This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02001R0044-20100514
Council Regulation (EC) No 44/2001 of 22 December 2000 on jurisdiction and the recognition and enforcement of judgments in civil and commercial matters
Consolidated text: Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område
Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område
02001R0044 — SV — 14.05.2010 — 008.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 012 16.1.2001, s. 1) |
Ändrad genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1496/2002 av den 21 augusti 2002 |
L 225 |
13 |
22.8.2002 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1937/2004 av den 9 november 2004 |
L 334 |
3 |
10.11.2004 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 2245/2004 av den 27 december 2004 |
L 381 |
10 |
28.12.2004 |
|
L 363 |
1 |
20.12.2006 |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1103/2008 av den 22 oktober 2008 |
L 304 |
80 |
14.11.2008 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 280/2009 av den 6 april 2009 |
L 93 |
13 |
7.4.2009 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 416/2010 av den 12 maj 2010 |
L 119 |
7 |
13.5.2010 |
Ändrad genom:
L 236 |
33 |
23.9.2003 |
Rättad genom:
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 44/2001
av den 22 december 2000
om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område
KAPITEL I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE
Artikel 1
Förordningen är inte tillämplig på
fysiska personers rättsliga status, rättskapacitet eller rättshandlingsförmåga, makars förmögenhetsförhållanden, arv och testamente,
konkurs, ackord och liknande förfaranden,
social trygghet,
skiljeförfarande.
KAPITEL II
DOMSTOLS BEHÖRIGHET
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 2
Artikel 3
Artikel 4
Avsnitt 2
Särskilda behörighetsregler
Artikel 5
Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat kan väckas i en annan medlemsstat
om talan avser avtal, vid domstolen i uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser;
i denna bestämmelse, och såvida inte annat avtalats, avses med uppfyllelseorten för den förpliktelse som talan avser
om punkt b inte gäller, skall punkt a gälla,
om talan avser underhållsskyldighet, vid domstolen i den ort där den underhållsberättigade har sin hemvist eller vanliga vistelseort eller, om talan har samband med frågan om någons rättsliga status, vid den domstol som enligt sin egen lag är behörig att pröva denna fråga, såvida inte behörigheten endast grundar sig på den ena partens medborgarskap,
om talan avser skadestånd utanför avtalsförhållanden, vid domstolen i den ort där skadan inträffade eller kan inträffa,
om talan avser enskilt anspråk i anledning av brott, vid den domstol där brottmålet är anhängigt, i den mån domstolen enligt sin lag är behörig att pröva enskilda anspråk,
i fråga om tvist som hänför sig till verksamheten vid en filial, agentur eller annan etablering, vid domstolen i den ort där denna är belägen,
i hans egenskap av instiftare av en ”trust”, ”trustee” eller insatt förmånstagare till en ”trust”, som är upprättad antingen genom lag eller genom en skriftlig handling eller muntligen och skriftligen bekräftad, vid domstolarna i den medlemsstat där ”trusten” har sitt säte,
i fråga om tvist om betalning av bärgarlön för bärgning av skeppslast eller för frakt, vid den domstol där lasten eller frakten
har blivit föremål för kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd för att säkerställa sådan betalning, eller
kunde ha blivit föremål för sådan säkerhetsåtgärd, om inte borgen eller annan säkerhet hade ställts,
förutsatt att det görs gällande att svaranden har någon rätt till lasten eller frakten eller hade sådan rätt vid tiden för bärgningen.
Artikel 6
Talan mot den som har hemvist i en medlemsstat kan även väckas i följande fall:
Om han är en av flera svarande, vid domstol där någon av svarandena har hemvist, förutsatt att det finns ett tillräckligt nära samband mellan käromålen för att en gemensam handläggning och dom skall vara påkallad för att undvika att oförenliga domar meddelas som en följd av att käromålen prövas i olika rättegångar.
Om talan avser återgångskrav eller annat liknande, vid den domstol där det ursprungliga käromålet är anhängigt, såvida inte detta har väckts endast för att få talan mot tredje man prövad vid annan domstol än den som annars skulle ha varit behörig att pröva talan mot honom.
