Access to European Union law
<a href="https://eur-lex.europa.eu/content/help/eurlex-content/experimental-features.html" target="_blank">More about the experimental features corner</a>
Choose the experimental features you want to try
EUR-Lex
Access to European Union law

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

You are here
Use quotation marks to search for an "exact phrase". Append an asterisk (*) to a search term to find variations of it (transp*, 32019R*). Use a question mark (?) instead of a single character in your search term to find variations of it (ca?e finds case, cane, care).
Search tips
Need more search options? Use the Advanced search

Document 52018IR6135

    Yttrande från Europeiska regionkommittén – Gränsöverskridande inslag i katastrofriskreducering

    COR 2018/06135

    EUT C 404, 29.11.2019, p. 39–43 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, HR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

    29.11.2019   

    SV

    Europeiska unionens officiella tidning

    C 404/39

    Yttrande från Europeiska regionkommittén – Gränsöverskridande inslag i katastrofriskreducering

    (2019/C 404/08)

    Föredragande

    :

    Roberto CIAMBETTI (ECR-IT), ledamot och ordförande, regionfullmäktige, Venetien

    POLITISKA REKOMMENDATIONER

    EUROPEISKA REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

    1.

    		 Europeiska regionkommittén (ReK) betonar att den växande intensiteten och frekvensen i skador orsakade av katastrofer får konsekvenser både för människoliv och ekonomiskt. Varje år dör cirka 90 000 personer på grund av naturkatastrofer och nästan 160 miljoner människor drabbas världen över. Mellan 1980 och 2016 stod naturkatastrofer som orsakats av väderförhållanden och klimatet för cirka 83 % av det ekonomiska bortfallet i medlemsstaterna.

    2.

    		 Kommittén betonar att katastrofer inte känner några gränser och att förebyggande, motståndskraft och ändamålsenlig hantering av kriser därför kräver gränsöverskridande samarbete. Ett ändamålsenligt gränsöverskridande samarbete skulle innebära betydande fördelar för de 37,5 % av EU:s medborgare som bor i gränsområden.

    3.

    		 ReK betonar även att ett möjligt gränsöverskridande strömavbrott i stor skala, en så kallad total mörkläggning, skulle kunna leda till allvarliga nödsituationer, och att särskilda katastrofriskreduceringsåtgärder och förstärkta gränsöverskridande kontakter därför bör rekommenderas omgående.

    4.

    		 Kommittén framhåller behovet av att integrera kapaciteten att avsevärt minska risken för och konsekvenserna av katastrofer i EU:s alla politiska strategier i fråga om investeringar, så att de offentliga medlen bidrar till att hjälpa samhällen att bli mer motståndskraftiga mot katastrofers negativa effekter och säkerställer att människors liv inte äventyras. Vi beklagar att man inom strukturfonderna och de europeiska investeringsfonderna i allmänhet, och Sammanhållningsfonden i synnerhet, inte ställer krav på att katastrofriskbedömningar görs för infrastrukturprojekt som ska finansieras av EU.

    5.

    		 Kommittén noterar att EU för närvarande har två instrument (EU:s civilskyddsmekanism och EU:s solidaritetsfond) genom vilka man tänker bidra till att samordna insatser och stärka motståndskraften mot naturkatastrofer. Det behövs en starkare strategi för flernivåstyre för att uppnå målen för Sendairamverket för katastrofriskreducering 2015–2030, i nära samarbete med FN:s kontor för katastrofriskreducering. Dessutom måste principen om att investera i katastrofriskreducering stadigt förankras i Europas framtid, inklusive i den europeiska planeringsterminen och EU-fonderna.

    Allmänna kommentarer

    6.

    		 Kommittén konstaterar att den i tidigare yttranden fäst uppmärksamheten vid gränsöverskridande hot och katastrofer som drabbar regioner i två eller fler EU-medlemsstater och efterlyst ett närmare samarbete mellan angränsande regioner för att säkerställa att de förebyggande åtgärderna är gemensamma och att insatserna vid katastrofer samordnas (1).

    7.

    		 Det finns ett behov av planering där man på ett dynamiskt sätt tar hänsyn till hur behoven utvecklas i de olika regionerna, inklusive de yttersta randområdena, i fråga om risker, sårbarhet och exponering.

    8.

