Mål T‑53/16

(publicerat i utdrag)

Ryanair DAC, tidigare Ryanair Ltd,
och
Airport Marketing Services Ltd

mot

Europeiska kommissionen

”Statligt stöd – Avtal mellan industri- och handelskammaren i Nîmes, Uzès och Le Vigan och Ryanair och dess dotterbolag Airport Marketing Services – Flygplatstjänster – Marknadsföringstjänster – Beslut varigenom stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden och varigenom det förordnas att stödet ska återkrävas – Begreppet statligt stöd – Huruvida stödet kan tillskrivas staten – Industri- och handelskammare – Fördel – Kriteriet om en privat investerare – Återkrav – Artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna – Rätt till tillgång till akten i ärendet – Rätten att yttra sig”

Sammanfattning – Tribunalens dom (sjätte avdelningen i utökad sammansättning) av den 13 december 2018

1. Stöd som ges av en medlemsstat – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldigheter – Möjlighet för en stödmottagare att göra gällande rättigheter som är lika omfattande som rätten till försvar i sig – Föreligger inte – Stödmottagarens rätt att delta i förfarandet i lämplig utsträckning – Räckvidd

   (Artikel 108.2 FEUF; Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 41)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd från regionala eller lokala enheter – Omfattas – Industri- och handelskammare – Klassificering av enheten som både offentlig myndighet och stödmottagare – Någon felaktig rättstillämpning föreligger inte

   (Artikel 107.1 FEUF)

3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av fördelar som kan tillskrivas staten – Statliga myndigheters delaktighet i antagandet av åtgärden

   (Artikel 107.1 FEUF)

4. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Stöd som härrör från statliga medel – Schablonbidrag som ett gemensamt flygplatskonsortium har beviljat ett privat bolag – Omfattas

   (Artikel 107.1 FEUF)

5. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Komplicerad ekonomisk bedömning – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

   (Artikel 107.1 FEUF)

6. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – En åtgärds selektiva karaktär – Åtskillnad mellan kravet på selektivitet och den samtidiga upptäckten av att en ekonomisk fördel föreligger liksom mellan en stödordning och ett individuellt stöd – Individuellt stöd – Avtal om flygplatstjänster och marknadsföringstjänster som ger en fördel till ett flygbolag – Presumtion om selektivitet – Behovet av en jämförelse mellan stödmottagaren och andra aktörer som befinner sig i en jämförbar faktisk och rättslig situation – Föreligger inte

   (Artikel 107.1 FEUF)

7. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Bedömning utifrån samtliga relevanta omständigheter kring den omtvistade transaktionen och dess sammanhang – Det föreligger ingen hierarki mellan metoden för jämförande analys och andra bedömningsmetoder

   (Artikel 107.1 FEUF)

8. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning mot bakgrund av artikel 107.1 FEUF – Tidigare praxis har beaktats – Omfattas inte

   (Artikel 107.1 FEUF)

9. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Bedömning utifrån samtliga relevanta omständigheter kring den omtvistade transaktionen och dess sammanhang – Komplicerad helhet som utgörs av avtal om flygplatstjänster och marknadsföringstjänster – Beaktande av förväntad negativ lönsamhet – Tillåtet – Analys av den komplicerade helhetens lönsamhet

   (Artikel 107.1 FEUF)

10. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Kommissionens beslut om statligt stöd – Prövning av kriteriet en privat investerare – Krav på en särskild motivering för varje tekniskt val eller sifferuppgift – Föreligger inte

    (Artikel 296 FEUF)

11. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Bedömning utifrån samtliga relevanta omständigheter kring den omtvistade transaktionen och dess sammanhang – Beaktande av de uppgifter som var tillgängliga vid den tidpunkt då den aktuella åtgärden vidtogs – Europeiska kommissionens utredningsansvar – Räckvidd

    (Artikel 107.1 FEUF)

1.  Europeiska kommissionen har varken åsidosatt principen om god förvaltning, som föreskrivs i artiklarna 41.1 och 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eller de stödmottagande företagens rätt till försvar när kommissionen antog ett beslut varigenom stödet förklarades vara oförenligt med den inre marknaden och beslutade att kräva tillbaka stödet utan att ge stödmottagarna tillgång till handlingarna i ärendet och utan att i förväg ha låtit sökandena ta del av de faktiska omständigheter och överväganden som den avsåg att grunda beslutet på. I förfarandet för granskning av statligt stöd kan sökandena nämligen inte, i sin egenskap av stödmottagare, göra gällande rätten till försvar i egentlig bemärkelse.

   Stadgan är inte avsedd att ändra arten av den granskning av statligt stöd som har införts genom EUF-fördraget eller att ge tredje part några insynsrättigheter som inte föreskrivs i artikel 108 FEUF. Om berörda parter i ett förfarande för granskning av statligt stöd emellertid kunde få tillgång till kommissionens handlingar i ärendet, skulle systemet för granskning av statliga stödåtgärder, som föreskrivs i artikel 108 FEUF, äventyras. Om kommissionen var skyldig att i förväg låta stödmottagare ta del av de uppgifter som den avsåg att lägga till grund för sitt slutliga beslut, skulle detta på motsvarande sätt medföra att det inleddes ett kontradiktoriskt förfarande liknande det som inleds gentemot den medlemsstat som har beviljat stödet, samtidigt som stödmottagare väsentligen endast ska fungera som informationskälla i förfarandet.