Vid genkäromål som grundar sig på samma avtal eller omständigheter som huvudkäromålet, vid den domstol där huvudkäromålet är anhängigt.
Om talan avser avtal och denna talan får förenas med ett annat mål mot samma svarande om sakrätt till fast egendom, vid domstolen i den medlemsstat på vars territorium fastigheten är belägen.
Artikel 7
En domstol i en medlemsstat som med stöd av denna förordning är behörig att pröva mål om ansvar till följd av ett fartygs användning eller drift är, liksom annan domstol som enligt lagen i den medlemsstaten är behörig i stället för denna, också behörig att pröva mål om begränsning av sådant ansvar.
Avsnitt 3
Behörighet vid försäkringstvister
Artikel 8
För försäkringstvister gäller i fråga om domstols behörighet utöver föreskrifterna i artikel 4 och artikel 5.5 bestämmelserna i detta avsnitt.
Artikel 9
Talan mot en försäkringsgivare som har hemvist i en medlemsstat kan väckas
vid domstolarna i den medlemsstat där han har hemvist, eller
i en annan medlemsstat, vid domstolen i den ort där käranden har hemvist om talan väcks av försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare, eller
om han är en samförsäkrare, vid den domstol i en medlemsstat där talan har väckts mot huvudförsäkringsgivaren.
Artikel 10
Beträffande ansvarsförsäkring eller försäkring av fast egendom kan talan mot försäkringsgivaren också väckas vid domstolen i den ort där skadan inträffade. Detsamma gäller om både lös och fast egendom omfattas av samma försäkringsavtal och har skadats genom samma händelse.
Artikel 11
Artikel 12
Artikel 13
Avvikelser från bestämmelserna i detta avsnitt i ett avtal om domstols behörighet gäller endast om avtalet
har ingåtts efter tvistens uppkomst, eller
ger försäkringstagaren, den försäkrade eller en förmånstagare rätt att väcka talan vid andra domstolar än dem som anges i detta avsnitt, eller
har ingåtts mellan en försäkringstagare och en försäkringsgivare, vilka vid försäkringsavtalets ingående hade hemvist eller sin vanliga vistelseort i samma medlemsstat, och avtalet innebär att domstolarna i den staten skall vara behöriga även om skadan skulle inträffa utomlands, såvida inte ett sådant avtal strider mot lagen i den staten, eller
har ingåtts med en försäkringstagare som inte har hemvist i någon medlemsstat, förutsatt att försäkringen inte är obligatorisk och inte heller avser fast egendom i en medlemsstat, eller
hänför sig till ett försäkringsavtal som omfattar en eller flera av de risker som anges i artikel 14.
Artikel 14
De risker som avses i artikel 13.5 är följande:
Förlust av eller skada på
havsgående fartyg, anläggningar offshore eller på fria havet eller luftfartyg, där förlusten eller skadan har samband med deras användning för kommersiellt ändamål,
gods under transport, med undantag för passagerares resgods, när transporten helt eller delvis sker med sådant fartyg eller luftfartyg.
Ansvar, med undantag för fysisk skada på passagerare eller förlust av eller skada på deras resgods,
som är en följd av användningen eller driften av fartyg, anläggningar eller luftfartyg som anges i punkt 1 a, såvida inte lagen i den medlemsstat där sådant luftfartyg är registrerat förbjuder avtal om domstols behörighet i fråga om försäkring av sådana risker,
för förlust eller skada orsakad av gods under transport enligt punkt 1 b.
Ekonomisk förlust som har samband med användningen eller driften av fartyg, anläggningar eller luftfartyg enligt punkt 1 a, särskilt förlust av frakt eller befraktningsintäkter.
Varje risk som har samband med någon av de risker som avses i punkterna 1-3.
