27.3.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 83/16

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2015/478

av den 11 mars 2015

om gemensamma importregler

(kodifiering)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)	Rådets förordning (EG) nr 260/2009 (3) har ändrats på ett väsentligt sätt (4). För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)	Den gemensamma handelspolitiken bör bygga på enhetliga principer.

(3)	Europeiska gemenskapen ingick avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). I bilaga IA till det avtalet finns bl.a. Allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt 1994) och ett avtal om skyddsåtgärder.

(4)

Avtalet om skyddsåtgärder tillgodoser behovet av att klargöra och förstärka bestämmelserna i Gatt 1994, särskilt dess artikel XIX. Avtalet gör det nödvändigt att avskaffa skyddsåtgärder som strider mot dessa bestämmelser, t.ex. frivilliga exportbegränsningar, reglering av marknadstillträde och alla liknande import- eller exportåtgärder.

(5)	Avtalet om skyddsåtgärder omfattar även kol- och stålprodukter. De gemensamma importreglerna, särskilt rörande skyddsåtgärder, är därför tillämpliga också på dessa produkter, dock med förbehåll för eventuella åtgärder som vidtas för att genomföra avtal som särskilt avser kol- och stålprodukter.

(6)	Textilvaror som omfattas av rådets förordning (EG) nr 517/94 (5) får en särskild behandling på unionsnivå och internationell nivå. De bör därför undantas från den här förordningens tillämpningsområde.

(7)	Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om varje fara som kan uppstå på grund av importens utveckling och som kan göra det nödvändigt att införa unionsövervakning eller att vidta skyddsåtgärder.

(8)	I sådana fall bör kommissionen undersöka villkoren för och utvecklingen av importen, de ekonomiska och handelsmässiga förhållandena samt de åtgärder som eventuellt kan behöva vidtas.

(9)

Om föregående unionsövervakning tillämpas bör produkterna i fråga få övergå till fri omsättning endast om ett övervakningsdokument som uppfyller enhetliga kriterier har uppvisats. Dokumentet bör utfärdas inom en viss tid av medlemsstaternas myndigheter efter en informell begäran från importören, men utan att denne därigenom får rätt att importera. Dokumentet bör således vara giltigt endast så länge som importreglerna inte ändras.

(10)	Medlemsstaterna och kommissionen bör i största möjliga utsträckning utbyta information om unionsövervakningens resultat.

(11)	Det åligger kommissionen att besluta om de skyddsåtgärder som är nödvändiga med hänsyn till unionens intressen. Dessa intressen ska betraktas som en helhet, som bl.a. omfattar unionens producenters, brukares och konsumenters intressen.

(12)

Skyddsåtgärder mot en WTO-medlem får övervägas endast om produkten i fråga importeras till unionen i så kraftigt ökade kvantiteter och under sådana omständigheter att importen därigenom orsakar, eller hotar att orsaka, allvarlig skada för unionens producenter av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag, om inte de internationella förpliktelserna medger undantag från denna regel.

(13)	Begreppen allvarlig skada, hot om allvarlig skada och unionens producenter bör definieras och precisa kriterier för konstaterande av skada bör fastställas.

(14)	Innan en skyddsåtgärd vidtas bör en undersökning genomföras. I brådskande fall bör dock kommissionen få vidta provisoriska åtgärder.

(15)	Närmare bestämmelser bör fastställas om inledande av undersökningar, nödvändiga kontroller och inspektioner, exportländers och berörda parters tillgång till de uppgifter som samlas in, hörande av berörda parter och dessas möjlighet att lämna synpunkter.

(16)	De bestämmelser om undersökningar som föreskrivs i denna förordning påverkar inte tillämpningen av unionsregler eller nationella regler om tystnadsplikt.

(17)	Det är också nödvändigt att fastställa tidsfrister för inledande av undersökningar och för beslut om huruvida åtgärder eventuellt ska vidtas, så att dessa beslut fattas snabbt i syfte att öka rättssäkerheten för de berörda ekonomiska aktörerna.

(18)	I de fall skyddsåtgärderna vidtas i form av en kvot bör dess nivå i princip inte vara lägre än den genomsnittliga importnivån under en representativ period av minst tre år.

(19)

Om en kvot fördelas mellan leverantörsländerna kan varje lands kvot fastställas genom överenskommelse med länderna eller med utgångspunkt från importnivån under en representativ period. Det bör dock vara möjligt att göra undantag från dessa regler vid allvarlig skada och oproportionerligt ökad import, förutsatt att förpliktelsen att samråda med WTO:s skyddsåtgärdskommitté iakttas.

