med spårets rälsförhöjning, ger maximal rälsförhöjningsbrist för en given hastighet. När det gäller rälsförhöjningsbristen är detta en av de aspekter som avgör belastningen på spåret. Infrastrukturen måste beakta den rullande materielens möjliga prestanda och tekniska begränsningar. Då det gäller att bibehålla den möjliga hastigheten, är accelerationsmöjligheterna, liksom kraven på bromsning och stopp av betydelse. Den minsta kurvradien måste följaktligen fastställas på ett sådant sätt att de gränsvärden för rälsförhöjning och rälsförhöjningsbrist som fastställts för dessa driftskompatibilitetskomponenter uppfylls för största tillåtna hastighet på linjen. c)   Maximala spårbelastningar (egenskap 4 - punkterna 4.1.4 och 4.3.3.16). Laterala och vertikala krafter har en avgörande betydelse för fordonens dynamiska beteende på spåret, liksom för banöverbyggnadens utmattning. Dessa vertikala och laterala krafter måste uppfylla följande krav för att säkerställa en säker trafikering vid högsta tillåtna hastighet: c1 Statiska vertikala krafter: Infrastrukturen skall utformas så att den minst klarar den högsta axellast som fastställs för driftskompatibla fordon i TSD ”Rullande materiel”, oavsett typ och högsta hastighet. c2 Vertikala och laterala kvasistatiska och dynamiska krafter: Infrastrukturen måste utformas så att den åtminstone klarar den högsta last som motsvarar de säkerhetskriterier som gäller för interaktionen mellan fordon och spår, med följande begränsningar för höghastighetstrafik: — Vertikala dynamiska krafter: En begränsning av dessa sammanlagda dynamiska krafter är en funktion av nominell hjullast. — Laterala dynamiska krafter: Den sammanlagda laterala kraften som en axel utövar på spåret, som kan orsaka spårförskjutning, får inte överskrida det gränsvärde som är en funktion av den nominella axellasten (Prud'homme). Förhållandet mellan ett hjuls dynamiska laterala och vertikala kraft på rälen får inte överskrida urspårningskoefficienten. Dessa begränsningar beaktar de kvasistatiska krafter som orsakas av tillåtna rälsförhöjningsbrister. De senare har använts för att fastställa de egenskaper för kurvradien och de tillåtna spårgeometriska förhållanden som behandlas i denna TSD (kapitel 4). Dessa egenskaper skall användas som nödvändiga förutsättningar vid utförandet av godkännandeprovning av fordonen. Dessutom skall geometrin för kontaktytan mellan hjul och räl bidra till att boggiernas gång blir stabil, vilket medför att den ekvivalenta koniciteten måste begränsas i förhållande till hastigheten. När det gäller infrastrukturen måste värdet för den ekvivalenta koniciteten iakttas genom ett lämpligt och dokumenterat val av spårvidd, rälsförhöjning och rälshuvudets profil, såväl när det gäller spår som spårväxlar. c3 Longitudinella krafter och påkänningar från bromsutrustning: Bromskrafterna kan dels medföra att rälen glider i rälsbefästningarna och/eller att hjulen glider (rälsslitage), dels en temperaturhöjning i rälen om energin avleds till denna, vilket är fallet när det gäller bromsar som inte använder adhesion. Därför är det viktigt att den maximala bromskraften begränsas. De säkerhetskriterier som skall beaktas gäller dels den högsta acceleration och retardation som överförs till spåret genom ett tågs driv- och bromssystem, dels den högsta temperaturhöjning som kan uppstå i rälen genom bromssystem som inte använder adhesion. Detta sista villkor innebär en minskning av andelen värmeenergi som kan avledas till rälen genom dessa bromssystem. Delar av delsystemet som är av betydelse för säkerhetskravet Följande delar av delsystemet är säkerhetskritiska. Deras detaljerade egenskaper skall uppfylla de krav som anges i kapitel 4 i denna TSD: Gångegenskaperna för fordonens löpverk är avgörande för hur stor lateral belastning spåret utsätts för. Dessa beror av följande aspekter i delsystemet: — Spårvidden (punkt 4.3.3.10). — Rälens lutning (punkt 4.3.3.11). — Rälshuvudets profil (punkt 4.3.3.12). — Ekvivalent konicitet (punkt 4.3.3.9). Följande delar av delsystemet påverkar likaså de vertikala (punkt 4.3.3.16), laterala (punkt 4.3.3.17) och longitudinella krafter som spåret samt spårväxlar och spårkorsningar utsätts för: — Rälsförhöjningen (punkt 4.3.3.7). — Rälsförhöjningsbristen (punkt 4.3.3.8). — Spårlägeskvaliteten (punkt 4.3.3.18). — Spårets, spårväxlarnas och spårkorsningarnas förmåga att motstå broms- och accelerationskrafter (punkt 4.3.3.21). — Sidvind (punkt 4.3.3.23). Beträffande spårväxlar som passeras i hög hastighet måste valet av placering av dessa spårväxlar analyseras noga, särskilt med avseende på följande: — På grund av den diskontinuerliga krökning som uppträder i avvikande spår, skall rälsförhöjningsbristen begränsas. — Växeltunga och rörlig korsningsspets i enkelväxel och enkel- och dubbel korsningsväxel måste förses med låsanordningar. — Växeltungans profil, mått och toleranser i spårväxlar och spårkorsningar måste vara anpassade till hjulprofilerna och spårkorsningar måste vara anpassad till mått och toleranser för hjulprofil och hjulaxlar. Följande aspekter i delsystemet påverkar hur fordonen passerar spårväxlar och spårkorsningar: — Rälsförhöjningsbristen i spårväxlar och spårkorsningar (punkt 4.3.3.8b). — Spårväxlar och spårkorsningar (punkterna 4.3.3.19 och 4.3.3.20). Konstbyggnader måste vara dimensionerade för att motstå laster från banöverbyggnad och tåg och skall därför uppfylla följande krav: — De hållfasthets- och formförändringskrav som gäller för deras konstruktion, under påverkan både av höghastighetståg och av underhållsfordon, skall vara uppfyllda. De beräknade belastningsdiagrammen för sådana konstbyggnader skall därför utformas utifrån dessa båda krav. — Kraven på spårsäkerhet och kontakten mellan hjul och räl skall kontinuerligt tillgodoses, i synnerhet under påverkan av höghastighetstågens dynamiska krafter. Ett gränsvärde som gör det möjligt att karakterisera driftskompatibla fordon i förhållande till denna påverkan har därför fastställts. Härigenom är det möjligt att säkerställa att konstbyggnader som utformas enligt ENV-standarder är förenliga med dessa fordon. Följande delar av delsystemet rör konstbyggnader: — Konstbyggnader, vertikala krafter (punkt 4.3.3.13). — Konstbyggnader, transversella horisontella krafter (punkt 4.3.3.14). — Konstbyggnader, longitudinella krafter (punkt 4.3.3.15). Personers och fordons tillträde till eller intrång på spårområdet kan innebära en trafikrisk, som till art och svårighetsgrad är gemensam för alla typer av tåg, oberoende av om tåget är driftskompatibelt eller ej. När denna risk bedöms vara stor, skall skyddsanordningar inrättas, exempelvis inhägnad av området, skyddsräcken på vägbroar och/eller detektorer som signalerar vid intrång av vägfordon. Kontrollen av riskerna i samband med personers och fordons oönskade tillträde eller intrång omfattas av nationella bestämmelser i varje berörd medlemsstat, som tillämpar dessa beroende på den specifika risken för en viss plats. Följande aspekt av delsystemet berörs av denna risk: — Tillträde till och intrång i spåranläggningar (punkt 4.3.3.25). Komponenter som berörs av säkerhetskravet Följande komponenter är driftskompatibilitetskomponenter som behandlas i kapitel 5 i denna TSD och som sammanhänger med gränssnitten för säkerhetskravet: — Räl (komponent punkt 5.2.1). — Rälsbefästningssystem (komponent punkt 5.2.2), sliprar och rälsstöd (komponent punkt 5.2.3). — Spårväxlar och spårkorsningar (komponent punkt 5.2.4). TILLFÖRLITLIGHET OCH TILLGÄNGLIGHET Enligt bilaga III till direktiv 96/48/EG berör följande allmänna krav på tillförlitlighet och tillgänglighet delsystemet ”Infrastruktur”: ”1.2 Övervakning och underhåll av fasta eller rörliga komponenter som ingår i tågtrafiken skall organiseras, genomföras och kvantifieras på så sätt att komponenternas funktionsduglighet bibehålls under avsedda förhållanden.” För att uppfylla detta krav skall följande villkor uppfyllas: — Säkerhetskritiska gränssnitt med egenskaper som riskerar att förändras under systemets drift skall vara föremål för övervaknings- och underhållsplaner som fastställer villkoren för kontroll och korrigering av dessa delar. — Detta villkor berör i synnerhet följande delar av delsystemet, vilka även berörs av säkerhetskravet: —  — Spårvidden (punkt 4.3.3.10). — Rälsförhöjningen (punkt 4.3.3.7). — Spårets geometriska egenskaper (punkt 4.3.3.18). — Spårväxlar och spårkorsningar (punkterna 4.3.3.19 och 4.3.3.20). — Infrastrukturen skall utformas så att den möjliggör ett smidigt underhåll med hjälpmedel som är avpassade för genomförandet av underhållsplanerna. De produkter som används för att utforma de säkerhetskritiska gränssnitten skall uppvisa tillräckliga egenskaper för att motstå slitage, och de service-, kontroll- och underhållsfordon som krävs för att genomföra underhållsplanen skall kunna framföras och arbeta på linjen. Detta krav berör följande delar av delsystemet: —  — Rälsstålets kvalitet (komponent punkt 5.2.1). — Konstbyggnader, statiska vertikala belastningar (punkt 4.3.3.13). HÄLSA Enligt bilaga III till direktiv 96/48/EG berör följande allmänna krav för människors hälsa delsystemet ”Infrastruktur”: ”1.3.1 Material som genom det sätt de används på kan komma att innebära en hälsofara för de personer som utsätts för dem får inte användas i tågen eller i järnvägsinfrastrukturen. 1.3.2 Dessa material skall väljas, placeras och användas på så sätt att utsläppen av rök eller skadliga och farliga gaser begränsas, särskilt i händelse av brand.” Dessa allmänna krav berör brandskyddet för olika delar av delsystemet ”Infrastruktur”. Med tanke på den låga brandbelastningen för de produkter som utgör infrastrukturen (spår och konstbyggnader), omfattar detta krav endast underjordiska anläggningar där resande vistas under normal trafik. Bortsett från dessa särskilda anläggningar finns det alltså inga krav när det gäller produkter som utgör gränssnitt till spår och konstbyggnader. För dessa anläggningar skall de gemenskapsdirektiv om människors hälsa som allmänt tillämpas för bygg- och anläggningsarbeten tillämpas, oavsett om dessa sammanhänger med driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg eller ej. Förutom uppfyllandet av dessa allmänna krav skall de tryckförändringar begränsas som resande och personal riskerar att utsättas för när tunnlar, täckta utschaktningar och underjordiska stationer passeras, liksom de lufthastigheter som resande kan utsättas för på underjordiska stationer. I de områden på perronger och underjordiska stationer som resande har tillträde till skall riskerna för elolyckor undanröjas. — Åtgärder skall därför vidtas för att uppfylla ett hälsokriterium grundat på högsta iakttagna tryckförändring i tunneln medan ett tåg passerar. Detta skall ske genom lämpligt val av fria rummet i dessa konstbyggnader, eller genom andra kompletterande åtgärder. — I underjordiska stationer skall åtgärder vidtas för att begränsa lufthastigheterna till en för människor godtagbar nivå, antingen genom konstruktionsåtgärder för att minska tryckförändringarna från anslutande tunnlar, eller genom liknande skyddsåtgärder. — Åtgärder skall vidtas i utrymmen som resande har tillträde till, för att undanröja oacceptabla risker för elolyckor. Delar av delsystemet som berörs av hälsokravet: — Arbeten under marknivå såsom tunnlar och täckta utschaktningar (punkt 4.3.3.6). — Perronger (punkt 4.3.3.26). — Underjordiska stationer för höghastighetståg (punkt 4.3.3.27). MILJÖSKYDD Enligt bilaga III till direktiv 96/48/EG finns följande allmänna krav som berör delsystemet ”Infrastruktur” vad avser miljöskydd: ”1.4.1 Den miljöpåverkan som anläggning och drift av det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg medför skall bedömas och beaktas vid utformningen av detta system i enlighet med gällande gemenskapsbestämmelser. 1.4.2 De material som används i tågen och i infrastrukturen får inte medföra utsläpp av rök eller gaser som är skadliga och farliga för miljön, särskilt i händelse av brand.” Förutom uppfyllandet av dessa allmänna krav måste yttre buller och vibrationer på platser i omgivningen kring en järnvägsinfrastruktur för höghastighetståg ligga inom gränsvärden som ger ett lämpligt skydd för personer. Egenskaper som berörs av miljökravet: — Gränsvärden för yttre buller (egenskap 17 - punkterna 4.1.7 och 4.2.3.1.2). — Gränsvärden för yttre vibrationer (egenskap 18 - punkterna 4.1.8 och 4.2.3.1.2). TEKNISK KOMPATIBILITET Enligt bilaga III till direktiv 96/48/EG berör följande allmänna krav för teknisk kompatibilitet delsystemet ”Infrastruktur”: ”1.5 Infrastrukturens och de fasta installationernas tekniska egenskaper skall vara kompatibla inbördes samt med de tåg som skall trafikera det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg. När det på vissa delar av nätet visar sig svårt att ta hänsyn till dessa egenskaper kan tillfälliga lösningar som garanterar framtida kompatibilitet utnyttjas.” För att uppfylla detta krav skall följande villkor uppfyllas: — Fria rum, avstånd mellan spår, bansträckning, spårvidd, maximala lutningar och stigningar samt perronglängd och perronghöjd för linjer i det driftskompatibla europeiska järnvägssystemet skall fastställas så att den inbördes kompatibiliteten mellan linjerna och med de driftskompatibla fordonen säkerställs. — Utrustning som eventuellt krävs för framförande av andra tåg på linjer som ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg får inte medföra hinder för trafiken med driftskompatibla tåg. — Banöverbyggnadens strömöverföringsegenskaper skall vara kompatibla med de elektrifierings- och trafikstyrnings- och signaleringssystem som används. Egenskaper som berörs av kravet på teknisk kompatibilitet: —   Minsta fria rum (egenskap 1 - punkterna 4.1.1 och 4.3.3.1) Förutom det säkerhetskrav som redan nämnts skall fria rummet möjliggöra att strömavtagaren fungerar korrekt i kontakt med kontaktledningsutrustningen. —   Minsta kurvradie (egenskap 2 - punkterna 4.1.2 och 4.3.3.8) Förutom det säkerhetskrav som redan nämnts avgör valet av horisontell kurvradie för linjen - och därmed minsta kurvradie - storleken på lateral rörelse i fordonens upphängning, såväl maximalt som i genomsnitt vid drift. Genom att fastställa denna egenskap i form av medelvärden och maximala värden är det möjligt att optimera konstruktionen av fordonens upphängning. —   Spårvidd (egenskap 3 - punkterna 4.1.3 och 4.3.3.10) Avståndet mellan rälerna (spårvidden) har fastställts till ett standardreferensmått på 1 435 mm, vilket är det vanligaste måttet för europeiska järnvägsnät. —   Minsta perronglängd (egenskap 5 - punkt 4.1.5) Den minsta perronglängden på stationer som ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg skall vara kompatibel med längden på de tåg som stannar vid perrongen för att betjäna resande. —   Perronghöjd (egenskap 6 - punkterna 4.1.6 och 4.3.3.26) Perronghöjden på stationer som ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg skall vara kompatibel med steghöjden på de tåg som stannar vid perrongen för att betjäna resande. —   Maximala lutningar och stigningar (egenskap 24 - punkterna 4.1.11 och 4.3.3.4) De maximala lutningarna och stigningarna på linjer som ingår i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg skall vara kompatibla med de driv- och bromsegenskaper som fastställts för driftskompatibla tåg, utan att leda till oacceptabel hastighetsminskning i stigningar, eller risker för att säkerhetsavstånden överskrids i lutningar. —   Minsta avstånd mellan spår (egenskap 25 - punkterna 4.1.12 och 4.3.3.2) Ett mått för minsta spåravstånd skall fastställas som är förenligt med de driftskompatibla fordonens vagnkorgars hållfasthet mot aerodynamiska påkänningar vid tågpassage. Delar av delsystemet som berörs av kravet på teknisk kompatibilitet: —   Rälsförhöjningsbrist (punkt 4.3.3.8). Rälsförhöjningsbristen är den del av gränssnittet spårgeometri som fastställer graden av sidoacceleration som fordonet utsätts för. Den sammanhänger med kurvradien och rälsförhöjningen. —   Varmgångsdetektorer (punkt 4.3.3.24). Om varmgångsdetektorer krävs på driftskompatibla linjer för trafikering med andra tåg (övervakningen av lagerboxarna är inbyggd i den driftskompatibla höghastighetsmaterielen), skall systemen ifråga inte medföra några påfrestningar och inte störas av trafikering med driftskompatibla tåg. —   Banöverbyggnadens strömöverföringsegenskaper (punkt 4.3.3.28). Spårets strömöverföringsegenskaper skall vara sådana att returen av drivström kan ske korrekt (delsystemet ”Energiförsörjning”) och att alla de funktioner som ingår i olika typer av trafikstyrningssystem kan hanteras (delsystemet ”Trafikstyrning och signalering”). Även rälsbefästningssystemens egenskaper skall överensstämma med det senare kravet.

3.4	En kontroll av att de väsentliga kraven för delsystemet ”Infrastruktur” och dess komponenter är uppfyllda skall genomföras enligt bestämmelserna i direktiv 96/48/EG.

4.   BESKRIVNING AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

Det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg som omfattas av direktiv 96/48/EG och till vilket delsystemet ”Infrastruktur” hör, är ett integrerat system vars enhetlighet måste kontrolleras, i synnerhet vad avser grundegenskaper, gränssnitt och prestanda, i syfte att säkerställa systemets driftskompatibilitet under uppfyllande av de väsentliga kraven.

När det gäller driftskompatibiliteten kännetecknas delsystemet ”Infrastruktur” av nedanstående grundegenskaper, gränssnitt och prestandakrav.

4.1   GRUNDEGENSKAPER FÖR DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

De grundegenskaper som kännetecknar delsystemet ”Infrastruktur”, vad avser höghastighetslinjer, framläggs och beskrivs i detta kapitel. De särskilda kraven för att säkerställa driftskompatibiliteten för uppgraderade linjer och anslutande spår anges närmare i punkt 4.3.

Följande nio grundegenskaper för infrastrukturen anges i bilaga II till direktiv 96/48/EG:

Till dessa grundegenskaper är det lämpligt att foga följande egenskaper:

Ett antal gränssnitt hör samman med dessa grundegenskaper. En uttömmande förteckning över gränssnitt och gränssnitten egenskaper finns i punkt 4.2.

4.1.1   Minsta fria rum (egenskap 1)

Minsta fria rummet för höghastighetslinjer som anläggs skall uppfylla den kinematiska referensprofilen GC (se bilaga G).

Minsta fria rummet för befintliga höghastighetslinjer, för linjer som uppgraderas för höghastighetståg och för anslutande spår behöver endast anpassas till GC på de linjer där en ekonomisk analys påvisar fördelar för en sådan investering.

De tillämpliga bestämmelserna för ”minsta fria rum” (punkt 4.3.3.1) definieras i punkt 4.3.3 vad avser de olika linjekategorier som berörs, och i punkt 7.3 för specialfall.

4.1.2   Minsta kurvradie (egenskap 2)

Minsta kurvradie för spår som trafikeras med höghastighetståg skall väljas på sådant sätt att rälsförhöjningsbristen (punkt 4.3.3.8) för den rälsförhöjning (punkt 4.3.3.7) som föreskrivs för en viss kurva inte överstiger de värden som anges i punkt 4.3.3 om ”Särskilt angivna prestanda” för största tillåtna hastighet på linjen.

På spår där de driftskompatibla tågens rörelser endast sker i låg hastighet (bangårdsspår, sidospår, depåspår och uppställningsspår), skall den minsta horisontella kurvradie som projekteras inte vara mindre än 150 m för en enskild kurva. Vid drift, och med beaktande av variationer i spårgeometrin, skall den effektiva horisontella radien inte vara mindre än 125 m. Den projekterade vertikala radien skall inte vara mindre än 600 m (konvex) och 900 m (konkav). Detaljerade tillämpningsvillkor för denna egenskap på spår som trafikeras i låg hastighet beskrivs i punkt 4.3.3 ”särskilt angivna prestanda” för ”avställningsspår och uppställningsspår: minsta horisontella och minsta vertikala kurvradie, lutningar och stigningar, avstånd mellan spårmitt” (punkt 4.3.3.5).

4.1.3.   Spårvidd (egenskap 3)

Det nominella avståndet mellan rälerna (spårvidden) har i delsystemet ”Infrastruktur” fastställts till 1 435 mm, Det motsvarar avståndet mellan rälshuvudenas aktiva sidor, uppmätt 14,5 mm (± 0,5 mm) under spårplanet.

Under projekteringsfasen och senare vid konstruktion och drift skall spårvidden fastställas och bibehållas inom de gränsvärden som anges i punkt 4.3.3 ”särskilt angivna prestanda”, vad avser ”spårvidd och toleranser” (punkt 4.3.3.10).

4.1.4   Maximala spårbelastningar (egenskap 4)

Vertikala belastningar

Spår samt spårväxlar och spårkorsningar skall utformas för att åtminstone motstå följande belastningar:

Laterala belastningar

Spår samt spårväxlar och spårkorsningar skall minst kunna motstå följande laterala belastningar, som definieras i punkt 4.1.1 i TSD:

Banöverbyggnaden skall även beakta de tekniska egenskaperna (axellast, hastighet, rälsförhöjningsbrist) för ej driftskompatibla tåg som kan få tillstånd att trafikera linjen.

Specifikationerna för spårets motståndsförmåga mot laterala belastningar definieras i punkt 4.3.3 vad avser ”spårets, spårväxlars och spårkorsningars motståndsförmåga mot laterala belastningar” (punkt 4.3.3.17).

Longitudinella belastningar

Spår samt spårväxlar och spårkorsningar skall kunna motstå de longitudinella belastningar som definieras i punkt 4.1.1 i TSD ”Rullande materiel”, motsvarande accelerationer och retardationer om högst 2,5 m/s2 för driftskompatibla höghastighetståg och därtill hörande effekter av ökad temperatur. För ej driftskompatibla höghastighetståg (servicetåg och andra tåg) som kan få tillstånd att trafikera linjen skall banöverbyggnaden även motstå longitudinella belastningar, motsvarande tidigare nämnda accelerationer och retardationer.

Specifikationerna för spårets motståndsförmåga mot longitudinella belastningar definieras i punkt 4.3.3 vad avser ”spårets och spårväxlarnas respektive spårkorsningarnas motståndsförmåga mot belastningar vid bromsning och acceleration” (punkt 4.3.3.21).

4.1.5   Minsta perronglängd (egenskap 5)

Perronglängden skall möjliggöra de resandes på- och avstigning från alla för dem tillgängliga dörrar på driftskompatibla tåg under normal kommersiell drift.

Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 7.3 skall den användbara perronglängden, som resande har tillträde till, vara minst 400 m för nya linjer som anläggs och linjer som uppgraderas för höghastighetståg. På befintliga höghastighetslinjer och linjer som uppgraderas för höghastighetståg berörs endast de stationer där driftskompatibla tåg stannar vid normal trafik. I de fall bestämmelserna i kapitel 7, ”införande”, om förlängning av befintliga perronger är svåra att tillämpa, skall infrastrukturförvaltaren ställa ett visst antal perronger, som lämpar sig för kommersiell trafik, till operatörernas förfogande. Dessa skall sedan organisera sin verksamhet på lämpligt sätt.

4.1.6   Perronghöjd (egenskap 6).

Perrongernas egenskaper skall vara förenliga med den driftskompatibla rullande materielens instegsanordningar.

Med förebehåll för bestämmelserna i punkt 7.3 skall två perronghöjder vara tillåtna: 550 och 760 mm.

Dessa värden får justeras beroende på linjernas förväntade prestanda, enligt bestämmelserna i punkt 4.3.3 ”Särskilt angivna prestanda” (punkt 4.3.3.26: Perronger).

4.1.7   Gränsvärden för yttre buller (egenskap 17)

Det buller som alstras av det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg bör ligga på en nivå som är acceptabel för omgivningen och ligga inom lämpliga gränsvärden med hänsyn till personer och aktiviteter i närheten.

Av den miljökonsekvensbeskrivning som skall genomföras i förväg enligt rådets direktiv 85/337/EEG och som tas upp i punkt 4.2.3.1.1 nedan, skall framgå att de bullernivåer som uppfattas av personer längs ny eller uppgraderad infrastruktur (bullernivåer som orsakas av driftskompatibla tåg, och motsvarande totala bullernivåer för trafiken i dess helhet, enligt tillämpligt kriterium) inte överstiger de nivåer som fastställts i gällande nationella lagar, med beaktande av de bulleregenskaper för driftskompatibla tåg som fastställs i TSD ”Rullande materiel”.

4.1.8   Gränsvärden för yttre vibrationer (egenskap 18)

De markvibrationer som trafik på transeuropeiska höghastighetsbanor i normalt underhållsskick ger upphov till bör ligga på en nivå som är acceptabel för omgivningen och för intilliggande verksamheter.

Av den föregående miljökonsekvensbeskrivning som föreskrivs enligt rådets direktiv 85/337/EEG och som tas upp i punkt 4.2.3.1.1 nedan, skall framgå att de förväntade vibrationsnivåerna längs ny eller uppgraderad infrastruktur, då denna passeras av driftskompatibla tåg, inte överskrider de vibrationsnivåer som fastställts i gällande nationella lagar, med beaktande av de egenskaper för driftskompatibla tåg som fastställs i TSD ”Rullande materiel”.

4.1.9   Egenskaper kopplade till tillträde för funktionshindrade (22)

Med hänsyn till att det i TSD ”Infrastruktur” anges två perronghöjder (550 mm och 760 mm), är det inte möjligt att säkerställa ett enhetligt tillträde för hela nätet. Tekniska och operativa lösningar är därför nödvändiga för att komma till rätta med problemet med tillträdet för funktionshindrade personer. Flera tillgängliga lösningar skulle kunna användas i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, exempelvis följande:

På nya linjer som anläggs skall nödvändiga åtgärder vidtas för att funktionshindrade personer skall ges bekvämt tillträde till perronger och driftskompatibla fordon. I den mån det rimligen är genomförbart skall tillträdet ske utan särskild assistans.

På uppgraderad linjer och anslutande spår, där befintliga stationer inte alltid erbjuder de möjligheter som krävs för att underlätta tillträde till perrongerna, skall man använda sig av assistans från stationens personal.

(Se även punkt 4.3.3.26 Perronger)

4.1.10   Maximala tryckförändringar i tunnlar (egenskap 23)

Tunnlar skall utformas så att den maximala tryckförändringen (skillnaden mellan extrema toppvärden för övertryck och undertryck) i en driftskompatibel tunnel inte överstiger 10 000 Pascal under den tid tunneln passeras med för tunneln största tillåtna hastighet. Detta villkor skall även tillämpas vid eventuella tågmöten med tåg av olika typ (höghastighetståg, servicetåg och övriga tåg) som har tillstånd att trafikera tunneln.