Avsnitt 4
Behörighet vid konsumenttvister
Artikel 15
Om talan avser avtal som har ingåtts av en person, konsumenten, för ändamål som kan anses ligga utanför hans affärsverksamhet eller yrkesverksamhet, gäller i fråga om behörigheten, om inte annat följer av föreskrifterna i artikel 4 och artikel 5.5, bestämmelserna i detta avsnitt
om avtalet gäller köp av varor där betalningen skall erläggas i särskilda poster, eller
om avtalet gäller lån som skall återbetalas i särskilda poster eller någon annan form av kredit om lånet eller krediten var avsedd att finansiera köp av varor, eller
i övriga fall, om avtalet har ingåtts med en person som bedriver kommersiell verksamhet eller yrkesverksamhet i den medlemsstat där konsumenten har hemvist eller, på något sätt, riktar sådan verksamhet till den medlemsstaten eller flera stater, däribland den medlemsstaten, och avtalet faller inom ramen för sådan verksamhet.
Artikel 16
Artikel 17
Avvikelser från bestämmelserna i detta avsnitt i ett avtal om domstols behörighet gäller endast om avtalet
har ingåtts efter tvistens uppkomst, eller
ger konsumenten rätt att väcka talan vid andra domstolar än dem som anges i detta avsnitt, eller
har ingåtts av en konsument och dennes avtalspart, vilka vid avtalets ingående hade hemvist eller sin vanliga vistelseort i samma medlemsstat, och avtalet ger domstolarna i den medlemsstaten behörighet, såvida inte ett sådant avtal strider mot lagen i den medlemsstaten.
Avsnitt 5
Behörighet vid tvister om anställningsavtal
Artikel 18
Artikel 19
Talan mot en arbetsgivare som har hemvist i en medlemsstat kan väckas
vid domstolen i den medlemsstat där arbetsgivaren har hemvist, eller
i en annan medlemsstat
vid domstolen i den ort där arbetstagaren vanligtvis utför eller senast utförde sitt arbete, eller
om arbetstagaren inte vanligtvis utför eller utförde sitt arbete i ett och samma land, vid domstolen i den ort där det affärsställe vid vilket arbetstagaren anställts är eller var beläget.
Artikel 20
Artikel 21
Avvikelser från bestämmelserna i detta avsnitt i ett avtal om domstols behörighet gäller endast om avtalet
har ingåtts efter tvistens uppkomst, eller
ger arbetstagaren rätt att väcka talan vid andra domstolar än dem som anges i detta avsnitt.
Avsnitt 6
Exklusiv behörighet
Artikel 22
Följande domstolar skall, oberoende av parternas hemvist, ha exklusiv behörighet:
Om talan avser sakrätt i fast egendom eller nyttjanderätt till fast egendom, domstolarna i den medlemsstat där egendomen är belägen.
Dock skall, om talan avser avtal om nyttjanderätt till fast egendom för tillfälligt privat bruk under en tid av högst sex på varandra följande månader, också domstolarna i den medlemsstat där svaranden har hemvist vara behöriga under förutsättning att nyttjanderättshavaren är en fysisk person och att ägaren och nyttjanderättshavaren har hemvist i samma medlemsstat.
Om talan avser giltighet, ogiltighet eller upplösning av bolag eller andra juridiska personer eller giltighet av beslut av deras organ, domstolarna i den medlemsstat där den juridiska personen har sitt säte; för att bestämma var detta säte är beläget skall domstolen tillämpa sin egen internationella privaträtt.
Om talan avser giltigheten av inskrivningar i offentliga register, domstolarna i den medlemsstat där registret förs.
Om talan avser registrering eller giltighet av patent, varumärken, mönster och liknande rättigheter för vilka krävs deposition eller registrering, domstolarna i den medlemsstat där deposition eller registrering har begärts eller har ägt rum eller på grund av bestämmelserna i en gemenskapsrättsakt eller en internationell konvention anses ha ägt rum.
Med förbehåll för den behörighet som det europeiska patentverket har enligt den europeiska patentkonventionen undertecknad i München den 5 oktober 1973, skall domstolarna i varje medlemsstat, oberoende av hemvist, ha exklusiv behörighet vid talan som angår registreringen eller giltigheten av ett europeiskt patent som har meddelats för den staten.