(20)	Den längsta tid under vilken skyddsåtgärder får vidtas bör fastställas, liksom särskilda bestämmelser om förlängning, gradvis avveckling och omprövning av åtgärderna.

(21)	Det bör fastställas under vilka omständigheter produkter med ursprung i utvecklingsländer som är WTO-medlemmar ska undantas från skyddsåtgärder.

(22)

Det kan visa sig lämpligare att begränsa övervaknings- eller skyddsåtgärderna till en eller flera av unionens regioner än att tillämpa dem i hela unionen. Sådana åtgärder bör dock endast tillåtas undantagsvis och endast om det inte finns några andra alternativ. Det är nödvändigt att se till att åtgärderna är tillfälliga och stör den inre marknaden så lite som möjligt.

(23)	Enhetliga importregler kräver att de formaliteter som importörerna ska fullgöra är enkla och att de är desamma oberoende av var varorna tullklareras. Det är därför lämpligt att alla formaliteter genomförs med hjälp av blanketter som motsvarar den förlaga som finns i bilagan till denna förordning.

(24)	Importdokument som utfärdats i samband med unionsövervakning bör vara giltiga i hela unionen oavsett vilken medlemsstat som utfärdat dem.

(25)

Genomförandet av den här förordningen kräver att enhetliga villkor fastställs för antagande av provisoriska och slutgiltiga skyddsåtgärder och för införande av åtgärder för övervakning i förväg. Dessa åtgärder bör antas av kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6).

(26)

Det rådgivande förfarandet bör användas för antagande av övervakningsåtgärder och provisoriska åtgärder med hänsyn till dessa åtgärders effekter och deras logiska placering i tiden i förhållande till antagandet av slutgiltiga skyddsåtgärder. Om ett dröjsmål med att införa åtgärder skulle orsaka skada som är svår att avhjälpa, måste kommissionen ges befogenhet att anta provisoriska åtgärder med omedelbar verkan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 1

1.   Denna förordning ska gälla för import av produkter med ursprung i tredjeländer, utom för

a)	textilprodukter som omfattas av särskilda importbestämmelser enligt förordning (EG) nr 517/94,

b)	produkter med ursprung i vissa tredjeländer som förtecknas i rådets förordning (EG) nr 625/2009 (7).

2.   De produkter som avses i punkt 1 ska fritt få importeras till unionen och således inte vara föremål för kvantitativa restriktioner, med förbehåll för de skyddsåtgärder som får vidtas enligt kapitel V.

KAPITEL II

UNIONENS INFORMATIONS- OCH SAMRÅDSFÖRFARANDE

Artikel 2

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om importen utvecklas på ett sådant sätt att övervaknings- eller skyddsåtgärder bör vidtas. Underrättelsen ska innehålla tillgängliga bevis enligt kriterierna i artikel 9. Kommissionen ska genast vidarebefordra dessa upplysningar till alla medlemsstater.

Artikel 3

1.   Kommissionen ska biträdas av en kommitté för skyddsåtgärder. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

4.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

5.   I enlighet med artikel 3.5 i förordning (EU) nr 182/2011 ska, om det skriftliga förfarandet tillämpas för antagande av slutgiltiga åtgärder enligt artikel 16 i den här förordningen, detta förfarande avslutas utan resultat om, inom den tidsfrist som fastställts av ordföranden, ordföranden så beslutar eller en majoritet av kommittéledamöterna, såsom anges i artikel 5.1 i förordning (EU) nr 182/2011, så begär. Om det skriftliga förfarandet tillämpas i andra fall när utkastet till åtgärd har diskuterats i kommittén, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom den tidsfrist som fastställts av ordföranden, ordföranden så beslutar eller en enkel majoritet av kommittéledamöterna så begär. Om det skriftliga förfarandet tillämpas i andra fall när utkastet till åtgärd inte har diskuterats i kommittén, ska det förfarandet avslutas utan resultat om, inom den tidsfrist som fastställts av ordföranden, ordföranden så beslutar eller minst en fjärdedel av kommittéledamöterna så begär.

KAPITEL III

UNIONENS UNDERSÖKNINGSFÖRFARANDE

Artikel 4

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7, ska unionens undersökningsförfarande genomföras innan en skyddsåtgärd tillämpas.

2.   Syftet med undersökningen är att på grundval av de faktorer som anges i artikel 9 fastställa om importen av produkten i fråga orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för de berörda producenterna i unionen.

