Mål T-20/03

Kahla/Thüringen Porzellan GmbH

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Statligt stöd — Befintligt stöd eller nytt stöd — Företag i svårigheter — Rättssäkerhetsprincipen — Principen om skydd för berättigade förväntningar — Kriteriet avseende en privat investerare — Förenlighet med den gemensamma marknaden — Villkor”

Förstainstansrättens dom (femte avdelningen i utökad sammansättning) av den 24 september 2008   II ‐ 2309

Sammanfattning av domen

1. Stöd som ges av en medlemsstat – Allmän stödordning som godkänts av kommissionen – Enskild stödåtgärd som påstås vara en åtgärd som omfattas av godkännandet

   (Artikel 87 EG och 88 EG)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Åtgärd som syftar till att uppnå ett socialt syfte

   (Artikel. 87.1 EG)

3. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Finansiellt stöd som myndigheterna beviljat ett företag

   (Artikel 87.1 EG)

4. Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Tillämpning av kriteriet avseende en privat investerare

   (Artikel 87.1 EG)

5. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjligheten att anta riktlinjer

   (Artikel 87.3 EG; kommissionens meddelande 94/C 368/05)

1.  När ett allmänt stödprogram en gång har godkänts av kommissionen behöver denna inte underrättas om de enskilda genomförandeåtgärderna, såvida den inte har gjort förbehåll för detta i beslutet om godkännande. Eftersom de enskilda stödåtgärderna enbart är enskilda åtgärder för att genomföra det allmänna stödprogrammet är de faktorer som kommissionen ska beakta vid bedömningen av dem desamma som de som beaktades vid granskningen av det allmänna stödprogrammet. Det är därför onödigt att de enskilda stödåtgärderna blir föremål för kommissionens granskning. Om de enskilda åtgärderna däremot inte omfattas av de åberopade allmänna stödordningarna, utgör de nytt stöd vars förenlighet med den gemensamma marknaden ska underställas kommissionen för prövning.

   När kommissionen prövar huruvida ett stöd är förenligt med en redan godkänd, allmän stödordning gör den detta inom ramen för sin skyldighet att säkerställa tillämpningen av artiklarna 87 EG och 88 EG. Kommissionens prövning av ett stöds förenlighet med denna ordning utgör därför inte en åtgärd som går utöver dess behörighet. Kommissionens bedömning kan således inte begränsas av att de nationella myndigheter som har beviljat stödet har gjort en egen bedömning.

   (se punkterna 92, 94 och 95)

2.  Ett ingripande från myndigheternas sida som syftar till att befria ett företag från en kostnad som är en naturlig del av den verksamhet som företaget bedriver, såsom lönekostnader, utgör en ekonomisk fördel som omfattas av artikel 87.1 EG. Den omständigheten att statliga ingripanden har ett socialt syfte är inte tillräcklig för att de ska undgå att betecknas som stöd i den mening som avses i artikel 87 EG.

   (se punkterna 194 och 197)

3.  För att avgöra huruvida myndigheters åtgärder avseende ett företags kapital, oavsett formen, kan utgöra statligt stöd ska det prövas huruvida en privat investerare av samma storlek som den offentliga investeraren under motsvarande omständigheter skulle ha kunnat förmås att genomföra en transaktion av denna storlek. Den offentliga investerarens åtgärd – en investerare som har ekonomisk-politiska syften – måste inte nödvändigtvis jämföras med den vanliga investerarens agerande – vilken placerar kapital för att det ska ge avkastning på mer eller mindre kort sikt. Den offentliga investerarens åtgärd måste dock åtminstone motsvara agerandet hos ett privat holdingbolag eller en privat koncern – som har en strukturell, allmän eller sektoriell strategi och som styrs av mer långsiktiga lönsamhetsperspektiv. Vidare ska jämförelsen mellan offentliga och privata investerares handlande göras med beaktande av det förhållningssätt som en privat investerare skulle ha intagit vid den aktuella transaktionen med hänsyn till tillgänglig information och den förutsebara utvecklingen vid denna tidpunkt.

   Även om myndigheter är oförhindrade att ta sociala, regionalpolitiska eller sektoriella hänsyn ska deras kapitaltillskott bedömas utifrån kriteriet avseende en privat investerare, med bortseende från alla sociala, regionalpolitiska eller sektoriella överväganden.

   Även om det inte kan vara fråga om stöd om myndigheternas åtgärder vidtas parallellt med betydande åtgärder från de privata aktörernas sida och under liknande villkor, kan det inte uteslutas att det är fråga om ett stöd, när de privata investeringarna i företaget i fråga sker först efter det att de offentliga medlen beviljats.

   (se punkterna 236–238, 242 och 254)

4.  Kommissionens bedömning av huruvida en åtgärd uppfyller kriteriet avseende privata aktörer i en marknadsekonomi innefattar en komplicerad ekonomisk bedömning. När kommissionen antar en rättsakt som innefattar en komplicerad ekonomisk bedömning har den ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, och domstolsprövningen ska, även om den i princip avser en bedömning av huruvida en åtgärd omfattas av tillämpningsområdet för artikel 87.1 EG, endast avse en kontroll av att reglerna för handläggning och för motiveringsskyldighet har följts, att det inte skett en felaktig rättstillämpning, att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte har förekommit maktmissbruk. Det ankommer i synnerhet inte på förstainstansrätten att ersätta kommissionens ekonomiska bedömning med sin egen.

   (se punkt 239)

5.  Kommissionen har genom artikel 87.3 EG getts ett betydande utrymme för skönsmässig bedömning av om ett statligt stöd ska tillåtas med avvikelse från det allmänna förbudet i punkt 1 i nämnda artikel. Bedömningen av om ett stöd är förenligt eller inte med den gemensamma marknaden är i dessa fall svår, genom att de ekonomiska förhållanden som ska beaktas och bedömas är komplexa. Det ankommer inte på gemenskapsdomstolarna att ersätta beslutsfattarens bedömningar – särskilt inte de ekonomiska – med sina egna bedömningar. Förstainstansrätten ska därför begränsa sin prövning till att kontrollera att reglerna för handläggning och motivering har följts, att uppgifterna om de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.

   En gemenskapsrättsakts lagenlighet ska bedömas i förhållande till de faktiska och rättsliga omständigheter som rådde den dag då rättsakten antogs. Kommissionens komplicerade bedömningar ska bedömas enbart mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen hade tillgång till när den gjorde bedömningarna.

   Kommissionen kan slutligen fastställa vägledande regler för hur den ska utöva sin befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar genom sådana rättsakter som riktlinjerna för stöd till undsättning och omstrukturering utgör, förutsatt att de innehåller bestämmelser om den inriktning som institutionen avser att följa och inte avviker från normerna i fördraget.

   Ett stöd som beviljats ett företag i svårigheter kan inte heller förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden endast på grund av att omstruktureringsåtgärder har planerats, och det även om omstruktureringen har genomförts på ett framgångsrikt sätt. För att kommissionen ska kunna bedöma huruvida det beviljade stödet kan ge de mottagande företagen ett incitament att iaktta ett beteende som kan bidra till uppnåendet av det mål som eftersträvas med artikel 87.3 c EG krävs en kontroll av huruvida omstruktureringsplanen uppfyller samtliga materiella villkor som anges i de nämnda riktlinjerna.

   (se punkterna 268–270 och 280)