EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02000R2826-20080101
Council Regulation (EC) No 2826/2000 of 19 December 2000 on information and promotion actions for agricultural products on the internal market
Consolidated text: Rådets förordning (EG) nr 2826/2000 av den 19 december 2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden
Rådets förordning (EG) nr 2826/2000 av den 19 december 2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden
No longer in force
2000R2826 — SV — 01.01.2008 — 002.001
Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet
|
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2826/2000 av den 19 december 2000 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden (EGT L 328, 23.12.2000, p.2) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
No |
page |
date |
||
|
L 357 |
3 |
2.12.2004 |
||
|
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 |
L 273 |
1 |
17.10.2007 |
|
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2826/2000
av den 19 december 2000
om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37 i detta,
med beaktande av kommissionens förslag ( 1 ),
med beaktande av Europaparlamentets yttrande ( 2 ),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ( 3 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande, och
av följande skäl:|
(1) |
I enlighet med gällande sektorslagstiftning får gemenskapen genomföra säljfrämjande åtgärder på den inre marknaden för ett visst antal jordbruksprodukter. |
|
(2) |
Med tanke på marknadsutsikterna och på de erfarenheter som gjorts samt för att tillförsäkra konsumenterna fullständig information, bör en övergripande och sammanhängande politik föras på den inre marknaden för information, marknadsföring och produktionsmetoder för jordbruksprodukter och subsidiärt för livsmedelsprodukter, på samma sätt som skall göras för tredje land, dock utan att stimulera till konsumtion av en viss produkt på grund av dess särskilda ursprung. |
|
(3) |
En sådan politik kan med fördel komplettera och förstärka de åtgärder som medlemsstaterna vidtar, bland annat genom att främja bilden av produkterna hos konsumenterna i gemenskapen, särskilt när det gäller kvalitet, näringsvärde, livsmedelssäkerhet och produktionsmetoder. |
|
(4) |
Det bör fastställas urvalskriterier för produkter och berörda sektorer, samt teman för gemenskapens kampanjer. |
|
(5) |
För att säkerställa programmens samstämmighet och effektivitet bör riktlinjer upprättas varigenom för varje produkt eller berörd sektor de allmänna riktlinjerna definieras för ifrågavarande programs väsentliga delar. |
|
(6) |
Med tanke på den tekniska karaktären hos de uppgifter som skall utföras, bör kommissionen ges möjlighet att ta hjälp av en expertkommitté för kommunikation eller av tekniska assistenter. |
|
(7) |
Kriterierna för finansieringen av åtgärderna bör fastställas. Det är lämpligt att gemenskapen endast delvis finansierar åtgärderna, så att de organisationer som lämnar förslag och berörda medlemsstater får bära sin del av ansvaret. I exceptionella fall kan det ändå vara lämpligt att den berörda medlemsstaten slipper delta i finansieringen. När det rör sig om information om gemenskapssystem avseende ursprung, ekologisk produktion, logotyp och tillhörande frågor och den märkning som föreskrivs i regelverket på jordbruksområdet samt de grafiska symboler som likaledes föreskrivs i synnerhet för regionerna i de yttersta randområdena kan en samfinansiering mellan gemenskapen och medlemsstaterna motiveras av behovet av lämplig information om dessa relativt nya åtgärder. |
|
(8) |
Det bör föreskrivas att åtgärderna skall genomföras genom att med lämpliga förfaranden ge genomförandet i uppdrag åt organ med den sammansättning och de kunskaper som krävs, så att de valda åtgärderna kan bli så effektiva som möjligt. |
|
(9) |
För att kontrollera både att programmen genomförs på ett korrekt sätt och vilken inverkan åtgärderna har, bör det föreskrivas att medlemsstaterna skall göra en effektiv övervakning av åtgärderna samt att resultaten skall utvärderas av ett oberoende organ. |
|
(10) |
De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter ( 4 ). |
|
(11) |
Utgifterna för finansieringen av åtgärderna och det tekniska stödet från gemenskapen bör behandlas som interventionsåtgärder enligt artikel 1.2 e i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken ( 5 ). |
|
(12) |
Reglerna om säljfrämjande åtgärder i sektorsbestämmelserna är olika i fråga om genomförande och har ändrats vid ett flertal tillfällen. På grund av detta är de svåra att tillämpa. De bör harmoniseras, förenklas och sammanföras i en enda text. De regler och sektorsbestämmelser som för närvarande gäller i fråga om säljfrämjande åtgärder bör därför upphöra att gälla. |
|
(13) |
Lämpliga åtgärder bör föreskrivas för att säkerställa övergången från de gamla reglerna och sektorsbestämmelserna till det nya system som föreskrivs i denna förordning. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
1. Gemenskapen kan helt eller delvis finansiera informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter och för deras produktionsmetoder samt för livsmedelsprodukter inom gemenskapen.