3.   I denna förordning avses med

a)    allvarlig skada : en betydande allmän försämring för unionens producenter,

b)    hot om allvarlig skada : allvarlig skada som är tydligt förestående,

c)    unionens producenter : alla producenter av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag inom unionens territorium eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkter av samma eller direkt konkurrerande slag utgör en övervägande del av unionens totala tillverkning av dessa produkter.

Artikel 5

1.   Om kommissionen finner det uppenbart att det finns tillräckliga bevis för att motivera en undersökning, ska den inom en månad efter dagen för mottagandet av underrättelsen från medlemsstaten inleda en undersökning och offentliggöra ett meddelande om detta i Europeiska unionens officiella tidning. Detta meddelande ska innehålla

a)	en sammanfattning av de uppgifter som tagits emot samt en upplysning om att alla relevanta uppgifter ska lämnas till kommissionen,

b)	den tidsfrist inom vilken berörda parter skriftligen ska lämna synpunkter för att dessa ska beaktas i undersökningen,

c)	inom vilken tid de berörda parterna får ansöka om att höras muntligen av kommissionen i enlighet med punkt 4.

Kommissionen ska inleda undersökningen i samarbete med medlemsstaterna.

Kommissionen ska, normalt inom 21 dagar från den dag då den fick informationen, tillhandahålla medlemsstaterna information om sin analys av informationen.

2.   Kommissionen ska inhämta alla uppgifter som den anser nödvändiga och ska, om den finner det lämpligt och efter att ha informerat medlemsstaterna, försöka kontrollera uppgifterna med importörer, affärsmän, agenter, producenter, branschsammanslutningar och branschorganisationer.

Vid genomförandet av denna uppgift ska kommissionen biträdas av personal från den medlemsstat på vars territorium kontrollerna utförs, om den medlemsstaten så önskar.

3.   Medlemsstaterna ska till kommissionen på dennas begäran och enligt de förfaranden som den fastställer lämna alla uppgifter de har tillgång till om utvecklingen på marknaden för den undersökta produkten.

4.   Berörda parter som har anmält sig enligt punkt 1 första stycket samt exportländernas företrädare får efter skriftlig begäran ta del av alla uppgifter som lämnats till kommissionen i samband med undersökningen, med undantag av interna dokument som sammanställts av unionens eller medlemsstaternas myndigheter, om uppgifterna är av betydelse för försvaret av deras intressen och inte är förtroliga i den mening som avses i artikel 8 och om de används av kommissionen i undersökningen.

Berörda parter som har anmält sig får lämna synpunkter på dessa uppgifter till kommissionen. Synpunkterna får beaktas om de är tillräckligt underbyggda.

5.   Kommissionen får höra de berörda parterna. De ska höras om de skriftligen har begärt detta inom den tid som fastställs i meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning och visat att de verkligen kan komma att beröras av undersökningens resultat och att det finns särskilda skäl att höra dem muntligen.

6.   Om de uppgifter kommissionen begär inte lämnas inom den tid som fastställs i denna förordning, eller av kommissionen i enlighet med denna förordning, eller om undersökningen i väsentlig grad hindras, får slutsatser dras på grundval av tillgängliga uppgifter. Om kommissionen finner att en berörd part eller tredje part har lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter ska den inte beakta dem utan använda tillgängliga uppgifter.

7.   Om kommissionen finner att det inte finns tillräckliga bevis för att motivera en undersökning, ska den underrätta medlemsstaterna om sitt beslut inom en månad efter den dag uppgifterna från medlemsstaterna har mottagits.

Artikel 6

1.   När undersökningen är avslutad ska kommissionen lämna en rapport om resultaten till kommittén.

2.   Om kommissionen inom nio månader efter det att undersökningen inletts finner att det inte behövs några övervaknings- eller skyddsåtgärder på unionsnivå, ska undersökningen avslutas inom en månad. Kommissionen ska avsluta undersökningen i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 3.2.

3.   Om kommissionen finner att övervaknings- eller skyddsåtgärder på unionsnivå är nödvändiga ska den senast nio månader efter det att undersökningen inletts fatta de beslut som krävs enligt kapitlen IV och V. I undantagsfall får tidsfristen förlängas med högst två månader. Kommissionen ska i sådana fall offentliggöra ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning med uppgift om hur mycket fristen har förlängts och en kortfattad motivering av beslutet.