De tillämpliga specifikationerna för det fria utrymmet i tunneln anges i punkt 4.3 ”särskilt angivna prestanda” för ”tunnlar och täckta utschaktningar” (punkt 4.3.3.6).

4.1.11   Maximala lutningar och stigningar (egenskap 24)

Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 7.3 skall lutningar och stigningar på nya höghastighetslinjer begränsas till 35 mm/m.

De villkor som är tillämpliga för denna egenskap på nya linjer som anläggs, linjer som uppgraderas och anslutande spår anges närmare i avsnitt 4.3 ”Särskilt angivna prestanda” (punkt 4.3.3.4).

4.1.12   Minsta spåravstånd (egenskap 25)

På nya höghastighetslinjer skall avståndet mellan spår vara minst 4,5 m.

Spåravstånd som skiljer sig från detta mått får användas på nya linjer som anläggs och anslutande spår, liksom på befintliga uppgraderade linjer, beroende på förväntad prestanda för dessa linjer. Dessa bestämmelser anges närmare i avsnitt 4.3.3 ”Särskilt angivna prestanda” (punkt 4.3.3.2).

4.2   GRÄNSSNITT FÖR DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

4.2.1

När det gäller teknisk kompatibilitet finns följande gränssnitt mellan delsystemet ”Infrastruktur” och övriga delsystem, varav vissa specificerats genom de grundegenskaper som definierats i föregående avsnitt: Gränssnitt till delsystemet ”Rullande materiel” — Fria rum och profiler - ett gränssnitt som utgörs av samtliga fria rum och profiler som krävs för att framföra tågen: begränsningslinje för fria rummet (fasta hinder och perronger), lastprofil för rullande materiel, strömavtagarens profil och spåravstånd. — Överföringen av krafter mellan fordon och infrastruktur i tre riktningar - lateralt, vertikalt och longitudinellt - oavsett om detta sker genom kontakten mellan hjul och räl eller genom inbyggda bromssystem som inte använder adhesion. — Bansträckningen, vars egenskaper definierar driftsförhållandena för fordonens upphängningar. — Reciproka aerodynamiska effekter mellan fasta hinder och fordon, respektive mellan själva fordonen vid tågpassager. — Tryckeffekter när tunnlar och underjordiska stationer passeras, och lufthastighetseffekter på underjordiska stationer. — Tågens tillgänglighet på stationer och på öppna spår i händelse av att resande måste evakueras från tåget. — Eventuella markbaserade övervakningssystem för tåg. Gränssnitt till delsystemet ”Energiförsörjning” — Fria rummet för de delar som bär upp kontaktledningarna. — Fria rummet för kontaktledningarna och strömavtagaren och dess inverkan på konstbyggnader. — Överföring av drivström via spåret. Gränssnitt till delsystemet ”Trafikstyrning och signalering” — Fria rummet för de komponenter som tillhör detta delsystem och som är installerade längs spåret eller monterade på konstbyggnader. — Överföring av signalström via spåret. Gränssnitt till delsystemet Drift — Tågens tillgänglighet på stationer och i händelse av evakuering på öppet spår. — Låsning av spårväxlar och spårkorsningar för att säkra tågen längs avsedda spår. — Tillhandahållande av reparations- och lyfthjälpmedel vid haveri. Gränssnitt till delsystemet ”Underhåll” — Planläggning av servicespår för uppställning av tåg. Gränssnitt till delsystemet ”Miljö” — Vibrationer som alstras i omgivande miljö. — Buller som alstras i omgivande miljö.

4.2.2

Ovanstående gränssnitt kännetecknas av nedanstående parametrar. Tillämpliga villkor för att uppfylla särskilt angivna prestanda för varje linjekategori i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg fastställs i punkt 4.3.3 ”Särskilt angivna prestanda”. — Minsta fria rum (punkt 4.3.3.1). — Minsta avstånd mellan spårens centrumlinjer (punkt 4.3.3.2) — Aerodynamisk påverkan på infrastruktur (punkt 4.3.3.3). — Maximala lutningar och stigningar (punkt 4.3.3.4). — Minsta horisontella och minsta vertikala kurvradie i banprofilen för uppställningsspår (punkt 4.3.3.5) — Arbeten under marknivå såsom tunnlar och täckta utschaktningar (punkt 4.3.3.6). — Rälsförhöjning (punkt 4.3.3.7). — Rälsförhöjningsbrist (punkt 4.3.3.8). — Ekvivalent konicitet (punkt 4.3.3.9). — Spårvidd och toleranser (punkt 4.3.3.10). — Rälens lutning (punkt 4.3.3.11). — Rälshuvudets profil (punkt 4.3.3.12). — Konstbyggnader, vertikala belastningar (punkt 4.3.3.13). — Konstbyggnader, transversella horisontella belastningar (punkt 4.3.3.14), — Konstbyggnader, longitudinella belastningar (punkt 4.3.3.15), — Spårets och spårväxlarnas respektive spårkorsningarnas motståndsförmåga mot vertikala krafter (punkt 4.3.3.16). — Spårets och spårväxlarnas respektive spårkorsningarnas motståndskraft mot laterala belastningar (punkt 4.3.3.17) — Spårgeometrisk kvalitet (punkt 4.3.3.18). — Spårväxlar och spårkorsningar: profiler för växelhalvor och korsningar (punkt 4.3.3.19) — Spårväxlar och spårkorsningar: driftsförhållanden (punkt 4.3.3.20) — Spårets och spårväxlarnas respektive spårkorsningarnas motståndsförmåga mot belastningar vid bromsning och start (punkt 4.3.3.21). — Spårstyvhet (punkt 4.3.3.22). — Sidovindars påverkan (punkt 4.3.3.23). — Varmgångsdetektorer (punkt 4.3.3.24). — Tillträde till och intrång i spåranläggningar (punkt 4.3.3.25). — Perronger (punkt 4.3.3.26). — Underjordiska stationer för höghastighetståg (punkt 4.3.3.27). — Banöverbyggnadens strömöverföringsegenskaper (punkt 4.3.3.28).

4.2.3

Föreskrifter och driftsmässiga villkor För att säkerställa enhetligheten i det transeuropeiska järnvägssystemet omfattas dessa gränssnitt av följande föreskrifter och driftsmässiga villkor: 4.2.3.1   Föreskrifter 4.2.3.1.1   Miljöskydd Gemenskapens miljöskyddsbestämmelser konkretiseras i lagar och bestämmelser som medlemsstaterna utfärdar för att genomföra dem. Dessa lagar och bestämmelser skall följas vid konstruktionen av linjer som särskilt anläggs för höghastighetståg på varje berörd medlemsstats territorium. Tillämpning av rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa projekt innebär att vid utformningen av en linje som är särskilt konstruerad för höghastighetstrafik, eller vid uppgradering av linjer för höghastighetståg, skall miljökonsekvenserna av projekten vara föremål för en föregående utredning som skall följa de bestämmelser i den berörda medlemsstatens lagstiftning som antagits för att genomföra gemenskapsbestämmelserna. I denna miljökonsekvensbeskrivning skall följande fastslås: — Åtgärder som vidtagits för att specifikationerna vad avser egenskapen ”Gränsvärden för yttre buller” i punkt 4.1.7 i denna TSD skall följas. Bullernivåer som uppfattas av personer längs ny eller uppgraderad infrastruktur (bullernivåer som orsakas av driftskompatibla tåg, och motsvarande totala bullernivåer för trafiken i dess helhet, enligt tillämpligt kriterium) måste för driftskompatibla tåg bedömas med beaktande av den maximala bullernivå som anges i punkt 4.1.8 i TSD ”Rullande materiel”, och om så krävs med beaktande av förväntad trafik för samtliga tågtyper på linjen. — Åtgärder som vidtagits för att specifikationerna vad avser egenskapen ”Gränsvärden för yttre vibrationer” i punkt 4.1.8 i denna TSD skall följas när det gäller trafik med driftskompatibla tåg. 4.2.3.1.2   Brandskydd Konstruktionsegenskaperna för underjordiska stationer för höghastighetstrafik skall uppfylla de krav som beskrivs i direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 och det därtill hörande tolkningsdokumentet om det väsentliga säkerhetskravet nr 2, ”brandskydd”. Detta krav gäller bestämmelser som är tillämpliga för byggnader och perronger som resande har tillträde till, i synnerhet bestämmelser om säkerhetsbelysning och utmärkning av nödutgångar. Tillämpningen av dessa bestämmelser skall beakta den brandbelastning höghastighetståg kan utgöra om de står uppställda på stationen. Byggprodukter som används för uppförandet av underjordiska stationer för höghastighetståg skall uppfylla de tekniska specifikationer och europeiska standarder som tagits fram för brandskydd, enligt artikel 4 i ovan nämnda direktiv 89/106/EEG, eller, om sådana tekniska specifikationer saknas, de nationella bestämmelser som motsvarar dessa krav i denna TSD. 4.2.3.1.3   Långa tunnlar Lämpliga åtgärder bör förutses för att beakta de särskilda säkerhetsförhållandena i långa tunnlar. I brist på gällande gemenskapsbestämmelser skall den tillämpliga lagstiftningen vara den som fastställts antingen av den medlemsstat på vars territorium infrastrukturprojektet genomförs, eller genom överenskommelse mellan medlemsstaterna när det är fråga om internationella projekt. Om nationella bestämmelser ännu inte har utfärdats, skall den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren lämna in förslag till bestämmelser till den behöriga myndigheten i medlemsstaten, så att vidtagna åtgärder kan kontrolleras. De bestämmelser som antas av den upphandlande enheten skall möjliggöra trafikering med driftskompatibla tåg såsom dessa beskrivs i punkterna 4.3.11, 4.3.13 och 4.3.14 i TSD ”Rullande materiel”. De egenskaper som där anges för rullande materiel grundar sig på följande prestanda: — Det skall vara möjligt att hålla en hastighet på minst 80 km/h under 15 minuter vid brand på tåget. — Värmedetektorer skall finnas i angivna delar av tåget. — De resande skall ha tillgång till nödlarm som inte förorsakar att tåget stannar. — Materialen skall vara brandsäkra (möjliga orsaker till antändning, brandbelastning och rökutvecklingsegenskaper). — Åtgärder skall vidtas för att hindra rök från att spridas (avstängning av luftkonditionering) och för att skydda resande. — Fordonsbaserat kommunikationssystem för kommunikation mellan ombordpersonal och resande. Dessa egenskaper utgör grund för utarbetandet av åtgärder som skall vidtas i tunnlar, beroende på tunnelns särskilda egenskaper (längd, typ av tunnel: enkel- eller dubbelspår, tvärsektion, etc.) enligt vad som föreskrivs i nationella bestämmelser, så att en tillräcklig säkerhetsnivå kan garanteras för driftskompatibel rullande materiel vid föreskriven trafikhastighet. ▼M1 Om särskilt angivna avsnitt av en tunnel är utrustade med plattformar för att resande enkelt ska kunna evakueras, antingen till säkra skyddsutrymmen eller till den parallellgång som föreskrivs enligt gällande nationella bestämmelser, ska höjden på dessa plattformar vara mellan 550 och 760 mm i förhållande till rälsen för att säkerställa kompatibilitet med den rullande materielen. ▼B 4.2.3.2   Driftsmässiga villkor 4.2.3.2.1   Ibruktagande Denna del behandlas i kapitel 6. 4.2.3.2.2   Underhållsplan En underhållsplan skall upprättas av infrastrukturförvaltaren eller dennes ombud i syfte att garantera att de specificerade egenskaperna för delsystemet ”Infrastrukturs” gränssnitt bibehålls inom de föreskrivna gränsvärdena. Underhållsplanen skall åtminstone omfatta följande delar: — En uppsättning säkerhetsrelaterade gränsvärden (gränsvärden som leder till hastighetsbegränsningar) för följande egenskaper vad avser spårets geometriska kvalitet: nivellering i längdriktningen, nivellering i sidled, riktning och spårvidd, vilka fastställts för de spårmätningssystem som används av infrastrukturförvaltaren eller dennes ombud. — Dessa värden får högst motsvara de värden som anges i följande standarder och föreskrifter: —  — För longitudinell nivellering, rätning och spårskevhet: de värden som anges i stycket om spårets geometriska egenskaper i avsnitt 4.3.3 (punkt 4.3.3.18). — För den genomsnittliga spårvidden per 100 m: de värden som anges i styckena om spårvidd (punkt 4.3.3.10) i avsnitt 4.3.3 vad avser linjer med olika prestandanivåer. — Uppgift om kontrollfrekvens och toleranser med avseende på uppmätta värden, för de geometriska standarderna och för de kontrollmetoder som skall användas, samt för de senare uppgift om bestämmelser gällande överensstämmelsen med de värden som anges i punkt 4.3.3. — Åtgärder som vidtas (hastighetsbegränsningar, reparationstider) när de föreskrivna värdena överskrids. — Bestämmelser avseende säkerhetstoleranser för spårväxlar och spårkorsningar, enligt bestämmelserna i avsnitt 4.3.3 (punkt 4.3.3.20) om spårväxlar och spårkorsningar. — Uppgift om hur ofta kontroll av räler skall utföras och om de kontrollmetoder som används. — Uppgift om hur ofta kontroll av spår skall utföras (rälsbefästningssystem och sliprar). 4.2.3.2.3   Undantag under pågående bygg- och anläggningsarbeten: De specifikationer för delsystemet ”Infrastruktur” och dess driftskompatibilitetskomponenter, som definieras i kapitlen 4 och 5 i denna TSD, skall tillämpas på linjer under normala driftsförhållanden och vid sådana oförutsedda driftsstörningar som faller under underhållsplanens tillämpningsområde. I vissa situationer i samband med i förväg planerade bygg- och anläggningsarbeten kan det vara nödvändigt att tillfälligt frångå dessa bestämmelser, för att underlätta genomförandet av modifieringar av delsystemet ”Infrastruktur”. Dessa tillfälliga undantag från TSD-bestämmelserna skall fastställas av infrastrukturförvaltaren för den berörda linjen. Denne skall noga tillse att undantagen inte medför några risker för trafiksäkerheten genom att tillämpa följande allmänna bestämmelser: — De medgivna undantagen skall vara tillfälliga och i vederbörlig ordning planerade. ▼M1 — De trafikutövare som bedriver trafik på den berörda linjen ska underrättas om sådana tillfälliga undantag och om deras geografiska omfattning, beskaffenhet och särskilda signalering, genom ett meddelande där, om så krävs, den särskilda typen av signalering beskrivs. ▼B — För att se till att den nödvändiga säkerhetsnivån upprätthålls på nätet skall alla undantag åtföljas av kompletterande säkerhetsåtgärder. Dessa kompletterande åtgärder kan bestå av följande: —  — Ändamålsenlig övervakning av berörda arbeten. — Tillfälliga åtgärder för att minska hastigheten på den berörda sträckan, så att hastigheten inte överskrider den hastighet som under rådande förhållanden bedöms lämplig. 4.2.3.2.4   Sidoutrymme för resande vid evakuering av tåg utanför stationerna På nya linjer som byggs för höghastighetstrafik skall ett tillräckligt utrymme anläggas längs alla spår som är tillgängliga för höghastighetståg. Detta utrymme skall möjliggöra för resande att stiga av tåget på motsatt sida i förhållande till angränsande spår om dessa fortfarande är i drift medan tåget evakueras. På spårbärande konstbyggnader skall utrymmet på motsatt sida om spåret ha ett skyddsräcke som möjliggör säker avstigning för de resande. ▼M1 På befintliga linjer, som uppgraderats för höghastighetstrafik, ska ett sådant sidoutrymme anläggas överallt där det är rimligt att genomföra. I de fall då ett tillräckligt utrymme inte kan frigöras ska skyltar i bägge ändar av den berörda sträckan upplysa om det begränsade rörelseutrymmet och operatörerna ska informeras om denna särskilda situation. ▼B De särskilda bestämmelser som gäller för mycket långa tunnlar anges i punkt 4.2.3.1.3. 4.2.3.2.5   Instruktioner till trafikutövarna - åtgärder efter urspårning Infrastrukturförvaltaren skall informera berörda trafikutövare om de förfaranden som kan komma att användas för att informera dem om tillfälliga inskränkningar av infrastrukturens prestanda som kan orsakas av händelser som i normala fall inte kan förutses. Infrastrukturförvaltaren skall även informera trafikutövare som har för avsikt att bedriva trafik på en linje i det transeuropeiska driftskompatibla järnvägssystemet om de lyfthjälpmedel och assistansmöjligheter som står till deras förfogande, var de centraler som administrerar dessa hjälpmedel är belägna för de berörda linjerna, och vilka förfaranden som skall iakttas för att använda dem. Trafikutövarna skall informera infrastrukturförvaltaren om eventuella särskilda egenskaper hos tågsätten, som är av betydelse när det gäller att lyfta och återställa dem på spåret. Infrastrukturförvaltaren skall försäkra sig om att den personal som ansvarar för dessa åtgärder verkligen har fått information om de särskilda egenskaperna hos de typer av driftskompatibel materiel som varje havericentral kan tänkas behöva hantera beroende på de linjer som omfattas av centralen. ▼M1 ————— ▼B

4.3   SÄRSKILT ANGIVNA PRESTANDA:

De krav som skall uppfyllas av delsystemet ”Infrastrukturs” gränssnitt skall stå i relation till de prestandanivåer som angivits för respektive linjekategori i det transeuropeiska höghastighetsnätet:

När det gäller delsystemet ”Infrastruktur” beskrivs dessa prestandanivåer i nedanstående punkter. Där anges även de eventuella särskilda villkor som i varje enskilt fall kan medges för berörda egenskaper och gränssnitt.

Samtliga prestanda och specifikationer i denna TSD anges för linjer med standardiserad europeisk spårvidd, vilken definieras i punkt 4.1.3 för driftskompatibla linjer. Linjer med annan spårvidd än denna standard behandlas separat under specialfall i punkt 7.3.

Dessa prestandanivåer för delsystemet anges för normala driftsförhållanden och i situationer som följer av att underhållsåtgärder utförs. Eventuella konsekvenser av utförandet av ändringsarbeten eller av omfattande underhåll som kan kräva tillfälliga undantag från delsystemets prestandakrav behandlas i punkt 4.2.3.2.3.

Angivna prestandanivåer för linjer som utgör specialfall fastställs i punkt 7.3.

4.3.1   Linjer som särskilt anläggs för höghastighetståg

För att bättre utnyttja de driftskompatibla tågens prestanda är linjer i det transeuropeiska järnvägssystemet som särskilt anläggs för höghastighetstrafik utformade för att möjliggöra trafikering med 400 m långa tåg med en högsta vikt på 1 000 ton, som framförs i hastigheter på 250 km/h eller mer och är kompatibla med det fria rum som anges i punkt 4.1.1 ovan. De egenskaper hos och delar av delsystemet som anges i punkterna 4.1 och 4.3.3 gör det möjligt att bygga infrastrukturer som medger en hastighet på upp till 300 km/h, förutsatt att övriga villkor i detta avsnitt är uppfyllda.

Eftersom hastigheten för driftskompatibla tåg enligt bilaga I till direktiv 96/48/EG kan ökas till 300 km/h, får de villkor som krävs för denna prestandanivå uppfyllas vid projekteringen, vad avser de egenskaper och gränssnitt som berörs av anpassningskrav i förhållande till körhastigheten.

Höghastighetstågens prestandanivåer får även förbättras genom användning av särskilda system, exempelvis pendelupphängda korgar. Särskilda villkor får beviljas för trafikering med tåg som utrustas på detta sätt, förutsatt att det inte leder till någon trafikinskränkning för höghastighetståg som inte är försedda med sådan utrustning.

Villkor som skiljer sig från dem som gäller för ovan angivna grundprestandanivåer, och som beskrivs i nedanstående punkter för varje berörd egenskap eller del, får antas i följande fall:

▼M1

Dessa krav, som skiljer sig från de krav som gäller för grundprestandanivåerna för järnvägsnätet, ska för varje egenskap och gränssnitt som berörs tillämpas på ett enhetligt sätt för varje sträcka på höghastighetsnätet som anläggs eller projekteras.

▼B

Dessa särskilda villkor beskrivs i punkt 4.3.3 för de egenskaper och gränssnitt som berörs.

4.3.2   Linjer som särskilt uppgraderas för höghastighetståg

De linjer i det transeuropeiska järnvägsnätet som särskilt uppgraderas för höghastighetståg utformas för att möjliggöra trafikering med 400 m långa driftskompatibla tåg med en högsta massa på 1 000 ton i hastigheter som understiger 250 km/h. På dessa linjer kan inte prestandanivåer för driftskompatibla tåg som särskilt utformats för höghastighetstrafik utnyttjas fullt ut.

De egenskaper och aspekter som anges för ovan angivna grundprestandanivåer för järnvägsnätet syftar till att uppnå en infrastruktur som medger hastigheter på upp till 250 km/h.

Villkor som skiljer sig från dem som beskrivs för dessa grundprestandanivåer anges i följande avsnitt för varje egenskap och aspekt som berörs. Dessa villkor får tillämpas på befintliga linjer som uppgraderas för höghastighetståg på vilka de driftskompatibla höghastighetstågens hastighet är lägre än den högsta hastighet de är byggda för - dvs. lägre prestandanivåer har antagits vad gäller linjens högsta hastighet.

Höghastighetstågens prestanda kan emellertid förbättras genom användning av särskilda system, exempelvis pendelhängda korgar. Särskilda villkor får beviljas för trafikering med tåg som utrustas på detta sätt på uppgraderade linjer, förutsatt att detta inte leder till att trafiken med höghastighetståg som inte är försedda med sådan utrustning inskränks på dessa linjer.

▼M1 —————

▼B

De särskilda villkoren beskrivs i punkt 4.3.3 under respektive berörd aspekt.

4.3.3   Specifikationer tillämpliga på delsystemets delar för att uppnå avsedda prestandanivåer

I följande punkter fastställs, för varje del av delsystemet och för varje egenskap, de krav som skall vara uppfyllda för att de prestandanivåer som anges för respektive linjekategori skall uppnås.

4.3.3.1   Minsta fria rum

Vid konstruktionen av linjen skall samtliga hinder (konstbyggnader, energiförsörjnings- och signalsystem) uppfylla följande krav:

På befintliga höghastighetslinjer och linjer som uppgraderas för höghastighetståg och anslutande spår får ett minsta fria rum fastställt på grundval av den kinematiska referensprofilen GC också eftersträvas vid förändringsarbeten, förutsatt att en ekonomisk studie visar på fördelarna med en sådan investering. Om inte, får ett fria rum fastställt på grundval av den kinematiska referensprofilen GB tillämpas om de ekonomiska förhållandena så medger. Alternativt kan ett befintligt mindre fria rum bibehållas. Den ekonomiska analys som genomförs av den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren skall beakta förväntade kostnader och fördelar med de möjligheter som erbjuds genom större fria rum i samband med övriga driftskompatibla linjer som är anslutna till den berörda linjen.

Med undantag av de specialfall som beskrivs i punkt 7.3 och de fall där sådana anordningar som beskrivs i kapitel 7 nedan tillämpas, måste strömavtagarnas profil, som skall ökas med avstånden för den elektriska isoleringen, vara tillräcklig på befintliga strömförsörjningssystem för att de typer av strömavtagare som kan komma i fråga för det berörda strömförsörjningssystemet skall kunna passera, såsom beskrivs i punkterna 4.1.2.1, 4.1.2.2, 4.1.2.3 och 4.3.2.3, figur 4.1 och bilagorna H och J i TSD ”Energiförsörjning”.

4.3.3.2   Minsta spåravstånd

Vid projektering fastställs minsta avstånd mellan spårmitt på huvudspår på linjer som särskilt anläggs för höghastighetståg till 4,5 m.

Detta avstånd får anpassas till dem som visas i följande tabell, för att passa avsedda prestandanivåer för linjerna:

Om kraven i punkt 7.3 uppfylls under projekteringsfasen, skall minsta spåravstånd för uppgraderade linjer fastställas till följande värden:

4.3.3.3   Aerodynamisk påverkan på infrastruktur

4.3.3.3a   Aerodynamisk påverkan på konstbyggnader

De aerodynamiska effekterna (blåsverkan) som orsakas av fordon i rörelse skall beaktas vid projekteringen av linjen, med beaktande av på typen av konstbyggnader i anslutning till spåret, enligt beskrivning i punkt 6.6 i standard ENV 1991-3 från juni 2001. De aerodynamiska egenskaperna för höghastighetståg som närmare anges i punkt 4.2.13 i TSD ”Rullande materiel” gör det möjligt att betrakta dessa tåg som utpräglat strömlinjeformade enligt vad som avses i ovan nämnda standard och med begränsade aerodynamiska effekter jämfört med traditionell trafik.

Minsta hållfasthet hos spårnära konstbyggnader skall kontrolleras enbart med avseende på trafikering med höghastighetståg, genom att vid behov tillämpa den k1-koefficient som anges i punkt 6.6.2 i standarden ENV 1991-3 från juni 2001, när det gäller tåg med strömlinjeformade fordon. Slutna konstbyggnader med en längd på mindre än 20 m bör undersökas enligt bestämmelserna i punkt 6.6.6 i denna standard.

Kontrollförfaranden fastställs i standard ENV 1991-3 från juni 2001, punkt 6.6.

4.3.3.3b   Skydd av personalen mot aerodynamisk påverkan

Enligt bestämmelserna i punkt 4.2.3.2.4 om evakuering av resande, får infrastrukturförvaltaren inom ramen för nationella bestämmelser fritt fastställa metoder för att skydda personer med tillstånd att beträda spåret. Infrastrukturförvaltaren skall beakta tågens aerodynamiska påverkan som beskrivs i punkt 4.2.13 i TSD ”Rullande materiel”, där dessa effekter anges för varje driftskompatibel tågtyps högsta hastighet, upp till 300 km/h. För hastigheter som överstiger denna gräns åligger det infrastrukturförvaltaren att införa de kompletterande skyddsåtgärder (ökade skyddsavstånd, skyddsväggar osv.) som bedöms vara nödvändiga.

4.3.3.4   Maximala lutningar och stigningar

Om kraven i punkt 7.3 följs, får de maximala lutningarna och stigningarna vid projektering av huvudspår uppgå till 35 ‰ om följande ”ramvillkor” iakttas:

På dessa linjer är lutningar och stigningar i allmänhet lägre än godkända värden för höghastighetslinjer som anläggs. Vid uppgradering som sker för trafikering med driftskompatibla tåg bör ovan nämnda värden iakttas, såvida inte särskilda lokala förhållanden föranleder högre värden. I så fall skall tillåtna stigningar och lutningar beakta de gränsvärden för traktion och bromsning av rullande materiel som anges i punkterna 4.3.3, 4.3.4, 4.3.5 och 4.3.9 i TSD ”Rullande materiel”.

Vid valet av maximala lutningar och stigningar för driftskompatibla linjer i stort skall även förväntad prestanda för ej driftskompatibla tåg som kan ges tillstånd att trafikera linjen beaktas, enligt punkt 5.4 i direktivet.

4.3.3.5   Uppställningsspår: minsta horisontella och vertikala kurvradie, maximala stigningar och lutningar, spåravstånd

På spår där driftskompatibla tåg endast passerar i låg hastighet (bangårdsspår, mötesspår, depåspår och uppställningsspår), skall den minsta horisontella radie som projekteras inte vara mindre än 150 m för en enskild kurva. Med beaktande av de avvikelser som uppstår vid sträckningen skall den faktiska radien inte vara mindre än 125 m.

