Yttrande från Europeiska regionkommittén ‒ Flernivåstyre och sektorsövergripande samarbete för att bekämpa energifattigdom

(2019/C 404/10)

Föredragande

:

Kata TÜTTŐ (HU–PES), ledamot, stadsdelsfullmäktige, Budapests tolfte distrikt.

POLITISKA REKOMMENDATIONER

EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

Inledande kommentarer

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) påminner om att den redan i ett antal tidigare yttranden betonat vikten av att ta hänsyn till energifattigdom vid utformningen av de olika politikområdena, och anser att det är ett av de senaste årens viktigaste politiska framsteg att man uttryckligen har erkänt behovet av att även beakta de sociala konsekvenserna vid utformningen av energi- och klimatpolitiken, nu och i framtiden. Kampen mot energifattigdom bör därför beaktas på ett övergripande sätt i all relevant nationell lagstiftning och EU-lagstiftning.

2.

ReK betonar att ett av de största problemen när det gäller sociala konsekvenser är frågan om energifattigdom, som är nära kopplad till ReK:s aktuella prioriteringar.

3.

Kommittén anser att man, om man i kampen mot energifattigdom beaktar såväl EU:s allmänna ståndpunkter som lokala och regionala särdrag, i stor utsträckning kan bidra till att stärka medborgarnas förtroende för EU och till att föra EU närmare medborgarna, men också till genomförandet av Parisavtalet och energiunionen.

4.

ReK välkomnar att kommissionen i sitt lagstiftningspaket om ren energi för alla i EU erkänner vikten av att utrota energifattigdomen, och att det uttryckligen hänvisas till detta upprepade gånger.

5.

ReK fäster uppmärksamheten på att nästa utmaning, efter inrättandet av en ram på unionsnivå, är att omsätta de allmänna bestämmelserna i paketet för ren energi i anpassningar av de olika särskilda delarna i lagstiftningen med fullt beaktande av situationen i olika regioner. Under denna process bör man, å ena sidan, bevara överensstämmelsen med EU:s allmänna ram och, å andra sidan, fastställa en ram och åtgärder på grundval av kunskap om och erkännande av olika aspekter av energifattigdom.

6.

ReK välkomnar de framsteg som har gjorts i lagstiftningsförfarandet när det gäller viktiga delar i paketet om ren energi, särskilt Europaparlamentets ståndpunkt om gemensamma regler för den inre marknaden för el och dess uttryckliga erkännande av behovet av omfattande uppgiftsinsamling om energifattigdom i medlemsstaterna, den föreslagna flexibiliteten för medlemsstaterna att ingripa på marknaden för att åtgärda energifattigdom och utvidgningen av begreppet utsatta konsumenter (artikel 28) (1).

7.

ReK stöder särskilt parlamentets krav på vägledning från Europeiska kommissionen om vilka kriterier som ska användas för att avgöra vad som utgör ett ”betydande antal energifattiga hushåll” (gäller även för artikel 3.3 d i förordning 2018/1999 om integrerade nationella energi- och klimatplaner) och ställer sig utan förbehåll bakom Europaparlamentets utgångspunkt att ”varje andel hushåll i energifattigdom kan anses vara betydande”.

8.

Kommittén påpekar att eftersom energifattigdom utgör ett problem som redan är välkänt och som nu alltmer börjar uppmärksammas i EU:s rättsliga ram, med uttryckliga skyldigheter för medlemsstaterna, kommer ingen i framtiden att kunna hävda att de inte känt till dess existens: det krävs politiska strategier och konkreta åtgärder. ReK noterar dock att den exakta definitionen av energifattigdomens olika aspekter och effekter, liksom de nödvändiga indikatorerna för att mäta dessa, måste tas fram med fullständig hänsyn till alla de olika regionala och lokala omständigheterna, för att de politiska åtgärderna ska kunna inriktas och genomföras så att de ger resultat.

9.

Kommittén betonar dock att banbrytande erfarenheter redan finns på lokal och regional nivå i kampen mot energifattigdom, till exempel det värdefulla arbete som utförs av partnerskapet för bostäder inom ramen för EU-agendan för bostäder.

10.

Ett av de bästa sätten att utrota energifattigdomen på EU-nivå är att investera i energieffektivitet och ha en välfungerande och konkurrensutsatt inre marknad som leder till låga priser.

11.

ReK välkomnar att den nya förordningen om styrningen av energiunionen tillhandahåller en ram som gör det möjligt för lokala och regionala myndigheter att göra sina röster hörda och prioritera arbetet mot energifattigdom.

12.