    		 ReK konstaterar att Europa uppvisar mycket stora skillnader i strukturer och metoder för riskhantering på nationell nivå och på lämpliga lokala och regionala nivåer. Med tanke på det gränsöverskridande inslag som finns i risker kan det därför vara fördelaktigt med ett mer systematiskt tillvägagångssätt vid framtida riskbedömningar.

    9.

    		 Vi stöder och uppmuntrar fastställandet av nationella, regionala och lokala strategier och planer för riskhantering, bland annat utveckling av gemensamma gränsöverskridande strategier för gränsregioner och en ändamålsenlig samordning av dessa strategier. ReK har också begärt att tillräckliga resurser avsätts för program till stöd för gränsöverskridande samarbete inom katastrofriskreducering och krishantering (2).

    10.

    		 Vi anser att planer för förebyggande och hantering av risker bland annat bör omfatta riskscenarier i en bred regionöverskridande skala för övervakning och kontroll av förväntade händelser, så att de på ett mer ändamålsenligt sätt kan bidra till regional förståelse och bedömning av risker. Studier om sårbarhet och exponering för risker och om faro- och miljökarakterisering som leder till en kartläggning av risker är förutsättningar för planer för förebyggande och hantering av risker. Dessa bör på gränsöverskridande nivå vara tillgängliga för allmänheten och informationen om dem tillräckligt spridd på båda sidor av gränsen i syfte att förebygga och lindra katastrofer och förbereda insatser vid dessa.

    11.

    		 ReK betonar behovet av att stärka riskhanteringsstyrningen genom att främja gränsöverskridande samarbete.

    12.

    		 ReK betonar vikten av en bättre förståelse av det gränsöverskridande inslaget i katastrofriskreducering i Europa, för att inte tala om behovet och mervärdet av en sådan förståelse för en mer ändamålsenlig och långsiktig katastrofriskreducering.

    13.

    		 Kommittén upprepar att den instämt (3) i kommissionens förslag till förordning om en europeisk gränsöverskridande mekanism (4) som ett led i insatserna för att undanröja hinder för gränsöverskridande samarbete, bl.a. inom katastrofriskreducering. För att uppnå ett bättre gränsöverskridande samarbete och förebygga katastrofer kan nya förberedande projekt lanseras för de mest sårbara regionerna, såsom de yttersta randområdena, öarna och kustregionerna.

    14.

    		 Kommittén betonar att de deltagande länderna när en katastrof inte kan hanteras av ett land ensamt, ingriper och tillhandahåller stöd genom EU:s civilskyddsmekanism. När gränsöverskridande hot och katastrofer drabbar regioner i två eller fler EU-medlemsstater krävs det dock ett mer ändamålsenligt samarbete mellan angränsande regioner för att säkerställa att de förebyggande åtgärderna är gemensamma och att insatserna samordnas.

    15.

    		 ReK konstaterar att inte bara specifika samordnings- och kommunikationsstrategier utan även kunskaper i grannlandets språk är av stor betydelse för en grundlig katastrofriskreducering och bästa möjliga kommunikation i händelse av en kris.

    16.

    		 I detta sammanhang konstaterar kommittén att de flesta av länderna har undertecknat bilaterala avtal med grannländerna (inte nödvändigtvis bara två länder) som också omfattar det gränsöverskridande samarbetet i händelse av katastrofer. Större fokus bör dock läggas på förebyggande och reducering av risker samt utarbetande av insatsstrategier.

    17.

    		 Kommittén ställer sig positiv till att Europaparlamentet och rådet har nått en preliminär överenskommelse om att stärka EU:s nuvarande civilskyddsmekanism och EU:s insatser vid katastrofer – rescEU – som bland annat lägger större vikt vid gränsöverskridande risker.

    De lokala och regionala myndigheternas roll och gränsöverskridande projekt

    18.

    		 Kommittén rekommenderar att lokala och regionala myndigheter involveras mer i EU-finansierade projekt som rör katastrofrisker för att säkerställa projektens kontinuitet över tiden och för att se till att de kan reproduceras i andra områden med jämförbara risksituationer.

    19.

    		 Vi uppmanar medlemsstaterna att även involvera de lokala och regionala myndigheterna i kontrollen av planerade investeringar i alla relevanta program och i diskussionerna om möjliga ändringar.

    20.