Spårs horisontella sträckning som består av på varandra följande kurvor och motkurvor skall utformas enligt kraven i bilaga H.

Vertikalprofilen för uppställnings- och servicespår skall inte ha kurvradier på mindre än 600 m på backkrön och 900 m i svackor.

Lutningar och stigningar på uppställningsspår för tåg får inte överskrida 2 mm/m. Enligt kraven i punkt 7.3 skall spåren möjliggöra uppställning av tåg med en längd på 400 m såsom anges i punkt 4.1.3 i TSD ”Rullande materiel” med angivna toleranser. I händelse av att ett mobilt tömningsfordon används för att betjäna tågen, skall spåravståndet till angränsande spår vara minst 6 m och en körbana tillhandahållas för tömningsfordon.

4.3.3.6   Arbeten under marknivå såsom tunnlar och täckta utschaktningar

Tunnlar skall utformas så att den maximala tryckförändringen (skillnaden mellan extrema toppvärden för övertryck och undertryck längs ett driftskompatibelt tåg, inklusive den tryckförändring som eventuellt orsakas av höjdskillnader mellan tunnelmynningarna) inte överstiger 10 000 Pascal under den tid tunneln passeras med största tillåtna hastighet för vilken tunneln är konstruerad.

De maximala aerodynamiska egenskaper som skall beaktas för driftskompatibla tågsätt skall fastställs enligt bestämmelserna i punkt 4.1.13 i TSD ”Rullande materiel”. Dessa egenskaper grundar sig på följande tvärsnitt för tågen, som kan tillämpas individuellt för motordrivna fordon och dragna fordon:

Dessa egenskaper gör det möjligt att för en given tåghastighet beräkna vilken tvärsektion tunnel måste ha för att uppfylla hälsokriteriet. Om den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren vill använda utrustning som gör det möjligt att minska tryckförändringarna (tunnelmynningens form, luftschakt, osv.) eller när det gäller ej kritiska tunnlar (exempelvis mycket korta eller mycket långa tunnlar), är det deras uppgift att låta utföra en särskild studie för att bevisa att ovanstående kriterium har uppfyllts.

Den fria tvärsnittsytan i tunnlar skall fastställas så att ovan angivna maximala tryckförändringar inte överskrids, med beaktande av alla typer av trafik som planeras passera tunneln med respektive högsta tillåtna hastighet.

På dessa linjer kan den tryckförändringsgräns som krävs uppfyllas genom att, som en av flera åtgärder, minska hastigheterna som fastställs genom att tillämpa de förfarande som tidigare fastställts för de aktuella tågens färd genom tunneln.

Tunnlarnas normalprofil bör vidare vara kompatibel med de fria rummen, kontaktledningsutrustningens geometriska egenskaper och interaktionen mellan strömavtagare och kontaktledning, enligt vad som anges för delen ”Minsta fria rum” (punkt 4.3.3.1).

4.3.3.7   Rälsförhöjning

Nedanstående specifikationer är tillämpliga på driftskompatibla linjer med en spårvidd som överensstämmer med den som anges i punkt 4.1.3.

Vid konstruktionen av nya höghastighetslinjer skall den valda rälsförhöjningen begränsas till 180 mm. För spår i drift är den tillåtna underhållstoleransen ± 20 mm och får inte överstiga en maximal rälsförhöjning på 190 mm.

Detta värde får ökas till högst 200 mm på spår som uteslutande används för passagerartrafik.

Vid konstruktionen av uppgraderade befintliga linjer skall den valda rälsförhöjningen begränsas till 180 mm. För spår i drift är den tillåtna underhållstoleransen ± 20 mm och får inte överstiga en maximal rälsförhöjning på 190 mm.

Detta värde får ökas till högst 200 mm på spår som uteslutande används för passagerartrafik.

De driftsmässiga underhållskraven för denna aspekt omfattas av bestämmelserna i punkt 4.2.3.2.2 (underhållsplan) vad avser toleranser vid drift.

4.3.3.8   Rälsförhöjningsbrist

Nedanstående specifikationer är tillämpliga på driftskompatibla linjer med en spårvidd som överensstämmer med den som anges i punkt 4.1.3.

4.3.3.8a   Rälsförhöjningsbrist för spår och huvudspår genom spårväxlar och spårkorsningar

Under konstruktionsfasen för dessa linjer skall rälsförhöjningsbristen begränsas till de värden som anges i nedanstående tabell, beroende på största tillåtna tåghastighet på linjen:

Vid konstruktionen skall tillåten kurvradie fastställas i planritningen enligt ovanstående konstruktionsaspekter (rälsförhöjning och rälsförhöjningsbrist).

Högre värden för rälsförhöjningsbristen än de som anges i ovanstående tabell får tillåtas för linjer som det medför mycket stora topografiska svårigheter att anlägga. Dessa anges nedan i en särskild punkt för ämnet.

▼M1

På linjer där kurvradien har fastställts utifrån värden för rälsförhöjningsbrist i ovanstående tabell kan driftskompatibla höghastighetståg som utrustats med särskilda anordningar (lutningssystem) ges tillstånd att framföras med högre rälsförhöjningsbristvärden, förutsatt att tillämpningen av dessa värden vid trafikering med dessa tåg inte leder till trafikinskränkningar för andra driftskompatibla tåg. Det maximala värdet för rälsförhöjningsbristen ska, vad gäller tåg som utrustats med särskilda anordningar (bland annat lutningssystem), för varje driftskompatibel linje fastställas genom tillämpning av de nationella bestämmelser som har antagits för den berörda tågtypen. Tillstånd för ibruktagande av dessa tåg omfattas av bestämmelserna i TSD ”Rullande materiel”.

▼B

Vid konstruktionen skall den tillåtna rälsförhöjningsbristen för höghastighetståg på befintliga uppgraderade linjer och anslutande spår begränsas till de värden som anges i nedanstående tabell, beroende på största tillåtna tåghastighet på linjen:

Under konstruktionsfasen skall tillåten kurvradie fastställas i planritningen enligt ovanstående aspekter (rälsförhöjning och rälsförhöjningsbrist).

Samma värden får tillämpas på befintliga höghastighetslinjer.

Värden på rälsförhöjningsbristen som överskrider värdena i ovanstående tabell får tillåtas för linjer som det medför mycket stora topografiska svårigheter att anlägga. Dessa anges nedan i en särskild punkt för ämnet.

▼M1

På linjer där kurvradien har fastställts utifrån värden för rälsförhöjningsbrist i ovanstående tabell kan driftskompatibla höghastighetståg som utrustats med särskilda anordningar (lutningssystem) ges tillstånd att framföras med högre rälsförhöjningsbristvärden, förutsatt att tillämpningen av dessa värden vid trafikering med dessa tåg inte leder till trafikinskränkningar för andra driftskompatibla tåg. Det maximala värdet för rälsförhöjningsbristen ska, vad gäller tåg som utrustats med särskilda anordningar (bland annat lutningssystem), för varje driftskompatibel linje fastställas genom tillämpning av de nationella bestämmelser som har antagits för den berörda tågtypen. Tillstånd för ibruktagande av dessa tåg omfattas av bestämmelserna i TSD ”Rullande materiel”.

▼B

Om planritningens kurvradier till följd av särskilt svåra topografiska förhållanden medför att de värden för rälsförhöjningsbristen som anges i föregående stycken inte kan iakttas, får högre värden godkännas för detta gränssnitt.

En påminnelse om dessa maximala gränsvärden anges i följande tabell:

▼M1

På linjer där kurvradien har fastställts utifrån värden för rälsförhöjningsbrist i ovanstående tabell kan driftskompatibla höghastighetståg som utrustats med särskilda anordningar (lutningssystem) ges tillstånd att framföras med högre rälsförhöjningsbristvärden, förutsatt att tillämpningen av dessa värden vid trafikering med dessa tåg inte leder till trafikinskränkningar för andra driftskompatibla tåg. Det maximala värdet för rälsförhöjningsbristen ska, vad gäller tåg som utrustats med särskilda anordningar (bland annat lutningssystem), för varje driftskompatibel linje fastställas genom tillämpning av de nationella bestämmelser som har antagits för den berörda tågtypen. Tillstånd för ibruktagande av dessa tåg omfattas av bestämmelserna i TSD ”Rullande materiel”.

▼B

4.3.3.8b   Rälsförhöjningsbrist för grenspår från spårväxlar och spårkorsningar

Under projektets utformning skall de maximala rälsförhöjningsbristvärdena för grenspår vara följande:

För befintliga spårväxlar och spårkorsningar på linjer som uppgraderas för höghastighetstrafik tillåts en tolerans på 10 mm i förhållande till dessa värden.

4.3.3.9   Ekvivalent konicitet

Gränssnittet mellan hjul och räl är av grundläggande betydelse när det dynamiska driftsbeteendet för ett järnvägsfordon skall förklaras. Det skall därför klarläggas att, bland de egenskaper som kännetecknar det, har ”ekvivalent konicitet” en väsentlig betydelse eftersom den möjliggör tillfredsställande utnyttjande av kontakten mellan hjul och räl i tangentiella spår och i kurvor med stor radie.

Den kinematiska rörelsen för en godtycklig axel, utan tröghet, som löper på ett spår med konstant hastighet

, beskrivs av följande differentialekvation:

där:

yär axelns laterala rörelse på spåret,

eär spårvidden,

r0är hjulradien när axeln är centrerad på spåret,

γär vinkeln på hjulens koniska profil.

När γ är konstant är lösningen på denna differentialekvation en sinuskurva med våglängden λ

Klingels formel

När hjulen inte har en konisk profil fastställs den ”likvärdiga koniciteten” såsom tangenten till konvinkeln γe för en axel med koniska hjul vars laterala rörelse har samma kinematiska våglängd som den givna axeln (men endast på tangentiella spår och i kurvor med stor radie).

På linjer som särskilt anläggs för höghastighetståg skall ekvivalent konicitet uppnås och bibehållas under ett visst gränsvärde, i förhållande till den maximala tåghastigheten, enligt följande tabell:

Ekvivalent konicitet är inte tillämpligt för tåg som är utrustade med axlar vars hjul roterar fritt.

Överensstämmelse med dessa värden för ekvivalent konicitet, med beaktande av axelns egenskaper (hjulprofilen och avståndet mellan hjulens aktiva sidor såsom anges i punkt 4.2.10 i TSD ”Rullande materiel”), skall uppnås genom ett lämpligt och dokumenterat val, både vad gäller spår samt spårväxlar och spårkorsningar. Valet berör följande tre aspekter: spårvidd och toleranser (punkt 4.3.3.10), rälsens lutning (punkt 4.3.3.11) och rälshuvudets profil (punkt 4.3.3.12).

På linjer som särskilt uppgraderas för höghastighetståg får koniciteten uppgå till följande maximala värden:

4.3.3.10   Spårvidd och toleranser

Spårvidden är avståndet mellan rälshuvudenas insida, uppmätt på ett avstånd av 14,5 mm (± 0,5 mm) under spårplanet.

För att beräkna ekvivalent konicitet och med hänsyn till att kontaktytorna ändras under hjulets framfart, mäts denna parameter som ett genomsnitt beräknat för en sträcka av 100 m.

Projekteringens analyser av den grupp komponenter som utgörs av: räl, befästningssystem och rälsstöd skall möjliggöra att spårvidden ställs in på följande värden:

På huvudspår samt spårväxlar och spårkorsningar på linjer som särskilt anläggs för höghastighetståg skall den genomsnittliga spårvidden per 100 m ligga inom de områden som visas i nedanstående tabell:

Det teoretiska referensvärdet för spårvidden är det projekterade värdet, som väljs av den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren, beroende på spårläggningstyp och val av spårväxlar och spårkorsningar. Detta referensvärde för spårvidden används som teoretiskt värde för rälernas läge vid beräkningen av ekvivalent konicitet.

De värden som fastställs för spår i drift skall tillämpas som extrema gränsvärden i den underhållsplan (punkt 4.2.3.2.2), som skall följas så snart linjen tas i bruk. De skall användas för att vid behov genomföra beräkningar av ekvivalent konicitet för spår i drift.

Denna aspekt kan eventuellt ändras tillsammans med aspekterna ”Rälens lutning” (punkt 4.3.3.11), ”Rälshuvudets profil” (punkt 4.3.3.12) och ”Axelegenskaper” (punkt 4.2.10 i TSD ”Rullande materiel”), enligt de krav som omfattar dessa aspekter.

De bestämmelser om genomsnittlig spårvidd per 100 m som anges ovan för höghastighetslinjer som anläggs, är tillämpliga för linjer som uppgraderas för hastigheter över 230 km/h. För linjer som uppgraderas för en hastighet som understiger eller är lika med 230 km/h anges inget värde för denna aspekt.

De driftsmässiga kraven som skall respekteras vid underhåll av denna aspekt omfattas av bestämmelserna i punkt 4.2.3.2.2 (underhållsplan) vad avser toleranser vid drift.

4.3.3.11   Rälens lutning

Detta är vinkeln mellan den symmetriska axeln på rälens profil i nyskick, när rälen är fäst i sitt underlag, och en vinkelrät linje relativt spårplanet.

På banavsnitt med en hastighet som understiger eller är lika med 280 km/h, får vinkeln på rälens lutning ligga mellan 1/20 och 1/40 (0,05-0,025; det nominella värdet beror på valet av byggkomponenter till spåret), med en utförandetolerans vid ibruktagande på 0,010.

På banavsnitt med en hastighet som överstiger 280 km/h skall rälsen i normala fall läggas med en lutning på 1/20, som gör det möjligt att uppnå förväntade värden för ekvivalent konicitet med de hjulprofiler som specificeras i TSD ”Rullande materiel”.

Spåret får emellertid läggas med en annan lutning än 1/20. Detta skall föreslås av infrastrukturförvaltaren, vilket kan göra det nödvändigt att anta nya specifikationer för ”Rälshuvudets profil” (punkt 4.3.3.12), ”Spårvidd” (punkt 4.3.3.10) och ”Axelegenskaper” (punkt 4.2.10 i TSD ”Rullande materiel”). Då skall infrastrukturförvaltaren bevisa att det nya systemet är kompatibelt med de hjulprofiler som anges i TSD ”Rullande materiel”, med avseende på ekvivalent konicitet (punkt 4.3.3.9).

Om så är fallet skall TSD ”Infrastruktur” revideras, i samarbete med AEIF:s TSD-grupp för rullande materiel, så att dessa nya värden och toleranser förs in i dokumentet.

I spårväxlar och spårkorsningar på banavsnitt som särskilt anläggs för höghastighetståg där tåghastigheten understiger eller är lika med 250 km/h, är det tillåtet att lägga spår utan rällutning, förutsatt att detta begränsas endast till spårväxlar och spårkorsningar, när det gäller banavsnitt med en tåghastighet som överstiger 200 km/h.

På befintliga linjer som särskilt uppgraderas för höghastighetståg är bestämmelserna i föregående stycke för linjer med en hastighet som understiger eller är lika med 280 km/h tillämpliga på standardbana.

På uppgraderade linjer är det tillåtet att lägga spår utan rällutning i spårväxlar och spårkorsningar, förutsatt att detta begränsas endast till spårväxlar och spårkorsningar, när det gäller banavsnitt med en hastighet som överstiger 200 km/h.

4.3.3.12   Rälshuvudets profil

På rälens konstruktionsritning fastställs rälshuvudets profil genom en serie cirklar som formar en oavbruten kurva. Denna kurva förändras genom slitage, och antar i allmänhet en beständig form, vars mätning kräver användning av metoder med hög precision för att fastställa ekvivalent konicitet.

Rälshuvudets profil skall på huvudets sida uppvisa en stigning i sidled på mellan 1/20 och 1/17,2 i förhållande till huvudets vertikalaxel. På ovansidan övergår stigningen i en serie kurvor med radien 12,7 eller 13 mm, och därefter 80 och 300 mm fram till rälshuvudets vertikalaxel.

Denna aspekt, som kännetecknar en spårkomponent, finns beskriven i kapitel 5 om driftskompatibilitetskomponenter (punkt 5.2.1).

Denna aspekt kan eventuellt ändras tillsammans med ”rälsens lutning” (punkt 4.3.3.11), ”spårvidd” (punkt 4.3.3.10) och ”axelegenskaper” (punkt 4.2.10 i TSD ”Rullande materiel”), enligt de villkor som föreskrivs i föregående punkt med avseende på rälsens lutning.

4.3.3.13   Konstbyggnader, vertikala belastningar

Vid projekteringsberäkningar av konstbyggnader längs nya linjer skall en av de belastningsmodeller som anges i punkt 6.3 i ENV 1991-3 från juni 2001 användas. Koefficienten α som definieras i punkt 6.3.2 ”Belastningsmodell 71” skall minst antas vara lika med 1.

För att garantera deras dynamiska beteende vid befintlig eller framtida trafik skall konstbyggnader beräknas för tio referenstågsätt (jämför bilaga I till denna TSD), vilka kallas för universella dynamiska tåg (Universal Dynamic Train). För vardera av dessa tågsätt skall den fastställda accelerationen för mittspannet för vardera av brons spann (eller aspekt av avslutad del), i konstbyggnaden (eller dess beståndsdelar) vara lägre än den godkända accelerationen (dvs. 0,35 g för ballasterad konstbyggnad respektive 0,5 g för oballasterad konstbyggnad). Mittspannets utböjning skall vara mindre än den godkända utböjningen (bilaga G i standard ENV 1991-3 från juni 2001).

Dessa kontroller skall göras för ett hastighetsområde mellan 0 och 1,2 V km/h, där V är högsta möjliga linjehastighet.

Metoder kan utvecklas för att välja den mest ogynnsamma belastningen, relaterat till dessa tågsätt, inom det hastighetsområde som skall beaktas för en viss byggnadskonstruktion. Särskilt för isostatiska konstbyggnader kan det tågsätt som skall användas fastställas enligt den metod som utvecklats av UIC.

En kontroll skall säkerställa att effekterna från det universella dynamiska tåget ingår i de belastningsmodeller som möjliggör beräkning av motstånd och deformationer. Om så inte är fallet skall det universella dynamiska tåget ersätta dessa belastningsmodeller.

Vid projektering av spårbärande konstbyggnader skall man, även beakta de tekniska egenskaperna (axelmassa, hastighet) för ej driftskompatibla tåg som kan få tillstånd att trafikera linjen, för att uppfylla artikel 5.4 i direktivet.

4.3.3.14   Konstbyggnader, transversella horisontella belastningar

Spårbärande konstbyggnader skall konstrueras för att kunna motstå horisontella belastningar från centrifugalkrafter och fordonens krängningar. Detta gäller samtliga fordon som har tillstånd att trafikera linjen (servicefordon, höghastighetsfordon och andra tåg).

Vid projekteringsberäkningar av konstbyggnader på nya linjer skall man därför använda de horisontella belastningar som anges i punkt 6.5 i standard ENV 1991-3 från juni 2001, punkterna 6.5.1, ”Centrifugalkrafter” och 6.5.2, ”Krängningar”.

För tillämpningen av punkt 6.5.1.6 P, räcker det att utföra beräkningen enligt begränsad belastningsmodell 71 (punkt 6.5.1.6 P b).

4.3.3.15   Konstbyggnader, longitudinella belastningar

Vid projektering av konstbyggnader för nya linjer skall de longitudinella belastningarna beräknas enligt specifikationerna i punkt 6.5 i standard ENV 1991-3 från juni 2001, (se punkterna 6.5.3 och 6.5.4.4). Vid tillämpningen av punkt 6.5.3.4 skall man beakta den begränsning av höghastighetstågens totala vikt på 1 000 ton som ovan anges för en hel trafikenhet.

4.3.3.16   Spårets och spårväxlarnas respektive spårkorsningarnas motståndsförmåga mot vertikala belastningar

Spåret och dess komponenter skall under normala driftsförhållanden såväl som under de förhållanden som orsakats av underhållsarbete klara åtminstone de maximala begränsande vertikala belastningarna som fastställs i punkt 4.1.4 i denna TSD.

Detta krav skall anses vara uppfyllt om de krav för spårets komponenter som anges i kapitel 5 ”Driftskompatibilitetskomponenter” för driftskompatibilitetskomponenterna räler (punkt 5.2.1), rälsbefästningssystem (punkt 5.2.2) och sliprar och rälsstöd (punkt 5.2.3) är uppfyllda.

Andra typer av spårkomponenter och andra spårbyggnadssystem får användas, förutsatt att den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren med en teknisk undersökning kan visa att det utförda spårläggningssystemet har en förmåga att klara vertikala belastningar lika bra eller bättre än vad som krävs för att klara ovan nämnda belastningar. Dessa bevis kan läggas fram med en hållfasthetsberäkning för de olika spårkomponenterna (räler, sliprar och rälsstöd).

Valet av spårkomponenter skall, för att efterkomma artikel 5.4 i direktivet, även beakta de tekniska egenskaperna (axellast, hastighet) för ej driftskompatibla tåg som kan få tillstånd att trafikera linjen.

När det gäller denna aspekt är villkoren för befintliga linjer som särskilt uppgraderas för höghastighetståg uppfyllda när det gäller trafikering med andra tåg än driftskompatibla tåg. De krav som anges i föregående stycke och i kapitel 5 för motsvarande driftskompatibilitetskomponenter behöver inte tillämpas på dessa linjer.

De driftsmässiga underhållskraven för denna aspekt omfattas av bestämmelserna i punkt 4.2.3.2.2 (underhållsplan).

4.3.3.17   Spårets och spårväxlarnas och spårkorsningarnas motståndsförmåga mot laterala belastningar

Spåret och dess delkomponenter skall under normala driftsförhållanden såväl som under de förhållanden som orsakas av underhållsarbete klara åtminstone de maximala begränsade laterala belastningar som utövas av driftskompatibla fordon och då så krävs av andra fordon. Detta gränsvärde utgör en av egenskaperna som närmare anger gränssnittet mellan hjul och räl. Det tas upp i punkt 4.1.4 och fastställs till:

, där P är den maximala axellasten för fordon med tillstånd att trafikera linjen.

Om kraven i punkt 7.3 är uppfyllda, skall detta krav anses vara uppfyllt i följande fall:

Andra typer av spårkomponenter och andra spårtyper får användas, förutsatt att den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren med en teknisk undersökning kan visa att det utförda spårläggningssystemet har en förmåga att klara laterala belastningar lika bra eller bättre än vad som krävs för att klara ovan nämnda begränsade laterala belastningar. Dessa bevis kan läggas fram genom en provning av den laterala motståndskraften. I så fall skall bedömningen av överensstämmelse utföras enligt bestämmelserna i punkt 6.2.

När det gäller denna aspekt uppfylls villkoren för befintliga linjer som särskilt uppgraderas för höghastighetståg, anslutande spår, bangårdsspår som inte trafikeras med hög hastighet och kompletterande spår, när det gäller trafikering med andra tåg än driftskompatibla tåg. De krav som anges i föregående stycke och i kapitel 5 för motsvarande driftskompatibilitetskomponenter behöver inte tillämpas på dessa linjer.

De driftsmässiga krav som skall respekteras vid underhåll av denna aspekt omfattas av bestämmelserna i punkt 4.2.3.2.2 (underhållsplan).

4.3.3.18   Spårgeometrisk kvalitet

Spårgeometriska brister får inte överskrida följande gränsvärden vad avser longitudinell nivellering, lateral nivellering, rätning och spårvidd:

I händelse att dessa värden överskrids skall tåghastigheten sänkas.

De driftsmässiga kraven som skall respekteras vid underhåll av denna aspekt omfattas av bestämmelserna i punkt 4.2.3.2.2 (underhållsplan) vad avser toleranser vid drift.

4.3.3.19   Spårväxlar och spårkorsningar: profiler för räler i spårväxlar spårkorsningar

(borttagen)

4.3.3.20   Spårväxlar och spårkorsningar: funktionella krav

Växeltungor och rörliga korsningsspetsar och växelkorsningar skall vara försedda med låsnings- och förreglingsmekanismer.

Spårväxlar och spårkorsningar som anläggs på nya höghastighetslinjer för hastigheter som överstiger eller är lika med 280 km/h skall ha rörliga spårväxlar.

På spåravsnitt som anläggs för höghastighetståg och deras anslutande spår, där den maximala hastigheten är lägre än 280 km/h får spårväxlar respektive spårkorsningar med fasta spårväxlar användas.

De tekniska egenskaperna för dessa spårväxlar och spårkorsningar skall uppfylla följande krav:

Endast de funktionella måtten i tabellen i föregående stycke måste följas.

De driftsmässiga kraven som skall respekteras vid underhåll av denna aspekt omfattas av bestämmelserna i punkt 4.2.3.2.2 (underhållsplan) vad avser toleranser vid drift.

4.3.3.21   Spårets och spårväxlarnas respektive spårkorsningarnas motståndsförmåga mot belastningar vid bromsning och acceleration

Infrastrukturens komponenter skall kunna motstå de mekaniska effekter och värmeeffekter som orsakas av bromsning och acceleration, såsom fastställs av följande kriterier för driftskompatibilitet (fastställs i TSD ”Rullande materiel”).

Den sammanlagda bromskraften från samtliga bromssystem får inte förmedla en retardation (förhållandet mellan bromskraft och tågmassa) på mer än 2,5 m/s2 för de mest intensiva bromsfaserna. Detta gäller såväl förhållandet mellan den totala maximala bromskraften per tåg i förhållande till tågets totala massa som förhållandet mellan den genomsnittliga maximala bromskraft som lokalt utövas av varje axelbärande enhet (boggi eller löpaxel) och enhetens massa på spåret.

Bromssystem som inte använder sig av adhesion mellan hjul och räl och som förlorar rörelseenergi i form av värme till rälen ( 4 ) får inte generera bromskrafter som överskrider följande värden:

▼M1

▼B

Bromssystemen är justerbara på driftskompatibla tåg för att följa ovan angivna värden enligt vad som anges i punkt 4.2.15 i TSD ”Rullande materiel”.

Rälens temperaturhöjning beror inte enbart på ovan angivna bromsvärden, utan även på antalet upprepade bromsningar som genomförs i följd på samma spårsträcka, i synnerhet i de båda senare fallen som beskrivs. Enligt vad som redovisas i punkt B nedan åligger det därför infrastrukturförvaltaren att fastställa den tillåtna bromskraftsnivån för det berörda spåravsnittet, varvid även lokala klimatförhållanden skall beaktas.

När det gäller ovanstående gränssnittskriterier skall följande bestämmelser tillämpas av infrastrukturförvaltarna:

A.   Specifikationer avseende mekaniska förhållanden för maximal bromskraft

Spårets nödvändiga hållfasthet skall säkerställas genom följande bestämmelser:

Den minsta motståndsförmågan mot rälernas förskjutning i längdriktningen för rälernas befästningssystem skall överstiga 9 kN, med undantag för ”glidande” befästningssystem, som är särskilt avpassade för att rälerna skall kunna utvidgas i ändarna av spårbärande konstbyggnader, eller i dilatationsfogarna.

Med förbehåll för tillämpningen av bestämmelserna i punkt 7.3 skall dessa villkor anses vara uppfyllda om villkoren för de spårkomponenter som anges i kapitel 5 ”Driftskompatibilitetskomponenter” för driftskompatibilitetskomponenterna räler (punkt 5.2.1), rälsbefästningssystem (punkt 5.2.2) och sliprar och rälsstöd (punkt 5.2.3) är uppfyllda.