ReK inser att energifattigdom är en stor samhällsutmaning med sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenser, som snarast måste hanteras på alla styresnivåer och som kräver en övergripande och övergripande strategi som tar hänsyn till förhållandet mellan sociala och miljömässiga mål och instrument.

Vad menas egentligen med energifattigdom?

13.

I borgmästaravtalet för klimat och energi definieras energifattigdom som ”en situation där ett hushåll eller en enskild individ inte har möjlighet att erhålla de grundläggande energitjänster (uppvärmning, kylning, belysning, mobilitet och el) som garanterar en rimlig levnadsstandard, på grund av en kombination av låga inkomster, höga energikostnader och dålig energieffektivitet i bostaden”.

14.

En av tio EU-medborgare kan inte värma upp sina hem ordentligt under vintern, en av fem EU-medborgare har inte råd med luftkonditionering under sommaren, och mer än 80 miljoner européer bor dessutom i fuktiga bostäder med spår av mögel, vilket också ska ses mot bakgrund av deras svårigheter att värma upp och kyla ned sina hem i tillräcklig grad.

15.

Energifattigdom hotar och påverkar – precis som andra former av fattigdom och i kombination med dem – i större utsträckning och i allvarligare grad kvinnor, framför allt på grund av den ojämlika fördelningen av inkomster och av hushålls- och familjearbete mellan kvinnor och män, och den högre andelen kvinnor bland ensamstående föräldrar och äldre personer som bor ensamma.

Behovet av en global strategi

16.

Energifattigdom är ett extremt komplext problem som för att lösas kräver gemensamma och samordnade överväganden av olika sociala, tekniska, ekonomiska och budgetmässiga aspekter.

17.

För att skapa en överblick över energifattigdomen och arbeta för att ta fram lösningar är det nödvändigt att samla in en stor mängd uppgifter och göra en detaljerad analys. ReK betonar särskilt i detta sammanhang det som även betonats i ReK:s egen territoriella konsekvensbedömning, nämligen behovet av att mer information delas upp ända ned till Nuts 3-nivå, och ännu lägre vid behov, så att man kan ta fram fler lämpliga indikatorer för att mäta de olika aspekterna och effekterna av energifattigdom på lokal nivå samt av en mer ändamålsenlig insamling/behandling av redan tillgänglig information så att beslutsfattare får tillgång till den.

18.

Kampen mot energifattigdom kräver olika politiska verktyg, där man beaktar aspekter som rör såväl energieffektivitet som socialt skydd.

19.

ReK betonar dock att den övergripande, globala strategin under inga omständigheter får användas som en förevändning för att eftersträva sektorsspecifika, kommersiella eller andra politiska mål och intressen som inte är kopplade till kampen mot energifattigdom.

20.

Kommittén vill göra de europeiska lokala och regionala myndigheterna uppmärksamma på att genomförandet av den globala strategin är särskilt viktigt, men att det kan uppnås på ett relativt enkelt sätt på lokal och regional nivå. För att detta ska vara möjligt är det dock viktigt att utbyta erfarenheter och utnyttja andra samarbetsformer.

21.

ReK betonar att situationen för hushåll som påverkas av energifattigdom är mycket skiftande och alltid uppvisar specifika särdrag. De berörda personerna kan vara hyresgäster eller äga sina bostäder, bo i stads- eller landsbygdsområden, och i allmänhet har de också andra svårigheter som kräver en rättvis, innovativ, öppen och inkluderande strategi kring vilken alla relevanta aktörer måste samarbeta.

22.

Energifattigdom handlar inte bara om bostadsförhållanden, utan har också en direkt inverkan på de berörda personernas fysiska och psykiska hälsa och hindrar dem i deras sociala relationer, lärande, möjlighet att bedriva affärsverksamhet och många andra aktiviteter.

Att stödja inte bara övervakningen av energifattigdomen, utan också dess utrotning

23.

ReK anser att en framgångsrik offentlig politik på EU-nivå i allmänhet uppnås genom tillräckligt ambitiösa, konkreta och mätbara mål.

24.

Kommittén betonar att även om det slutliga målet med en politik för att utrota energifattigdom endast kan vara ett fullständigt utrotande av energifattigdomen krävs det mer kortsiktiga mål för att den politiska processen ska bli effektiv.

25.

ReK uppmanar kommissionen att föreslå konkreta mål för att minska energifattigdomen fram till 2030 och utrota den till 2050.

Åtgärder som bör vidtas på EU-nivå

26.

ReK välkomnar att garantin om tillgång till energi inte bara finns med bland FN:s mål för hållbar utveckling utan att det även i den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som lanserades i november 2017, läggs särskild vikt vid frågan om socialt skydd, med tanke på att energifattigdom är ett typiskt område där det sociala skyddet kräver åtgärder även på unionsnivå.