    		 Kommittén efterfrågar ett mer aktivt genomförande av gränsöverskridande projekt för katastrofriskreducering, i syfte att i större utsträckning utnyttja de strukturfondsmedel som avsatts för detta ändamål.

    21.

    		 ReK hoppas att större incitament på EU-nivå inriktas på de lokala och regionala nivåerna för att främja gränsöverskridande samarbete för katastrofriskreducering, inte minst inom förebyggande, utbildning och övningar.

    22.

    		 ReK betonar de lokala aktörernas centrala roll när det gäller att minska katastrofrisker och bygga upp motståndskraft, och värdet av befintliga initiativ för att främja katastrofriskreducering på lokal nivå, såsom kampanjen ”Making Cities Resilient” från FN:s kontor för katastrofriskreducering.

    23.

    		 Det är särskilt viktigt att investera, även ekonomiskt, i denna planering för riskreducering, särskilt med tanke på klimatförändringarna och de extrema händelser som dessa leder till, genom EU:s civilskyddsmekanism och Europeiska unionens solidaritetsfond.

    Gränsöverskridande samarbete

    Planering

    24.

    		 Kommittén framhåller behovet av gränsöverskridande kontinuitetsplanering där hänsyn tas till riskscenarier som påverkar flera länder och där man tillsammans identifierar och bedömer riskerna och kartlägger dem, både för att utveckla gränsöverskridande områden och skydda mer utsträckta områden, bland annat för övervakning och kontroll av förväntade händelser.

    25.

    		 Vi hoppas att vetenskapliga kommittéer inrättas för ett mer korrekt utarbetande av riskscenarier och för att främja nätverk kring kunskaper och färdigheter, föra samman specialisters sakkunskaper på grundval av liknande riskfaktorer i homogena områden (till exempel skogsbränder i Medelhavsområdet, plötsliga eller successiva översvämningar i Centraleuropa etc.) och möjliggöra snabba insatser och dialog med de lokala myndigheterna i syfte att få tillgång till ekonomiska, mänskliga och materiella resurser.

    26.

    		 Kommittén noterar att det med nedskärningarna i medlen vid vissa lokala och regionala myndigheter blir ännu viktigare för beslutsfattare på civilskyddsområdet att ha en bättre bedömning av samhällen, individer och civilskyddsprojekt. Vi anser att indexet för social resiliens (INDRIX), ett av resultaten av det gränsöverskridande projektet INDRIX, som medfinansierats av EU, lämpar sig för bedömning av ett samhälles motståndskraft på grundval av statistiska data och data som förts in specifikt för detta ändamål: projektet har använt sig av vissa sociala indikatorer (utbildningsnivå, hälsotillstånd, arbetslöshetsnivå, erbjudna tjänster osv.) för att bedöma hur risken upplevs i olika samhällen och i synnerhet för att identifiera de mest riskutsatta och sårbara samhällena. Kommittén uppmanar de behöriga institutionerna att överväga utarbetandet av obligatoriska försäkringsinstrument som kan användas vid naturkatastrofer. Dessa bör harmoniseras på EU nivå och inbegripa försäkringspremier kopplade till risknivån, och de bör också ha till syfte att öka medvetenheten om och uppmuntra ökad förståelse av vikten av förebyggande åtgärder bland privatpersoner för att minska den moraliska risken och garantera rättvis och enhetlig ersättning för alla EU-medborgare.

    27.

    		 Kommittén noterar att det i vissa gränsöverskridande områden behövs en gemensam databas där man fastställer material, resurser, utrustning, specialiserade volontärer, resursanvändning och logistik.

    28.

    		 Denna databas bör inrättas och förvaltas inte enbart för att öka katastrofberedskapen utan också i syfte att stärka den socioekonomiska och kulturella återhämtningen i katastrofdrabbade områden ur ett gemensamt gränsöverskridande perspektiv.

    29.

    		 Det är viktigt att ta hänsyn till och reproducera de positiva exempel på gränsöverskridande samarbete som redan finns, till exempel följande:

    —

    Gemensamma civilskyddsövningar mellan Tyskland och Danmark, såsom DANGEREX 07, DANGERFloodEx 2010 och gränsöverskridande åtgärder i nödsituationer.