Artikel 7

1.   Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte att övervakningsåtgärder enligt artiklarna 10–14 eller provisoriska skyddsåtgärder enligt artiklarna 15, 16 och 17 när som helst kan vidtas.

Provisoriska skyddsåtgärder ska vidtas

a)	om ett omedelbart ingripande är nödvändigt under kritiska omständigheter då dröjsmål skulle kunna orsaka skada som vore svår att avhjälpa, och

b)	det preliminärt fastställts att det finns klara bevis för att ökad import har orsakat eller hotar att orsaka allvarlig skada.

Varaktigheten av de provisoriska åtgärderna får inte överstiga 200 dagar.

2.   De provisoriska skyddsåtgärderna ska ske i form av höjningar av den rådande tullnivån, om denna är noll eller högre, om det är troligt att detta förhindrar eller avhjälper den allvarliga skadan.

3.   Kommissionen ska genast vidta de undersökningsåtgärder som fortfarande är nödvändiga.

4.   Om de provisoriska skyddsåtgärderna avbryts i avsaknad av allvarlig skada eller hot om allvarlig skada, ska de tullar som uppburits till följd av de provisoriska åtgärderna så snart som möjligt automatiskt återbetalas. Förfarandet i artikel 235 och följande artiklar i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (8) ska tillämpas.

Artikel 8

1.   De uppgifter som tagits emot enligt denna förordning ska endast användas för det ändamål för vilka de begärdes.

2.   Kommissionen och medlemsstaterna, däribland tjänstemännen hos någon av dessa, får inte yppa några uppgifter vilka mottagits i enlighet med denna förordning och för vilka uppgiftslämnaren har begärt konfidentiell behandling, utan uttryckligt tillstånd från den uppgiftslämnaren.

3.   I varje begäran om förtrolig behandling ska det anges varför uppgifterna bör behandlas förtroligt.

Om en begäran om förtrolig behandling dock skulle visa sig oberättigad och om den part som lämnar uppgifterna varken vill offentliggöra dem eller godkänna att de offentliggörs i allmän eller sammanfattad form, får uppgifterna lämnas utan avseende.

4.   Uppgifterna ska under alla omständigheter anses förtroliga om det är troligt att offentliggörandet av dem medför betydande negativa effekter för den part som har lämnat dem eller för den som är upphovet till dem.

5.   Punkterna 1–4 ska inte hindra att unionens myndigheter hänvisar till allmän information och särskilt till grunderna för de beslut som har fattats enligt denna förordning. Dessa myndigheter ska dock ta hänsyn till de berörda juridiska och fysiska personernas berättigade intresse av att deras affärshemligheter inte röjs.

Artikel 9

1.   Undersökningen av importutvecklingen, importvillkoren och av den allvarliga skada eller det hot om allvarlig skada som importen medför för unionens producenter ska särskilt omfatta följande faktorer:

a)	Importvolymen, särskilt om den har ökat kraftigt, antingen i absoluta tal eller i förhållande till unionens produktion eller konsumtion.

b)	Importpriserna, särskilt om ett avsevärt lägre pris erbjuds jämfört med priset på samma slags produkt inom unionen.

c)

Följderna för unionens producenter såsom dessa avspeglas i utvecklingen av vissa ekonomiska faktorer, bl.a. — produktion, — kapacitetsutnyttjande, — lagerhållning, — försäljning, — marknadsandel, — priser (t.ex. prissänkningar eller uteblivna prisökningar som annars skulle ha skett), — vinster, — avkastning på sysselsatt kapital, — betalningsflöde, — sysselsättning.

d)	Andra faktorer än importutvecklingen som orsakar skada eller kan ha orsakat skada för de berörda producenterna i unionen.

2.   Om hot om allvarlig skada åberopas ska kommissionen också undersöka om det klart kan förutses att en viss situation kan komma att utvecklas till faktisk skada.

I detta sammanhang ska hänsyn tas till faktorer som

a)	takten på ökningen av exporten till unionen,

b)	den exportkapacitet som ursprungs- eller exportlandet redan har eller kommer att ha inom en överblickbar framtid och sannolikheten för att den därav följande exporten kommer att ske till unionen.

KAPITEL IV

ÖVERVAKNING

Artikel 10

1.   Om utvecklingen av importen av en produkt med ursprung i ett tredjeland som omfattas av denna förordning hotar att skada unionens producenter får import av den produkten, om unionens intressen så kräver, bli föremål för

a)	unionsövervakning i efterhand, enligt de förfaranden som anges i det beslut som avses i punkt 2,

b)	unionsövervakning i förväg, enligt artikel 11.

