Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 62002TJ0171

    Sammanfattning av domen

    Nyckelord
    Sammanfattning

    Nyckelord

    1. Statligt stöd – Stödprojekt – Kommissionens undersökning – Förslag till stödprogram för undsättning eller omstrukturering av små och medelstora företag samt av små jordbruksföretag – Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter – Normal tid på två månader – Frist för godkännande vid utgången av den preliminära granskningsfasen

    (Artikel 88.2 första och tredje styckena EG; gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, punkt 4.1 första stycket)

    2. Statligt stöd – Stödprojekt – Kommissionens undersökning – Preliminär fas – Varaktighet – Förlängning genom att kommissionen begär upplysningar som inte är nödvändiga för granskningen av stödet – Förbud – Möjlighet att inleda en dialog med den berörda medlemsstaten så att denna kan komplettera en ofullständig anmälan

    (Artikel 88.3 EG)

    3. Statligt stöd – Befintligt stöd och nytt stöd – Omvandling av nytt stöd till befintligt stöd – Villkor – Möjlighet för kommissionen att inleda det formella granskningsförfarandet när medlemsstaten inte i förväg har meddelat sin avsikt att genomföra ett stödprogram

    4. Statligt stöd – Stödprojekt – Kommissionens undersökning – Preliminär fas och kontradiktorisk fas – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Bedömning i det enskilda fallet

    (Artikel 88.2 EG och 88.3 EG)

    5. Statligt stöd – Ett stöds förenlighet med den gemensamma marknaden – De berördas eventuella berättigade förväntningar – Skydd – Villkor och gränser

    (Artikel 88.2 första stycket EG; rådets förordning nr 659/1999, artikel 7.1 och 7.3)

    6. Statligt stöd – Beslut av kommissionen i vilket ett stöd förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden – Motiveringsskyldighet – Nödvändiga uppgifter

    (Artikel 253 EG)

    7. Statligt stöd – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Skadlig inverkan på konkurrensen – Bedömningskriterier – Stödinsatser som är av ringa individuell betydelse men som beviljats i en sektor som kännetecknas av hård konkurrens och av att det finns ett stort antal småföretag

    (Artikel 87.1 EG)

    8. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Möjlighet att anta riktlinjer – Komplicerad ekonomisk bedömning – Domstolsprövning – Gränser

    (Artikel 87.3 EG)

    9. Statligt stöd – Kommissionens undersökning – Godkännande av ett allmänt stödprogram – Villkor – Genomförande kan inte innebära att enskilda stödåtgärder beviljas som inte är nödvändiga för att uppnå något av syftena i artikel 87.3 a–d EG

    (Artikel 87.3 a–d EG)

    10. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Stöd till omstrukturering av ett företag i svårigheter – Beaktande av företagets lokalisering i en region som erhåller stöd

    (Artikel 87.3 c EG; gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, punkt 2.1 första stycket)

    11. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Stöd till omstrukturering av ett företag i svårigheter – Beaktande av att företaget är lokaliserat i ett stödområde – Gränser

    (Artikel 87.3 a och c EG; gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, punkt 2.4 andra stycket och punkt 3.2.1–3.2.3)

    12. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Stöd till omstrukturering av ett företag i svårigheter – Villkor – Kumulativa villkor – Följd – Kommissionens möjlighet att besluta att stödet inte får utbetalas om det saknas tillräckliga upplysningar för att avgöra huruvida ett av villkoren är uppfyllt

    (Artikel 87.3 c EG; gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, punkt 3.2.2)

    13. Förfarande – Intervention – Grunder som skiljer sig från dem som åberopats av interventen – Upptagande till sakprövning – Villkor – Anknytning till tvisteföremålet – Möjligheterna till sakprövning skall inte bedömas restriktivt när grunderna har åberopats av sådana potentiella mottagare av ett stöd som intervenerar till stöd för den enhet som har beviljat stödet

    (Domstolens stadga, artikel 40 fjärde stycket; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.4)

