Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Konkurrens - Transporter - Konkurrensregler - Järnvägstransporter - Förordning nr 1017/68 - Gemensam prisbildning - Förbud - Lagstadgat undantag enligt artikel 3.1 c i förordning nr 1017/68 - Restriktiv tolkning - Totalpriser - Särskilda priserbjudanden - Begrepp

(EG-fördraget, artikel 85.1 a; rådets förordning nr 1017/68, artiklarna 2 a, och 3.1 c; rådets beslut 82/529, artikel 4; rådets rekommendation 84/646, artikel 4)

2 Konkurrens - Dominerande ställning - Relevant marknad - Avgränsning - Kriterier - Underkategorimarknad avseende järnvägstjänster och marknaden för järnvägstransporter i allmänhet

(EG-fördraget, artikel 86)

3 Konkurrens - Dominerande ställning - Relevant marknad - Geografisk avgränsning - Kriterier

(EG-fördraget, artikel 86)

4 Konkurrens - Dominerande ställning - Missbruk - Tillämpning av diskriminerande priser

(EG-fördraget, artikel 86)

5 Konkurrens - Gemenskapsbestämmelser - Samtidig tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget - Tillåtlighet

(EG-fördraget, artiklarna 85 och 86)

6 Konkurrens - Administrativt förfarande - Aktinsyn - Begäran efter det att kommissionen antagit ett slutligt beslut - Vägran - Betydelse för beslutets lagenlighet - Föreligger inte

7 Institutionernas rättsakter - Ej ändring efter antagande - Ändring underordnad bestämmelser om behörighet och förfarande

8 Konkurrens - Transporter - Konkurrensregler - Järnvägstransporter - Böter - Belopp - Fastställelse - Kriterier - Domstolsprövning

(Rådets förordning nr 1017/68, artiklarna 8, 22 och 24)

Sammanfattning

9 Ett avtal mellan nationella järnvägsföretag i tre medlemsstater som har till syfte att inrätta ett gemensamt system för prissättningen på järnvägstransporter av fartygscontainrar till eller från en av dessa stater, vilka transiterar hamnar i dessa stater, är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Ett avtal som inrättar ett gemensamt system för att fastställa priser omfattas av artikel 85.1 a i fördraget och av artikel 2 a i förordning nr 1017/68 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar oberoende av i vilken utsträckning bestämmelserna i avtalet faktiskt har följts. Skälet till detta är att den gemensamma prisbildningen inskränker konkurrensen, bland annat genom att tillåta varje konkurrent att med en skälig grad av säkerhet förutse vilken prispolitik som de övriga konkurrenterna kommer att följa.

Ett sådant avtal omfattas inte av det lagstadgade undantaget som föreskrivs i artikel 3.1 c i förordning nr 1017/68, som tillåter "avtal, beslut och samordnade förfaranden som har till syfte och resultat att utnyttja tekniska förbättringar eller uppnå tekniskt samarbete genom ... organisation och utförande av ... kombinerade transporter och fastställande och tillämpning av totalpriser och -villkor för sådan verksamhet, inklusive särskilda priserbjudanden".

Införandet av ett lagstadgat undantag till förmån för avtal av uteslutande teknisk art kan inte jämställas med att gemenskapslagstiftaren tillåter ingående av avtal som har gemensam prisbildning till syfte, eftersom det skulle innebära att artikel 2 a i förordning nr 1017/68 helt förlorade sin betydelse.

Det faktum att varje ekonomisk aktör självständigt bestämmer över sin affärspolitik och särskilt sin prispolitik överensstämmer dessutom med den ursprungliga tanken i fördragets bestämmelser om konkurrens. Detta undantag och särskilt begreppen "totalpriser" och "särskilda priserbjudanden", skall tolkas försiktigt. Begreppet "totalpriser" skall förstås som priset "från början till slut", vilket innefattar de olika nationella delarna av en gränsöverskridande sträcka, och begreppet "särskilda priserbjudanden" skall förstås så att olika företag som är verksamma på en och samma gränsöverskridande sträcka tillåts fastställa totalpriser, inte bara genom att summera de priser som var och en tillämpar, utan också genom att tillämpa gemensamma anpassade priser vilka kan skydda de ifrågavarande transporternas konkurrenskraft gentemot andra transportmedel, likväl utan att helt utesluta varje företags självständighet när det gäller att i konkurrensintresse fastställa egna priser.

Denna tolkning av artikel 3.1 c i förordning nr 1017/68 står för övrigt inte i strid med artikel 4 i rådets beslut 82/529 om prisbildningen för internationell godsbefordran på järnväg eller med artikel 4 i rådets rekommendation 84/646 riktad till de nationella järnvägsbolagen i medlemsstaterna om förstärkning av samarbetet vad gäller internationell gods- och persontrafik, utan är tvärtom förenlig med dessa.

10 För att vid tillämpningen av artikel 86 i fördraget kunna anses utgöra en marknad som är tillräckligt åtskild skall tjänsten eller produkten i fråga, genom sina utmärkande egenskaper, kunna särskiljas från andra tjänster eller produkter i det avseendet att de inte får vara utbytbara mot dem mer än i ringa utsträckning och endast vara utsatt för knappt märkbar konkurrens från dem. Inom denna ram skall graden av utbytbarhet mellan produkterna bedömas i förhållande till deras objektiva egenskaper och med hänsyn till strukturen på efterfrågan, utbudet på marknaden och konkurrensvillkoren.