2.   Beslutet om att införa övervakning ska fattas av kommissionen genom genomförandeakter i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 3.2.

3.   Övervakningsåtgärderna ska ha en begränsad giltighetstid. Om inte annat anges ska de upphöra att gälla vid slutet av det andra kalenderhalvår som följer på det kalenderhalvår då de infördes.

Artikel 11

1.   Övergång till fri omsättning för varor som är föremål för föregående unionsövervakning får endast ske mot uppvisande av ett övervakningsdokument. Detta dokument ska utfärdas av den behöriga myndighet som utsetts av medlemsstaterna, utan kostnad, för de mängder som begärs, inom högst fem arbetsdagar efter det att de behöriga nationella myndigheterna mottagit en begäran från någon unionsimportör, oberoende av var denne är etablerad i unionen. Om inte annat bevisas ska den förutnämnda begäran anses ha mottagits av den behöriga nationella myndigheten senast tre arbetsdagar efter att den lämnats in.

2.   Övervakningsdokumentet ska upprättas på en blankett som motsvarar förlagan i bilaga I.

Om inte annat föreskrivs i beslutet om att införa övervakning ska importörens begäran om övervakningsdokument endast innehålla följande uppgifter:

a)	Sökandens namn och fullständiga adress (inbegripet telefon- och telefaxnummer och eventuellt registreringsnummer hos behörig nationell myndighet) samt momsregistreringsnummer om han är momspliktig.

b)	I förekommande fall, deklarantens eller sökandens eventuella företrädares namn och fullständiga adress (inbegripet telefon- och telefaxnummer).

c)	Varubeskrivning med uppgifter om deras — handelsbeteckning, — nummer i Kombinerade nomenklaturen, — ursprungsland och avsändarland.

d)	Deklarerade kvantiteter uttryckta i kg och, i förekommande fall, i annan lämplig mängdenhet (par, styck, etc.).

e)	Cif-värdet i euro vid unionens gräns.

f)	Följande försäkran, daterad och underskriven av den sökande med namnförtydligande med stora bokstäver: ”Jag bekräftar härmed att uppgifterna i denna ansökan är riktiga och lämnade i god tro och att jag är etablerad i unionen.”

3.   Övervakningsdokumentet ska vara giltigt i hela unionen, oberoende av vilken medlemsstat som utfärdat det.

4.   Om det konstateras att transaktionen genomförs till ett enhetspris som överstiger det som anges i övervakningsdokumentet med mindre än 5 % eller att de importerade produkternas sammanlagda värde eller kvantitet överstiger det värde eller den kvantitet som har angivits i övervakningsdokumentet med mindre än 5 %, ska detta inte hindra att produkten i fråga övergår till fri omsättning. Efter att ha tagit del av de yttranden som har avgivits i kommittén får kommissionen med hänsyn till produkternas beskaffenhet och övriga omständigheter i samband med transaktionerna fastställa en annan procentsats, som dock normalt inte får överstiga 10 %.

5.   Övervakningsdokument får bara användas så länge som reglerna för liberalisering av importen är i kraft för transaktionerna i fråga. De får under inga omständigheter användas efter utgången av den period som ska fastställas samtidigt och enligt samma förfarande som införandet av övervakningen, varvid hänsyn ska tas till produkternas beskaffenhet och övriga omständigheter i samband med transaktionerna.

6.   Om så krävs i det beslut som fattas enligt artikel 10 ska ursprunget för de produkter som står under unionsövervakning styrkas genom ett ursprungsintyg. Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av andra bestämmelser om uppvisande av ett sådant intyg.

7.   Om en produkt som är föremål för unionsövervakning i förväg omfattas av regionala skyddsåtgärder i en medlemsstat, får det importtillstånd som den medlemsstaten har beviljat ersätta övervakningsdokumentet.

8.   Blanketterna till övervakningsdokumenten och utdragen ur dessa ska upprättas i två exemplar, varav ett exemplar, märkt ”Mottagarens original” och försett med siffran 1, ska lämnas till den sökande och det andra märkt ”Behörig myndighets exemplar” och försett med siffran 2, ska förvaras av den myndighet som har utfärdat dokumentet. Den behöriga myndigheten får av administrativa skäl lägga till ytterligare kopior av blankett nr 2.