    14. Förfarande – Intervention – Invändning om att en grund som har åberopats av en intervenient skall avvisas på grund av dess tveksamma anknytning till tvisteföremålet – Grund som under alla omständigheter skall avvisas av ett annat skäl eller underkännas – Möjlighet för domstolen att underkänna grunden utan att pröva huruvida den skall avvisas

    15. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Undantagets räckvidd – Restriktiv tolkning – Ekonomiska nackdelar som direkt orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser

    (Artikel 87.1 och 87.2 b EG)

    16. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Stöd till omstrukturering av ett företag i svårigheter lokaliserat i ett stödområde – Villkor för tillämpning – Kommissionens undersökning

    (Artikel 87.3 c EG)

    17. Statligt stöd – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden – Bedömning enligt artikel 87 EG – Hänsyn till tidigare praxis – Omfattas inte

    (Artikel 87.3 c EG)

    18. Förfarande – Framställning av grunder – Oklar framställning som inte förtydligas av uppgifter som är tillräckligt klara och precisa – Avvisning

    (Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.4 b)

    Sammanfattning

    1. I punkt 4.1 första stycket i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter anges bland annat att kommissionen skall ”godkänna” stödprogram för undsättning eller omstrukturering av små och medelstora företag (SMF) samt av små jordbruksföretag, ”inom den normala tiden på två månader från det att den har mottagit fullständig information, om inte programmet är berättigat till förfarandet med snabbehandling, varvid kommissionen har 20 arbetsdagar på sig”.

    Dessa rader skall tolkas mot bakgrund av de handläggningsregler som föreskrivs i fördraget inom området för kontroll av statligt stöd. De riktlinjer som kommissionen kan fastställa för att närmare ange det tillvägagångssätt den avser följa inom detta område kan nämligen inte avvika från fördragets bestämmelser.

    Av detta följer att kommissionen endast kan godkänna ett föreslaget stödprogram avseende omstrukturering av SMF inom den tidsfrist som nämns i punkt 4.1 första stycket i riktlinjerna om den vid utgången av ”den normala tiden på två månader”, det vill säga den tidsfrist som den har att hålla sig till avseende den preliminära granskningen enligt artikel 88.3 EG, antingen anser att de föreskrivna åtgärderna inte utgör stöd eller att de utgör stöd som utan tvekan är förenligt med den gemensamma marknaden. Om kommissionen däremot inte kan komma till en sådan slutsats är den skyldig att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 första stycket EG.

    (se punkterna 28, 29 och 33)

    2. Den preliminära granskningsfasen för förslag om statligt stöd som föreskrivs i artikel 88.3 EG skall äga rum inom en tvingande tidsfrist på två månader räknat från det att kommissionen mottog en fullständig anmälan. För att anmälan skall anses vara fullständig är det tillräckligt att den, redan från början eller efter den berörda medlemsstatens svar på kommissionens frågor, innehåller de upplysningar som krävs för att kommissionen skall kunna bilda sig en första uppfattning om det anmälda förslagets förenlighet. Av detta följer att även om kommissionen inte kan hindra tvåmånadersfristen från att börja löpa genom att begära upplysningar som inte är nödvändiga för att den skall kunna bilda sig en första uppfattning, kan den däremot med rätta, i enlighet med syftet med artikel 88.3 EG, inleda en dialog med den berörda medlemsstaten så att denna kan komplettera sin anmälan när nödvändig information saknas i den.

    (se punkterna 40 och 41)

    3. Det uppställs två nödvändiga och tillräckliga villkor för att ett nytt stöd skall omvandlas till ett befintligt stöd. Det första villkoret är att kommissionen har underlåtit att inleda det formella granskningsförfarandet inom två månader från det att en fullständig anmälan avseende stödet har mottagits. Det andra villkoret är att den berörda medlemsstaten i förväg skall underrätta kommissionen om sin avsikt att genomföra förslaget. När medlemsstaten inte i förväg har meddelat kommissionen sin avsikt att genomföra ett stödprogram, vilket innebär att ett av de två nödvändiga villkoren för att ett nytt stöd skall omvandlas till en befintlig stödordning inte är uppfyllt, har kommissionen således rätt att besluta att inleda det formella granskningsförfarandet avseende detsamma.

