Mål C‑382/16

Hornbach-Baumarkt-AG

mot

Finanzamt Landau

(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Rheinland-Pfalz)

”Begäran om förhandsavgörande – Etableringsfrihet – Bolagsskatt – En medlemsstats lagstiftning – Fastställandet av skattepliktiga inkomster för bolag – Förmån som ett bolag med hemvist i landet utan kostnad har beviljat ett bolag utan hemvist i landet till vilket det första bolaget står i ett ömsesidigt beroendeförhållande – Justering av det inhemska bolagets skattepliktiga inkomster – När ett bolag med hemvist i landet beviljar ett annat bolag med hemvist i landet till vilket det första bolaget står i ett sådant förhållande motsvarande förmån sker ingen justering av de skattepliktiga inkomsterna – Inskränkning av etableringsfriheten – Skäl”

Sammanfattning – Domstolens dom (andra avdelningen) av den 31 maj 2018

Fri rörlighet för personer – Etableringsfrihet – Restriktioner – Skattelagstiftning – Bolagsskatt – Fastställande av den beskattningsbara inkomsten – Ovanliga eller vederlagsfria förmåner som beviljats mellan bolag som står i ett ömsesidigt beroendeförhållande – Nationell lagstiftning enligt vilken ett bolag med hemvist i landet endast beskattas för förmåner som det har beviljat ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat – Tillåten – Villkor – Nationell lagstiftning enligt vilken affärsmässiga skäl för nämnda förmåner får åberopas – Prövning som det ankommer på den nationella domstolen att göra

(Artikel 43 EG och artikel 48 EG (nu artikel 49 FEUF och artikel 54 FEUF)

Artikel 43 EG (nu artikel 49 FEUF), jämförd med artikel 48 EG (nu artikel 54 FEUF), ska tolkas så, att den i princip inte utgör hinder för nationella bestämmelser som de som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka inkomster från ett bolag med hemvist i en medlemsstat, som har beviljat ett bolag med hemvist i en annan medlemsstat, till vilket det förstnämnda bolaget står i ett ömsesidigt beroendeförhållande, förmåner på villkor som skiljer sig från de villkor som skulle ha avtalats mellan oberoende parter under identiska eller liknande omständigheter, ska beräknas såsom de skulle ha varit om de villkor som sådana oberoende parter skulle ha avtalat om hade tillämpats och justeras, trots att beskattningsbara inkomster inte justeras när ett bolag med hemvist i landet beviljar ett bolag med hemvist i samma land, till vilket det förstnämnda bolaget står i ett ömsesidigt beroendeförhållande, samma förmåner. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att pröva huruvida de bestämmelser som är i fråga i det nationella målet ger den skattskyldiga personen med hemvist i landet möjlighet att bevisa att villkoren har avtalats av affärsmässiga skäl som är en följd av personens ställning som ägare i bolaget utan hemvist i landet.

(se punkt 59 samt domslutet)