Om talan avser verkställighet av domar, domstolarna i den medlemsstat där domen har verkställts eller skall verkställas.
Avsnitt 7
Avtal om domstols behörighet
Artikel 23
Om parterna har träffat avtal om att en domstol eller domstolarna i en medlemsstat skall vara behöriga att avgöra en redan uppkommen tvist eller framtida tvister i anledning av ett bestämt rättsförhållande, och minst en av parterna har hemvist i en medlemsstat, skall endast den domstolen eller domstolarna i den medlemsstaten ha behörighet. En sådan behörighet skall vara exklusiv om parterna inte har träffat avtal om annat. Ett sådant avtal om behörighet skall vara antingen
skriftligt eller muntligt och skriftligen bekräftat, eller
i en form som överensstämmer med praxis som parterna har utbildat mellan sig, eller
i internationell handel, i en form som överensstämmer med handelsbruk eller annan sedvänja som parterna kände till eller borde ha känt till och som är allmänt känd och regelmässigt iakttas av parter i avtal av föreliggande typ vid det ifrågavarande slaget av handel.
Artikel 24
Utöver den behörighet som en domstol i en medlemsstat har enligt andra bestämmelser i denna förordning, är domstolen behörig om svaranden går i svaromål inför denna. Detta gäller dock inte om svaranden gick i svaromål för att bestrida domstolens behörighet eller om en annan domstol har exklusiv behörighet enligt artikel 22.
Avsnitt 8
Prövning av behörighetsfrågan och av frågan huruvida målet kan tas upp
Artikel 25
Om talan som väcks vid en domstol i en medlemsstat gäller en tvist som huvudsakligen rör en fråga som en domstol i en annan medlemsstat är exklusivt behörig att pröva enligt artikel 22, skall domstolen självmant förklara sig obehörig.
Artikel 26
Avsnitt 9
Litispendens och mål som har samband med varandra
Artikel 27
Artikel 28
Artikel 29
Om flera domstolar är exklusivt behöriga, skall varje domstol utom den vid vilken talan först väckts förklara sig obehörig till förmån för den domstolen.
Artikel 30
I detta avsnitt skall talan anses ha väckts vid en domstol
när stämningsansökan eller motsvarande handling har ingivits till domstolen, förutsatt att käranden sedan inte har underlåtit att vidta de mått och steg som han var skyldig att vidta för att få delgivningen av svaranden verkställd, eller
om delgivning av handlingen skall ske innan handlingen ges in till domstolen, när den tas emot av den myndighet som är ansvarig för delgivning, förutsatt att käranden sedan inte har underlåtit att vidta de mått och steg som han var skyldig att vidta för att få handlingen ingiven till domstolen.
Avsnitt 10
Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder
Artikel 31
Interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, som kan vidtas enligt lagen i en medlemsstat, får begäras hos domstolarna i den staten, även om domstol i en annan medlemsstat är behörig att pröva målet i sak enligt denna förordning.
KAPITEL III
ERKÄNNANDE OCH VERKSTÄLLIGHET
Artikel 32
I denna förordning förstås med dom varje avgörande som har meddelats av domstol i en medlemsstat oavsett dess rubricering, såsom dom, beslut eller förordnande om verkställighet, liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader.
Avsnitt 1
Erkännande
Artikel 33
Artikel 34
En dom skall inte erkännas om
ett erkännande uppenbart strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i den medlemsstat där domen görs gällande,
det är en tredskodom eller en annan dom som har meddelats mot en utebliven svarande och svaranden inte har delgivits stämningsansökan eller motsvarande handling i tillräcklig tid och på ett lämpligt sätt för att kunna förbereda sitt svaromål, såvida inte svaranden haft möjlighet att överklaga domen men underlåtit detta,
den är oförenlig med en dom som har meddelats i en tvist mellan samma parter i den medlemsstat där domen görs gällande,
den är oförenlig med en dom som tidigare har meddelats i en annan medlemsstat eller i en tredje stat mellan samma parter och rörande samma sak, såvida den först meddelade domen uppfyller de nödvändiga villkoren för erkännande i den medlemsstat där domen görs gällande.
