Mål T‑443/20

(publicerad i utdrag)

Sanford LP

mot

Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

 Tribunalens dom (femte avdelningen) av den 10 november 2021

”Gemenskapsformgivning – Ogiltighetsförfarande – Registrerad gemenskapsformgivning föreställande en etikett – Äldre formgivning – Bevis på tillgängliggörande – Artikel 7.1 i förordning (EG) nr 6/2002 – Bevis som lagts fram efter det att den föreskrivna fristen löpt ut – Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning – Artikel 63.2 i förordning nr 6/2002 – Ogiltighetsgrund – Särprägel saknas – Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning nr 6/2002”

1.      Gemenskapsformgivningar – Förfarandebestämmelser – Prövning av sakförhållandena på eget initiativ – Omständigheter och bevisning som inte lagts fram i rätt tid – Beaktande – Myndighetens utrymme för skönsmässig bedömning

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 63.2)

(se punkterna 15–17 och 22)

2.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Återgivning av en etikett

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6 och 25.1 b)

(se punkterna 63, 67, 70, 71 och 99)

3.      Gemenskapsformgivningar – Ogiltighetsgrunder – Särprägel saknas – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Helhetsbedömning av formgivningens alla beståndsdelar – Räckvidd – Beaktande av varumärken och kännetecken med särskiljningsförmåga som anbringats på produkten – Omfattas inte

(Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 6.1 och 25.1 b)

(se punkterna 68, 69 och 80–82)

Resumé

Sanford LP var innehavare av en gemenskapsformgivning som hade registrerats under beskrivningen ”etiketter” och som återgav rullar med etiketter för skrivare. Avery Zweckform GmbH gav in en ansökan om ogiltighetsförklaring av denna formgivning till Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), bland annat på den grunden att den saknade särprägel.(1)

EUIPO:s annulleringsenhet avslog ansökan om ogiltighetsförklaring, eftersom den bevisning som lagts fram för att visa att en äldre formgivning hade gjorts tillgänglig för allmänheten inte var tillräcklig. EUIPO:s överklagandenämnd upphävde detta beslut och fann att viss ytterligare bevisning som lades fram vid nämnden skulle beaktas samt att det hade visats att en äldre formgivning hade gjorts tillgänglig för allmänheten och att den omtvistade formgivningen saknade särprägel.

Tribunalen ogillar Sanfords överklagande. Utöver att tribunalen på formgivningsområdet tillämpar principerna om att godta bevisning som lagts fram för sent, betonar den bland annat att varumärken och kännetecken med särskiljningsförmåga som anbringats på formgivningarna inte är relevanta vid jämförelsen av helhetsintrycken vid bedömningen av särprägeln.

Tribunalens bedömning

Vad för det första gäller att tillåta bevisning som lagts fram för sent, påpekar tribunalen att EUIPO i det avseendet har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, eftersom den inte behöver beakta bevis som parterna inte har lämnat in i rätt tid.(2) Tribunalen erinrar om att när EUIPO har att meddela avgörande i ett ogiltighetsförfarande, kan det vara befogat att myndigheten beaktar för sent ingiven bevisning när bevisningen är av betydelse för utgången i förfarandet, det inte föreligger några hinder för att beakta bevisningen med hänsyn till omständigheterna och denna kompletterar bevisning som lagts fram inom den förelagda fristen.

I förevarande fall finner tribunalen att överklagandenämnden har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett lämpligt sätt. Den bevisning som åberopats för första gången vid överklagandenämnden syftade nämligen till att visa att den äldre formgivningen hade gjorts tillgänglig för allmänheten. Denna bevisning lades dessutom till utöver den bevisning som redan lagts fram vid annulleringsenheten och som ansetts inte räcka för att styrka tillgängliggörande. Bevisningen var således relevant för lösningen av tvisten och kunde på ett giltigt sätt komplettera den bevisning som redan lagts fram.

Vidare åsidosätts inte klagandens rätt att yttra sig av att bevisningen i fråga tillåts. Klaganden gavs nämligen tillfälle att yttra sig på denna punkt till överklagandenämnden.

För det andra finner tribunalen att den äldre formgivningen gjorts tillgänglig för allmänheten i den mening som avses i artikel 7.1 i förordning nr 6/2002.

För det tredje konstaterar tribunalen, vad gäller bedömningen av särprägeln, att skillnaderna mellan de motstående formgivningarna – som är begränsade till etikettens storlek, rullens höjd och antalet, placeringen av och storleken på de svarta tryckmarkeringarna – inte räcker för att ge en kunnig användare olika helhetsintryck.

Den påpekar också att de ord- och figurelement som återfinns i de motstående formgivningarna är varumärken eller kännetecken som har anbringats på produkten för att ange deras ursprung. Dessa beståndsdelar utgör inte sådana egenskaper hos produkten som ger de aktuella varorna deras utseende och är således inte relevanta vid jämförelsen av helhetsintrycken. Tribunalen tillägger att även om dessa beståndsdelar skulle kunna anses vara relevanta, är det tydligt för den kunniga användaren att de används för att ange produktens ursprung, vilket innebär att denne i helhetsintrycket inte fäster någon vikt vid dem.

Tribunalen finner följaktligen att de motstående formgivningarna ger en kunnig användare samma helhetsintryck och att den omstridda formgivningen således saknar särprägel.

1      I den mening som avses i artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

2      Enligt artikel 63.2 i förordning nr 6/2002.