    —

    Beredskap för översvämningar och lindring av gränsöverskridande skador i Sava-bäckenet (distriktet Brod-Posavina i Kroatien och distriktet Mačva i Serbien).

    —

    RiKoSt: strategier för kommunikation om risker (i Kärnten, Österrike och Alto Adige/Sydtyrolen, Italien, fram till slutet av oktober 2020).

    —

    U-SCORE-II: projekt för inbördes granskningar mellan städer (pilotprojekt i Portugal, Italien och Förenade kungariket).

    —

    Den mobila övningsanläggningen MÜB (Mobile Übungsanlage Binnengewässer) vid övre Rhen och kongressen för den tysk-fransk-schweiziska konferensen för övre Rhen på temat ”Blackout – storskaliga gränsöverskridande strömavbrott” (2016).

    Utbildning

    30.

    		 ReK betonar vikten av att tillhandahålla incitament för unga att genomgå utbildning och uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att främja specifika universitetskurser och projekt som rör riskreducering. Vi betonar också att ungdomar kan delta i solidaritetsverksamhet på det katastrofriskförebyggande området genom Europeiska solidaritetskåren (5). Detta kan ske i form av volontärarbete, lärlingsutbildning, praktiktjänstgöring och arbetserfarenheter.

    31.

    		 Vi noterar behovet av särskilda utbildningar för lokal förvaltningspersonal (också i linje med kampanjen ”Making Cities Resilient”) för att öka deras medvetenhet och ge dem bättre informationsverktyg med tanke på att de har ett direkt ansvar för de lokala invånarna och för områdets skydd och utveckling.

    32.

    		 Kommittén rekommenderar att större uppmärksamhet ägnas åt utbildning av frivilliga och tekniker i syfte att göra dem mer specialiserade genom att tillhandahålla incitament och införa utbildningar som grundar sig på de risker som finns i de olika länderna, särskilt i de gränsöverskridande områdena, med målet att förbättra de lokala geografiska kunskaperna och genomföra gemensamma och samordnade åtgärder för kontroll och övervakning och nödinsatser.

    33.

    		 Vi framhåller återigen att lokala myndigheter eller frivilliga bör genomföra informationskampanjer för att informera människor om riskerna och om hur man skyddar sig och att initiativ för ömsesidigt lärande bör genomföras på lokal och regional nivå i form av inbördes granskningar mellan städer och regioner.

    34.

    		 ReK betonar att den gränsöverskridande utbildningen bör ligga i linje med de riskscenarier som fastställts i planerna för förebyggande och hantering av gränsöverskridande risker. Alla parter som är direkt inblandade i risken – även tekniska experter och frivilligorganisationer – bör delta i dessa utbildningar på båda sidor om gränsen, om möjligt tillsammans.

    35.

    		 Kommittén betonar behovet av att stärka plattformarna för e-lärande, t.ex. i linje med utbildningsprogrammet i EU:s civilskyddsmekanism, och att öka tillgången till öppna onlinekurser inom civilskydd.

    36.

    		 Vi anser att EU:s solidaritetsfond tillhandahåller bättre informationskampanjer för regionerna genom stödåtgärder som redan fungerar väl för EU:s medlemsstater och kandidatländerna. EU:s solidaritetsfond är ett viktigt stödverktyg för de berörda regionerna när det krävs exceptionella åtgärder för att återuppbygga områden som drabbats av natur- och väderrelaterade katastrofer, eftersom naturkatastrofer inte stannar vid gränsen.

    Insatser vid nödsituationer

    37.

    		 ReK understryker behovet av att uppmuntra ett gemensamt och standardiserat gränsöverskridande varningssystem, som även har till uppgift att säkerställa kommunikation i realtid om alla störningar och händelser av katastrofkaraktär som kan få återverkningar i en region i en annan stat.

    38.

    		 Vi konstaterar att det behövs gränsöverskridande avtal för att standardisera och påskynda aktiveringstiderna för räddningssystem och frivilliga, för att fastställa rättsliga hinder och uppmana till samarbete i syfte att uppnå bästa möjliga logistik för material och personal. Kommittén anser att avtal bör ingås även på vattenregleringsområdet för att utveckla bättre kunskaper om den organisatoriska och funktionella driften av dammar och därmed möjliggöra tidiga åtgärder för att minska risker med koppling till vattenreglering i områden som ligger nedströms i en annan medlemsstat.

