Mål T-196/04

Ryanair Ltd

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd — Avtal som regionen Vallonien och Charleroi flygplats Bruxelles Sud ingått med flygbolaget Ryanair — Fråga om det föreligger en ekonomisk fördel — Tillämpning av kriteriet privat investerare i en marknadsekonomi”

Förstainstansrättens dom (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) av den 17 december 2008   II ‐ 3646

Sammanfattning av domen

1. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare

   (Artikel 87.1 EG)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Bedömning med utgångspunkt från kriteriet en privat investerare – Offentlig myndighet som driver flygplatsanläggningar som är offentlig egendom

   (Artikel 87.1 EG)

1.  När kriteriet privat investerare tillämpas måste hänsyn tas till transaktionen i dess helhet för att göra det möjligt att avgöra om det statliga organet och den enhet som det kontrollerar tillsammans har betett sig som rationella aktörer i en marknadsekonomi. Kommissionen är nämligen, när den tar ställning till de omtvistade åtgärderna, skyldig att beakta samtliga relevanta omständigheter och det sammanhang i vilket åtgärderna vidtagits, däribland dem som rör den situation i vilken den eller de myndigheter som vidtagit nämnda åtgärder befinner sig.

   (se punkt 59)

2.  Vid bedömningen av huruvida en statlig åtgärd medför en fördel, i den mening som avses i artikel 87.1 EG, ska göras åtskillnad mellan de skyldigheter som staten åtar sig i egenskap av ett företag som utövar ekonomisk verksamhet och de skyldigheter som den kan ha i egenskap av offentlig myndighet. Om en stat agerar i egenskap av ett företag som agerar som en privat investerare ska dess beteende bedömas enligt principen om en privat investerare i en marknadsekonomi, medan denna princip inte ska tillämpas om staten har agerat som offentlig myndighet. I det senare fallet kan statens beteende nämligen aldrig jämföras med beteendet hos en näringsidkare eller en privat investerare i en marknadsekonomi.

   Med begreppet ekonomisk verksamhet förstås all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad. Att fastställa landningsavgifters storlek och utfärda en därmed förbunden ersättningsgaranti är en verksamhet som är direkt knuten till förvaltningen av flygplatsinfrastrukturen, vilken utgör en ekonomisk verksamhet. De flygplatsavgifter som en offentlig myndighet har fastställt bör anses som en ersättning för de tjänster som tillhandahålls på flygplatsen, även om det direkta och uppenbara sambandet mellan avgiftsnivån och den tjänst som utförts för användarna är svagt.

   Att en offentlig myndighet tillhandahåller flygbolag rätten att nyttja flygplatsanläggningar och driver dem mot ersättning i form av en avgift, vars storlek denna själv fritt fastställer, kan dessutom betecknas som ekonomisk verksamhet, eftersom sådan verksamhet visserligen vidtas inom ramen för offentlig verksamhet men inte redan av detta skäl ska anses ingå i utövandet av myndighetsbefogenheter. Denna verksamhet har nämligen, genom sin natur, sitt syfte och de regler som gäller för den, inte anknytning till utövandet av typiska myndighetsbefogenheter.

   Att innehavaren av flygplatsanläggningar som är offentlig egendom är en offentlig myndighet utesluter sålunda inte att innehavaren kan betraktas som en enhet som utövar ekonomisk verksamhet.

   På samma sätt utgör omständigheten att den offentliga myndigheten har lagstiftningsbefogenheter att fastställa flygplatsavgifter inte i sig hinder för att bedöma ett system med rabatter på dessa avgifter enligt principen om en privat investerare i en marknadsekonomi, eftersom ett sådant system även kan införas av en privat aktör.

   (se punkterna 84, 85, 87–89, 91, 92 och 101)