Mål C‑45/15 P

Safa Nicu Sepahan Co.

mot

Europeiska unionens råd

”Överklagande – Skadeståndstalan – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) – Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran – Förteckning över personer och enheter som omfattas av frysning av penningmedel och ekonomiska tillgångar – Ekonomisk skada – Ideell skada – Oriktig bedömning av skadeståndets storlek – Föreligger inte – Anslutningsöverklagande – Nödvändiga villkor för Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar – Skyldighet att visa att det finns grund för de restriktiva åtgärderna – Tillräckligt klar överträdelse”

Sammanfattning – Domstolens dom (stora avdelningen) av den 30 maj 2017

1. Överklagande–Svarsinlaga–Syfte–Åberopande av skäl som är åtskilda från och självständiga i förhållande till de skäl som anges i överklagandet–Avvisning

   (Domstolens rättegångsregler, artiklarna 172, 174, 176 och 178.1 och 178.3)

2. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar–Villkor–Rättsstridighet–Tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten–Åsidosättande av rådet av den i rättspraxis föreskrivna skyldigheten att visa att det finns grund för de restriktiva åtgärder som antagits mot personer eller enheter–Omfattas

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

3. Unionsrätt–Principer–Rätten till försvar–Rätt till ett effektivt domstolsskydd–Restriktiva åtgärder–Frysning av tillgångar som tillhör vissa personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i ett tredjeland–Skyldighet att delge de omständigheter som läggs någon till last–Räckvidd

   (Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 47)

4. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar–Villkor–Faktisk och säker skada som förorsakats av en olaglig rättsakt–Ideell skada vilken förorsakats av antagandet och upprätthållandet av restriktiva åtgärder–Ogiltigförklaring av den angripna rättsakten garanterar inte en lämplig ersättning för den ideella skadan

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

5. Överklagande–Grunder–Otillräcklig motivering–Kriterier som tribunalen beaktar för att fastställa storleken på ersättningen för en skada–Domstolens prövning

6. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar–Villkor–Rättsstridighet–Skada–Orsakssamband–Bevisbörda

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

7. Överklagande–Grunder–Domstolens prövning av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisvärderingen–Ej möjlig utom vid missuppfattning–Grund avseende missuppfattning av bevisning–Nödvändigt att exakt ange vad som missuppfattats och visa de fel i bedömningen som lett till denna missuppfattning

   (Artikel 256.1 andra stycket FEUF; domstolens stadga, artiklarna 51 första stycket och 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 168.1 d)

8. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar–Villkor–Faktisk och säker skada–Bedömning–Kriterier

   (Artikel 340 andra stycket FEUF)

9. Talan om ogiltigförklaring–Grunder–Avsaknad av, eller otillräcklig, motivering–Grund som är fristående från frågan huruvida en rättsakt är lagenlig i materiellt hänseende

   (Artiklarna 263 FEUF och 296 FEUF)

10. Överklagande–Grunder–Grund som åberopas för första gången i ett överklagande–Avvisning

    (Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

1.  Enligt artikel 174 i domstolens rättegångsregler ska yrkandena i svarsskrivelsen avse att överklagandet helt eller delvis ska bifallas, avvisas eller ogillas. Enligt artikel 172 och 176 i dessa rättegångsregler kan dessutom de parter som får inkomma med svarsskrivelse inge ett anslutningsöverklagande genom en separat handling, som ska vara åtskild från svarsskrivelsen. Anslutningsöverklagandet ska enligt artikel 178.1 och 178.3 andra meningen i samma rättegångsregler avse upphävandet, helt eller delvis, av den överklagade domen, på grundval av grunder och argument som inte får vara desamma som dem som åberopats i svarsskrivelsen. Av dessa bestämmelser tillsammans framgår att svarsskrivelsen inte får innehålla yrkanden om att den överklagade domen ska upphävas av skäl som är åtskilda från och självständiga i förhållande till de skäl som anges i överklagandet. Sådana skäl kan endast anföras i ett anslutningsöverklagande.

   (se punkt 20)

2.  På området för Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar föreligger en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge rättigheter åt enskilda när överträdelsen innebär att den berörda institutionen uppenbart och allvarligt har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning. Bland de omständigheter som det härvidlag ska tas hänsyn till återfinns bland annat graden av klarhet och precision hos den rättsregel som överträtts, liksom omfattningen av det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionen ges genom den regel som överträtts. En överträdelse av unionsrätten är i vilket fall som helst uppenbart klar då den har fortsatt trots att det har avkunnats en dom i vilken det ifrågasatta fördragsbrottet fastställs eller det finns ett förhandsavgörande eller en fast praxis från domstolen i frågan, av vilka det framgår att agerandet i fråga utgör en överträdelse.

   Rådets åsidosättande, under nästan tre år, av skyldigheten att vid ett eventuellt bestridande framlägga uppgifter eller bevisning till stöd för skälen för att anta restriktiva åtgärder mot en fysisk eller juridisk person utgjorde en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att ge rättigheter åt enskilda. Det är uppenbart att en sådan skyldighet, vilken följer av rättspraxis avseende åtgärder för frysning av tillgångar, vilka har antagits inom ramen för kampen mot internationell terrorism, även gäller med avseende på antagandet av restriktiva åtgärder för att frysa tillgångar vilka införs för att utöva påtryckningar mot Islamiska republiken Iran. Så är bland annat fallet med beaktande av nämnda restriktiva åtgärders individuella art och att de kan ha en betydande inverkan på de berörda personernas och enheternas fri- och rättigheter.

   (se punkterna 30, 31, 39 och 40)

3.  Se domen.

   (se punkterna 36 och 37)

4.  Även om en ogiltigförklaring av olagliga restriktiva åtgärder till sin natur utgör ett slags kompensation för den ideella skada som hade lidits, innebär detta inte att detta slags kompensation i samtliga fall räcker för att säkerställa full ersättning av sådan skada.

   (se punkt 49)

5.  Se domen.

   (se punkterna 50, 51 och 103)

6.  Se domen.

   (se punkterna 61 och 62)

7.  Se domen.

   (se punkterna 65, 74–76 och 84)

8.  En faktisk och säker skada kan inte beaktas av unionsdomstolarna på ett abstrakt sätt utan måste prövas i förhållande till de exakta faktiska omständigheter som utmärker varje fall som domstolen har att bedöma.

   (se punkt 79)

9.  Se domen.

   (se punkt 85)

10.  Se domen.

    (se punkt 109)