Mål C‑123/20

Ferrari SpA

mot

Mansory Design & Holding GmbH
och
WH

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 28 oktober 2021

”Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EG) nr 6/2002 – Gemenskapsformgivningar – Artiklarna 4, 6 och 11 – Talan om intrång – Oregistrerad gemenskapsformgivning – Utseendet av en produktdel – Förutsättningar för skydd – Beståndsdel i en sammansatt produkt – Särprägel – Tillgängliggörande för allmänheten”

1. Gemenskapsformgivningar – Oregistrerade gemenskapsformgivningar – Skyddssyfte

   (Rådets förordning nr 6/2002, skälen 16 och 25)

   (se punkt 32)

2. Gemenskapsformgivningar – Oregistrerade gemenskapsformgivningar – Offentliggörande – Begrepp – Spridning bland näringsidkare i sektorn

   (Rådets förordning nr 6/2002, artikel 11.2)

   (se punkterna 36 och 37)

3. Gemenskapsformgivningar – Oregistrerade gemenskapsformgivningar – Offentliggörande – Offentliggörande av en produktdel eller en beståndsdel i en sammansatt produkt – Skyddskrav – Utseende av denna del eller beståndsdel som tydligt kan identifieras – Särprägel – Bedömning – Del eller beståndsdel som utgör ett synligt och avgränsat delområde

   (Rådets förordning nr 6/2002, artiklarna 3 a, 3 b, 4.2, 6.1 och 11.2)

   (se punkterna 38–43 och 48–52 samt domslutet)

4. Gemenskapsformgivningar – Skyddskrav – Särprägel – Formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck än det som den äldre formgivningen ger – Bedömning av helhetsintrycket i förhållande till en eller flera äldre formgivningar betraktade var för sig

   (Rådets förordning nr 6/2002, artikel 6)

   (se punkterna 45–47)

Resumé

Den 2 december 2014 presenterade Ferrari SpA för första gången för allmänheten bilmodellen FXX K i ett pressmeddelande med två fotografier som visade en bild av fordonet sett från sidan och en bild av fordonet sett framifrån.

Sedan år 2016 tillverkar och säljer Mansory Design GmbH (nedan kallat Mansory Design) utrustning för att individualisera bilars utseende (så kallade stylingpaket) avsedda att förändra utseendet på en annan Ferrarimodell, avsedd för allmän väg och serietillverkad, så att den liknar modellen Ferrari FXX K.

Ferrari väckte talan om intrång och tillhörande yrkanden på grund av ett påstått åsidosättande av de rättigheter som följer av tre oregistrerade gemenskapsformgivningar avseende delar av modellen FXX K, närmare bestämt karossdelar. Dessa gemenskapsformgivningar uppkom i samband med offentliggörandet av pressmeddelandet av den 2 december 2014.

Landgericht Düsseldorf (Regionala domstolen i Düsseldorf, Tyskland) ogillade samtliga yrkanden.

Ferrari överklagade detta avgörande till Oberlandesgericht Düsseldorf (Appellationsdomstolen i Düsseldorf, Tyskland), som ogillade överklagandet och slog fast att den första och den andra oregistrerade gemenskapsformgivningen aldrig funnits, eftersom Ferrari inte visat att minimikraven på en viss självständighet eller en viss samstämmighet med avseende på formen var uppfyllda. Den tredje formgivningen existerade emellertid men var inte föremål för intrång från Mansory Designs sida.

Det är mot denna bakgrund som Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), till vilken Ferrari överklagat, har begärt att domstolen ska klargöra huruvida den omständigheten att bilder av en produkt har gjorts tillgänglig för allmänheten, såsom offentliggörandet av fotografier av en bil, kan medföra att en formgivning för en del av eller för en beståndsdel i denna produkt har gjorts tillgänglig för allmänheten, och, om så är fallet, i vilken utsträckning utseendet av denna produktdel eller denna beståndsdel måste vara självständigt i förhållande till produkten i sin helhet för att det ska vara möjligt att pröva huruvida detta utseende har särprägel.

Domstolen slår i sitt förhandsavgörande bland annat fast att unionsrätten ska tolkas så, att tillgängliggörande för allmänheten av bilder av en produkt, såsom offentliggörandet av fotografier av en bil, medför att en formgivning för en del av denna produkt eller för en beståndsdel i nämnda produkt, såsom en sammansatt produkt, har gjorts tillgänglig för allmänheten, under förutsättning att utseendet av denna del eller beståndsdel tydligt kan identifieras i samband med detta offentliggörande. ( 1 )

Domstolens bedömning

För det första är de materiella villkor som ska vara uppfyllda för att en gemenskapsformgivning ska kunna skyddas, oavsett om den är registrerad eller oregistrerad, det vill säga kravet på nyhet och särprägel, desamma för både produkter och produktdelar ( 2 ). Under förutsättning att de materiella villkoren för att erhålla skydd är uppfyllda ska det formella villkoret för att det ska anses vara fråga om en oregistrerad gemenskapsformgivning vara att denna formgivning görs tillgänglig för allmänheten på det sätt som föreskrivs i artikel 11.2 i förordning nr 6/2002 ( 3 ). För att tillgängliggörandet för allmänheten av formgivningen för en sammanlagd produkt ska anses medföra att formgivningen för en del av denna produkt har gjorts tillgänglig, krävs det att delens utseende tydligt kan identifieras i samband med detta offentliggörande. Detta ska emellertid inte innebära någon skyldighet för formgivarna att tillgängliggöra varje enskild del av deras produkter som de önskar ska skyddas såsom oregistrerade gemenskapsformgivningar.

För det andra har domstolen understrukit att begreppet särprägel, i den mening som avses i artikel 6 i förordning nr 6/2002 ( 4 ), inte reglerar förhållandet mellan en produkts formgivning och de formgivningar för de delar som den består av, utan förhållandet mellan dessa formgivningar och andra tidigare formgivningar. För att det ska vara möjligt att pröva huruvida utseendet av en del av en produkt eller av en beståndsdel i en sammansatt produkt uppfyller kravet på särprägel, är det nödvändigt att denna del eller beståndsdel utgör ett synligt delområde på produkten eller den sammansatta produkten, som är avgränsat genom linjer, konturer, färger, former eller en särskild ytstruktur. Detta förutsätter att utseendet på delen eller beståndsdelen helt på egen hand kan skapa ett helhetsintryck utan att i stället helt smälta samman med den sammansatta produkten.

( 1 ) I den mening som avses i artikel 3 a och c, artikel 4.2 och artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, 2002, s. 1).

( 2 ) I den mening som avses i artiklarna 4–6 i förordning nr 6/2002.

( 3 ) I enlighet med denna artikel ska ”en formgivning anses ha gjorts tillgänglig för allmänheten inom unionen om den har offentliggjorts, förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller blivit känd på annat sätt, så att dessa omständigheter rimligen kunde ha blivit kända vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom [unionen]”.

( 4 ) Artikel 6.1 i förordning nr 6/2002 föreskriver att en formgivning ska anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen, skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten.