Mål C‑594/18 P

Republiken Österrike

mot

Europeiska kommissionen

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 22 september 2020

”Överklagande – Statliga stödåtgärder – Artikel 107.3 c FEUF – Artiklarna 11 och 194 FEUF – Artikel 1, artikel 2 c och artikel 106a.3 i Euratomfördraget – Planerat stöd till kärnkraftverket Hinkley Point C (Förenade kungariket) – Beslut att förklara stödet förenligt med den inre marknaden – Målsättning av gemensamt intresse – Europeiska unionens miljömålsättningar – Principen om skydd för miljön, principen att förorenaren betalar, försiktighetsprincipen och hållbarhetsprincipen – Fastställande av den relevanta näringsverksamheten– Marknadsmisslyckande – Stödets proportionalitet – Investeringsstöd eller driftsstöd– Fastställande av stödinslagen – Tillkännagivandet om garantier”

1. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Bedömning enligt artikel 107.3 c FEUF – Kriterier – Eftersträvande av ett mål av gemensamt intresse – Ej nödvändigt kriterium

   (Artikel 107.3 c FEUF)

   (se punkterna 18–21, 26, 30 och 39)

2. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Bedömning enligt artikel 107.3 c FEUF – Beaktande av tidigare praxis – Omfattas inte

   (Artikel 107.3 c FEUF)

   (se punkt 25)

3. Stöd som ges av en medlemsstat – Bestämmelser i fördraget – Tillämpningsområde – Åtgärder som eftersträvar en målsättning enligt Euratomfördraget – Omfattas

   (Artikel 106a.3 EA; artikel 107 FEUF)

   (se punkterna 32 och 33)

4. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Bedömning enligt artikel 107.3 c FEUF – Åtgärder som eftersträvar en målsättning enligt Euratomfördraget – Tillämpligheten av unionsreglerna på miljöområdet – Principen om skydd för miljön, principen att förorenaren betalar, försiktighetsprincipen och hållbarhetsprincipen – Medlemsstaternas rätt att bestämma strukturen på sin energiförsörjning – Val av kärnenergi

   (Artikel 106a.3 EA; artiklarna 107. 3 c och 194 FEUF)

   (se punkterna 40–50)

5. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Bedömning enligt artikel 107.3 c FEUF – Kriterier – Någon inverkan på handeln i strid med det gemensamma intresset föreligger inte – Fastställande av den marknad som berörs av stödet

   (Artikel 107.3 c FEUF)

   (se punkterna 60–65)

6. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Bedömning enligt artikel 107.3 c FEUF – Kriterier – Förekomsten av ett marknadsmisslyckande på den marknad som berörs av stödet – Ej nödvändigt kriterium

   (Artikel 107.3 c FEUF)

   (se punkterna 66 och 67)

7. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Bedömning enligt artikel 107.3 c FEUF – Kriterier – Någon inverkan på handeln i strid med det gemensamma intresset föreligger inte – Bedömning – Stödets effekter i kombination med andra stödåtgärder som kan vidtas i framtiden – Saknar relevans

   (Artikel 107.3 c FEUF)

   (se punkterna 84–86)

8. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses vara förenligt med den inre marknaden – Bedömning enligt artikel 107.3 c FEUF – Kriterier – Någon inverkan på handeln i strid med det gemensamma intresset föreligger inte – Avvägning mellan stödets fördelar och dess negativa inverkan på den inre marknaden – Den inre marknadens beståndsdelar

   (Artikel 107.3 c FEUF)

   (se punkterna 101 och 102)

9. Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stödåtgärder som kan omfattas av undantaget i artikel 107.3 c FEUF – Driftstöd – Omfattas inte – Skyldighet för kommissionen att kvalificera stödåtgärderna som investeringsstöd eller driftstöd – Föreligger inte

   (Artikel 107.3 c FEUF)

   (se punkterna 119–121)