    (se punkterna 48 och 49)

    4. Att kommissionen skall handla inom rimlig tid då den genomför ett administrativt förfarande utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip. Till följd av det grundläggande rättssäkerhetskravet, som utgör ett hinder för att kommissionen på obestämd tid skjuter upp utövandet av sin behörighet, skall dessutom domstolsprövningen inbegripa en kontroll av huruvida kommissionen under det administrativa förfarandet dröjde orimligt länge med att vidta åtgärder.

    Även om det ligger i en medlemsstats intresse att iaktta fristerna för att inkomma med synpunkter eller med kompletterande upplysningar som kommissionen har efterfrågat under det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 EG trots att den inte är skyldig att göra det, skall den ändå tillskrivas ansvaret för den tid som har förflutit på grund av det agerande som lett till att fristerna inte iakttagits.

    (se punkterna 53 och 59)

    5. Berättigade förväntningar avseende lagenligheten av ett stöd kan i princip, om inte exceptionella omständigheter föreligger, endast åberopas om stödet har beviljats i enlighet med förfarandet i artikel 88 EG. För att ett stöd skall anses ha beviljats i enlighet med förfarandet i artikel 88 EG krävs att detta förfarande, under vilket stödordningen inte får genomföras, har fullföljts. När ett formellt granskningsförfarande har inletts i enlighet med artikel 88.2 första stycket EG krävs följaktligen att det därefter har avslutats genom ett positivt beslut i enlighet med artikel 7.1 och 7.3 i förordning nr 659/1999. Berättigade förväntningar avseende det aktuella stödets lagenlighet kan således i princip först åberopas när ett sådant beslut har fattats av kommissionen och fristen för att väcka talan mot beslutet har löpt ut.

    (se punkterna 64 och 65)

    6. Motiveringen av en rättsakt skall vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet och det skall klart och tydligt framgå av den hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen och så att domstolen ges möjlighet att pröva huruvida den är lagenlig. Det krävs emellertid inte att samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 253 EG skall ske såväl utifrån rättsaktens ordalydelse som utifrån det rättsliga och faktiska sammanhanget.

    När det gäller kommissionens beslut avseende statligt stöd medför detta att även om det kan framgå redan av de förhållanden under vilka stöd har beviljats att stödet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, åligger det ändå kommissionen att åtminstone ta upp dessa förhållanden i motiveringen till beslutet.

    (se punkterna 73 och 74)

    7. Vid bedömningen av ett föreslaget stöd eller stödprogram mot bakgrund av artikel 87.1 EG är kommissionen inte skyldig att styrka att detta faktiskt påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen, utan endast att det kan ha en sådan inverkan.

    Varken stödets relativt obetydliga belopp eller de aktuella företagens ringa storlek kan i sig utesluta möjligheten att den föreslagna stödordningen kan påverka handeln mellan medlemsstaterna eller snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. Samma sak gäller med avseende på den begränsade betydelsen av den aktuella sektorn. Även andra omständigheter kan nämligen beaktas, såsom hur konkurrensutsatt den sektor är inom vilken de aktuella företagen bedriver sin verksamhet. Detta gäller för starkt konkurrensutsatta sektorer, i synnerhet där sektorns struktur kännetecknas av att det finns ett stort antal småföretag och inrättandet av en stödordning som är öppen för en stor del av dessa kan få återverkningar på konkurrensen även om de individuella stödinsatserna enligt stödordningen uppgår till ringa belopp.

    (se punkterna 84–87)

    8. Kommissionen har vid tillämpningen av artikel 87.3 EG en långtgående befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar. Likväl kan den fastställa vägledande regler för hur den skall utöva sin befogenhet genom att anta rättsakter såsom gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, i den mån dessa regler inte avviker från fördragets bestämmelser. När kommissionen har antagit en sådan rättsakt är den bunden av den. Det ankommer således på förstainstansrätten att bedöma om kommissionen har uppfyllt de krav som den har ålagt sig själv.

