Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Talan om ogiltigförklaring – Fysiska och juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Förordningar om villkoren för importsystemet för bananer i gemenskapen – Talan väckt av vissa traditionella aktörer – Avvisning

(Artikel 230 fjärde stycket EG; kommissionens förordningar nr 896/2001 och nr 1121/2001)

2. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar – Villkor – Tillräckligt klar överträdelse av en överordnad rättsregel som syftar till att skydda enskilda – Institutionen har inte något utrymme för skönsmässig bedömning – Mindre överträdelse av gemenskapsrätten kan vara tillräcklig

(Artikel 288 andra stycket EG)

Sammanfattning

1. En allmänt tillämplig rättsakt, såsom en förordning, kan under vissa omständigheter anses personligen beröra vissa fysiska eller juridiska personer, och således i förhållande till dem vara likvärdig med ett beslut.

Detta gäller med avseende på vissa traditionella aktörer emellertid inte förordning nr 896/2001 av den 7 maj 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr 404/93 när det gäller importsystemet för bananer i gemenskapen och inte heller förordning nr 1121/2001 av den 7 juni 2001 om fastställande av justeringskoefficienter för den referenskvantitet som skall tilldelas varje traditionell aktör inom ramen för tullkvoterna vid import av bananer. Dessa förordningar utgör nämligen åtgärder med allmän giltighet och aktörerna berörs inte av dessa på grund av särskilda egenskaper som är utmärkande för dem eller på grund av en faktisk situation som särskiljer dem från alla andra personer så att de därigenom skall anses personligen berörda på ett liknande sätt som den som ett beslut riktar sig till. Dessa aktörer kan således inte anses personligen berörda av de ovannämnda förordningarna i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG.

(se punkterna 107 och 115)

2. För att utomobligatoriskt skadeståndsansvar skall kunna göras gällande mot gemenskapen enligt artikel 288 andra stycket EG förutsätts att en rad villkor är uppfyllda, nämligen att det agerande som läggs den berörda institutionen till last är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan detta agerande och den åberopade skadan.

Vad beträffar den första av dessa förutsättningar krävs att det visas att det föreligger en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge enskilda rättigheter. Vad beträffar kravet att överträdelsen skall vara tillräckligt klar, är det avgörande kriteriet för att anse att detta krav är uppfyllt, att den ifrågavarande gemenskapsinstitutionen uppenbart och allvarligt har missbedömt gränserna för sitt handlingsutrymme. Om den ifrågavarande institutionen endast förfogade över ett i hög grad begränsat, eller till och med obefintligt, handlingsutrymme, kan en mindre överträdelse av gemenskapsrätten vara tillräcklig för att det skall vara fråga om en tillräckligt klar överträdelse.

(se punkterna 141 och 142)