Resumé

Domstolen fastställer kommissionens beslut att godkänna de brittiska stödåtgärderna till förmån för kärnkraftverket Hinkley Point C

Genom beslut av den 8 oktober 2014 ( 1 ) godkände Europeiska kommissionen det stöd som Förenade kungariket planerar att bevilja kärnkraftverket Hinkley Point C i Somerset, vid Förenade kungarikets kust, i syfte att främja skapandet av ny produktionskapacitet för kärnenergi. Enheten skulle tas i bruk år 2023 för en driftsperiod på 60 år. Stödåtgärderna, som är uppdelade i tre delar, är planerade till förmån för den framtida operatören av Hinkley Point C, NNB Generation Company Limited (nedan kallat NNB Generation), som är ett dotterbolag till EDF Energy plc.

Den första av de aktuella åtgärderna är ett ”CfD-kontrakt”, ( 2 ) som syftar till att säkerställa prisstabilitet vid försäljning av el under Hinkley Point C:s driftsfas. Den andra åtgärden är ett avtal mellan NNB Generations investerare och Förenade kungarikets Secretary of State for Energy and Climat Change. I detta avtal garanteras en ersättning för det fall kärnkraftverket stängs i förtid av politiska skäl. Den tredje åtgärden består i en kreditgaranti från Förenade kungariket för de obligationer som NNB Generation skulle emittera och syftar till att säkerställa betalning i rätt tid av kapitalbeloppet och räntan på den skuld som uppfyller villkoren i garantin.

I sitt beslut kvalificerade kommissionen dessa tre åtgärder som statligt stöd som var förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.3 c FEUF. Enligt denna bestämmelse kan stöd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner anses vara förenligt med den inre marknaden, förutsatt att det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

Österrike väckte talan om ogiltigförklaring av detta beslut vid Europeiska unionens tribunal, som emellertid ogillade talan genom dom av den 12 juli 2018. ( 3 )

Österrike ( 4 ) överklagade den domen till domstolen. Domstolen hade att pröva frågan huruvida byggandet av ett kärnkraftverk kan åtnjuta statligt stöd som godkänts av kommissionen enligt artikel 107.3 c FEUF. Den frågan hade inte tidigare prövats i rättspraxis. Genom att ogilla överklagandet gav domstolen ett jakande svar på denna fråga.

Domstolen erinrade först om att ett statligt stöd måste uppfylla två villkor för att kunna förklaras förenligt med den inre marknaden i enlighet med artikel 107.3 c FEUF. Det första villkoret är att stödet ska vara avsett att underlätta utvecklingen av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner. Det andra villkoret är att det inte får påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. I denna bestämmelse uppställs däremot inte något krav på att det planerade stödet ska syfta till att uppnå ett mål av gemensamt intresse. Domstolen fann således att det saknades fog för Österrikes olika argument att byggandet av ett nytt kärnkraftverk inte utgjorde ett mål av gemensamt intresse.

Domstolen bekräftade dessutom att i avsaknad av specifika regler i Euratomfördraget är EUF-fördragets bestämmelser om statligt stöd tillämpliga inom kärnenergisektorn. I motsats till vad tribunalen hade funnit, utgjorde Euratomfördraget inte heller hinder mot att inom denna sektor tillämpa unionsreglerna på miljöområdet. Detta innebär att ett statligt stöd till näringsverksamhet inom kärnenergisektorn, som vid en prövning visar sig strida mot miljöbestämmelserna, inte kan förklaras vara förenligt med den inre marknaden. Tribunalens felaktiga rättstillämpning i detta hänseende saknade emellertid inverkan på frågan huruvida den överklagade domen var välgrundad, eftersom principen om skydd för miljön, försiktighetsprincipen, principen att förorenaren betalar och hållbarhetsprincipen – vilka Österrike hade åberopat till stöd för sin talan om ogiltigförklaring – under alla omständigheter inte kunde anses utgöra hinder för att bevilja statligt stöd till förmån för byggandet eller driften av ett kärnkraftverk. Domstolen slog fast att ett sådant synsätt inte skulle vara förenligt med artikel 194.2 andra stycket FEUF, av vilken det följer att en medlemsstat har rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av dess energikällor, välja mellan olika energikällor samt bestämma över energiförsörjningens allmänna struktur, utan att utesluta att detta val kan avse kärnenergi.