9.   Blanketterna ska tryckas på vitt skrivpapper som är fritt från mekanisk massa och väger mellan 55 och 65 g/m2. De ska ha formatet 210 × 297 mm. Radavståndet för maskinskrivna texter ska vara 4,24 mm (1/6 engelsk tum). Blanketternas layout ska följas exakt. Båda sidor av exemplar nr 1, som utgör själva övervakningsdokumentet, ska dessutom förses med en tryckt guillocherad bakgrund i gult som gör att varje försök till förfalskning på mekanisk eller kemisk väg avslöjas.

10.   Medlemsstaterna är ansvariga för att blanketterna trycks. Blanketterna får också tryckas av tryckerier som godkänts av den medlemsstat där de är etablerade. I det senare fallet ska en hänvisning till detta godkännande finnas på varje blankett. Varje blankett ska vara försedd med tryckeriets namn och adress eller med ett märke som gör det möjligt att identifiera tryckeriet.

Artikel 12

Om importen av en produkt inte i förväg har blivit föremål för unionsövervakning, får kommissionen i enlighet med artikel 17 införa en övervakning som är begränsad till import till en eller flera av unionens regioner. Kommissionen ska tillhandahålla medlemsstaterna information så snart den har beslutat införa en övervakning.

Artikel 13

1.   Övergång till fri omsättning för varor som är föremål för regional övervakning får i den berörda regionen ske endast mot uppvisande av ett övervakningsdokument. Detta dokument ska utfärdas av den behöriga myndighet som utsetts av medlemsstaten eller medlemsstaterna, utan kostnad för de mängder som begärs, inom högst fem arbetsdagar efter det att de behöriga nationella myndigheterna mottagit en begäran från någon unionsimportör, oberoende av var denne är etablerad i unionen. Om inte annat bevisas ska den förutnämnda begäran anses ha mottagits av den behöriga nationella myndigheten senast tre arbetsdagar efter det att den har lämnats in. Övervakningsdokumenten får användas endast så länge som liberaliseringsreglerna för importen är i kraft för de transaktioner det är fråga om.

2.   Artikel 11.2 ska tillämpas.

Artikel 14

1.   Vid unionsövervakning eller regional övervakning ska medlemsstaterna inom de tio första dagarna i varje månad meddela kommissionen följande:

a)	Vid övervakning i förväg, uppgift om de belopp (beräknade på grundval av cif-priser) och de varumängder för vilka övervakningsdokument har utfärdats eller påtecknats under den föregående perioden.

b)	I samtliga fall, uppgifter om importen under den period som föregick den period som avses i led a.

Uppgifterna från medlemsstaterna ska vara uppdelade efter produkt och land.

Andra bestämmelser får fastställas vid samma tidpunkt och enligt samma förfarande som övervakningsåtgärderna.

2.   Om produkternas beskaffenhet eller om särskilda omständigheter så kräver, får kommissionen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ ändra tidsfristerna för lämnandet av dessa uppgifter.

3.   Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om detta.

KAPITEL V

SKYDDSÅTGÄRDER

Artikel 15

1.   Om en produkt importeras till unionen i så kraftigt ökade kvantiteter eller under sådana omständigheter att det orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för unionens producenter, får kommissionen för att skydda unionens intressen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ

a)	begränsa giltighetstiden för de övervakningsdokument som avses i artikel 11 och som utfärdas efter det att åtgärden har trätt i kraft,

b)	ändra importreglerna för produkten i fråga så att den får övergå till fri omsättning endast efter uppvisande av ett importtillstånd som ska beviljas enligt de bestämmelser och inom de gränser som kommissionen fastställer.

De åtgärder som avses i leden a och b ska ha omedelbar verkan.

2.   Vad avser WTO-medlemmar ska åtgärderna i punkt 1 vidtas endast om de två villkor som anges i första stycket av den punkten är uppfyllda.

3.   När en kvot fastställs, ska hänsyn särskilt tas till

a)	önskvärdheten av att så långt möjligt upprätthålla traditionella handelsmönster,

b)	varumängden som exporteras enligt kontrakt som har ingåtts på normala villkor innan en skyddsåtgärd enligt detta kapitel trädde i kraft, om medlemsstaten i fråga har anmält dessa kontrakt till kommissionen,

c)	behovet av att undvika att äventyra förverkligandet av det mål som eftersträvas med kvoten.

En kvot får inte understiga den genomsnittliga importnivån under de tre senaste representativa år för vilka det finns statistik, om inte en annan nivå är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada.

4.   I de fall då en kvot fördelas mellan leverantörsländer får en fördelning avtalas med de leverantörsländer som har ett väsentligt intresse av unionens import av produkten i fråga.

