(1)

Vissa K-faktorer i den mening som avses i artikel 4.1.26 i förordning (EU) 2019/2033 kräver inga närmare specifikationer eftersom metoderna för att fastställa dem beskrivs i detalj i den förordningen. Detta är fallet med K-faktorn för nettopositionsrisk (K-NPR), som härrör från Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2), K-faktorn för koncentrationsrisk (K-CON) och K-faktorn för motpartsrisk (K-TCD), där en förenklad tillämpning av motsvarande krav enligt den förordningen används. När det gäller andra kategorier såsom förvaltade tillgångar (AUM), innehav av kundmedel (CMH), hantering av kundorder (COH), tillgångar under förvaring och administration (ASA) och daglig handelsaktivitet (DTF) behövs närmare förtydligande av metoderna för att fastställa K-faktorerna.

(2)

All verksamhet som bedrivs av ett värdepappersföretag bör fångas upp av K-faktorer så att riskerna återspeglas på ett korrekt sätt. Med tanke på att ett anknutet ombud är en fysisk eller juridisk person som agerar bara för ett visst värdepappersföretags räkning och under det värdepappersföretagets fulla och ovillkorliga ansvar, måste det säkerställas att varje verksamhet som bedrivs av ett anknutet ombud ingår i värdepappersföretagets K-faktorer för AUM, ASA, CMH och COH.

(3)

Investeringstjänsten ”investeringsrådgivning” som avses i avsnitt A.5 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (3) skiljer sig från sidotjänsten ”rådgivning till företag om kapitalstruktur, företagsstrategi och liknande frågor samt rådgivning och tjänster vid fusioner och företagsuppköp” som avses i avsnitt B.3 i bilaga I till det direktivet. Mot denna bakgrund och även på grundval av definitionen av ”kontinuerlig investeringsrådgivning” i artikel 4.1.21 i förordning (EU) 2019/2033, där ovannämnda sidotjänst inte är inkluderad, är det nödvändigt att specificera att alla förvaltade tillgångar som är förknippade med den sidotjänsten bör undantas vid beräkningen av K-AUM.

(4)

För att säkerställa konsekvens vid fastställandet av AUM och ASA för beräkningen av K-AUM och K-ASA bör finansiella instrument värderas till verkligt värde i enlighet med tillämpliga redovisningsstandarder, så att de finansiella instrumentens marknadsvärde återspeglas, där detta värde är tillgängligt.

(5)

Eftersom kalibreringen av CMH-koefficienten i tabell 1 i artikel 15 i förordning (EU) 2019/2033 redan tar hänsyn till kundrisken som är kopplad till förvaltning av kontanta medel, bör de belopp som ingår för att fastställa CMH inte tas med i fastställandet av AUM. Vidare bör de belopp som redan beaktats för att fastställa CMH inte tas med i fastställandet av ASA, för att undvika dubbelräkning vid beräkningen av kapitalkraven.

(6)

Definitionen av CMH i artikel 4.1.28 i förordning (EU) 2019/2033 tillsammans med skäl 24 i den förordningen klargör vilka belopp som ska beaktas vid fastställandet av CMH. Det räcker därför att närmare specificera de återstående operativa aspekterna av metoden för att fastställa CMH så att man säkerställer att CMH-värdena är robusta, särskilt genom att undvika att förlita sig alltför mycket på extern rapportering, och fokusera på värdepappersföretagets interna räkenskaper och siffror som används för [den] interna avstämningen.

(7)

Metoderna för att fastställa de belopp som ska ingå som mottagande och vidarebefordran av order och utförande av order i COH bör inbegripa särskilda regler för fall då marknadspriser inte är lättillgängliga på grund av att de inte ingår i ordern. Det är nödvändigt att ta hänsyn till skillnaderna mellan å ena sidan utförande av order och å andra sidan mottagande och vidarebefordran av order, eftersom priser och tidpunkt för registrering av order för fastställande av COH kan variera från fall till fall. Dessutom, när det gäller mottagande och vidarebefordran av order i synnerhet, är vidarebefordrade order en bättre referens för detta ändamål än mottagna order, eftersom det kan hända att de senare inte vidarebefordras.

(8)

Eftersom investeringstjänsten ”mottagande och vidarebefordran av order beträffande ett eller flera finansiella instrument” som avses i avsnitt A.1 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU skiljer sig från investeringsverksamheterna ”drift av en MTF-plattform” (multilateral handelsplattform) och ”drift av en OTF-plattform” (organiserad handelsplattform) som avses i punkterna 8 och 9 i samma avsnitt, är det nödvändigt att klargöra att köp- och säljintressen som sammanförs i MTF- och OTF-plattformar som drivs av värdepappersföretaget inte ska ingå i beräkningen av K-COH – kontanttransaktioner och K-COH – derivat.

(9)

Eftersom kapitalkraven för värdepappersföretag enligt förordning (EU) 2019/2033 grundar sig på K-faktorer som omfattar alla tjänster och verksamheter som ingår i bilaga I till direktiv 2014/65/EU, är det nödvändigt att fastställa regler för anpassning av dessa metoder i de fall där det annars skulle kunna förekomma dubbelräkning. Detta gäller särskilt vissa sidotjänster som endast kan tillhandahållas i samband med de tjänster och verksamheter som förtecknas i avsnitt A i bilaga I till det direktivet. Därför bör order som hänför sig till den sidotjänst som avses i avsnitt B.3 i bilaga I till direktiv 2014/65/EU (rådgivning till företag om kapitalstruktur, företagsstrategi och liknande frågor samt rådgivning och tjänster vid fusioner och företagsuppköp), kopplade till rådgivning om transaktioner mellan investerare, när det gäller företagsfinansierings- eller riskkapitaltransaktioner, inte tas med i fastställandet av varken AUM eller COH, eftersom detta redan beaktas i dessa K-faktorer.

(10)

I tabell 1 i artikel 15 i förordning (EU) 2019/2033 föreskrivs två olika koefficienter för fastställande av COH, en för kontanttransaktioner och en separat koefficient för derivat. Ytterligare förtydliganden bör göras om hur transaktioner ska fördelas mellan de två instrumentklasserna och om vilken värderingsmetod som ska användas i respektive fall. I synnerhet bör derivat inkluderas i fastställandet av K-faktorer baserat på det teoretiska värdet, och kontanttransaktioner baserat på marknadsvärdet, eftersom koefficienterna för K-faktorerna är kalibrerade med denna utgångspunkt.

(11)

Det är nödvändigt att specificera hur det teoretiska beloppet för ett derivat ska beräknas eftersom förordning (EU) 2019/2033 inte innehåller regler för denna beräkning. Eftersom artikel 29.3 i förordning (EU) 2019/2033 innehåller regler för hur det teoretiska beloppet för derivat ska beräknas för att beräkna TCD, och för att se till att TCD och DTF fastställs på ett konsekvent sätt, bör dessa regler för att beräkna det teoretiska beloppet av ett derivat även gälla för fastställandet av DTF.

(12)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten (EBA) har lagt fram för kommissionen.

(13)

EBA har genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt råd från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010. (4) EBA har också samrått med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten innan den lade fram det förslag till tekniska standarder som denna förordning grundar sig på.