27.

Kommittén välkomnar den strategiska vision som kommissionen antog i november 2018 om en ren jord åt alla, som syftar till att uppnå ett klimatneutralt Europa senast 2050, samtidigt som den säkerställer inte bara ökat välstånd och nya arbetstillfällen utan även social rättvisa för en rättvis övergång.

28.

ReK uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att alla på ett effektivt sätt kan utnyttja rätten till energi till ett överkomligt pris, och att i detta syfte överväga möjligheten att införa ett moratorium för upphörande eller avstängning av tillhandahållandet av offentliga tjänster på grund av utebliven betalning, så att inget hushåll blir utan tillgång till grundläggande tjänster för uppvärmning eller kylning.

29.

Kommittén anser att en begränsning av alltför höga energikostnader inte kan regleras endast genom konkurrens och självreglering på marknaden, och att EU därför måste inrätta rättsliga ramar som ger medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna rätt verktyg för att säkerställa energi till ett överkomligt pris. För att hålla energipriserna nere behöver EU och andra myndigheter främst säkerställa att energimarknaden har ett tillräckligt utbud, att monopolprissättning motarbetas samt att styrmedlen för energiomställningen är kostnadseffektiva och inte driver upp priserna oskäligt.

30.

ReK betonar behovet av lämpliga åtgärder för att förhindra eller väga upp negativa konsekvenser av energieffektivitetsrenoveringar, såsom högre boendekostnader. Det är i detta sammanhang ytterst viktigt att garantera att energieffektivitetens kostnader och fördelar fördelas rättvist mellan fastighetsägare och hyresgäster.

31.

De lokala och regionala myndigheterna måste underlätta tillhandahållandet av gratis och oberoende energirådgivning till allmänheten och stödja ett mer aktivt deltagande från fattiga hushåll i energiproduktionen.

32.

EU:s lagstiftning skulle kunna vara mycket mer långtgående och de nationella regeringarna måste samarbeta ärligt och engagerat med de lokala och regionala myndigheterna för att säkerställa ett effektivt flernivåstyre.

33.

ReK anser att det är nödvändigt att förenkla och bredda tillgången till EU-medel, eftersom det begränsade handlingsutrymmet för människor och grupper som påverkas av energifattigdom och deras minskade tillgång till offentliga administrativa tjänster ofta spelar en roll när detta fenomen håller på att växa fram eller förvärras. ReK betonar dessutom att renoverings- och energieffektiviseringsåtgärder kan begränsas av betalningsförmågan bland boende och av hyresregleringar som försvårar kostnadstäckning. ReK betonar därför behovet av att säkerställa att det finns tillräckliga incitament för investeringar i energieffektivitetsförbättringar för både hyresgäster och fastighetsägare samt att det finns skydd för utsatta konsumenter.

34.

Kommittén efterlyser ett närmare samarbete mellan den europeiska observationsgruppen för energifattigdom, borgmästaravtalet om klimat och energi och Eurostat.

35.

ReK betonar att det är av avgörande betydelse att energikonsumenternas omvandling till prosumenter ingår bland instrumenten för att utrota energifattigdom, och att initiativ i detta syfte bör uppmuntras på alla nivåer så att även energifattiga konsumenter kan bli energiproducenter.

De lokala och regionala myndigheternas roll

36.

De lokala och regionala myndigheterna står i frontlinjen i den komplexa kampen mot energifattigdom eftersom de kan identifiera de drabbade personerna, kartlägga de konkreta orsakerna till fenomenet och tillhandahålla praktisk rådgivning och vägledning direkt till medborgarna. Dessutom kan en stor del av åtgärderna för att bekämpa energifattigdom genomföras på lokal nivå.

37.

Med tanke på att energifattigdom är en mycket komplex fråga är det inte möjligt att finna en enhetlig lösning som kan användas i EU:s olika regioner, och de lokala och regionala myndigheterna måste även anta en ny global strategi för att finna lämpliga lösningar med deltagande av lokala förvaltningar med behörighet inom de olika områdena för att finna den bästa lösningen. Lokal och regional nivå har vissa viktiga befogenheter när det gäller politik för energieffektivisering och energiproduktion, genom egna energiföretag, bostadsbolag, samverkan med privata aktörer, projektmedel, rådgivning etc.

38.

Politiken för att hantera energifattigdom kan medföra andra fördelar för de lokala myndigheterna, bland annat genom att främja framgången för andra politiska mål och stödja t.ex. strategier för energieffektivitet, minskade växthusgasutsläpp och bättre hälsa, social inkludering och socialt skydd för medborgarna och därigenom bättre livskvalitet och hållbarhet överlag.

