Mål C‑320/15

Europeiska kommissionen

mot

Republiken Grekland

”Fördragsbrott – Direktiv 91/271/EEG – Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse – Artikel 4.1 och 4.3 – Sekundär rening eller motsvarande rening”

Sammanfattning – Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 september 2017

1. Talan om fördragsbrott–Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad–Situation som ska beaktas–Situationen vid utgången av den frist som har angetts i det motiverade yttrandet

   (Artikel 258 FEUF; rådets direktiv nr 91/271, artikel 4.1 och 4.3)

2. Talan om fördragsbrott–Domstolens prövning av huruvida talan är välgrundad–Den berörda medlemsstatens erkännande av fördragsbrottet–Saknar betydelse

   (Artikel 258 FEUF)

3. Miljö–Rening av avloppsvatten från tätbebyggelse–Direktiv 91/271–Medlemsstaternas genomförande–Skyldighet att uppnå ett visst resultat–Åsidosättande av denna skyldighet–Fördragsbrott

   (Artikel 258 FEUF; rådets direktiv nr 91/271, artikel 4.1)

1.  Se domen.

   (se punkt 17)

2.  Se domen.

   (se punkt 21)

3.  En medlemsstat som inte säkerställer en sekundär rening eller motsvarande rening av avloppsvatten från tätorter vars personekvivalent (pe) uppgår till mellan 2000 och 10000 har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.1 i direktiv 91/271 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, i dess lydelse enligt förordning nr 1137/2008.

   Artikel 4.1 andra och tredje strecksatserna i direktiv 91/271 ålägger medlemsstaterna en klart och entydigt formulerad skyldighet att uppnå ett visst resultat, enligt vilket avloppsvattnet från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät ska undergå sekundär rening eller motsvarande rening antingen före allt utsläpp när det härrör från tätorter med mellan 10000 och 15000 pe, eller före utsläpp i sötvatten eller flodmynningar, om utsläppen härrör från tätorter med mellan 2000 och 10000 pe.

   (se punkterna 22 och 35 samt punkt 1 i domslutet)