Mål T‑487/21

Neoperl AG

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Tribunalens dom (tionde avdelningen i utökad sammansättning) av den 7 december 2022

”EU-varumärke – Ansökan om registrering av ett EU-varumärke som återger en cylindrisk sanitär komponent – Taktilt positionsmärke – Absoluta registreringshinder – Lagens tillämpningsområde – Prövning ex officio – Överklagandenämndens prövning av särskiljningsförmågan – Artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 (sedermera artikel 7.1 b i förordning 2017/1001) – Kännetecken som inte kan utgöra ett EU-varumärke – Avsaknad av en precis och i sig fullständig grafisk återgivning av det taktila intryck som kännetecknet ger upphov till – Artikel 4 och artikel 7.1 a i förordning (EG) nr 207/2007 (sedermera artikel 4 och artikel 7.1 a i förordning (EU) 2017/1001)”

1. Talan om ogiltigförklaring – Unionsdomstolens behörighet – Räckvidd – Förbud mot att döma utöver vad som har yrkats av parterna (ultra petita) – Skyldighet att iaktta den av parterna fastställda ramen för tvisten – Skyldighet att döma endast utifrån de argument som parterna åberopat – Föreligger inte – Principen jura novit curia

   (se punkterna 24 och 25)

2. Domstolsförfarande – Talan – Grund avseende ett åsidosättande av lagens tillämpningsområde – Prövning ex officio

   (se punkterna 26, 27, 48 och 49)

3. Unionsrätt – Principer – Rätten till försvar – Den kontradiktoriska principen – Iakttagande härav i ett domstolsförfarande – Räckvidd

   (se punkt 28)

4. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Tecken som kan utgöra ett EU-varumärke – Grafisk återgivning av ett varumärke – Villkor för registrering – Grafisk återgivning som är klar, precis och fullständig i sig själv – Varumärke som återger en cylindrisk sanitär komponent – Taktilt positionsmärke – Avsaknad av en precis och i sig fullständig grafisk återgivning av det taktila intryck som kännetecknet ger upphov till

   (Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 4, 7.1 a och 7.1 b)

   (se punkterna 32, 34, 54–60)

5. EU-varumärke – Definition och förvärv av EU-varumärke – Absoluta registreringshinder – Varumärken som saknar särskiljningsförmåga – Föregående prövning av huruvida ett kännetecken kan utgöra ett varumärke

   (Rådets förordning nr 207/2009, artiklarna 4 och 7.1 b)

   (se punkterna 35–38, 44, 45 och 47)

Resumé

Den 1 september 2016 ingav Neoperl AG, till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), en ansökan om att ett märke som återgav en cylindrisk sanitär enhet skulle registreras som EU-varumärke för varor i klass 11. ( 1 )

Det sökta skyddet avsåg dels strukturen hos tappkranmunstycken, dels det aktuella kännetecknets taktila aspekt. Granskaren avslog registreringsansökan främst av det skälet att denna ansökan inte var tillräckligt precis.

Genom beslut av den 3 juni 2021 fann EUIPO:s överklagandenämnd att det kännetecken som registreringsansökan avsåg saknade särskiljningsförmåga, ( 2 ) och avslog överklagandet.

Klaganden överklagade överklagandenämndens beslut till tribunalen, som ogiltigförklarar detta beslut och för första gången uttalar sig om möjligheten att ex officio tillämpa en grund avseende ett åsidosättande av lagens tillämpningsområde vid prövningen av en ansökan om registrering av ett sådant taktilt positionsmärke.

Tribunalens bedömning

Inledningsvis upptar tribunalen ex officio grunden avseende ett åsidosättande av lagens tillämpningsområde.

Härvidlag erinrar tribunalen om att det framgår av artikel 4 i förordning nr 207/2009, i den version som är tillämplig rationae temporis, jämförd med artikel 7.1 a och 7.1 b i samma förordning, att särskiljningsförmågan hos ett kännetecken – för att det ska kunna registreras som EU-varumärke – inte kan bedömas förrän det väl har konstaterats att kännetecknet utgör ett varumärke i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 207/2009, det vill säga från och med den tidpunkt då det slagits fast att kännetecknet kan återges grafiskt.

I motsats till vad som följer av detta konstaterande undersökte överklagandenämnden märkets särskiljningsförmåga utan att först ha prövat huruvida det sökta kännetecknet kunde utgöra ett varumärke.

Härav följer att tolkningen av relevanta rättsregler, och särskilt frågan huruvida det kännetecken som registreringsansökan avser uppfyller villkoren i artikel 4 i förordning nr 207/2009, däribland villkoret att det ska kunna återges grafiskt, och huruvida kännetecknet således kan utgöra ett varumärke, i förevarande fall utgör en preliminär fråga som måste besvaras innan man kan pröva de grunder för överklagandet som avser ett åsidosättande av artikel 7.1 b och artikel 95.1 i förordning nr 207/2009.

Tribunalen skulle således åsidosätta sin skyldighet att ex officio pröva lagenligheten dels om den underlät att notera – även om parterna inte har bestridit detta – att det överklagade beslutet har antagits på grundval av en bestämmelse som inte kan vara tillämplig i det aktuella fallet, närmare bestämt en bestämmelse avseende att märken som saknar särskiljningsförmåga inte får registreras, för det fall att det kännetecken som registreringsansökan avser inte utgör ett varumärke i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 207/2009 och överklagandenämnden inte har kontrollerat detta, dels om den, till följd härav, avgjorde den anhängiga tvisten genom att tillämpa denna bestämmelse.

Efter att ex officio ha tagit upp grunden avseende ett åsidosättande av lagens tillämpningsområde, undersöker tribunalen huruvida överklagandet kan vina bifall såvitt avser denna grund. Härvidlag undersöker tribunalen huruvida det sökta kännetecknet kan återges grafiskt, och huruvida det i förevarande fall finns anledning att tillämpa bestämmelsen avseende att märken som saknar särskiljningsförmåga inte får registreras.

I detta hänseende konstaterar tribunalen att kännetecknets struktur kan återges grafiskt. Så är däremot inte fallet med det taktila intryck som denna struktur ger upphov till. Det taktila intrycket av det sökta kännetecknet framgår nämligen inte på ett precist och fullständigt sätt av den grafiska återgivningen av kännetecknet som sådan, utan på sin höjd av den åtföljande beskrivningen. Denna beskrivning preciserar därmed inte den grafiska återgivningen av kännetecknet, i den mening som avses i rättspraxis, ( 3 ) utan kan tvärtom ge upphov till tvivel om föremålet för och omfattningen av denna grafiska återgivning, eftersom den försöker utvidga föremålet för det skydd som sökts.

Det aktuella kännetecknet uppfyller därmed inte de villkor som uppställs i artikel 4 i förordning nr 207/2009, och strider mot det absoluta registreringshinder som avses i artikel 7.1 a i samma förordning, där det föreskrivs att tecken som inte uppfyller kraven i nyssnämnda artikel 4 inte får registreras. Följaktligen var artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 inte tillämplig vid prövningen av registreringsansökan, eftersom det aktuella kännetecknet inte kunde utgöra ett varumärke, vilket innebär att överklagandenämnden antog det överklagade beslutet i strid med lagens tillämpningsområde när den avslog registreringsansökan med stöd av denna bestämmelse.

( 1 ) I den mening som avses i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg.

( 2 ) Särskiljningsförmåga i den mening som avses i artikel 7. 1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

( 3 ) Dom av den 29 juli 2019, Red Bull/EUIPO, (C‑124/18 P, EU:C:2019:641, punkt 37 och där angiven rättspraxis).