   Berörda parter i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF har likväl rätt att delta i det administrativa förfarandet på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Beslutet att inleda det formella granskningsförfarandet ska således göra det möjligt för berörda parter att delta på ett ändamålsenligt sätt i nämnda förfarande, under vilket de ska ges möjlighet att lägga fram sina synpunkter. Det är i detta avseende tillräckligt att berörda parter får kännedom om skälen till att kommissionen preliminärt bedömer att den aktuella åtgärden kan utgöra nytt stöd som är oförenligt med den inre marknaden.

   (se punkterna 52–55, 57, 68 och 71)

2.  Se domen.

   (se punkterna 83–101 och 103–109)

3.  Se domen.

   (se punkterna 125–140)

4.  Se domen.

   (se punkterna 143–151)

5.  Se domen.

   (se punkterna 156–159)

6.  Kravet på selektivitet, som följer av artikel 107.1 FEUF, måste tydligt särskiljas från den samtidiga upptäckten av att en ekonomisk fördel föreligger. Europeiska kommissionen är – när den har upptäckt att en fördel i vid bemärkelse, som direkt eller indirekt skapats av en given åtgärd, föreligger – skyldig att styrka att denna fördel särskilt kommer ett eller flera företag till godo. Det ankommer närmare bestämt på kommissionen att styrka att åtgärden medför särbehandling mellan de företag som med hänsyn till åtgärdens målsättning befinner sig i en jämförbar situation. Det krävs således att fördelen ges selektivt och att vissa företag kan försättas i en situation som är mer fördelaktig än andra företags situation.

   Kravet på selektivitet ser dock annorlunda ut beroende på om åtgärden i fråga är avsedd som en generell stödordning eller ett individuellt stöd. I sistnämnda fall innebär fastställandet av en ekonomisk fördel att det i princip är möjligt att presumera att åtgärden är selektiv. När det däremot är frågan om en generell stödordning krävs det, oaktat att stödordningen ger en fördel med allmän räckvidd, att den enbart gynnar vissa företag eller vissa branscher.

   Det följer härav att avtal om flygplatstjänster och marknadsföringstjänster som har ingåtts mellan en offentlig myndighet som driver en flygplats och ett flygbolag och dess dotterbolag är selektiva om de innefattar villkor som specifikt har överenskommits mellan parterna och ger flygbolaget och dess dotterbolag en fördel.

   Det är inte nödvändigt att undersöka huruvida de berörda avtalen gav flygbolaget och dess dotterbolag fördelar i förhållande till andra aktörer som i faktiskt och rättsligt hänseende befann sig i en jämförbar situation. Det kriterium som grundar sig på en jämförelse mellan stödmottagaren och andra aktörer som befinner sig i en jämförbar faktisk och rättslig situation med avseende på det syfte som eftersträvas med åtgärden har nämligen sitt ursprung i, och motiveras av, bedömningen av selektiviteten hos åtgärder med potentiellt generell tillämplighet. Detta kriterium är inte relevant när det är fråga om att bedöma selektiviteten hos en åtgärd som har inrättats för ett särskilt ändamål, som endast avser ett enda företag och som syftar till att ändra vissa konkurrensnackdelar som är specifika för det företaget.

   (se punkterna 162–169)

7.  De villkor som en åtgärd ska uppfylla för att kunna anses vara ett ”stöd” i den mening som avses i artikel 107 FEUF är inte uppfyllda om det mottagande företaget kunde få samma fördel som den som företaget fått genom statliga medel under förhållanden som motsvarar normala marknadsvillkor. Denna bedömning ska i princip ske med tillämpning av kriteriet privat borgenär.

   För att avgöra huruvida en statlig åtgärd utgör stöd ska det således bedömas huruvida en marknadsekonomisk aktör, som till sin storlek kan jämföras med de organ som förvaltar den offentliga sektorn, under liknande omständigheter kunde ha funnit för gott att vidta de aktuella åtgärderna. Att Europeiska kommissionen ska bedöma huruvida en marknadsekonomisk aktör skulle ha vidtagit sådana åtgärder behöver emellertid inte nödvändigtvis medföra att kommissionen är skyldig att använda jämförande analys som metod. Den metoden är nämligen endast ett av de olika analysinstrument som kan användas för att avgöra huruvida det mottagande företaget har fått en ekonomisk fördel som det inte skulle ha fått under normala marknadsvillkor. Valet av lämpligt instrument ankommer på kommissionen inom ramen för dess skyldighet att göra en fullständig analys av samtliga omständigheter med relevans för den omtvistade transaktionen och dess sammanhang, inbegripet det mottagande företagets situation och den berörda marknaden.

   Härav följer att i ett beslut varigenom ett statligt stöd som beviljats i enlighet med avtal om flygplatstjänster och marknadsföringstjänster anses vara oförenligt med den inre marknaden, kan kommissionen utan att begå något fel göra en ingående bedömning av vilken analysmetod som var bäst lämpad för tillämpningen av kriteriet om en marknadsekonomisk aktör och välja metoden med analys av ytterligare avkastning istället för metoden för jämförande analys.

   (se punkterna 180–184)

8.  Se domen.

   (se punkterna 203 och 333)

9.  Se domen.

   (se punkterna 207–220, 293–327, 335–363 och 377–420)

10.  Se domen.

    (se punkterna 228–235)

11.  Se domen.

    (voir points 249–260 och 263–267)