    Eftersom kommissionens långtgående befogenhet att göra skönsmässiga bedömningar, i förekommande fall förtydligad genom sådana vägledande regler som kommissionen har fastställt, inbegriper komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar som skall göras i ett gemenskapssammanhang, är domstolsprövningen av ett sådant beslut begränsad. Den skall endast avse en kontroll av att reglerna för förfarandet och för motiveringen har följts, att de faktiska omständigheterna är riktiga, att bedömningen inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.

    (se punkterna 94–97)

    9. Den möjlighet som erbjuds den berörda medlemsstaten att anmäla ett förslag till stödordning och att när stödet har godkänts av kommissionen, efter det att denna har granskat stödets allmänna särdrag, befrias från skyldigheten att anmäla de enskilda stöd som beviljas på grundval av ordningen, med förbehåll i förekommande fall för villkor och skyldigheter som fastställts i detta avseende, kan emellertid inte utan att principen om stöds oförenlighet i artikel 87 EG förlorar sin betydelse innebära att enskilda stödåtgärder får beviljas, som skulle ha förklarats vara oförenliga om de hade varit föremål för en enskild anmälan. Den kan i synnerhet inte innebära att enskilda stödåtgärder beviljas som, även om de är förenliga med något av syftena i artikel 87.3 a–d EG, inte är nödvändiga för att uppnå dessa syften.

    Kommissionen skall således kontrollera huruvida de förslag till stödordningar som den är ålagd att granska har utarbetats på ett sådant sätt att det säkerställs att de enskilda stöd som skall beviljas enligt stödordningarnas bestämmelser förbehålls de företag som verkligen är berättigade därtill. När det visar sig att så inte är fallet ankommer det på kommissionen att inom ramen för sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning, i den utsträckning det är möjligt, med hänsyn till den information den har tillgång till, beakta och bedöma om det är lämpligt att fatta ett villkorligt eller negativt beslut.

    (se punkterna 103–105)

    10. Det klargörs i punkt 2.1 första stycket i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter att kommissionen bedömer att ett företag som saknar möjlighet att övervinna sina svårigheter genom egna medel eller genom att skaffa de medel det behöver från aktieägare eller genom lån är ett företag i svårigheter. I punkten anges diverse tendensindikatorer, med vilka det går att mäta försämringen av företagets situation, och därtill diverse punktvisa indikatorer, med vilka det går att mäta situationens särskilda allvar i vissa fall.

    Av lydelsen av punkt 2.1 första stycket i nämnda riktlinjer framgår att den betydelse som kommissionen tillskrivit tendensindikatorerna inte nödvändigtvis innebär att andra slags indikatorer, såsom de som baseras på ett medeltal, saknar relevans. Sådana indikatorer framstår emellertid endast som relevanta om de medför att det går att fastställa förekomsten av verkliga och bevisade svårigheter som de aktuella företagen stött på. Om så inte är fallet kan stödet nämligen inte anses vara nödvändigt för dessa företag eller för att uppfylla de syften som eftersträvas i artikel 87.3 c EG.

    (se punkterna 108 och 111)

    11. I punkt 2.4 andra stycket i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter anges bland annat att om de företag som berörs av ett förslag till omstruktureringsstöd är lokaliserade i stödområden, kommer kommissionen att ta hänsyn till sådana regionala omständigheter som nämns i artikel 87.3 a och c EG såsom beskrivs i punkt 3.2.3 i riktlinjerna. I sistnämnda punkt, som har rubriken ”Villkor för omstruktureringsstöd i stödområden”, anges bland annat att om ett förslag till stödordning för omstrukturering av företag i svårigheter berör ett stödområde eller mindre gynnat område, förbinder sig kommissionen att beakta detta, och den tillåter sig att tillämpa regeln i riktlinjerna om kapacitetsminskning på ett flexibelt sätt, även när det föreligger en situation med strukturell överkapacitet i den aktuella sektorn, om regionala utvecklingsbehov kräver det.

