Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 01998R0974-20230101

    Consolidated text: Rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron

    ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/1998/974/2023-01-01

    01998R0974 — SV — 01.01.2023 — 009.001


    Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet

    ►B

    RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 974/98

    av den 3 maj 1998

    om införande av euron

    (EGT L 139 11.5.1998, s. 1)

    Ändrad genom:

     

     

    Officiella tidningen

      nr

    sida

    datum

     M1

    RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2596/2000 av den 27 november 2000

      L 300

    2

    29.11.2000

    ►M2

    RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2169/2005 av den 21 december 2005

      L 346

    1

    29.12.2005

    ►M3

    RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1647/2006 av den 7 november 2006

      L 309

    2

    9.11.2006

    ►M4

    RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 835/2007 av den 10 juli 2007

      L 186

    1

    18.7.2007

    ►M5

    RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 836/2007 av den 10 juli 2007

      L 186

    3

    18.7.2007

    ►M6

    RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 693/2008 av den 8 juli 2008

      L 195

    1

    24.7.2008

    ►M7

    RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 670/2010 av den 13 juli 2010

      L 196

    1

    28.7.2010

    ►M8

    RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 678/2013 av den 9 juli 2013

      L 195

    2

    18.7.2013

    ►M9

    RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 827/2014 av den 23 juli 2014

      L 228

    3

    31.7.2014

    ►M10

    RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2022/1207 av den 12 juli 2022

      L 187

    16

    14.7.2022




    ▼B

    RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 974/98

    av den 3 maj 1998

    om införande av euron



    DEL I

    DEFINITIONER

    ▼M2

    Artikel 1

    I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

    a) 

    deltagande medlemsstater: de medlemsstater som anges i förteckningen i bilagans tabell.

    b) 

    rättsliga instrument: bestämmelser i lag och andra föreskrifter, administrativa beslut, rättsliga avgöranden, avtal, ensidiga rättsakter, andra betalningsinstrument än sedlar och mynt samt andra instrument med rättslig verkan.

    c) 

    omräkningskurser: den omräkningskurs som rådet, i enlighet med artikel 123.4 första meningen i fördraget eller i enlighet med punkt 5 i samma artikel, oåterkalleligen fastställt för varje deltagande medlemsstats valuta.

    d) 

    dagen för införandet av euron: antingen den dag då respektive medlemsstat går in i den tredje etappen enligt artikel 121.3 i fördraget eller den dag då upphävandet av respektive medlemsstats undantag enligt artikel 122.2 i fördraget träder i kraft.

    e) 

    dagen för övergången till eurokontanter: den dag då sedlar och mynt i euro blir lagligt betalningsmedel i en viss deltagande medlemsstat.

    f) 

    enheten euro: den valutaenhet som det hänvisas till i artikel 2 andra meningen.

    g) 

    nationella valutaenheter: valutaenheten för en deltagande medlemsstat enligt vad som fastställs dagen före införandet av euron i den medlemsstaten.

    h) 

    övergångsperiod: en period på högst tre år som börjar klockan 00.00 dagen för införandet av euron och slutar klockan 00.00 dagen för övergången till eurokontanter.

    i) 

    utfasningsperiod: en period på högst ett år som börjar dagen för införandet av euron, och som endast kan tillämpas på medlemsstater där dagen för införandet av euron och dagen för övergången till eurokontanter är samma dag.

    j) 

    att ändra valutaenhet: att ändra den enhet som den utestående skulden uttrycks i från en nationell valutaenhet till enheten euro, utan att detta leder till att något annat villkor för skulden ändras, eftersom detta omfattas av relevant nationell lagstiftning.

    k) 

    kreditinstitut: kreditinstitut enligt artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut ( 1 ). I denna förordning skall de institutioner som uppräknas i artikel 2.3 i det direktivet, med undantag av postgiroinstitut, inte betraktas som kreditinstitut.

    ▼M2

    Artikel 1a

    Dagen för införandet av euron, dagen för övergången till eurokontanter och i förekommande fall utfasningsperioden för varje deltagande medlemsstat skall vara enligt vad som anges i bilagan.

    ▼B



    DEL II

    ERSÄTTANDE AV DE DELTAGANDE MEDLEMSSTATERNAS VALUTOR MED EURON

    ▼M2

    Artikel 2

    Från och med respektive dagar för införandet av euron skall de deltagande medlemsstaternas valuta vara euron. Valutaenheten skall vara en euro. En euro skall delas upp i etthundra cent.

    ▼B

    Artikel 3

    Varje deltagande medlemsstats valuta skall till omräkningskursen ersättas med euron.

    Artikel 4

    Euron skall vara beräkningsenhet för Europeiska centralbanken (ECB) och för centralbankerna i de deltagande medlemsstaterna.



    DEL III

    ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

    Artikel 5

    Artiklarna 6, 7, 8 och 9 skall gälla under övergångsperioden.