Artikel 35
Artikel 36
En utländsk dom får aldrig omprövas i sak.
Artikel 37
Avsnitt 2
Verkställighet
Artikel 38
Artikel 39
Artikel 40
Artikel 41
Domen skall förklaras vara verkställbar omedelbart efter fullgörandet av formaliteterna i artikel 53 utan någon omprövning enligt artiklarna 34 och 35. I detta skede av förfarandet skall motparten inte ges tillfälle att yttra sig över ansökan.
Artikel 42
Artikel 43
Artikel 44
Mot det avgörande som meddelas med anledning av att ändring har sökts får talan föras endast på det sätt som anges i bilaga IV.
Artikel 45
Artikel 46
Artikel 47
Artikel 48
Artikel 49
En utländsk dom varigenom någon förpliktas att betala vite är verkställbar i den medlemsstat där verkställighet begärs endast om vitets belopp slutligt har fastställts av domstol i ursprungsmedlemsstaten.
Artikel 50
Om sökanden i ursprungsmedlemsstaten helt eller delvis hade rättshjälp eller var befriad från kostnader och avgifter, skall han vid det förfarande som avses i detta avsnitt vara berättigad till rättshjälp eller kostnads- och avgiftsbefrielse i största möjliga utsträckning enligt lagen i den medlemsstat där verkställighet begärs.
Artikel 51
Ingen säkerhet, borgen eller deposition, oavsett dess benämning, får krävas av den som i en medlemsstat begär verkställighet av en dom som har meddelats i en annan medlemsstat, på den grunden att han är utländsk medborgare eller inte har sin hemvist eller vistelseort i verkställighetsstaten.
Artikel 52
Ingen avgift eller skatt som är beräknad efter tvisteföremålets värde får tas ut i den medlemsstat där verkställighet begärs vid ett förfarande som avser en verkställighetsförklaring.
Avsnitt 3
Gemensamma bestämmelser
Artikel 53
Artikel 54
Domstolen eller den behöriga myndigheten i en medlemsstat där en dom har meddelats skall på begäran av någon berörd part utfärda ett intyg på standardformuläret i bilaga V till denna förordning.
Artikel 55
Artikel 56
Ingen legalisering eller annat liknande förfarande får krävas i fråga om de handlingar som anges i artikel 53 eller i artikel 55.2 eller i fråga om fullmakt för ombud i saken.
KAPITEL IV
OFFICIELLA HANDLINGAR (ACTES AUTHENTIQUES) OCH INFÖR DOMSTOL INGÅNGNA FÖRLIKNINGAR
Artikel 57
Artikel 58
En förlikning som har ingåtts inför domstol i ett pågående mål och som är verkställbar i den medlemsstat där förlikningen ingicks är verkställbar i den medlemsstat där verkställighet begärs under samma förutsättningar som officiella handlingar. Domstolen eller den behöriga myndigheten i en medlemsstat där en förlikning inför domstol godkänts skall på begäran av någon berörd part utfärda ett intyg på standardformuläret i bilaga V till denna förordning.
KAPITEL V
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 59
Artikel 60
Vid tillämpningen av denna förordning skall ett bolag eller annan juridisk person anses ha hemvist i orten för dess
stadgeenliga säte, eller
b) huvudkontor, eller
huvudsakliga verksamhet.
Artikel 61
Med förbehåll för mer fördelaktiga nationella bestämmelser, får den som har hemvist i en medlemsstat och är åtalad för ett icke uppsåtligt brott vid en brottmålsdomstol i en annan medlemsstat i vilken han inte är medborgare, försvaras av en därtill behörig person, även om han inte inställer sig personligen. Den domstol som handlägger målet får dock föreskriva personlig inställelse; om en sådan föreskrift inte har efterkommits behöver en dom som har meddelats rörande ett civilrättsligt anspråk mot någon som inte har haft tillfälle att svara i målet varken erkännas eller verkställas i andra medlemsstater.