    Det framgår däremot inte alls att den omständigheten att det inte förefaller finnas någon överkapacitet i den sektor som berörs av ett nytt stödförslag, och kommissionen följaktligen avstår från att kräva en minskning av de aktuella företagens kapacitet, i sig skulle innebära att ett förslag var förenligt med den gemensamma marknaden.

    Tvärtom är det alltjämt nödvändigt att förslaget är förenligt med den princip som anges i punkt 3.2.1 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, enligt vilken omstruktureringsstöd endast bör godkännas när det kan visas att godkännandet ligger i gemenskapens intresse, och att det således uppfyller de villkor om återställande av lönsamheten, undvikande av otillbörlig snedvridning av konkurrensen och proportionalitet, som anges i punkt 3.2.2 i riktlinjerna. Trots att kommissionen kan visa ”en något större flexibilitet” i detta avseende, får den inte bevilja stöd ”automatiskt”, enligt lydelsen av punkt 3.2.3 i riktlinjerna.

    (se punkterna 115–117)

    12. För att ett förslag till stöd till omstrukturering av företag i svårigheter skall kunna förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden med tillämpning av artikel 87.3 c EG skall det vara kopplat till en omstruktureringsplan som syftar till att minska eller lägga om inriktningen på verksamheten.

    Enligt punkt 3.2.2 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter, i vilken detta villkor uttrycks, krävs bland annat att omstruktureringsplanen skall uppfylla tre konkreta villkor. Den skall för det första återställa långfristig lönsamhet och livsduglighet för företaget inom en rimlig tid och på basis av realistiska antaganden (punkt 3.2.2 i), för det andra förhindra att konkurrensen snedvrids otillbörligt (punkt 3.2.2 ii) och för det tredje stå i proportion till kostnaderna och fördelarna med omstruktureringen (punkt 3.2.2 iii). Eftersom dessa villkor är kumulativa räcker det att ett av dem inte är uppfyllt för att kommissionen skall fastställa att ett förslag till omstruktureringsstöd är oförenligt. För att uppfylla sin samarbetsskyldighet gentemot kommissionen skall den berörda medlemsstaten dessutom lämna alla uppgifter som kan göra det möjligt för denna institution att kontrollera att villkoren är uppfyllda.

    Kommissionen kan uppenbarligen inte lägga ett enkelt påstående till grund för sin bedömning, och när medlemsstaten, trots upprepade förfrågningar från institutionen, underlåter att inkomma med sådana upplysningar som kunde ha gjort det möjligt för kommissionen att försäkra sig om att förslaget uppfyller ett av de kumulativa villkor som uppställs i punkt 3.2.2 i de ovannämnda riktlinjerna, har kommissionen därför rätt att anse att den inte, på grundval av de upplysningar som den har haft tillgång till, kan fastställa att förslaget uppfyller detta villkor, och den har följaktligen även rätt att anta ett beslut om att förslaget inte är förenligt med den gemensamma marknaden utan att det är nödvändigt att pröva de övriga villkoren i ovannämnda punkt.

    (se punkterna 126–129, 137, 142, 143 och 149)

    13. Enligt artikel 40 fjärde stycket i domstolens stadga och artikel 116.4 i förstainstansrättens rättegångsregler har intervenienten rätt att självständigt åberopa grunder, och inte bara argument, under förutsättning att de stöder en av huvudparternas yrkanden och inte är av helt annat slag än de överväganden som utgör grunden för tvisten såsom den har definierats mellan sökanden och svaranden, och därmed medför att tvisteföremålet ändras.

    När förstainstansrätten skall besluta om de grunder som har åberopats av en intervenient kan prövas i sak ankommer det således på den att kontrollera om de anknyter till tvisteföremålet såsom detta har definierats av huvudparterna.