I detta avseende utgör marknaden för järnvägstjänster en underkategori som är åtskild från marknaden för järnvägstransporter i allmänhet. Den erbjuder en specifik samling tjänster, nämligen tillhandahållande av lok, lokdragning och tillträde till järnvägsnätet, som förvisso tillhandahålls i förhållande till järnvägstransportörernas efterfrågan men som inte på något sätt är utbytbart eller konkurrerar med de sistnämndas tjänster. Järnvägstjänsternas utmärkande egenskaper framgår dessutom av det faktum att de avser en specifik efterfrågan och ett specifikt utbud. Transportörerna kan nämligen omöjligen tillhandahålla sina tjänster om de inte har tillgång till järnvägstjänsterna.

Om för övrigt tjänsterna på underkategorimarknaden är föremål för en lagstadgad ensamrätt som medför att den som efterfrågar tjänsten befinner sig i en situation där han är ekonomiskt beroende av leverantören, kan existensen av en dominerande ställning på en särskild marknad inte förnekas, även om de tjänster som tillhandahålls med ensamrätt är anknutna till en produkt som i sig själv är utsatt för konkurrens från andra produkter.

11 Den geografiska avgränsningen av marknaden vid tillämpningen av artikel 86 i fördraget fordrar inte att de objektiva konkurrensförhållandena mellan de ekonomiska aktörerna är helt enhetliga, utan bara att de är "liknande" eller "tillräckligt enhetliga". Följaktligen är det endast de områden inom vilka de objektiva konkurrensförhållandena är "olikartade" som inte kan anses utgöra en gemensam marknad.

Dessutom kan en medlemsstat själv utgöra en väsentlig del av den gemensamma marknaden på vilken ett företag kan ha en dominerande ställning och detta särskilt när företaget på det territoriet har ett lagstadgat monopol.

12 Genom att förbjuda missbruk av en dominerande ställning avser artikel 86 i fördraget att förbjuda att ett dominerande företag stärker sin ställning genom att utnyttja andra medel än de som är tillgängliga för en konkurrent. Således kan ett företag inte tillämpa artificiella prisskillnader som kan medföra nackdelar för dess kunder och snedvrida konkurrensen.

13 Missbruk av dominerande ställning kan föreligga även om företaget som innehar den dominerande ställningen formellt har ingått ett avtal som har till syfte att gemensamt fastställa priser och som således faller under förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan. Faktum är att förekomsten av ett sådant avtal inte utesluter den hypotetiska situationen att ett av företagen som är bundet av avtalet ensidigt kan fastställa diskriminerande priser.

14 Lagenlighet av ett beslut som kommissionen antagit i ett konkurrensärende till nackdel för ett företag kan inte påverkas av kommissionens vägran att ännu en gång bevilja den aktinsyn som har begärts inom fristen för att väcka talan, eftersom denna begäran har framförts efter det att beslutet har fattats och delgivits, och det således handlar om ett förhållande som ligger senare i tiden än antagandet av beslutet.

15 Rättssäkerhetsprincipen syftar till att säkerställa förutsebarheten rörande de situationer och rättsliga relationer som omfattas av gemenskapsrätten. För detta ändamål är det väsentligt att gemenskapsinstitutionerna respekterar att de rättsakter som de har antagit, vilka påverkar rättssubjektens rättsliga och faktiska ställning endast kan ändras i enlighet med gällande bestämmelser om behörighet och förfarande.

16 Vid tillämpningen av konkurrensreglerna på järnvägsföretag utgör den omständigheten att kommissionen konstaterar en överträdelse av artikel 86 i fördraget, och inte av artikel 8 i förordning nr 1017/68 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar, inte hinder för att böter åläggs med stöd av artikel 22 i nämnda förordning, eftersom de tillämpliga bestämmelserna i ovannämnda artikel 8 har samma ordalydelse och betydelse som de i artikel 86 i fördraget.

Vad gäller beaktandet av föregående räkenskapsårs omsättning för det företag som deltagit i överträdelsen vid fastställandet av de böter som skall åläggas för överträdelsen av konkurensreglerna är det, inom ramen för artikel 22 i förordning nr 1017/68, tillåtet att beakta såväl företagets totala omsättning som den del av omsättningen som belöper på den del av verksamheten vari överträdelsen ägt rum. Eftersom böterna utgör ett instrument i kommissionens konkurrenspolitik gäller beträffande fastställande av bötesbelopp inom de kvantitativa gränser som föreskrivs i denna bestämmelse att kommissionen måste ha ett utrymme för eget skön när den fastställer bötesbeloppet, för att därigenom kunna främja att företagen respekterar konkurrensreglerna.

Det åligger inte desto mindre gemenskapsdomstolarna, som har oinskränkt prövningsrätt enligt artikel 24 i förordning 1017/68, att kontrollera om det ålagda bötesbeloppet är proportionellt i förhållande till varaktigheten och övriga omständigheter som ingår i bedömningen av överträdelsens allvar, såsom den påverkan som företaget kan ha haft på marknaden, den vinst som det kan ha fått genom tillämpningen, de berörda verksamheternas volym och värde samt den risk som överträdelsen har inneburit för gemenskapens syften.

I detta avseende kan det faktum att ett beslut att ålägga böter inom järnvägstransportsektorn är nytt i sitt slag inte åberopas till förmån för en nedsättning av böterna sedan allvaret i överträdelsen av konkurrensreglerna har konstaterats.