Artikel 62
I Sverige avses vid summarisk process i mål om betalningsföreläggande och handräckning med uttrycket domstol också svensk kronofogdemyndighet
Artikel 63
Artikel 64
Artikel 65
Den grund för behörighet som anges i artikel 6.2 och i artikel 11 rörande återgångskrav eller annat liknande får inte åberopas i Tyskland, Österrike eller Ungern. Mot den som har hemvist i en annan medlemsstat får talan väckas vid domstolarna
i Tyskland, enligt artiklarna 68, 72, 73 och 74 i civilprocesslagen (Zivilprozessordnung) angående litisdenuntiation,
i Österrike, enligt artikel 21 i civilprocesslagen (Zivilprozessordnung) angående litisdenuntiation,
i Ungern, enligt artiklarna 58-60 i civilprocesslagen (Polgári perrendtartás) angående litisdenuntiation.
KAPITEL VI
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER
Artikel 66
Om förfarandena i ursprungsmedlemsstaten inleddes innan förordningen trädde i kraft skall dock domar som meddelas efter denna tidpunkt erkännas och verkställas enligt kapitel III,
om förfarandena i ursprungsmedlemsstaten inleddes efter Bryssel- eller Luganokonventionens ikraftträdande både i ursprungsmedlemsstaten och i den medlemsstat där verkställighet begärs,
i alla andra fall om domstolens behörighet grundade sig på bestämmelser som överensstämde med bestämmelserna antingen i kapitel II eller i en konvention som ingåtts mellan ursprungsmedlemsstaten och den stat där verkställighet begärs och som gällde när förfarandena inleddes.
KAPITEL VII
FÖRHÅLLANDET TILL ANDRA RÄTTSAKTER
Artikel 67
Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av de bestämmelser som, på särskilda områden, reglerar domstols behörighet eller erkännande eller verkställighet av domar och som finns i gemenskapsrättsakter eller i nationell lagstiftning som harmoniserats för att genomföra sådana rättsakter.
Artikel 68
Artikel 69
Med de begränsningar som följer av artikel 66.2 och artikel 70 skall denna förordning ersätta följande konventioner och fördrag:
Artikel 70
Artikel 71
För en enhetlig tolkning skall punkt 1 tillämpas enligt följande:
Denna förordning skall inte utgöra hinder för en domstol i en medlemsstat som har tillträtt en konvention som reglerar ett särskilt område att förklara sig behörig i enlighet med den konventionen, även om svaranden har hemvist i en medlemsstat som inte har tillträtt konventionen i fråga. Den domstol som handlägger målet skall dock alltid tillämpa artikel 26 i denna förordning.
Domar som har meddelats av en domstol i en medlemsstat med tillämpning av behörighetsregler i en konvention som reglerar ett särskilt område skall erkännas och verkställas i de andra medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.
Om det i en konvention, som reglerar ett särskilt område och som har tillträtts såväl av ursprungsmedlemsstaten som av den medlemsstat som ansökan riktas till, anges förutsättningar för erkännande eller verkställighet av domar, skall dessa förutsättningar gälla. Bestämmelserna i denna förordning om förfarandet vid erkännande och verkställighet kan dock alltid tillämpas.
Artikel 72
Denna förordning skall inte påverka avtal varigenom en medlemsstat, före denna förordnings ikraftträdande, i enlighet med artikel 59 i Brysselkonventionen förpliktat sig att inte erkänna domar som har meddelats i en annan stat som är part i den konventionen mot svarande som har hemvist eller sin vanliga vistelseort i en tredje stat när domen, i fall som avses i artikel 4 i den konventionen, kunnat meddelas endast med stöd av en behörighetsregel som anges i artikel 3.2 i konventionen.
