Mål T-437/05

Brink’s Security Luxembourg SA

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Offentlig upphandling av tjänster — Gemenskapsförfarande vid anbudsinfordran — Säkerhet och övervakning i kommissionens byggnader i Luxemburg — Förkastande av anbud från en anbudsgivare — Likabehandling — Tillgång till handlingar — Effektivt domstolsskydd — Motiveringsskyldighet — Övergång av företag — Skadeståndstalan”

Förstainstansrättens dom (sjätte avdelningen) av den 9 september 2009   II ‐ 3237

Sammanfattning av domen

1. Talan om ogiltigförklaring – Rättsakter mot vilka talan kan väckas – Begrepp

   (Artikel 230 EG; Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001, artiklarna 7.1 och 8; kommissionens beslut 2001/937, bilagan, artiklarna 3 och 4)

2. Europeiska gemenskapernas institutioners offentliga upphandling – Anbudsförfarande

   (Rådets förordning nr 1605/2002, artikel 89.1)

3. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Räckvidd – Beslut, i samband med ett förfarande för offentlig upphandling av tjänster, att inte välja ett anbud

   (Artikel 253 EG; rådets förordning nr 1605/2002, artikel 100.2)

4. Europeiska gemenskapernas institutioners offentliga upphandling – Beslut att sluta ett avtal efter anbudsinfordran

5. Europeiska gemenskaperna – Institutioner – Allmänhetens rätt att få tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001

   (Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artikel 4.1 b)

1.  Förfarandet för tillgång till kommissionens handlingar regleras i artiklarna 6–8 i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar och i artiklarna 2–4 i bilagan till beslut 2001/937 om ändring av dess arbetsordning. Det sker i två steg. Till att börja med ska den som ansöker lämna in en ursprunglig ansökan om tillgång till handlingar till kommissionen. Kommissionen besvarar sedan normalt denna ursprungliga ansökan inom 15 arbetsdagar efter det att denna registrerats. Därefter kan den intresserade, om ansökningen helt eller delvis har avslagits, inom 15 arbetsdagar efter att ha mottagit kommissionens ursprungliga svar, lämna in en bekräftande ansökan till kommissionens generalsekreterare. Generalsekreteraren ska sedan i princip besvara denna bekräftande ansökan inom 15 arbetsdagar från det att den registrerats. Om en ansökan helt eller delvis avslås, kan den intresserade väcka talan mot kommissionen eller framföra klagomål till ombudsmannen enligt de förutsättningar som anges i artikel 230 EG respektive 195 EG.

   Det följer av artiklarna 3 och 4 i bilagan till beslut 2001/937 jämförda med artikel 8 i förordning nr 1049/2001 att svaret på den ursprungliga ansökan endast utgör ett första ställningstagande, som ger sökanden en möjlighet att ge kommissionens generalsekreterare tillfälle att ompröva ställningstagandet i fråga. Följaktligen kan endast ställningstagandet av kommissionens generalsekreterare, vilket har karaktär av ett beslut och i sin helhet ersätter det tidigare ställningstagandet, ge upphov till rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen och följaktligen utgöra föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG.

   Kommissionen underlät emellertid att, i enlighet med vad som åligger den enligt artikel 7.1 i förordning nr 1049/2001, informera sökanden om dennes rätt att lämna in en bekräftande ansökan. Med anledning av denna oegentlighet kan en talan om ogiltigförklaring mot den ursprungliga ansökan undantagsvis tas upp till sakprövning för att undvika att kommissionen ska kunna undandra sig gemenskapsdomstolens kontroll till följd av ett formfel som den gjort sig skyldig till.

   Eftersom Europeiska gemenskapen är en rättslig gemenskap, inom vilken det ska kontrolleras att dess institutioners åtgärder är förenliga med fördragets bestämmelser, ska de processuella regler som är tillämpliga på talan som har anhängiggjorts vid gemenskapsdomstolen, i största möjliga utsträckning, tolkas på ett sådant sätt att reglerna kan tillämpas på ett sätt som bidrar till uppnåendet av målet att säkerställa ett effektivt domstolsskydd för enskildas rättigheter enligt gemenskapsrätten. Kravet på domstolsprövning utgör en allmän princip för gemenskapsrätten, en princip som har sitt ursprung i medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och som har stadfästs i artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Rätten till domstolsprövning har dessutom bekräftats i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

   (se punkterna 69–71, 74 och 75)

2.  Enligt artikel 89.1 i förordning nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget ska alla kontrakt som helt eller delvis finansieras genom budgeten omfattas av principerna om insyn, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering.

   Den upphandlande myndigheten är skyldig att, under varje del av upphandlingsförfarandet, respektera principen om likabehandling av anbudsgivare och därmed också den om anbudsgivares lika möjligheter.

   Syftet med principen om likabehandling av anbudsgivare är att främja en sund och effektiv konkurrens mellan de företag som deltar i en offentlig upphandling. Enligt denna princip krävs att alla anbudsgivare ges samma möjligheter när de utformar sina anbud, och den innebär således att samma anbudsvillkor måste gälla för alla anbudsgivare.

   Principen om insyn följer av nyss nämnda likabehandlingsprincip, och dess syfte är huvudsakligen att garantera att det inte förekommer någon risk för favorisering eller godtycke från den upphandlande myndighetens sida. Den innebär att samtliga villkor och bestämmelser för upphandlingsförfarandet ska vara formulerade, i meddelandet om upphandling eller i förfrågningsunderlaget, på ett klart, precist och entydigt sätt.

   (se punkterna 112–115)

3.  Den upphandlande myndigheten ska anses ha uppfyllt sin motiveringsskyldighet om den till att börja med omedelbart meddelar de anbudsgivare som fått avslag anledningen till varför deras anbud har förkastats och sedan, inom 15 dagar från det att anbudsgivarens skriftliga begäran inkommit, meddelar varje anbudsgivare som har avgett ett giltigt anbud, och vilka uttryckligen begärt detta, upplysningar om och fördelarna med det anbud som antagits samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet. Detta tillvägagångssätt överensstämmer med syftet med den motiveringsskyldighet som anges i artikel 253 EG.

   (se punkterna 160 och 161)

4.  Kommissionen förfogar över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de omständigheter som ska beaktas när den har att fatta beslut om att tilldela ett kontrakt till följd av en anbudsinfordran. Förstainstansrättens prövning ska begränsas till att avse en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.

   (se punkt 193)

5.  Undantag från rätt till tillgång till institutionernas handlingar ska tolkas restriktivt. Prövningen av en ansökan om tillgång till handlingar ska vara konkret. Omständigheten att en handling rör ett intresse som omfattas av ett undantag är nämligen inte tillräcklig för att tillämpa undantaget. En sådan tillämpning är i princip enbart motiverad om institutionen tidigare har bedömt huruvida tillgången till handlingen skulle kunna medföra konkret och faktisk skada på det skyddade intresset. För att kunna åberopas måste vidare risken för skada för ett skyddat intresse rimligen kunna förutses och inte vara rent hypotetisk.

   Utlämnandet av uppgifter om sammansättningen av utvärderingskommittén för anbudsinfordran avseende övervakning och receptionstjänster i kommissionens byggnader kan inte konkret undergräva skyddet för de berörda personernas privatliv och integritet. Enbart det förhållandet att de berörda personerna ingår i nämnda kommitté som företrädare för respektive avdelning kan inte undergräva det ifrågavarande skyddet, och skyddet för de berörda personernas privatliv och integritet äventyras inte.

   (se punkterna 212, 213 och 216)