    39.

    		 ReK efterlyser akronymer som syftar på centrum för samordning av hjälpinsatser på olika myndighetsnivåer så att de termer som används standardiseras.

    40.

    		 Kommittén efterlyser standardiserad kommunikation om förebyggande samt gemensamma operativa förfaranden vid nödsituationer.

    41.

    		 Kommittén rekommenderar användning av it-applikationer som syftar till att varna medborgare i realtid.

    42.

    		 ReK uppmanar medlemsstaterna att erkänna och certifiera befattningshavare (eller ”disaster risk managers”) med övergripande och tvärvetenskapliga kunskaper, färdigheter och kompetenser, som skulle backa upp lokal och regional förvaltningspersonal vid både planering och nödsituationer.

    Subsidiaritetsprincipen

    43.

    		 Kommittén instämmer i att EU bör ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder på civilskyddsområdet.

    Bästa praxis

    44.

    		 ReK betonar att det finns flera exempel på bästa praxis i fråga om gränsöverskridande samarbete för katastrofriskreducering som skulle kunna följas och utvecklas på bästa möjliga sätt, till exempel följande:

    —

    Gemensamma praktiska övningar för att säkerställa ett gemensamt tillvägagångssätt, ömsesidig förståelse och samma beredskapsnivå i händelse av en faktisk katastrof.

    —

    Spridning av standardiserad information samt utbyte av bästa praxis och lärdomar av initiativ, metoder, verktyg etc. mellan angränsande regioner.

    —

    Gemensamma upplysnings- och utbildningskampanjer för personer som bor i gränsområden med hög risk, med deltagande av olika berörda parter (till exempel temadagar om katastrofriskreducering i olika städer och kommuner).

    45.

    		 ReK ger sitt fulla stöd till ”b-solutions”, ett projekt från Europeiska gränsregionförbundet som syftar till att fastställa rättsliga och administrativa hinder för gränsöverskridande samarbete i fråga om katastrofförebyggande och katastrofreduktion. ReK noterar att Europeiska gränsregionförbundet 2018, i den första inbjudan att lämna förslag, identifierade tio sådana fall som sedan omvandlades till pilotprojekt, men att många andra hinder ännu inte har lösts (ambulanser, brandfordon eller helikoptrar som kan ta sig in i vissa gränsregioner men inte i andra, administrativa formaliteter för transport av kvarlevor, asymmetriskt tillhandahållande av tjänster över gränserna, försäkringsrelaterade problem, erkännande av examensbevis etc.). Vi uppmanar alla regioner som ställs inför liknande problem att delta i framtida förslagsinfordringar.

    46.

    		 ReK betonar att de regioner som drabbas av katastrofer måste lägga fram gemensamma förslag på lösningar till sina respektive nationella regeringar. Ett exempel på detta är samarbetet mellan norra Portugal och den spanska regionen Galicien, som lägger fram sina prioriteringar för sina centralregeringar i frågor som kan lösas i samband med de ”iberiska toppmötena” och det nära samarbetet mellan de yttersta randområdena Kanarieöarna, Azorerna och Madeira genom Interreg Mac-programmet, till vilket även tredjeländer i närheten, såsom Kap Verde, Mauretanien och Senegal, har anslutit sig.

    Bryssel den 27 juni 2019.

    Karl-Heinz LAMBERTZ

    Europeiska regionkommitténs

    ordförande

    (1)  Europeiska regionkommitténs yttrande om ”Hyogo-ramen för åtgärder efter 2015: riskhantering för att skapa motståndskraft” (EUT C 271, 19.8.2014, s. 61).

    (2)  Europeiska regionkommitténs yttrande om ”Handlingsplan för Sendairamen för katastrofriskreducering 2015–2030” (EUT C 272, 17.8.2017, s. 32).

    (3)  Europeiska regionkommitténs yttrande om ”Den gränsöverskridande mekanismen” (antaget den 5 december 2018, ännu ej offentliggjort i EUT).

    (4)  Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om en mekanism för lösning av rättsliga och administrativa problem i ett gränsöverskridande sammanhang, COM(2018) 373 final.

    (5)  Europeiska regionkommitténs yttrande CdR 2018/03892, ”Europeiska solidaritetskåren och EU:s nya ungdomsstrategi” (föredragande: Matteo Bianchi).

    Top