2. De åtgärder som avses i punkt 1 får inte vara inriktade på varumärken eller stimulera till konsumtion av produkter med ett visst ursprung. Denna bestämmelse utesluter inte möjligheten att ange produktens ursprung inom ramen för de åtgärder som avses i artikel 2, om det gäller en beteckning som ingår i gemenskapslagstiftningen.
Artikel 2
De åtgärder som avses i artikel 1 är följande:
a) PR, säljfrämjande åtgärder och reklam, vari särskilt betonas inneboende egenskaper och fördelarna med gemenskapsprodukterna när det gäller särskilt kvalitet, hygien, livsmedelssäkerhet, särskilda produktionsmetoder, näringsmässiga aspekter, märkning, djurens välbefinnande och miljöhänsyn.
b) Deltagande i stora nationella eller europeiska arrangemang, varumässor och utställningar, särskilt med montrar avsedda att förbättra gemenskapsprodukternas rykte.
c) Informationskampanjer som särskilt är inriktade på gemenskapens bestämmelser om skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB), garanterad traditionell specialitet (GTS) och ekologisk produktion samt andra gemenskapssystem för kvalitetsnormer och märkning för jordbruksprodukter och livsmedel och för grafiska symboler som fastställs i tillämplig gemenskapslagstiftning, inklusive grafiska symboler för yttersta randområden.
d) Informationskampanjer som inriktar sig på gemenskapens system med kvalitetsvin framställt i ett specificerat område (kvalitetsvin fso), vin med geografisk beteckning och spritdrycker med geografisk beteckning och skyddad beteckning.
e) Studier för utvärdering av informationskampanjernas och de säljfrämjande åtgärdernas resultat.
Artikel 3
De sektorer eller produkter som kan omfattas av de åtgärder som avses i artikel 1 skall fastställas med beaktande av följande kriterier:
a) Lämpligheten av att framhålla produkternas kvalitet, typiska egenskaper, särskilda produktionsmetoder, närings- och hälsomässiga aspekter, hygien, livsmedelssäkerhet, djurs välbefinnande eller miljöhänsyn genom tematiska kampanjer eller åtgärder som riktar sig till en särskild målgrupp.
b) Bruket av ett märkningssystem för att informera konsumenterna och av system för spårning och kontroll av produkterna.
c) Nödvändigheten av att ta itu med specifika eller konjunkturbetingade problem för en viss sektor.
d) Lämpligheten av att informera om innebörden av gemenskapens system med SUB/SGB, garanterad traditionell specialitet och ekologiska produkter.
e) Lämpligheten av att informera om innebörden av gemenskapens system med kvalitetsvin fso, vin med geografisk beteckning och spritdrycker med geografisk beteckning eller reserverad traditionell beteckning.
Artikel 4
1. Vartannat år skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 13 fastställa en förteckning över de teman och produkter som avses i artikel 3. Vid behov kan dock denna förteckning ändras under tiden enligt samma förfarande.
▼M1 —————
Artikel 5
1. För var och en av sektorerna eller produkterna skall kommissionen enligt förfarandet i artikel 13.2 upprätta en strategi med de riktlinjer som förslagen till informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder skall följa.
▼M1 —————
3. Dessa riktlinjer skall innehålla allmänna anvisningar i synnerhet om
a) de mål och målgrupper som skall nås,
b) ett eller flera teman som skall bli föremål för de utvalda åtgärderna,
c) de typer av åtgärder som skall vidtas,
d) programmens längd,
e) den vägledande fördelningen, beroende på marknader och typer av åtgärder, av det disponibla beloppet för gemenskapens finansiella deltagande i genomförandet av programmen.
Säljfrämjande åtgärder som avser frukt och grönsaker ska ges särskild inriktning på barn i utbildningsanstalter.
Artikel 6
1. För att genomföra de åtgärder som avses i artikel 2 a–d, och enligt de riktlinjer som avses i artikel 5, skall den eller de branschorganisationer eller interprofessionella organisationer som representerar den eller de berörda sektorerna i en eller flera medlemsstater eller på gemenskapsnivå utarbeta förslag till informationsprogram och program för säljfrämjande åtgärder med en varaktighet av högst tre år.
Medlemsstaterna skall fastställa en uppsättning krav och kriterier som skall tillämpas vid bedömningen av programmen.