Andra typer av spårkomponenter och andra spårtyper får användas, förutsatt att den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren kan visa att hela den utförda spårläggningen har ett glidmotstånd som minst motsvarar eller överträffar vad som krävs för att klara de högsta gränsvärden för longitudinella belastningar som anges ovan för mekaniska förhållanden och värmeförhållanden. Dessa bevis kan läggas fram i form av en longitudinell hållfasthetsprovning enligt tillämpliga europeiska specifikationer eller tillämplig CEN-standard. I så fall skall bedömningen av överensstämmelsen genomföras enligt bestämmelserna i punkt 6.2.

När det gäller denna aspekt är villkoren för befintliga linjer som särskilt uppgraderas för höghastighetståg uppfyllda när det gäller trafikering med andra tåg än driftskompatibla tåg. De bestämmelser som anges i föregående stycke och i kapitel 5 för motsvarande driftskompatibilitetskomponenter behöver inte tillämpas på dessa linjer.

B.   Specifikationer avseende värmeförhållanden vid maximal bromskraft för bromsar som inte använder adhesion mellan hjul och räl:

Eftersom temperaturhöjningen i rälerna både beror på faktorer relaterade till den rullande materielen och på faktorer relaterade till den berörda linjen (såsom lokala klimatförhållanden och erforderliga bromsförhållanden) skall följande bestämmelser tillämpas:

Eftersom accelerationskrafter i allmänhet är svagare än bromskrafter, behövs ingen särskild bestämmelse, med undantag för kombinationer av olika belastningar som eventuellt fastställts när det gäller konstruktion av konstbyggnader (punkt 4.3.3.13).

4.3.3.22   Spårstyvhet

Spårstyvheten skall begränsas för att minska de vertikala dynamiska krafterna mellan hjul och räl, genom att använda mellanläggsplattor med lämpliga egenskaper.

Om kraven i punkt 7.3 tillämpas, skall detta krav anses uppfyllt om de krav för spårkomponenter som anges i kapitel 5 ”Driftskompatibilitetskomponenter” för driftskompatibilitetskomponenten befästningssystem (punkt 5.2.2) är uppfyllda.

Andra typer av spårkomponenter och andra spåröverbyggnadssystem får användas, förutsatt att den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren kan visa att hela det utförda spårläggningssystemet har en dynamisk spårstyvhet som minst motsvarar eller överträffar vad som ovan anges för spår på betongplattor. I så fall skall kontrollen av överensstämmelse genomföras enligt bestämmelserna i punkt 6.2.

För denna aspekt är kraven för befintliga linjer som särskilt uppgraderas för höghastighetståg uppfyllda när det gäller trafikering med andra tåg än driftskompatibla tåg. De krav som anges i föregående stycke och i kapitel 5 för motsvarande driftskompatibilitetskomponenter behöver inte tillämpas på dessa linjer.

4.3.3.23   Sidovindars påverkan

Driftskompatibla fordon skall utformas så att full säkerhet mot vältning och urspårning skall kunna upprätthållas när de utsätts för sidovindar, vars högsta hastighet skall fastställas i tillämpliga europeiska specifikationer eller CEN-standarder.

▼M1

Varje medlemsstat ska för varje driftskompatibel linje fastställa de bestämmelser som samtidigt ska vara tillämpliga på fordon och infrastruktur och gör det möjligt att garantera stabiliteten hos fordon som utsätts för sidovindar.

▼B

Om det längs infrastruktur som omfattas av denna TSD lokalt föreligger risk för vindar med högre vindstyrka beroende på platsernas geografiska läge eller linjens lokala egenskaper (spårhöjd i förhållande till omgivande terräng) skall infrastrukturförvaltaren vidta de åtgärder som krävs för att upprätthålla en säkerhetsnivån för trafiken genom att:

4.3.3.24   Varmgångsdetektorer

I TSD ”Rullande materiel” föreskrivs fordonsbaserade system för övervakning av lagerboxarnas temperatur.

Om övervakningsutrustning för lagerboxar ändå måste installeras i markplan för att övervaka tåg som ännu inte utrustats med fordonsbaserade system eller andra tågtyper som trafikerar linjen skall dessa vara kompatibla eller göras kompatibla med driftskompatibla höghastighetståg. Framför allt får inte driftskompatibla tåg som passerar framför dessa detektorer utlösa felaktiga larm som riskerar att stoppa eller försena höghastighetståg. De övergångsåtgärder som eventuellt krävs för att säkerställa denna kompatibilitet definieras i kapitel 7 ”Införande”.

4.3.3.25   Tillträde till och intrång i spåranläggningar

I anslutning till höghastighetslinjer som anläggs med en största hastighet som överstiger eller är lika med 300 km/h skall järnvägsområdet förses med sidobarriärer för att undvika oönskat tillträde och intrång, åtminstone på platser där dessa risker kan anses oacceptabla.

För att minska riskerna för kollision mellan vägfordon och driftskompatibla tåg, skall höghastighetslinjer som anläggs inte innefatta plankorsningar öppna för vägtrafik. På befintliga linjer som uppgraderas för höghastighetståg och anslutande spår skall infrastrukturförvaltaren eller dennes ombud tillämpa den nationella lagstiftning som fastställts av medlemsstaten vad avser plankorsning med väg och angränsande bestämmelser för att begränsa kollisioner med vägfordon. Dessa nationella bestämmelser skall om så krävs beakta krocksäkerhetsegenskaperna för driftskompatibla fordon som anges i TSD ”Rullande materiel”, punkt 4.1.7b och bilaga A.

Övriga åtgärder för att undvika oönskat tillträde till och intrång på järnvägsområdet av personer och fordon omfattas av nationella bestämmelser för den medlemsstat som är ansvarig för ibruktagandet av linjen.

4.3.3.26   Perronger

Resande skall inte ges tillträde till perrongavsnitt i anslutning till spår som trafikeras med tåg vars hastighet uppnår eller överstiger 250 km/h, utom i de fall dessa tåg skall stanna vid perrongen. Detta kan ske genom att

Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 7.3 är båda perronghöjdsmåtten 550 och 760 mm tillåtna. För ett givet banprojekt som särskilt anläggs för höghastighetståg skall en enhetlig perronghöjd väljas för samtliga perronger vid stationer längs linjen som är tillgängliga för höghastighetståg.

Toleranserna med avseende på det nominella avståndet mellan spår och perrong är följande:

På perrongavsnitt som resande har tillträde till skall all utrustning dessa kan komma i kontakt med utformas så att oacceptabla risker för elolyckor undanröjs. Om ej annat anges i punkt 7.3 skall bestämmelserna i kapitlen 4 och 5 i standard EN 50 122-1, vad gäller offentliga platser, gälla för sådan utrustning.

Perronger vid stationer där driftskompatibla tåg stannar skall medge funktionshindrade resande tillträde till tågen. Bestämmelserna i tillämpliga europeiska specifikationer eller standarder om perronger i interurbana järnvägsnät som är tillgängliga för allmänheten skall tillämpas, i synnerhet vad avser följande aspekter:

Frånsett de undantag som står upptagna som specialfall i punkt 7.3, skall bestämmelserna i föregående stycke gradvis börja tillämpas på perronger på befintliga stationer som trafikeras med driftskompatibla höghastighetståg, enligt det förfarande för införande som beskrivs i kapitel 7.

Perronghöjden skall anpassas till ett värde motsvarande vald höjd för den höghastighetslinje som utgör den uppgraderade linjens eller anslutande linjens huvudlänk.

▼M1

Om situationen på befintliga perronger inte gör det möjligt att på ett enkelt sätt genomföra de åtgärder som krävs för att ge funktionshindrade personer bekvämt tillträde, ska den trafikutövare som ansvarar för stationens drift inrätta assistansmöjligheter för berörda personer och informera de resande om detta. Följande åtgärder kan komma i fråga:

▼B

4.3.3.27   Underjordiska stationer för höghastighetståg

När det gäller underjordiska stationer och stationer som utgör slutna luftvolymer är det lämpligt att genom lämpliga bestämmelser tillse att allmänheten inte utsätts för farliga tryck- och fartvindseffekter som orsakas av höghastighetstrafik och som utförligt beskrivs i TSD ”Rullande materiel”.

Tryckeffekterna beror på tryckförändringar som fordonen orsakar i de slutna luftvolymer som infarterna till underjordiska stationer bildar. Luftsektionerna i dessa måste i likhet med tunnlarnas luftsektioner närmare anges med de villkor som gäller för ”arbeten under marknivå såsom tunnlar och täckta utschaktningar” (punkt 4.3.3.6).

Blåst som resande kan utsättas för på stationen har två orsaker: direkt blåst som uppstår på perrongen till följd av passerande tåg. Denna blåst är acceptabel med hänsyn till den tåghastighetsbegränsning som krävs enligt aspekten ”perronger” (punkt 4.3.3.26). Däremot kan tryckförändringar som fortplantar sig mellan slutna luftvolymer med tågtrafik och övriga luftvolymer på stationen ge upphov till våldsamma luftströmmar, som inte är acceptabla för de resande.

Eftersom varje underjordisk station är ett särskilt fall, finns ingen heltäckande dimensioneringsregel för detta fenomen. Det måste bli föremål för en särskild undersökning, utom när stationens luftvolymer kan avgränsas från de volymer som undergår tryckförändringar, genom öppningar som direkt kommunicerar med den fria luften utanför på ett avsnitt som minst motsvarar halva tunnelinloppets sträcka.

I annat fall skall en föregående undersökning av stationen genomföras för att reducera de lufthastigheter som resande kan komma att utsättas för, till värden som inte kan medföra någon risk för deras hälsa, enligt gällande nationella regler.

I de delar av underjordiska stationer som resande har tillträde till skall all utrustning de kan komma i kontakt med utformas så att oacceptabla risker för elolyckor undanröjs. Om ej annat anges i punkt 7.3 skall bestämmelserna i kapitlen 4 och 5 i standard EN 50 122-1, vad gäller offentliga platser, gälla för sådan utrustning.

Brandskyddsbestämmelserna beskrivs i punkt 4.2.3.1.3

4.3.3.28   Banöverbyggnadens strömöverföringsegenskaper

Banöverbyggnaden består av räler, sliprar och fästelement och skall under fastställda förhållanden säkerställa överföring av:

För att säkerställa returströmmen räcker det i allmänhet med rälsstålsspecifikationen för denna spårkomponent. Spåret måste emellertid vara förenligt med eventuella föreskrifter i TSD ”Energiförsörjning” för det elektrifieringssystem som används.

För att säkerställa den överföring av signalström som kan krävas för vissa system för trafikstyrning och signalering kan det visa sig nödvändigt att garantera en viss grad av isolering mellan de båda rälerna. Denna egenskap utgör en karakteristisk funktion för befästningssystemet. Eftersom detta krav kan variera beroende på typen av system för trafikstyrning och signalering och de funktioner systemet skall uppfylla måste befästningssystemet certifieras för ett angivet isoleringsvärde, om det har införskaffats som en driftskompatibilitetskomponent, eller kontrolleras om det är integrerat som en aspekt av delsystemet ”Infrastruktur”. Detta skall i det första fallet fastställas av tillverkaren, och i det senare fallet av det anmälda organet, som garanterar att den nödvändiga samstämmigheten mellan denna egenskap hos befästningssystemet och det valda systemet för trafikstyrning och signalering beaktas.

De nödvändiga egenskaperna och bedömningskriterierna vad avser denna egenskap hos fästsystemet anges i kapitlen 5 och 6 när det gäller driftskompatibilitetskomponenten ”rälsbefästningssystem”.

5.   DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER

5.1   DEFINITION AV DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER

Enligt artikel 2 d i direktiv 96/48/EG avses med driftskompatibilitetskomponenter:

”alla grundkomponenter, komponentgrupper, underenheter eller kompletta enheter av utrustning som införlivats eller avses att införlivas i ett delsystem och som driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg är direkt eller indirekt beroende av.”

Driftskompatibilitetskomponenterna behandlas i de tillämpliga bestämmelserna i direktiv 96/48/EG och står upptagna i de förteckningar som ingår i bilaga A till denna TSD.

Driftskompatibilitetskomponenterna omfattas av specifikationer som kännetecknas av prestandakrav. Bedömningen av överensstämmelse och/eller lämplighet för användning skall ske genom kontroll av driftskompatibilitetskomponentens gränssnitt och endast i undantagsfall med hjälp av begreppsmässiga eller beskrivande kännetecken. I största möjliga utsträckning hänvisar specifikationerna för de driftskompatibilitetskomponenter som beskrivs nedan till de europeiska specifikationer som på kommissionens uppdrag har utarbetats av de europeiska standardiseringsorganen: CEN, Cenelec och ETSI. I likhet med komponenternas specifikationer måste dessa utarbetas på grundval av prestandakrav och endast undantagsvis på beskrivande grund.

5.2   BESKRIVNING AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTURS” DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER

Vad gäller dessa tekniska specifikationer för driftskompatibilitet skall följande driftskompatibla aspekter, oavsett om de är enskilda komponenter eller delutrustning för spåret, betecknas som ”driftskompatibilitetskomponenter”. Följaktligen måste varje grupp av komponenter för en driftskompatibel linje som omfattar alla eller delar av nedanstående komponenter överensstämma med de specifikationer som anges för var och en av de berörda komponenterna:

I följande punkter beskrivs tillämpliga specifikationer för var och en av dessa komponenter.

5.2.1   Räl

I enlighet med bilaga IV.2 till direktivet, är följande specifikationer för driftskompatibilitetskomponenten ”räl” väsentliga:

Specifikationerna för driftskompatibilitetskomponenten ”räl” hänför sig till de egenskaper som anges för följande rälstyper:

De detaljerade specifikationerna och beskrivningarna av de provningsmetoder som skall tillämpas på komponenten ”räl” beskrivs i bilaga A till denna TSD.

Bedömningen av överensstämmelse för komponenten ”räl” med ovan angivna specifikationer skall utföras enligt de bestämmelser som anges i avsnitt 6.1 i TSD.

5.2.2   Rälsbefästningssystem

De tillämpliga specifikationerna för driftskompatibilitetskomponenten ”rälsbefästningssystem” definierar komponentens gränssnitt, enligt vad som avses i bilaga IV.2 till direktivet. Specifikationerna lyder som följer:

De gränssnitt till driftskompatibilitetskomponenten ”rälsbefästningssystem” som skall kontrolleras vid bedömningen av överensstämmelse är rälen, rälernas lutning, typ av sliprar och rälsstöd samt de simulerade belastningarna för varje berörd egenskap. Prestanda för driftskompatibilitetskomponenten ”rälsbefästningssystem” skall kontrolleras för alla kombinationer av rälstyper och sliprar som används i delsystemet ”Infrastruktur”.

Bedömningen av funktion vid drift skall även utföras med samma kombinationer på en linje där hastigheten för de snabbaste tågen skall vara minst 160 km/h och den rullande materielen ha en högsta axellast på minst 170 kN. Minst 1/3 av de befästningssystem som provas skall vara i kurvor.

5.2.3   Sliprar och rälsstöd

De tillämpliga väsentliga specifikationerna för driftskompatibilitetskomponenten ”sliprar och rälsstöd” är som följer:

De detaljerade specifikationerna och beskrivningarna av provningsmetoderna som skall tillämpas på komponenten ”sliprar och rälsstöd” beskrivs i bilaga A till denna TSD.

Bedömningen av överensstämmelsen för komponenten ”sliprar och rälsstöd” med ovan angivna specifikationer skall utföras enligt de bestämmelser som anges i punkt 6.1.

5.2.4   Spårväxlar och spårkorsningar

Spårväxlar och spårkorsningar utgör delutrustning i banöverbyggnaden. De innefattar vissa av tidigare nämnda driftskompatibilitetskomponenter och deras egna konstruktionsegenskaper kan bli föremål för en särskild bedömning om överensstämmelse.

De väsentliga specifikationerna för driftskompatibilitetskomponenten ”spårväxlar och spårkorsningar” är som följer:

De tillämpliga specifikationerna för driftskompatibilitetskomponenten ”spårväxlar och spårkorsningar” hänvisar till följande egenskaper:

De detaljerade specifikationerna och beskrivningarna av provningsmetoderna som skall tillämpas på komponenten ”spårväxlar och spårkorsningar” beskrivs i bilaga A till denna TSD.

Bedömningen av överensstämmelse för komponenten ”spårväxlar och spårkorsningar” med ovan angivna specifikationer skall utföras enligt de bestämmelser som anges i punkt 6.1 i TSD.

6.   BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE OCH/ELLER LÄMPLIGHET FÖR ANVÄNDNING

6.1   DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER

6.1.1   Förfaranden för bedömning av överensstämmelse och lämplighet för användning (moduler)

Driftskompatibilitetskomponenternas överensstämmelse och lämplighet för användning, enligt definition i kapitel 5 i denna TSD, skall bedömas med tillämpning av de moduler som anges i bilaga C till denna TSD.

Förfarandena för bedömning av överensstämmelse och lämplighet för användning, en beskrivning av provningsmetoder för driftskompatibilitetskomponenterna räler, rälsbefästningar, sliprar och rälsstöd samt spårväxlar och spårkorsningar enligt kapitel 5 i denna TSD beskrivs i bilaga A till denna TSD.

I den mån de moduler som beskrivs i bilaga C till denna TSD så kräver skall, när så anges i förfarandet, bedömningen av en driftskompatibilitetskomponents överensstämmelse och lämplighet för användning utföras av det anmälda organ till vilket tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud har ställt sin ansökan.

Tillverkaren av en driftskompatibilitetskomponent eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall utfärda en EG-försäkran om överensstämmelse eller en EG-försäkran om lämplighet för användning enligt artikel 13.1 och bilaga IV, kapitel 3, i direktiv 96/48/EG, innan driftskompatibilitetskomponenten släpps ut på marknaden. EG-försäkran om lämplighet för användning krävs endast för driftskompatibilitetskomponenten ”rälsbefästningssystem” i delsystemet ”Infrastruktur”.

Om en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet för användning inte utfärdats för en driftskompatibilitetskomponent som skall införlivas i delsystemet ”Infrastruktur”, antingen på grund av att komponentens inneboende egenskaper skiljer sig från dem som föreskrivs i TSD (nya produkter), eller på grund av att de specifikationer som uppfylls inte är de som beskrivs i bilaga A för den komponent som skall utvärderas, skall bedömningen om överensstämmelse utföras enligt de bestämmelser för delsystemet som anges i punkt 6.2. Det anmälda organet skall i synnerhet kontrollera att de inneboende egenskaperna och lämpligheten för användning för den komponent som skall utvärderas uppfyller tillämpliga bestämmelser i kapitel 4, där de funktioner som krävs av komponenten i delsystemet beskrivs. Förutsatt att komponenten har fått ett positivt omdöme under kontrollen av ett infrastrukturprojekt, kan komponenten godkännas för införande i andra projekt, under förutsättning att komponentens gränssnitt för den nya tillämpningen är desamma som den ursprungliga tillämpningens gränssnitt.

Om så är fallet skall de egenskaper och specifikationer för komponenten, som bidrar till att uppfylla de krav som fastställts för delsystemet, beskrivas fullständigt tillsammans med sina gränssnitt under den ursprungliga kontrollen, för att möjliggöra en senare utvärdering i egenskap av komponent i delsystemet. Ytterligare bedömning av komponentens överensstämmelse skall ske enligt de moduler som beskrivs i punkt 6.1.2.1 för ”nya produkter”.

6.1.2   Användning av moduler

6.1.2.1   Bedömning av överensstämmelse

Vid bedömning av varje driftskompatibilitetskomponent i delsystemet ”Infrastruktur”, vars egenskaper uppfyller kraven i bilaga A, skall tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud tillämpa det interna produktkontrollförfarande (modul A) som anges i bilaga C (C.2) till denna TSD när det gäller alla konstruktions- och tillverkningsfaser.

Bedömningen av överensstämmelse skall omfatta de faser och egenskaper som är markerade med X i tabellerna A.1 till A.4 i bilaga A till denna TSD.

För ytterligare bedömningsförfaranden för en komponent i delsystemet ”Infrastruktur”, som har egenskaper som skiljer sig från de egenskaper som beskrivs i bilaga A, men som ursprungligen har uppfyllt kontrollförfarandetför ett infrastrukturdelsystem och vars tillämpning i det nya delsystemet sker med samma gränssnitt som för den ursprungliga användningen, får tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud välja något av följande alternativ:

Modul H2 får endast väljas om tillverkaren tillämpar ett kvalitetssäkringssystem som omfattar konstruktion, tillverkning samt kontroll och provning av den färdiga produkten, som är godkänt och övervakas av ett anmält organ.

Bedömningen av överensstämmelse skall omfatta de faser och egenskaper som är markerade med X i tabellerna A.1 till A.4 i bilaga A till denna TSD. Denna uppgift beskriver egenskaperna för den ”nya produkt” som bidrar till att uppfylla de krav på delsystemet som fastställs i kapitel 4 i denna TSD, och som har kontrollerats genom en ursprunglig bedömning av ett fullständigt delsystem, såsom anges i punkt 6.2, och uttömmande beskrivits och specificerats för denna ursprungliga användning.

6.1.2.2   Bedömning av lämplighet för användning

För att bedöma användningen av driftskompatibilitetskomponenten ”rälsbefästningssystem” i delsystemet ”Infrastruktur” skall tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud tillämpa det typgodkännande genom försök vid drift (modul V) som anges i bilaga C (C.7) till denna TSD.

6.1.2.3   Definition av bedömningsförfaranden

Dessa bedömningsförfaranden fastställs i bilaga C till denna TSD.

6.2   DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

6.2.1   Bedömningsförfaranden (moduler)

På begäran av den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud skall det anmälda organet genomföra EG-kontrollen enligt artikel 18.1 och bilaga VI till direktiv 96/48/EG, och enligt bestämmelserna för de tillämpliga modulerna såsom anges i bilaga C till denna TSD.

Om den upphandlande enheten kan visa att provningar eller kontroller av driftskompatibilitetskomponenter har utfallit positivt för föregående ansökningar skall dessa bedömningar fortsätta att gälla vid nya ansökningar, och det anmälda organet skall beakta dem vid bedömningen av överensstämmelse.

Bedömningsförfaranden för EG-kontrollen av delsystemet ”Infrastruktur”, en förteckning över specifikationer samt beskrivningar av provningsförfaranden anges i tabellerna B.1 till B.10 i bilaga B till denna TSD.

När så anges i denna TSD skall EG-kontrollen av delsystemet ”Infrastruktur” beakta gränssnitten till övriga delsystem i det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg.

Den upphandlande enheten skall utfärda en EG-kontrollförklaring för delsystemet ”Infrastruktur” enligt artikel 18.1 och bilaga V till direktiv 96/48/EG.

6.2.2   Användning av moduler

När det gäller förfarandet för EG-kontroll av delsystemet ”Infrastruktur” får den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud välja något av följande alternativ:

Modul SH2 får endast väljas när de verksamheter som bidrar till det projekterade delsystem som skall kontrolleras (konstruktion, tillverkning, montering, installation) omfattas av ett kvalitetssäkringssystem som inbegriper konstruktion, tillverkning samt kontroll och provning av den färdiga produkten, som har godkänts och övervakas av ett anmält organ.

Bedömningen skall avse de faser och egenskaper som anges i tabellerna B.1 till B.10 i bilaga B till denna TSD.

Om delsystemet ”Infrastrukturs” funktioner inte uppfylls fullständigt genom införandet av de driftskompatibilitetskomponenter som anges i denna TSD, utan genom andra komponenter som inte definieras som driftskompatibilitetskomponenter i denna TSD, skall kontrollen av likvärdigheten hos de lösningar som har valts för delsystemet ske i samband med förfarandet för kontroll av delsystemet enligt vad som anges i tabellerna B.7 och B.8.

6.3   EG-KONTROLL OCH IBRUKTAGANDE AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

EG-kontrollen av delsystemet ”Infrastruktur” skall beakta överensstämmelsen med integriteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg, som detta delsystem ingår i.

Tillstånd att ta delsystemet i bruk skall utfärdas av en medlemsstat, enligt artikel 14 i direktiv 96/48/EG och enligt förfarandet i bilaga VI till direktivet.

6.3.1   Kontroll av spåröverensstämmelse

Den upphandlande enheten, dess ombud eller infrastrukturförvaltaren skall i samråd med den nationella myndighet som ansvarar för delsystemets ibruktagande fastställa praktiska åtgärder och olika faser som krävs för att på sikt möjliggöra ett ibruktagande med önskade prestanda. Dessa faser kan omfatta övergångsperioder med ibruktagande med begränsade prestanda. I synnerhet kan det för ballasterade spår vara nödvändigt att under successiva faser trafikera banan med lägre hastighet, innan den kommersiella driften inleds, för att sedan öka hastigheten beroende på trafikflöde, varvid den stabilisering av spåret som åstadkommits på artificiell väg kan beaktas.

Innan infrastrukturen på en linje som anläggs för höghastighetstrafik tas i bruk, och med beaktande av de faser av ibruktagandet som sålunda har fastställts, skall en eller flera provningar först utföras, för att säkerställa att spåret i dess slutliga skick i mekaniskt hänseende överensstämmer med villkoren för trafikering med höghastighetståg.

Denna provning inbegriper trafikering med ett tågsätt avsett för kommersiell drift med mekaniska egenskaper som i största möjliga mån överensstämmer med de egenskaper som har fastställts för driftskompatibla tåg, om det inte rör sig om ett tåg vars förenlighet med direktiv 96/48/EG har kontrollerats i egenskap av delsystem. Provkörningen skall genomföras upp till de hastigheter som anges i villkoren i TSD ”Rullande materiel” för godkännande av fordonen. Den medlemsstat som ansvarar för att godkänna linjens ibruktagande skall fastställa de egenskaper som skall mätas vid denna provning och därefter analyseras, samt gränsvärden som skall uppfyllas för dessa egenskaper, för att tillståndet att ta banan i bruk skall beviljas.

Minst följande egenskaper skall omfattas:

De gränsvärden som medlemsstaterna fastställer för dessa egenskaper i syfte att ge tillstånd för ibruktagande får inte överskrida motsvarande gränsvärden som fastställs i CEN-standard prENV 256 016 (för närvarande provisoriska standard: CEN/TC 256 N 368 av den 22 mars 1999) eller UIC-folder 518, andra upplagan, av den 1 oktober 1999).

Vid genomförandet av projekt för att uppgradera befintliga linjer till höghastighetstrafik kan man också genomföra sådana test, om det visar sig nödvändigt med hänsyn till den berörda uppgraderingen och de särskilda krav som den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren informerats om av den myndighet som ansvarar för att ge tillstånd för ibruktagande.

7.   INFÖRANDE AV TSD ”INFRASTRUKTUR”

7.1   TILLÄMPNING AV DENNA TSD PÅ EN HÖGHASTIGHETSLINJE SOM SKALL TAS I BRUK

Vad gäller höghastighetslinjer inom det geografiska tillämpningsområdet för denna TSD (se punkt 1.2) och som skall tas i bruk efter ikraftträdandet av denna TSD är kapitlen 2-6 helt tillämpliga, liksom eventuella särskilda bestämmelser i punkt 7.3 nedan.

7.2   TILLÄMPNING AV DENNA TSD PÅ EN HÖGHASTIGHETSLINJE SOM REDAN ÄR I BRUK

När det gäller infrastrukturinstallationer som redan är i bruk tillämpas denna TSD på komponenter enligt de villkor som anges i artikel 3 i detta beslut. I detta särskilda sammanhang avses huvudsakligen tillämpningen av en övergångsstrategi som gör det möjligt att genomföra en ekonomiskt motiverad anpassning av befintliga installationer med beaktande av tidigare gällande bestämmelser. Nedanstående principer gäller för TSD ”Infrastruktur”.

