FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)

den 9 juli 1997

Mål T-92/96

Roberto Monaco

mot

Europaparlamentet

”Tjänstemän — Tillsättning — Placering i lönegrad — Åsidosättande av meddelande om uttagningsprov och meddelande om lediga tjänster — Principen om skydd för berättigade förväntningar — Artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna — Principen om likabehandling och icke-diskriminering”

Fullständig text pä franska   II-573

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 22 augusti 1995 att tillsätta sökanden som kontorsbiträde, till den del han tillsattes i lönegrad C 5.

Utgång:

Ogiltigförklaring.

Resumé av domen

Sökanden Roberto Monaco påbörjade sin tjänstgöring vid Europaparlamentet den 20 februari 1980 som yrkesutbildad medarbetare. Han tillsattes i lönegrad D 3. Genom beslut av den 1 april 1982 befordrades han till lönegrad D 2 och genom beslut av den 1 maj 1991 tillsattes han som föreståndare, i lönegrad D 1.

Han inlämnade i november 1993 sin ansökan avseende det allmänna uttagningsprovet PE/115/C, som anordnades av parlamentets generalsekretariat i Luxemburg för att upprätta en reservlista för anställning av kontorsbiträden — tekniska medarbetare - (meddelandet publicerades i EGT C 219 A, 1993, s. 8, meddelande om uttagningsprov PE/115/C eller meddelande om uttagningsprov).

I avdelning ”IV. Anställningsvillkor” i detta meddelande angavs bland annat följande:

”Anställning sker i lönegrad C 5 eller eventuellt i lönegrad C 4 beroende på de godkända sökandenas särskilda yrkeserfarenhet. ”

Sökanden underrättades genom en skrivelse av den 21 december 1994 om att uttagningskommittén hade beslutat att uppta honom på tredje plats på reservlistan.

Den 1 maj 1995 trädde parlamentets nya interna riktlinjer avseende placering i kraft (nya interna riktlinjer). De hade beslutats av generalsekreteraren den 25 april 1995 och ersatte de interna riktlinjerna av den 28 oktober 1986 avseende placering i lönegrad vid anställning (tidigare interna riktlinjer).

I artikel 1 i de nya interna riktlinjerna föreskrivs följande:

”En nyanställd tjänsteman eller tillfälligt anställd skall tillsättas i den första lönegraden i sin kategori i enlighet med artikel 31[.l] i tjänsteföreskrifterna.

Enligt artikel 31 [.2] får tillsättningsmyndigheten undantagsvis och inom de gränser som har fastställts i de föregående bestämmelserna göra undantag från artikel 31[. 1] i tjänsteföreskrifterna efter att med stöd av sin befogenhet att göra fria bedömningar ha värderat den berördes yrkeserfarenhet och tillsätta honom i nästa lönegrad i hans kategori.”

Sökanden tillsattes genom beslut av den 22 augusti 1995 som kontorsbiträde i lönegrad C 5, löneklass 4 (det kritiserade beslutet), från och med den 1 september 1995.

Han tillsattes på denna tjänst till följd av meddelande om lediga tjänster nr 7752 -tjänst nr VI/C/0985 (meddelande om lediga tjänster nr 7752). Av detta meddelande, som avsåg en tjänst som ”kontorsbiträde/kontorist/förste kontorist (tekniker)”, framgår att det handlade om kategori C.

I avsnittet ”Erforderlig utbildning och erfarenhet” angavs följande:

” —	kunskaper som motsvarar genomförd gymnasieutbildning (allmän eller teknisk utbildning) eller motsvarande yrkeserfarenhet,

—	radioteknisk utbildning,

—	styrkt erfarenhet på områden som motsvarar dem som anges i avsnittet ’Beskrivning av arbetsuppgifter’.

—	fördjupade kunskaper i ett av Europeiska unionens officiella språk och goda kunskaper i ett annat av dessa språk. ”

I avsnittet ”Beskrivning av arbetsuppgifter” i meddelandet angavs att de tekniska arbetsuppgifterna förutsatte att den anställde skulle ha erfarenhet och bedömningsförmåga.