Domstolen underkände därefter Österrikes argument att tribunalen hade definierat den relevanta näringsverksamheten, i den mening som avses i artikel 107.3 c FEUF, på ett felaktigt sätt. Domstolen slog i detta avseende fast att produktion av kärnenergi, som de aktuella åtgärderna syftar till att utveckla, utgör en näringsverksamhet i den mening som avses i denna bestämmelse. Domstolen erinrade dessutom om att fastställandet av den produktmarknad där den verksamhet som stödet avser ingår i är relevant för att kontrollera att stödet inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, vilket utgör det andra villkoret för att ett stöd ska vara förenligt med denna bestämmelse. I förevarande fall hade kommissionen identifierat den avreglerade marknaden för produktion och leverans av el som den marknad som påverkades av de planerade åtgärderna.

Tribunalens rättstillämpning var inte heller felaktig när den fann att förekomsten av ett marknadsmisslyckande på den relevanta marknaden för det planerade stödet visserligen kan utgöra en relevant omständighet för att förklara stödet förenligt med den inre marknaden, men att avsaknaden av ett sådant misslyckande inte nödvändigtvis leder till att stödet är oförenligt med den inre marknaden.

När det gäller prövningen av huruvida det planerade stödet till Hinkley Point C var proportionerligt erinrade domstolen först om att tribunalen hade prövat huruvida de aktuella åtgärderna var proportionerliga mot bakgrund av Förenade kungarikets elförsörjningsbehov, samtidigt som den gjorde en riktig bedömning när den bekräftade att det stod Förenade kungariket fritt att bestämma sammansättningen av sin energimix. Vid prövningen av villkoret att det planerade stödet inte ska påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, var kommissionen för övrigt inte skyldig att beakta den negativa inverkan som de aktuella åtgärderna kan ha på genomförandet av principen om skydd för miljön, försiktighetsprincipen, principen att förorenaren betalar och hållbarhetsprincipen, vilka åberopats av Österrike. Utan att det påverkar kontrollen av att den verksamhet som stöds inte strider mot unionsreglerna på miljöområdet, kräver prövningen av detta villkor nämligen inte att kommissionen beaktar andra eventuella negativa effekter än dem som avser stödets inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.

Slutligen bekräftade domstolen att varken kommissionen eller tribunalen vid kontrollen av huruvida de aktuella åtgärderna var förenliga med den inre marknaden var skyldiga att formellt kvalificera dem som ”investeringsstöd”, som kan uppfylla rekvisiten i artikel 107.3 c FEUF, eller som ”driftsstöd”, vars godkännande i princip är uteslutet enligt denna bestämmelse.

( 1 ) Kommissionens beslut (EU) 2015/658 av den 8 oktober 2014 om den stödåtgärd SA.34947 (2013/C) (f.d. 2013/N) som Förenade kungariket planerar att genomföra till förmån för Hinkley Point C Nuclear Power Station (EUT L 109, 2015, s. 44).

( 2 ) Parterna i detta avtal är NNB Generation och Low Carbon Contracts Ltd, en enhet som kommer att finansieras genom en lagstadgad skyldighet som är solidariskt bindande för samtliga godkända elleverantörer.

( 3 ) Dom av den 12 juli 2018, Österrike/kommissionen,T-356/15, EU:T:2018:439. Se även PM nr 104/18.

( 4 ) Liksom vid tribunalen intervenerade Luxemburg till stöd för Österrike i mål vid domstolen, medan Tjeckien, Frankrike, Ungern, Polen, Slovakien och Förenade kungariket intervenerade till stöd för kommissionen.