2. Den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna skall granska varje förslag till program och dess förenlighet med bestämmelserna i den här förordningen, med riktlinjerna enligt artikel 5 och med den tillämpliga uppsättningen krav och kriterier. De skall undersöka förhållandet mellan kostnad och kvalitet för varje program.
När ett eller flera program har granskats av en eller flera medlemsstater skall de utarbeta en förteckning över programmen inom ramen för de tillgängliga medlen och vidta åtgärder för att bevilja stöd till finansieringen av dessa.
3. Medlemsstaterna skall skicka förteckningarna över program till kommissionen tillsammans med kopior av programmen.
Om kommissionen finner att ett program som har lämnats in, eller vissa delar av programmet, inte följer gemenskapslagstiftningen eller de riktlinjer som avses i artikel 5 eller inte har tillräcklig kvalitet i förhållande till kostnaderna, skall den inom den tidsfrist som skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 underrätta den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna om att hela programmet eller delar av det inte är stödberättigande. När denna period löpt ut utan sådan underrättelse, skall programmet anses vara stödberättigande.
Medlemsstaterna skall beakta eventuella iakttagelser som kommissionen gör och skall skicka tillbaka programmen till kommissionen, omarbetade i samarbete med den förslagslämnande organisationen, inom en tidsperiod som skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2.
4. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 besluta om vilka program som godkänns och de motsvarande budgetarna. Program som har lämnats in av fler än en medlemsstat eller som omfattar åtgärder i fler än ett tredjeland skall prioriteras.
5. Efter att ha begärt in konkurrerande anbud med alla lämpliga metoder skall den förslagslämnande organisationen utse de organ som skall genomföra programmen. Under vissa förhållanden som skall bestämmas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 får den medverkande organisationen emellertid beviljas att genomföra vissa delar av programmet.
6. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 fastställa minsta och/eller högsta belopp för de faktiska kostnaderna för de program som lämnas in enligt den här artikeln. Dessa högsta kostnadsbelopp får variera alltefter de berörda programmens karaktär. Kriterierna för detta får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2.
Artikel 7
1. För genomförandet av de åtgärder som avses i artikel 2 c och på grundval av kommissionens riktlinjer skall varje berörd medlemsstat utarbeta kravspecifikationer och genomföra ett offentligt anbudsförfarande för urval av det organ som skall genomföra det program som medlemsstaten åtar sig att delfinansiera.
2. Medlemsstaten skall översända det godkända programmet med ett motiverat yttrande om programmets lämplighet och om huruvida programmet och det föreslagna organet överensstämmer med bestämmelserna i denna förordning och respektive riktlinjer samt om utvärderingen av förhållandet mellan pris och kvalitet.
3. Vid kommissionens granskning av programmen skall artikel 6.3 och 6.4 tillämpas.
4. Kommissionen får i enlighet med förfarandet i artikel 13.2 fastställa minsta och/eller högsta belopp för de faktiska kostnaderna för de program som lämnas in enligt den här artikeln. Dessa högsta kostnadsbelopp får variera alltefter de berörda programmens karaktär. Kriterierna för detta får fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 13.2.
Artikel 7a
Efter det att den förvaltningskommitté som avses i artikel 13.1 eller, i tillämpliga fall, de föreskrivande kommittéer som avses i förordningarna (EEG) nr 2092/91 ( 6 ), (EEG) nr 2081/92 ( 7 ) eller (EEG) nr 2082/92 ( 8 ) har informerats, skall kommissionen fatta beslut om följande åtgärder:
a) De åtgärder som avses i artikel 2 e i den här förordningen.
b) De åtgärder som avses i artikel 2 b–d i den här förordningen, i de fall sådana åtgärder är av intresse för hela gemenskapen eller där inget lämpligt förslag har lämnats in enligt de förfaranden som fastställs i artiklarna 6 och 7 i den här förordningen.
Artikel 8
Kommissionen skall, genom en öppen eller selektiv anbudsinfordran, välja ut
a) den eller de eventuella tekniska medhjälpare som behövs för att utvärdera de föreslagna programmen, inklusive organen för genomförandet,
b) det eller de organ som skall ansvara för att genomföra de åtgärder som avses i artikel 7a.
Artikel 9
1. Gemenskapen skall helt och hållet finansiera de åtgärder som avses i artikel 7a. Gemenskapen skall också helt och hållet finansiera kostnaderna för tekniska medhjälpare som väljs ut enligt artikel 8 a.
2. Gemenskapens bidrag till de program som avses i artiklarna 6 och 7 får inte överstiga 50 % av de faktiska kostnaderna för programmen. När det gäller program för säljfrämjande åtgärder som varar två eller tre år får det årliga stödet inte överstiga denna övre gräns.