7.2.1   Arbetets uppläggning

Modifiering av befintliga linjer så att de överensstämmer med alla TSD medför höga investeringskostnader och kan följaktligen endast vara progressiv.

Med hänsyn till den förutsägbara livslängden för infrastruktursystemets olika delar kan följande förteckning upprättas över dessa delar, angivna i fallande ordning efter svårigheten att modifiera:

Byggnadskonstruktioner:

Banöverbyggnad:

Diverse utrustning.

Infrastrukturförvaltaren kommer för dessa tre grupper att ombesörja följande:

7.2.2   Egenskaper och specifikationer för konstbyggnader

De kommer att bli överensstämmande tack vare större uppgraderingsprojekt för infrastrukturen som är avsedda att förbättra linjens prestanda.

Aspekterna som berör infrastrukturens konstbyggnader omfattar de flesta hinder, eftersom de för det mesta endast kan modifieras när fullständiga omstruktureringsarbeten utförs (konstbyggnader och markarbeten).

Vid stationer bör, när det gäller överensstämmelsen med perrongers höjder och längder, hänsyn även tas till tilldelningen av ett tillräckligt antal spår för att ta emot driftskompatibla tåg, liksom till funktionshindrade resandes tillgång till hjälputrustning. Höjden på de för höghastighetståg avsedda perrongerna på stationerna skall vid uppgradering göras enhetlig.

7.2.3   Egenskaper och kännetecken för banöverbyggnad

De är mindre kritiska vad gäller partiella modifieringar, antingen beroende på att de gradvis kan modifieras inom begränsade geografiska områden eller beroende på att vissa komponenter kan modifieras oberoende av den helhet de ingår i.

De kommer att bli överensstämmande tack vare större uppgraderingsprojekt för infrastrukturen som är avsedda att förbättra linjens prestanda.

Det är möjligt att gradvis ersätta samtliga eller vissa av banöverbyggnadens delar med delar som överensstämmer med TSD. I dessa fall skall hänsyn tas till det faktum att varje enskild aspekt inte gör det möjligt att säkerställa överensstämmelse för helheten: överensstämmelsen för ett delsystem kan endast fastställas globalt, dvs. när alla aspekter är i överensstämmelse med TSD.

Övergångsfaser kan i detta fall visa sig nödvändiga för att bibehålla banöverbyggnadens kompatibilitet med bestämmelserna i andra delsystem (”Trafikstyrning och signalering” och ”Energiförsörjning”), liksom med förflyttandet av tåg som inte omfattas av TSD.

7.2.4   Egenskaper och kännetecken för olika slag av utrustning

De kommer att bli överensstämmande i enlighet med de behov som uttrycks av de operatörer som nyttjar berörda stationer.

7.2.5   Hastighet såsom ett övergångskriterium

Hänsyn skall även tas till det faktum att de prestanda som valts, och i synnerhet hastigheten för banavsnitt, utgör en möjlig egenskap för temporär anpassning av en linjes egenskaper till de driftskompatibla specifikationerna då de kan anpassas som en funktion av denna egenskap. Denna möjlighet att temporärt öppna en rutt bör dock inte hindra att man senare antar sådana specifikationer för högsta hastighet som ger bästa möjliga prestanda för järnvägsnätet, när detta kan anses rimligt.

7.2.6   Varmgångsdetektorer

Följande övergångsstrategi bör följas vad gäller de varmgångsdetektorer som anges i punkt 4.3.3.24:

7.2.6.1   Tillfälligt förhållande vid vilket det inte finns några fordonsbaserade skyddssystem som har godkänts.

Under denna period bör infrastrukturförvaltaren med hjälp av markbaserade anordningar ombesörja övervakning av lagerboxar. Trafikutövare som önskar driva trafik under dessa förhållanden (utan fordonsbaserad detektering) bör kontakta infrastrukturförvaltaren för att säkerställa att befintliga detekteringsanordningar verkligen möjliggör övervakning av trafikutövarens tåg, med en lämplig övervakningsfrekvens för förväntad trafik.

7.2.6.2   Slutliga förhållanden då höghastighetståg har fordonsbaserade detekteringssystem och markbaserade detekteringssystem bibehålls för att möjliggöra övervakning av andra tågs lagerboxar

Infrastrukturförvaltaren för den berörda linjen bör anpassa övervakningssystemet på ett sådant sätt att förflyttningen av driftskompatibla tåg, där övervakningen av lagerboxar sker genom fordonsbaserade system, inte störs av det markbaserade systemet.

Detta kan uppnås

7.3   SPECIFIKA FALL

Följande särskilda bestämmelser är godkända för följande specifika fall. Dessa specifika fall är indelade i två kategorier: bestämmelserna tillämpas antingen permanent (P-fall) eller temporärt (T-fall). Vad gäller temporära fall rekommenderas att systemets mål uppnås antingen år 2010 (fall T1), ett mål som fastställs i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1692/96/EG av den 23 juli 1996 om gemenskapens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet, eller år 2020 (fall T2).

7.3.1   Särskilda kännetecken för Tysklands järnvägsnät (P-fall)

Maximala lutningar och stigningar

På höghastighetslinjen Köln-Frankfurt (Rhen-Main) har maximala lutningar och stigningar fastställts till 40 ‰.

Strömavtagarens profil

På befintliga linjer som uppgraderas för höghastighetståg, anslutande linjer och stationer skall fria rummet anpassas till en strömavtagare med bredden 1 950 mm.

7.3.2   Särskilda kännetecken för Österrikes järnvägsnät

Strömavtagarens profil (T1-fall)

På befintliga linjer som uppgraderas för höghastighetståg, anslutande linjer och stationer skall fria rummet anpassas till en strömavtagare med bredden 1 950 mm.

7.3.3   Särskilda kännetecken för Danmarks järnvägsnät

Minsta längd på perronger och uppställningsspår (P-fall)

På linjerna i Danmarks järnvägsnät är den minsta användbara längden på perronger och uppställningsspår 320 m.

7.3.4   Särskilda kännetecken för Spaniens järnvägsnät

Spårvidd (P-fall)

Med undantag för höghastighetslinjerna Madrid-Sevilla och Madrid-Barcelona-franska gränsen, som lagts med europeisk spårviddsstandard, har linjerna på Spaniens nät lagts med spårvidden 1 668 mm.

Strömavtagarens profil (P-fall)

På befintliga linjer som anläggs eller uppgraderas för höghastighetståg, anslutande linjer och stationer skall normalsektionen för fria rummet för strömavtagaren utvidgas till en bredd av 1 950 mm.

Spåravstånd (P-fall)

På befintliga linjer som uppgraderas för höghastighetståg och på anslutande linjer får spåravståndet minskas till ett nominellt värde på 3,808 meter.

7.3.5   Särskilda kännetecken för Finlands järnvägsnät (P-fall)

Spårvidd

Finlands järnvägsnät består av linjer som lagts med en spårvidd på 1 524 mm.

Fria rummet

Fria rummet skall tillåta tåg som konstruerats enligt lastprofilen FIN1 ( 5 )

Strömavtagarens profil

Kontaktledningens normalhöjd har fastställts till 6 150 mm för Finlands nät.

Minsta längd på perronger och uppställningsspår

På Finlands järnvägsnät har den minsta användbara längden för perronger och uppställningsspår fastställts till 350 meter.

Perrong

Avståndet mellan spårets mittlinje och perrongkanten är 1 800 mm.

7.3.6   Särskilda kännetecken för Storbritanniens järnvägsnät (P-fall)

Perronghöjd

Perronger som används på uppgraderade linjer i Storbritannien skall ha en standardhöjd på 915 mm med en tolerans på + 0/-50 mm. Sidoutrymmet (L) skall väljas så att stegbredden optimeras för tåg som konstruerats med lastprofilen UK1 ( 6 ).

Minsta perronglängd

Minsta perronglängd har minskats till 300 m på de uppgraderade linjerna inom Storbritanniens järnvägsnät, för att klara begränsningen av tåglängden till 320 m för järnvägsnätets uppgraderade linjer.

Uppställningsspår: minsta längd

På uppgraderade linjer inom Storbritanniens järnvägsnät kan uppställningsspårens längd minskas för att möjliggöra tillträde för tåg med en största längd av 320 m.

Fria rummet

För uppgraderade linjer i Storbritannien skall minsta fria rummet möjliggöra trafikering med tåg som är kompatibla med lastprofilen UK1.

Strömavtagarens profil

På linjer som uppgraderas för höghastighetståg och anslutande linjer är kontaktledningens normala höjd 4 720 mm (minst 4 170 mm, högst 5 940 mm).

Minsta spåravstånd

På uppgraderade linjer i Storbritannien är det nominellt minsta avståndet mellan spåren 3 165 mm.

7.3.7   Särskilda kännetecken för Greklands järnvägsnät

Spårvidd

Linjen Aten-Patras är lagd med spårvidden 1 000 mm. En gradvis uppgradering till spårvidden 1 435 mm förväntas (T2-fall).

Fria rummet

Fria rummet för vissa bandelar på linjen Aten-Tessaloniki-Idomeni är begränsad till GA eller GB (P-fall).

7.3.8   Särskilda kännetecken för Irlands och Nordirlands järnvägsnät (P-fall)

Fria rummet

Det minsta fria rum som skall användas på linjer inom Republiken Irlands och Nordirlands järnvägsnät är fria rummet IRL 1 ( 7 ) (irländsk standard).

Spårvidd

Järnvägsnäten i Irland och Nordirland utgörs av linjer som lagts med en spårvidd på 1 602 mm. Enligt artikel 7 b i rådets direktiv 96/48/EG skall nya linjer som projekteras i Irland och Nordirland bibehålla denna spårvidd.

Minsta kurvradie

Till följd av att spårvidden på 1 602 mm bibehålls är inte bestämmelserna i denna TSD om minsta kurvradie och därtill hörande aspekter (rälsförhöjning och rälsförhöjningsbrist) tillämpliga på järnvägsnäten i Irland och Nordirland.

Minsta längd på perronger och uppställningsspår

På järnvägsnäten i Irland och Nordirland är den minsta användbara längden för perronger och uppställningsspår som används av höghastighetståg fastställd till 215 m.

Perronghöjd

På linjerna i Irland och Nordirland skall perrongerna ha höjden 915 mm. Perronghöjden har valts för att optimera insteget för tåg som konstrueras med lastprofilen IRL 1.

Minsta spåravstånd

Minsta spåravstånd på befintliga linjer i Irland och Nordirland skall ökas för att beakta kommande uppgraderingar i syfte att garantera säkerheten vid tågmöten.

7.3.9   Särskilda kännetecken för Nederländernas järnvägsnät

Perronghöjden är 840 mm på linjer av kategori II och III (P-fall).

7.3.10   Särskilda kännetecken för Portugals järnvägsnät

Spårvidden är 1 668 mm på linjer av kategori II och III (P-fall).

7.3.11   Särskilda kännetecken för Sveriges järnvägsnät (P-fall)

Minsta perronglängd

Den minsta perronglängden för lågtrafikerade linjer har minskats till 225 m.

Uppställningsspår: minsta längd

Uppställningsspårens längd kan vara begränsade för att möjliggöra tillträde för tåg med en största längd av 225 m.

7.4   SPECIFIKA FALL FÖR DELSYSTEMET

Då bestämmelserna för de specifika fall som anges i punkt 7.3 tillämpas skall den tilldelande enheten, eller när så är tillämpligt infrastrukturförvaltaren, säkerställa att kommande anpassning till målegenskaperna för denna TSD fortfarande kan uppnås.

Denna bestämmelse skall i synnerhet gälla följande egenskaper:

7.5   REKOMMENDATIONER

7.5.1   Kännetecken avseende transport av funktionshindrade (BP22)

Förutom bestämmelserna i punkt 4.1.9 skall infrastruktur, då så är möjligt, ta hänsyn till följderna av åtgärden COST 335.

---

BILAGA A

DRIFTSKOMPATIBILITETSKOMPONENTER FÖR DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

A.1   Tillämpningsområde

I denna bilaga beskrivs bedömningen av överensstämmelse för driftskompatibilitetskomponenten ”räl” i delsystemet ”Infrastruktur”.

A.2   Egenskaper som skall bedömas, provningsmetoder och moduler

Egenskaperna för de driftskompatibilitetskomponenter som skall bedömas i de olika konstruktions-, tillverknings- och monteringsfaserna beskrivs i punkterna A.3 till A.7.

I de tillhörande tabellerna A.1 till A.4 markeras de projekterings- och tillverkningsfaser som berörs av bedömningsförfarandet med X.

A.3   Räler på standardbana och räler i spårväxlar och spårkorsningar

A.4   Rälsbefästningssystem

A.5   Sliprar och rälsstöd

A.6a   Spårväxlar och spårkorsningar

---

BILAGA B

BEDÖMNING AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

B.1   Tillämpningsområde

I denna bilaga beskrivs bedömningen av överensstämmelse för delsystemet ”Infrastruktur”.

B.2   Egenskaper och moduler

De egenskaper hos delsystemet som skall bedömas under de olika konstruktions-, monterings-, installations- och driftsfaserna är markerade med X i tabellerna B.1 till B.10. Dessa tabeller har utformats så att varje tabell motsvarar ett särskilt område av ett infrastrukturprojekt, för de verksamheter som berörs. Syftet med detta upplägg är att underlätta kontrollförfarandet för sådana projekt som omfattar tekniska verksamheter av mycket olika slag och som utförs av olika företag.

---

BILAGA C

BEDÖMNINGSFÖRFARANDEN (MODULER)

C.1   Tillämpningsområde

Denna bilaga omfattar modulerna för bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse och för EG-kontrollen av delsystemet ”Infrastruktur”.

C.2   Modul A (intern tillverkningskontroll)

Bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse

1.	I denna modul beskrivs det förfarande enligt vilket tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud, som fullgör de åtaganden som anges i punkt 2, skall säkerställa och försäkra att den berörda driftskompatibilitetskomponenten uppfyller tillämpliga krav i TSD.

2.	Tillverkaren skall upprätta den tekniska dokumentation som beskrivs i punkt 3.

3.

Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma om driftskompatibilitetskomponenten överensstämmer med kraven i denna TSD. I den mån det krävs för bedömningen skall dokumentationen omfatta driftskompatibilitetskomponentens konstruktion, tillverkning och funktion. I den mån det krävs för bedömningen skall dokumentationen innehålla följande uppgifter: — En allmän beskrivning av driftskompatibilitetskomponenten. — Plan- och konstruktionsritningar samt diagram och scheman över komponenter, delutrustning, kretsar, etc. — Sådana beskrivningar och förklaringar som krävs för att förstå ovan nämnda ritningar och diagram och driftskompatibilitetskomponentens funktion. — En förteckning över tekniska specifikationer (tillämpliga TSD och/eller europeiska specifikationer med tillämpliga klausuler som nämns i TSD) som tillämpas fullt ut eller delvis. — En beskrivning av de lösningar som valts för att uppfylla kraven i denna TSD när de europeiska specifikationer som nämns i TSD inte tillämpas fullt ut. — Resultaten av gjorda konstruktionskalkyler, utförda kontroller etc. — Provningsrapporter.

4.	Tillverkaren skall vidta alla åtgärder som krävs för att vid tillverkningsprocessen se till att den driftskompatibilitetskomponent som tillverkas överensstämmer med den tekniska dokumentation som avses i punkt 2 och med tillämpliga krav i TSD.

5.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall utfärda en skriftlig försäkran om överensstämmelse. Innehållet i denna försäkran skall minst omfatta de uppgifter som anges i bilaga IV.3 till direktiv 96/48/EG samt i artikel 13.3. EG-försäkran om överensstämmelse och medföljande handlingar skall vara daterade och underskrivna. Försäkran skall vara avfattad på samma språk som det tekniska underlaget och innehålla följande uppgifter: — Hänvisningar till direktivet (direktiv 96/48/EG och övriga direktiv som kan omfatta driftskompatibilitetskomponenten). — Tillverkarens eller dennes i gemenskapen etablerade ombuds namn och adress. (Firmanamn och fullständig adress skall uppges. Om det är fråga om ett ombud skall tillverkarens eller konstruktörens firmanamn också uppges.) — Beskrivning av driftskompatibilitetskomponenten (märke, typ osv.). — Uppgift om vilket förfarande (modul) som tillämpas för försäkran om överensstämmelse. — Alla relevanta beskrivningar av driftskompatibilitetskomponenten, särskilt användningsvillkoren. — Hänvisning till denna TSD samt övriga tillämpliga TSD och i förekommande fall hänvisning till de europeiska specifikationerna. — Identitet på den som av tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud bemyndigats att sluta avtal med bindande verkan.

6.

Tillverkaren eller dennes etablerade ombud skall tillsammans med den tekniska dokumentationen spara en kopia av EG-försäkran om överensstämmelse under en tioårsperiod räknat från driftskompatibilitetskomponentens senaste tillverkningsdatum. Om varken tillverkaren eller dennes ombud är etablerade i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig åligga den person som saluför driftskompatibilitetskomponenten på gemenskapsmarknaden.

7.	Om det enligt TSD krävs en EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens lämplighet för användning, utöver EG-försäkran om överensstämmelse, skall denna försäkran bifogas efter att ha utfärdats av tillverkaren enligt de villkor som anges i modul V.

C.3   Modul B (typkontroll)

Bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse (”nya produkter”)

1.	I denna modul beskrivs det förfarande genom vilket det anmälda organet skall kontrollera och intyga att ett provexemplar, som är representativt för den berörda produktionen, uppfyller tillämpliga bestämmelser i TSD.

2.

En ansökan om typkontroll skall av tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud inges till ett anmält organ som denne väljer. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — Tillverkarens namn och adress och, om ansökan inges av tillverkarens etablerade ombud, dessutom dennes namn och adress. — En skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har ingivits till ett annat anmält organ. — Den tekniska dokumentation som beskrivs i punkt 3. Den sökande skall förse det anmälda organet med ett representativt provexemplar ur den aktuella produktionen, nedan kallat typ. En typ kan omfatta olika versioner av driftskompatibilitetskomponenten förutsatt att skillnaderna mellan versionerna inte kan påverka överensstämmelsen med bestämmelserna i TSD. Det anmälda organet kan begära ytterligare provexemplar om provningsprogrammet så kräver. Om förfarandet för typkontroll inte kräver typprovning (se punkt 4.4) och om typen är tillräckligt väl definierad i den tekniska dokumentation som avses i punkt 3, får det anmälda organet godkänna att inga provexemplar ställs till dess förfogande.

3.

Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma om driftskompatibilitetskomponenten överensstämmer med bestämmelserna i TSD. I den mån det krävs för bedömningen skall dokumentationen omfatta produktens konstruktion, tillverkning och funktion. Den tekniska dokumentationen skall innehålla följande uppgifter: — En allmän typbeskrivning. — Plan- och konstruktionsritningar samt diagram och scheman över komponenter, delutrustning, kretsar etc. — Sådana beskrivningar och förklaringar som krävs för att förstå ovan nämnda ritningar och diagram och produktens funktion. — Villkoren för införande av driftskompatibilitetskomponenten i dess funktionella sammanhang (delutrustning, utrustning, delsystem) och de nödvändiga villkoren vad gäller gränssnitt. — Användnings- och underhållsvillkor för driftskompatibilitetskomponenten (inskränkningar med avseende på användningstid eller körsträcka, gränsvärden för slitage osv.). — En förteckning över de tekniska specifikationer som skall ligga till grund för bedömningen av driftskompatibilitetskomponenten (tillämpliga TSD och/eller europeiska specifikationer innehållande tillämpliga bestämmelser). — En beskrivning av de lösningar som valts för att uppfylla kraven i denna TSD när de europeiska specifikationer som nämns i TSD inte tillämpas fullt ut. — Resultaten av gjorda konstruktionskalkyler, utförda kontroller etc. — Provningsrapporter.

4.

Det anmälda organet skall utföra följande uppgifter: 4.1 Organet skall granska den tekniska dokumentationen. 4.2 Om en kontroll av konstruktionen föreskrivs i TSD, skall organet granska konstruktionsmetoder, hjälpmedel och resultat, i syfte att bedöma deras förmåga att garantera att kraven på driftskompatibilitetskomponentens överensstämmelse är uppfyllda i utformningens slutfas. 4.3 Om en kontroll av tillverkningsprocessen föreskrivs i TSD skall organet granska den tillverkningsprocess som planeras för att tillverka driftskompatibilitetskomponenten, i syfte att bedöma hur den bidrar till produktens överensstämmelse och/eller granska den kontroll som utförs av tillverkaren i utformningens slutfas. 4.4 Om typprovningar krävs enligt TSD, skall organet kontrollera att provexemplaret eller provexemplaren har tillverkats i enlighet med den tekniska dokumentationen och genomföra eller låta genomföra typprovningar enligt bestämmelserna i TSD och de europeiska specifikationer som omnämns i TSD. 4.5 Organet skall identifiera de delar som har utformats enligt tillämpliga bestämmelser i TSD och de europeiska specifikationer som nämns i TSD, liksom de delar vars utformning inte bygger på tillämpliga bestämmelser i nämnda europeiska specifikationer. 4.6 Organet skall utföra eller låta utföra lämpliga kontroller och de provningar som krävs enligt punkterna 4.2, 4.3 och 4.4 för att fastställa huruvida de lösningar som tillverkaren har valt uppfyller kraven i TSD, i de fall då de europeiska specifikationer som omnämns i TSD inte har tillämpats. 4.7 Organet skall utföra eller låta utföra lämpliga kontroller och de provningar som krävs enligt punkterna 4.2, 4.3 och 4.4 för att kontrollera att tillämpliga europeiska specifikationer verkligen har tillämpats, i de fall då tillverkaren har valt att tillämpa dessa. 4.8 Organet skall tillsammans med den sökande bestämma på vilken plats nödvändiga kontroller och provningar skall utföras.

5.

Om typen uppfyller bestämmelserna i TSD skall det anmälda organet utfärda ett typkontrollintyg till den sökande. Intyget skall innehålla tillverkarens namn och adress, slutsatser från undersökningen, giltighetsvillkor för intyget och de uppgifter som krävs för att identifiera den godkända typen. Giltighetstiden får inte vara längre än tre år. En förteckning över relevanta delar av den tekniska dokumentationen skall bifogas intyget och en kopia skall sparas av det anmälda organet. Om tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud nekas ett EG-typkontrollintyg skall det anmälda organet lämna en detaljerad motivering till ett sådant avslag. Ett överklagandeförfarande skall inrättas.

6.

Den sökande skall underrätta det anmälda organ som innehar den tekniska dokumentationen till EG-typkontrollintyget om alla ändringar i den godkända produkten. Nytt godkännande krävs om ändringarna kan påverka överensstämmelsen med kraven i TSD eller de för produkten föreskrivna användningsvillkoren. Det nya godkännandet utfärdas i form av ett tillägg till det ursprungliga typkontrollintyget. Alternativt kan ett nytt intyg utfärdas sedan det gamla intyget återkallats.

7.

Om ingen ändring har gjorts enligt punkt 6 får ett intygs giltighetstid förlängas med ytterligare en giltighetsperiod när intyget löper ut. Den sökande ansöker om förlängning genom att skriftligen intyga att inga sådana ändringar har gjorts och om inga motstridiga uppgifter inkommer förlänger det anmälda organet den giltighetstid som avses i punkt 5. Förfarandet får upprepas.

8.	Varje anmält organ skall meddela övriga anmälda organ relevant information om typkontrollintyg som organet har återkallat eller avslagit.

9.	Övriga anmälda organ skall på begäran få kopior av typkontrollintyg och/eller tillägg till dessa. Intygens bilagor skall vara tillgängliga för övriga anmälda organ.

10.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall tillsammans med den tekniska dokumentationen bevara kopior av EG-typkontrollintyg och tillägg till dessa under en tioårsperiod räknat från produktens senaste tillverkningsdatum. Om varken tillverkaren eller dennes ombud är etablerade i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig åligga den person som saluför produkten på gemenskapsmarknaden.

C.4   Modul D (kvalitetssäkring av produktionen)

Bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse

1.

I denna modul beskrivs det förfarande enligt vilket tillverkaren, som fullgör de åtaganden som anges i punkt 2, skall säkerställa och intyga att den berörda driftskompatibilitetskomponenten överensstämmer med den typ som beskrivs i EG-typkontrollintyget och uppfyller kraven i direktiv 96/48/EG samt tillämpliga TSD.

2.	Tillverkaren skall tillämpa ett godkänt kvalitetssäkringssystem, som omfattar tillverkning samt kontroll och provning av den färdiga produkten, så som anges i punkt 3, och som skall underställas den övervakning som föreskrivs i punkt 4.

3.

Kvalitetssäkringssystem 3.1 Tillverkaren skall till ett valfritt anmält organ inge en ansökan om bedömning av sitt kvalitetssäkringssystem för berörda driftskompatibilitetskomponenter. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — Alla uppgifter av betydelse för den produktkategori som berörda driftskompatibilitetskomponenter representerar. — Dokumentation av kvalitetssäkringssystemet. — Den tekniska dokumentationen för den godkända typen och en kopia av typkontrollintyget. 3.2 Kvalitetssäkringssystemet skall säkerställa att driftskompatibilitetskomponenterna överensstämmer med den typ som beskrivs i EG-typkontrollintyget samt med tillämpliga krav i direktiv 96/48/EG och i TSD. Alla de faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till skall dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och instruktioner. Denna dokumentation av kvalitetssäkringssystemet skall säkerställa att kvalitetsprogram, planer, handledningar och dokumentation tolkas enhetligt. I synnerhet följande frågor skall beskrivas tillräckligt utförligt i denna dokumentation: — Kvalitetsmålen och den organisatoriska uppbyggnaden. — Ledningens ansvar och befogenheter med avseende på produktkvalitet. — De tekniker, processer och systematiska förfaranden som kommer att användas vid tillverkning, kvalitetsstyrning och kvalitetssäkring. — De kontroller och provningar som kommer att utföras före, under och efter tillverkningen, med uppgift om genomförandefrekvens. — Kvalitetsdokument, såsom inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata, rapporter om den berörda personalens kvalifikationer, etc. — De förfaranden som används för att övervaka att den eftersträvade produktkvaliteten uppnås och att kvalitetssäkringssystemet fungerar väl. 3.3 Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssäkringssystemet för att avgöra om det uppfyller kraven i punkt 3.2. Överensstämmelse med dessa krav skall antas föreligga för kvalitetssäkringssystem som följer tillämplig harmoniserad standard. Denna harmoniserade standard skall vara ISO 9001 från december 2000, som vid behov skall kompletteras för att beakta särskilda egenskaper hos den driftskompatibilitetskomponent som standarden tillämpas på. Revisionen skall vara särskilt avpassad för den produktkategori som driftskompatibilitetskomponenten representerar. Minst en av revisionsgruppens deltagare skall ha erfarenhet av att bedöma den berörda produktens tekniska aspekter. I bedömningsförfarandet ingår ett inspektionsbesök hos tillverkaren. Beslutet skall meddelas tillverkaren. Meddelandet skall innehålla slutsatser från undersökningen och det motiverade beslutet. 3.4 Tillverkaren skall åta sig att uppfylla de skyldigheter som följer av kvalitetssäkringssystemet sådant det godkänts, och att upprätthålla systemets tillämplighet och effektivitet. Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall meddela det anmälda organ som har godkänt kvalitetssäkringssystemet alla planerade ändringar av kvalitetssäkringssystemet. Det anmälda organet skall bedöma de förändringar som föreslås och besluta om det ändrade kvalitetssäkringssystemet kommer att fortsätta att uppfylla de krav som anges i punkt 3.2 eller om en ny bedömning krävs. Beslutet skall meddelas tillverkaren. Meddelandet skall innehålla slutsatser från undersökningen och det motiverade beslutet. 3.5 Varje anmält organ skall meddela övriga anmälda organ relevant information om godkännanden av kvalitetssäkringssystem som har återkallats eller avslagits. 3.6 Övriga anmälda organ skall på begäran få en kopia av godkännanden som har utfärdats för kvalitetssäkringssystemet.