    Artikel 6

    1.  
    Euron skall också delas upp i de nationella valutaenheterna enligt omräkningskurserna. Eventuella underuppdelningar av dessa skall bibehållas. Om inte annat följer av bestämmelserna i denna förordning skall den monetära lagstiftningen i de deltagande medlemsstaterna fortsätta att gälla.
    2.  
    Om i ett rättsligt instrument hänvisning sker till en nationell valutaenhet skall denna hänvisning vara lika giltig som om en hänvisning till euron skedde enligt omräkningskurserna

    Artikel 7

    Att valutan i varje deltagande medlemsstat ersätts med euron skall inte i sig ändra denomineringen av de rättsliga instrument som existerar den dag då valutan ersätts.

    Artikel 8

    1.  
    Handlingar som utförs enligt rättsliga instrument som föreskriver användning av eller anges i en nationell valutaenhet skall utföras i den nationella valutaenheten. Handlingar som utförs enligt rättsliga instrument som föreskriver användning av eller anges i enheten euro skall utföras i den enheten.
    2.  
    Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla förutsatt att parterna inte har avtalat något annat.
    3.  
    Utan hinder av punkt 1 kan varje belopp som anges antingen i enheten euro eller i en viss deltagande medlemsstats nationella valutaenhet, och som skall betalas inom den medlemsstaten genom kreditering av ett konto som tillhör borgenären, av gäldenären betalas antingen i enheten euro eller i den nationella valutaenheten. Beloppet skall krediteras borgenärens konto i den valuta som hans konto är noterat i, varvid eventuella omräkningar skall ske till omräkningskurserna.
    4.  

    Utan hinder av punkt 1 får varje deltagande medlemsstat vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att

    — 
    ändra den valutaenhet, som sådan utestående offentlig skuld enligt definitionen i det europeiska nationalräkenskapssystemet, som den medlemsstaten har emitterat i sin nationella valutaenhet och enligt sin lagstiftning, är uttryckt i, till enheten euro. Om en medlemsstat har vidtagit en sådan åtgärd får emittenterna ändra valutaenhet för skulder som anges i den medlemsstatens nationella valutaenhet till enheten euro om inte en ändring av valutaenheten är uttryckligen utesluten genom villkoren i avtalet. Denna bestämmelse skall gälla en medlemsstats offentliga skuld liksom obligationer och andra skulder i form av värdepapper som är omsättningsbara på kapitalmarknaderna och penningmarknadsinstrument som har emitterats av andra gäldenärer.
    — 
    göra det möjligt för
    a) 

    marknader för organiserad handel, clearing och avveckling av sådana instrument som avses i avsnitt B i bilagan till direktiv 93/22/EEG om investeringstjänster inom värdepappersområdet ( 2 ), och

    b) 

    system för organiserad handel, clearing och avveckling av betalningar

    att ändra beräkningsenheten för de operativa förfarandena från en nationell valutaenhet till enheten euro.
    5.  
    Andra bestämmelser än de som anges i punkt 4 och som föreskriver användning av enheten euro får endast antas av de deltagande medlemsstaterna i enlighet med den tidsram som fastställs i gemenskapslagstiftningen.
    6.  
    Deltagande medlemsstaters nationella rättsregler som tillåter eller föreskriver nettning, kvittning eller tekniker med liknande verkan skall gälla monetära förpliktelser oberoende av vilken valutaenhet de anges i, om denna valutaenhet sedan är euro eller en nationell valutaenhet, varvid varje omräkning skall ske till omräkningskurserna.

    ▼M2

    Artikel 9

    Sedlar och mynt som anges i en nationell valutaenhet skall behålla sin ställning som lagligt betalningsmedel inom sina territoriella gränser enligt vad som gäller dagen före dagen för införandet av euron i den berörda deltagande medlemsstaten.

    ▼M2

    Artikel 9a

    Följande skall gälla i en medlemsstat med en utfasningsperiod. I rättsliga instrument som utarbetats under utfasningsperioden och som skall genomföras i den medlemsstaten får hänvisning även fortsättningsvis göras till den nationella valutaenheten. Dessa referenser skall betraktas som hänvisningar till enheten euro enligt respektive omräkningskurs. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 skall de handlingar som utförs enligt dessa rättsliga instrument endast utföras i enheten euro. De avrundningsregler som fastställs i förordning (EG) nr 1103/97 skall gälla.

    Den berörda medlemsstaten skall begränsa tillämpningsområdet för första stycket till vissa typer av rättsliga instrument, eller till rättsliga instrument som antas på vissa områden.

    Den berörda medlemsstaten får tillämpa en kortare period.

    ▼B



    DEL IV

    SEDLAR OCH MYNT I EURO

    ▼M2

    Artikel 10

    Från och med respektive dag för övergången till eurokontanter skall ECB och centralbankerna i de deltagande medlemsstaterna sätta eurosedlar i omlopp i de deltagande medlemsstaterna.

    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 skall dessa eurosedlar vara de enda sedlar som är lagligt betalningsmedel i de deltagande medlemsstaterna.