Den procentsats som anges i första stycket ska vara 60 % för säljfrämjande åtgärder som avser frukt och grönsaker och som endast riktar sig till barn i utbildningsanstalter.
3. Den förslagslämnande organisationen eller de förslagslämnande organisationerna skall finansiera minst 20 % av de faktiska kostnaderna för de program som avses i artikel 6, och resten av finansieringen skall täckas av den berörda medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna under beaktande av det gemenskapsstöd som avses i punkt 2. Medlemsstaternas och de förslagslämnande organisationernas andelar skall fastställas vid den tidpunkt då programmen sänds in till kommissionen enligt artikel 6.3. Finansieringen från medlemsstaterna och/eller de förslagslämnande organisationerna får bestå av skatteliknande avgifter eller obligatoriska avgifter.
4. För de åtgärder som avses i artikel 7 skall de berörda medlemsstaterna betala den del av finansieringen som inte betalas av gemenskapen.
Medlemsstaternas andel av finansieringen får även bestå av skatteliknande intäkter.
5. Artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget skall inte gälla för det ekonomiska stödet från medlemsstaterna eller för de ekonomiska bidrag som kommer från skatteliknande avgifter som medlemsstaterna eller de förslagslämnande organisationerna svarar för i fråga om de program för vilka stöd ges enligt artikel 36 i fördraget och som kommissionen har beslutat godkänna i enlighet med artiklarna 6.4 och 7.3.
Artikel 10
1. Det eller de organ som ansvarar för att genomföra de åtgärder som avses i artiklarna 6.1 och 7.1 i denna förordning skall ha expertkunskaper om produkterna och marknaderna i fråga och skall förfoga över nödvändiga medel för att åtgärderna skall kunna genomföras så effektivt som möjligt, varvid hänsyn skall tas till programmens europeiska dimension.
2. En övervakningsgrupp bestående av företrädare för kommissionen, de berörda medlemsstaterna och de förslagslämnande organisationerna skall övervaka att de program som avses i artiklarna 6 och 7 genomförs på ett korrekt sätt.
3. De berörda medlemsstaterna skall ansvara för kontrollen av de program som avses i artiklarna 6 och 7 samt för de utbetalningar som hänför sig till dessa. Medlemsstaterna skall säkerställa att allt eventuellt informationsmaterial eller säljfrämjande material är förenligt med gemenskapslagstiftningen.
Artikel 11
Utgifterna i samband med gemenskapens finansiering av de åtgärder som avses i artikel 1 skall anses vara interventionsåtgärder i den mening som avses i artikel 1.2 e i rådets förordning (EG) nr 1258/1999.
Artikel 12
Tillämpningsföreskrifterna för denna förordning skall fastställas enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 13.2.
Artikel 13
1. Kommissionen skall biträdas av den förvaltningskommitté för oljor och fetter som inrättats genom artikel 37 i förordning nr 136/66/EEG ( 9 ) och av de förvaltningskommittéer som inrättats genom motsvarande artiklar i andra förordningar om den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna (nedan kallade kommittéerna).
2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.
Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.
3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
Artikel 13a
Innan den förteckning som avses i artikel 4 utarbetas, de riktlinjer som avses i artikel 5 fastställs, de program som avses i artiklarna 6 och 7 godkänns eller beslut fattas om åtgärder enligt artikel 7a eller om åtgärder för genomförande enligt artikel 12, får kommissionen samråda med
a) den ständiga gruppen för främjande av jordbruksprodukter vid Rådgivande kommittén för hälso- och kvalitetsfrågor inom jordbrukssektorn,
b) för ändamålet tillsatta arbetsgrupper bestående av ledamöter i den förvaltningskommitté som avses i artikel 13.1 och/eller experter med särskild sakkunskap om reklam och säljfrämjande åtgärder.
Artikel 14
Kommissionen skall före den 31 december 2006 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning, vid behov åtföljd av lämpliga förslag.