4.

Övervakning av kvalitetssäkringssystemet faller under det anmälda organets ansvar. 4.1 Syftet med övervakningen är att säkerställa att tillverkaren korrekt uppfyller de skyldigheter som följer av det godkända kvalitetssäkringssystemet. 4.2 Tillverkaren skall ge det anmälda organet tillträde till tillverknings-, kontroll-, provnings- och lagerlokaler för inspektioner, och tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter, särskilt — dokumentation av kvalitetssäkringssystemet, — kvalitetsdokument såsom inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata, rapporter om den berörda personalens kvalifikationer, etc. 4.3 Det anmälda organet skall regelbundet genomföra revisioner för att försäkra sig om att tillverkaren upprätthåller och tillämpar kvalitetssäkringssystemet. En revisionsrapport skall lämnas till tillverkaren. Revisionerna skall äga rum minst en gång per år. 4.4 Det anmälda organet får dessutom göra oanmälda besök hos tillverkaren. Vid dessa besök får det anmälda organet utföra eller låta utföra provningar, där detta bedöms nödvändigt, för att kontrollera att kvalitetssäkringssystemet fungerar väl. Organet skall till tillverkaren lämna en rapport över besöket och om provning skett en provningsrapport.

5.

Tillverkaren skall under en tioårsperiod räknat från produktens senaste tillverkningsdatum hålla följande dokument tillgängliga för de nationella myndigheterna: — Den dokumentation som avses i punkt 3.1 andra strecksatsen. — De ändringar som avses i punkt 3.4. — De beslut och rapporter från det anmälda organet som anges i punkt 3.4 sista stycket samt i punkterna 4.3 och 4.4.

6.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall utfärda en EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens överensstämmelse. Innehållet i denna försäkran skall minst omfatta de uppgifter som anges i bilaga IV.3 till direktiv 96/48/EG samt artikel 13.3. EG-försäkran om överensstämmelse och medföljande handlingar skall vara daterade och underskrivna. Försäkran skall vara avfattad på samma språk som det tekniska underlaget och innehålla följande uppgifter: — Hänvisningar till direktivet (direktiv 96/48/EG eller andra direktiv som kan omfatta driftskompatibilitetskomponenten). — Tillverkarens eller dennes i gemenskapen etablerade ombuds namn och adress. (Firmanamn och fullständig adress skall uppges. Om det är fråga om ett ombud skall tillverkarens eller konstruktörens firmanamn också uppges.) — Beskrivning av driftskompatibilitetskomponenten (märke, typ, osv.). — Uppgift om vilket förfarande (modul) som tillämpas för försäkran om överensstämmelse. — Alla relevanta beskrivningar av driftskompatibilitetskomponenten, särskilt användningsvillkoren. — Namn och adress till det eller de anmälda organ som medverkat i det förfarande som tillämpats för kontroll av överensstämmelse, kontrollintygets datum samt giltighetstid och giltighetsvillkor för intyget. — Hänvisning till denna TSD och övriga tillämpliga TSD samt i förekommande fall till europeiska specifikationer. — Identitet på den som tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud bemyndigat att sluta avtal med bindande verkan. Hänvisning till följande intyg: — Rapporter om godkännande och övervakning av kvalitetssäkringssystemet enligt punkterna 3 och 4. — Typkontrollintyg och tillägg till dessa.

7.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall spara en kopia av EG-försäkran om överensstämmelse under en tioårsperiod räknat från driftskompatibilitetskomponentens senaste tillverkningsdatum. Om varken tillverkaren eller dennes ombud är etablerade i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig åligga den person som saluför driftskompatibilitetskomponenten på gemenskapsmarknaden.

8.	Om det enligt TSD krävs en EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens lämplighet för användning, utöver EG-försäkran om överensstämmelse, skall denna försäkran bifogas efter att ha utfärdats av tillverkaren enligt de villkor som anges i modul V.

C.5   Modul F (produktkontroll)

Bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse

1.

I denna modul beskrivs det förfarande enligt vilket tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall kontrollera och intyga att den berörda driftskompatibilitetskomponenten, underkastad bestämmelserna i punkt 3, överensstämmer med den typ som beskrivs i EG-typkontrollintyget och uppfyller kraven i direktiv 96/48/EG samt tillämpliga TSD.

2.	Tillverkaren skall vidta alla åtgärder som krävs för att vid tillverkningsprocessen se till att driftskompatibilitetskomponenterna överensstämmer med den typ som beskrivs i typkontrollintyget samt med tillämpliga krav i TSD.

3.

Det anmälda organet skall utföra lämpliga kontroller och provningar för att kontrollera att driftskompatibilitetskomponenten överensstämmer med den typ som beskrivs i EG-typkontrollintyget samt med kraven i direktiv 96/48/EG och i TSD, antingen genom att kontrollera och prova varje driftskompatibilitetskomponent enligt punkt 4, eller genom att kontrollera och prova driftskompatibilitetskomponenter på statistisk grund, enligt punkt 5, enligt tillverkarens val.

4.

Kontroll och provning av varje driftskompatibilitetskomponent 4.1 Alla produkter måste undersökas var för sig och lämpliga provningar som anges i de tillämpliga europeiska specifikationer som omnämns i artikel 10, eller motsvarande provningar, skall utföras i syfte att kontrollera produkternas överensstämmelse med den typ som beskrivs i typkontrollintyget samt med kraven i direktiv 96/48/EG och tillämpliga TSD. 4.2 Det anmälda organet skall utfärda ett skriftligt intyg om överensstämmelse grundat på utförda provningar. 4.3 Tillverkaren eller dennes ombud skall på begäran kunna lägga fram det anmälda organets försäkran om överensstämmelse.

5.

Statistisk kontroll 5.1 Tillverkaren skall presentera sina driftskompatibilitetskomponenter i form av enhetliga partier och vidta alla åtgärder som krävs för att vid tillverkningsprocessen se till att varje framställt parti blir enhetligt. 5.2 Alla driftskompatibilitetskomponenter skall vara tillgängliga för kontroll i form av enhetliga partier. Ett prov väljs slumpvis ut i varje parti. De driftskompatibilitetskomponenter som utgör provexemplar skall undersökas var för sig och lämpliga provningar som anges i de tillämpliga europeiska specifikationer som omnämns i artikel 10, eller motsvarande provningar, skall utföras för att kontrollera komponenternas överensstämmelse med kraven i direktiv 96/48/EG samt tillämpliga TSD och för att fastställa om partiet godkänns eller underkänns. 5.3 Vid det statistiska förfarandet skall lämpliga metoder användas (statistisk metod, provtagningsschema etc.), beroende på de egenskaper som skall bedömas enligt tillämpliga TSD. 5.4 För godkända partier skall det anmälda organet upprätta ett skriftligt intyg om överensstämmelse grundat på de utförda provningarna. Alla partiets driftskompatibilitetskomponenter får saluföras, med undantag för de driftskompatibilitetskomponenter i provet som befanns ej överensstämmande. Om ett parti underkänns skall det anmälda organet eller den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att det partiet släpps ut på marknaden. Om partier ofta underkänns kan det anmälda organet tillfälligt avbryta den statistiska kontrollen. 5.5 Tillverkaren eller dennes ombud skall på begäran kunna lägga fram det anmälda organets försäkran om överensstämmelse.

6.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall utfärda en EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens överensstämmelse. Innehållet i denna försäkran skall minst omfatta de uppgifter som anges i bilaga IV.3 till direktiv 96/48/EG samt i artikel 13.3. EG-försäkran om överensstämmelse och medföljande handlingar skall vara daterade och underskrivna. Försäkran skall vara avfattad på samma språk som det tekniska underlaget och innehålla följande uppgifter: — Hänvisningar till direktiv (direktiv 96/48/EG eller andra direktiv som kan omfatta driftskompatibilitetskomponenten). — Tillverkarens eller dennes i gemenskapen etablerade ombuds namn och adress. (Firmanamn och fullständig adress skall uppges. Om det är fråga om ett etablerat ombud skall tillverkarens eller konstruktörens firmanamn också uppges.) — Beskrivning av driftskompatibilitetskomponenten (märke, typ, osv.). — Uppgift om vilket förfarande (modul) som tillämpas för försäkran om överensstämmelse. — Alla relevanta beskrivningar av driftskompatibilitetskomponenten, särskilt användningsvillkoren. — Namn och adress till det eller de anmälda organ som medverkat i det förfarande som tillämpats för kontroll av överensstämmelse, kontrollintygets datum samt giltighetstid och giltighetsvillkor för intyget. — Hänvisning till denna TSD och övriga tillämpliga TSD samt i förekommande fall till de europeiska specifikationerna. — Identitet på den som tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud bemyndigat att sluta avtal med bindande verkan. Hänvisning till följande intyg: — EG-typkontrollintyg och tillägg till dessa. — Intyg eller försäkran om överensstämmelse enligt punkt 5 eller 6.

7.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall bevara en kopia av EG-försäkran om överensstämmelse under en tioårsperiod räknat från driftskompatibilitetskomponentens senaste tillverkningsdatum. Om varken tillverkaren eller dennes ombud är etablerade i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig åligga den person som saluför driftskompatibilitetskomponenten på gemenskapsmarknaden.

8.	Om det enligt TSD krävs en EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens lämplighet för användning, utöver EG-försäkran om överensstämmelse, skall denna försäkran bifogas efter att ha utfärdats av tillverkaren enligt de villkor som anges i modul V.

C.6   Modul H2 (fullständig kvalitetssäkring med kontroll av utformning)

Bedömning av driftskompatibilitetskomponenters överensstämmelse (nya produkter)

1.

I denna modul beskrivs det förfarande enligt vilket ett anmält organ skall utföra en granskning av en driftskompatibilitetskomponents utformning, och tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud, som fullgör de åtaganden som anges i punkt 2, skall säkerställa och intyga att den berörda driftskompatibilitetskomponenten uppfyller kraven i direktiv 96/48/EG samt tillämpliga TSD.

2.	Tillverkaren skall inrätta ett kvalitetssäkringssystem som omfattar utformning, tillverkning samt kontroll och provning av den färdiga produkten enligt vad som anges i punkt 3. Systemet skall underställas den övervakning som föreskrivs i punkt 4.

3.

Kvalitetssäkringssystem 3.1 Tillverkaren skall till ett anmält organ inge en ansökan om bedömning av kvalitetssäkringssystemet. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — Alla uppgifter av betydelse för den produktkategori som berörda driftskompatibilitetskomponenter representerar. — Dokumentation av kvalitetssäkringssystemet. 3.2 Kvalitetssäkringssystemet skall säkerställa att driftskompatibilitetskomponenten överensstämmer med kraven i direktiv 96/48/EG samt tillämpliga TSD. Alla de faktorer, krav och bestämmelser som tillverkaren tagit hänsyn till skall dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och instruktioner. Denna dokumentation av kvalitetssäkringssystemet skall säkerställa att riktlinjer och förfaranden för kvalitetssäkring, såsom kvalitetsprogram, planer, handledningar och dokumentation, tolkas enhetligt. I synnerhet skall följande frågor beskrivas tillräckligt utförligt i denna dokumentation: — Kvalitetsmålen och den organisatoriska uppbyggnaden. — Ledningens ansvar och befogenheter med avseende på utformning och produktkvalitet. — De tekniska specifikationer för utformning, inberäknat europeiska specifikationer, som kommer att tillämpas, samt de åtgärder som kommer att vidtas för att se till att driftskompatibilitetskomponenten uppfyller tillämpliga krav i direktiv 96/48/EG och i TSD, i de fall de europeiska specifikationer som omnämns i artikel 10 inte tillämpas fullt ut. — De tekniker, processer och systematiska förfaranden för att styra och kontrollera konstruktionen som kommer att användas vid konstruktionen av driftskompatibilitetskomponenter av den berörda produktkategorin. — Motsvarande tekniker, processer och systematiska förfaranden som kommer att användas vid tillverkning, kvalitetsstyrning och kvalitetssäkring. — De kontroller och provningar som kommer att utföras före, under och efter tillverkningen, med uppgift om genomförandefrekvens. — Kvalitetsdokument som inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata, rapporter om den berörda personalens kvalifikationer, etc. — De förfaranden som används för att övervaka att den eftersträvade konstruktionen och produktkvaliteten uppnås och att kvalitetssäkringssystemet fungerar väl. Kvalitetsriktlinjer och -förfaranden skall särskilt omfatta bedömningsfaser, exempelvis kontroll av konstruktion, kontroll av tillverkningsprocessen och typprovning, såsom de specificeras i TSD för driftskompatibilitetskomponentens olika egenskaper och prestanda. 3.3 Det anmälda organet skall bedöma kvalitetssäkringssystemet för att avgöra om det uppfyller kraven i punkt 3.2. Överensstämmelse med dessa krav skall antas föreligga för kvalitetssäkringssystem som följer tillämplig harmoniserad standard. Denna harmoniserade standard skall vara ISO 9001 från december 2000, som vid behov skall kompletteras för att beakta särskilda egenskaper hos den driftskompatibilitetskomponent som standarden tillämpas på. Revisionen skall vara särskilt avpassad för den produktkategori som driftskompatibilitetskomponenten representerar. Minst en av revisionsgruppens deltagare skall ha erfarenhet av att bedöma den berörda produktens tekniska aspekter. I bedömningsförfarandet ingår ett kontrollbesök hos tillverkaren. Beslutet skall meddelas tillverkaren. Meddelandet skall innehålla slutsatser från undersökningen och det motiverade beslutet. 3.4 Tillverkaren skall åta sig att uppfylla de skyldigheter som följer av kvalitetssäkringssystemet sådant det godkänts, och att upprätthålla systemets tillämplighet och effektivitet. Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall meddela det anmälda organ, som godkänt kvalitetssäkringssystemet alla planerade ändringar av kvalitetssäkringssystemet. Det anmälda organet skall bedöma de förändringar som föreslås och besluta om det ändrade kvalitetssäkringssystemet kommer att fortsätta att uppfylla de krav som anges i punkt 3.2 eller om en ny bedömning krävs. Beslutet skall meddelas tillverkaren. Meddelandet skall innehålla slutsatser från undersökningen och det motiverade beslutet.

4.

Övervakning av kvalitetssäkringssystemet faller under det anmälda organets ansvar. 4.1 Syftet med övervakningen är att säkerställa att tillverkaren korrekt uppfyller de skyldigheter som följer av det godkända kvalitetssäkringssystemet. 4.2 Tillverkaren skall ge det anmälda organet tillträde till tillverknings-, inspektions-, provnings- och lagerlokaler för inspektioner, och tillhandahålla alla nödvändiga uppgifter, särskilt följande: — Dokumentation av kvalitetssäkringssystemet. — De kvalitetsdokument som föreskrivs för den del av kvalitetssäkringssystemet som avser konstruktionen, såsom analysresultat, beräkningar, provningsresultat, etc. — De kvalitetsdokument som föreskrivs för den del av kvalitetssäkringssystemet som avser tillverkningen, såsom inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata, rapporter om den berörda personalens kvalifikationer etc. 4.3 Det anmälda organet skall regelbundet genomföra revisioner för att försäkra sig om att tillverkaren upprätthåller och tillämpar kvalitetssäkringssystemet, samt lämna en revisionsrapport till tillverkaren. Revisionerna skall äga rum minst en gång per år. 4.4 Det anmälda organet får dessutom göra oanmälda besök hos tillverkaren. Vid dessa besök får det anmälda organet utföra eller låta utföra provningar, där detta bedöms nödvändigt, för att kontrollera att kvalitetssäkringssystemet fungerar väl. Organet skall till tillverkaren lämna en rapport över besöket och om provning skett en provningsrapport.

5.

Tillverkaren skall under en tioårsperiod räknat från produktens senaste tillverkningsdatum hålla följande dokument tillgängliga för de nationella myndigheterna: — Den dokumentation som anges i punkt 3.1 andra stycket andra strecksatsen. — De ändringar som anges i punkt 3.4 andra stycket. — De beslut och rapporter från det anmälda organet som avses i punkt 3.4 sista stycket och i punkterna 4.3 och 4.4.

6.

Kontroll av konstruktion 6.1 Tillverkaren skall inge en ansökan om kontroll av driftskompatibilitetskomponentens konstruktion till ett anmält organ. 6.2 Ansökan skall göra det möjligt att förstå driftskompatibilitetskomponentens konstruktion, tillverkning och funktion, samt att bedöma dess överensstämmelse med kraven i direktiv 96/48/EG samt i TSD. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — Tekniska specifikationer som har tillämpats vid konstruktionen, inklusive europeiska specifikationer. — Bevis på specifikationernas lämplighet, i synnerhet om de europeiska specifikationer som hänvisas till i artikel 10 inte har tillämpats fullt ut. De stödjande bevisen skall omfatta resultaten av provningar som utförts av ett lämpligt laboratorium i tillverkarens regi eller för tillverkarens räkning. 6.3 Det anmälda organet skall granska ansökan och i det fall konstruktionen överensstämmer med tillämpliga bestämmelser i TSD utfärda ett konstruktionskontrollintyg till den sökande. Intyget skall innehålla slutsatser från undersökningen, giltighetsvillkor, de uppgifter som krävs för att identifiera den godkända konstruktionen och, om så krävs, en beskrivning av produktens funktion. Giltighetstiden får ej vara längre än tre år. 6.4 Den sökande skall underrätta det anmälda organ som har utfärdat konstruktionskontrollintyget om alla ändringar som har gjorts av den godkända konstruktionen. Nytt godkännande från det anmälda organ som utfärdat konstruktionskontrollintyget krävs om ändringarna kan påverka överensstämmelsen med kraven i TSD eller de för produkten föreskrivna användningsvillkoren. Det nya godkännandet utfärdas i form av ett tillägg till det ursprungliga konstruktionskontrollintyget. 6.5 Om ingen ändring enligt punkt 6.4 har gjorts får ett intygs giltighetstid förlängas med en ny period när intyget löper ut. Den sökande ansöker om förlängning genom att skriftligen intyga att inga sådana ändringar har gjorts och om inga motstridiga uppgifter inkommer förlänger det anmälda organet den giltighetstid som avses i punkt 6.3. Förfarandet får upprepas.

7.

Varje anmält organ skall meddela övriga anmälda organ relevant information om godkännanden av kvalitetssäkringssystem och konstruktionskontrollintyg som organet har återkallat eller avslagit. Övriga anmälda organ skall på begäran få en kopia av följande dokument: — Godkännanden av kvalitetssäkringssystem och nya godkännanden som utfärdas. — Konstruktionskontrollintyg och tillägg som utfärdas.

8.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall utfärda en EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens överensstämmelse. Innehållet i denna försäkran skall minst omfatta de uppgifter som anges i bilaga IV.3 till direktiv 96/48/EG samt i artikel 13.3. EG-försäkran om överensstämmelse och dess medföljande dokument skall vara daterade och underskrivna. Försäkran skall vara avfattad på samma språk som det tekniska underlaget och innehålla följande uppgifter: — Hänvisningar till direktivet (direktiv 96/48/EG eller andra direktiv som kan omfatta driftskompatibilitetskomponenten). — Tillverkarens eller dennes i gemenskapen etablerade ombuds namn och adress. (Firmanamn och fullständig adress skall uppges. Om det är fråga om ett ombud skall tillverkarens eller konstruktörens firmanamn också uppges.) — Beskrivning av driftskompatibilitetskomponenten (märke, typ, osv.). — Uppgift om vilket förfarande (modul) som tillämpas för försäkran om överensstämmelse. — Alla relevanta beskrivningar av driftskompatibilitetskomponenten, särskilt användningsvillkoren. — Namn och adress till det eller de anmälda organ som medverkat i det förfarande som tillämpats för kontroll av överensstämmelse, provningsintygets datum samt giltighetstid och giltighetsvillkor för intyget. — Hänvisning till denna TSD och övriga tillämpliga TSD samt i förekommande fall till de europeiska specifikationerna. — Identitet på den som tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud bemyndigat att sluta avtal med bindande verkan. Hänvisning till följande intyg: — Rapporter om godkännande och övervakning av kvalitetssäkringssystemet enligt punkterna 3 och 4. — Konstruktionskontrollintyg och tillägg till dessa.

9.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall bevara en kopia av EG-försäkran om överensstämmelse under en tioårsperiod räknat från driftskompatibilitetskomponentens senaste tillverkningsdatum. Om varken tillverkaren eller dennes ombud är etablerade i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig åligga den person som saluför driftskompatibilitetskomponenten på gemenskapsmarknaden.

10.	Om det enligt TSD krävs en EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens lämplighet för användning, utöver EG-försäkran om överensstämmelse, skall denna försäkran bifogas efter att ha utfärdats av tillverkaren enligt de villkor som anges i modul V.

C.7   Modul V (typvaliditetsprovning genom driftserfarenhet)

Bedömning av driftskompatibilitetskomponenters lämplighet för användning

1.

I denna modul beskrivs den del av förfarandet som ett anmält organ använder för att konstatera och intyga att ett, för den berörda produktionen, representativt provexemplar uppfyller tillämpliga bestämmelser i direktiv 96/48/EG samt i TSD vad avser lämplighet för användning, vilket visas med hjälp av typvaliditetsprovning genom driftserfarenhet.

2.

Ansökan om typvaliditetsprovning genom driftserfarenhet skall av tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud inges till ett anmält organ som denne har valt. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — Tillverkarens namn och adress, och om ansökan inges av tillverkarens etablerade ombud, dessutom dennes namn och adress. — En skriftlig försäkran om att samma ansökan inte har ingivits till ett annat anmält organ. — Den tekniska dokumentation som beskrivs i punkt 3. — Det program för validitetsprovning genom driftserfarenhet som avses i punkt 4. — Namn och adress på det företag (infrastrukturförvaltare eller trafikutövare) som den sökande har kontaktat för medverkan vid en bedömning av lämplighet för användning genom driftserfarenhet, genom —  — användning av driftskompatibilitetskomponenten i drift, — övervakning av komponentens funktion vid drift, — upprättande av en rapport om driftserfarenheten. — Namn och adress till det företag som skall svara för driftskompatibilitetskomponentens underhåll under den tid eller körsträcka som förutses för driftserfarenheten. — En EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens överensstämmelse samt —  — ett EG-typkontrollintyg, om modul B krävs enligt TSD, — ett EG-konstruktionskontrollintyg, om modul H2 krävs enligt TSD. Den sökande skall förse det företag som svarar för driftskompatibilitetskomponentens funktion vid drift med ett provexemplar eller ett tillräckligt antal provexemplar för den berörda produktionen, nedan kallat typ. En typ kan omfatta flera versioner av driftskompatibilitetskomponenten, förutsatt att skillnaderna mellan versionerna omfattas av EG-försäkran om överensstämmelse och ovan nämnda intyg. Det anmälda organet får begära ytterligare provexemplar, om detta krävs för att utföra validitetsprovningen genom drifterfarenhet.

3.

Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att bedöma om driftskompatibilitetskomponenten överensstämmer med bestämmelserna i direktiv 96/48/EG samt i TSD. Den skall omfatta driftskompatibilitetskomponentens funktion samt produktens konstruktion och tillverkning, i den mån det krävs för bedömningen. Den tekniska dokumentationen skall innehålla följande uppgifter: — En allmän typbeskrivning. — Tekniska specifikationer som skall ligga till grund för bedömningen av driftskompatibilitetskomponentens prestanda och funktion vid drift (tillämpliga TSD och/eller europeiska specifikationer innehållande tillämpliga bestämmelser). — Diagram över komponenter, delutrustning, kretsar osv. — Villkoren för införande av driftskompatibilitetskomponenten i dess funktionella sammanhang (delutrustning, utrustning, delsystem) och de nödvändiga villkoren vad gäller gränssnitt. — Användnings- och underhållsvillkor för driftskompatibilitetskomponenten (inskränkningar med avseende på användningstid eller körsträcka, gränsvärden för slitage osv.). — Sådana beskrivningar och förklaringar som krävs för att förstå ovan nämnda ritningar och diagram och driftskompatibilitetskomponentens funktion. Om så krävs för bedömningen skall underlaget dessutom innehålla följande uppgifter: — Plan- och konstruktionsritningar. — Resultaten av utförda konstruktionskalkyler, utförda kontroller. — Provningsrapporter. Om det i TSD krävs att den tekniska dokumentationen skall innehålla andra uppgifter skall dessa ingå. En förteckning över de europeiska specifikationer som hänvisas till i den tekniska dokumentationen och som tillämpas fullt ut eller delvis skall bifogas.

4.

Programmet för validitetsprovning genom drifterfarenhet skall omfatta följande: — Prestanda eller funktion vid drift som den provade driftskompatibilitetskomponenten skall uppvisa. — Monteringsföreskrifter. — Programmets varaktighet - tidsperiod eller sträcka. — Driftsförhållanden och förväntat program för löpande tillsyn. — Underhållsprogram. — De särskilda provningar som eventuellt skall utföras vid drift. — Provexemplarpartiets storlek - om det inte är fråga om ett enstaka provexemplar. — Inspektionsprogrammet (dokumentation rörande inspektionernas art, antal och frekvens). — Kriterier för godtagbara fel och konsekvenser för programmet. — Uppgifterna skall införas i den rapport som upprättas av det företag som handhar den driftskompatibilitetskomponent som är i drift (se punkt 2).

5.

Det anmälda organet skall utföra följande uppgifter: 5.1 Granska den tekniska dokumentationen och programmet för validitets-provning genom driftserfarenhet. 5.2 Kontrollera att typen är representativ och har tillverkats enligt den tekniska dokumentationen. 5.3 Kontrollera att programmet för validitetsprovning genom driftserfarenhet är anpassat för att bedöma de prestanda och den funktion som driftskompatibilitetskomponenten skall uppvisa vid drift. 5.4 I samarbete med den sökande fastställa program och plats för att utföra de inspektioner och provningar som krävs samt välja det organ som skall utföra provningarna (anmält organ eller annat behörigt laboratorium). 5.5 Övervaka och inspektera framstegen för driftskompatibilitetskomponentens vad gäller användning, funktion och underhåll vid drift. 5.6 Utvärdera den rapport som upprättats av det företag (infrastrukturförvaltare eller trafikutövare) som handhar driftskompatibilitetskomponenten under drift samt all övrig dokumentation och uppgifter som inkommit under förfarandet (provningsrapporter, erfarenheter av underhåll, osv.). 5.7 Bedöma om funktionen vid drift uppfyller kraven i TSD.

6.

Om typen uppfyller bestämmelserna i TSD, skall det anmälda organet utfärda en försäkran om lämplighet för användning till den sökande. Försäkran skall innehålla tillverkarens namn och adress, slutsatser från validitetsundersökningen, villkor för försäkrans giltighet och uppgifter som krävs för att identifiera den godkända typen. Giltighetstiden får ej vara längre än tre år. En förteckning över relevanta delar av den tekniska dokumentationen skall bifogas intyget och en kopia skall bevaras av det anmälda organet. Om det anmälda organet vägrar att utfärda ett typgodkännande till tillverkaren skall det lämna en detaljerad motivering till sitt avslag. Ett överklagandeförfarande skall inrättas.