    När det rör sig om en talan som har väckts av en regional myndighet och som avser huruvida en av denna regionala myndighet föreslagen stödordning för omstrukturering av en ekonomisk sektor är förenlig med den gemensamma marknaden, kan det inte förnekas att de företag som skulle ha kunnat komma i fråga för detta stöd och deras representanter naturligt befinner sig i en situation som gör det möjligt för dem att komplettera den sökande regionala myndighetens argumentation, bland annat med avseende på de problem som stödet är avsett att lösa och med avseende på de verkningar detta kan få. Deras grunders anknytning till tvisteföremålet skall således inte bedömas restriktivt.

    (se punkterna 151–154, 193 och 195)

    14. När förstainstansrätten skall besluta om de grunder som har åberopats av en intervenient kan prövas i sak ankommer det på den att kontrollera om de anknyter till tvisteföremålet såsom detta har definierats av huvudparterna.

    När det framgår att en grund, vars anknytning till tvisteföremålet är tveksam, under alla omständigheter skall avvisas av ett annat skäl eller underkännas, får domstolen likväl underkänna grunden utan att pröva huruvida intervenienten har frångått sin roll att stödja en av huvudparternas yrkanden.

    (se punkterna 153 och 188)

    15. Eftersom artikel 87.2 b EG innehåller ett undantag från den allmänna regeln om att statligt stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden, skall den tolkas restriktivt, vilket innebär att endast skada som direkt orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser kan utgöra grund för en tillämpning av bestämmelsen. Dessutom skall domstolsprövningen av lagenligheten av ett beslut avseende statligt stöd göras mot bakgrund av de uppgifter som institutionen hade eller kunde ha tillgång till när den fattade beslutet.

    Kommissionen kan således inte kritiseras för att ha bedömt att ett förslag inte innebar att stöd skulle beviljas enligt artikel 87.2 b EG och för att följaktligen ha avstått från att tillämpa denna bestämmelse när en granskning av skriftväxlingen under det administrativa förfarandet visar att de nationella myndigheterna aldrig uppgav, och än mindre visade, för kommissionen att förslaget avsåg stöd för att avhjälpa skador enligt artikel 87.2 b EG.

    (se punkterna 165, 166 och 168)

    16. Kommissionen är skyldig att beakta artikel 158 EG såsom beskrivs i punkterna 1.3 andra stycket och 3.2.3 i riktlinjerna för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter när den undersöker om ett förslag till nytt stöd till omstrukturering av företag i svårigheter lokaliserat i ett stödområde eller mindre gynnat område, genom tillämpning av det undantag som stadgas i artikel 87.3 c EG, kan förklaras vara förenligt med den gemensamma marknaden.

    Endast den omständigheten att ett förslag till nytt stöd är avsett att uppfylla mål i en annan fördragsbestämmelse än det undantag enligt artikel 87.3 EG som har åberopats av den berörda medlemsstaten innebär inte i sig att förslaget i fråga uppfyller villkoren för tillämpning av undantaget.

    (se punkterna 172 och 175)

    17. Det är nämligen endast inom ramen för artikel 87.3 c EG som lagenligheten av ett beslut av kommissionen, i vilket denna fastställer att ett nytt stöd inte uppfyller villkoren för tillämpning av detta undantag, skall bedömas. Kommissionens tidigare beslutspraxis, om det finns en sådan, skall således anses sakna relevans.

    (se punkt 177)

    18. En invändning om rättsstridighet, som utgör en grund till stöd för yrkanden, skall i enlighet med artikel 116.4 b i förstainstansrättens rättegångsregler utvecklas av sin upphovsman. En oklar framställning som inte förtydligas av uppgifter som är tillräckligt klara och precisa för att de motstående parterna skall kunna bemöta den och förstainstansrätten skall kunna pröva den uppfyller inte detta minimikrav avseende framställningen som föreskrivs i nämnda rättegångsregler och skall således avvisas.

    (se punkterna 186 och 188)

    Top