    Artikel 11

    De deltagande medlemsstaterna skall från och med respektive dag för övergången till eurokontanter ge ut mynt i euro eller i cent och dessa skall överensstämma med de föreskrifter om valörer och tekniska specifikationer som rådet fastställer enligt artikel 106.2 andra meningen i fördraget. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 och bestämmelserna i eventuella avtal enligt artikel 111.3 i fördraget angående monetära frågor, skall dessa mynt vara de enda mynt som är lagliga betalningsmedel i deltagande medlemsstater. Förutom den utgivande myndigheten och de personer som är särskilt utsedda genom den nationella lagstiftningen i den utgivande medlemsstaten, skall ingen part vara skyldig att ta emot fler än 50 mynt vid någon enskild betalning.

    ▼B

    Artikel 12

    De deltagande medlemsstaterna skall se till att det finns lämpliga påföljder för förfalskning av sedlar och mynt.



    DEL V

    SLUTBESTÄMMELSER

    ▼M2

    Artikel 13

    Artiklarna 10, 11, 14, 15 och 16 skall tillämpas från och med respektive dag för övergången till eurokontanter i varje deltagande medlemsstat.

    Artikel 14

    När i rättsliga instrument som existerar före dagen för övergången till eurokontanter hänvisning sker till de nationella valutaenheterna skall dessa hänvisningar betraktas som hänvisningar till enheten euro enligt respektive omräkningskurs. De avrundningsregler som fastställs i förordning (EG) nr 1103/97 skall gälla.

    ▼B

    Artikel 15

    1.  
    Sedlar och mynt i nationella valutaenheter enligt artikel 6.1 skall fortsätta att vara lagliga betalningsmedel inom sina territoriella gränser under högst sex månader ►M2  från och med respektive dag för övergången till eurokontanter ◄ . Denna period kan förkortas genom nationell lag.
    2.  
    Varje deltagande medlemsstat får för en period av upp till sex månader ►M2  från och med respektive dag för övergången till eurokontanter ◄ fastställa regler för användning av sedlar och mynt i sin nationella valutaenhet enligt artikel 6.1 och vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta deras tillbakadragande.

    ▼M2

    3.  
    Under den period som anges i punkt 1 skall kreditinstitut i de deltagande medlemsstater som inför euron efter den 1 januari 2002 avgiftsfritt växla sina kunders sedlar och mynt i den medlemsstatens nationella valutaenhet till sedlar och mynt i euro, upp till ett högsta belopp som får fastställas genom nationell lag. Kreditinstituten får begära att en förhandsanmälan görs om det belopp som skall växlas överstiger det tak som fastställs genom nationell lag eller, om sådana bestämmelser saknas, av dem själva, och som skall motsvara ett brukligt hushållsbelopp.

    De kreditinstitut som avses i första stycket skall avgiftsfritt växla sedlar och mynt i den medlemsstatens nationella valutaenhet för personer som inte är kunder, upp till ett högsta belopp som fastställs genom nationell lag eller, om sådana bestämmelser saknas, av dem själva.

    Genom nationell lag får skyldigheten enligt de två tidigare styckena begränsas till särskilda typer av kreditinstitut. Genom nationell lag får denna skyldighet även utsträckas till att omfatta andra personer.

    ▼B

    Artikel 16

    Enligt lag eller praxis i de deltagande medlemsstaterna skall respektive utgivare av sedlar och mynt fortsätta att, i utbyte mot euro till omräkningskursen, ta emot de sedlar och mynt som dessa tidigare givit ut.



    DEL VI

    IKRAFTTRÄDANDE

    Artikel 17

    Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

    Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater, i enlighet med fördraget, med förbehåll för protokollen nr 11 och 12 och artikel 109k.1.

    ▼M2




    BILAGA



    Medlemsstat

    Datum för införande av euron

    Datum för övergången till sedlar och mynt i euro

    Medlemsstater med utfasningsperiod

    Belgien

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    Tyskland

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    ▼M7

    Estland

    1 januari 2011

    1 januari 2011

    Nej

    ▼M2

    Grekland

    1 januari 2001

    1 januari 2002

    Spanien

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    Frankrike

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    ▼M10

    Kroatien

    1 januari 2023

    1 januari 2023

    Nej

    ▼M2

    Irland

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    Italien

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    ▼M4

    Cypern

    1 januari 2008

    1 januari 2008

    Nej

    ▼M8

    Lettland

    1 januari 2014

    1 januari 2014

    Nej

    ▼M9

    Litauen

    1 januari 2015

    1 januari 2015

    Nej

    ▼M2

    Luxemburg

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    ▼M5

    Malta

    1 januari 2008

    1 januari 2008

    Nej

    ▼M2

    Nederländerna

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    Österrike

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    Portugal

    1 januari 1999

    1 januari 2002

    ▼M3

    Slovenien

    1 januari 2007

    1 januari 2007

    ▼M6

    Slovakien

    1 januari 2009

    1 januari 2009

    Nej

    ▼M2

    Finland

    1 januari 1999

    1 januari 2002



    ( 1 ) EGT L 126, 26.5.2000, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG (EUT L 79, 24.3.2005, s. 9).

    ( 2 ) EGT L 141, 11.6.1993, s. 27. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 95/26/EG (EGT L 168, 18.7.1995, s. 7.

    Top