7.

Den sökande skall underrätta det anmälda organ som innehar den tekniska dokumentationen för typkontrollintyget om alla ändringar i den godkända produkten. Nytt godkännande krävs om ändringarna kan påverka lämpligheten för användning eller de för produkten föreskrivna användningsvillkoren. Det nya godkännandet utfärdas i form av ett tillägg till det ursprungliga typkontrollintyget. Alternativt kan ett nytt intyg utfärdas sedan det gamla intyget återkallats.

8.

Om ingen ändring enligt punkt 7 har gjorts får ett intygs giltighetstid förlängas med en ny period när intyget löper ut. Den sökande ansöker om förlängning genom att skriftligen intyga att ingen ändring har gjorts och om inga motstridiga uppgifter inkommer förlänger det anmälda organet den giltighetstid som avses i punkt 6. Förfarandet får upprepas.

9.	Varje anmält organ skall meddela övriga anmälda organ relevant information om försäkran om lämplighet för användning som organet har förlängt eller avslagit.

10.	Övriga anmälda organ skall på begäran få kopior av försäkran om lämplighet för användning och/eller tillägg till dessa. Intygens bilagor skall vara tillgängliga för övriga anmälda organ.

11.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall tillsammans med den tekniska dokumentationen bevara kopior av försäkran om lämplighet för användning och tillägg till dessa under en tioårsperiod räknat från produktens senaste tillverkningsdatum. Om varken tillverkaren eller dennes ombud är etablerade i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig åligga den person som saluför produkten på gemenskapsmarknaden.

12.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall utfärda en EG-försäkran om driftskompatibilitetskomponentens lämplighet för användning. Innehållet i denna försäkran skall minst omfatta de uppgifter som anges i bilaga IV.3 till direktiv 96/48/EG samt i artikel 13.3. EG-försäkran om lämplighet för användning och medföljande dokument skall vara daterade och underskrivna. Försäkran skall vara avfattad på samma språk som det tekniska underlaget och innehålla följande uppgifter: — Hänvisningar till direktiv (direktiv 96/48/EG). — Tillverkarens eller dennes i gemenskapen etablerade ombuds namn och adress. (Firmanamn och fullständig adress skall uppges. Om det är fråga om ett ombud skall tillverkarens eller konstruktörens firmanamn också uppges.) — Beskrivning av driftskompatibilitetskomponenten (märke, typ osv.). — Alla relevanta beskrivningar av driftskompatibilitetskomponenten, särskilt användningsvillkoren. — Namn och adress till det eller de anmälda organ som medverkat i förfarandet för kontroll av lämplighet, datum för intyget om lämplighet för användning samt giltighetstid och giltighetsvillkor för intyget. — Hänvisning till denna TSD och övriga tillämpliga TSD samt i förekommande fall till de europeiska specifikationerna. — Identitet på den som tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud bemyndigat att sluta avtal med bindande verkan.

13.

Tillverkaren eller dennes i gemenskapen etablerade ombud skall bevara en kopia av EG-försäkran om lämplighet för användning under en tioårsperiod räknat från driftskompatibilitetskomponentens senaste tillverkningsdatum. Om varken tillverkaren eller dennes ombud är etablerade i gemenskapen, skall skyldigheten att hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig åligga den person som saluför driftskompatibilitetskomponenten på gemenskapsmarknaden.

C.8   Modul SG (enhetskontroll)

EG-kontroll av delsystemet ”Infrastruktur”

1.

I denna modul beskrivs det EG-kontrollförfarande som ett anmält organ använder för att på begäran av en upphandlande enhet eller dess i gemenskapen etablerade ombud kontrollera och intyga att ett infrastrukturdelsystem överensstämmer med — direktiv 96/48/EG, denna TSD och alla andra tillämpliga TSD, — alla övriga bestämmelser som följer av fördraget, och kan tas i bruk.

2.

Den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud skall inge en ansökan om EG-kontroll av delsystemet (genom förfarandet för enhetskontroll) till ett anmält organ som denne har valt. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — Den upphandlande enhetens eller dess ombuds namn och adress. — Den tekniska dokumentationen.

3.

Den tekniska dokumentationen skall göra det möjligt att förstå delsystemets konstruktion, tillverkning, installation och funktion samt bedöma dess överensstämmelse med kraven i TSD. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — En allmän beskrivning av delsystemet, helhetskonstruktion och uppbyggnad. — Infrastrukturregistret, inberäknat alla uppgifter som specificeras i TSD (bilaga E). — Plan- och konstruktionsritningar samt scheman över delutrustning, kretsar etc. — Teknisk dokumentation avseende tillverkning och montering av delsystemet. — Tekniska specifikationer som har tillämpats vid konstruktionen, inklusive europeiska specifikationer. — Nödvändiga stödjande bevis på specifikationernas lämplighet, i synnerhet om de europeiska specifikationer som hänvisas till i TSD och de tillämpliga punkterna inte har tillämpats fullt ut. — En förteckning över de driftskompatibilitetskomponenter som skall införlivas i delsystemet. — En förteckning över tillverkare som medverkar vid delsystemets konstruktion, tillverkning, montering och installation. — En förteckning över europeiska specifikationer som hänvisas till i TSD eller i den tekniska specifikationen för konstruktionen. Om det i TSD krävs att den tekniska dokumentationen skall innehålla andra uppgifter skall dessa ingå. För att möjliggöra bedömning av komplexa infrastrukturprojekt som omfattar olika konstruktioner, vilka byggs eller monteras i följd, kan ansökan uppdelas i olika steg eller faser, såsom beskrivs i bilaga D till denna TSD. Om så är fallet skall varje stadium eller fas av projektet vid lämplig tidpunkt underkastas ovanstående krav. Det anmälda organet, som är ansvarigt för EG-kontroll skall då skall granska om alla stadier eller faser utgör en omfattande och sammanhängande följd av konstruktions-, produktions- och konstruktionsåtgärder som möjliggör bedömning av hela delsystemets överensstämmelse.

4.

Det anmälda organet skall granska ansökan och utföra lämpliga kontroller och provningar som anges i TSD och/eller europeiska specifikationer som hänvisas till i TSD för att säkerställa överensstämmelsen med direktivets väsentliga krav som tas upp i TSD. Granskningarna, provningarna och kontrollerna skall omfatta följande etapper, enligt vad som föreskrivs i TSD: — Helhetskonstruktionen. — Delsystemets uppbyggnad, särskilt i förekommande fall ingenjörsarbetet, komponenternas montering samt justeringen av helheten. — Provning av det färdiga delsystemet. — Validitetsprovning under verkliga driftsförhållanden, om detta anges i TSD.

5.

Det anmälda organet får tillsammans med den upphandlande enheten överenskomma var provningarna skall äga rum och gemensamt besluta att slutprovningen av delsystemet och provning under verkliga driftsförhållanden, om detta krävs enligt TSD, skall genomföras av den upphandlande enheten under direkt överinsyn och i närvaro av det anmälda organet.

6.

I syfte att genomföra provningar och kontroller skall det anmälda organet ha permanent tillträde till ritkontor, konstruktions- och produktionsverkstäder, platser för montering och installation samt till lokaler för eventuell prefabricering och till provningsanläggningar, för att kunna fullgöra sitt uppdrag såsom föreskrivs i TSD.

7.

Om delsystemet uppfyller kraven i TSD skall det anmälda organet, på grundval av de provningar, granskningar och kontroller som utförts enligt kraven i TSD och de europeiska specifikationer som hänvisas till i TSD, upprätta ett EG-kontrollintyg avsett för den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud, som i sin tur utfärdar en EG-kontrollförklaring avsedd för tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där delsystemet är beläget och/eller i drift. EG-kontrollförklaringen och medföljande dokument skall vara daterade och underskrivna. Förklaringen skall avfattas på samma språk som det tekniska underlaget och minst innehålla de uppgifter som anges i bilaga V till direktiv 96/48/EG.

8.

Det anmälda organet skall ansvara för sammanställningen av det tekniska underlaget som skall medfölja EG-kontrollförklaringen. Detta tekniska underlag skall åtminstone innehålla de uppgifter som anges i artikel 18.3 i direktiv 96/48/EG och särskilt följande uppgifter: — Alla nödvändiga handlingar om delsystemets egenskaper. — En förteckning över de driftskompatibilitetskomponenter som ingår i delsystemet. — Kopior av EG-försäkran om överensstämmelse och i förekommande fall EG-försäkran om lämplighet för användning, som dessa komponenter skall vara försedda med enligt artikel 13 i direktivet, om så krävs tillsammans med tillhörande dokument (intyg, dokument om godkännande och övervakning av kvalitetssäkringssystemet) som utfärdats av anmälda organ på grundval av TSD. — Alla uppgifter som avser villkor för och begränsningar av användande. — Alla uppgifter som avser föreskrifter för service, kontinuerlig eller rutinmässig övervakning, skötsel och underhåll. — Det EG-kontrollintyg från det anmälda organet som nämns i punkt 7, tillsammans med tillhörande beräkningar och attesterat av organet. Av intyget skall framgå att projektet är förenligt med direktivet och med TSD och i förekommande fall skall eventuellt kvarstående förbehåll som formulerats under åtgärdernas genomförande anges. Till intyget bör även, om så är motiverat, fogas inspektions- och revisionsrapporter som organet har upprättat i samband med kontrollen. — Infrastrukturregistret, inbegripet alla uppgifter som anges i TSD.

9.

Hela det underlag som medföljer EG-kontrollintyget skall inges till den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud och utgöra stöd för EG-kontrollintyget som utfärdats av det anmälda organet. Det skall bifogas den EG-kontrollförklaring som den upphandlande enheten upprättar för tillsynsmyndighetens räkning.

10.	En kopia av underlaget skall behållas av den upphandlande enheten under delsystemets hela livstid. Det skall överlämnas till övriga medlemsstater som begär detta.

C.9   Modul SH2 (fullständig kvalitetssäkring med kontroll av konstruktion)

EG-kontroll av delsystemet ”Infrastruktur”

1.

I denna modul beskrivs det EG-kontrollförfarande som ett anmält organ använder för att på begäran av en upphandlande enhet eller dess i gemenskapen etablerade ombud kontrollera och intyga att ett infrastrukturdelsystem överensstämmer med — direktiv 96/48/EG, denna TSD och alla andra tillämpliga TSD, — alla övriga bestämmelser som följer av fördraget, och kan tas i bruk. Det anmälda organet skall genomföra förfarandet, inbegripet en kontroll av delsystemets konstruktion, förutsatt att den upphandlande enheten och medverkande tillverkare uppfyller villkoren i punkt 2.

2.

När det gäller ett delsystem som är föremål för EG-kontrollförfarandet skall den upphandlande enheten enbart förhandla med tillverkare vars verksamhet, inom ramen för det delsystemsprojekt som kontrolleras (konstruktion, tillverkning, montering, installation) omfattas av ett godkänt kvalitetssäkringssystem som omfattar konstruktion, tillverkning samt kontroll och provning av den färdiga produkten enligt vad som anges i punkt 3, och som är underställt den övervakning som föreskrivs i punkt 4. Med termen ”tillverkare” avses även företag som — har det övergripande ansvaret för delsystemsprojektet (särskilt ansvar för delsystemets införande huvudentreprenör), — utför konstruktionstjänster eller undersökningar (t.ex. konsultföretag), — utför montering (monteringsföretag) och installation av delsystemet. För tillverkare som endast utför monterings- och installationsarbeten räcker det med ett kvalitetssäkringssystem som omfattar tillverkning samt kontroll och provning av det färdiga delsystemet. Huvudentreprenören har det övergripande ansvaret för delsystemsprojektet (inbegripet särskilt ansvar för delsystemets införande) och skall i alla händelser tillämpa ett godkänt kvalitetssäkringssystem som omfattar tillverkning samt kontroll och provning av den färdiga produkten, enligt vad som anges i punkt 3, och som skall underställas den övervakning som anges i punkt 4. Om den upphandlande enheten medverkar direkt vid konstruktionen och/eller produktionen (inbegripet montering och installation) eller om den själv har det övergripande ansvaret för delsystemsprojektet (inbegripet särskilt ansvar för delsystemets införande), skall den tillämpa ett godkänt kvalitetssäkringssystem för dessa verksamheter, såsom anges i punkt 3, vilket skall underställas den övervakning som anges i punkt 4.

3.

Kvalitetssäkringssystem 3.1 Den eller de tillverkare som berörs och den upphandlande enheten, om den berörs, skall inge en ansökan om bedömning av deras kvalitetssäkringssystem till ett anmält organ som de har valt. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — All relevant information om det berörda delsystemet. — Dokumentation av kvalitetssäkringssystemet. Tillverkare som endast medverkar i en del av delsystemsprojektet skall endast lämna uppgifter vad avser ifrågavarande del. 3.2 När det gäller huvudentreprenören skall kvalitetssäkringssystemet säkerställa att delsystemet i dess helhet överensstämmer med kraven i TSD. När det gäller övriga tillverkare (underleverantörer) skall kvalitetssäkringssystemet säkerställa att kraven i direktiv 96/48/EG samt i TSD är uppfyllda vad gäller deras medverkan i delsystemet. Alla de faktorer, krav och bestämmelser som de sökande tagit hänsyn till skall dokumenteras på ett systematiskt och överskådligt sätt i form av skriftliga riktlinjer, förfaranden och instruktioner. Denna dokumentation av kvalitetssäkringssystemet skall säkerställa att riktlinjer och förfaranden för kvalitetssäkring, såsom kvalitetsprogram, planer, handledningar och dokumentation, tolkas enhetligt. I synnerhet följande frågor skall beskrivas tillräckligt utförligt i denna dokumentation: — För samtliga sökande: —  — Kvalitetsmålen och den organisatoriska uppbyggnaden. — Motsvarande tekniker, processer och systematiska förfaranden som kommer att användas vid tillverkning, kvalitetsstyrning och kvalitetssäkring. — Granskningar, kontroller och provningar som kommer att utföras före, under och efter tillverkning, montering och installation, med uppgift om genomförandefrekvens. — Kvalitetsdokument, som inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata, rapporter om den berörda personalens kvalifikationer, etc. — För huvudentreprenören och underleverantörerna (endast vad avser deras specifika medverkan i delsystemsprojektet): —  — De tekniska specifikationer för konstruktion, inbegripet europeiska specifikationer, som kommer att tillämpas, samt de åtgärder som kommer att vidtas för att se till att delsystemet uppfyller tillämpliga krav i TSD, i de fall de europeiska specifikationer som omnämns i artikel 10 inte tillämpas fullt ut. — Tekniker, processer och systematiska förfaranden för att styra och kontrollera konstruktionen, som kommer att användas vid delsystemets konstruktion. — åtgärder som gör det möjligt att kontrollera att delsystemets konstruktion och utförande når upp till den eftersträvade kvalitetsnivån samt att kvalitetssäkringssystemet fungerar väl. — Samt för huvudentreprenören: —  — Ledningens ansvar och befogenheter med avseende på konstruktionens och delsystemets kvalitet, omfattande hanteringen av delsystemets införande. — Åtgärder som gör det möjligt att kontrollera att delsystemets konstruktion och utförande når upp till den eftersträvade kvalitetsnivån samt att kvalitetssäkringssystemet fungerar väl. Granskningarna, provningarna och kontrollerna skall omfatta samtliga av följande etapper: — Helhetskonstruktion. — Delsystemets uppbyggnad, särskilt ingenjörsarbetet, komponenternas montering samt justeringen av helheten. — Provning av det färdiga delsystemet. — Validitetsprovning under verkliga driftsförhållande, om detta anges i TSD. 3.3 Det anmälda organ som anges i punkt 3.1 skall bedöma kvalitetssäkringssystemet för att avgöra om det uppfyller kraven som anges i punkt 3.2. Överensstämmelse med dessa krav skall antas föreligga för kvalitetssäkringssystem som följer tillämplig harmoniserad standard. Denna harmoniserade standard skall vara ISO 9001 från december 2000, som vid behov skall kompletteras för att beakta särskilda egenskaper hos det delsystem standarden tillämpas på. När det gäller sökande som endast ombesörjer monterings- och installationsarbeten skall den harmoniserade standarden vara ISO 9001 från december 2000, som vid behov skall kompletteras för att beakta särskilda egenskaper hos det delsystem som standarden tillämpas på. Revisionen skall vara särskilt avpassad för det berörda delsystemet samtidigt som den sökandes specifika medverkan i delsystemet skall beaktas. Minst en av revisionsgruppens deltagare skall ha erfarenhet av att bedöma det berörda delsystemets tekniska aspekter. I bedömningsförfarandet ingår ett kontrollbesök hos tillverkaren. Beslutet skall meddelas den sökande. Meddelandet skall innehålla slutsatser från undersökningen och det motiverade beslutet. 3.4 Tillverkaren eller tillverkarna samt den upphandlande enheten, om denna berörs, skall åta sig att uppfylla de skyldigheter som följer av kvalitetssäkringssystemet sådant det har godkänts, och att upprätthålla systemets tillämplighet och effektivitet. De skall meddela det anmälda organ som har godkänt kvalitetssäkringssystemet alla planerade ändringar av kvalitetssäkringssystemet. Det anmälda organet skall bedöma de förändringar som föreslås och besluta om det ändrade kvalitetssäkringssystemet kommer att fortsätta att uppfylla de krav som anges i punkt 3.2 eller om en ny bedömning krävs. Beslutet skall meddelas den sökande. Meddelandet skall innehålla slutsatser från undersökningen och det motiverade beslutet.

4.

Övervakning av kvalitetssäkringssystemet eller kvalitetssäkringssystemen faller under de anmälda organens ansvar. 4.1 Övervakningens syfte är att säkerställa att tillverkaren eller tillverkarna samt den upphandlande enheten, om denna berörs, korrekt uppfyller de skyldigheter som följer av det godkända kvalitetssäkringssystemet. 4.2 I syfte att genomföra kontroller skall det eller de anmälda organ som avses i punkt 3.1 ha permanent tillträde till ritkontor, konstruktions- och produktionsverkstäder, platser för montering och installation, lokaler för lagerhållning och eventuell prefabricering och till provningsanläggningar och i allmänhet till samtliga platser som de anser sig behöva ha tillgång till för att utföra sitt uppdrag. 4.3 Tillverkaren eller tillverkarna och, om denna berörs, den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud skall till det anmälda organ som anges i punkt 3.1 överlämna (eller låta överlämna) alla de dokument som behövs för det syftet och i synnerhet arbetsplaner och teknisk dokumentation avseende delsystemet (med hänsyn till den sökandes specifika medverkan i delsystemet). Närmare bestämt skall följande dokument tillhandahållas: — Dokumentation av kvalitetssäkringssystemet, inbegripet särskilda åtgärder som vidtagits för att säkerställa att —  — (för huvudentreprenören) ledningens ansvar och befogenheter för att säkerställa hela delsystemets överensstämmelse är tillräckligt och lämpligt definierade, — varje tillverkares kvalitetssäkringssystem tillämpas på rätt sätt, så att dessa system bildar en helhet på delsystemsnivå. — De kvalitetsdokument som föreskrivs för den del av kvalitetssäkringssystemet som avser konstruktionen, såsom analysresultat, beräkningar, provningsresultat, etc. — De kvalitetsdokument som föreskrivs för den del av kvalitetssäkringssystemet som avser tillverkningen (inbegripet montering och installation), såsom inspektionsrapporter och provningsdata, kalibreringsdata, rapporter om den berörda personalens kvalifikationer, etc. 4.4 Det anmälda organet eller de anmälda organen skall regelbundet utföra revisioner för att försäkra sig om att tillverkaren eller tillverkarna och den upphandlande enheten, om denna berörs, upprätthåller och tillämpar kvalitetssäkringssystemet, samt lämna en revisionsrapport till dem. Revisionerna skall utföras minst en gång per år och minst en revision skall utföras under pågående arbete (konstruktion, tillverkning, montering eller installation) inom ramen för det delsystem som är föremål för EG-kontrollförfarandet i punkt 6. 4.5 Dessutom får de anmälda organen avlägga oanmälda besök på de sökandes anläggningar som nämns i punkt 4.2. Vid dessa besök får det anmälda organet genomföra fullständiga eller partiella revisioner, för att vid behov kontrollera att kvalitetssäkringssystemet fungerar väl. Det skall överlämna en inspektionsrapport till de sökande, samt en revisionsrapport (om en revision har företagits).

5.

Tillverkaren eller tillverkarna och den upphandlande enheten, om denna berörs, skall under en tioårsperiod räknat från delsystemets senaste tillverkningsdatum behålla följande dokument: — Den dokumentation som anges i punkt 3.1 andra stycket andra strecksatsen. — De ändringar som anges i punkt 3.4 andra stycket. — Det anmälda organets beslut och rapporter som avses i punkt 3.4 sista stycket och i punkterna 4.4 och 4.5.

6.

EG-kontrollförfarande 6.1 Den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud skall till ett anmält organ som denne har valt inge en ansökan om EG-kontroll av delsystemet (genom förfarandet för fullständig kvalitetssäkring med kontroll av konstruktionen) inbegripet samordning av övervakningen av kvalitetssäkringssystemen enligt punkterna 4.4 och 4.5. Den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud skall informera berörda tillverkare om sitt val och sin ansökan. 6.2 Ansökan skall göra det möjligt att förstå delsystemets konstruktion, tillverkning, installation och funktion, samt att bedöma överensstämmelsen med kraven i direktivet och i TSD. Ansökan skall innehålla följande uppgifter: — De tekniska specifikationer som har tillämpats vid konstruktionen, inklusive europeiska specifikationer. — Bevis på specifikationernas lämplighet, i synnerhet om de europeiska specifikationer som nämns i TSD inte har tillämpats fullt ut. De stödjande bevisen skall omfatta resultaten av provningar som utförts av ett lämpligt laboratorium i tillverkarens regi eller för tillverkarens räkning. — Infrastrukturregistret, inklusive alla uppgifter som anges i TSD. — Den tekniska dokumentationen avseende delsystemets tillverkning och montering. — En förteckning över de driftskompatibilitetskomponenter som skall införlivas i delsystemet. — En förteckning över samtliga tillverkare som medverkar vid delsystemets konstruktion, montering och installation. — Bevis på att alla de etapper som nämns i punkt 3.2 omfattas av tillverkarens eller tillverkarnas och/eller den berörda upphandlande enhetens kvalitetssäkringssystem och bevis på att dessa system är effektiva. — Uppgift om vilket eller vilka anmälda organ som är ansvariga för godkännande och övervakning av dessa system. För att möjliggöra bedömning av komplexa infrastrukturprojekt som omfattar olika konstruktioner, vilka byggs eller monteras i följd, kan ansökan uppdelas i olika steg eller faser, såsom beskrivs i bilaga D. Om så är fallet skall varje stadium eller fas av projektet vid lämplig tidpunkt underkastas ovanstående krav. Det anmälda organet, som är ansvarigt för EG-kontroll skall då skall granska om alla stadier eller faser utgör en omfattande och sammanhängande följd av konstruktions-, produktions- och konstruktionsåtgärder som möjliggör bedömning av hela delsystemets överensstämmelse. 6.3 Det anmälda organet skall granska ansökan om kontroll av konstruktionen och skall, om konstruktionen överensstämmer med tillämpliga bestämmelser i direktiv 96/48/EG och tillämpliga TSD, upprätta en konstruktionskontrollrapport till den sökande. Rapporten skall innehålla slutsatser från konstruktionskontrollen, giltighetsvillkor, nödvändiga uppgifter för att identifiera den konstruktion som kontrollerats, och om så krävs en beskrivning av delsystemets funktion. 6.4 När det gäller EG-kontrollens övriga etapper skall det anmälda organet kontrollera att alla de etapper av delsystemet som nämns i punkt 3.2 på ett tillräckligt och lämpligt sätt omfattas av godkännandet och övervakningen av den eller de sökandes kvalitetssäkringssystem. Om delsystemets överensstämmelse med kraven i TSD grundar sig på olika kvalitetssäkringssystem skall följande särskilt kontrolleras: — Huruvida förhållanden och gränssnitt mellan kvalitetssäkringssystemen är tydligt dokumenterade. — Huruvida ledningens övergripande ansvar och befogenheter för att säkerställa hela delsystemets överensstämmelse är tillräckligt och lämpligt definierade. 6.5 Även om det för EG-kontrollen ansvariga anmälda organet inte utövar övervakningen av det eller de kvalitetssäkringssystem som avses i punkt 4, skall det samordna det övervakningsarbete som utförs av övriga anmälda organ som ansvarar för denna uppgift, för att försäkra sig om att förvaltningen av gränssnitten mellan de olika kvalitetssäkringssystemen sköts på ett riktigt sätt, i syfte att införliva delsystemet. I denna samordning ingår att det för EG-kontrollen ansvariga anmälda organet har rätt att — tillsändas all dokumentation (godkännande och övervakning) som utfärdas av det anmälda organet eller de anmälda organen, — medverka vid de revisioner som föreskrivs i punkt 4.4, — på eget ansvar och tillsammans med det anmälda organet eller de anmälda organen ta initiativ till kompletterande revisioner enligt punkt 4.5. 6.6 Om delsystemet uppfyller kraven i direktiv 96/48/EG samt i TSD skall det anmälda organet, på grundval av kontrollen av konstruktionen och godkännandet och övervakningen av kvalitetssäkringssystemet eller -systemen, upprätta ett EG-kontrollintyg avsett för den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud, som i sin tur skall utfärda en EG-kontrollförklaring avsedd för tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där delsystemet är beläget och/eller i drift. EG-kontrollförklaringen och medföljande dokument skall vara daterade och underskrivna. Förklaringen skall avfattas på samma språk som det tekniska underlaget och minst innehålla de uppgifter som anges i bilaga V till direktiv 96/48/EG. 6.7 Det anmälda organet skall ansvara för sammanställningen av det tekniska underlaget som skall medfölja EG-kontrollförklaringen. Detta tekniska underlag skall åtminstone innehålla de uppgifter som anges i artikel 18.3 i direktiv 96/48/EG, särskilt följande uppgifter: — Alla nödvändiga handlingar om delsystemets egenskaper. — En förteckning över de driftskompatibilitetskomponenter som ingår i delsystemet. — Kopior av EG-försäkran om överensstämmelse och i förekommande fall EG-försäkran om lämplighet för användning, som dessa komponenter skall vara försedda med enligt artikel 13 i direktivet, om så krävs tillsammans med tillhörande dokument (intyg, dokument om godkännande och övervakning av kvalitetssäkringssystemet) som utfärdats av anmälda organ på grundval av TSD. — Alla uppgifter avseende villkor för och begränsningar av användande. — Alla uppgifter som avser föreskrifter för reparation, kontinuerlig eller rutinmässig övervakning, skötsel och underhåll. — Det EG-kontrollintyg från det anmälda organet som nämns i punkt 6.6, tillsammans med tillhörande beräkningar och attesterat av organet. Av intyget skall framgå att projektet är förenligt med direktivet och med TSD och i förekommande fall skall eventuellt kvarstående förbehåll som formulerats under åtgärdernas genomförande, och ej återkallats, anges. Till intyget bör även fogas inspektions- och revisionsrapporter som organet har upprättat i anslutning till kontrollen, såsom nämns i punkterna 4.4 och 4.5. — Infrastrukturregistret, inbegripet alla uppgifter som anges i TSD.

7.