39.

En effektiv kamp mot energifattigdom kan hjälpa de lokala och regionala myndigheterna att ytterligare bredda den sociala grunden för klimatåtgärder, genom att sociala grupper som hittills har varit mindre aktiva och fått mindre uppmärksamhet görs delaktiga i strategin.

40.

Kommittén betonar dock att allt detta endast är möjligt om de lokala och regionala myndigheternas rättsliga och finansiella instrument stärks på ett lämpligt sätt.

Byggnadsbestånd och energieffektivitet

41.

Energieffektivitet är en viktig länk mellan de mål som rör klimatneutralitet och de som rör en rättvis energiomställning, inklusive energifattigdom.

42.

En förbättring av energieffektiviteten i bostadsbeståndet utgör en av de lokala och regionala myndigheternas huvuduppgifter och för att främja detta bör myndigheterna undvika att enbart fokusera på subventionerat boende, särskilt i medlemsstater med få subventionerade boenden.

43.

Skyldigheten att årligen renovera 3 % av de statliga myndigheternas byggnader i medlemsstaterna i syfte att förbättra deras energieffektivitet bör följas av ambitiösa satsningar och stöd för att öka renoveringstakten även i andra delar av byggnadsbeståndet, eftersom försöken att utrota energifattigdomen annars inte kommer att ha någon chans att lyckas inom en överskådlig framtid och än mindre blir det möjligt att uppnå klimatmålen.

44.

Man behöver avsätta så mycket EU-medel som möjligt till en omfattande renovering av byggnadsbeståndet som tar hänsyn till energifattigdom för att undvika att omprövningen av energieffektiviteten i de fattigaste hyresgästernas och ägarnas bostäder försenas, vilket skulle öka energifattigdomen och även hindra uppnåendet av klimatmålen.

45.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att i nationell rätt införliva det uppdaterade direktivet om byggnaders energiprestanda (2) så snart som möjligt och senast i mars 2020, eftersom en förbättrad energiprestanda för det befintliga byggnadsbeståndet i EU är direkt kopplad till att det gällande regelverket genomförs till fullo.

Borgmästaravtalets betydelse

46.

ReK välkomnar att frågan om energifattigdom placerats i tredje pelaren av borgmästaravtalet för klimat och energi som spelar en central roll för att bibehålla denna problematik på dagordningen och för att söka efter lösningar. Borgmästaravtalet har en mycket viktig roll vad gäller utbyte av kunskap och erfarenheter samt för stöd och metodologisk vägledning för lokala och regionala myndigheter och andra aktörer.

47.

Kommittén understryker att borgmästaravtalet även i fortsättningen kan räkna med dess stöd, med tanke på det stora värde dess aktiva roll och grundläggande sociala förankring medför för EU-medborgarna.

48.

Kommittén uppmanar de europeiska lokala och regionala myndigheterna samt deras ledare att ansluta sig till borgmästaravtalet och andra nätverk för klimatarbete och aktivt delta i deras verksamhet, med särskilt fokus på utbyte av bästa praxis på lokal nivå.

49.

En grupp ReK-ledamöter agerar som ambassadörer för borgmästaravtalet med uppgift att offentliggöra dess verksamhet och att uppmuntra så många människor som möjligt att ansluta sig, och kommittén anser att ambassadörerna måste få ordentligt stöd för sina insatser.

Observationsgruppen för energifattigdom

50.

En exakt definition och mätning av fenomenet energifattigdom är av avgörande betydelse för planeringen och genomförandet av lämpliga politiska lösningar och åtgärder.

51.

Det är beklagligt att två tredjedelar av medlemsstaterna inte följer utvecklingen av energifattigdom med hjälp av kvantitativa mätmetoder.

52.

Hittills har arbetet för Europeiska kommissionens observationsgrupp för energifattigdom legat helt i linje med de mål som eftersträvades när den inrättades.

53.

I och med att observationsgruppen snart upphör uppmanas kommissionen att undersöka förutsättningarna för att förlänga dess verksamhet, utvidga dess tillämpningsområde och uppgifter i lämplig utsträckning och att utvidga möjligheterna till insamling och utvärdering av data, eftersom den information som samlats in av observationsgruppen även fortsatt kommer att vara oumbärlig för att den offentliga politiken ska utvecklas i en lämplig riktning i framtiden.

---

(1)  P8_TA-PROV(2019)0226 som antogs 26.3.2019.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/844 av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 2010/31/EU om byggnaders energiprestanda och av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (EUT L 156, 19.6.2018, s. 75).