Artikel 15
1. Följande bestämmelser skall utgå:
a) Artikel 11 i förordning nr 136/66/EEG av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter ( 10 ).
b) Artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 1308/70 av den 29 juni 1970 om den gemensamma organisationen av marknaden för lin och hampa ( 11 ).
c) Artikel 20.4 i rådets förordning (EEG) nr 3763/91 av den 16 december 1991 om införande av särskilda åtgärder för vissa jordbruksprodukter till fördel för de franska utomeuropeiska departementen ( 12 ).
d) Artiklarna 1 och 2 i rådets förordning (EEG) nr 1332/92 av den 18 maj 1992 om särskilda bestämmelser för bordsoliver ( 13 ).
e) Artikel 31.4 i rådets förordning (EEG) nr 1600/92 av den 15 juni 1992 om särskilda bestämmelser för Azorerna och Madeira angående vissa jordbruksprodukter ( 14 ).
f) Artikel 26.4 i rådets förordning (EEG) nr 1601/92 av den 15 juni 1992 om särskilda åtgärder för Kanarieöarna rörande vissa jordbruksprodukter ( 15 ).
g) Artikel 1 andra stycket andra strecksatsen och artikel 2.1 andra stycket i rådets förordning (EG) nr 399/94 av den 21 februari 1994 om särskilda åtgärder för torkade druvor ( 16 ).
h) Artikel 54 i rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker ( 17 ).
i) Artikel 35.5 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin ( 18 ).
2. I förordning (EG) nr 399/94 skall orden ”och marknadsföringen av” utgå ur artikel 1 första stycket och punkterna ”d och e” skall utgå ur artikel 2.2.
3. Rådets förordningar (EEG) nr 1195/90 av den 7 maj 1990 om åtgärder avsedda att öka konsumtionen och användningen av äpplen ( 19 ), (EEG) nr 1201/90 av den 7 maj 1990 om åtgärder avsedda att öka konsumtionen av citrusfrukt ( 20 ), (EEG) nr 2067/92 av den 30 juni 1992 om åtgärder för att främja konsumtion och avsättning av kvalitetsnötkött ( 21 ), (EEG) nr 2073/92 av den 30 juni 1992 om främjande av konsumtionen inom gemenskapen och om utveckling av marknaden för mjölk och mjölkprodukter ( 22 ), (EG) nr 2275/96 av den 22 november 1996 om särskilda åtgärder inom sektorn för levande växter och blomsterprodukter ( 23 ) samt (EG) nr 2071/98 av den 28 september 1998 om åtgärder för att informera om märkning av nötkött ( 24 ) skall upphöra att gälla.
4. De bestämmelser, villkor och förordningar som avses i föregående stycken skall fortsätta att gälla för program för informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder som beslutats innan förordningen om genomförande av denna förordning har trätt i kraft.
Artikel 16
Enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 13.2 skall kommissionen anta nödvändiga åtgärder för att underlätta övergången från de bestämmelser som avses i artikel 15 till bestämmelserna i den här förordningen.
Artikel 17
Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.
Den skall tillämpas från och med den 1 januari 2001.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
( 1 ) EGT C 365 E, 19.12.2000, s. 270.
( 2 ) Yttrandet avgivet den 15 december 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT).
( 3 ) Yttrandet avgivet den 15 december 2000 (ännu ej offentliggjort i EGT).
( 4 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
( 5 ) EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.
( 6 ) EGT L 198, 22.7.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1481/2004 (EUT L 272, 20.8.2004, s. 11).
( 7 ) EGT L 208, 24.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1215/2004 (EUT L 232, 1.7.2004, s. 21).
( 8 ) EGT L 208, 24.7.1992, s. 9. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).
( 9 ) EGT 172, 30.9.1966, s. 3025 Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999 (EGT L 327, 21.12.1999, s. 7).
( 10 ) EGT 172, 30.9.1966, s. 3025 Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999 (EGT L 327, 21.12.1999, s. 7).
( 11 ) EGT L 146, 4.7.1970, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999.
( 12 ) EGT L 356, 24.12.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2598/95 (EGT L 267, 9.11.1995, s. 1).
( 13 ) EGT L 145, 27.5.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1267/95 (EGT L 123, 3.6.1995, s. 4).
( 14 ) EGT L 173, 27.6.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2348/96 (EGT L 320, 11.12.1996, s. 1).
( 15 ) EGT L 173, 27.6.1992, s. 13. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2348/96.
( 16 ) EGT L 54, 25.2.1994, s. 3.
( 17 ) EGT L 297, 21.11.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1257/1999 (EGT L 160, 26.6.1999, s. 80).
( 18 ) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1622/2000 (EGT L 194, 31.7.2000, s. 1).
( 19 ) EGT L 119, 11.5.1990, s. 53.
( 20 ) EGT L 119, 11.5.1990, s. 65.
( 21 ) EGT L 215, 30.7.1992, s. 57.
( 22 ) EGT L 215, 30.7.1992, s. 67.
( 23 ) EGT L 308, 29.11.1996, s. 7. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2702/1999.
( 24 ) EGT L 265, 30.9.1998, s. 2.