Hela det underlag som medföljer EG-kontrollintyget skall inges till den upphandlande enheten eller dess i gemenskapen etablerade ombud och utgöra stöd för EG-kontrollintyget som utfärdats av det anmälda organet. Det skall bifogas den EG-kontrollförklaring som den upphandlande enheten upprättar för tillsynsmyndighetens räkning.

8.	En kopia av underlaget skall behållas av den upphandlande enheten under delsystemets hela livstid. Det skall överlämnas till övriga medlemsstater som begär detta.

---

BILAGA D

DEFINITION AV FASER FÖR BEDÖMNING AV DELSYSTEMET ”INFRASTRUKTUR”

D.1   TILLÄMPNINGSOMRÅDE

I denna bilaga beskrivs de olika faser eller etapper som utformning, konstruktion och slutlig sammanfogning av ett infrastrukturdelsystem uppdelas i. För varje stadium specificeras den tekniska dokumentation som den upphandlande enheten skall förses med för att möjliggöra kontroll av delsystemets överensstämmelse.

På grund av att dessa tekniska uppgifter begränsas till enbart den del av den tekniska dokumentationen som krävs för driftskompatibiliteten - vilken skall ge den ansvariga nationella myndigheten möjlighet att utfärda tillstånd för ibruktagande av ett nytt eller ändrat delsystem - kan infrastrukturförvaltaren tilldelas samma roll som den upphandlande enheten. Detta framgår av nedanstående punkter.

D.2   LINJER SOM SÄRSKILT ANLÄGGS FÖR HÖGHASTIGHETSTÅG

Projektering och byggande av en ny järnvägsinfrastruktur löper i allmänhet över flera år. Dessutom kan bristande överensstämmelse i projektering och byggande få omfattande konsekvenser, om det blir nödvändigt att i efterhand korrigera konstbyggnader som redan befinner sig i byggfasen. Det är därför av avgörande betydelse att tydligt definiera de olika faser då det anmälda organets kontroller skall genomföras. När det gäller delsystemet ”Infrastruktur” kan dessa faser i allmänhet beskrivas enligt följande:

Var och en av dessa faser innefattar olika projekterings- och byggnadsarbeten, som kan överlappa varandra i tiden, och vara föremål för separata kontrollförfaranden, förutsatt att det anmälda organet kan garantera hela delsystemets enhetlighet enligt vad som avses i denna TSD.

D.2.1   Projektering av arbetshandlingar för samtliga byggnadsarbeten och banöverbyggnad:

Denna fas syftar till att närmare ange och fastlägga de tekniska specifikationer som skall ligga till grund för förslag till senare kontrakt om projektering och utförande av byggnadsarbeten och banöverbyggnad.

▼M1

För att det utsedda anmälda organets kontrollförfaranden ska gå smidigt, ska den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren inledningsvis utarbeta och till det anmälda organet översända verifikationsdokument för det berörda projektet. Dessa ska innehålla en sammanfattning av alla fastställda handlingar för det projekterade delsystemet som ska ingå i det tekniska underlaget för delsystemet, enligt vad som i denna fas av definitionsarbetet framgår av det utkast som låg till grund för medlemsstatens beslut att utföra arbetet. I dessa verifikationsdokument beskrivs i ett separat kapitel de uppgifter som ska föras in i infrastrukturregistret för den berörda linjen.

▼B

Med hänsyn till gängse byggförfaranden för ny infrastruktur kan definitionen eller specifikationen av delsystemets egenskaper i denna fas vara ofullständig, i synnerhet när det gäller vissa egenskaper, aspekter och driftskompatibilitetskomponenter som kan definieras först när berörda upphandlingsförfaranden avslutats. Den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren skall meddela det anmälda organet detta, och ange det troliga datumet då beslut om utförandeav varje egenskap, aspekt och komponent kommer att fattas och kan meddelas organet. Varje beslut ägnat att närmare ange eller ändra val i fråga om egenskaper, aspekter och driftskompatibilitetskomponenter skall meddelas det anmälda organet av den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren, med hjälp av en uppdaterad version av verifikationsdokumenten för den berörda banan.

I alla händelser skall den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren vid slutet av varje ovan angiven ”definitionsfas” skicka en uppdaterad version av dessa specifikationer till det anmälda organet, avseende varje del av utförandet, och innan byggnation påbörjas.

Denna fas som omfattar den samlade funktionen av konstbyggnader och banöverbyggnad skall anses avslutad när de byggkontrakt som upprättats enligt angivna specifikationer för egenskaper och delar tilldelas berörda utförare för en given del av en byggnation, efter att ha kontrollerats av det anmälda organet.

På grundval av verifikationsdokumenten skall följande egenskaper och delar kontrolleras inom ramen för den samlade funktionen av konstbyggnader och banöverbyggnad, med uppgift om det förfarande som skall tillämpas för var och en av dessa:

Fria rummet, avstånd mellan spårmitt, sidoutrymme, tillträde och intrång

För att det anmälda organet skall kunna utföra sin kontroll skall den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren fastställa en uppsättning standardtvärsektioner för linjen som redovisar den planerade utformningen av följande fyra delar:

Rälsförhöjningar och kurvradier

Den upphandlande enheten eller dess ombud skall för det anmälda organets kontrollsyften upprätta en förteckning över kurvorna på det berörda projektets banavsnitt enligt projektfasens gällande definitioner, med uppgift om kurvradie, teoretisk rälsförhöjning och rälsförhöjningsbrist som följd av denna rälsförhöjning vid den högsta tåghastighet som väljs. Dessa tre värden skall redovisas separat för varje spår, i den händelse dessa uppvisar olika kurvradie- eller rälsförhöjningsegenskaper.

Om projektet omfattar servicespår eller uppställningsspår som skall hållas öppna för trafikering med driftskompatibla tåg, skall den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren upprätta en plan över dessa anläggningar. Planen skall innehålla uppgifter om deras sträckning och den kurvradie som används för dessa sidospår.

Stigningar och lutningar

Den upphandlande enheten eller dess ombud, eller infrastrukturförvaltaren, skall för det anmälda organets kontrollsyften upprätta en längdprofil över banan med uppgift om de stigningar och lutningar som planeras för sträckan vid detta projektstadium, samt planerade kurvradier för förbindelsesträckorna mellan dessa längdprofilavsnitt.

Miljöskydd

Den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren skall för det anmälda organets kontrollsyften tillhandahålla den miljökonsekvensbeskrivning som genomförts enligt de krav som medlemsstaten ställer för att uppfylla rådets direktiv 85/337/EEG. Av miljökonsekvensbeskrivningen skall förväntade bullernivåer och vibrationsnivåer längs infrastrukturen framgå, i förhållande till de nivåer som fastställs i de europeiska specifikationerna och tillämpliga nationella bestämmelser, samt beskriva de eventuella miljöskyddsåtgärder som vidtagits för att iaktta dessa nivåer.

Sidovindars påverkan

Den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren skall fastställa på vilka platser sidovindar med en hastighet som överskrider tillåtna gränsvärden kan uppstå, och där avpassade vindskydd bör inrättas.

Perronglängd

Perronghöjd

För dessa båda egenskaper skall den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren för det anmälda organets kontrollsyften upprätta ritningar över planerade stationer, med uppgift om användbar perronglängd och tvärsnitt av perrongernas profil.

D.2.2   Projekteringsfas för byggnadskonstruktioner

Denna fas omfattar projekteringsarbete för alla tekniska konstruktioner som krävs för att bygga infrastrukturen - inbegripet markarbeten, konstbyggnader, tunnlar, samt stationer ovan och under jord. Byggnadsarbeten, vilka omfattar komponenter, kan inte påbörjas förrän det anmälda organet har kontrollerat dessa komponenter.

Kontroll av överensstämmelsen för denna fas skall i princip ske för varje byggnadsarbete som berörs av bestämmelserna i denna TSD. I de fall då man använder sig av ”typkonstruktioner”, får emellertid berörda kontroller av byggnationens konstruktion omfattas av ett gemensamt underlag för en serie byggnadsarbeten som lyder under identiska villkor när det gäller en given del av en byggnation.

De gränssnittsegenskaper och -komponenter som omfattas av kontroll av överensstämmelse under projekteringsfasen anges nedan, fördelade efter byggnadsarbetets art:

1.   Samtliga byggnadsarbeten som omfattar spårnära konstruktioner eller hängande över dem: t.ex. vägbroar, perrongtak, underjordiska stationer

Fria rummet, avstånd mellan spårmitt, sidoutrymme:

För varje byggnadskonstruktion, eller serie av identiska byggnadskonstruktioner, när det är fråga om typkonstruktioner, skall den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren upprätta med spåren parallella tvärsektioner, som skall vara försedda med följande uppgifter:

Aerodynamisk påverkan på byggnadskonstruktioner:

Den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren skall, om så är tillämpligt, till underlaget för varje byggnadskonstruktion bifoga handlingar som styrker att de berörda byggnadskonstruktionerna är utformade för att klara de belastningar som anges i punkt 4.3.3 (punkt 4.3.3.3) när det gäller denna aspekt (tillämpning av kapitel 6.6 i ENV 1991-3 från juni 2001).

2.   Specifika kontroller av järnvägsbroar:

Konstbyggnader, vertikala belastningar

Konstbyggnader, transversella horisontella krafter

Konstbyggnader, longitudinella belastningar

Den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren skall, om så är tillämpligt, för det anmälda organets kontrollsyften till underlaget för varje byggnadsarbete foga handlingar som styrker att de berörda konstbyggnaderna är utformade för att klara de belastningar som anges i punkterna 4.3.3.13, 4.3.3.14 och 4.3.3.15 för dessa tre aspekter (enligt ENV 1991, del 1).

3.   Specifika kontroller för tunnlar, ”cut-and-covers” och underjordiska stationer:

Den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren skall, om så är tillämpligt, till underlaget för varje byggnadsarbete foga handlingar som styrker att fria rummet för berörda byggnadskonstruktioner uppfyller kraven i den CEN-standard som anges i punkt 4.3.3.6 för ”arbeten under marknivå såsom tunnlar och ’cut-and-covers’”, som begränsar tryckförändringarna till 10 000 Pascal under den tiden tåg passerar tunneln.

Eventuella åtgärder som vidtas i långa tunnlar enligt punkt 4.2.3.1.4 skall anges närmare i det tekniska underlaget för den berörda tunneln.

När det gäller underjordiska stationer skall den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren dessutom till tidigare nämnda underlag foga en studie som visar att begränsningarna av de lufthastigheter som resande kan utsättas för i de områden de har tillträde till enligt punkt 4.3.3.27 iakttas för ”underjordiska stationer”.

4.   Specifika kontroller för perronger och stationer under jord

Den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren skall till underlaget för varje byggnadskonstruktion foga en uppsättning dokument som beskriver de åtgärder som vidtagits för att eliminera oacceptabla risker för att resande drabbas av elolyckor på grund av den utrustning som installeras.

D.2.3   Byggfas för byggnadskonstruktioner:

Denna fas innefattar genomförandet av samtliga byggnadsarbeten som avses i föregående fas, i enlighet med de specifikationer som utarbetats under den fasen. För ett givet byggnadsarbete inleds denna fas i samband med tilldelningen av kontraktet om byggnadsarbetets utförande, och avslutas i samband med dess godkännande innan delsystemet tas i bruk.

Fasen kan för vissa byggnadskonstruktioner (järnvägsbroar) omfatta särskilda provningar och åtgärder. Dessa provningar och åtgärder skall genomföras enligt de villkor som anges i nationella lagar och bestämmelser som gäller på den berörda medlemsstatens territorium.

D.2.4   Projekteringsfas för banöverbyggnaden:

Denna fas omfattar projektering av samtliga delkomponenter som krävs för byggnation av spåret: spår, spårväxlar och spårkorsningar och dilatationsfogar, apparatur som har gränssnitt till andra delsystem som omfattar fasta spårkomponenter. Fasen inleds i allmänhet samtidigt med fasen för projektering av arbetshandlingar, och avslutas genom upprättandet av specifikationer för kontrakt om leveranser av komponenter och/eller byggande av spåret.

Kontroll av överensstämmelse för denna fas skall i princip ske för varje typ av delutrustning hos banöverbyggnaden som berörs av bestämmelserna i denna TSD och som sammanfogas i delsystemet: spår, spårväxlar och spårkorsningar och dilatationsfogar. Om flera olika typer av en och samma slags delutrustning används i delsystemets uppbyggnad, antingen till följd av att olika tekniker används, eller genom anpassning av egenskaperna för delutrustning med samma teknik, skall kontrollen omfatta var och en av de olika typer av delutrustning som ingår i delsystemet.

De egenskaper och delar av delsystemet som skall omfattas av kontrollen av överensstämmelse när det gäller projekteringsfasen anges nedan för varje typ av delutrustning:

1.   Spår

Spårvidd

Spårets motståndsförmåga mot vertikala krafter, sidokrafter och longitudinella belastningar

Spårstyvhet

För varje spårtyp som skall ingå i delsystemet skall den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren för det anmälda organets kontrollsyften upprätta ett underlag som skall innehålla följande uppgifter:

Om spårläggningssystemet inte utförs med de driftskompatibilitetskomponenter som anges i kapitel 5, skall underlaget omfatta de tekniska undersökningar som anges i punkterna 4.3.3.16, 4.3.3.17, 4.3.3.21 och 4.3.3.22, som skall visa att spårläggningssystemet har önskvärda prestanda vad gäller motståndsförmåga mot vertikala, transversella och longitudinella belastningar samt vad gäller dynamisk styvhet. Den valda spårläggningssystemet skall kontrolleras med avseende på funktion vid drift enligt vad som beskrivs i tabell B.7.

2.   Spårväxlar och spårkorsningar samt expansionsfogar:

Spårväxlar och spårkorsningar, växeltungornas profil och driftsmässiga förhållanden

Rälsförhöjningsbrist i spårväxlar och spårkorsningar

För varje typ av spårväxlar och spårkorsningar som skall införlivas i delsystemet skall den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren för det anmälda organets kontrollsyften upprätta ett underlag som skall innehålla följande uppgifter:

I händelse att spårväxlar och spårkorsningar inte utförs med de driftskompatibilitetskomponenter som anges i kapitel 5 skall underlaget omfatta de tekniska undersökningar som anges i punkterna 4.3.3.16, 4.3.3.17, 4.3.3.21 och 4.3.3.22 för att visa att den valda typen av spårväxlar och spårkorsningar har önskvärda prestanda vad gäller motståndsförmåga mot vertikala, transversella och longitudinella belastningar samt vad gäller dynamisk styvhet.

3.   Spårets geometriska egenskaper

Den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren skall för det anmälda organets kontrollsyften låta upprätta den tabell över gränsvärden för den spårgeometriska kvaliteten som föreskrivs i punkt 4.2.3.2.2 när det gäller underhållsplanen.

D.2.5   Byggfas för banöverbyggnaden

Denna fas inleds efter upprättandet av specifikationer under den föregående projekteringsfasen, så snart motsvarande kontrakt har tilldelats. För en given del av en byggnation avslutas fasen i samband med godkännandet av denna del innan delsystemet tas i bruk.

Under denna fas berör kontrollen av överensstämmelse följande delar:

Räl

Den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren skall till det anmälda organet översända EG-certifikat om räler som mottagits av rälstillverkaren för de räler som lagts på banan. Certifikaten skall omfatta en kontroll av dimensionerna för de produkter som tillhandahållits enligt specifikationerna för denna komponent i kapitel 5.

Spårgeometrisk kvalitet

Vid godkännandet av delarna ingående i spårläggningen skall den upphandlande enheten eller infrastrukturförvaltaren för det anmälda organets kontrollsyften utföra och analysera mätningar av spårgeometriska egenskaper. Av uppgiftssammanställningen och analysrapporten skall överensstämmelsen med de gränsvärden som anges under konstruktionsfasen för banöverbyggnaden framgå.

D.2.6   Driftsättningsfas

Denna fas inleds när samtliga infrastrukturarbeten, inkluderande samtliga delsystem med fasta installationer, har avslutats. Den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren skall tillsammans med den nationella myndighet som berörs fastställa de åtgärder och de olika faser som krävs för att på sikt göra det möjligt att ta delsystemet i bruk, enligt vad som anges i punkt 4.2.3.2.1. Dessa faser kan omfatta övergångsperioder där ibruktagande sker med begränsad funktionalitet.

Under denna fas berör kontrollen av överensstämmelse följande delar:

Provningar före ibruktagande

Sedan godkännandeförfarandena avslutats för bygg- och anläggningskontrakt vad avser en eller flera delar av byggnationen skall den upphandlande enheten eller dess ombud eller infrastrukturförvaltaren för det anmälda organets kontrollsyften låta utföra en provning före ibruktagandet, enligt de villkor som anges i punkt 4.2.3.2.1 i denna TSD. Det anmälda organet får ansvara för utförandet av dessa åtgärder, eller i annat fall ett oberoende certifierat provningslaboratorium. Laboratoriets rapport skall då underställas det anmälda organet för bedömning.

Provningsrapporten skall omfatta en förteckning över egenskaper som den myndighet som ansvarar för att godkänna linjen för ibruktagande har begärt att mäta. För var och en av dessa egenskaper skall de punkter anges där fastställda gränsvärden har uppnåtts eller överskridits.

Underhållsplan

Den upphandlande enheten eller dess ombud, eller infrastrukturförvaltaren, skall för det anmälda organets kontrolländamål upprätta den underhållsplan vars specifikationer beskrivs i punkt 4.2.3.2.2.

Verifikationsdokument

Den upphandlande enheten eller dess ombud, eller infrastrukturförvaltaren, skall för det anmälda organets kontrollsyften upprätta en definitiv version av kontrollspecifikationerna för den berörda linjen. Dessa specifikationer skall efter det anmälda organets kontroll utgöra det referensdokument som garanterar att föreskrifterna i denna TSD har iakttagits för den linje som skall tas i bruk.

▼M1 —————

▼B

D.3   BEFINTLIGA LINJER SOM SÄRSKILT UPPGRADERAS FÖR HÖGHASTIGHETSTRAFIK

När det är fråga om större ändringar, om projektet för att uppgradera en befintlig linje för höghastighetstrafik faller inom tillämpningsområdet för direktiv 96/48/EG, skall infrastrukturförvaltaren inleda kontrollförfarandet med en bedömning av detaljutförandet.

Konstruktionen och utförandet av omfattande förbättringar av befintliga linjer kan omfatta ändringar av delar av installationer som eventuellt omfattas av denna TSD. Beroende på de förfaranden som används när det gäller arbetsledning, är det därför av avgörande betydelse att exakt fastställa de konstbyggnader vars ändringar får omfattas av specifikationerna i föregående kapitel och de olika faser vid vilka det anmälda organet förväntas utföra kontroller.

EG-kontrollen av överensstämmelse för delsystemet ”Infrastruktur” skall i detta fall, beroende på berörda byggnadsarbeten och de faser som har fastställts för projektet, utföras med tillämpning av samtliga eller vissa av de förfaranden som beskrivs i D.2. Bland dessa förfaranden skall endast de som berör aspekter som omfattas av specifikationerna i punkt 4.3.3 beaktas för den linjekategori som berörs av uppgraderingsarbetena.

▼M1

---

BILAGA E

EGENSKAPER SOM SKA ANGES I INFRASTRUKTURREGISTRET

De uppgifter som ska anges för de register som föreskrivs i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG ( 8 ) är de som anges i kommissionens genomförandebeslut 2011/633/EU av den 15 september 2011 om gemensamma specifikationer för registret över järnvägsinfrastruktur ( 9 ).

▼B

---

BILAGA G

KINEMATISKA LASTPROFILER GA, GB OCH GC

KINEMATISKA LASTPROFILER GA, GB OCH GC

Referensprofiler

Anmärkning:

Upp till höjden 3 250 mm är referensprofilerna för GA, GB och GC identiska.

UNDRE DELAR

A. Linjer som trafikeras av drivenheter som används för internationell trafik

B. Linjer som trafikeras av personvagnar, resgodsvagnar och godsvagnar som används för internationell trafik (med undantag för drivenheter som används för internationell trafik)

Anmärkning:

På lutande anslutningar med en radie ≥ 500 m skall det vertikala måttet som anges i diagrammen A och B minskas med

(R i m). Om 625 ≥ R ≥ 500 m utgår måttet 80.

KINEMATISK LASTPROFIL FÖR DE NEDRE DELARNA INOM SPÅROMRÅDET, DET OMRÅDE SOM UPPTAS AV SPÅRBROMSARNA OCH OMRÅDET FÖR SPÅRETS CENTRUMLINJE

A. Linjer som trafikeras av drivenheter som används för internationell trafik

KINEMATISK LASTPROFIL FÖR DE NEDRE DELARNA

B. Linjer som trafikeras av personvagnar, resgodsvagnar och godsvagnar som används för internationell trafik, med undantag för drivenheter.

---

BILAGA H

BESTÄMMELSER FÖR SPÅRS HORISONTELLA STRÄCKNING I S-FORMADE KURVOR

(Längden på det rakspår som troligen krävs mellan en kurva och en motkurva)

Data som används vid beräkningen

R1 och R2 = Radier i meter för den berörda kurvan och motkurvan med radierna R1 och R2 ≥ 150 m.

L = Längd i meter för det rakspår som troligen krävs mellan en kurva och en motkurva med radierna R1 och R2.

I = Spårvidd i meter inom det berörda området.

Formler som skall användas

Når R1 = R2 = R kan dessa formler förenklas enligt följande:

I ovanstående formler antas att kurvorna och motkurvorna är tangenter till varandra eller till mellanliggande rakspår. Rakspårets längd skall ökas när en grenspårsvinkel (spårväxlar och spårkorsningar) ändrar fordonens svängande rörelse för att kompensera för den extra relativa förskjutningen av buffrar som orsakas därav.

Dessa sträckningar möjliggör en minsta kurvradie på 190 m utan raksträcka mellan kurvorna, och på 150 m med en raksträcka på minst 6 m mellan kurvorna.

---

BILAGA I

UNIVERSELLA DYNAMISKA TÅG (UNIVERSAL DYNAMIC TRAIN)

Skiss för ovan förtecknade tågsätt:

(1) Dragenhet

(2) Sista fordon med koppling

(3) Mittvagn

---

BILAGA K1

SYMMETRISKA JÄRNVÄGSRÄLER MED PLAN UNDERSIDA MED EN MASSA SOM ÖVERSTIGER ELLER ÄR LIKA MED 46 KG/M - STÅLKVALITETER

De sju stålkvaliteterna anges i tabell 1. De fem hårdhetsområdena för stålkvaliteterna skall överensstämma med de som anges i tabell 1.

---

BILAGA K2

SYMMETRISKA JÄRNVÄGSRÄLER MED PLAN UNDERSIDA MED EN MASSA SOM ÖVERSTIGER ELLER ÄR LIKA MED 46 KG/M - RÄLSPROFILER

Rälsprofil 54 E 1

Rälsprofil 54 E 2

Rälsprofil 54 E 3

Rälsprofil 56 E 1

Rälsprofil 60 E1

Principiella övergångsreferenser för räl

---

BILAGA L1

RÄL FÖR SPÅRVÄXLAR OCH SPÅRKORSNINGAR SOM ANVÄNDS TILLSAMMANS MED SYMMETRISKA JÄRNVÄGSRÄLER MED PLAN UNDERSIDA MED EN MASSA SOM ÖVERSTIGER ELLER ÄR LIKA MED 46 KG/M - STÅLKVALITETER

Det åtta stålkvaliteterna anges i tabell 1. De fem hårdhetsområdena för stålkvaliteterna skall överensstämma med de som anges i tabell 1.

---

BILAGA L2

RÄL FÖR SPÅRVÄXLAR OCH SPÅRKORSNINGAR SOM ANVÄNDS TILLSAMMANS MED SYMMETRISKA JÄRNVÄGSRÄLER MED PLAN UNDERSIDA MED EN MASSA SOM ÖVERSTIGER ELLER ÄR LIKA MED 46 KG/M — RÄLSPROFILER

Rälsprofil 54 E1 A1

Rälsprofil 49 E1 A1

Rälsprofil 49 E1 A2

Rälsprofil 60 E1 A1

Rälsprofil 60 E1 A2

Rälsprofil 60 E1 A3

Rälsprofil 54 E1 A2

Rälsprofil 54 E2 A1

Rälsprofil 60 E1 A4

Rälsprofil 60 E1 A5

Rälsprofil 50 E1 T1

Rälsprofil 60 E1 T1

Rälsprofil 50 E2 T1

Rälsprofil 54 E1 T1

Rälsprofil 60 E1 T2

Rälsprofil 49 E1 F1

Rälsprofil 54 E1 F1

Rälsprofil 54 E3 F1

Rälsprofil 60 E1 F1

---

BILAGA M

LASTPROFIL UK1

Definition av UK1-profilen

Synsättet i Förenade kungariket är att maximera fordonsprofilen och samtidigt säkerställa att fordonens utnyttjade utrymme ligger inom fria rummet för hinder på alla platser längs banorna.

Som en följd har UK1-profilen ursprungligen fastställts såsom en fordonsprofil.

---

BILAGA N

LASTPROFIL FIN1

---

BILAGA O

LASTPROFIL IRL 1

Noter

1.	I horisontella kurvor skall tillräcklig hänsyn tas till effekter orsakade av kurvor och rälsförhöjning.

2.	I vertikala kurvor skall tillräcklig hänsyn tas till effekter av sådana kurvor.

3.	Gränsvärdet 60 mm för byggnaders utsprång till friprofilen gäller med alla begränsningar som framläggs i standard PW4. Värdet för utsprång är noll för Dublins förortsområden (se standard PW4 för smärre undantag).

4.

Broar a) Den vertikala höjden 4 830 mm avser färdig höjd. Om extra ballast föreslås eller om en spårlyftning krävs, för att förbättra den longitudinella profilen, skall en större höjd tillhandahållas. Under vissa omständigheter kan måttet 4 830 minskas till 4 690 mm. b) Höjden på broar och byggnadsverk skall ökas med de värden som anges i tabell A, när rälsförhöjning förekommer. Tabell A Rälsförhöjning H 0 4 830 10 4 843 20 4 857 30 4 870 40 4 883 50 4 896 60 4 910 70 4 923 80 4 936 90 4 949 100 4 963 110 4 976 120 4 989 130 5 002 140 5 016 150 5 029 160 5 042 165 5 055 c) Brofästen skall vara 4 500 mm från närmaste passerande kant, på grund av kurveffekter. d) Om elektrifiering planeras och det finns en plankorsning i närheten, måste det vertikala fria rummet ökas till 6 140 mm.

5.	Utrymme är avsatt för en 700 mm gångväg. Utan gångväg kan det angivna måttet minskas till 1 790 mm.

6.	I standarden PW39 finns en omfattande tabell över plattformsbredder.

---

( 1 ) EGT L 235, 17.9.1996, s. 6.

( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG av den 19 mars 2001 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (EGT L 110, 20.4.2001, s. 1).

( 3 ) EGT L 100, 11.4.2001, s. 17.

( 4 ) Ökningen av rälens temperatur till följd av att energi avleds till spåret uppgår till 0,035 °C per kN bromskraft per räl. Det fall 1 som beskrivs (för båda rälsen) motsvarar därför en temperaturökning i rälerna på cirka 6 °C per tåg.

( 5 ) Se bilaga N.

( 6 ) Se bilaga M.

( 7 ) Se bilaga O.

( 8 ) EUT L 191, 18.7.2008, s. 1.

( 9 ) EUT L 256, 1.10.2011, s. 1.