Om detta inte är möjligt ska kvoten fördelas mellan leverantörsländerna i förhållande till deras andel av importen av produkten till unionen under en tidigare representativ period, varvid vederbörlig hänsyn ska tas till alla särskilda omständigheter som kan ha påverkat eller kan påverka handeln med produkten.

Denna fördelningsmetod får dock frångås vid allvarlig skada, under förutsättning att unionens förpliktelse att samråda med WTO:s skyddsåtgärdskommitté iakttas, om importen från ett eller flera leverantörsländer har ökat oproportionerligt i förhållande till den totala ökningen av importen av produkten under en tidigare representativ period.

5.   De åtgärder som avses i denna artikel är tillämpliga på varje produkt som övergår till fri omsättning efter det att åtgärderna har trätt i kraft. I enlighet med artikel 17 kan de begränsas till en eller flera av unionens regioner.

Dessa åtgärder ska dock inte hindra att produkter som är på väg till unionen övergår till fri omsättning, förutsatt att produkternas bestämmelseort inte kan ändras och att de produkter som enligt artiklarna 10 och 11 får övergå till fri omsättning endast efter uppvisande av ett övervakningsdokument verkligen åtföljs av ett sådant dokument.

6.   Om en medlemsstat har begärt att kommissionen ska ingripa, ska kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 3.3 eller, i brådskande fall, artikel 3.4 fatta ett beslut inom högst fem arbetsdagar efter dagen för mottagandet av en sådan begäran.

Artikel 16

Om unionens intressen så kräver, får kommissionen, i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 3.3 och villkoren i kapitel III, anta lämpliga åtgärder för att hindra att en produkt importeras till unionen i så kraftigt ökade kvantiteter och/eller under sådana villkor eller omständigheter att det orsakar eller hotar att orsaka allvarlig skada för unionens producenter.

Artikel 15.2–15.5 ska tillämpas.

Artikel 17

Om det, i synnerhet på grundval av de faktorer som avses i artikel 9, konstateras att villkoren för att införa åtgärder enligt artiklarna 10 och 15 uppfylls i en eller flera av unionens regioner får kommissionen, efter att ha undersökt alternativa lösningar, i undantagsfall tillåta övervaknings- eller skyddsåtgärder som är begränsade till regionen eller regionerna i fråga, om den anser att det är lämpligare att tillämpa åtgärderna på den nivån än på unionsnivå.

Dessa åtgärder ska vara tidsbegränsade och störa den inre marknaden så lite som möjligt.

Dessa åtgärder ska införas i enlighet med förfarandena i artiklarna 10 och 15.

Artikel 18

Skyddsåtgärder får inte tillämpas mot en produkt med ursprung i ett utvecklingsland som är WTO-medlem om det landets andel av unionens import av produkten i fråga inte överstiger 3 %, förutsatt att de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar och har en importandel på mindre än 3 % tillsammans svarar för högst 9 % av unionens totala import av produkten.

Artikel 19

1.   Skyddsåtgärdernas varaktighet ska begränsas till den tid som krävs för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och underlätta anpassningen för unionens producenter. Perioden får inte överstiga fyra år, inberäknat den tid eventuella provisoriska åtgärder tillämpats.

2.   Denna inledande period får förlängas, utom i fråga om de åtgärder som avses i artikel 15.4 tredje stycket, förutsatt att

a)	förlängningen är nödvändig för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada,

b)	det finns bevis för att unionens producenter vidtar anpassningar.

3.   Förlängningar ska antas i enlighet med villkoren i kapitel III och i enlighet med samma förfarande som de inledande åtgärderna. Åtgärderna som på detta sätt förlängs får inte vara mer restriktiva än de var vid slutet av den ursprungliga perioden.

4.   Om skyddsåtgärderna pågår under mer än ett år ska åtgärderna gradvis avvecklas med regelbundna mellanrum under tillämpningstiden, inbegripet förlängningstiden.

5.   Den sammanlagda tidsperiod en skyddsåtgärd tillämpas, inbegripet tiden för en provisorisk åtgärd, för den ursprungliga åtgärden och eventuella förlängningar av denna, får inte överstiga åtta år.

Artikel 20

1.   Under den tid som övervaknings- eller skyddsåtgärder tillämpas enligt kapitlen IV och V får kommissionen när åtgärden pågår mer än tre år, antingen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, senast när halva tillämpningstiden för åtgärden har förflutit,

a)	studera åtgärdens effekter,

b)	undersöka huruvida och i vilken omfattning det är lämpligt att öka avvecklingstakten,

c)	fastställa huruvida åtgärden fortfarande behövs.