KAPITEL VIII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 73
Senast fem år efter denna förordnings ikraftträdande skall kommissionen lägga fram en rapport om dess tillämpning för Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten skall, vid behov, åtföljas av förslag till ändring av förordningen.
Artikel 74
Artikel 75
Artikel 76
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 2002.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
BILAGA I
Nationella bestämmelser om domstols behörighet som avses i artiklarna 3.2 och 4.2
att stämningsansökan har delgivits svaranden under dennes tillfälliga vistelse i Förenade kungariket, eller
att svaranden har egendom i Förenade kungariket, eller
att käranden erhållit kvarstad eller liknande säkerhetsåtgärd i egendom som finns i Förenade kungariket.
BILAGA II
Ansökan som avses i artikel 39 ska göras till följande domstolar eller behöriga myndigheter:
ordföranden i en avdelning av Landgericht,
en notarie i förfaranden om verkställighetsförklaring avseende en officiell handling.
greffier en chef du tribunal de grande instance,
président de la chambre départementale des notaires när det gäller ansökningar om verkställbarhetsförklaring avseende en officiell handling som upprättats inför notarie.
i England och Wales, High Court of Justice, eller i fråga om domar om underhållsskyldighet Magistrates' Court genom förmedling av Secretary of State,
i Skottland, Court of Session, eller i fråga om domar om underhållsskyldighet Sheriff Court genom förmedling av Scottish Ministers,
i Nordirland, High Court of Justice, eller i fråga om domar om underhållsskyldighet Magistrates' Court genom förmedling av Secretary of State,
i Gibraltar, Supreme Court of Gibraltar, eller i fråga om domar om underhållsskyldighet Magistrates' Court genom förmedling av Attorney General of Gibraltar.
BILAGA III
Ansökan om ändring som avses i artikel 43.2 ska göras till följande domstolar:
när svaranden söker ändring, tribunal de première instance eller rechtbank van eerste aanleg eller erstinstanzliches gericht,
när sökanden söker ändring: cour d’appel eller hof van beroep.
cour d’appel när det gäller beslut om att bevilja ansökan,
ordföranden i tribunal de grande instance, när det gäller beslut om att avslå ansökan.
i England och Wales, High Court of Justice, eller i fråga om domar om underhållsskyldighet Magistrates′ Court,
i Skottland, Court of Session, eller i fråga om domar om underhållsskyldighet Sheriff Court,
i Nordirland, High Court of Justice, eller i fråga om domar om underhållsskyldighet Magistrates′ Court,
i Gibraltar, Supreme Court of Gibraltar, eller i fråga om domar om underhållsskyldighet Magistrates′ Court.
BILAGA IV
Talan enligt artikel 44 får endast föras på följande sätt:
BILAGA V
BILAGA VI
( 1 ) EGT C 376, 28.12.1999, s. 1.
( 2 ) Yttrandet avgivet den 21 september 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT).
( 3 ) EGT C 117, 26.4.2000, s. 6.
( 4 ) EGT L 299, 31.12.1972, s. 32.
EGT L 304, 30.10.1978, s. 1.
EGT L 388, 31.12.1982, s. 1.
EGT L 285, 3.10.1989, s. 1.
EGT C 15, 15.1.1997, s. 1.
Se konsoliderad version i EGT C 27, 26.1.1998, s. 1.
( 5 ) EGT L 204, 2.8.1975, s. 28.
EGT L 304, 30.10.1978, s. 1.
EGT L 388, 31.12.1982, s. 1.
EGT L 285, 3.10.1989, s. 1.
EGT C 15, 15.1.1997, s. 1.
Se konsoliderad version i EGT C 27, 26.1.1998, s. 28.
( 6 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
( 7 ) EGT L 228, 16.8.1973, s. 3. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG (EGT L 181, 20.7.2000, s. 65).
( 8 ) EGT L 172, 4.7.1988, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2000/26/EG.
( 9 ) EGT L 330, 29.11.1990, s. 44.
( 10 ) EGT L 160, 30.6.2000, s. 37.