Prövning i sak

Huruvida meddelandet om uttagningsprovPE/115/C, meddelandet om lediga tjänster nr 7752 och principen om skydd för berättigade förväntningar hade åsidosatts

I meddelandet om lediga tjänster hade det inte närmare angetts vilken lönegrad som hade avsetts för tjänsten och i meddelandet om uttagningsprov hade det inte angetts att en viss yrkeserfarenhet skulle berättiga till placering i lönegrad C 4. Dessa två meddelanden påverkade således inte tillsättningsmyndighetens vidsträckta befogenhet att göra fria bedömningar enligt artikel 31.2 i Tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna) vad gäller beslutet om placering i en lönegrad. När administrationen utövar denna rätt kan den beakta tjänstens särskilda behov, som eventuellt förutsätter att en särskilt kvalificerad sökande anställs. Av beskrivningen av arbetsuppgifterna i meddelandet om lediga tjänster framgick inte något som gjorde det möjligt att sluta sig till att tjänstens särskilda behov förutsatte att en särskilt kvalificerad sökande skulle anställas. Av detta följde enligt förstainstansrätten att det kritiserade beslutet inte stred mot meddelandena i fråga (punkterna 28 och 29).

Hänvisning till domstolen den 6 juni 1985, 146/84, De Santis mot revisionsrätten, Rec. 1985, s. 1723, punkt 9; förstainstansrätten den 5 oktober 1995, T-17/95, Alexopoulou mot kommissionen, REGP 1995, s. II-683, punkterna 19 och 21

Av detta följde även att dessa två meddelanden inte hade kunnat ge upphov till berättigade förväntningar hos sökanden att bli tillsatt i lönegrad C 4 (punkt 30).

Hänvisning till fbrstainstansrättenden 27 mars 1990, T-123/89. Chomel mot kommissionen. Rec. 1990, s. II-131, punkt 26

Huruvida artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna samt principen om likabehandling och ickediskriminering hade åsidosatts

Tillsättningsmyndighetens befogenhet alt göra fria bedömningar med stöd av artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna kan regleras genom interna beslut. Det finns nämligen inte något principiellt förbud mot att tillsättningsmyndigheten genom ett internt allmänt beslut fastställer regler för hur den befogenhet skall utövas att göra fria bedömningar som tillsättningsmyndigheten har enligt tjänsteföreskrifterna. Sådana interna riktlinjer skall betraktas som vägledande förhållningsregler som administrationen själv åtar sig att följa och från vilka den inte kan avvika utan att ange skälen till det om den inte skall åsidosätta likabehandlingsprincipen (punkt 46).

Hänvisning till domstolen den 1 december 1983, 190/82, Bloemfield mot kommissionen. Rec. 1983, s. 3981, punkt 20; De Santis mot revisionsrätten, nämnd ovan, punkt 11; förstainstansrätten den 7 februari 1991, T-2/90, Ferreira de Freitas mot kommissionen, Rec. 1991, s. II-103, punkt 61; Alexopoulou mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 23

Sådana interna riktlinjer skulle emellertid inte i något fall lagligen kunna införa regler som avviker från bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller a fortiori från allmänna rättsprinciper (punkt 47).

Hänvisning till Blomefield mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 21; Alexopoulou mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 24

Ingen bestämmelse i tjänsteföreskrifterna förbjuder institutionerna att fatta ett nytt internt beslut som förstärker en strikt tillämpning av artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, så vitt de inte helt avsäger sig befogenheten att göra fria bedömningar enligt denna artikel (punkt 48).

Hänvisning till Alexopoulou mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 24

En institution gör sig emellertid skyldig till ett åsidosättande av principen om likabehandling och ickediskriminering dels om den på en tjänsteman som anställs genom ett uttagningsprov tillämpar bestämmelserna i de interna riktlinjer som förstärker en strikt tillämpning av artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, medan institutionen har tillsatt andra tjänstemän genom samma uttagningsprov innan de nya interna riktlinjerna trädde i kraft och på dem har tillämpat de tidigare interna riktlinjerna och den tidigare praxis som hänger samman med dem, dels om den inte visar att skillnaden i behandling är motiverad (punkt 55-58).

Hänvisning till domstolen den 23 oktober 1986, 92/85, Hamai mot domstolen, Rec. 1985, s. 3157, punkt 14; förstainstansrätten den 9 februari 1994, T-109/92, Lacruz Bassols mot domstolen, RecFP 1994, s. II-105, punkt 87

Domslut:

Parlamentets beslut av den 22 augusti 1995 ogiltigförklaras till den del det avser sökandens placering i lönegrad.