Om kommissionen anser att åtgärden fortfarande behövs, ska den informera medlemsstaterna om detta.

2.   Om kommissionen anser att en övervaknings- eller skyddsåtgärd som avses i artiklarna 10, 12, 15, 16 och 17 bör upphävas eller ändras, ska den upphäva eller ändra åtgärden i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 3.3.

Om beslutet rör regionala övervakningsåtgärder ska det tillämpas från och med den sjätte dagen efter den dag det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 21

1.   Om importen av en produkt redan har varit föremål för en skyddsåtgärd får inte en ny åtgärd tillämpas på samma produkt förrän det har förflutit en lika lång period som den under vilken den tidigare åtgärden tillämpades. Denna tidsperiod får inte vara kortare än två år.

2.   Trots punkt 1 får en skyddsåtgärd med en varaktighet av högst 180 dagar återinföras mot en produkt, om

a)	det har förflutit minst ett år sedan införandet av skyddsåtgärden mot importen av den produkten, och

b)	en sådan skyddsåtgärd inte har tillämpats mot samma produkt mer än två gånger under den femårsperiod som närmast föregår dagen för införandet av åtgärden.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 22

Om unionens intressen så kräver, får kommissionen i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 3.3 anta lämpliga åtgärder för att genomföra lagstiftningsakter som gör det möjligt att utöva och uppfylla unionens och alla dess medlemsstaters rättigheter och skyldigheter på internationell nivå, i synnerhet i fråga om handeln med råvaror.

Artikel 23

Kommissionen ska inkludera information om genomförandet av den här förordningen i den årsrapport om tillämpningen och genomförandet av handelspolitiska skyddsåtgärder som ska föreläggas Europaparlamentet och rådet enligt artikel 22a i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (9).

Artikel 24

1.   Denna förordning ska inte hindra fullgörandet av andra åtaganden enligt särskilda bestämmelser i avtal som unionen slutit med tredjeland.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av andra unionsbestämmelser ska denna förordning inte hindra att medlemsstaterna inför eller tillämpar

a)

förbud, kvantitativa restriktioner eller övervakningsåtgärder som grundas på hänsyn till allmän moral, allmän ordning eller allmän säkerhet eller intresset att skydda människors och djurs hälsa och liv, att bevara växter, att skydda nationella skatter av konstnärligt, historiskt eller arkeologiskt värde eller att skydda industriell och kommersiell äganderätt,

b)	särskilda valutabestämmelser,

c)	bestämmelser som har införts enligt internationella avtal i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder eller bestämmelser som de avser att införa eller ändra enligt första stycket.

I ytterst brådskande fall ska kommissionen underrättas om de nationella åtgärderna eller bestämmelserna omedelbart efter deras antagande.

Artikel 25

1.   Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av rättsakterna om den gemensamma organisationen av marknaderna för jordbruksprodukter, av därpå grundade administrativa unionsbestämmelser eller nationella administrativa bestämmelser eller tillämpningen av de särskilda bestämmelser som är tillämpliga på varor som är framställda genom bearbetning av jordbruksprodukter. Förordningen ska vara ett komplement till dessa bestämmelser.

2.   Artiklarna 10–14 och artikel 21 ska inte tillämpas på produkter som omfattas av de bestämmelser som avses i punkt 1 i den här artikeln och för vilka det enligt unionens regler för handel med tredjeland krävs att en licens eller annat importdokument uppvisas.

Artiklarna 15, 17 och 20–24 ska inte tillämpas på produkter för vilka kvantitativa importrestriktioner ska tillämpas enligt dessa regler.

Artikel 26

Förordning (EG) nr 260/2009 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

Artikel 27

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  Yttrande av den 10 december 2014 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 februari 2015 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 2 mars 2015.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 260/2009 av den 26 februari 2009 om gemensamma importregler (EUT L 84, 31.3.2009, s. 1).

(4)  Se bilaga II.

(5)  Rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemenskapsregler för import av textilvaror från vissa tredjeländer som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang, eller av andra särskilda gemenskapsregler för import (EGT L 67, 10.3.1994, s. 1).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(7)  Rådets förordning (EG) nr 625/2009 av den 7 juli 2009 om gemenskapsregler för import från vissa tredjeländer (EUT L 185, 17.7.2009, s. 1).

(8)  Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 19.10.1992, s. 1).

(9)  Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 22.12.2009, s. 51).

---

---

---

---